Bara Sara

---

---

Bara Sara - del 1

Papperskorgen flög genom rummet, slog i väggen, lämnade ett väl synligt märke i form av en inbuktning i väggen och tillsammans med det tidigare innehållet föll den mot marken och skramlade åter igen.
Sara. Hon hette Sara. Hon var bara en sjukt vanlig Sara.
"Vad har du för dig?!" hörde hon sin mamma skrik till dånet av stegen som tungt arbetade sig upp för trappen.
"Inget, jag tappade en grej bara!"
"Sara, du kan ju inte..." började hennes mor innan hon stormade in genom dörren till dotterns rum. Hon får genast syn på papperskorgen som bryter det annars välstädade rummet, varpå hon lyfter blicken och ser märket i väggen. "Men Sara...! Vad har du gjort?!"
"Men ingenting, jag tappade den bara!"
"Tappade? Men herregud, väggen... Vi har inte råd att ordna det det, det vet du ju! Varför? Nej, jag orkar inte det här nu, jag ser det inte. Hör du det, jag seeeer det inte!"
Saras mamma blundande, lyfter händerna som för att visa att hon tar sina händer från det hela och drar sedan med sig dörren när hon går ut, lätt stressad och med tankarna på allt annat som mest ställer till det i hennes liv. Sara å andra sidan suckar och sjunker ihop till en sittandes hög på golvet, lutande mot sängbordet. Det var inte första gången hon hade sönder något när hon fick för mycket känslor som bubblade upp i kroppen. Hon orkade inte med det själv och hon visste att hennes mamma hade annat att lägga tankarna på än att ha tid att städa upp efter Saras vredesutbrott.

Saras attacker på prylar och möblemang i hemmet skedde oftast när hon varit ensam för länge. Alla känslor som hon skulle vilja dela med någon la sig på hög och exploderade sen ut när hon inte kunde hantera det längre. Triggern kunde vara allt ifrån att livet faktiskt var jobbigt till att mjölken var slut. Hon hade inte många vänner, eller snarare så hade hon nog ingen riktigt nära vän, men det erkände hon bara för sig själv, strax före något gick sönder. Visst hade hon vänner, bra vänner, men ingen som hon kunde berätta alltför och heller ingen som frågade henne om allt heller för den delen. Så hade det alltid varit, hon hade alltid haft hemlisar när hon var liten och var inte den som byggde kojor med en bästis och satt där och bytte hemlisar.
Och att prata med mamma om sin innersta kändes lika avlägset som att prata med skolsyster eller någon annan vuxen, eller ja, äldre i alla fall.
Så hon fick utbrott istället.

Den här gången så hade hon suttit vid datorn och läst lite bloggar. Det var mest modebloggar. Även om hon själv var rätt och slätt H&M så var det lite spännande att se och hålla sig uppdaterad. Sen skulle hon aldrig klä sig så som någon av dom som bloggar.
Dom syns. Hon vill inte synas.
Vidare hade hon några bloggar hon brukade läsa som handlade om annat. En tjej som bloggade om att vara just tjej, en tjej som skrev om feminism och vad som krävs för ett jämställt samhälle och.. Ja. Alltså. Hon läste en sexblogg också. Fast den var ganska oskyldig. Eller, alltså, oskyldig och oskyldig, men... Den var väl rumsren. Äh, hur hon än skulle försöka beskriva den så blev det att hon försökte försvara sin rätt att vara kåt. Nej, inte kåt! Nyfiken! Hon var nyfiken!
Det hör i alla fall inte hit. Hon hade inte kommit så långt i sitt bloggläsande. Den här gången kom hon inte längre än modebloggarna och deras trender för sena vinterns solsemestrar. Vältränade platta magar och stora bröst pyntade blogginläggen som tipsade om bästa sätten att se till att passa in i klädernas urformning. Någonstans där förstod hon att man måste vara jävligt snygg för att passa i dom där kläderna. Man måste vara sjukt rätt för att vara speciell nog att sticka ut och hon är ju Sara. Bara Sara. En sjukt jävla vanlig Sara.
Papperskorg, vägg, pang.

Det handlade egentligen inte om kläderna eller hennes utseende. Hon hade inga problem med hur hon såg ut, hon var väldigt alldaglig och trivdes bra med det. Nu råkade hon just idag bli lite sur och arg och ledsen över den grejen för att hon blev det och så var det. Allt som hon samlat på sig senaste dagarna fick flyga med papperskorgen in i väggen. Pang, tack och adjö. Nu mådde hon bra igen om än lite besviken på sig själv för att ha ställt till det för sin mamma igen.
Hon måste hitta ett bättre sätt att hantera sin frustration på.
Det fanns i och för sig ett sätt, men det är lite äckligt. Det handlar om att ta på sig själv och att det blir skönt. Onani.
Vilket jävla ord. Onani. Låter som en könssjukdom bara det.
Hursom, det var ett bra sätt att tömma kroppen på känslor och nollställa tankarna. Hon hade nog med skolan och handbollen för att hinna tänka på allt annat som dök upp och då var det skönt att få utlopp för det där som börjar pyra inom henne. Sen var det ju en trevlig bieffekt att det var sjukt skönt efteråt, till skillnad från när hon kastar sönder saker.
Samtidigt kände hon sig äcklig. Ingen av hennes vänner pratade om sex och onani. Eller jo, Sanna, men hon låg ju med alla istället och tyckte att onani var viktigare än mat. Ännu en anledning till att onani är fel - Sanna gör det. Hon hade så svårt för henne och ville inte känna igen sig i henne!

Men ja, nu var ju tankarna igång. Dels började tankarna snurra fritt och göra det jobbigt igen och dels så kom det där lilla suget i magen som bara gick att åtgärda med lite... vi kan kalla det egentid. Hon satte sig vid datorn och öppnade den där sexbloggen. Det var några dagar sedan hon var inne och det fanns några inlägg att läsa. Det första var om sexleksaker och lite nyfiken så tittade Sara igenom dom olika stavarna och vibratorerna som skribenten hade testat. Hur skulle det vara att ha en sån? Känns den där staven som en riktigt.. . Ja, som att en kille skulle göra det? Hon var fortfarande oskuld - till och med okysst, om man inte räknade med den där gången på högstadiet när dom körde sanning eller konsekvens på en klassfest. I alla fall, tankarna och önskningarna fanns där och ivrigt öppnade hon nästa inlägg.
Om smisk.
Nej, det här är väll ändå inte okej. Varför skriver hon om sånt? Sara tänker tankarna men fortsätter ändå bläddra nedåt och läser texten om hur skribenten haft en het natt med en äldre man för ett tag sen och att hon fått smisk. Mannen hade suttit på en stol medan hon stod framför honom, han hade knäppt upp hennes byxor och dragit ner dom och sen fick hon lägga sig över hans knän och då började han smiska henne. Först utanpå trosorna och sen... Nej! Varför gör man det? Varför skulle man vilja bli slagen? Varför skulle man vilja va med en äldre man, typ gubbe?
Varför blev hon kåt?
Hon läste berättelsen igen. Den var inte så detaljerad, men beskrev ändå situationen väl. När hon läst klart läste hon igen. Hon kunde inte sluta. Det var något som var riktigt spännande med det här...
Men det är ju fel! I hennes huvud så ser hon som en film samtidigt som hon läser historien. Men nu är det inte sexskribenten som står där utan det är Sara i sina vanliga blå jeans, en vit t-shirt och en grå kofta. Framför henne sitter hennes mentor från högstadiet. Inte alls för att hon på något sätt tänkt på honom på ett sexuellt sätt tidigare men det är han som kommer upp i huvudet när hon tänker på en äldre man.
Sven, som läraren heter, knäpper upp hennes byxor och drar ner dom och hon får lägga sig över hans knä. Han smiskar henne utanpå trosorna.
Sara vaknar till. Sven? Skulle han smiska mig? Nej. Men usch, han är ju gift!
"Tänk om jag gör så att dom måste skilja sig?" tänker Sara i panik innan hon inser att ingen annan än hon vet vad hon fantiserar om. Ingen annan än hon...?

Sara läser berättelsen igen, nu med betydligt mer inlevelse. Bilder snurrar runt i hennes huvud och snart är hon nästan lite snurrig. Hon lägger sig på sängen, knäpper upp sina byxor och sticker ner handen utanpå trosorna och smeker. snart tränger fukten igenom. Hon förvånas över att hon är så kåt. Så blundar hon och börjar smeka och tänka på den där gången Sven bad henne komma till hans kontor, som att det faktiskt hade hänt.

Dom hade haft prov i svenska, litteraturhistoria. Hela klassen hade fuskat och hjälpt varandra och hon hade lite ont i magen över händelsen. Någon har nu meddelat henne att Sven sökt henne och att hon ska gå till hans arbetsrum. Det är fredag lunch och korridoren är full av folk när hon knackar på.
"Sara, kom in" säger Sven när han öppnar. Han var en lugn och allvarsam person och Sara blev alltid lite tyst i hans sällskap.
"Jadu, Sara, det här samtalet trodde jag väl aldrig att jag skulle behöva ha med dig" säger han med en suck och tar fram ett häfte som Sara snabbt identifierar som svenskaprovet. "När Marianne rättade det här så såg det ju bra ut, som du ser" började han och pekade på första sidan, "men när hon öppnade häftet för att rätta nästa sida så..."
Sven öppnade häftet, en lapp föll ut och singlade sig ner till golvet. Den medelålders mannen böjde sig fram och tog upp lappen.
"...föll det ut en lapp ja."
Sara stelnade till.
"Sara, så här får man ju inte göra, det vet du ju..."
"M-m-men, d-det var inte j-jag, det var..." stakade Sara fram.
"Du, Sara! Inget sån där nu!" sa magister Sven ifrån på skarpen och spände ögonen i henne. "Både jag och Marianne har kunnat se att det är din handstil så det är ingen idé att du försöker ljuga bort det här. Jag måste säga att jag trodde bättre om dig."
Sara viker ner huvudet och håller tillbaka tårarna. Hon var ju en duktig tjej!
"Frågan är ju hur ofta det här har hänt?"
Sara tittar upp, lite lätt förskräckt. Tror Sven att hon alltid gör sånt här?
"Du har ju väldigt bra betyg och det är ju inget som säger att inte att inte det här är något du brukar göra."
"Nej! Men alltså... Nej! Det var bara nu, det var..."
"Du får säga vad du vill, men lite misstänksamt är det. Frågan är om du inte borde få göra om alla prov för i år för att vi ska få se vad du kan, egentligen."
Sven tittade allvarligt på henne med en blick präglad av ifrågasättande. Sara kände sig liten och desperat. Skriva om alla prov?
"Jag lovar att jag inte har fuskat på något annat prov! Jag lovar!" utbrister hon och pressar tillbaka tårarna som snart kommer av både skammen att bli upptäckt och desperationen över att få göra om alla nians prov för att hon gjort en enda dum grej.
"Nåja. Men vi får väll ringa till din mamma i alla fall så får hon komma hit och så kan vi sitta ner och prata, du, jag, hon och Marianne..."
"Nej, ring inte mamma!" ber hon med uppspärrade ögon.
"Det förstår du väll att jag måste göra? Hon är din mamma och du har betett dig dumt åt, då måste jag säga till henne."
"Nej, inte mamma. Snälla..."
"Jag tror att det är bra om du får lära dig att du har gjort fel och då är det din mamma som får bestämma vad det får för konsekvenser."
Det blir tyst. Sara tittar ner medan Sven ser på henne. Han sitter där med sitt ena ben över det andra, ett par tofflor på dom svarta strumporna. Jeansen sitter som billiga jeans brjar sitta på medelålders män och gubbmagen hänger lite över bältet men hålls något uppe av den slitna pikétröjan som är instoppad i byxorna. Han klickar med en penna och annars är det tyst i rummet. Det hörs glada röster från korridoren. Sara lägger märke till alla idioters glada rop och skratt. Dom som alltid drygar och förstör lektionerna är där ute och skrattar medan hon som är så skötsam sitter där och nästan gråter för att hon har gjort ett enda litet fel. Ett misstag.
"Jag kan skriva om provet om..."
"Det har Marianne redan sagt att du ska få göra, om du erkänner ditt fel och står för vad du har gjort. Men vill du inte berätta för mamma så känns det ju inte som att du står för dina handlingar. Eller hur?
"Jo, men jag vill ju inte att hon ska veta..."
Sven sitter tyst och tittar på henne. Hon tittar upp och ser honom i ögonen. Han tänker på något och har en blick som hon inte känner igen hos honom. Den är sträng.
"Du säger att du vill stå för det du har gjort?"
"Ja..."
"Och be om ursäkt också då kanske?"
"Ja, förlåt det..."
"Såja, vänta lite nu. Du vill be om ursäkt för vad du har gjort?"
"Ja..?"
"Men såhär är det Sara: ska man be om förlåtelse så är det viktigt att man förstår att man har gjort fel och lär sig att fel man gör får konsekvenser. Nu vill du ju inte att vi ska berätta för din mamma vad som har hänt och då måste du ju få känna på att du har gjort fel på något annat sätt, eller hur?
"Jag vet inte, alltså jag..."
"Du har två möjligheter. Den första är att vi ringer till mamma och förklarar att du fuskar på dina prov och att vi inte alls är nöjda med vad du presterat i år..."
Sara stelnar till och spärrar upp ögonen.
"Men..." börjar hon.
"ELLER. Eller, så löser vi det här mellan oss, du och jag?"
Sara stirrar fortfarande på honom med uppspärrade ögon. Mellan oss två? Tänker han att dom ska...?
"Jag vet inte, jag..."
"Antingen så ringer vi mamma och förklarar att du varit frånvarande flera lektioner och att du har fuskat på proven och att du inte lämnat in arbeten i tid..."
Saras mun står nu på vid gavel. Ska Sven ringa och ljuga för hennes mamma?
"...eller så får du, här och nu, lite uppfostrande smisk som du kan lära dig av och sen anpassa dig till att följa reglerna fram över."
Uppfostrande smisk var något som Sara trodde dött ut med barnagan. Det är ju olagligt att slå barn? Men hennes mamma skulle gå under om Sven ringde och berättade alla sina lögner...
"Jag...." börjar Sara.
"Ja?" säger Sven, sätter ner båda fötterna i marken och lutar sig mot henne.
"Smisk..." viskar hon.
"Vad sa du?
"Smisk."
"Vill du ha smisk?" frågar Sven och börjar massera sina egna händer samtidigt som hans ögon tränger in i hennes.
"Ja."
"Vill du att jag ska smiska dig?"
"Mm."
Sara skämdes. Skämdes för allt. Hon visste inte vad hon skulle göra, men hon hade precis sagt till sin lärare i skolan att hon ville att han skulle smiska henne. Situationen var så absurd. Sven satte sig upp i sin stol.
"Bra, Sara, det var ett bra val tycker jag. Då gör vi så här... Om du ställer dig upp här framför mig så ska vi bara..."
Han tar tag i hennes händer och hjälper henne till stående, även om det inte var några problem att resa sig i vanliga fall så behövdes den hjälpen nu då hon var lite skakig i benen över situationen. Själv satt sven kvar och tittade på henne. Sara vände bort blicken. Han smekte sidan av hennes överkropp och förklarade att allt skulle bli bra. Han lät nästan nyvaken på rösten nu. Han sa att hon hade fina byxor men att dom skulle vara i vägen nu när hon skulle få smisk. Smisket skulle inte kännas genom hennes jeanstyg. Han knäppte upp hennes gylf och drog ner byxorna till knäna. Hon tittade nästan rakt upp i taket nu, med en brännande känsla att Sven nu satt och stirrade på hennes trosbeklädda kön.
"Dom satt åt dom här, du..." sa Sven och smekte hennes blygdläppar genom tyget. "Men det är inte det vi ska bry oss om ni, eller hur?"
Han väntade inte på något svar utan tog tag i hennes höfter och ledde henne till sin sida där han sa åt henne att ta av sig sin kofta.
"Den är ändå mest i vägen nu och det vill vi ju inte. Det ska ju göras ordentligt om du nu ska lära dig något av det, eller hur?
Sara kom på sig själv med att ljudligt hålla med Sven som hjälpte henne av med koftan och la den över stolen Sara suttit på tidigare.
"Så, lägg dig här nu" sa han och klappade sig på knät. Sara böjde sig fram och tog ovant plats över magisterns knä. Genast började han smeka hennes skinkor genom dom vita bomullstrosorna.
"Nu ska vi ju göra det här ordentligt. Därför ska jag börja med att smiska dig med trosorna på, sen ska jag dra ner dom och smiska din bara rumpa och därefter ska du få resa dig och stå mot mitt skrivbord och få smisk med linjalen. Det blir inte så mycket som det låter. Det är endå första gången så du klarar dig med tio slag vardera. Det är väll snällt?"
Sara svarar inte. Hon kan inte. Hon kan inte prata. Halsen är tilltäppt av skam och hennes kinder bränner när hon tänker att hon ligger mer stjärten i vädret över magisterns knä inne på hans arbetsrum. Hon hör skratt och rop precis utanför dörren. Låste hon?
Första slaget träffar och hon vaknar till ur sina tankar med ett ryck!
"Aj!"
"Åja, det där var väll inte så farligt? Men du kanske blev lite rädd?"
"Mm..."
"Ha händerna i marken och så kommer dom andra slagen ett och ett."
Slagen kommer. Dom svider. Dom känns. Dom bränns.
"Då är det två slag kvar, du kommer få ett hårt slag på nedre delan av var skinka, där jag inte träffat än. Precis vid troskanten."
Sara knep ihop med ögonen och spände sig rejält medan hon väntade på slagen. Så kom dom. Ett och ett. Hårt och svidande. Även om hon ville skrika rakt ut så lyckades hon hålla tyst.
"Då tar vi trosorna då... " sa Sven och drog ner dom försiktigt. Sara kände sig mer och mer naken och snart var hela stjärten bar. skulle någon komma in nu skulle dom se rakt in mellan hennes skinkor. Kanske till och med se hennes...
"Tio slag, och inte klaga för då kanske någon hör oss..." sa Sven och gav henne en hård smäll på ena skinkan. Han fortsätter systematiskt att tänka henne skinkor med träffar och varje gång så håller Sara tillbaka tårarna. Egentligen så känns det mindre och mindre, men skammen vill ur hennes kropp nu...
"Det där gick ju bra", sa Sven och överraskade henne med att redan vara klar. "Då är det bara linjalen kvar. Då vill jag att du tar av dig byxorna och trosorna och ställer dig framåtlutad över mitt skrivbord, och puta ut ordentligt med rumpan."
Sara gör precis som han säger. När hon halar ner trosorna och kliver ur dom och byxorna så ser hon i ögonvrån att han vrider på huvudet för att se henne bättre. Hon ställer sig vid katedern.
"Såja, och så böjer du dig fram för mig. Sära mer på benen! Mer... Så ja. och så lägger du ner bröstet i bordet och putar ut med stjärten för mig! Åh, ja... Så ja..."
Nu stod Sara på plats och kände vinddraget mot sitt kön. Det måste vara helt blottat för hennes magister att se nu. Snart kände hon var luft mot sitt kön och när Sven började prata så kände hon varma fläktar.
"Det ser nästan ut som att du är lite våt? Är det så?"
Sara blev chockad och ryckte till när hon kände att han drog ett finger mellan hennes blygdläppar, sakta. Hon flämtade bara till svar och förstod inte själv vad som hade hänt, men när hans finger rörde vid henne så kändes det som att inget annat i världen fanns till.
"Jaja, det är ju inte därför vi är här!" avbröt sig Sven och ställde sig upp. "Tvärtom så borde du få ännu hårdare behandling så att du förstår att det är ett straff du får. Men vi får väll börja såhär!"
'SMACK' smällde linjalen mot hennes lätt rodnade hud varpå hon kved till och plötsligt tappade kontrollen över sina tårar i denna spetsade situation. 'SMACK' igen, andra skinkan, långt ner. Tidigare hade Sven smiskat henne ganska jämt, systematiskt täckt hennes rumpa med träffar. Nu verkar han vilja överraska henne med varje slag. 'SMACK'.
"Åh....!" släppte Sara fram mellan snyftningarna.
Träffarna fortsatte att hagla över hennes bara stjärt och snart sven båda skinkorna så rejält att hon tänkte tanken att hon skulle vara tvungen att cykla ståendes eller leda cykeln hem i eftermiddag.
"Nu är det ett slag kvar och den ska inte hamna på rumpan. Det ska du få för att du ska förstå att smisket inte är för din njutning utan för att du ska förstå att du gjort fel. Förstår du?"
"Mm", ljuder Sara medan hon svankar allt mer för att göra sig tillgänglig. Hon förstår egentligen inte alls vad han pratar om, hon vill bara straffas mer just nu. Det är en helt ny upplevelse men hon måste bara få känna på mer av den!
"Först vill jag att du är helt tyst och lyssnar. Hör du dina kamrater?" frågar Sven och plötsligt blir ljuden än mer påtagliga än innan. Sara hör dom väl utanför dörren och skammen kommer åter. Hennes kinder bränner och plötsligt måste hon hejda ett infall att resa sig och klä på sig snabbt.
"Lika bra som du har deras höga röster så hör dom om du skulle skrika till. Dörren är olåst, skriker du så kommer dom komma in och se efter, det vill vi väll ändå inte va?"
Sara skakar på huvudet. Rädd att hennes svar ska lura in folk till lärarens arbetsrum.
"Bra. Då vill jag att du särar ordentligt på benen och svankar fint för mig."
Sara lyder och åter känner hon nakenheten från sitt kön. Den här gången tar det tid. Sista slaget ska väll kanske kännas värst. Undrar om han brukar göra såhär?
Sven spacerar sista slaget så att träffytan blir rakt över hennes kön. Sara kväver ett skrik i panik över att någon ska höra henne och kniper ihop med benen och känner smärtan stråla ut i kroppen från hennes blygdläppar och iväg. Hon börjar gråta. Svens hand smeker över träffytan och först svider det, sen skäms hon över magisterns beröring och därefter slår det henne att hon fortfarande är våt.
"Nå, har du förstått att du har gjort fel nu?
"Mm..."
"Svara ordentligt!"
"Ja, det gör jag.. Jag förstår!"
"Vad säger man då då, när man förstår att man har gjort fel?"
"Förlåt mig..." säger Sara mellan sina snyftningar.
"Såja, det kommer att bli bra. Du är förlåten."
Sven fortsätter att smeka hennes kön och hon trycker sig lite mot hans hand. Det är skönt och mysigt såhär efter all smärta och hon njuter mer och mer. Plötsligt hör hon att han fipplar med något metalliskt, tittar bakåt och ser att han öppnar sitt bälte. Förskräckt vänder hon på huvuet.
"Sara, är du tacksam för att du fått förlåtelse?"
"Mm..."
"Är du tacksam för att jag inte ringde till din mamma?"
"Mm..."
"Är det inte dags att du visar lite tacksamhet då, tycker du?"
"Jo...." säger hon osäkert samtidigt som hon blir allt mer säker på vad magistern vill ha för typ av tack.
"Då ska du få visa uppskattning", sa Sven och drog ner gylfen. Hon känner att hand drar något mot hennes oskuld och placerar den snart vid hennes öppning. Han pressar sig försiktigt in och det smärtar i hennes underliv. Han drar sig ur nästan helt och börjar trycka sig in igen, den här gången går det lättare. För varje gång så känns det lite lättare och snart är det en smärtblandad njutning som fyller hennes kön och sakta men säkert förändras hennes ordföråd från den oskuldsfulla flickans "slida" och "stjärten" till "fitta" och "röv".
"Sara..." fristar Sven fram mellan sina stötar. "Du vet att man ska vara nog med skydd av två anledningar? Jag är frisk...åh! Åh! Så det behöver du inte oroa dig för. Men imorgon... åh...! Imorgon får du gå till UM!! Åh! ÅÅH. ÅÅÅH!!!"
Sven knullar henne hårt som på en porrfilm, har rycker och krampar och drar henne i håret, han smiskar hennes röv några gånger och nästan misshandlar hennes fitta med sin kuk. Han stöter in i henne ett par gånger till, nu lugnare.
"Så ja..." pustade han och drog sig ur henne. Han sträckte sig efter hennes trosor, torkade av sin kuk på dom och hjälpte den skakiga flickan på med trosorna och fick på henne byxorna upp till knäna. Hon hörde kamraternas ljud utanför dörren och skämdes rejält för vad som hänt, Drog upp byxorna och gick mot dörren.
"Sara! Glöm inte den här!"
Sven sträckte henne fusklappen från provet och gav henne en klapp på rumpan. Så gick hon ut i korridoren som bara Sara. Bara en sjukt vanlig Sara.

I sin säng låg Sara nu och smekte sig sakta i efterdyningarna av en vild orgasm. Med handen i dom blöta trosorna så tänkte hon att hon kanske skulle överväga att utveckla den här metoden för att utagera sina känslor? Snart somnar hon med handen i trosorna och sover djupt till nästa morgon...

---

---

Fler noveller av samma författare

Denna författare har inga andra noveller

Kommentarer

Kommentera denna novell

Du måste vara inloggad för att skriva kommentarer.