Ridköping 5a - Fias första vecka del 1
Obs! Det är väldigt lite och väldigt milt snusk i den här novellen som mest innehåller förberedelse inför fortsättningen och lite allmän bakgrund om Högvallens läroverk för ambitiösa flickor. Den som vill ha mer pang på rödbetan och inte bryr sig om backstory kan skippa den här delen och gå direkt på nästa som kanske kommer snart, kanske inte alls. Vi får se.
--- XXX ---
Lördag
På måndag börjar jag gymnasiet! Jag ska gå på samma skola som syrran, Högvallen. Jag har fattat att det är rätt strikt där och bara tjejer, och det suuuger! Men Linn och Emilia ska också gå där så helt trist blir det väl inte. Morsan har tjatat hela sommaren om att det är en "skola med anor" och att hon själv gått där och att det kommer att bli sååå braaa. Varken hon eller syrran har velat tala om hur det egentligen är där heller! Syrrans kompis snyggkompis Ellen (hjärta Ellen!) är här idag men när försökte jag pumpa dem på info sa syrran bara "du kommer säkert att trivas, den skolan passar dig perfekt" och sedan skrattade de som om det var värsta skämtet! Och morsan kör bara sitt jäkla "sååå braaa".
PS: Jag tror syrran och Ellen ligger med varandra. Syrran har nog inte fattat hur lyhört det är mellan hennes och mitt rum. Så sotis! Finns det en tjej jag skulle ligga med så är det hon. Hjärta Ellen!
Söndag
Jag spenderade hela förmiddagen med att planera min outfit - första intrycket är ju sååå viktigt! - men när syrran stack in huvudet och sa att morsan ville jag skulle komma ner och äta så fick hon ur sig "och du vet väl att du kommer ha skoluniform?" Gaaah! Kunde hon inte sagt det lite tidigare! Jag vet ju att syrran hade svansat runt i nån sån där porrig kjol när hon gick där men det trodde jag var för att hon ville! Jag trodde inte man kunde tvinga någon att ha skoluniform i Sverige!?
--- XXX ---
Ellen stannade på lunch och jag kunde inte låta bli att smygtitta lite. Hon är ju så jäkla snygg! Jag är ju inte lesbisk eller så men hon är ju sååå snygg! Hjärta Ellen! Jag tror inte hon märkte nåt.
--- XXX ---
Morsan hade tydligen kvitterat ut min skoluniform redan förra veckan men glömt bort att säga något. Fa-a-an! Jag som trodde hon skulle ha mina mått för att köpa något snyggt till min födelsedag!
Det är en riktig sån där porruniform också: vit blus, mörkröd jacka eller typ kavaj, veckad skotskrutig kjol och vita knästrumpor. "Valfria svarta skor" får man stå för själv. "Frisyren ska vara prydlig". Är det 1800-talet eller?!
Jag provade den i alla fall och kände mig som om jag var typ fem år. Morsan kom in och sa att jag var "sååå söööt". (Ibland tror jag inte hon kan säga ett ord utan att dra på det.) Men Ellen sa också att jag såg söt ut, så det jämnar väl ut sig. (Hjärta Ellen!)
--- XXX ---
Fan alltså! När Ellen gått hem (hjärta Ellen!) (och de ligger definitivt med varandra, för det där var inte bara en avskedspuss tjejkompisar emellan) så kom syrran in på mitt rum, och fast hon fortsatte driva med mig om att jag sett "sååå söööt" ut i uniformen (hon är jäkligt bra på att härma morsans röst när hon försöker) så märktes det att hon ville prata allvar. Så hon berättade lite mer om hur det är på Högvallen, men jag fick lova att inte säga till någon att det var hon som berättat. Varför hon nu var så skraj för det, hon gick ju ut i våras.
Och nu vet jag inte vad jag ska tro! Hon måste ju försöka luras för det hon sa kan ju bara inte stämma! Att alla tjejerna på skolan ligger med lärarna! Och att alla vet om det! De måste ju bli typ anmälda hela tiden tyckte jag, men hon sa att det inte är så, de har något specialtillstånd eller nåt! Det kan ju inte vara lagligt!
Jag vet inte om hon bara försöker jävlas med mig eller om hon vill täcka för att hon nån gång legat med en lärare eller vad det kan vara, men nu är jag helt skraj! Varför skulle morsan skicka mig till den där jäkla skolan?!
--- XXX ---
Ojojoj. Precis när jag lagt mig kom morsan in och var sådär allvarlig som hon nästan aldrig är. Hon sa att vad som än händer på skolan imorgon så ska jag bara ta det lugnt och inte protestera mot lärarna. Jag kunde ju inte fråga något utan att sätta dit syrran och morsan sa inget specifikt men... fan! Vad är det där för ställe?!
Måndag
Det här har varit en riktigt jäkla skum dag. Jag börjar från början.
Direkt när vi kom till skolan blev vi avvisiterade: inga mobiler, mp3-spelare eller kameror fick vi ta med in. Inte nycklar eller handväskor heller, inte ens en plånbok! Allt vi fick med oss var kläderna på kroppen, och det var den där jäkla skoluniformen. Det var äldre elever som kollade oss med nån lärare som övervakade dem. Hon som muddrade mig var rätt schysst och småpratade lite, men en annan tjej jag pratade med sa att hennes hade varit lite väl närgången och hade typ klämt henne på brösten och sånt. Hon verkade i och för sig lite överspänd så hon kanske bara tog åt sig lite för mycket av något som egentligen inte var något.
När vi väl kommit in blev vi ledda till aulan. Vi var kanske sextio-sjuttio stycken där som var nya. Det ska tydligen vara tjugo i varje klass men de räknar med att några hoppar av. Tacka fan för det! Jag fattar inte hur de får ihop en hel klass ens!
I aulan blev vi i alla fall välkomnade av rektorn, Amalia Kreutz. Hon babblade på om hur bra skolan var och hur alla som gick färdigt blev typ företagsledare och ministrar och sånt, eller gifte sig med miljardärer i Hollywood. Hon bredde på lite väl tyckte jag och det borde ha varit aptråkigt men hon var rätt bra. Till och med lite snygg, fast hon var typ trettio plus. Lite milf sådär. Inte för att jag skulle vilja ligga med henne, Ellen är ju den enda jag är lesbisk för. (Hjärta Ellen! Extra mycket idag av skäl som jag snart kommer till.)
Hur som helst så pratade hon på om hur viktigt det är med disciplin och att man ansträngde sig och gjorde sitt bästa, sådär som lärare alltid gör, och att hon själv gått här på skolan och minsann haft jättemycket nytta av allt hon lärt sig. Säääkert! "Hur ofta behöver man typ böja verb och räkna bråk i verkligheten?" tänkte jag. Sen fick vi veta att alla skulle få varsin mentor från de högre årskullarna, men att de inte hade nåt sånt där system som på Lundsberg och de där ställena. Ingen pennalism eller vad det heter, så om någon av eleverna betedde sig illa så skulle vi komma direkt till henne. "Visst, springa till rektor Kreutz om någon retar en lite", tänkte jag, "det blir man ju jäkligt poppis av".
Jag tänkte rätt mycket då som jag nog inte skulle tänka nu.
Sen pratade hon om att deras undervisningsmetoder skiljde sig rätt mycket från andras och att de "betonar såväl elevens eget ansvar som ett starkt engagemang från lärarna". "Starkt engagemang" är väl ett sätt att se på det...
Efter det så kom våra klassföreståndare kom upp på scenen och började ropa upp oss. Först var det nån slemmig gubbe som hette Ekholm, och gud så glad jag är att jag inte hamnade i hans klass! Sen var det en rätt snygg och ung (för att vara lärare, han var ju säkert tjugofem) och honom hade jag gärna haft, även med det som hände sedan... Min heter Robert, men vi måsta kalla honom "magister Hildebrandt". Så jäkla löjligt! Han är inte lika ung och snygg som den där andra som jag inge kommer ihåg vad han heter, men ändå lite het på något vis. Som en sån där skådis som morsan gillar på teve, välklädd och solbränd och kritvita tänder, en sån som skulle ta en på allvar fast han var typ dubbelt så gammal. Lite "äldre och erfaren"-het. Tyckte jag då, nu vet jag inte vad jag ska tycka längre.
Rektor Kreutz (faan vad noga de är med titlar! Som värsta svartvita filmen) sa också att det var mindre än en av tio som sökte hit som kom in. Seriöst!? Skulle det vara nästan tusen pers som vill gå på den här pervoskolan?! Jag minns ju att morsan var jäkligt uppstressad inför den där antagningsintervjun vi var på i våras men... tusen pers?
Riktigt konstigt blev det först när vi kommit till vårt klassrum. Vi fick inte sitta var vi ville utan hade förbestämda platser. "Magister Hildebrandt" presenterade sig (igen) och babblade på om att han i huvudsak undervisade i matematik och historia (konstig kombo för övrigt) och sedan kom en av våra mentorer in, en tjej i tvåan som hette Julia. Precis som alla andra jag sett här var hon jäkligt snygg och nu menar jag inte på något lesbiskt sett utan bara helt objektivt. Hon hade docksött ansikte och lockigt hår som gick halvvägs ner på ryggen. (Hon måste spendera en förmögenhet varje gång hon går in i duschen.) Hildebrandt sa åt henne att presentera sig ordentligt, och då började hon klä av sig! Rakt upp och ner inför hela klassen, av med jacka, blus och kjol utan att tveka eller ens rodna! Och sedan började han kladda på henne medan hon pratade om hur bra skolan var och hur mycket de fick lära sig som om inget hade hänt! Han tog av henne behån till och med och stod bakom henne och klämde på hennes bröst och typ juckade mot hennes rumpa medan hon pratade! Heeelt sjukt! Ingen sa nåt heller utan bara stirrade, utom en tjej som bröt ihop och började grina. Tydligen var det hon som hade Julia som mentor, för sedan kom alla de andra mentorerna in och tog iväg oss till varsitt rum så vi skulle få prata lite mer enskilt och då gick de iväg tillsammans, och Julia hade inte ens klätt på sig utan gick i bara trosorna med behån hängande!
Heeelt sjukt som sagt.
Men! Nu glömmer jag ju det som var bra med hela den här knäppa dagen!
Ellen är min mentor! (Hjääärta!) Jag hade ingen koll på att hon var yngre än syrran, men hon är tydligen ett år yngre och går i trean.
Hon tog med mig till ett grupparbetsrum och sa att jag kunde fråga henne vad som helst om skolan. Jag visste inte var jag skulle börja så jag babblade nog rätt osammanhängande och jag kommer inte ihåg riktigt vilken ordning vi sa allting, men Ellen (hjärta!) var otroligt tålmodig och svarade på allt. Ungefär så här är det i alla fall, jättesammanfattat:
Högvallen har undantag från vissa lagar vilket gör att typ sånt som Hildebrandt gjorde med Julia inte är olagligt här. Det som rektor Kreutz (Men fan! Nu har jag börjat använda deras jäkla titlar för mig själv till och med!) drog i aulan stämmer: tjejer som går ut härifrån har gräddfil till toppen. Alla som är någon vet att har man gått här så är man smart, framåt och villig att ta lite skit för att komma dit man vill, och dessutom får man draghjälp av alla som varit elever här tidigare. Och ja, lärarna kommer att vara på oss hela tiden, det där vi såg med Julia var typ det mildaste man kan råka ut för.
Heeelt sjuuukt! Ja, jag har sagt det rätt många gånger nu, men... heeelt sjukt.
Jag fick också veta att den här första veckan är ren introduktion utan någon vanlig undervisning, så det skulle antagligen bli rätt mycket av sånt som med Julia. Då blev jag lite skraj och hade jag trott att någon annan skulle få läsa detta skulle jag inte erkänna det, men jag började nog grina lite. Men Ellen! Åååh, hjärtahjärtahjärta! Ellen kramade om mig och tröstade mig och sa att jag kunde komma till henne när som helst om något kändes jobbigt och när jag sa att jag nog var lite kär i henne så sa hon att hon visste och att det var därför hon bett att få bli min mentor.
Och då kysste hon mig. Hennes läppar var så mjuka, hela hon var mjuk och hon höll om mig och smekte mig över håret medan hon kysste mig och precis då ringde den jääävla skolklockan för att vi skulle tillbaka till klassrummet.
Fler noveller av samma författare
