En urtidsberättelse
Denna berättelse utspelas i en svunnen tid, då större delarna av våra nordliga landområden var obefolkade. Det var en kärv tid, då män utan samvete kunde skaffa sig makt över andra och utse sig till härskare. I centrum för berättelsen står två flickor, Vilma och Elma, som var döttrar till en sådan tyrann vid namn Jurn. När den äldste flickan Vilma bara var 6 år, hade modern gravid med Elma rymt till sin gammelmormor i skogen för att skydda döttrarna. Fadern var en känslokall våldsman som förbannade sin hustru för att hon inte skänkt honom söner. Hon fruktade honom då han visade mer hat för varje dag.
Således gömde modern sig med döttrarna hos den gamla kvinnan i 7 år, tills den gamla kvinnan en dag spådde henne. "Jurn kommer hitta er, du måste skicka flickorna till skogen, endast där är de säkra". Modern trodde spådomen och anförtrodde sin nu 13-åriga dotter att ta hand om sin yngre syster och leva i skogen. De skulle möta den gamla kvinnan en gång i månaden för att ta emot potatis, rovor och kläder, det var den enda kontakt de skulle ha med omvärlden. Modern beslöt att ge sig av till sydligare trakter i fruktan för Jurn.
Denna omständighet orsakade som så, att flickorna inte kommit i kontakt med så många andra människor. Vilma, den äldre hade i sin barndom bott i borgen med sin far och alla krigare, men lilla Elma hade aldrig i sitt liv sett några andra människor än sin syster, modern och den gamla kvinnan. Aldrig hade hon sett en man i hela sitt liv, det var upp till Vilma att med sina vaga minnen av fadern och alla krigare berätta för systern vad en man var. Det var ändå svårt för flickan att förstå.
Flickorna levde förhållandevis lyckligt i naturen, de hade en rik flora av allehanda växter och bodde i en grotta där det alltid brann en eld. Om nätterna låg de under en fäll, nakna tätt intill varandra för att hålla värmen.
Åren gick, och flickorna växte. En sommar då Vilma var 16 och lillasystern 10 lekte de mycket, solen sken för jämnan och flickorna sprang alltid nakna genom markerna. De badade i forsen, fångade fisk och grillade den över öppna eldar.
En dag hade de tagit sig upp för ett brant berg, och satt på högsta toppen i solskenet. De hade tagit sig dit för att klippa varandras hår. Det fanns bara en väg upp dit, och de var nästan tvungna att klättra ner och upp. De båda flickorna var blonda, fräkniga och smala. Deras stjärtar var fasta och små, och Vilma som kommit i puberteten hade fått små toppiga bröst och en liten fjunig blond buske som knappt syntes när solen låg på.
Elma undrade mycket om deras kroppar, särskilt om slidan de båda hade, och storasystern hade fått förklara att den var till för att mannen skulle föra in sin lem där. Detta var svårt för Elma att förstå, men hon godtog systerns försök. Hela beskrivningen av mannen skrämde henne. Skägg, grova drag i ansiktet, muskler, mörkare grövre hy och riklig kroppsbehåring lät otäck. Inte minst den där lemmen som kunde växa till en hård sak och kunde spruta fick henne att drömma mardrömmar.
Flickorna fnittrade oskyldigt när de klippte varann. Vilma fick först sitta på klippkanten med utsikt över milsvida skogar när lillasystern klippte hennes hår en bit nedanför axlarna. De gyllenblonda testerna föll mjukt ner för bergsluttningen och skingrades en bit ner för berget med vinden. Den ljumma brisen tog deras mjuka hår med sig långt ut i den fria naturen. När det var Elmas tur att sitta på den kantiga klippkanten och få sitt hår klippt hände det som de båda någonstans i sitt inre fruktat.
Det hade börjat med att Gjorn, en kringströvande friställd hantverkare från närmsta byn som lämnat livet bland människor för att söka sig ett liv i exil, bortom alla faror. Han hade därför sökt sig till skogen.
Flera dagar hade han vandrat, njutit den friska luften och insupit frihetens berusning. Denna dag hade han blundat och lyckligt andats in en frisk vind, blandat med stänk av forsen då han till sin häpnad fått något i munnen. Han öppnade ögonen och trodde det var fågeldun, men det var en blond lock. Det mjukaste silkeslena hår.
Detta förbryllade honom och han tittade upp för det karga berget han stod vid, då fick han syn på två flickor längst upp på toppen. De var alldeles nakna, och tecknade sig som nyskivat lent smör mot den klarblåa himlen. deras blonda hår virvlade i vinden av det lilla han såg. De var så små uppe på det jättelika berget.
Gjorn kände saliven strömma i munnen och hjärtat slå fortare. Han kunde endast skymta flickorna däruppe men det var den ljuvligaste synen han sett. Därför började han vandra tyst upp för berget beslutsam att ta sig upp till flickorna.
Elma som just fnittrade sitt mest bubblande fnitter när Vilma kittlade henne bakom örat blev plötsligt likblek i ansiktet och stirrade över Vilmas axel. En liten hårtest flög iväg från saxen som just klippt av hennes hår. Vilma fnittrar bara vidare och frågar: "vad är det?" men inser att lillasystern sett något fasansfullt. Hon vänder sig om och ser vad systern ser.
Framför dem står en man i fyrtioårsåldern, han är mörkhårig och har skägg i hela ansiktet. han bär bruna och gröna kläder som är slitna. Hans ansikte är härjat och grovt.
Flickorna bara stirrar och båda deras kroppar börjar skaka som att de fryste, Gjorn ser att den yngsta flickan får tårar av skräck i ögonen medans hon bara tittar mot honom, den äldre flickan håller för sitt kön och sina bröst med ett hjälplöst uttryck. De hade ingenstans att fly, ända vägen ner var den han stod på.
Gjorn ler efter en stund mot dem, inte hånfullt utan bara kärleksfullt. Han håller fram handen försiktigt och säger: "Hej flickor, det är inte farligt. Jag heter Gjorn och är ute på vandring, vad gör ni härute alldeles ensamma?"
Den mörka rösten får Elma att börja gråta och söka skydd hos sin syster, hon gömmer ansiktet i systerns hår och hulkar rädd. Flickan hoppar till när Gjorn lägger sin enorma hand på hennes lår och säger: "inte vara rädd vännen, jag ska inte skada er".
De förstår vad han säger, men ingen vågar svara något.
Det skulle ta en timme för Vilma att stammande svara på mannens tilltal, och med skam över sin nakenhet lät sig flickorna ledas ner för berget av den främmande mannen.
Gjorn njöt en suck av tillfredsställelse när han vid ett över ett gap fick lyfta en flicka i taget. Känslan av deras lena hud och deras armar som tillitsfullt slingrade runt hans hals var obeskrivlig, och han kände genast en beskyddarinstinkt.
Mannen skulle bli som en far för dem, de lärde sig tidigt att lita på honom och livet i skogen blev plötsligt en vistelse i trygghet och inte en kamp för överlevnad.
Flickorna sprang som de var vana alltid nakna, och Vilma som hade fått en ung kvinnas kropp var till fröjdelse att se på för den levnadsglade Gjorn. Oblygt busade de kring honom, lekte tafatt och badade i forsen. De satt i hans knä och sökte trygghet. Han älskade att studera Vilmas lilla blygsamma könsbehåring som knappt syntes mot huden, och de små toppiga brösten som ändrade skepnad när vinden låg på.
Doften av flickornas hud var något alldeles njutningsfullt.
Blygt hade de båda flickorna inte låtsats om vad de visste att Gjorn hade under kläderna, Han gick ofta i slitna kortbyxor bara. Om nätterna låg han i en bädd strax intill flickornas.
En natt hade han varit uppe sent och kom in i grottan, det är varmt och flickorna hade sparkat av sig fällen. Han sätter sig på en sträv pall bredvid deras bädd och ser att Vilmas kropp är aningen glansig, "flickan svettas av värmen" tänker han och för omsorgsfullt hennes hår från hennes ansikte. Då ser han ett ansträngt uttryck i hennes ansikte, och märker att hon ligger och skakar, i minimala rörelser. Han blir orolig och tittar nerför hennes kropp. Hon har ena handen gömd mellan benen, och ligger på sidan i sked med lillasystern. Det går snart uppför Gjorn att Vilma inte är sjuk, utan gör något ovetandes i sömnen som han själv minns från sina unga år. Vilma onanerar.
Han hör små kletiga ljud av fingrar som rör sig i fukt och känner en ryckning mellan benen. Utan hänsyn till lilla Elma som sover tungt eller till den stackars Vilma drar han av sig det han har på kroppen, de slitna kortbyxorna. Snart sitter han där på den egengjorda pallen och runkar framför flickorna. En doft av kuk sprids i luften kring deras bädd och Vilma har sakta avtagit sitt onanerande, hennes mun öppnas och hon tycks sova djupare. Gjorn tar hennes ansträngda hand och lirkar ur den från lårens grepp och får fram en liten hand med glänsande fingrar. Han ler berört och lyfter upp handen. Luktar på fingrarna med slutna ögon och njuter av livet han har valt. Det luktar varmt av kropp, salt, spring i gräset, lek i forsen, salt, lite kiss, hud och slidsekret. Han smakar av varje finger som det vore en delikatess och runkar samtidigt lyckligt med andra handen. När han för ett ögonblick tittar upp möter han Elmas klarvakna blick. Hon ligger närmast honom och tittar stelt och oförstående honom rakt i ögonen. Sen vandrar hennes blick på det enorma odjur som han har i handen, blicken fastnar orubblig.
"Lilla vän, var inte rädd. Det är såhär att bli vuxen" säger Gjorn uppslukad av kåthet och lägger tillbaka systerns hand i bädden. Vilma har vridit sig på mage och ligger nu med stjärten pekandes i luften. Vilma ligger vänd mot Gjorn och tittar skrämt på honom. Han visar bara med ett finger mot munnen att hon ska vara tyst, och för sin hand mot Vilmas blanka stjärt. Två fingrar låter han leta sig in till det där varma fuktiga han nyss känt lukten av, och börjar fingra den unga flickan försiktigt. Hon vrider sig i behag och suckar då han försiktigt för in de två fingrarna i henne. Elma stirrar i hans ögon med en liten tår i ena ögonvrån, hon är rädd. Då tar han tag i Vilmas hår, något bestämt med fingrarna kvar i henne och viskar: "Vilma, vakna.. jag vill att du vaknar". Flickan vaknar och ser lika skrämt på honom, sen bak mot sin stjärt där hon ser hans grova hand försvinna. "Vad är det som händer?" flämtar hon fast hon någonstans vet. "Res dig upp" svarar Gjorn lugnt med fingrarna i henne. "Jag vill att du sitter hos mig ett tag". Osäkert lyder hon och försöker resa sig med hans fingrar i sig, han drar dem ur henne och hon sätter sig bredvid honom. Tittar sökande osäkert i hans ögon, sen på systern som ligger rakt framför dem och undrar vad som pågår. "det luktar konstigt" säger Vilma och tittar på kuken. Gjorn tar hennes lilla hand och lägger den runt den, "dra i den.. dra i den upp och ner" säger Gjorn och visar med några runkande handtag hur flickan ska göra. Elma gapar av häpnad.
Vilma runkar Gjorn en längre stund medans han smakar på hennes hals, smeker händerna över hennes lena orörda kropp, slickar henne i armhålorna och smakar på de små styva bröstvårtorna samtidigt som den stickande doften av kuk tränger in i Elmas oskyldiga näsborrar. Han får Vilma att ställa sig upp med stjärten mot honom, böja sig fram och känna känslan av hur en man slickar henne i skötet. Hans tunga vispade flitigt i hela hennes stjärtskåra, i analen och in i slidan. Han ber henne sätta sig igen, men nu ska hon böja sig över det stora odjuret och ta det i munnen. Elma ser förskräckt på när hennes storasyster suger svettig urtidskuk, och än mer häpnad över att hon tycks tycka om det. Lydigt men blygt gör hon som han säger, och sörplande ljud hörs av hennes aptitfulla djupdyk över hans rödglänsande påle. Den lilla söta munnen får Gjorn att skämmas över det oåterkalleliga han utsatt de båda systrarna för, men ursäktar sig med att flickan själv var utsvulten där hon låg och trånade efter man.
En skvätt av liv råkar ge sig ifrån Gjorns sädesledare in i Vilmas mun som hon själv inte märker får Gjorn att ta tag i hennes hår och dra henne loss. "såja min flicka, det är bra nu". Han ber henne att klättra upp i hans famn, precis som när han bär henne över tistlarna på ängen, och hon sätter sig med benen på var sida om hans höfter. Hennes stjärt pekar nu mot Elma och Gjorn hjälper henne att omsluta honom.
Den enorma kuken som pekar rakt upp styrs med stadig hand in i flickans trånga sköte. Det gör nästan ont i Gjorn när han arbetar sig in, och flickan kvider högröd i ansiktet. Lillasystern tittar livrädd på. Snart är han inne, och för henne upp och ner med händerna under hennes skinkor. Det plaskar, och Elma ser hur odjuret blir blankare och glansigare för varje gång den åker ur. Vilma stönar slynaktigt och Elma tror att hon gråter.
De små bröstvårtorna smakar gott i Gjorns mun när han känner att satsen är nära. Han hjälper Vilma att klättra loss. Hon sätter sig på huk framför honom med ett förväntansfullt uttryck. Han ber henne hålla fram och kupa händerna, vilket hon gör framför Elmas vitnade ansikte. Gjorn runkar sin svettiga urtidskuk framför flickorna med aggressiva frustningar tills han med ett vrål sprutar ut allt sitt punginnehåll över flickornas kroppar. Stänken far planlöst åt alla håll, ett över Elmas överläpp, ett annat på Vilmas bröst, nästa i Elmas hår och ögon, de sista stänken faller dock i Vilmas kupade händer och han slutar runka med en suck.
"Ät upp det" säger han bestämt. Elma ser äcklat på honom, sen på systern som bara ser frågande ut. "ÄT UPP DET!" ryter han och hon gör ivrigt som han säger. Med en skamsen blick sväljer hon sperman och tittar sen på sin syster.
"Nu ska vi sova flickor" säger Gjorn och rufsar de båda kärleksfullt i håret. lyfter de bådas hakor och säger lite med ett bestämt leende: "i morgon ska vi ut och fiska, så då måste ni vara utvilade" Sen torkar han Elmas kind lite omtänksamt från sperman och ger den till Vilma som pliktskyldigt äter upp den.
De båda flickorna kryper till sömns och något chockat fnittrar de medans de nyfiket letar spermafläckar på varandras kroppar. Under detta fnitter, och ljudet av Vilma som suger i sig den livgivande säden somnar Gjorn belåtet i sin egen bädd. Ett fridfullt lugn sänker sig över grottan och en strimma ljus tränger in från nästa dags soluppgång.
Livet i skogen skulle skänka de alla tre den lyckligaste tillvaron i många år framåt.
Sov gott.
Fler noveller av samma författare
| Titel | Kategori | Betyg | Datum |
|---|---|---|---|
| Höstmörkrets flykt | Heterosex | 3.4 | 26/9-13 |
| En urtidsberättelse | Age play | 3.8 | 28/8-13 |
FORTSÄTTNING TACK! :)