Hyresgästen
Hyresgästen
Sedan en tid tillbaka har jag en inneboende hos mig, mest för att dryga ut hushållskassan lite. Men lite sällskap är ju heller aldrig fel. Det går överlag riktigt bra, John, som han heter, är riktigt skötsam och vi kommer bra överens. John studerar vid universitetet som ligger inne i stan, därför var det smidigt för honom att han kunde hyra in sig i ett rum hos mig. Särskilt när bostadssituationen för studenter ser ut som den gör. John är 23 år, blond, rätt smal och har ett vårdat yttre. Med andra ord en kille helt i min smak. Men då han bara är min hyresgäst och inget annat försöker jag hålla det på en så professionell nivå som det bara går. Även om jag såklart fantiserar om honom ibland.
Det jag ska berätta nu hände i förra veckan…
Jag tyckte att det blivit en rejäl oreda här hemma sedan ett par dagar tillbaka, det spelade ingen roll hur mycket jag plockade undan. Det var alltid något annat som hade glömts eller inte diskats. Kaffekoppar som stod i diskhon, smutsiga tallrikar som stod kvar vid matbordet, papper i stora högar vid soffan. Men då jag visste att John hade en intensiv tentaperiod just nu tänkte jag att han helt enkelt behövde fokusera på sina studier och inte på hushållsarbetet. Så jag tog det hela med ro och lät det vara, städade givetvis undan så gott jag kunde. Även om jag kände att irritationen låg där och gnagde. Det var väl inte meningen att jag skulle behöva plocka undan efter någon annan i mitt eget hem heller? När oredan i lägenheten hållit i sig ett tag utan några tecken på förbättring kände jag att det var dags att prata med John om saken, att jag inte ville bo i en soptipp trots allt. Så jag bestämde mig att jag skulle säga det till honom nästkommande morgon. Sagt och gjort, vid frukostbordet berättade jag hur jag såg på saken och han höll med och bad om ursäkt och lovade bättring. Han förklarade att han haft en hel del annat att tänka på och att det var därför det såg ut som det gjorde. Jag sa ju att jag givetvis förstod att livet som student kan vara väldigt hårt ibland. Jag plockade undan min frukost och gick till jobbet med en skön känsla i kroppen.
När jag kom hem på kvällen var den där sköna känslan som bortblåst. Det tycktes som att samtalet samma morgon inte hade gett någon som helst effekt, snarare tvärtom. Hela lägenheten var som ett totalt bombnedslag. Givetvis fick det mig att surna till rejält. Inifrån vardagsrummet hörde jag att teven stod på, så jag gick med bestämda steg ditåt. Där låg han i sina vita kalsonger och en svart t-shirt med en filt omkring sig och kollade på något alldagligt program på tv. Bryskt sliter jag åt mig fjärrkontrollen och stänger av tv:n. Nu hade det väl ändå gått för långt. Med sitt förvånade ansikte rycker John till och förstår inte vad som just hänt.
- Kommer du inte ihåg alls vad vi pratade om imorse, John?, säger jag surt
- Jo, visst gör jag det. Och jag lovar att det ska bli bättre, men jag har varit hemma hela dagen…, börjar John lite försiktigt
- Va? Har du varit hemma hela dagen och det fortfarande ser ut så här, det är ju till och med värre än när jag lämnade lägenheten i morse, hur kan du förklara det?, avbryter jag honom
- Ja, alltså… jag har stannat hemma idag för att jag inte har känt mig kry, jag har haft ont i halsen och känt mig febrig hela dagen.
Jag synade den blonda killen som nu alltmer såg osäkrare och ynkligare ut för varje sekund som gick. Han var ju så medveten om att han gjort fel och dessutom inte gjort något åt det. Han visste ju också att jag lika gärna kunde kasta ut honom på en gång. Så värst sjuk tycker jag inte att han såg ut, så jag bestämde mig för att verkligen testa honom om det kunde stämma.
- Jaså du, så du säger att du är sjuk. Jamen låt oss se om det också verkligen är så, säger jag lite lurigt innan jag vänder på klacken och går ut i badrummet.
Inne i badrummet tar jag fram en termometer ur badrumsskåpet. Jag tog också fram lite hudsalva som jag klickade på själva spetsen av termometern innan jag gick tillbaka mot vardagsrummet. Jag förstod knappt själv vad som höll på att hända, men jag blev fruktsansvärt kåt av att ha den blonda ynglingen i min makt.
Inne i vardagsrummet igen beordrar jag John att ta av sig sina kalsonger. Smått skräckslagen och undrande ser han på mig med stora ögon bakom sina glasögon.
- Ja, om du nu har feber, som du säger att du har vill jag ju också göra mig säker på den saken. Vi ska ta tempen på dig, och det gör man bäst i stjärten. Så av med kallingarna, säger jag uppfodrande.
- Eller vill du kanske att jag kastar ut dig på stört, så får du leta boende på annat håll? Frågar jag.
- Nej, nej, självklart inte, säger han lite försiktigt samtidigt som han med darriga händer drar av sig kalsongerna.
John ser bra ynklig ut med kalsongerna nere vid fötterna och har bara sin svarta t-shirt på sig. Jag börjar undra om det här verkligen händer på riktigt, jag har alltså lyckats förmå min otroligt söte och slarvige hyresgäst att ta av sig sina underkläder för att ta tempen på honom. Kuken innanför mina byxor bultar av kåthet. Jag kom av mig en stund av att bara stå att titta på gossen jag hade framför mig. Han försöker skyla sin lilla snopp med sina händer i väntan på nästa order. Jag sätter mig i soffan och ber honom att lägga sig över mitt knä, med skakiga ben kliver han ur kalsongerna och gör som jag säger. Med van hand särar jag på hans skinkor och ser ett brunt, lite rynkigt hål som jag måttar ned termometern i. När den svala spetsen nuddar den känsliga huden rycker han till och jag trycker in termometern lite till.
Under tiden som termometern gör sitt jobb säger vi ingenting. Men vi båda känner av den kåta och något spända stämningen som liksom vibrerar i luften. Ett par minuter senare är mätningen klar och resultatet är som jag anade. Ingen feber. Jag ber honom själv läsa av vad som står på termometern.
- 36,6, säger han med en ynklig röst.
- Skulle du kalla det för feber? Säger jag
- Nej, det skulle jag inte, suckar han lite bedrövat.
- Du har alltså ljugit för mig, du har varit hemma hela dagen och latat dig. Stämmer det, undrar jag samtidigt som jag daskar till honom på stjärten.
- Ja, det stämmer. Förlåt för att jag varit så dum, kvider han ynkligt och samtidigt lite chokat över att jag just slog honom
- Det här är ju helt oacceptabelt, det hoppas jag att till och med du förstår. Detta måste ju givetvis bestraffas på något sätt. Om du vill bo kvar här förstås, annars är det bara att gå. Men om du vill stanna kvar, är det mina order som gäller härefter, är det förstått? Säger jag och ger honom en till dask på stjärten.
Det blir tyst en stund, han verkar fundera. Vilket får mig att undra om jag gått för långt. Men samtidigt kan jag inte backa ur nu.
- Nå, hur vill du göra, säger jag och slår en gång till på stjärten.
- Jag vill stanna, jag får ta min bestraffning, säger han
- Så ska det låta, bra val, säger jag och känner hur kåtheten fullständigt bara dunkar i hela mig
- Jag vet en bra metod som visat sig vara väldigt effektiv på små olydiga pojkar som du. Du ska få smisk på din bara stjärt, säger jag och slår honom på stjärten
Den nu skräckslagne John som ligger över mina knän rycker till och börjar genast ångra sitt val. Jag ber honom att vara stilla, annars förvärras bara straffet samtidigt som jag smeker honom över ena skinkan. Någonstans där kom jag på ytterligare ett knep som verkligen skulle ge effekt, jag minns att jag läst någonstans att ingefära som man trycker upp i stjärten skulle ge en ruskigt svidande effekt som dels såklart gjorde det pinsamt för pojken att behöva blotta sin anal och dels sved rejält. Jag beordrar John att stå upp och att han inte ska röra sig under tiden jag är borta när jag stegar ut mot köket. Till min stora lycka hade jag ingefära hemma, jag skär till en rejäl bit som jag också skalar. På väg tillbaka mot vardagsrummet passerar jag matbordet, där ligger en robust trälinjal. Jag stannar till och tänker att den kan komma till användning. Så den plockar jag med.
Tillbaks inne i vardagsrummet står John lydigt kvar på den punkt där jag lämnat honom. Han vågar inte annat. Han tittar undrande på vad jag har med mig. Jag sätter mig på samma plats i soffan och beordrar honom återigen ner över mina knän.
- Det här är en bit ingefära, den ska hjälpa mig och se till att du ligger på plats under hela din bestraffning, säger jag och låter honom känna den lite fräna doften.
På nytt särar jag hans skinkor och smörjer in hans lilla hål med den kräm som blev kvar där efter termometern. Han stönar till lite och jag märker hur den rakade kuken växer mellan benen på honom. Jag rycker då genast ut mitt finger med ett plopp ur hans stjärt och ger honom ett par rejäla daskar som straff. Därefter trycker jag in ingefärsbiten i stjärten på honom. Biten är egentligen aningen stor, så jag får ta i ordentligt för att den ska vara kvar. Det dröjer inte länge innan jag märker hur John spänner till av den brännande smärtan. Han ber mig förgäves flera gånger att ta ut ingefäran. Jag sitter mest och tittar på hur han själv försöker ta sig ur sin situation. Jag låser då hans händer i ett polisgrepp, så att han är helt orubblig. Och som från ingenstans kan den riktiga bestraffningen börja. Jag höjer min lediga hand och levererar ett hårt slag på ena skinkan. Chockad slutar John tillslut att hålla på att oja sig, utan tar istället emot straffet som en riktig man. Jag uppskattar att jag slog honom i ungefär en kvart, fortfarande med ingefäran i stjärten.
Lite stolt beundrar jag den röda lilla stjärten som jag just smiskat. John ligger halvt avtrubbad och snyftar lättad att straffet äntligen är över. Jag smeker de heta skinkorna och skrattar för mig själv. Straffet är inte över.
- Det är ena riktigt håriga skinkor du har, tror det är bäst att vi rakar dem minsann, säger jag och beordrar honom upp på golvet samtidigt som jag går ut i badrummet och hämtar rakhyvel och raklödder.
Tillbaka i vardagsrummet står han där och masserar sin ömma stjärt. Lydigt lägger han sig tillrätta i soffan med en handduk under sig. Jag lyfter upp hans ben, så att han ligger i en babyposition, jag märker att han tycker det är pinsamt. Därefter tar jag ur ingefäran.
- Är det här verkligen nödvändigt, snyftar John
- Ja, det är det. En hårig stjärt tar inte alls emot smisk lika bra som en stjärt som är rakad, förklarar jag. Och vi vill ju inte att du blivit straffad förgäves, eller hur?
Jag smörjer in de rödsmiskade skinkorna med lödder och rakar sen snabbt bort allt hår, både på och mellan skinkorna. När jag är klar beundrar jag mitt verk en stund innan jag torkar rent stjärten med en blöt handduk. John pustar ut, han var rädd och trodde att jag skulle skära honom.
- Nu du min lille gosse kan vi fortsätta med straffet, säger jag och ger honom en lurig min.
John rycker till, han som trodde att bestraffningen var över. Icke.
- Vi är klara med din bestraffning när jag tycker det, okej? Säger jag
John muttrar något till svar samtidigt som jag anar en förfäran i rösten. Jag plockar fram trälinjalen och beordrar honom att böja sig över en stol som stod lite längre bort i rummet. På så sätt kan jag få en fin vy av såväl hans kuk, pung och stjärt. Jag var som i extas. Märkbart nervös står han där, redo att ta emot sitt straff samtidigt som jag sitter kvar i soffan och beundrar min utsikt. När jag beundrat färdigt reser jag mig upp och måttar med linjalen mot den röda stjärten. Sedan fortsätter bestraffningen, jag ger honom säkert en femtio slag innan jag anser mig vara klar. Snörvlande och utmattad hänger John över stolsryggen. Jag lägger en hand mot hans röda och alldeles varma stjärt, den går nästan ton i ton med den vinröda filten han låg invirad i när jag kom hem tidigare. Min svala hand blir en skön kontrast för honom, så han suckar lite lättande. Hulkande hjälper jag honom tillbaka till soffan. John har verkligen varit en duktig pojke som tagit emot så mycket smisk. Jag sätter honom i mitt knä och kramar om honom. Vi pratar en stund om det som hänt och varför jag valt att göra så som jag gjorde.
- Så, i fortsättningen vill jag vadå? Säger jag
- Att jag ska lyda, snörvlar han
- Ja, det förutsätter jag att du ska, men jag undrade lite mer om vad du har lärt dig idag?
John blir tyst en stund, han vet inte riktigt vad han ska svara.
- Kanske att det ska vara ordning och reda här hemma från och med nu? Undrar jag.
- Jaha, jo, det såklart, säger han och skrattar lite lättat
Men jag är inte lika säker på att han verkligen har lärt sig sin läxa. Då hade svaret på min fråga varit uppenbart. Så jag bestämmer mig för att bättra på den röda färgen på stjärten.
- Jag tror inte du riktigt lärt dig idag, jag tror det är bäst att du får några daskar till…
- Nej, snälla, det behövs inte. Jag lovar, självklart har jag lärt mig, det var bara jag som inte tänkte… försöker han förtvivlat undslippa mer smisk
Jag lyssnar inte på honom, utan lägger honom med all min styrka över mitt knä igen och slår ett femtiotal daskar, mycket lösare än de jag gav innan. Men eftersom att han redan är rejält smiskad, svider förstås de här slagen lika bra för det. Mot slutet orkar han knappt stå emot längre. Han ligger kvar över mitt knä en lång stund efter att den sista dasken landat och jag känner hur jag måste få bukt med min kåthet. Lite försiktigt lättar jag på skärpet och knäpper sedan upp gylfen. Som i givakt bultar min hårda kuk ur kalsongerna. Jag kan inte riktigt ta in vad jag just varit med om. Med John fortfarande liggande i mitt knä börjar jag sakta runka min kuk lite. John vänder sig om och reser sig upp. Han föser undan min hand kring kuken och för istället min kuk till sin mun. Han behöver inte suga länge innan jag sprutar rakt ut på hans ansikte. Med en minst lika kåt blick som jag har släpper han kuken och kysser mig på munnen med sitt spermakladdiga ansikte och tackar för bestraffningen, han säger att han var medveten om hur stygg pojke han varit. Han förtjänade det verkligen. Därefter börjar han plocka undan det värsta av allt skräp som låg runt omkring innan han gick in på sitt rum. Jag sitter kvar i soffan, fortfarande chockad över det som hänt. Jag hade haft en av mitt livs kåtaste ögonblick. Någonsin.
Det kanske inte var så dumt att ha en hyresgäst ändå. Och hädanefter visste jag ju exakt vad som gäller om John skulle missköta sig några fler gånger. Det hoppas jag verkligen att han också gör…
Fler noveller av samma författare
Kommentarer
Välskriven! Upphetsande att få läsa givaren/den aktives tankar. Från dennes utgångspunkt. För mig som mottagare upphetsande läsning.
Kommentera denna novell
Du måste vara inloggad för att skriva kommentarer.
Blev lika stenhård av läsningen även denna gång!