Prolog: Christina och Viola vid havet
Författare: porrmasken Datum: 2013-09-01 22:16:33
Läst:
20 133 gånger
Betyg: 4.1 (7 röster) 3 medlemmar har denna novell som favorit
Det var en onsdagseftermiddag i Maj och vårsolens strålar sken med full styrka över Hagagårdens förskola i västkuststaden Uddevalla. Svetten lackade i 19-åriga Violas panna medan hon gick runt på skolgården med ett trettiotal barn springandes omkring sig. Det var endast ett par veckor kvar till studentdagen och saker och ting i Violas liv kunde inte vara så mycket bättre; det var inte långt kvar tills alla kurser var färdiglästa, hon hade toppbetyg i de flesta ämnena och flertalet nära vänner från klassen som hon skulle spendera sommaren med. Festivalbiljetterna till sommarens Way Out West låg hemma på rummet och bara väntade på att få bli använda. Gymnasiet hade varit en enda lång väg av framgångar för henne på alla plan, utom ett – det sexuella. Visst hade hon fått komma till några gånger, men hon antog att de sexuella upplevelserna hon haft inte ens var en promille av så bra som det skulle kunna vara.
Hon hade förlorat oskulden vid 17 års ålder med Simon, en klasskamrat. Simon hade allt: den pojkbandsaktiga charmen, den atletiska kroppen och en – för att vara av det manliga könet – en ovanligt mogen personlighet. Viola, som inte var intresserad av något långt förhållande – eller något förhållande alls för den delen – använde sina kvinnliga delar på bästa möjliga sätt för att ”lura” Simon tills ett par ligg. Det kunde handla om att tappa pennan precis där han satt, så att hon fick böja sig och blotta sina vita trosor för honom. De dagar hon hade på sig urringade toppar var mer än gärna framme för att krama och nypa på honom lite extra. Hon visste att Simon alltid tittade ner i hennes klyfta när hon kramade honom, och hon älskade det.
När väl de sexuella tillfällena gavs var Simon inget annat än en besvikelse. Stel som en staty och precis lika spännande som en ko på bete.
Medan hon stod på skolgården och njöt som allra bäst av vårsolen kom Christina – en av lärarna – förbi henne. Hon frågade om Viola kunde gå och förbereda eftermiddagens fika till barnen. Viola svarade att hon gärna gjorde det, och gick in till sin avdelning. Viola – som inte hade någon utbildning inom pedagogik utan bara vikarierade på skolan – tyckte sig göra ett bra jobb. De flesta av lärarna tyckte om henne mycket och hade berömt henne för hennes goda pedagogiska känsla och förmåga att styra undan bråk. Särskilt mycket beröm hade hon fått av Christina. Viola uppskattade berömmet från alla lärarna, men framför allt från Christina. Det fanns något otroligt vackert och sensuellt med hela hennes framtoning. Hon hade ett runt ansikte med fylliga kinder och läppar. Hennes lilla näsa bars upp av ett par ”morfars-glasögon” – tunna glasögon med ljust gula bågar. De stora, klarblåa ögonen var så intensiva att Viola hade svårt att titta henne i ögonen en längre stund.
Christina var några centimeter längre än Viola – runt 175 cm – och hade stora kurvor. Hon bar ofta åtsittande jeans som avslöjade breda, mjuka höfter och en stor rumpa. Upptill bar hon alltid tunna blusar i färgerna ljusgult, ljusblått, vitt och ljusgrönt. Just idag hade hon på sig en ljusgul blus med bruna ränder. Blusens översta knappar var uppknäppta och blottade ett vitt Gina Tricot-linne och under linnet en stor, vit pushup-behå. Halsen och fingrarna pryddes av handgjorda smycken med små träfigurer.
Viola hade alltid sett sig själv som heterosexuell, men hade ändå vid flera tillfällen blivit mer upphetsad av Christina än vad hon kunnat föreställa sig hon kunde bli av någon av samma kön. På senaste tiden hade det inte heller varit ovanligt att hon smitit in på toaletten för att tillfredsställa sig själv efter att ha fantiserat om Christina.
Inne i byggnaden förbereder Viola fika till barnen. Saft, frukt och kakor finns att tillgå, och hon börjar med att skära frukten. När hon som bäst står där inne och skär upp apelsiner och äpplen kommer Christina in.
››Puh, vad varmt det är‹‹, flämtar hon. ››Jag tror att det förmodligen blir bäst om vi fikar ute idag, eller vad tror du?‹‹, fortsätter hon.
Viola tittar på Christina. Hon är klädd i sin sedvanliga blus. Svetten rinner ner för hennes panna. Viola ser hur en av svettdropparna rinner ner från hennes ögonbryn och ner på linnet. Det blötlägger en del av linnet, precis där bröstvårtan sitter. Viola förflyttar snabbt blicken bort från Christinas bröst, ner till skärbrädan och svarar att det förmodligen blir bäst så.
››Toppen‹‹ svarar Christina. ››Förresten, vill du ha lite hjälp?‹‹
Viola tittar runt omkring sig och kan konstatera att köket är så litet att det uppenbarligen inte är gjort för att mer än en person ska stå där samtidigt. Hon känner sig för tillfället väldigt upphetsad och tror att ytterligare närkontakt från Christina – blöt dessutom – kommer göra henne märkbart upphetsad. Hjärnan säger att det är bäst att låta bli, men hjärtat vill inget hellre än att känna Christinas hud mot hennes. Hon tänker att det är bäst att inte vara oartig, och tackar – med viss ånger – ja till hjälp från Christina.
››Vad bra‹‹ utropar Christina. ››Jag ska bara se till så att jag inte sölar ner mig först.‹‹ På mindre än en sekund är Christina i full gång med att ta av sig sin blus. Viola kan inte släppa blicken från henne. Varje uppknäppt knapp försätter henne i en närmast trans-liknande tillstånd. Viola känner hur det börjar rinna från trosorna ner på benet, och hon är övertygad om att det inte är värmen som får det att bli blött.
Christina har nu fått av sig sin blus och går iväg för att hämta ett förkläde. Viola kan fortfarande inte släppa blicken från Christinas överkropp.
Hon ställer sig bredvid Viola, tar en apelsin från den närliggande skålen, och börjar skära klyftor av den. Viola är i full gång med att fantisera om Christina, men försöker låtsas som ingenting. Viola börjar skära apelsinen framför henne, men kan inte förmå sig sluta titta på Christina i ögonvrån. Viola gör mekaniska rörelser med kniven i handen för att försöka ge sken av att hon håller på att utföra sitt jobb. Hon lyckas ändå släppa blicken från Christina ett tag och skär upp apelsinen i något sånär som raka klyftor. Hon letar efter fruktskålen för att skära en ny apelsin och upptäcker att den står till höger om de båda. För att nå den måste hon antingen gå runt Christina eller sträcka hela armen tvärs över Christina. Att gå runt henne skulle verka alldeles för onaturligt, så Viola väljer att sträcka sig. Hon sträcker ut högerhanden och för den snabbt i samma riktning mot fruktskålen. Men med en koncentrationsförmåga som en treåring – på grund av hennes upphetsning – är det naturligt att det uppstår misstag. Med handen på väg mot fruktskålen råkar Viola, ganska ordentligt, stöta till Christinas ena bröst. Tystnaden som tidigare skiljde de åt bryts och skammen som uppstår inom Viola gör att hon bara vill dö på en gång.
››Oj då‹‹ utbrister Christina lättsamt. ››Det är sådant som händer, haha‹‹
Violas ansiktsfärg går från ljust blek till Falu-röd.
››Förlåt‹‹, får hon fram. Christina skrattar bara.
››Det är sådant som händer hela tiden. Du kan tänka dig hur det blir ibland när man lyfter upp någon nyfiken liten unge i famnen här på förskolan!‹‹ Christina bara ler mot Viola.
När skammen hos Viola lagt sig kommer kåtheten tillbaka. Hon känner hur det fortfarande rinner från hennes trosor, ner längst hennes lår. Christina tittar på Viola, ser att hon fortfarande är röd, och säger:
››Tänk inte på det, det är sådant som händer‹‹. Sedan skrattar hon medan hon börjar bära ut brickorna med fikat till barnen. Viola står bara kvar och känner hur hon måste få utlopp för sin kåthet, och springer in på toaletten.
När fikat är uppätet och avdukat börjar klockan närma sig fem. Den ena föräldern efter den andra kommer och hämtar sina barn på förskolan och Viola har slutat tänka på eftermiddagens incident. Eller incident och incident – Viola kan inte påminna sig själv om när hon varit så kåt senast.
Ikväll är det Viola och Christina som ska stänga förskolan. De är ensamma, sånär som på två barn som fortfarande är kvar. Runt tjugo över fem kommer en pappa för att hämta upp det första barnet och några minuter senare en mamma som ska hämta det andra. Plötsligt är de ensamma – Viola och Christina. Medan de städar undan leksaker, teckningar, kritor och diverse spel pratar de om Violas kommande student. Christina frågar moderligt om allting är fixat, om alla släktingar kommer, och vad hon ska göra efter skolan. Viola svarar att allting är fixat, att alla släktingar kommer, men lämnas mållös när det gäller framtiden. Hon svarar att hon inte är riktigt säker. Faktum är att hon är nästintill rädd för framtiden, men det säger hon inte.
När allting är undanplockat går Christina bort emot lärarrummet för att hämta sina saker. Christina öppnar dörren och går in. Viola – som är strax bakom, men ännu inte inne i rummet – fortsätter om prata om hennes framtid utifrån korridoren.
››Jag skulle faktiskt kunna tänka mig att göra med lite vad som helst. Jag skulle bland annat vilja åka till Nepal för att vand…‹‹. Hon lämnas stum, mitt i meningen, när hon äntrar lärarrummet. Christina har tagit av sig både blusen och linnet för att byta ut bådadera. Den 39-åriga kvinnan står mitt framför Viola i endast en vit, pushup-behå upptill. Brösten är upptryckta till sin maxgräns och är, precis som övriga kroppen på Christina, perfekt brunbrända. Den benvita färgen på behån ger ytterligare en dimension till Christinas osannolikt vackra kropp.
I ett försök att göra en hästsvans håller Christina upp håret med båda händerna så att brösten höjs upp och trycks fram ytterligare. Viola försöker fortsätta meningen hon påbörjade, men kan inte förmå sig att få fram ett ord. Hon kan inte ens förmå sig att komma ihåg vad det var hon pratade om. Hon glömmer till och med tid och rum för ett litet tag.
››Vad var det du sa?‹‹, undrar Christina medan hon vänder sig om 180 grader för att ta på sig ett nytt linne. Viola kan nu se behå-bandet som sträcker sig över den nakna ryggen. För att vara 39 år är hon otroligt vältränad, och henens ryggmuskler syns tydligt.
Viola samlar sig.
››Jagsaattjagärosäkerpåvadjagskagöraiframtiden, menjagkantänkamigdetmesta‹‹, sluddrar hon fram så snabbt att hon själv inte ens kan höra vad hon säger. Christina, som nu fått på sig ett nytt linne, tittar på henne och ler.
››Det är bra, man ska inte vara kräsen‹‹, svarar hon.
Hon börjar ta på sig en ny blus, en helvit sådan, och Violas upphetsning dämpar sig en aning.
››Förresten, kan du gissa vad jag ska göra i morgon?‹‹ blir Viola plötsligt tillfrågad. Orden kommer som en käftsmäll till henne. Viola svarar att hon inte har en aning.
››Jag är ledig, så jag ska bada‹‹ säger Christina och skiner upp.
Viola frågar henne artigt var hon ska bada.
››Vid Unda, åt hållet som vetter mot Utby‹‹ svarar hon glatt. Viola tänker till lite. Sedan blir hon ställd.
››Unda? Åt hållet som vetter mot Utby? Är det inte nudiststranden?‹‹
››Jo, det är det!‹‹, svarar Christina glatt, samtidigt som hon börjar ta på sig sin jacka.
Viola vill föreställa sig Christina naken, men vet att hon inte skulle kunna kontrollera sig själv då, så hon hejdar de tankarna för allt hon var värd.
››Har du badat naken förut?‹‹ frågar Christina henne plötsligt.
Jodå, det har hon gjort innan. Men aldrig tillsammans med någon.
››Det finns en första gång för allt‹‹ svarade Christina lite flirtigt. Christina är väl medveten om att Viola är ledig från skolan på torsdagar, och Viola ser mycket väl på Christina att hon har i åtanke att Viola är ledig.
Det blir tyst ett litet tag. Bara för några sekunder, men varje sekund känns som en timme. Viola upplever samma känsla som i väntrummet hos tandläkaren. Plötsligt avbryts tystnaden:
››Du kan väl skicka ett SMS ifall du skulle vilja hänga med?‹‹ frågar Christina.
Eller frågar och frågar; Viola uppfattar hennes ord mer som en uppmaning, och det är säkert så som Christina vill att hon skulle tolka det.
Viola svarar att hon ska tänka på saken, men hon vill inget annat än att följa med och bada naken med Christina i solskenet.
Viola tar sina saker och går snabbt ut ur lärarrummet. Christina tackar Viola för dagens hjälp, som hon alltid gör, och de säger hejdå. Så fort de skiljts åt börjar Viola föreställa sig Christina naken. Hon inte sluta tänka på Christinas perfekta bröst och hur otroligt sugen hon är på att se de blänka i vårsolen. Hon skulle så gärna vilja se henne naken.
Viola bestämmer sig snabbt.
Hon ska följa med.
Fler noveller av samma författare
Kommentarer
Mycket bra upplägg, ser framemot fortsättningen!
Tänk gärna på att dela upp texten i mindre stycken med större mellanrum så blir det mer lättläst.
Kommentera denna novell
Du måste vara inloggad för att skriva kommentarer.
Bra inledning. Ser fram mot fortsättningen.