Tomtens skägg
Författare: Anders Datum: 2004-07-05 10:54:38
Kategori: Heterosex
Läst:
9 672 gånger
Betyg: 2.6 (190 röster) 1 medlem har denna novell som favorit
Sänder dig, i gengäld, resultatet av mina efterforskningar om varför tomten har så stort skägg...en fråga jag ställt mig under många år. Nu vet jag...och vill gärna dela med mig av min kunskap. Så här är det:
Det beror faktiskt helt och hållet på tomtemor! Du ser...verkligheten är inte alltid så enkel som den ser ut! Det finns en berättigad anledning till att han måste släpa omkring med detta enorma skägg året om...trots att det sommartid ger honom en otrolig klåda för att inte tala om allt skräp som fastnar i detta lurv. Men så länge som tomtemor styr och ställer med sin gubbe är det inget annat att göra för honom än att traska vidare och endast hålla en liten glugg öppen för att inta föda och kunna uttala de bevingade orden: "- Finns det några snälla barn här?"
Med åren har gubbens möjlighet att utföra äktenskapliga plikter blivit begränsade...gubben har blivit gammal vilket lett till en oförmåga att komma till skott...och det är här skägget fått en otroligt viktig uppgift!
Och inte nog med åldern och orken.... lusten har också över tiden svikit tomtefar...han är ju faktiskt 150 år gammal! Märkligt nog har inte detta drabbat tomtemor...snarare tvärtom! Eftersom varje skog bara har en gammeltomte att välja på gäller det för henne att hålla gubben igång...för en otillfredsställd tomtemor är ett helvete för hela den delen av
tomtevärlden. Hon har försökt med kåda i gröten....malda löv på brödet...torkade kottar till musten...men inget har visat någon märkbar effekt på tomtefar...med följd att livet blivit outhärdligt för henne själv...men än värre för tomtebarnen och tomtegubben!
Till saken hör att åldern medfört att det enda tomtefar verkligen anstränger sig för är att äta och att en gång per år åka till alla husen i närheten och ge barnen sina efterlängtade julklappar. Egentligen är det endast då det spritter i gubben..så skulle hon gömma sig i släden under hans färd med julklapparna skulle hon nog får mer än väl vad hon tålde och det skulle
räcka för hela det året....men traditionen sätter stopp för dylika påfund. I släden får endast tomtefar sitta ...ingen annan!
Så vad finns att göra? Jo, tomtemor som är en klok kvinna inser att här gäller det att tänka till och fundera....och kan man tänka hon finner på råd! Det man kan göra med en fjäder kan man också göra med ett yvigt skägg...resonerar hon. Varje morgon ska ju tomtefar ha sin gröt serverad...med blåbär till. Så har skett sedan urminnes tider och så ska det vara nu och i framtiden och här ser hon sin chans.
Medan gubben sitter med sin gröt tar hon sig smidigt upp på bordet och utan att han märker nåt...skymd bakom sitt skägg och med en aptit som sällan skådats...drar hon upp kjolen och glider med benen före mot gubben där han sitter lutad över sin tallrik. Tyst och vig som en katt placerar hon sina ben på ömse sidor om tallriken och möts av det silkesmjuka skägget som, utan att avbryta hans ätande, berör hennes längtande sköte och tillsammans med hans tuggande ger henne den stimulans som han för övrigt är henne oförmögen att ge.
Hans tuggande får skägget att glida fram och åter mellan hennes särade ben och tända den eld som hon så innerligt önskar ska brinna. Ju längre han äter desto hetare blir hennes kropp och utan att vara medveten om effekten slickar sig tomtefar då och då om munnen. Den beröring detta skapar får tomtemor att kvida av vällust och förpassas med glansiga ögon in i en värld av rosa moln.
Passande nog, när han ätit sin gröt och greppar muggen med den skummande musten, avger han en rapning som får djuren runt stugan att gömma sig bland träden. Då exploderar också trollmor i den ljuvligaste av alla känslor. Hon vrider och vänder sig och har ett elände att , i sitt explosiva tillstånd, undvika att inte slå muggen med musten ur tomtefars hand...men genom att klämma benen över kanten på bordet kan hon kontrollera sina rörelser. Och tack vare hans kraftfulla rapning försvinner även hennes extatiska stön mitt i detta enorma läte.
Tomtefar är helt ovetande om den vällust han skänkt sin gumma...han bara slukar i sig sin must och försöker hitta igen munnen så att han kan torka bort det skum som håller på att kväva honom genom att täppa till hålet i hans skägg! Varje gång, sedan tomtemor inledde sina övningar, säger han med samma förtjusning att den sylten har fått en smak som aldrig förr i tiden och ber henne att aldrig glömma receptet.
Men... efter en stund kommer samma fras igen om att varför i herrans namn måste han ha detta förbaskade skägg....varför kan inte han få slippa denna utstyrsel? Och varje gång får han samma flämtande svar av tomtemor....at traditionen kräver att tomtefar ska ha sitt skägg. Barnen behöver sin tomte och tomten behöver sitt skägg...för annars vore han ju ingen riktig tomte.Och tomtefar muttrar nånting ohörbart för sig själv...men inser ju att hon har ju rätt...det är ju bara så...en tomtefar ska ha ett stort vitt skägg!!
Nu har du också lärt dig nåt om tomtens skägg...visst är det bra att jag har forskat?
Fler noveller av samma författare
