Hyrtjejen 4.2
Det luktade tång, salt och svett. Luften var en virvlande tjock soppa av fukt. Petra öppnade tunga ögonlock som kändes svettigt grusiga.
Svala stenar, fyrkantiga som gatstenar, slintigt fuktiga av alger, under hennes nakna hälar och tår. Petra blinkade och såg sig stå i ett rum, fem gånger fem meter stort, lika stort uppåt - som en kub. Luften strök, klibbigt fuktig förbi hennes bröst. De små bröstvårtorna styvnade med en gång. Hon svalde och såg upp mot väggarna i rummet. Kände sig liten, ovanligt liten, av rummets storlek.
En bit upp i väggen fanns ett runt hål ut från vilken vinddraget kom, kanske en meter i diameter och lika djup genom stenen ut till luften. Skumt silverljus kom ur öppningen, liksom ljudet av en gapande fiskmås och brusandet av vågor mot en strand.
Mitt i rummet fanns Ursula. Blondinens stora, blå ögon glimmade i mörkret. Hennes hy var jämnt brynt av solariesol men lyste ändå i mörkret mot de andra färgerna. Hon blinkade mot sin väninna och reste sig upp från skräddarställningen hon suttit i. Ett andetag hördes skarpt när den blonda drog in hastigt. Luft som brusade ned mellan fylliga, rodnande läppar. En kedja rasslade och spändes med ett fuktigt klingande.
"Ooo", utstötte Ursula när kedjan spändes så långt den kunde. Den slutade i en halsboja kring hennes höga hals. Hon satte sig ned igen med en gång. Brösten var lika runda och fast mjuka som innan, för några dagar sedan då Petra hade haft sin tunga mot dem. De gungade mjukt sina knoppar under kvinnans framåtböjda överkropp. Hennes mage var spänd i en svag bula mellan de breda höfterna.
"Petra", viskade hon som om någon annan annars kunde höra, "det här är inte meningen." Petra öppnade munnen och stängden den sedan, tog ett steg mot väninnan. "Förra gången var ett misstag, den gamle kunde känna att du var här hos mig, precis som han gör nu."
"Ursula", svarade Petra tillbaka, "Jag förstår inte..." En skugga föll över öppningen snett uppe i taket. Den unga kvinnan kände hur hjärtat tycktes hoppa till innanför de mjuka brösten. Plötsligt kallsvett kändes tränga fram genom huden på tinningarna.
Något kom ned genom hålet i taket. Under ett par sekunder blev kammaren helt svart när månljuset utanför skymdes. En tung smäll hördes, sedan höjde sig en grotesk gestalt framför Petra.
Hon hade, utan tanke, förflyttat sig till sidan på rummet. Gapande såg hon upp på varelsen som reste sig från hopkrupen upp till två och en halv meters längd. En massiv humanoid med tjocka, men korta, ben och desto längre armar - fyra armar. Den påminde lite om en missbildad gorilla. En spräcklig grå-vit hy och ett massivt huvud ovanpå axlarna, helt utan hals. Två slitsar, istället för näsa, drog in luften med ett blött väsande. Ögon stora som tennisbollar stirrade bläcksvarta på alla och inga i rummet. Petra kände en kall kår efter ryggen.
Sedan vändes ögonen helt mot henne. Varelsens kutryggiga hållning förde fram dess anlete ett par decimeter ifrån den unga kvinnan. Bläcksvarta, cirkelrunda glober speglade hennes gapande mun och uppspärrade ögon i sin fuktiga glans. En pust av våt luft kom hennes ögon att börja rinna. En förvånansvärt svag lukt av tång kändes i dess andetag.
Ögonblicket efter grep två gigantiska händer hennes handleder. Tjejens armar rycktes uppåt och utåt. Hennes fötter lämnade marken och paddlade hjälplöst i luften. Petras kropp spändes ut av gravitationen. Hon flämtade till. Den fylliga lilla munnen formade ett häpet och skrämt "O". Hakan nickade till nedåt i riktning mot de fasta brösten med styva bröstvårtor som svängde sina knoppar i en snabb halvcirkel.
Hennes bicepsmuskler spändes och avtecknade sig genom det minimala hullet. Andetaget efter slöts det andra paret händer kring hennes vrister. Hon gungade, krängande, i varelsens fyrarmade grepp. Petra kände hur hennes lungor började arbeta som blåsbälgar, hyperventilerande och hård som järn i kroppen hade paniken slagit klorna genom hennes sammetshud.
Petras uppspärrade ögon såg ned på varelsens fallos, stor som en squash. Den var rest och syntes mest som en kontur i rummets skumma ljus. Den pekade rakt mot hennes eget könsorgan. De mjuka kullarna var svaga antydningar till kullighet mellan benen på henne. En skårad kulle vid slutet av en ås, innan huden försvann runt mot hennes rumpa eller på sidorna vidare utefter de spända lårmusklerna.
En svag elektrisk puls kändes på ovansidan av springan. Bara en svag antydan men att den kom just då, absurt nog, tvingade fram en förvånad suck ur hennes dittills tyst panikslagna kropp. Fraktionen senare kändes en liknande sensation i de yttersta spetsarna på bröstvårtorna.
Tiden tycktes sakta in där i mörkret när varelsens lem närmade sig hennes öppning. Hon var medveten om värmen och den fasta lenheten i händerna som höll henne. Mer som huden på en säl än fjällen på en slemmig fisk. Ljudet av luftens rörelse utanför rummet, i det fria, var svagt närvarande. Vågor som slog mot en strand.
Sedan hade hon en varm, slemmig, beröring mot sina bläcksvarta nedre läppar. En anslutning som snabbt blev till ett allt hårdare tryckande. Hennes mage hårdnade, spände varje muskel till en sköld, lårens muskler blev till hårda pinnar av trä som visade sina grova kontuerar genom huden. Hon flämtade till när hon kände hur hennes blygd pressades isär. Hans, dens, dess lem kändes som en varm termos mellan benen. Instinktivt ryggade hon tillbaka så att hon kom att luta bort med huvudet samtidigt som hennes nätta rumpa och underliv pressades mot varelsens tub. Hon flämtade till och kände hur det stora huvudet passerade in, innanför de svarta portarna. Den stora lemmen var varm som ett element och hård som en brandpost. "Gaaahaaaa", flämtade hon till och kastade fram huvudet. Hon kikade ned mellan sina skälvande bröst, över den spända magen och mellan benen där skuggan av varelsens befruktningsrör syntes. Den mötte hennes skrev i mörkret som en gigantisk termometer i köttet på en julskinka.
Den går in! Konstaterade hennes tankar samtidigt som hennes lungor, vått sög in en ballong till andetag som fick hennes fasta bröst och höjas framför synfältet. De hårda bröstvårtorna domnade, pirrade och hettade - allt på en gång. Hon fick en kraftig impuls att föra ned händerna till skrevet och knappen där, ovanför intrånget. Men varelsens händer höll henne ifrån den rörelsen. Allt som hände var att hon gungade i dess grepp.
Gungade ned på hans, dess, stånd. Blygdläpparna trycktes ut på sidorna, klövs. En varm oljig känsla kändes ögonblickligen efter och några centimetrar med hud och slemhinna möttes innanför hennes slidväggar. En kort försmak till sammandragningar kändes ovanpå läpparna, som en ring kring lemmens ingång. Elektriska darrningar sköt ut på sidorna, över huden och under längs med de smidiga musklerna som knappt doldes av hullet ovanpå vid insidan av låren.
"Aaaaaaaaaaa", vrålade hon plötsligt. Mer av chocken att se hur varelsens lem satt inbäddad med huvudet mellan hennes portar, än av något annat. Sedan ryckte det ännu mer på insidan av låren vilket fick hennes knän att vilja tryckas ihop. De kämpade ryckigt några ögonblick mot varelsens starka armar.
Hon skrek igen, ett högt isande "iiiiii" som fick hennes hals att spännas. Musklerna avtecknade sig som rep under hennes hud, samtidigt som munnen drogs ut brett och den lilla hakan föll nedåt mot brösten. Hon domnade mellan höfterna och kände hur hon och monstret, tillsammans, producerade fram ett lager könsslem inne i henne. En ring av vitt och genomskinlig slintighet trängde upp i henne och ut kring intrånget. Några droppar kändes glida ut på hennes mellangård.
"Gafftot", hördes en bekant röst skrika bakom Petra. Den unga kvinnan tystnade förvånat och kom sig inte för att vråla igen då varelsen samtidigt gled djupare in i henne, mellan läppar och tunnelväggar som plötsligt blivit mjuka som blött sammet.
Ursula, tänkte Petra, Det var hon som...
"Gafftot, ibn gushida vaar", ropade hennes väninna. "Det är jag som är din. Inte honan som kommit hit objuden av den store."
Varelsen tycktes stelna till. Dess döda, obsidianklot till ögon blinkade faktiskt en gång i mörkret. Petra hade inte sett tillstymmelse till ögonlock förrän dess, nu såg hon att den hade något som kanske kunde beskrivas på det viset.
Både "det" och Petra vred sina huvuden, nästan komiskt samtida, mot den unga blondinen. Hon var kvar, naturligtvis, bunden med sina bojor. Hennes blonda lockar föll fuktiga och skruvade ned på stengolvet. Ögonen glimmade i mörkret.
"Ta mig istället", hennes röst lät stark, "det är jag som har slutit packten, inte inkräktaren."
Samtidigt som hon talat hade varelsen fattat sitt beslut. Kanske utan att ens lyssna på den blonda, om den nu ens kunde förstå hennes tal.
"Ahaa", flämtade Petra till när den stora lemmen plötsligt lämnade henne. Ögonblicket efter släppte den henne och var på väg mot Ursula. Hon dråsade ned, kände hur den slemmiga stenen tog emot henne med blånande hårdhet.
Förvirrad stirrade hon mot ryggen på varelsen. Ursula skymtade mellan dess ben med blicken på henne. "Vakna!" ropade hon, "Vakna!"
Varelsen böjde sig ned över henne. Den grep henne om benen och drog henne omilt till ryggläge. Två par händer höll om hennes vrister och de andra två sökte, förvånande försiktigt, ned och grep hennes bröst.
Vakna, tänkte hon och gjorde just det - vaknade. Ögonen stirrade glosögt upp genom skuggorna till det vitkalkade rummet i hennes lilla rum. En fläck av ljus syntes som ett blekt spöke på fönstret ut mot gatan utanför "klubben".
Petra satte sig stelt upp och andades andfått. Blicken irrade från sida till sida och konstaterade att hon var ensam. Täcket föll ned från hennes torso aningen långsamt. Den hade varit klistrad mot henne som en blöt tejpbit, hon började genast frysa när svettet som varit klistret började sin långdragna upptorkningsprocess.
"Fy f...", fick hon fram i sin ensamhet. Vad var det för någon slags dröm? Hennes läppar formade ett lågt suckande utan att hennes hjärna verkade ha bett om det. Helt sjukt. Den unga kvinnan kände försiktigt på sina bröst. De små bröstvårtorna var hårda, lite som de brukade vara efter och under sex. Hon rös och kände ned under det klibbiga täcket. Hennes axlar darrade till spastiskt när fingrarna nuddade vid de nedre läpparna.
Bara några ögonblick till i den drömmen, tänkte hon, så hade jag kommit.
Hon kastade undan täcket helt och hoppade upp ur sängen. Luften kändes kall och fick huden att knottra sig. Hon tog ett steg fram till sin garderob och fiskade ut sin morgonrock. Ett andetag senare var hon på väg ut till korridorens badrum och duschen där.
Vattnet var varmt och ljuset starkt. Hon satte sig på en pall i rummet medan ångan omvälvde hennes hud. Medan hon kammade håret noggrant tänkte hon på Ursula och vad som hänt tidigare i det gamla skeppsvarvet.
"Lever du ens?" frågade hon det tomma rummet. Jag borde, tänkte hon, åka tillbaka dit och leta efter spår efter vart de tagit henne.
Fast först skulle hon sova det som var kvar av natten och sedan arbeta, ha sex med kunder, dagen därpå.
Nästan ögonblickligen var hon tillbaka i stenkammaren. Nu hade någon lossat på Ursulas bojor. Den ståtliga blondinen reste sig långsamt från golvet när de båda kvinnorna såg varandra. Det var lika mörkt som innan men Petra kunde ändå se att väninnan var blöt av svett, eller andra vätskor. Håret hängde fuktigt i tovor ned för hennes bröst, axlar och rygg.
"Vi måste vara försiktiga nu", sa hon. "Du måste vara försiktig."
Petra la sin arm på Ursulas och kände beröringen på ett vis som var för verkligt för att kunna kännas i en dröm.
"Var är vi?" frågade Petra och såg sig demonstrativt omkring i stenkuben. "Varför måste vi vara försiktiga?" Är inte det här ändå bara en dröm? Frågade hennes tankar tyst.
Ursula hyshade lågt. "Vi är i R"lyeh, de tog mig dit efter templet i Holland. De kommer att ta dig hit också om du inte skyddar dig. De kommer att fånga dig i dina drömmar först och Cthulhus yngel kommer att befrukta dig här i drömmen."
Petra mindes monstret, dess stenhårda grep och den massiva penetreringen som aldrig fullföljdes. Hon bleknade och rodnade nästan på en gång.
"Lyssna nu. I arkivet här på ön hittade jag en notis om en kvinna som du. Någon som börjat dras genom drömmen mot R"lyeh men som undkommit Cthlhus tjänare ändå. Hon heter Agnes van Dijk och finns på Silkestraat fem. Hon har en symbol, en liten figur i något som ser ut som silver kring halsen. Enligt texten jag läste är det de äldstes tecken."
"De äldstes tecken?", frågade Petra samtidigt som ett ljud utifrån fick henne att stelna till. Något lade sina stora händer, eller motsvarande, på byggnadens sten utanför det stora hålet som ledde in. Ljuset fördunklades av ett abnormt stort huvud som uppfyllde gluggen in till stenrummet.
"Dags för dig att vakna igen", viskade Ursula och kyste henne på munnen.
"Vakna!", dörren vibrerade svagt av knackningar. "Vakna Petra, du har en tidig kund." Den unga kvinnan stirrade upp i det vitkalkade taket ovanför sin säng. Hon blinkade och satte sig sedan käpprätt upp. Nu när hon vaknade var ljuset klart och vitt utifrån fönstret.
"Jag är vaken", ropade hon till tjejen bakom dörren, "kommer strax." Hon hoppade ur den låga sängen och började skopa upp sina kläder från golvet.
Frans, som receptionisten sagt kundens namn var, fanns redan i rummet. Under loppet av en sekund stelnade Petra till när hon fick syn på honom. En gammal gubbe, tänkte hon reflexmässigt, otypiskt henne. Hon hade legat med män, kvinnor också, av alla tänkbara åldrar och aldrig haft något emot åldersskillnader.
Hon blinkade mot mannen och log. Hans hand, mot hennes när de hälsade, var torr som sandpapper. Ögonen var lite vattniga, insjunkna, leendet lite osäkert.
"Hej, jag är Saba", sa Petra (Saba var hennes "artistnamn" på bordellen). "Jag tror inte vi träffats innan." Så här på nära håll fick hon titta upp på honom, eftersom hon var en småväxt tjej och han var lite över medellängd. Hon log. Elfenbensvita tänder sken innanför de mjuka, mörka läpparna.
"Nej, jag är ny på det här. Jag heter Frans." Rösten var inte gammal och med ens insåg Petra att kunden faktiskt inte var speciellt gammal. Han är sjuk, tänkte hon och kände hur axlarna spändes, magen hårdnade och en kall kår rörde vid henne som en blöt lövruska kan nudda en naken rygg när man går i skogen iförd en lätt sommarklänning.
Håret var inte helt bort från hans skalp, där fanns lite vita testar kvar.
Cancer. Cellgifter.
Hennes leende bara vidgades, löjligt mycket misstänkte hon. Petra rodnade under sin svarta hy och hoppades det inte märktes. Pinsamt, hoppas han inte tyckte jag reagerade med äckel, eller något sådant.
Hon gled närmare och lade ena handen på mannens sida, ovanför höften i höjd med naveln. T-shirten hade en svartvit bild på Che Guevara. Gamlingar har inte sådana kläder, tänkte hon och försökte placera honom åldersmässigt.
"Det är inte jag", sa hon. Han ryckte nästan till både av beröringen och orden. "Jag gör sådant här varje dag, nästan."
Nu rodnade Frans istället. En förbättring av hans utseende tyckte hon, friskare.
Hon tog tag i hans T-shirt och drog upp den upp till hans armhålor. Hennes näsa kände lukten av tvål och hud. Ögonen kändes med ens lite större, våtare. Det här ska nog gå bra det här också, tänkte hon.
"Jag gick hit för jag hört mycket bra om dig och andra som jobbar här", förklarade han medan Petra drog t-shirten av honom. Petra lade armarna kring hans midja och såg upp på honom.
"Vad roligt att du säger det."
Hon tog ett steg från honom och krängde av sig sin egen vita t-shirt. Under den var hennes tunna kropp naken. Bröstvårtorna hade blivit styva, märkte hon. De skavde mot tyget när det kom av. Fasta och stora som knytnävar pekade brösten snett uppåt. Under dem fanns en hög kropp med konturer av revben på sidorna och smidiga, fasta, muskler ned till, mot början på jeansshortsen.
"Jag...", sa han och svalde, "har varit lite sjuk, leukemi."
Petra släppte sitt plagg på parkettgolvet och nickade, plötsligt mer allvarlig. "Jag förstår att det var något sådant."
"Har inte någon lust längre, det är därför jag är här", sa han och log generat. "Jag har inte tänkt på sex under det senaste halvåret. Nu när jag väl försöker så hänger kroppen inte med alls längre." Han tvekade en sekund, "tja, knappt mentalt heller", han skakade på huvudet.
"Aha", nickade Petra mot kunden. "Vi får väl se om jag kan göra något åt det." Hon lade en handflata mot hans ryggslut och sköt in fingrarna under hans jeans. Hennes bröstvårtor snuddade vid hans mage när hon klämde sig närmare honom.
Hon sköt fram sitt huvud och slickade honom med en rosa, smal, tunga över bröstet. Huden på hennes armar knottrade sig och fick det, nästan osynliga, fjunet där att resa sig på ända. Hennes våta, mjuka, spets passerade över hans ena bröstvårta och några strån kropsbehåring.
Hon gled sakta ned på sina hälar, vek de långa, svarta benen under sig, försiktigt isär i ett V med Frans ben emellan. Med överdriven noggrannhet knäppte hon upp knappen på mannens jeans och drog ned dragkedjan. Hon sänkte blicken rakt fram där hans öppna gylf fanns, öppnade den lilla munnen och slickade huden precis ovanför öppningen.
Frans kunde se Petras svarta hårfall under sig, det var prydligt delat på mitten av en bena. Hennes lite spetsiga haka vreds utåt när hon slickade, för att tillåta tungan ansluta till honom. Den smala näsan ovanför munnen, mellan de höga kindknotorna och de öppna, fuktiga, ögonen med långa ögonfransar och papperstunna ögonbrynen blinkade upp en gång. Nedanför hennes huvud skymtade bröstens toppar, fasta, kolsvarta och styva. Bakom syntes ryggen som rörde sig samtidigt med att hennes armar och händer arbetade med hans linning. De små skulderbladen och ryggraden var mjuka kullar under ett tunt lager fett och ett något tjockare med, fasta, smidiga muskler.
Tonen på färgen var fyllig mörk mässing. Som att se ned i en kopp kaffe med ett mynt av brons nedsänkt till botten. Håret föll ned till övre tredjedelen av hennes rygg och spretade ut som en kärve korpsvart tagel.
Sedan ryckte hon ned hans byxor ända ned till parketen. Hans bältesspänne klingade som några mynt mot trät. Hon lutade sig lite bakåt och tittade upp på honom, som för att ta in hela honom. Absolut inte så himla gammal, trettio kanske, funderade hon. Men mager, sjukdomen kanske. Revbenen syntes aningen för mycket på sidorna av hans bröstkorg.
Petra kastade en blick bakom sig och såg sin egen baksida. En spegel fanns uppsatt på väggen någon meter bakom henne. Framför henne, bakom kunden, fanns en dubbelsäng med vita lakan och på vänster sida ett högt, smalt, fönster ut mot gatan. Den var täckt av frostat glas. Ett lågt muller hördes från glaset och från taket ovanför. Regnet föll sedan en timma i feta droppar som sprack tätt efter varandra mot stadens tak, fönster och sol-ljumma asfalt och stenbeläggning.
Hon tog tag om kalsongerna och befriade honom i ett lika snabbt drag från dessa. "Hmmm", hummade hon mjukt. Inte riktigt så... uppåt... som jag hade förväntat mig, tänkte hon. Fast jag har ju precis börjat. Hans lem snuddade vid hennes kind innan hon vägde tillbaka från rörelsen.
Hon reste sig snabbt upp och föste försiktigt ned honom till sittande på sängen. Han blinkade en gång, som förvånad. Påminner mer om en pojke nu, än om en gubbe. Sedan befriade hon honom från trasslet av kläder runt anklarna.
Sina egna höftkläder, jeanskjolen, lyfte hon försiktig och drog isär slitsarna som låg överlappande på framsidan. Under dem var de släta benen nakna och löpte upp i dunklet till skrevet där de slutade i en mörk skåra.
Försiktigt knäppte hon upp spännet och lät kjolen också falla ned till golvet. Det gyllene ljuset från lampan i taket och det gråa från fönstret gjorde henne till en levande skugga i rummet. Hon smekte sig hastigt, utan tanke, över höfterna och rumpan med långa smala fingrar.
Helt naken, efter att ha gjort sig av med lågskorna, satte hon sig i hans knä. Med magen mot hans och benen vikta som på en groda uppe på sängen. Hennes långa fingrar började, snudd på hårdhänt, massera hans axlar. Hon spände kroppen framåt så att brösten kom i bekväm höjd för honom. Hans läppar smakade på hennes ena och sedan andra bröst, omsorgsfullt omslutande och fuktigt. Andedräkten vandrade ångande mellan de båda när han vred huvudet mellan dem. Samtidigt spelade hennes slanka muskler genom huden på armarna när hon långsamt knådade axlarna, överdelen av ryggen och överarmarna på honom.
Hon kände en svag doft av svett genom lukten av hud och tvål nu. Delvis från honom och delvis från henne. Näsvingarna vidgades och slöts en smula och hennes lilla mun drogs ut i ett brett leende.
Under henne kände hon hur hans lem, äntligen, hade börjat svara på hennes närvaro. Den pekade rakt upp i rumpan på henne nu. Fortfarande lite mjuk, men varm som ett element.
Hon gnuggade ned rumpan i hans knä och fick lite tryck tillbaka. Samtidigt som hon fortsatte med att massera sidan på hans hals. Hon vilade det mesta av sin tyngd på knäna på sidorna av hans höfter och rörde underlivet juckande. En gnutta svett och förutlösning kändes nästan genast mot hennes hud när han snuddade mot henne underifrån.
Frans log försiktigt mot henne och hon kunde se att han rodnade på kinder, hals och bröst.
"Upp på sängen, lite högre", viskade hon i hans öra. "Jag har en idé." De flyttade sig lite högre över lakanen som prasslade nytvättade och nystrukna under dem. Luften i rummet kändes plötsligt varmare på Petras hud.
Hon reste sig stående ovanför Frans huvud. Han såg hennes långa, smala, ben utgå någon decimeter upp och ut från hans huvud där han låg raklång. De fortsatte upp till de nätta höfterna och mjuka kullarna till rumpa. Magen, utspänd, i en liten båge var hög med en oval liten navel mitt på. Ovanför fanns de fasta brösten och sedan skymtades det unga ansiktet. Höga kindknotor, spetsiga haka, halvöppna mun och stora, klippande ögon. Allt inramat av det raka, kolsvarta håret. Mörker mot mörker, förutom sidorna (och undersidan även om den inte syntes) på fötterna och handflatorna.
Mellan höfterna svartnade huden in mot springan som precis börjat glipa på ett sätt som den tydligt inte gjort precis innan.
Sedan böjde sig den unga kvinnan, som en fällkniv, rakt framåt. Hon satte händerna ned i sängen på var sin sida av Frans. På sidan om hans höfter.
Hennes hår föll nedåt och lade sig lite kittlande på hans känsliga hud på sidorna om skrevet. Sedan såg han hennes hals och haka och hela ansikte precis i linje med hans växande lem.
Hennes lilla mun formades till ett "O" när det var precis nära. Sedan kände Frans hur han omslöts av hennes fuktiga andedräkt. Tungan nuddade honom precis efteråt på ovansidan av knoppen. Han kunde se den rosa toppen utanför hennes mun mellan läpparna och honom själv.
Sedan, utan att stanna upp, snabbt men ändå så långsamt att det tedde sig som en evighet passerade hans huvud in i hennes mun. Petra kände hur han ryckte lite på vägen in under gommen.
Han svällde ögonblickligen, flera "storlekar". Frans kände hur hans ögon vidgades av förvåning när han såg hur horans hals tycktes bukta. Först vid början, där undersidan på käken ansluter till halsen, sedan i själva passagen ned. Han var omgiven av vatten, varmt och slemmigt och aningen tryckande beröring. Plötsligt var hennes överläpp nere till roten på honom. Hennes mun tryckte mot hans säckar på andra sidan. De smala fötterna vid hans sidor spände tårna nedåt och släppte igen så att hela hon kom att gunga en aning. Hela hennes kropp kom i rörelse och fick hennes mun att dra sig av honom en smula för att sedan trycka ned sig igen.
En tjock strimma saliv och vit-genomskinligt slem sipprade plötsligt ut ur hennes mungipor. Hennes muskler, hela kroppen kämpade med balansakten, musklerna i låren, vaderna, armarna och axlarna, magen under de styvt gungande brösten, knöts och slappnade av om vartannat. Petra var liten till växten men varje litet kilo var fullt av smidig kontroll och tunna vältonade muskler.
Tiden gick och hon juckade försiktigt hans intrång i halsen. Skinnet töjdes och krympte tydligt. Hennes andedräkt kom ljudligt ur näsan, väsande och slafsigt och vått ur munnen som börjat läcka över hans testiklar.
Han ryckte inne i henne. Hon kände hur han var nära nu. Lite vätska letade sig ned och ut ur näsan på henne. Hon lät plötsligt förkyld. Sedan exploderade hårda, tjocka, strålar i halsen på henne. En slemmig flod av vitt kom ur mungiporna på henne och ur näsan när ejakulerigen försökte hitta vilken väg som helst ur henne.
Petra höll andan och sänkte sig försiktigt ned. Hennes underliv hamnade vid hans haka och ungefär samtidigt drog hon upp huvudet. Kontrollerat andandes hon djupa, snabba, andetag. Sedan, som hon hade tänkt sig, kände hon hur han hade antagit hennes invit.
Han vred ut hennes lår mot sidorna och begravde sin mun på hennes läppar. Hon smälte genast isär mellan höfterna. De båda halvorna glipade för honom och hon kände ett slemmigt tryck mot sin knapp. Hon drog efter andan och kände hur det ömmade och värkte när han, försiktigt, skakade på huvudet och lät sin beröring stryka över hennes ingång.
Kladdig och andfådd låg Petra med huvudet på hans ena höft. Munnen var öppen och läpparna klibbiga av säd. Frans målade en klumpig cirkel och en svag kittlande sensation kändes i knäna. En sena i låret dunkade rytmiskt några gånger. En intensiv värme glödde mellan benen på henne, en krypande känsla som gick inåt och utåt längs med hennes slida, inne i kroppen mellan höfterna.
Hon drog efter andan, rosslande och gav till ett läte som ett mellanting mellan ett skratt och en hostning. Hon verkade domna bort mellan höfterna. Låren rörde sig lite, utan att vara ombedda, knipande. Svarta fläckar hoppade framför hennes ögon. Sekunderna efteråt kände hon hur hennes kropp uppfylldes av en slapp värme.
Hennes andetag var tunga och fuktiga men inte längre rosslande. Hon blinkade svetten och sperman ur ögonen och kände hur Frans fortsatte sin orala utforskning av hennes slidöppning. Hennes kuddar kändes hala och mjuka när han rörde dem.
Hon satte armbågarna i madrassen, höjde huvudet en aning och slukade sedan honom hel igen. Han svällde för andra gången. Hennes söliga mun började åka upp och ned. Det svarta håret dansade medan hon kastade huvudet fram och tillbaka, ivrigt nickande. Avbröt sig bara för att med en hal, salivdrypande, hand runka honom ännu hårdare.
Bakom henne avbröt han sitt tungarbete och drog kippande efter andan. Hon avbröt sitt något omilda tag och började suga häftigt upp och ned igen. Ibland gör det lite ont, är lite ömt efter att de - männen - just kommit, tänkte hon.
Han svällde till träaktig hårdhet efter några minuter. Andfådd avbröt hon och rullade av honom i en snabb manöver. Hon lade sig på rygg bredvid honom, utan ett ord. Lade två glansiga händer i sina knäveck och lyfte upp dem åt sidorna.
Ögonblicket efter, tungt andandes, dök han upp mellan dem. Hon kände hans lem omedelbart i springan. Den trängde undan de våta portarna så de formade ett stort "O".
Hon höll andan när han passerade in i henne. Slidan visade en gnutta rosa mitt i sin midnattsvarta blombladsring. Ett vått kluckande hördes från henne. Plötsligt knep musklerna i underlivet ihop sig som en slutande hand. Petra blinkade förvånat, ögonen vidgades, halsmusklerna spändes och ögonen fick en ny patina av glasig väta över sig. Lårens insida ryckte.
Sedan fortsatte han in i henne. Hans rosa lem klöv den kolsvarta springan blixtsnabbt. "Klatch", ljudet fick ett pisksnabbt svar från hennes mun med ett "uh". De nätta brösten hoppade till, rumpan pressades nedåt och uppåt på sängen, studsade tillbaka mot hans höft. Efter det ett "aaaooouuurrr", hon bet ihop tänderna och kände hur låren låste sig krampande på sidorna om honom. De smala fötterna vek sig rakt nedåt med en elektrisk, domnande, känsla i stortårna.
Flämtande började han dra sig ur henne, för att sedan störta in igen. Hon smög in en handflata mellan honom och henne. En smal fingertopp letade sig ned precis ovanför där han var och började massera i en liten cirkel. Han dunsade in i henne - hon sköts fram och tillbaka. Well shaken, tänkten hon. Brösten hoppade i en tät cirkel, låren skakade och magen böjdes ihop en smula varje gång. Hon slog ut med armarna och höll emot, snett nedåt, mot madrassen.
Han pressade henne mot sig och kom. Petra kände hur han sprutade och hur hennes slida svarade med att ryckigt dra sig ihop och släppa efter. Låren låste sig mot hans höfter. Musklerna bakom den silkeslena, fasta, ytan ryckte. Rumpan kändes stenhård och den runda cirkeln där han trängt in verkade läcka oljelik, len, väta.
Frans sjönk ned med ansiktet i madrassen fortfarande liggande över henne. Han gled långsamt ur henne, slokande och drypande våt precis som hennes ingång.
"Jag tror den fungerar", sa Petra och grinade upp mot taket. "Mackapären", eller "gizmon", som hon sa på engelska, "är fortfarande funktionsduglig."
Frans skrattade trött. Han lät glad. Kanske lättad över att han kunde. Alla får ju inte ens upp den när de är friska.
De dushade efteråt i badrummet som ingick i sviten. Rummen tjejerna arbetade i var i stort sett hotelrum. Lokalen som inhyste "Club Drottning Pei" hade först varit tänkt som ett hotell. Innan Pei köpt den och gjort om den till den bordell och café/restaurang den var idag.
Petra tyckte Frans förvandlats. Han såg yngre ut, nu efteråt. Mera full av liv och inte så... stel i kroppen som hon först fått intryck av.
Hon rodnade för sig själv och kunde konstatera att hon precis känt sig... stolt. Det här jobbet var kanske det mest meningsfulla jag haft på länge. Lite skamsen blev hon vid den tanken, som hon själv tyckte var lite för pretentiös.
"Jag pratade med Ursula tidigare i veckan", sa Frans plötsligt medan han drog på sig sina byxor. Petra höjde på ögonbrynen, förvånad. "Hade velat ha både dig och henne samtidigt men hon sa hon skulle resa iväg och inte komma tillbaka på ett helt år." Han såg lite skamsen ut, som om det var lite perverst att ha två tjejer samtidigt i sängen.
"Jaha", sa hon lite dröjande, "jag trodde du inte varit här innan."
"Nej det har jag inte. Det var på hennes inrådan jag gick hit, hon är en vän sedan tidigare. Vi träffades på en vinprovarkurs och har hållit kontakten sedan dess."
"Jaha, det berättade hon aldrig. Att hon varit på vinprovning alltså." Petra tänkte på när hon varit ensam med henne i sängen. Jag är inte lesbisk, gillar bara lite variation. Hon rodnade och kände den där klumpen i magen igen. Saknad, tänkte hon, det är vad jag känner - men bara som för en vän. Naturligtvis.
Var är du nu? Frågade hon. Lever du ens? En boll av is tycktes bildas i hennes halsgrop och sakta sjunka genom kroppen på henne. Kyla strålade från mitten av henne ut i armar och ben. Munnen kändes torr och lite illasmakande, plötsligt.
"Jag kan inte ens gå till polisen", mumlade hon. De skulle aldrig tro på det här. Framför henne rörde sig frans läppar och hans blick anslöt till hennes. Han verkade vara väldigt långt borta för henne.
Petra skakade på huvudet och blinkade. "Förlåt", sa hon "vad var det du sa Frans?"
"Jo, jag sa att Ursula ville att du söker upp någon som heter Agnes van Dijk, på Silkestraat 5." Frans såg aningen svettig ut igen, trots att han just duschat. Rodnande drog han sin Che-t-shirt över huvudet igen.
Det var namnet från min dröm, konstaterade hennes tanke. Från min psycho-dröm. Drömmar är bara drömmar inte...
"Varför då?" hörde hon sig själv fråga. "Vem är det?"
"Vet inte", hans bälte klingade lite när han matade in det i hällorna på byxorna, "Agnes van Dijk är bara ett namn för mig. Ursula ville att du skulle hämta ett halsband hos henne och lämna av det i hennes lägenhet."
Petras smala fingrar kammade igenom det blöta håret som låg som en våt handduk på hennes bakhuvud. "När var det hon pratade med dig om det här förresten?" Ursula hade varit borta ett par dagar nu, efter händelserna i det gamla hamntemplet (Hyrtjejen 4.1).
"Inte så länge sedan", sa Frans och tittade ned på golvet som om han letade efter skorna. Petra blinkade ur lite av vattnet från badet som fastnat i ögonen på henne. Det droppade ned på henne bröst, fastnade på bröstvårtorna i två feta droppar.
"Var var ni när ni talades vid", hon rodnade när hon upptäckte hur högt hon pratade. Hur angelägen och förbryllad hon var.
"På snabbköpet där jag brukar handla", sa han och tittade upp från skorna han tydligen lyckats få på fötterna. "Nu måste jag verkligen skynda mig härifrån", han reste sig böjde sig blixtsnabbt fram och gav henne en artig kyss på kinden. Ögonblicket efter var hans ryggtavla på väg ut genom dörren till rummet.
"Klick", dörren slog igen. Agnes van Dijk, tänkte Petra. Fortfarande naken böjde hon sig över sina kläder och fiskade upp sin IPhone och kröp sedan baklänges till och upp på sängen. Några droppar från det blöta håret landade på displayen.
Det fanns ett antal Agnes på internet. Någon konstnär, bland andra. En sjuksköterska som gillade katter och te också, enligt face-book-sidan.
Adressen då? Mummlade hon för sig själv. Den var inte långt därifrån. Den låg inte så långt ifrån "Chantier naval d"albatros" heller. Petra slickade sig på överläppen och rös. Vattnet på brösten hade nästan torkat bort nu och tillsammans med den hade mycket av värmen också följt med. Huden knottrade sig på hennes axlar bröst och lår där hon satt, naken, i skräddarställning på sängen. Bröstvårtorna kändes stumt hårda.
Vad är klockan?, frågade hennes tanke. Bara den blir 20:00 så kan jag sluta för idag och sedan bege mig dit med Ursulas eu-scoter.
Fler noveller av samma författare
