I Kapten Benedictus kölvatten Del 10
Författare: gardintroll Datum: 2013-09-25 13:25:41
Läst:
14 340 gånger
Betyg: 3 (2 röster) 2 medlemmar har denna novell som favorit
I Kapten Benedictus kölvatten Del 10
I vilken Daelya gråter, en röd lampa lyser och skridskor diskuteras.
”Se upp!”, Jacob gavs en halv sekund att kasta sig undan innan han slog emot väggen på skeppet. Han slängde en blick över axeln och såg en suddig bild av grönaktig hud. ”Vad fan!” utbrast han, ”du slog nästan ihjäl mig.” Venyra stannade längre ner i korridoren, hennes ansiktsuttryck var både oroligt och roat, hon satte ena foten på sin svävande bräda och sparkade ifrån. ”Förlåt kapten”, sade hon, ”men kan du skrika sådär så kan du inte vara speciellt allvarligt skadad.” Jacob såg på henne medans hon sakta åkte närmare, Venyra nådde honom knappt till halsen normalt sett men på sin bräda kom hon upp på hans nivå. Hon hade en gul topp på sig och ett par matchande gula tights, avsaknaden av hjälm och skydd var påtaglig. Han synade henne uppifrån och ner, hennes blå hår hängde i ett par tofsar på var sida om hennes söta ansikte, hennes händer var små och hennes bröst var inte mycket att hänga i granen, de var små och platta. Hon hade en smal midja och inte ett gram fett för mycket. Hennes spinkiga ben gick ner i ett par enorma stridsstövlar som var minst fem nummer för stora för henne vilket ytterligare förstärkte hennes späda kropp.
”Ja ja, jag vet vad du tänker”, sade hon tjurigt och lät underläppen darra, ”jag ska ha skydd på när jag åker bräda.” Jacob nickade, ”något åt det hållet ja”, sade han, ”det var inte precis det han tänkt, han hade mer oroat sig över resten av besättningens väl.” Venyra log mot honom, hennes flickaktiga leende avväpnade honom totalt och han fick påminna sig om att hon var bra mycket äldre än hon verkade. ”Var det allt kapten?” frågade hon. Jacob såg på henne, ”hur gammal är du egentligen Venyra?” frågade han. Hon såg på honom, ”du vet att man inte frågar om en kvinnas ålder kapten”, sade hon, ”hur gammal är du själv?” Han blinkade, ”jag?” frågade han, ”tjugoett.” Venyra skrattade till, ”tjugoett?” frågade hon, ”jag är minst dubbelt så gammal som dig. Förmodligen äldre än Lienera till och med.” Jacob skrattade till, ”ok, och åker omkring på en bräda mitt i skeppet?” sade han. Venyra stack ut tungan åt honom, ”bara för att alla andra arter glömmer hur man har kul när de blir gamla behöver det inte betyda att jag gör det”, sade hon, ”det är därför min art är så bra stridspiloter, vi lever i nuet och bara kör.” Jacob öppnade munnen för att svara när det plötsligt sprakade till i högtalarna, ”kapten till kontrollrummet”, sade Lieneras metalliska röst.
Femton sekunder senare kom Jacob inspringande i kontrollrummet, ”Lienera, vad är det?” frågade han. Hon såg på honom med sina vita pupillösa ögon, ”kolla på skärmen”, sade hon. Han gjorde som hon sade, ”jag ser ingenting”, sade han. Hon pekade på ett par ljuspunkter som flimrade på skärmen, ”ser du kapten?”, sade hon, ”skepp.” Han ryckte på axlarna, ”än sen”, sade han, ”det finns skepp överallt, vi kom just in i solsystemet så det är väl inte konstigt att det finns skepp här som är nyfikna på vilka vi är?” Lienera pekade på skärmen, ”ser du inte Jacob?” sade hon, ”de ligger i formation.” Han tittade och tvingades hålla med henne, de låg verkligen i formation. Lienera pekade på en skärm som flimrade och gav ifrån sig ett brusande ljud, ”den här skärmen borde visa en scan av skeppet”, sade hon, ”men jag får ingen signal.” Jacob såg på henne, ”vad betyder det?” frågade han. Hon klappade honom på axeln, ”det här är Agamoon, invånarna är primitiva djungelvarelser som aldrig byggt ett eget skepp, det ska inte finnas några skepp alls här”, sade hon, ”och nu har vi råkat på fem skepp i perfekt militär formation, underligt vad.” Jacob lät det gå upp för honom vad det innebar, ”en fälla?” frågade han. Lienera nickade. Det var bara hon, Janus och Jacob i rummet, ”det finns en förrädare ibland oss”, sade hon, ”någon har varnat myndigheterna, vi måste sticka illa kvickt.” Janus och Jacob såg på varandra, ”så vi hoppar ut i hyperrymden så snart vi får koordinater då?” frågade Jacob. Lienera skakade på huvudet, ”vi har inga koordinater, de blockerar all hyperrymdsnavigation”, sade hon, ”någon signal de sänder ut verkar störa datorn.” Janus suckade, ”datorn ingen”, sade han, Lienera, kan du inte bara sikta rakt ut och slå igång hyperrymdsmotorerna?” Lienera såg på honom, ”Janus, då kan vi hamna var som helst, det finns ingen garanti för att vi ens kommer fram levande.” Jacob såg på dem, ”men egentligen kan vi nog det va?” frågade han, ”jag menar deras störning måste ha en yttre gräns, bara vi kommer ur den borde vi kunna räkna om koordinaterna och flyga som vanligt.” Lienera nickade, ”jo, men det första hoppet då?” frågade hon. Jacob nickade, ”det spelar väl ingen roll i nuläget”, de hinner ikapp oss om vi inte gör något, det räcker med några sekunders hopp så är vi långt borta.” Lienera nickade och Janus höll andan när hon satte kurs mot en del av rymden som såg tom ut. Motorerna vrålade och hyperrymdshoppet tog slut inom några sekunder, de såg på instrumenten, allt fungerade som det skulle. ”Lienera”, sade Jacob, ”se till att få oss härifrån.”
Några minuter senare samlades de runt det runda stora bordet i sällskapsrummet, Jacob informerade resten av besättningen om att de gjort en ändring i planerna men sade inte varför, det fanns ingen anledning att orsaka panik.
Han skakade irriterat av sig Syonnaras försök att lägga handen på hans axel, reste sig upp och gick ut ur rummet. Han vinkade med sig Janus och de två gick in i träningsrummet. En våldsam kamp drog igång och de gick igenom alla vapengrupper samt obeväpnad närstrid. Jacob slogs med en rasande sinnesstämning och efter en timme avbröt de sin kamp. Jacob slängde sitt vapen på marken och stövlade ut ur rummet, han gick ilsket in i sin hytt. Större delen av dagen spenderade han med att fundera över förrädaren, han ville inte misstänka någon av sina vänner, Daelya hade gjort klart att Venyra var en huvudmisstänkt och motvilligt insåg Jacob att det låg någonting i det.
Det knackade på dörren, ”Kapten?” hördes Syonnaras röst genom metallen. Jacob reste sig upp, ”vad?” skrek han. Syonnara blev tyst, ”öppna dörren”, sade hon, ”det är viktigt.” Jacob suckade, satte fingret på knappen vid dörren och den gled upp. Hans blick föll på Syonnara som med ett leende stod utanför hans dörr, ”Jacob”, sade hon, ”får jag komma in?” Jacob såg på henne, ”du är naken”, kommenterade han och hon nickade. ”Kapten”, jag är här för resten av besättningens skull”, sade hon, ”vi har ett hot på skeppet, ett som kommer att förgöra oss alla om jag inte tar hand om det.” Hon klev in och bakom henne kröp Daelya på alla fyra, hon var full av blåmärken och runt hennes hals satt en kraftig järnring med en kedja som Syonnara höll i handen. Jacob stirrade på Daelya, ”Syonnara, menar du att Daelya är en förrädare?” frågade han, Syonnara såg förvånat på honom. ”Vad?” utbrast hon, ”nej, inte alls, hon är inte problemet, det är du.”
Jacob såg på Syonnara som låste fast Daelyas kedja i en metallkrok i väggen, Hon spände fast kvinnans fötter med rep i möblemanget och fortsatte med hennes händer. Daelya stod fastspänd på alla fyra, ben och armar var brett isär och Syonnara puttade till Jacob i bröstet så han föll ner i en stol. ”Kapten”, sade hon, ”du har låtit din mänskliga sida ta över. Du struntar i att låta dina känslor ventileras. Nu jävlar får det vara nog.” Hon ställde sig framför honom och smekte sina stora bröst, ”gillar du inte min kropp längre kapten?” frågade hon. Jacob såg på hennes vackra gråaktiga kropp med de gulorangea ränderna. Hennes långa ben var smala och välformade och hennes midja var skönt smal. Han slet blicken från hennes bröst och såg hennes fingrar smeka mellan hennes ben.
”Jacob, det är min gåva till dig”, sade hon och satte handen mot hans skrev, den grova kuken vaknade till liv. ”Sitt här och runka till så lovar jag att du ska få ditt livs upplevelse”, sade hon. Jacob drog fram kuken och lät handen glida ner längs skaftet. Syonnara gick fram till Daelya och gav henne en hård dask över rumpan. Hon satte sig på sängen, rev sönder Daelyas kläder och slängde dem på Jacob, ”horans kläder luktar säkert kåtslyna”, sade hon. Daelya var helt naken och Syonnara lade sin fot mellan Daelyas ben. Hon förde den upp mot hennes fitta och började smeka den. Daelya stönade till, ”gillar du att ha min fot i fittan din hora?” morrade Syonnara och Daelya nickade. ”Syonnara gav hennes en dask över skinkorna, ”högre hora”, sade hon. Daelya stönade till, ”jag älskar att ha din fot i fittan älskade”, sade hon, ”knulla din hora.” Syonnara pressade in en stortå i Daelyas fitta och Daelya kved till. Syonnara skrattade, ”åh hon dryper av kåtsafter kapten”, sade hon, Jacobs kuk var riktigt hård nu. Syonnara drog foten ur Daelyas fitta, hon vickade på tårna och ljuset glittrade i det slemmiga sekret som rann mellan tårna. Hon lade foten i Jacobs ansikte, han tog emot den och lade munnen mot den. Hans tunga gled över den kladdiga foten, Daelyas fittsmak blandades med smaken från Syonnaras fötter. ”Gillar du mina fötter kapten?” frågade Syonnara och log, ”vad gör dig kåtast, smaken av mina fötter eller smaken av Daelyas fitta?” Jacob skakade på huvudet, han insåg att han inte kunde välja, båda delarna kåtade upp honom lika mycket. Syonnara drog ner foten igen och stack den omilt i Daelyas fitta, den här gången tryckte hon in den djupare och Daelya skrek till när alla fem tårna försvann mellan blygdläpparna, ”tack älskade, tack”, stönade hon. Jacob runkade skönt medans han såg Syonnaras underbart sexiga fot glida in och ut i Daelyas fitta. Daelya gav till ett skrik och Syonnara log nöjt, ”du kommer över min fot utan tillåtelse din slyna”, sade hon, ”slicka den ren.” Hon lade foten framför Daelyas ansikte och den silverskimrande kvinnan började tacksamt slicka den ren från fittsafter.
Syonnara satte sig framför Daelya, särade på benen, ”du har varit en duktig slyna”, sade hon, ”vill du se på när jag suger Jacobs kuk?” Daelya skakade på huvudet, ”nej, snälla, inte det.” En tår trillade nedför hennes kind, ”älskade inte det”, bad hon. Syonnara lade sitt huvud i Jacobs knä och slickade hans pung medans han runkade, hon kysste kuken ömt. Jacob såg hennes gulorangea ränder glöda av upphetsning. Syonnara lade sina bröst runt hans kuk och han njöt när hon lät dem glida längs skaftet. ”Jacob”, gillar du att knulla mig mellan brösten?” spann hon och han stönade högt till svar. ”Daelya!” väste hon, ”vad tror du att du håller på med? Fattar du inte vilken ära det är för dig att få närvara när jag älskar med Jacob? Dina fingrar i min fitta, nu!” Daelya såg olyckligt på Syonnara, hennes förnedring fyllde hela rummet. ”Jo, självklart Syonnara, vilken ära”, suckade hon och började fingerpulla Syonnaras fitta. Jacob hade inte riktigt förstått de två kvinnornas relation, den var underlig som bäst. Han kände Syonnaras sköna bröst glida över kuken, ”jag kommer att spruta över dina bröst”, sade han och Syonnara nickade. Hon saktade av på takten och tog kuken i munnen, ”säg till bara”, sade hon. Jacob slöt ögonen, Syonnaras tunga masserade hans ollon skönt, hon sög honom djupt och långsamt. Han hörde Daelyas fingrar i Syonnaras fitta och han smekte Syonnara över det yviga håret, ”Syonnara, jag kommer snart”, sade han. Hon log, tog munnen av hans kuk och lade den mellan brösten igen, ”knulla mina kåta bröst kapten”, sade hon. Jacob stötte kuken mellan hennes bröst och hon höll ihop dem med händerna, ”spruta över mina stora sköna tuttar”, viskade hon. Jacob knullade hennes bröst snabbare och sprutade en stor sats över hennes bröst. Hon satte sig framför Daelya, ”slicka mina bröst rena nu”, sade hon. Daelya slickade i sig sperman och Syonnara lade handen på Jacobs arm. Han gled ur stolen och satte sig med henne på golvet, ”min vackra Syonnara”, viskade han och hennes ränder glödde varmare, han antog att hon rodnade. Hon kysste honom ömt och han kysste henne tillbaka, några centimeter från dem stod Daelya fastspänd. Syonnara log mot honom, ”ska jag förbarma mig?” frågade hon och han log tillbaka, ”om det gör dig lycklig Syonnara”, sade han. Hon skrattade och slog armarna om hans hals, de kramades länge innan de fortsatte kyssas. Syonnara såg på Daelya, ”nåväl”, du får äran att vara med på ett hörn”, sade hon och lade sina fötter under Daelyas ansikte. Daelya slickade ömt hennes fötter medans hon och Jacob förälskat lekte hångellekar med varandra. ”Du älskar mina fötter vad Daelya?” frågade Syonnara och den andra kvinnan nickade sorgset. ”Så det innebär att du får nöja dig med dem medans jag och Jacob hånglar”, sade hon och Daelya kysste hennes fötter ömmare. ”Jag tror inte de förstår dina kyssar, du får förklara”, viskade Syonnara.
Daelya såg på Syonnara, den vackra underbara kvinnan som hon bara några dagar innan bekänt sin kärlek för, blottat sitt hjärta för, satt nu framför henne och stirrade förälskat in i Jacobs ögon. Daelya luktade på Syonnaras underbara fötter, hon hade fått tillstånd att älska dem i alla fall, allt hade inte tagits ifrån henne. Hon lade läpparna mot Syonnaras fötter och kysste dem kärleksfullt, ”jag älskar dina fötter Syonnara”, viskade hon och slickade på de underbara tårna. Syonnara gav henne en örfil, ”säg det inte till mig, du stör oss”, väste hon, ”tala direkt till mina fötter.” Daelya höll tillbaka tårarna, lät sin mun hångla med Syonnaras fotsula, kanske om hon gjorde det riktigt bra, skulle den randiga kvinnan säga att hon älskade henne tillbaka. Syonnara slängde med håret och fnittrade, ”vad tycker du Kapten?” frågade hon, ”ska jag belöna den lilla horan?” Jacob nickade, varför inte, ”visst”, sade han och Syonnara reste sig. Hon ställde sig bakom Daelya och tog på sig en strapon, ”Daelya”, sade hon, ”om du ska få det här får du berätta för Jacob vilken lycklig man han är som får ha en sådan fin relation med mig. Och, ja sug av honom också.”
Syonnara tryckte in strappen i Daelyas fitta och ett stön hördes. Jacob suckade till när Daelyas mun slöt sig om hans kuk, hon började suga den med ett slaskande läte, hennes mun rann av saliv och det kändes underbart kladdigt. ”Syonnara är en sådan vacker älsklig varelse”, började hon svagt medans hon sög honom. Syonnara tog tag i hennes rumpa och stötte in strappen hårt. ”Jag hoppas ni blir lyckliga tillsammans”, snyftade Daelya, ”jag hoppas att du ger henne all kärlek hon behöver.” Tårarna rann från Daelyas ansikte. Hon skakade medans Syonnara knullade henne. Syonnara log mot Jacob, ”vill du testa att knulla henne kapten?” sade hon, ”hon är skönt våt nu.” Jacob reste sig och Syonnara ställde sig bredvid honom när han tog plats bakom Daelya. Han lät kuken glida in i henne och Syonnara hade haft rätt, Daelyas fitta var underbart våt. Han började knulla henne hårt och Syonnara kysste honom medans han lät kuken glida in i den andra kvinnans fitta. Deras tungor möttes och de hånglade ömt tills Jacob stönade till och lät satsen spruta in i Daelya. Syonnara smekte honom, ”det var väl skönt kapten?” sade hon och gick ner på alla fyra bakom Daelya. Hon stack fram ansiktet och satte munnen mot fittan. Snart kände hon Jacobs sperma rinna ur Daelyas fitta in i hennes mun, hon svalde och lät tungan gräva ut det som fanns kvar därinne. Daelya stönade till och Jacob insåg att hon fått en orgasm.
Syonnara lade sig på sängen, ”det var riktigt skönt”, stönade hon och smekte Daelya på huvudet. Hon lade huvudet på sidan av sängen och lät Daelya ge henne en kyss på munnen. De två kvinnornas tungor blandade saliv medans Jacob runkade upp kuken i ett skönt stånd. Syonnara log mot honom, ”jag älskar din förmåga att återhämta dig på ett par sekunder kapten”, sade hon. Hon klappade på sängen och vinkade åt Daelya, ”ledsen lilla slynan, det vankas bättre grejer än dig nu”, sade hon och höll ut armarna mot Jacob som slängde sig ner i sängen.
Daelya satt fast, hon var fastkedjad i halsen och alla lemmarna, från sin plats på golvet såg hon hur Jacob och Syonnara kysstes och smektes på sängen. De log mot varandra och började sakta älska med varandra. Jacobs kuk gled varsamt in i Syonnaras fitta och de båda lär varandras kroppar utforska sina. Samlaget pågick i över en halvtimme, Jacob låg på rygg och Syonnara red honom medans han sög hennes stora bröst som hängde ner i hans ansikte. ”Spruta i mig Jacob”, bad Syonnara och han log. Daelya såg sperman välla fram runt kuken som fortfarande pumpade i Syonnaras fitta. De kysstes genom orgasmen och när orgasmen var över lät Syonnara kuken ligga kvar inne i henne medans de hånglade vidare.
Några timmar senare vaknade Syonnara i Jacobs säng, han hade armen om henne och hon log mot honom. Hon reste sig upp på knä och började suga hans kuk som reste sig i hennes mun. Jacob stönade till och såg sig omkring, ”å gudar” sade han, ”vilket sätt att vakna upp på.” Han såg på Daelya som fortfarande stod fastspänd på golvet, han sträckte ner handen och kliade henne bakom örat. Hon fräste åt honom. Syonnara runkade och sög honom medans han lekte med hennes bröst. Snart lade hon sig på rygg och särade på benen, ”knulla mig”, bad hon och Jacob stack kuken i henne. De knullade länge och ömt. Syonnara viskade någonting till Jacob som skrattade till, ”du är en riktig satmara Syonnara, vet du det?” Hon fnissade till. Jacob drog kuken ur henne och ställde sig på knä framför Daelya. Han runkade kuken medans Syonnara höll fast hennes huvud. Jacob sprutade i hennes ansikte och sperman rann längs hennes kinder. Syonnara tog på sig strappen och smekte Daelya ömt. ”Lilla söta Daelya”, ”sade hon, vill du att jag knullar dig?” Syonnara kysste Daelya när den andra kvinnan nickade. Daelya stönade högt när Syonnaras gummikuk trängde in i henne. Syonnara skrattade, ”hon gillar att vara vår lilla knullfitta”, sade hon och stötte gummikuken hårdare in i Daelya. Daelya skrek till av sin orgasm och Syonnara klappade i händerna, ”underbart”, utbrast hon. Jacob runkade upp sin kuk i stånd och tog plats bakom Daelya, han lade kuken mot fittan och började knulla henne hårt. Daelya hade knappt återhämtat sig från förra orgasmen innan hon fick nästa. Jacob sprutade i henne och Syonnara kysste honom. Hon ryckte på axlarna, ”varför inte”, sade hon och stack gummikuken i Daelyas kladdiga fitta. Daelya tappade räkningen efter den femte orgasmen, Syonnara och Jacob maratonknullade henne tills hon utmattat låg i en hög på golvet. Jacob knullade hennes utslagna hål en sista gång och sprutade i henne.
Syonnara lossade Daelyas spännen och hjälpte henne upp i sängen. Jacob och Syonnara hjälptes åt att hålla henne uppe. ”Tack”, viskade Daelya, ”tack.” Hon kysste först Jacob och sedan Syonnara innan hon föll bakåt i sängen. Med armarna över huvudet andades hon lugnare och lugnare. Syonnara snöt sig och slängde pappersnäsduken i en papperskorg, ”förlåt men min näsa är rätt känslig”, sade hon, ”all fittsaft och sperma jag har i ansiktet gör att mina luktreceptorer överbelastas.” Jacob såg på Daelya, ”Kommer hon att vara ok?” frågade Jacob. Syonnara log, ”ja, det här var hennes egen ide trots allt”, sade hon. Jacob såg länge efter de båda kvinnorna som tillsammans försvann bort i korridoren, hans känslor var åter under kontroll och han klädde på sig innan han drog sig in i kontrollrummet för att be sin besättning om ursäkt för sitt beteende.
Dagarna gick och livet på skeppet återgick till det normala, Jacob besökte ofta Daelya som efter sin heta natt valt att ligga till sängs, det hade nog tagit mer på krafterna än hon trott.
Lienera och Janus spanade ut över instrumenten och förde en livlig diskussion. Jacob såg på dem, ”stör jag?” frågade han. Janus gav Lienera en arg blick, ”vi ligger långt ur kurs”, sade han, ”vi är mitt ute i ingenstans.” Lienera såg tillbaka på honom, ”det är väl pilotens ansvar?” sade hon. ”Inte om navigationsdatorn är helt fel”, sade han. Jacob öppnade munnen och en röd lampa tändes, ett alarm ljöd och han såg på Lienera. ”Lienera, ska det vara så?” frågade han. Hon svarade inte utan kastade sig på instrumenten. ”Det är nödbromsen”, skrek Janus, ”säg till resten av folket att spänna fast sig, det här blir skumpigt.” Jacob rev åt sig en kommunikationsenhet och ropade ut ett allmänt utrop över högtalarna, ”alla besättningsmedlemmar till kontrollrummet omedelbart”, skrek han in i apparaten. Någon halv minut senare kom resten av besättningen inspringande i rummet, Jacob pekade på stolarna, ”spänn fast er”, sade han och de lydde. Janus såg på den röda lampan som plötsligt slocknade, ”håll i er”, sade han och skeppet tog ett språng från hyperrymd till vanlig drift.
Jacob hostade till och återfick normal andning, ”så där brukar det inte kännas”, sade han. Lienera skakade på huvudet, ”det där var en odämpad övergång”, sade hon. Jacob såg sig omkring, alla verkade vara ok om än lite möra. Janus fick skeppet under kontroll och panoramaskärmen fylldes snabbt av ett vitt landskap. ”Vad i hela?” utbrast Lienera, ”det ska inte vara någon planet här.” Janus såg på instrumenten, ”allt är överhettat”, skrek han. Jacob såg panikslaget på honom, ”Är vi på väg att krascha på en värld täckt av snö och is?” skrek han. Janus slängde händerna från kontrollerna, Venyra, vet du vad det innebär?” ropade han och slängde sig upp ur pilotstolen. ”Ja skridskor!”, utbrast Venyra och klappade förtjust i händerna. Janus slängde sig ner i en stol och spände på sig bältet, han såg förundrat på hennes ansiktsuttryck, ”nä, det innebär att du flyger skeppet, om någon kan klara ut det här så är det du.”
Jacob skulle aldrig glömma de kommande minuterna, Venyras händer flög fram över kontrollerna, hon använde ord hon inte borde veta innebörden av och hon gav tillslut kontrollerna en spark. Allt blev helt mörkt, Lienera skyndade sig ut ur rummet och in i motorutrymmet, hon skruvade förgäves och plötsligt fungerade kraftkällan igen. Syonnara knep ihop ögonen och mumlade en tyst bön till vilken av alla gudar som än behagade lyssna. Venyra skrek upphetsat och slet i styrenheten, skeppet snuddade vid en bergstopp och började dala mot marken. En smäll hördes och skeppet kom till ett abrupt stopp. Jacob tappade medvetandet och allt blev svart.
Fler noveller av samma författare
Del 11 kommer snart