Den strikta kvinnan på länsstyrelsen
Jag var rätt så ny på mitt jobb. Jag jobbade på en landsortskommun och skulle bland annat inspektera landsbygdsprojekt och inventera natur tillsammans med länsstyrelsen.
Vi var på ett möte om detta i ett mindre sällskap med representanter från båda kontrollinstanserna. Jag fick tillsammans med en kvinna från länsstyrelsen i uppgift att kontrollera nyplanterad skog och skogsområden med höga naturvärden. Någon annan fick fornlämningar i skogsmark och en tredje fick inventera strandskyddade områden. Tekniska termer, ointressant för många, men jag såg fram mot det. Det tråkiga med det område jag fick var att det var många objekt och mycket åkande. Dessutom hade hösten kommit långt. Men det var bara att sätta igång. Vi bestämde att vi skulle göra en plan under veckan för arbetet och sedan sätta igång i fält den kommande måndagen. Sagt och gjort. Jag skulle åka med en kvinna som heter Nadja. Hon var trevlig, men mycket korrekt och inte särskilt pratsam. Hon var något äldre än jag, i 45-årsåldern. Jag är 10 år yngre ungefär.
Vi hade bestämt oss för att börja ungefär 13 mil söderut så det blev en bilresa till att börja med. Nadja och jag småpratade om var vi kom ifrån, vår respektive uppväxt och hur vi hamnat där vi var idag, alltså i en bil tillsammans i den svenska glesbygden. Dagen gick och jag trivdes bra i hennes sällskap. Hon var duktig och välorganiserad.
Dagen efter, alltså tisdagen, så hämtade jag henne där hon bor. Jag hade hämtat bilen på jobbet, kartorna och en presentation av det vi skulle titta på. När jag kom fram till henne stod hon redan och väntade på gatan i sin neongula länsstyrelsejacka. Oj, vad varmt du har, sa hon när hon kommit in i bilen. Hej och gomorron, förresten, lade hon till och skrattade. Jag tyckte om hennes skratt. Det ville jag höra mer av. Jag kände av det i maggropen.
Hon tog av sin jacka och kastade in den i baksätet. Det var en stor bil vi hade tillgång till, en Toyota Landcruiser, så det mesta fick plats i den. Jag såg att hennes rutiga flanellskjorta inte var särskilt väl knäppt. Jag noterade den rundade överdelen av bröstet till det försvann ner i kupan. Jag såg, där jag satt, precis kanten på gården kring bröstvårtan. Jag körde, men mina ögon ville hela tiden dit.
Det kanske är bäst jag knäpper till den här knappen sa hon plötsligt och jag blev mycket generad. Vi pratade inte om det mer. Vi var ute och for i två veckor. Lärde känna varandra ganska bra och i alla fall jag trivdes mycket bra i hennes sällskap.
Hösten hade nästan blivit till vinter när vi skulle ses igen för nästa tvåveckorssejour på landsbygden. Nu var det kusten norrut som stod på programmet. I vanlig ordning hämtade jag bilen, underlaget för uppdraget och slutligen henne. Som vanligt var hon klar och väntade på gatan. När hon hoppade in i bilen gav hon mig en krånglig kram, sådär som det kan bli i ett trångt utrymme. In med jackan i baksätet, och där satt hon i sin flanellskjorta igen. Det påminde mig om sist jag såg den skjortan, en händelse som var genant för mig ännu. Kanske läste hon mina tankar, för hon sa- jag tog den här skjortan, som du tycker så mycket om- med ett skratt. Hur mycket jag än tyckte om det skrattet så kändes det inte bra nu. Jag log tillbaka tyst. Men du kanske tycker bättre om den när den inte är knäppt? Det blev tyst. Jag vred på volymen på stereon och vi åkte till vårt mål.
Det tog en och en halv timme att köra dit. Vi pratade knappt på vägen. Väl framme så tittade vi på ett avverkat skogsområde där man sparat vissa träd för att insekter skulle leva vidare och på så sätt värna den biologiska mångfalden. Det var nästan lunchdags och Nadja föreslog att vi skulle åka till ett ställe hon kände till. Hon bad om bilnyckeln och körde själv, eftersom det var svårt att hitta dit. Vi åkte genom skogen på en lång, gropig väg. Att vi hade en så bra bil som vi hade var en förutsättning för att överhuvudtaget komma fram. Vi åkte på små vägar i säkert 40 minuter innan skogen öppnade upp sig bakom en krök. Där låg havet, mörkblått, nästan svart, framför oss. Vi åkte en liten bit längs med kusten till ett litet anonymt fiskeläge. Där stannade hon bilen vid en fiskestuga.
Jag har nycklar till den där, sa hon. Jag tänkte vi kunde fika lite här. Den är jättemysig. Vi klev in i den utkylda lilla stugan. Där fanns ett litet bord vid fönstret och, en hård säng, en stor kamin vid en fritt stående murstock mitt i huset samt en vedspis. Ett loft fanns över halva stugan. Vi gjorde upp eld, men det blev inte varmt i en handvändning inte. Vi bestämde oss för att ta en promenad för att få upp värmen. När vi gått en kvart längs med kusten så började det att regna. Vi vände mot stugan, men regnet tog i. Nu kom det hagel och regn på tvären. Promenaden tog säkert 20 minuter tillbaka och vi var riktigt blöta och frusna. Vi hämtade filtar och satte oss på. I andra virade vi in oss. Vi tog av oss de plagg vi tordes i sällskapet.
Nadja knäppte upp skjortan och sa You dont mind, do yo? Jag hatar när man slänger in engelska fraser, men jag kunde inte låta bli att skratta. No, I dont svarade jag urfånigt. Det blev tyst igen. Nadja hängde sin skjorta i taket över kaminen. Någon hade gjort en hängare där och jag antar att många värmt sina kläder där genom åren.
Vi svepte in oss i varsin stor, mjuk filt. Efter en kort stund så började det bli varmt. Kroppen slappnade av och värmen spred sig. Nu blir det nästan för varmt skrattade Nadja. Jag fryser fortfarande lite, sa jag som för att ursäkta att jag inte hade något att säga. I efterhand förstod jag att det uppfattades som en invit, för hon öppnade upp sin filt och bjöd in mig. Kom närmare så blir du snart varm.
Vi hade passerat gränsen för vad som var oskyldigt tyckte jag. Men jag vågade inte ta något nästa steg. Nadja var mindre blyg. Du kanske kan hjälpa mig av med bhn. Det har runnit in vatten innanför kragen och den är inte så skön nu la hon till för att ursäkta sin framfusighet. Jag svalde och nickade. Hon vände ryggen mot mig så jag kom åt att knäppa upp. Hon höll händerna för bhns kupor när jag knäppte upp. Du kollar inte va, sa hon. Nä, sa jag, med ögonen på väg ut ur sina hålor. Jag kunde se från sidan hur det tunga bröstet föll ned något, som en mjuk våg längs kroppen, när hon långsamt tog av kuporna och lät brösten gunga till i frihet. Har du bråttom hem, frågade hon sen. Det hade jag inte. Min lilla två var tom, ingen väntade mig. Har du, motfrågade jag. Inte särskilt sa hon. Inte i det här ovädret.
Vi gjorde det bekvämt för oss på golvet framför kaminen. Jag halvlåg, stödd mot armbågen. Nadja sa åt mig att lägga huvudet i hennes knä. Hon öppnade upp sin filt och jag såg de härliga brösten för en kort sekund. Jag lade mig på rygg med huvudet på hennes ena lår. När hon lutade sig framåt för att reda ut mitt rufsiga hår fick jag nästan brösten i ansiktet. Det var underbart mysigt och jag blev alldeles pirrig. Jag pussade försiktigt på undersidan av det ena bröstet. Hon lutade sig fram så jag kom åt bättre. De stora brösten hängde över mitt ansikte och jag slickade försiktigt på undersidan av båda brösten. Fram och tillbaka, ganska länge. Hon verkade gilla det för hon satt alldeles stilla. Jag slickade och slickade bröstens ljusa, mjuka undersida. Efter en stund ville jag ha mer. Hon lutade sig mot väggen och lyfte mig som ett barn till sitt bröst.
Där låg jag och sög på brösten, slickade bröstvårtorna och kände dem styvna i min mun. Hon bad mig att bita i de styva knopparna. Det gjorde jag. Hårdare, bad hon. Jag gjorde som hon sa. Jag bet i bröstvårtorna och slickade de stora vårtgårdarna. Hon bad mig att lägga mig på golvet. Det gjorde jag. Hon la en kudde under mitt huvud och grenslade mig. Hon sänkte sin fitta över mitt ansikte och jag kom åt att slicka henne. Hon hade stora härliga blygdläppar, större än vad jag någonsin sett tidigare. De mötte min mun innan det välansade håret gjorde det. Jag slickade först mycket lätt, sedan i långa drag. Precis som hon sa till mig. Jag slickade henne länge och hon verkade njuta av behandlingen. Jag njöt av att suga in hennes stora blygdläppar i munnen. De var så stora och mjuka. Jag försökte att gömma tänderna i munnen för att inte komma åt henne med dem. Jag ville suga in dem i munnen. De var som gelegodis.
När hon ville byta ställning var det för att jag skulle komma åt bättre. Hon satte sig på en stol med benen brett isär så att jag kunde komma åt att slicka och samtidigt föra in ett finger i henne. Jag kände att hon var nära att komma. Hon bad mig sluta, men jag kunde inte. Jag slickade henne intensivt när jag kände att hon skakade. Två fingrar åkte långsamt in och ut och plötsligt kom hon i en kaskad över mitt ansikte. Den våta orgasmen var en överraskning för mig. Jag slickade i mig av den till hon drog bort mitt huvud. Mitt ansikte var blött, min tshirt var det till och med.
Nu var det hennes tur att bli generad. Ursäkta, sa hon när hon lugnat sig. Men jag älskade det. Jag började slicka hennes blöta lår, sög upp safterna från håret kring fittan. Jag kunde inte få nog. Nadja satt nu på golvet, benen brett isär och kände med händerna över sin fitta. Nästan som för att skydda sig mot min mun. Ställ dig upp sa hon och det gjorde jag. Hon drog ner mina kalsonger. Jag hade varit så nära att komma av att se henne komma sådär att jag slaknat igen. Men hon tog kuken i munnen och började suga den. Hon gjorde det bra och jag styvnade snart. Jag stod där i rummet och hon satt framför mig med min kuk i munnen.
Den strikta länsstyrelsekvinnan, med en man som väntade därhemma. Hon sög in kuken i munnen så det pirrade skönt i mina lår och mage. Hon slickade pungen ordentligt och sög in den ena kulan i munnen. När hon åter lät min kuk glida in mellan sina läppar så förde hon upp ett finger i min bak. Jag hade aldrig varit med om det tidigare och det tog bara ett par sekunder innan jag kom. Jag sprutade rejält i hennes mun och jag hann inte ens varna henne. Men hon fortsatte att suga och lät den överflödiga sperman droppa från hakan över de stora brösten. När kuken slaknat fortsatte hon ändå. Hon sög den ren, slickade ordentligt, så som jag nyss gjorde när hon kommit.
Jag drog ned sängens madrass på golvet och la mig på den. Hon gjorde samma sak. La sig på den men med huvudet så att hon kom åt min kuk med munnen. Jag gillar att suga kuk, sa hon med ett leende omgivet av vit sperma. Hon tog kuken i munnen igen. Slickade och sög på den. Lite liv fanns det kvar och den lyfte sig något från magen. Hon lade sig tillrätta så att vi nästan låg i en 69. Jag kramade hennes spermavåta bröst och gned in den kladdiga satsen. Sen slickade jag henne igen. De stora blygdläpparna mötte min mun och jag kunde suga på dem. De var underbara. Aldrig hade jag kunnat suga en fitta på det sättet. Och hon verkade gilla det. Jag älskade det i alla fall. Samtidigt förde Nadja upp ett finger i mig. Jag hajjade till, men det var skönt samtidigt som det kändes konstigt. Jag var så begravd med min mun i hennes fitta och när jag kom nästa gång hände det inte så mycket. En våg av en pirrande känsla, sen var det över. Ett par droppar sats stänkte ut över Nadjas kropp. Hennes långfinger gled ur min anal. Hon tog mitt huvud och drog det mot sig hårt.
Slicka min fitta din fittslickare. Säg att du är en fittslickare som gör vad jag säger åt dig. Säg att du är min fittslickarslav. Jag sa allt det där. Det pirrade skönt av att säga sånt som jag tidigare aldrig sagt. När hon kom igen var det också stillsammare än förra gången. Efteråt så sa vi inte så mycket. Packade ihop, städade upp. Klockan var mycket och Nadja fick ringa sin man. Jag blev lite svartsjuk på ett konstigt sätt.
Vi körde hem under tystnad. Hej då, ingen kram, vi ses imorrn, det var allt. Javisst, samma tid. Hej, varade jag.
Själv kunde jag inte släppa händelserna. Jag åkte hem och googlade på bilder med stora blygdläppar. När jag gick och la mig så skrev ned daggens händelser i min dagbok. Jag kunde inte låta bli att runka när jag tänkte på vad jag varit med om.
Bilderna for förbi mina ögon på den strikta länsstyrelsekvinnan som kallat mig sin fittslickarslav. Som kommit i en våt kaskad över mitt ansikte bara några timmar tidigare.
Fler noveller av samma författare
Härlig story och bra detaljer i beskrivningarna! Vågar man hoppas på mer?