Hypnotisören. Eden. Del 2.
Författare: lorden Datum: 2014-02-05 20:04:53
E-post: lordensbox@gmail.com
Läst:
28 287 gånger
Betyg: 4.1 (12 röster) 4 medlemmar har denna novell som favorit
Detta är en fortsättning på serien Hypnotisören. Men den har fått en egen underrubrik, Eden.
Trevlig läsning, hoppas jag.
Mvh Lorden
Hypnotisören. Eden. Del 2.
Professorn gick med försiktiga steg i ett försök att inte spilla ut mjölken ur det överfulla glaset på sin brickan. Han lyckades inte, utan mjölken flöt runt på brickan när han väl ställde ner den på bordet i matsalen.
”Skit också!” sa han, satte sig ner och torkade av besticken på sina byxor.
”Ojdå, lite slarvig idag eller?” Tonen var inte hennes vanliga hårda, utan mjuk och skämtsam. Professorn log brett, vred på huvudet och tittade upp på Saga som stod bakom honom.
”Synd. Vitfärgade ting ska inte förspillas, det är en synd.” sa han och log ännu bredare.
”Kloka ord ifrån en klok man. Det ska jag komma ihåg.” sa Saga, klappade honom på axeln och gick iväg. Professorn följde henne med blicken och försökte föreställa sig hur hon skulle se ut ifall de där kängorna istället var ett par höga stövlar, och uniformen var mer, lätt. Synen fick hans kuk att rycka till. Oj, oj, så bra du kommer att bli, tänkte han och lyfte mjölkglaset utan att släppa Saga med blicken, satte det mot munnen, och spillde ut halva glaset i sitt knä. ”Skit också!”
På väg tillbaka ifrån matsalen gick Professorn förbi dagrummet för att se om Roine låg där och tittade på tv, men rummet var tomt. Han styrde snabbt stegen mot Roines rum, öppnade dörren utan att knacka och steg in.
”Va fan, du kan väl knacka din jävel!” sa Roine och drog snabbt täcket över sin styva kuk som han låg och höll i. Tidningen som han tittade i ramlade ned på golvet, och två stora tuttar fyllde bilden som hamnade längs upp. Professorn flinade åt han, drog fram en stol, nickade mot tidningen och satte sig och sa.
”Snygga. Gillar du dom så stora?” Roines kinder blev röda. Han böjde sig ner mot golvet och plockade upp tidningen och slängde den på sängen.
”Skit i det du! Läcker du?” sa Roine och pekade på Professorns blöta byxor.
”Skit i det du!” svarade Professorn och lutade sig fram, ”Kommer du ihåg vad du lovade mig igår?”
Roine sträckte sig efter sina kalsonger och började ta på sig dom under täcket.
”Ja, såklart jag kommer ihåg. Men varför vill du hypnotisera mig? Och, öh, det gör inte ont va?” Professorn skrattade, ”nej, det gör inte ont alls. Jag behöver bara träna lite förstår du.” Roine drog undan täcket och satte sig på sängkanten, ”Du, jag försökte hälsa snällt och vänligt på Saga idag, men hon bara fräste tillbaka som vanligt. Igår var hon ju så jävla på! Kvinnor, ena stunden goa, andra stunden bits dom, konstigt släkte!” Professorn log, ”bry dig inte om sånt du inte begriper. Och försök inte prata med Saga om gårdagen, hon kommer inte att medge något, så bara va tyst, ok?” Roine glodde en stund på Professorn, ryckte sedan på axlarna och nickade jakande samtidigt som han rättade till kuken i kalsongerna.
”När vill du göra det?” frågade Roine. Professorn stack ned sin hand i byxfickan och drog upp silverkulan, ”Nu. Imorgon lämnar jag detta ställe, och då är det för sent.” Roine suckade ljudligt, ”ok. Hur brukar du göra? Vad ska jag göra?” Professorn höll upp silverkulan framför Roines ögon,
”Titta på denna silverkula hela tiden och lyssna på min röst” Han började svänga silverkula från sida till sida. Roine följde den med blicken.
”Slappna av i dina fötter, låt dem bli tunga och avslappnade, djupa långsamma andetag, slappna av. Dina vader känns tunga, slappna av, andas, tunga. Titta på kulan. Nu dina lår, släpp alla spänningar, andas långsamt och djupt. Låt dina höfter sjunka ner i madrassen, de känns tunga nu, dina armar, slappna av, släpp dom ner, andas djupt, djupt, sänk axlarna, slappna av, känn tyngden, tung. När klappar tre gånger, så vaknar du.”
Professor stoppade ned silverkulan i byxfickan igen och lutade sig tillbaka i stolen. Roine satt helt stilla på sängkanten och stirrade rakt fram. Hans tatueringar fascinerade Professorn. Nästan hela hans överkropp var täck av dem. De flesta välgjorda, men några såg ut som om han hade gjort dem själv. Den som fick Professorn att småskratta var den som satt på nedre delen av magen. En röd pil nedåt, och över pilen stod texten – the big beast -.
”Roine, hör du mig?”
”Ja.” svarade han entonig.
”Vad sitter du inne för?”
”Våldtäkt”
”Gillar du våldtäkt?”
”Nej.”
”Men varför gjorde du det då?”
”Jag våldtog inte. Hårt sex bara.”
”Men blev dömd för våldtäkt?”
”Ja. Tjejens pappa tyckte det, och hon vågade inte säga emot honom.”
”Men tjejen var med på hårt sex från början?”
”Ja.”
”Hur lång tid har du kvar?”
”1 Månader.”
”Vad ska du göra när du kommer ut?”
”Vet inte.”
”Om jag erbjöd dig ett, jobb, ett annorlunda liv. Skulle du nappa då?”
”Ja.”
Professorn såg på tatueringarna, på de svällande musklerna i Roines tränade armar, på hur hans bröstkorg höjdes och sänktes av hans lugna andning. Ett leende spred sig över Professorns läppar och han tog ett djup andetag och skulle precis börja försätta Roine i djup hypnos när det knackade på dörren, som sedan öppnades och Saga kom in.
Professorn slutade att andas, hjärtat dunkade hårt i bröstet och han kände hur svetten kröp fram i pannan. Han såg hur Saga först öppnade munnen för att säga något, men sen hur hon stängd den igen och såg med stirrande blick på Roine. Hennes panna rynkade sig och hon flyttade blicken ifrån Roine till Professorn.
”Jag bara tränar. Roine bara hjälper mig att träna.” sa Professorn och försökte låta mer säker än han kände sig. Sagas rynka i pannan försvann, och den stirrande blicken mjuknade.
”Åh, jag trodde ett tag att ni höll på med något fuffens.” sa hon och skrattade. ”Är han hypnotiserad precis som jag var?” frågade hon och viftade med handen framför Roines ansikte, han stirrade bara rakt fram.
”Ja.” svarade Professorn och kände hur han åter hade fått kontroll över situationen. Han såg hur hennes blick fastnade på tidningen som låg på sängen.
”Roines. Han höll på att läsa den när jag kom in.” sa Professorn med road ton. Saga såg på honom med höjda ögonbryn, ”Läsa! Jag tror nog mer att han bara tittade på bilderna, och lekte med sig själv. Det lilla pervot.” Hon flyttade blicken ifrån Professorn och såg på Roine. Professorn såg hur hennes blick sökt sig ned mot hans mage, och sedan ned mot hans skrev.
”Att se när andra människor njuter gör att man fylls av välbehag, och själv njuter. Det frigör endorfiner i vår hjärna, visste du det?” frågade Professorn i en mjuk ton. Saga vred på huvudet och såg Professorn rakt in i ögonen, och skakade nekande på huvudet.
”Vill du se när Roine njuter? När han leker med the big beast?” Professorn nickade mot texten och pilen på Roines mage. Saga vred återigen på huvudet, stirrade på Roines mage och sa nästan viskande, ”Ja.”
”Roine. Fortsätt med vad du gjorde när jag kom in på ditt rum.”
Roine lade sig på sidan i sängen, drog ner sina kalsonger och sträckte sig efter tidningen, bläddrade fram till bilden av tjejen med de stor brösten och greppade sin nu svällande kuk och började med snabba drag att runka. Med stora ögon, stirrande på brösten i tidningen och med tungan en bit utanför sin halvöppna mun och med ett ljudligt flåsande drog han sin förhud snabbare och snabbare över sitt ollon.
”Gud vilken tjock kuk han har. Den skulle jag aldrig kunna få in.” Fnittrade Saga och bet sig lätt i underläppen. Jodå, du tog emot den så fint igår, utan problem, tänkte Professorn, och hade svårt att hålla sig för skratt. Hans blick fastnade på Sagas runda ända. Det ryckte till i hans hand, han ville sträcka fram den och smeka henne över de runda formerna där hon stod framför honom med blicken fastnaglad på Roines kuk, men han knöt näven och lät bli. Det får vänta, snart är allt annorlunda, snart är du min. Tänkte han, men kunde inte förmå sig att slita bort blicken ifrån hennes runda ända.
Ett högt stön ifrån sängen fick Professorn att slita blicken ifrån Saga. Roine låg med gapande mun och blundade hårt med sina ögon. Med små snabba, nästan krampaktiga rörelser runkade han sin kuk, och precis när den första strålen lämnade hans kuk böjde sig Saga fram med kupade händer och fångade upp den. Professorn såg fascinerat på hur Saga lät Roine spruta sin sats i sina händer och sedan, när Roine inte kunde spruta mer, reste sig upp och vände sig mot Professorn och sa med lite förlägen ton, ”vitfärgade ting ska inte förspillas, det är en synd.” Ett brett leende spred sig över Professorns läppar, ”Bra Saga, du minns mina ord väl, bra Saga. Men denna gång kan få vara ett undantag.” sa han. Saga såg som om, hittade en handduk som låg slängd på golvet och torkade av sig på den.
”Nu måste jag jobba lite.” sa hon gick mot dörren. Med handen på dörrhandtaget vände hon sig halvt om och såg på Professorn och sa med beundran i rösten, ”Om jag bara kunde hälften av vad du kan så hade jag varit lycklig, eller om hela världen kunde hälften av vad du kan, så hade den varit en underbar plats.” Saga tryckte ner handtaget, vände sig om och gick ut genom dörren, som gled igen bakom henne.
”Din värld kommer snart att bli underbar, för mig.” sa Professorn tyst för sig själv och flyttade blicken ifrån dörren och såg på Roine.
”Roine, dra upp kalsongerna och sätt dig på sängkanten.”
Roine drog snabbt upp sina kalsonger och satte sig på sängkanten, och stirrade rakt ut i luften.
Professorn lutade sig fram och sa,
”Du flyter. Flyter i vatten. Flyter i lugnt vatten. Allt är ljust. Allt är varmt. Allt är skönt. Du flyter. Andas långsamt, långsamt. Du flyter i vatten. Det är varmt. Det är skönt. Andas långsamt. Du är tung, tyngre, tyngre. Vattnet vaggar dig, mjukt, mjukt, du sover. Sover, djupt, djupt, sover. ”
Roine sjönk ihop på sängkanten och hans huvud föll ner mot hans bröstkorg.
”Jag är din mentor. Jag leder dig på vägen, följ mig. Vår hemlighet.” sa Professorn och klappade sedan tre gånger med sina händer, och Roine vaknade.
”Sådär, klart.” sa Professorns glatt och reste sig ifrån stolen. ”Det var väl inte så farligt va?” frågade han och klappade Roine på kinden. Roine ruskade lite på sitt huvud, såg ut som om han precis hade vaknat efter en lång natts sömn, ”Nä, tror inte det.” Professorn gick mot dörren men stannade och vände sig halvt om innan han öppnade den och sa, ”nu kan fortsätta med att läsa din tidning om du känner för det.” När Professorn hade gått ut och stängt dörren drog Roine snabbt av sig kalsongerna, tog fram sin tidning och började att runka.
Klockan 08:00 gick Professorn fram mot den låsta ytterdörren med sin väska hängande över sin axel. Saga stod bredvid dörren och väntade på honom.
”Jaha, då var det dags då.” sa han och sträckte lite på sig. Han var lite nervös, men glad och upprymd samtidigt. Nu, efter nästan 2 år, inlåst innanför dessa väggar, skulle han få gå ut genom dörren som en fri man. Gå ut till sitt nya liv, sitt nya bättre liv.
”Du kommer väl inte att försvinna helt nu. Jag vill, du måste, det är så mycket som.” Sagas röst svek henne och hennes ögon började att tåras. Professorn lade sin hand på hennes ena axel,
”Var inte orolig, jag kommer inte att försvinna. Jag kommer snart att hör av mig till dig.” Saga sken upp och öppnade dörren för honom,
”Det är en underbar dag ute idag. Solen skiner och våren har precis börjat.” sa hon och höll upp dörren så han kunde gå ut. Professorn steg ut i solskenet och drog ett djupt andetag, blundade med sina ögon och släppte långsamt ut luften ur sina lungor.
”Bussen stannar där borta och den går in mot staden.” sa Saga och pekade bort mot en busskur som stod intill vägen. Professorn började med långsamma steg gå mot kuren, ropade över sin axel, ”hejdå Saga, vi hörs snart.” sen ökade han takten på stegen och hörde hur dörren bakom gick i lås.
Professorn steg inte av bussen på hållplatsen som låg närmast hans hus, utan i en helt annan del av staden. Visslande gick han gatan fram med sin väska hängande över axeln. Han log vänligt mot alla vackra kvinnor han mötte, några log tillbaka, han kände sig fri och lycklig. Han gick igenom parken som hade börjat bli grön av den värmande vårsolen. Fåglarna kvittrade i buskarna och några barn lekte på gräsmattan med en boll, samtidigt som deras mammor satt på en filt med en fikakorg.
”Vackert väder, härligt!” sa han till mammorna när han passerade dem, de log tillbaka mot honom. På andra sidan parken gick han över gatan, in på en smal gata, tog till höger vid första korsningen och gick upp på uppfarten vid det andra huset på vänster sida, och slog med dörrklappen mot dörren.
”Hej, kommer du ihåg mig.” sa Professorn och trängde sig förbi Jane in i huset. ”Du kan stänga nu.” sa han och släppte sin väska med en duns på golvet. Jane stirrade på honom med gapande mun och gjorde först ingenting, men började sedan långsamt att stänga ytterdörren.
”Du, vad vill du? Vad gör du här?” stammade Jane och backade ifrån Professorn. Han gav henne ett brett leende, nästan ett flin till svar, och tog av sig sin jacka.
”Vad jag gör här? Jag ville träffa dig förstås. Är du ensam hemma?” han spanade in i huset när han frågade men anade redan vad svaret skulle bli, det fanns nästan inga skor i hallen.
”Ja, jag är ensam hemma.” Jane backade ännu ett par steg, snavade på tröskeln i dörröppningen in till köket och satte sig på rumpan.
”Oj! Ta det försiktigt, det är så lätt att gör sig illa om man inte är försiktig.” sa Professorn och sparkade av sig sina skor.
”Du förstår Jane, jag har varit, öh, på semester ett tag. Och där jag har varit var sådana som du en stor bristvara.” han pausade, sträckte ut handen och vred om dörrvredet, ytterdörren låstes med ett ljudligt klick. ”Så nu är den stora frågan, finns min makt över dig kvar, eller har den avtagit med tiden? Vad tror du, kan jag fortfarande få dig att känna den isande kylan längs din ryggrad?” han gav henne ett stort flin, hans ögon riktigt lyste av förväntan och Jane hasade sig bakåt på golvet och ruskade på sitt huvud.
”Får se nu, du måste vara 18 år nu, eller i alla fall snart 18, eller hur?” Jane svarade honom bara med en nickning.
”18 år, och vacker som en dröm. Jag tror säkert killarna springer efter dig, och ligger hemma på kvällen och runkar samtidigt som dom fantiserar om din varma kropp. De fantiserar kanske om hur det skulle kännas att få köra in sina kukar i din blöta lilla fitta, tror du inte det?” Jane ruskade kraftigt på sitt huvud. Professorn skrattade högt,
”Jo, det tror jag säkert de gör. Så, vad tror du, har jag kvar min makt över dig eller inte?” Jane drog sig ännu längre ifrån Professorn där han stod i hallen och flinade mot henne.
”Jane lilla, ett litet test bara. Säg att du älskar mig.” Flinet på Professorns läppar försvann och han studerade Jane noga. Han var inte säker på att hypnosen fortfarande fungerade efter så lång tid. Det kunde mycket väl vara så att den hade släppt av sig själv, då skulle det hela ta en helt annan vändning, det ville han inte. Hoppas makten finns kvar, hoppas, tänkte han och stirrade stint på Jane. Hennes mun blev till ett streck, hon knep ihop sina ögon, och satt helt stilla, som om hon väntade på något. Plötsligt öppnade hon sina ögon, såg på honom, ruskade på sitt huvud och sa,
”jag älskar dig.”
Flinet som spred sig över Professorn läppar var allt annat än vackert.
”Så trevligt. Jag älskar dig med lilla vän. Ta och kryp hit nu lilla vän.” sa han spände ögonen i henne. Jane rörde sig inte först, men efter en kort stund så kröp hon mot Professorn. Han såg hur hon kämpade med sig själv, hur hon inte ville krypa mot honom, men att hon inte var stark nog att stå emot. När hon nådde fram till honom såg han ner på henne och sa,
”Även om du inte tror att killarna ligger hemma och runkar med dig i tankarna, så ska du veta att jag har gjort det. Jag har legat och runkat, fantiserat om hur dina mörka läppar omsluter min hårda ådriga kuk. Jag kunde nästan höra ljudet när jag låg där, det sörplande och smackande ljudet när du sög mig. Och nu, ska du göra min fantasi verklig.” Professorn drog ner sin gylf och stack in sin hand genom den, drog ut sin halvstyva kuk och lät den svaja framför Janes ansikte.
Hon såg på den, hennes ögon vattnades och hon öppnade sin mun och tog hans kuk i sin mun.
”Ah.” Professorn stönade när han kände hur hennes varma mun sög sig fast runt hans kuk. Det tog inte många sekunder innan hans kuk var i fullt stånd, och hennes mörka läppar låg som klistrade runt hans grova skaft.
Professorn strök henne varsamt över hennes mörka hår,
”Om ni kvinnor bara visste hur skönt det är för en man när ni suger hans kuk. Att få känna hur kuken glider ner i halsen är en underbara känsla.” sa han och satte handen på hennes bakhuvud och pressade hennes huvud mot sig. Hon hostade till kuken kom för långt in och Professorn släppte taget och hennes bakhuvud,
”Såja, jag ska vara snäll mot dig. Nu när vi älskar varandra så kommer ju jag att komma hit fler gånger, så du kommer snart att ha lärt dig ska du se.” Han strök bort hennes hår ifrån pannan så han kunde se hur hon förde sin mun fram och tillbaka över kukskaftet, hur det glänste av hennes saliv och hur hennes kinder drogs inåt varje gång hon sög in kuken. En pirrande känsla började att sprida sig ifrån undersidan av hans pung, och hans visste att han snart skulle spruta.
”När jag låg där i mörkret och fantiserade och lyssnade till ditt sörplande när du sög min kuk, kände hur det började pirra i pungen, hur den drog sig uppåt, hur den gjorde sig redo att skjuta iväg sin sats. Då så såg du alltid mig rakt in i ögonen när jag kom, lät mig tömma mig i din varma sugande mun, och du spillde aldrig en dropp. Du var så duktig. Nu kommer jag!” Det sista sa han med en grymtning och sprutade sin sats rakt in i Janes sugande mun. Hon blickade upp mot honom, såg in i hans dimmiga ögon och kände den vidriga smaken av hans sperma på sin tunga.
”Såja, svälj nu lilla vän.” sa han och drog ut sin slakande kuk ur hennes mun. Jane gjorde en grimas, och svalde ner sperman så fort hon kunde.
Professorn såg på sin klocka,
”Tiden går fort ibland. Jag skulle verkligen vilja stanna en stund till, men det hinner jag inte just nu.” sa han och hans blick fastnade på kylskåpet och ett vykort som satt fast på det med ett par magneter. Han gick fram mot kylskåpet och tittade på kortet.
”Spanien. Ett fint land, varmt och skönt, precis som du.” han tog ner kortet och läste på baksidan.
”Från Mamma och Pappa och brorsan! Jaha, och du fick inte åka med! Det var elakt. Puss och kram, syns på Söndag.” Professorn satte fast kortet på kylskåpet igen och vände sig om. Jane satt fortfarande kvar på golvet och såg ner i golvet, det såg ut som om hon ville spy. Professorn gick fram till henne,
”Vilken Söndag menar dem?” Han såg hur Jane svalde hårt innan hon svarade,
”Denna Söndag, helgen som kommer.” hennes röst höll på att svika henne och hon svalde hårt igen.
”Trevligt, vilken trevlig överraskning. Så du är ensam hela helgen då, stackare. Men vet du vad, jag är en snäll människa, jag ska hålla dig sällskap! Inte ska en så fin kvinna som du sitta helt ensam inte, nej nej.” Han tog ett steg till närmare henne,
”Hjälp mig att stoppa in kuken nu, akta så du river mig på gylfen, det skulle jag inte tycka om.” Jane tog med darrande händer tag om kuken och stoppade försiktigt in den innanför hans byxor, och drog sen upp dragkedjan.
”Duktigt gjort. Men nu måste jag kila, men jag kommer tillbaka ikväll, och då vill jag bli bjuden på riktigt god mat och gärna något gott vin, och levande ljus! Måste ha levande ljus, det är romantiskt. Och en sak till!” sa han och lyfte upp hennes haka så han kunde se henne in i dom bruna ögonen.
”Du behöver inte bekymra dig om klädsel, ta på dig något, lätt. Jag är säker på att du kan hitta något i din mammas lådor, om du inte har något själv.” han släppte hennes haka, gick ut i hallen och tog på sig skor och jackan.
”Varför gör du så här mot mig? Vad har jag gjort dig?” frågade hon med gråten i halsen.
”Du har inte gjort något, jag bara gör det för att jag kan, och vill.” svarade han och tog tag i dörrhandtaget.
”Och en sista sak, träna lite under dagen, så jag kan få känna min kuk glida ner i din hals.” Han låste upp dörren, öppnade den och klev ut i solskenet. När han kom ner för trappan hörde han hur Jane låste dörren.
Med raska steg skyndade han sig hem. Han hade bråttom nu. Hoppas att bilen startar, tänkte han när han närmade sig huset. Men han misstänkte att batteriet skulle vara dött efter att ha stått still i nästan två år och att han skulle få lov att ta en taxi. Han småsprang upp för trappan, satte nyckeln i låset och vred om. Den unkna lukten som slog emot honom när han öppnade dörren fick honom att rynka på näsan.
”Han som bor här måste vädra.” sa han högt till sig själv och gick in.
Alla ytor i huset var fulla av damm. Gammal disk stod travat i köket, och saker var slängda lite huller om buller. Lådor och garderober stod öppna, och i kylen hittade han två öppnade mjölkförpackningar, ett paket smör och en ostkant, allt luktade apa. Han gick in i sovrummet och stirrade på väggen över sängen, -Jag fick dig ditt svin!- stod det med stora röda bokstäver. Han visste vem som hade skrivit det, Maria Zorn.
Han gick fram till väggen, förde sina fingrar över bokstäverna och mumlade tyst,
”Ja, men jag är tillbaka nu. Alla för en.” Han gick snabbt ut i hallen, tog sina bilnycklar, öppnade ytterdörren och gick ut och satte sig i bilen.
”Snälla starta nu bilen.” sa han och vred på nyckeln. Motorn drogs långsamt runt av startmotorn, höll på att helt stanna när den hostade till och började att spinna,
”Haha, bra bil, bra bil!” skrattade Professorn och backade ut ifrån sin upp fart och körde iväg med en rivstart.
När professorn körde in mellan de stora grindstolparna så stod det redan en bil framför det stora huset, och lutad mot den stod en ung man i kostym och rökte. Professorn parkerade bredvid mannens bil och klev ur,
”Hej, Peter Arvidsson.” sa Professorn och räckte fram sin hand. Den unga mannen släckte sin cigarett och tog professorns hand,
”Anders Malm, mäklare. Välkommen!”
Professorn nickade och blickade upp mot det stora huset.
”Ser större ut än på bilderna, och äldre.” sa han och kisade mot solen när han titade på ett av de två tornliknande utbyggnaderna på sidorna om huset.
”350 kvadrat, 12 rum plus vind och källare. Byggt 1855, rejält virke på den tiden, står i fler hundra år till.” Mäklaren log sitt bländade försäljningsleende mot Professorn. ”Ska vi börja inne, eller vad tycker du?” sa mäklaren och lade sin hand på Professorn axel. Professorn, som genast hade klassat killen som en dryg ärelysten typ tog varsamt tag om mäklarens hand flyttade bort den ifrån sin axel,
”Det kan vi göra.” sa han och gick upp för den stenlagda trappan och fram till den stora massiva trädörren som redan stod öppen, Professorn gick in i huset.
”Där inne har vi köket.” sa Mäklaren och pekade med hela handen.
”Jag vill se källaren först.” sa Professorn och spanade efter en dörr som såg ut att leda ner i källaren.
”Ok, den här vägen!” sa Mäklaren och gick före fram till en smal dörr vid sidan om trappen som ledde upp mot övervåningen. En knarrande trätrappa ledden ner i källaren. Det var högt till tak, väggarna var av sten och på golvet låg det ojämna träplankor som sviktade lite när man gick på dem, det luktade lite unket.
”Men vad har vi här?” sa Professorn sparkade till stålbur som stod instoppad under trappan.
”Vet inte, kanske en gammal hundbur, eller nått. Allt som finns i huset ingår. Här ner finns det 4 stora rum, perfekt att förvara saker i.” sa Mäklaren glatt.
”De förra ägarna måste ha haft väldigt stora hundar i så fall.” sa Professorn och började gå upp för källartrappan.
”Vinden, nu vill jag se vinden.” sa Professorn när de hade kommit upp ifrån källaren.
Mäklaren gick före upp för trappan till övervåningen, igenom en lång hall, och fram till en smal trädörr längs bort i hallen. Trappen upp till vinden var smal, men när man väl hade kommit upp brede ett stort öppet vindsutrymme ut sig med synliga takstolar och en stor murstock i mitten.
”Torrt och fint, inga läckor här inte. Taket är omlagt för inte så många år sedan.” sa Mäklaren och tittade ut genom det lilla fönstret som fanns på gaveln.
”Jag tar det.” sa Professorn och började gå ner för vindstrappan.
”Men, ska du inte se resten av fastigheten först?” sa Mäklaren i en förvånad ton.
”Nä, behövs inte, jag tar det.” Professorn var snabbt nere på nedervåningen och snart ute vid sin bil igen. Han såg en liten damm, med 4 små bäckar som rann till och ifrån den. En stor lada och två gästhus fanns också på tomten. Mäklaren kom, efter att han hade låst ytterdörren fram till Professorn,
”Som sagt, 350 kvadrat 12 rum och kök plus källare och vind. 4 hektar mark bakom huset, mest skog och så uthusen du kan se härifrån. Inflyttning när du vill. Hör av dig när du vill skriva och har pratat med banken.” Mäklaren sträckte fram sin hand, Professorn tog hans hand och skakade den,
”Imorgon kommer jag och skriver på. Behöver inte prata med någon bank.”
Professorn satt kvar en stund på trappan framför huset när Mäklaren hade åkt. Han reste sig, gick mot ladan och hittad en bit av en träplanka på marken. Han tog en sten och började rista in bokstäver i det mjuka träet. När han var klar gick han bort till en av grindstolparna och lutade träbiten mot stolpen. På träbiten stod det med spretiga bokstäver, Eden.
En timme senare satt Professorn i sin bil på parkering vid kliniken där Maria Zorn arbetade. Han hade parkerat längst bort på parkeringen, så långt bort som möjligt ifrån Marias bil, men ändå så att han kunde se när hon kom ut ifrån kliniken. Han behövde inte vänta länge innan Maria kom ut genom dörren, med ett barn på armen och gick fram mot sin bil. Hon öppnade passagerardörren och böjde sig in i bilen för att sätta barnet i bilstolen. Kjolen som stramade runt hennes ända när hon böjde sig in pekade rakt mot Professorn, det ryckte till i hans kuk och han smekte sig själv utanpå byxorna.
”För fin för att lämnas ifred.” sa han till sig själv och klämde om sin svällande kuk. Plötsligt stannade hon upp, såg sig om, tittade sig omkring som om hon hade hört något, eller känt något. Men när hon inte upptäckte något så fortsatte hon med att spänna fast barnet, stängde dörren och gick runt bilen. En sista orolig blick runt omgivningen, sedan så satte hon sig i bilen, och körde snabbt därifrån. Professorn följde hennes bil med blicken, trummade fundersamt med fingrarna på ratten och sken plötsligt upp,
”Nu ska det bli gott med lite mat.” Han startade sin bil och körde långsamt iväg. Han nynnade med i låten som strömmade ut ifrån bilstereon, Living Doll.
Jane öppnade bara dörren på glänt när professorn ringde på, rädd för att någon ute på gatan skulle se henne i dörröppningen iklädd endast en kort rödfärgad sidenkimono.
”Olala, det där passade du i!” sa Professorn när han kom in i hallen och stängde dörren bakom sig. Doften som slog emot honom fick honom sluta sina ögon, höja näsan och dra in dofterna ifrån köket.
”Det luktar helt underbart! Jag är verkligen hungrig.” sa han, öppnade sina ögon, såg på Jane, som hade backat ett par steg ifrån honom, och tillade, ”och inte bara på mat!” Jane korsade sina armar runt sin mage och drog den korta kimonon tätare om sig. Professorn gick före Jane ut i köket. På bordet var det dukat för två, med ett levande ljus brinnande mitt på bordet.
”Så fint du har gjort åt oss.” sa Professorn och gick fram till spisen och lyfte på locket till en av kastrullerna.
”Köttfärssås, min favorit.” han satte på locket igen och vände sig om, drog Jane till sig och innan hon hann reagera så kysste han henne. Hon vred bort sin mun ifrån honom och Professorn skrattade och släppte henne.
”Gillar du inte att kyssas” frågade han henne med spelad förvåning.
”Nej.” svarade hon sammanbitet och vred munnen ännu längre bort ifrån honom.
Professorn förde ner sina händer mot hennes rumpa och klämde lite lätt i de runda skinkorna,
”Jaja, vi ska göra lite annat än kyssas senare, det kommer du nog att gilla. Men först ska jag låna din dusch. Håll maten varm lilla vän.” sa han, släppte henne och gick mot badrummet.
Professorn stod och lutade sig med händerna mot väggen i duschen och lät vattnet strila ned för kroppen. Hans tankar var i det nya huset, och hur det skulle bli att bo där, och hur han skulle lösa pusslet med att lyckas få Maria till sin igen. Han böjde huvudet bakåt, öppnade munnen och lät vattnet strila in i munnen, sprutade sedan ut likt en fontän och ropade i barsk ton,
”Jane, kom in hit!”
Det tog inte många sekunder innan Jane, nästan springande kom in i badrummet. Professorn sträckte sig efter svampen, räckte fram den till henne och sa,
”Tvätta mig.”
Han såg tvekan i hennes ansikte, hur hon försökte finna ett sätt att slippa göra som han sa, men efter en kort stund så tog hon emot svampen och hällde tvål på den.
”Inte för hårt, jag är lite känslig.” sa han och smålog när Jane började tvätta honom på ryggen och skinkorna.
”Har du någon pojkvän?” frågade han plötsligt. Jane nickade jakande med sitt huvud.
”Tala!” sa han barskt. Och Jane ryckte till av hårdheten i hans röst och ordet for snabbt ur henne,
”Ja.”
Professorn vände sig mot henne och satte sina händer bakom nacken. Janes ögon drog sig ned mot hans tungt hängande kuk, men hon slet snabbt bort blicken och började koncentrerat tvätta honom på bröstet och under hans armar.
”Brukar ni knulla?” Jane började med att nicka jakande, men kom på sig själv, och sa mumlande,
”Ja, ibland.” Hon förde svampen ner mot hans mage, och Professorn märkte att hon var noga med att inte komma nära hans kuk. Hennes kimono hade glidit isär en bit, och han kunde se lite av hennes runda fasta bröst. Runt hennes hals hängde ett litet hjärta av guld.
”Har du fått det där hjärtat av honom?” frågade han och ställde sig bredbent, hon förstod gesten och satte sig på huk och började tvätta hans ben. Med hans kuk, som nu hade börjat att svälla och som började att resa sig rakt framför hennes ansikte svarade hon,
”Ja.”
Han såg hur hon försökte låta bli att titta på den svällande kuken, hur hon försökte fästa blicken på benen istället, men hur hennes ögon ideligen drogs mot hans nu halvstyva kuk. Han flinade åt henne och funderade på vad han skulle kunna göra med henne ikväll, vad han skulle kunna göra med henne hela helgen. Bilderna av hans fantasier i hans huvud fick hans kuk att resa sig snabbt och pekade nu snett upp mot taket. Han gungade till med höfterna så hans kuk vajade till, hon tog ett djupt andetag och förde svampen upp över hans kuk.
”Var noga nu, inget fusk.” sa han och flinade. Han drog häftigt efter andan när hon förde svampen runt och över det blottade ollonet. Först tänkte han säga till henne att ta kuken i munnen, men ångrade sig och tänkte att kvällen är lång, inte stressa.
”Skölj av mig nu.” sa han, och Jane släppte snabbt svampen och reste sig i samma rörelse, glad att slippa tvätta hans kuk mer. Hon tog duschmunstycket och började skölja av honom.
”Din pojkvän, har han någon mobil?” Jane dröjde en kort stund med svaret,
”Ja. Hurså?”
Professorn vred av vattnet. Jane hängde snabbt tillbaka munstycket och Professorn sträckte sig efter handduken och började att torka sig.
”Han skulle nog uppskatta att få lite bilder i den. Killar gillar sånt förstår du.” Han släppte handduken på golvet, tog tag runt midjan på henne och drog henne tätt intill sig. Hon kände hur hans hårda kuk pressades emellan dem, och hon försökte trycka sig bakåt, men han var för stark.
”Kyss mig!” sa han stirrade rakt in i hennes bruna ögon. Jane rynkade på sin näsa, särade på sina läppar och kysste honom.
Han släppte greppet om hennes midja, tog tag i bandet som var knutet runt kimonon och drog isär knuten. När han drog bort sin mun ifrån henne och tog ett steg tillbaka, så gled hennes kimono isär och blottade halva hennes bröst, hennes mage, och hennes lilla mörka tofs som hjälplöst försökte dölja det lite bulliga venusberget, Professorn slickade sig om läpparna och sa hest,
”Vilken underbar helg detta kommer att bli.” Han tog ett steg framåt, sträckte fram sin hand och rörde vid hennes guldhjärtan, drog sedan sitt finger långsamt ned mellan hennes bröst och sedan ned över hennes mage. Han såg hur hon höll andan, spände sig och bet ihop sina tänder. Han stannade med sitt finger precis ovanför hennes lilla mörka tofs,
”Nu ska vi äta lite.” sa han och gick förbi henne och sedan ut i köket och satte sig. Jane stod kvar ett kort ögonblick, drog ett djupt andetag och gick sedan på lätt darrande ben efter honom ut i köket.
Jane tog hans tallrik, fyllde den med mat ifrån kastrullerna på spisen och ställd den sedan framför honom. Hon tog sedan sin tallrik och hämtade mat till sig själv. Men innan hon hann sätta sig sa Professorn,
”Hämta din mobil innan du sätter dig.”
När Jane kom tillbaka till köket med mobilen sträckte Professorn fram sin hand,
”Ge den till mig och ställ dig där borta vid spisen.” Jane gav motvilligt mobilen till honom och gick bort till spisen.
”Se på mig nu, sära lite mer på kimonon, inte för mycket, inte så att bröstvårtorna syns, bara nästan.” Jane gjorde som han sa. Hennes runda fasta bröst syntes tydligt, och båda hennes mörka vårtgårdar kunde anas utanför sömmen på kimonon, och hennes lite runda mage och den lilla mörka tofsen var helt synliga.
”Och så ser du lite glad ut.” sa Professorn och tog en bild av henne. När Jane gick för att sätt sig så gav Professorn tillbaka mobilen till henne, och när hon hade satt sig mitt emot honom sa han samtidigt som han hällde upp vin i hennes glas,
”Skicka bilden till din pojkvän nu. Skriv första.” Han fortsatte med att hälla upp vin i sitt glas, såg hur hennes händer darrade när hon skrev och skickade iväg bilden och hur hon sedan släppte mobilen på bordet vid sidan om sig med en duns.
”Skål, lilla vän. Skål för en trevlig helg.” sa han och höjde sitt glas. Jane tog sitt och svepte det med en gång. Professorn fyllde på hennes glas igen, och smakade sedan på maten.
”Jättegott! Du är duktig på att laga mat.” Han sträckte fram sin fot under bordet och smekte henne på vaden med den. Hon drog snabbt bort sitt ben. Professorn ruskade allvarsamt på huvudet, och Jane förde fram sitt ben mot honom igen, hans fot fortsatte att smeka hennes lena vad.
”Imorgon är en stor dag för mig.” sa han plötsligt efter en stunds tystnad. Han fortsatte att stryka sin fot mot hennes vad, men förde den nu på insidan av henne ben istället.
”Då får jag nycklarna till mitt nya liv.” sa han och log, tog sitt glas och drack. Hans fot var nu uppe vid hennes ena knä. Jane förde ihop sina ben lite, såg med en hastig blick på honom, och särade sedan på benen, han nådde upp på hennes halva lår med sin fot och kände hur len och varm hennes hud var mot sin fot.
”En liten privat fråga.” Professorn tog det sista av sin mat och stoppade in i sin mun, svalde och lyfte glaset mot sin mun,
”Vad fantiserar du om när du onanerar?” Han satte glaset mot sin mun, fixerade henne med blicken och drack. Janes kinder fick en annan ton och hon stammade nästan fram,
”Att jag blir påkommen med att vara på ett område jag inte får lov att vara på.” Professorn höjde på ögonbrynen, ställde ner sitt glas på bordet, satte armbågarna mot bordet och sina händer under sin haka,
”Område? Vad då för område?” frågade han nyfiket. Jane tog en klunk av sitt vin och svarade,
”ett militärområde.” Professors ansikte sprack upp i ett leende,
”Så du gillar män i uniform! Så vad gör de med dig när de hittar dig?” frågade han och flyttad sin stol närmare bordet, förde sin fot längre upp på hennes lår, och kände hur varm hennes fitta var mot sina tår. Jane skruvade på sig, tittade upp i taket och svarar nästan viskande,
”De säger att dom ska låta mig gå, om jag ligger med dom.” Professorn tar bort sin fot som han har mellan hennes ben, fyller på hennes glas,
”Älskar dom med dig, eller knullar dom dig?” Han ställer ned flaskan, lutar sig tillbaka.
”Knullar.” svara hon och tar en klunk vin.
”Vilka styggingar! Utnyttja en ung kvinna, få henne att göra en massa saker, kanske smiska henne också, eller?” Professorn knäpper sina händer bakom huvudet medans han väntar på hennes svar.
”Ja.” svara hon och sveper vad som är kvar i sitt glas.
Professorn reser sig lite, drar tillbaka sin stol och sätter sig ned igen,
”Kom och lägg dig här.” säger han och klappar på sitt knä. Jane stirrar på honom, reser sig långsamt och går runt bordet. Hennes blick fastnar på hans styva kuk som peka rakt upp mellan hans ihopsatt ben. Hon ger honom en snabb blick innan hon försiktigt lägger sig över hans knä, med ändan i vädret. Hennes kimono åker upp en bit och blottar nederdelen av hennes skinkor, och rundningen in mot hennes mörka blygdläppar, Professorn känner hur hans puls stiger och hur hjärtat slår hårt i bröstet på honom. Han stryker försiktigt med handen över hennes skinkor, för kimonon upp på hennes rygg och säger med hes röst,
”Gud vilken fin färg du har, vilken form, så mjuk och len.” sedan höjer han handen och slår till hennes en skinka med sin handflata.
”Aj! Ropar hon, men tystnar när han smeker henne med handen där han träffade.
”Så underbar. Din pojkvän måste vara väldigt lycklig.” säger Professorn och slår snabbt och hårt sin hand på hennes andra skinka, och lyfter sin hand igen och träffar henne på samma ställe.
”AJ! Skriker hon till och snyftar.
”Inte skrika, bit ihop nu. Du är så fin.” Rösten Professorn säger orden med är mörk, och nästan frånvarande. Och hade Jane sett hur hans ögon lyste, och hur hur hans ansikte såg ut, istället för att stirra ned i golvet, så hade hon nog blivit mer orolig än hon redan var. Hans hand höjdes igen och träffade henne på samma ställe, hon bet ihop och skrek inte, fast hon ville. Gång på gång träffade hans handflata hennes oskyddade mjuka skinkor, som nu började att få en annan ton. Jane skrek inte, men små snyftningar kom det mellan hans slag, och häftiga flämtningar hördes varje gång hans handflata träffade. Hennes skinkor dallrade till varje gång han slog. Efter en lång stund så slutade han att slå. Allt som hördes i köket var Professorn tunga häftiga andetag och Janes snyftningar.
Professorn sträckte sig plötsligt efter Janes mobil,
”Sära lite på benen.” sa han och daskade lätt till henne på insidan av ena låret. Jane särade så gott hon kunde, utan att falla av hans knä. Professorn höll upp mobilen bakom och över hennes ända, och tog ett kort.
”Här, skicka bilden till pojkvännen, och skriv andra.” Jane tog emot mobilen och skickade iväg bilden. Hennes snyftningar blev inte mindre, utan något ljudligare. Men hon satt snyftningarna i halsen när hon kände något varmt som brände henne på ena skinka.
”Bara lite stearin, inget farligt. En fin kontrast med den vita stearinet mot din lusbruna hud” sa Professorn och höll ljuset snett över hennes skinkor och lät stearinet droppa ned på hennes ömma svidande skinkor. Jane bet ihop, men hade svårt att inte jämra sig varje gång en dropp varm stearin landade på skinkorna. Professorn försökte att träffa på ett nytt ställe med varje dropp, men lyckades inte alltid. Varje gång han missade svor han, ”Fan också.”
”Snart färdiga.” sa han och förde ljuset lite bakåt, tippade det och lät stearindroppen falla ner mellan hennes särade ben, och träffa henne rakt på de oskyddade blygdläpparna, Jane flämtade till, ryckte till och drog ihop sina ben i en ren reflex. Professorn skrattade så han nästan tappade henne i golvet.
”Res dig upp nu lilla vän. Du var duktig.” Jane reste sig ifrån hans knä och och stod snyftande bredvid honom. Professorn höll fram ljuset framför hennes mun,
”Blås.” Jane blåste ut ljuset och hon kände en viss lättnad. Professorn reste sig, ställde sig framför henne och drog kimonon ned för hennes axlar, den föll till golvet.
”Nu ska du få visa mig ditt rum. Och ta med mobilen!” sa han och log snett mot henne. Ögonen log inte, och det skrämde henne och hon gick med nervösa och oroliga steg mot sitt rum på övervåningen, med Professorn precis bakom. Han log nöjt när han i trappan upp till övervåningen såg hennes skinkor vicka framför honom, hur det stelnade stearinet stramade mot hennes hud när hon gick upp för trappan.
”Vilket fint rum du har.” sa han och slängde sig ner på rygg i hennes säng. Hans kuk låg hård och ådrig upp mot hans mage, och på toppen av hans ollon glänste en droppe av försats. Jane stirrade på den, stirrade på grova ådrorna som löpte längst skaftet, upp mot det stora ollonet och på droppen som glänste.
”Jaha lilla vän, har du gjort som jag sa? Har du tränat idag?” sa han och spände sina ögonen i hennes. Jane nickade, svalde och nickade igen. Professorn ändrade inte en min, utan frågade,
”Vad tränade du med?” Jane stammade fram,
”Mammas löskuk.” sedan vred hon bort huvudet ifrån hans blick, stirrade bort mot bokhyllan och korsade armarna över sitt bröst.
”Mammas löskuk! Intressant! Hämta den.” Jane suckade, snodde runt och gick iväg, kom tillbaka efter en minut med en svart löskuk i handen.
”Visa mig hur du gjorde.” sa Professorn och förde ner en hand mot sin kuk och runkade den sakta. Jane blundade, öppnade munnen och förde in den svarta kuken och pressade in den en bit. Hon hostade till och drog ut den en bit. Professorn såg hur hon svalde, pressade in löskuken igen och lyckade få in den en bi till, innan hon snabbt drog ut den och hostade och nästan gulpade.
”Du har inte lyckats att ta den ner i halsen idag va?” sa han roat och släppte sin kuk. Jane skakade på huvudet. Professorn höjde sin hand, vinkade henne till sig. När hon kom fram till sängen så tog han löskuken ifrån henne,
”Du vet vad 69:an är va?” Jane nickade, sneglade på hans kuk, på hans ollon som var glansigt av försatsen som sipprade ut och hon gjorde en min av avsky.
”Då så, hoppa upp.” Jane klättrade upp i sängen, slängde ett av sina ben över honom och böjde sig fram mot hans kuk.
Professorn kände hennes varma andetag mot kuken precis innan hennes läppar slöt sig om honom, han kunde inte låta bli att släppa fram ett stön, hela kvällen hade han haft stånd, och han ville inget annat än att få släppa lös vad han hade i sin pung. Droppen som hade landat på hennes blygdläpp satt kvar. Hennes mörka blygdläppar var stora, och lätt särade, den ljusröda skåran emellan dem var fuktig. Någon del av henne hade tyckt att smisket var skönt iallafall tänkte han och drog sin tunga mellan hennes läppar, ett tyst, nästan ljudlöst stön hördes ifrån henne. Han tog hennes ena blygdläpp mellan sina tänder, och bet försiktigt ihop, Jane gnydde till och han kände hur hon försökte dra bort sin fitta ifrån han mun. Han släppte hennes blygdläpp,
”Nu vill jag att du tar mig djupt, annars så biter jag dig igen.” sa han och förde sen sin tunga mellan hennes blygdläppar igen. Han kände hur hon först stelnade till, sedan hur hon långsamt tog hans kuk djupare in i sin mun, och hörde hur hon hostade till och drog tillbaka sitt huvud. Professorn tog snabbt hennes blygdläpp mellan sina tänder och bet till. Jane gnydde till högt, försökte dra sig undan, men Professorn tag fick henne att stanna. Han släppte hennes läpp och sa,
”Igen.” sen så förde han sin tunga fram mellan hennes läppar och lät tungspetsen glida över hennes klitoris, Jane stönade till ljudligt och tog hans kuk djupt in i sin mun, stannade och höll den stilla, och tryckte sedan sin mun längre ned mot hans kukrot. Hon hostade till, men drog inte tillbaka huvudet utan försökte pressade sin mun ännu längre ned över kuken. Professorn lade snabbt sina händer på hennes bakhuvud och tryckte, han kände hur han gled ner i hennes hals.
”Duktig flicka.” sa han och släppte hennes. Jane drog snabbt upp huvudet ifrån hans kuk, hon hostade och flämtade, snyftade mellan flämtningarna och ruskade på huvudet när Professorns frågade,
”Tyckte du om det?”
”Nu måste jag få vila lite, annars så kommer jag att spruta, och det vill jag inte än.” sa Professorn och daskade till henne på skinkan. Jane klev av honom och Professorn klev ur sängen och ställde sig vid fotändan av sängen.
”Lek lite med dig själv så länge. Den där löskuken passar nog perfekt i din trånga fitta” sa han och nickad mot löskuken som låg bredvid henne. Jane tog löskuken, lade sig på rygg och drog upp och särade på sina ben, förde ner kuken mellan sina ben och drog den mellan sina blugdläppar.
”Är det genant att onanera när någon ser på?” frågade han och började långsamt att runka sin kuk.
Jane nickade och tittade åt sidan.
”Se på min kuk när jag runkar den.” sa han och tillade, ”och jag sa att den passar nog perfekt i din fitta” det sista sa han samtidigt som han nickade åt löskuken som hon förde fram och tillbaka mellan sina blygdläppar. Jane förde ner sina andra hand, särade på sina läppar och satte löskuken mot sin öppning, och pressade in den en bit. Långsamt förde hon den ut och in i sin fitta. Professorn såg hur den glänste av hennes safter,
”Längre in.” sa han och runkade sin kuk snabbare. Jane förde mer av löskuken in i sig och vågade inte släppa Professorns kuk med blicken.
”Stilla nu.” sa Professorn och tog upp hennes mobil, och tog ett kort. Han gick sedan fram till henne och gav henne mobilen samtidigt som han flyttade bort hennes hand som höll i löskuken och började istället själv att stöta den ut och in i hennes fitta, mycket hårde än vad hon hade gjort.
”Skicka bilden till honom nu. Skriv tredje.” sa han tryckte in mer av löskuken i henne, Jane ryckte till och gnydde, Professorn drog ut den och tryckte in den igen. Jane höll kvar mobilen i handen när hon hade skickat bilden. Professorn, som nu var nära att spricka drog ut löskuken ur henne, klättrade upp mellan hennes särade ben och såg henne i ögonen.
”Nu ska du få känna en riktig kuk.” Med de orden lade han sig på henne, förde ner sin hand mellan hennes ben och greppade sin kuk, satte den mot hennes fittöppning, och trängde djupt in i henne. Jane drog häftigt efter andan när han kom för djupt, hennes kropp spände sig under honom, men han för upphetsad för att märka det. Han var redo att komma, hade varit det länge. Hennes trånga fitta plågade näsan hans känsliga ollon som snabbt fördes fram och tillbaka mellan hennes varma slidväggar. Vid varje stöt in i henne grymtade och flåsade han. Han höll tillbaka så mycket han orkade och kunde, ville inte komma än, ville njuta av hennes varma och fuktiga fitta, ville inte än. Den första strålen lämnade honom djupt inne i hennes inre, han drog snabbt ut sin kuk och greppade den med sin hand, nästan slet i den och resten an satsen hamnade på hennes fitta och på den lilla tofsen ovanför. Han gled ner ifrån sängen och satte sig på golvet nedanför och flämtade.
Jane låg kvar, helt stilla på sängen med särade ben och med hans sperma på sin fitta, som gapade öppen. Professorn reste sig, sträckte sig efter mobilen som hon fortfarande hade i sin hand och tog den ifrån henne. Jane började att föra ihop sina ben, men Professorn sa med barsk ton,
”sära på dom.” och Jane särade på benen igen och började att snyfta. Professorn ställde sig vid fotändan av sängen, tog en bild på hennes nyknullade och kladdiga fitta, och gav mobilen till henne,
”Skicka den till din pojkvän, och skriv den sista.” Jane skakade på huvudet, samtidigt som hon tryckte med darrande händer på mobilen och skickade iväg bilden. Hon slängde sedan iväg mobilen och gömde sitt ansikte i sina händer. Professorn lade täcket över henne, kröp ned bredvid henne,
”Nu sover vi. Godnatt lilla vän.”
Fortsättning följer...
Fler noveller av samma författare
Kommentarer
Lika härligt elak och stygg som sist verkar det som...
Ser verkligen fram emot nästa del som jag hoppas kommer snart?
Lycka till!
Mighty
Kommentera denna novell
Du måste vara inloggad för att skriva kommentarer.
Ja, han är lika egoistisk och småsadistisk som vanligt. :-)