I Kapten Benedictus kölvatten Del 3
Författare: gardintroll Datum: 2013-08-23 08:57:58
Läst:
12 040 gånger
Betyg: 3.4 (5 röster) 2 medlemmar har denna novell som favorit
I vilken den första ledtråden avslöjas, Jacob brottas och ett bylte kastas över till en gulrandig kvinna.
Den tysta skuggan gled fram genom stratosfären, sänkte sig försiktigt mot marken och landade mjukt på en stor äng i närheten av en skog. Ett par graciösa varelser såg upp från sitt betande och skuttade in i skogen när skuggan plötsligt slutade surra och ljus strömmade ut ur en lucka som sakta öppnades. Det svarta skeppets lucka sänkte sig mot marken och bildade en ramp från skeppets innandöme ut över ängen. Tre silhuetter syntes snart avteckna sig mot den ljusa bakgrunden och började vandra nedför rampen, en av de tre varelserna knappade in en kod på en panel bredvid luckan och den stängde sig bakom dem. Ljuset från skeppet försvann och det blev åter en stor skugga som tornade upp sig över landskapet. De tre varelserna började vandra iväg från skeppet och deras skuggiga figurer avtecknade sig snart mot den ljusnande himlen.
”Jävla håla ni hittat, vart är städerna? Ett enkelt litet kasino och ett horhus är väl inte för mycket begärt?” sa den ena av varelserna. Den kortare av de tre suckade och ökade på takten, de andra två skyndade ikapp och snart försvann de bakom en kulle. Jacob Benedictus såg ut över det växtbeklädda landskapet, ”Jag tycker det är fint jag, det känns som hemma på något sätt”, sade han. Den kortare skepnaden tillhörde en Sozariansk kvinna med en lång blond hårpiska som från hennes i övrigt kala huvud hängde ner över hennes rygg. Hennes ansikte pryddes av två helt vita ögon och saknade mun, ”Jag håller med Janus”, sade hon, ”det vore skönt med lite civilisation.” Jacob ryckte på axlarna, ”kanske det, vad vet jag, jag växte upp på en liknande planet så jag vet nog inte vad jag borde sakna”, sade han. Janus, hans mänskliga pilot skrattade till, ”du skulle bara veta, städer, det är det som gäller”, sade han, ”nöjen i massor, öl och fittsafter flödar, slagsmål och action runt varje hörn, det är så man känner att man lever.” Jacob började gå ner för kullen mot en samling ljuspunkter, ”kanhända”, sade han över axeln, ”du får visa mig någon gång.” Janus nickade men Jacob hade redan vänt honom ryggen. De närmade sig sakta men säkert ljuspunkterna som visade sig vara ett stort antal facklor som lyste upp en liten primitiv by. Facklorna brann med ett varmt gult sken och Jacob och hans besättning stannade precis utanför byn och samlade sig.
”Jahapp, och nu då?” frågade Janus, ”vaför är vi ens här?” Jacob såg på honom, ”ingen aning, men det är en av koordinaterna min far lämnade efter sig”, sade han. Lienera såg på honom, ”är du säker på att du inte vet någonting mera?” frågade hon, ”letar vi efter en person, en sak eller vad?” Jacob skakade på huvudet, ”jag vet lika lite som ni”, sade han, ”men jag antar att det löser sig när vi pratar med folket, dessutom har du väl din telekra… telesta…” ”Telepatiska förmåga”, sköt Lienera in, ”jo det har jag men det funkar inte riktigt så, det är lite komplicerat.” Jacob stannade upp, ”men vad menar du? Vi har kunnat skicka tankar och känslor till varandra utan problem, det känns ju nästan automatiskt”, sade han. Lienera suckade, ”Jacob, vi har en speciell koppling till varandra, det är ett heligt band som uppstår av att jag mottog gåvan av ditt genetiska material under hög emotionell fysisk belastning”, sade hon. Jacob såg oförstående på henne, ”säg det där igen”, bad han. Lienera suckade och Janus lade en hand på sina vänners axlar, ”hon menar att du har sprutat henne i ansiktet medans hon runkade av dig”, sade han. Lienera blängde på honom och vände sig sedan till Jacob, ”Janus är lika romantisk som en tallrik motorolja”, sade hon, ”men ja, det är precis det jag menar. Telepaterna bland mitt folk bildar ett band med folk de haft sex med, förr i tiden var det bara man och hustru men tiderna förändras. Man lär sig så småningom stänga ut och tysta ner känslor från folk man inte längre vill ha något band till men vår koppling är ganska praktisk så det känns rimligt att behålla den.” Jacob knäckte med nacken, ”ok”, sade han, ”vad bra.” Han hade uppenbarligen missat poängen.
Huvuden vändes när de tre nykomlingarna stegade in i byn. Byborna var av en mängd olika arter och inom kort kom en grupp varelser fram till dem, deras ludna ansikten såg oroligt upp på de nästan dubbelt så långa människorna. ”Var hälsade främlingar, vad är ert ärende i vår lilla by?” frågade deras ledare. Jacob log, ”information, bara information”, sade han, ”vi vill er inget ont.” Varelsen skakade på huvudet, ”jag är rädd att vi inte vet mycket av värde, de flesta av oss har aldrig lämnat planeten”, sade han. Lienera höjde handen och avbröt varelsen, ”det vi söker hände här, i den här byn.” Varelsen vinkade med dem, ”nåväl, det kanske är bäst ni följer med mig in i hyddan”, sade han och de tre nykomlingarna följde efter den lilla håriga gruppen in i en hydda som låg i mitten av byn. ”Vad är et för information ni söker?” frågade den lilla varelsen. ”Vi söker en man, en människa som kan ha kommit förbi här”, sade Jacob, ”en man vid namn Simon Benedictus.” Varelsen reste ragg, ”Kapten B”, sade han, ”han brände hela vår by, han raserade vårt tempel, tog vår artefakt och slog en stekpanna i ansiktet på vår byälste.” ”Det låter som han”, sade Lienera. ”Vad sökte han?” frågade Jacob, ”vad är det för artefakt ni pratar om?” Varelsen suckade, ”ni är de andra på kort tid att fråga efter det”, sade han, ”det kom en enorm kvinna förbi för bara några veckor sedan och skulle veta samma sak. Men hon raserade förstås också halva byn.” Jacob såg Lienera stelna till men sade inget.
De fördes till tempelruinerna och fick se platsen där artefakten låg, de små varelserna rullade upp heliga skrifter med bilder som Lienera studerade noggrant. ”Ok”, sade hon till slut, ”det här var inte bra, det här är en av delarna till en psykomotorisk emulator.” Jacob såg på henne, ”en vaddå?” frågade han. ”Skit samma”, sade Lienera, ”den här teknologin är förbjuden och väldigt ovanlig, det finns kanske tre i hela galaxen. Det går att manipulera folks hjärnor med den ok?” Jacob nickade, ”visst”, sade han, ”men vart är den nu?” Vad gav ni den där stora kvinnan innan för info?” Varelsen skakade på huvudet, ”hon hade redan fått tag i den och ville veta hur den fungerade men vi visste inte så hon bombade vår by från luften innan hon stack iväg”, sade han. Lienera skakade på huvudet, ”helt otroligt, hon var en slavinna hos Simon från början”, sade hon, ”hur har hon blivit så ond?” Jacob kände hur ilskan vällde upp inom honom, ”det här är oerhört”, skrek han, ”när jag får tag i henne…” Lienera såg raseriet i hans ögon, hans hormoner vällde nästan över, han måste släppa ut dem innan han skadade någon. ”Ers excellens?” frågade hon och vände sig till deras lilla värd, ”min vän behöver knulla någon eller något, har ni flickor här i byn han kan få sticka kuken i mot betalning?” Den lilla varelsen ryggade tillbaka, ”vad?” frågade han? ”Är alla människor sexdårar? Kapten Benedictus knullade sönder röven på hälften av våra kvinnor när han var här.” Lienera nickade, ”det här är hans son”, sade hon. Varelsen suckade, ”ja ok”, sade han till sist, ”vi går ner i min privata samling.”
De vandrade ut ur byn och in i en jordkällare där ett antal britsar stod uppställda längs ena väggen. Kvinnor av ett antal arter låg fastkedjade i sina sängar. Jacob såg på dem, han visste att han borde bli upprörd men kåtheten tog över. Han gick in i rummet, ”vilken av dem gillar du bäst?” hördes deras lilla värd pipa bakom honom. ”Lämna mig ifred och stäng dörren bara så sköter jag resten”, sade han utan att vända på huvudet. Han höll upp ena handen, ”Lienera”, stanna kvar här inne med mig”, sade han och hon lydde.
Dörren stängdes, ”mitt namn är Jacob Benedictus”, sade han åt de skräckslagna kvinnorna, ”vem vill bli knullad först?” Han hörde orden komma ur hans mun, han var inte van att vara så brutal, det måste vara hans hormoner som spökade. Han var på väg att be om ursäkt när han fick syn på en kvinna som ställt sig framför honom, ”du får det att låta som något hemskt”, sade hon. Jacob såg på henne. Kvinnan var av samma storlek som en mänsklig kvinna, hennes skinn var svartaktigt med gula ränder. De gula ögonen var smala och hennes blick trängde sig in i Jacobs ögon, ”en människa vad?” sade hon, ”det var länge sedan någon sådan knullade mig.” Jacob gick fram till henne, tog hennes tunga bröst i handen, smekte över hennes rumpa och lät ett finger glida in mellan hennes ben, han gillade vad han kände. Lienera såg på dem, det var något annorlunda med den här tjejen, det var ett samspel som hon aldrig sett Jacob ha med någon annan. De cirklade runt varandra som två vilddjur som mätte varandras krafter. Lienera kände sig genast svartsjuk, de två varelsernas vilda instinkter satte alla rationella tankar ur spel. Kvinnan bet till mot Jacob som slog henne till marken med en hård örfil. Hon var genast uppe på fötter igen och log mot honom, hon hade inte blivit arg, snarare upphetsad. De tog tag i varandras händer och en lång brottningsmatch började, ibland var det Jacob som låg överst och ibland den gulrandiga kvinnan, de slogs och bets och revs men ju mer de brottades desto intimare blev deras interaktion. Kvinnan slickade längs Jacobs hals och han bet tag i hennes nackskinn medans han brutalt slängde upp henne i en av sängarna.
Kvinnan tappade luften när hon landade i sängen, ett tjut hördes och Jacob insåg att det redan legat någon i sängen. Den gulrandiga kvinnan låg på mage med rumpan i vädret. Jacob grabbade tag i den gulrandiga kvinnans hår och drog bak hennes huvud. Hon skrek i raseri och Lienera insåg att Jacobs annars så noga kontrollerade feromoner hade gjort kvinnan galen av kåthet. Jacob rev sönder kvinnans klädsel och slet fram sin kuk ur byxorna. Med ett fast grepp om hennes hår tryckte han in sin grova kuk i den våta fittan och hon skrek av aggressiv kåthet. Jacob knullade henne hårt och Lienera hörde hur hans pung slog mot kvinnans lår. Kvinnan morrade och skrek medans hon tog emot den grova kuken, Jacob såg på Lienera, ”kom hit”, sade han. Lienera gick försiktigt över till de båda vilt knullande varelserna. ”Lienera”, sade han, ”den här kåta horan ska veta sin plats, sätt dig i sängen och lägg dina fötter i hennes ansikte.” Lienera lydde och Jacob tog ett fast tag i kvinnans nackhår medans Lienera gned sina bara fötter i hennes ansikte. ”Slicka hennes fötter medans jag knullar dig”, sade han, ”kyss dem, sug på tårna.” Den gulrandiga kvinnan spottade och fräste med Jacob tvingade upp hennes mun och snart sög och slickade hon motvilligt på Lieneras fötter. ”Förstår du din plats, din kåthora?” stönade Jacob medans hans kuk stöttes in djupt i kvinnans fitta, ”fy fan vilket skönt knullhål du är.”
Lienera måste erkänna att hon älskade att få fötterna slickade, i avsaknad av könsorgan hade resten av hennes kropp utvecklat andra erogena zoner. Hon såg hur Jacob brutalt klämde åt om kvinnans bröst och slet ner henne över sin bultande kuk, hon grät och svor av ilska över att ha blivit över mannad men hennes skrik blev mer och mer upphetsade. Tillslut slutade hon kämpa helt och gav sig helt över i Jacobs händer, de båda kysstes och snart hördes ett gemensamt tjut när Jacob sprutade sin sperma långt in i hennes fitta. Kvinnan föll ihop medans Jacob pumpade henne full av sperma och han drog snart kuken ur fittan. Kvinnan satte sig upp så snart han klev av sängen. Lienera satte sig i sängen, lade sina fötter runt hans kuk och runkade upp den i ett stånd igen. Hon lät sina mjuka fotsulor glida längs kuken, drog hans förhud fram och tillbaka över ollonet med tårna och kände hur kuken bultade av kåthet. Jacob gillade att knulla henne mellan fötterna, kvinnan som varit som en moster för honom hade små feminina fötter och han tog hennes ena fot i sin hand. Han tog kuken i sin hand och Lienera höll sina fötter förföriskt framför honom medans han runkade kuken över dem. Han runkade skönt och gned ollonet mot hennes fotsulor tills han plötsligt rätade på ryggen och sprutade en stor sats över hennes tår och fotsulor. Lienera gned fötterna mot varandra och smetade ut hans sperma över huden. Den gulrandiga kvinnan satte sig i andakt bredvid henne, såg upphetsat på de spermakladdiga fötterna och började slicka dem rena med långa slickningar. Lienera stönade till av att få fötterna renslickade och Jacob nickade belåtet när den gulrandiga kvinnan började onanera medans hennes tunga transporterade sperman från Lieneras fötter in i sin egen mun. Hon svalde det hon fick i sig och fortsatte slicka långt efter fötterna blivit rena, hon stönade till i en orgasm och föll ihop igen i sängen.
Kvinnan gapade duktigt och snart sprutade han över hennes ansikte. Lienera smekte honom tills kuken slaknade, fantastiskt, han kunde få multipla orgasmer, troligtvis en gåva från hans mors sida.
”Herre”, sade den gulrandiga kvinnan, ”du är den första som fått mig att underkasta mig helt, jag är din.” Jacob hämtade andan, ”Lienera”, vad måste göras för att vi ska få med oss den här tjejen på skeppet?” frågade han. Lienera öppnade dörren och växlade några ord med deras värd som pep ilsket till svar. Efter ett par minuter lugnade han sig och de kom överens om ett pris. Jacob betalade och med de två kvinnorna i släptåg gick han ut till Janus som otåligt väntade på att få åka.
Janus såg med stora ögon på Jacob och hans nyförvärv, ”fan, grattis”, fick han ur sig och Jacob log. De tog med sig ritningarna på artefakten till sitt skepp och den nya kvinnan följde med. Några minuter innan de skulle starta kom en av de små håriga varelserna springande mot skeppet med en stor väska i handen. Jacob mötte honom vid ingången och varelsen tryckte väskan i handen på honom, ”det tillhör kvinnan ni tog med er”, sade han, ”det ingår i köpet, vi vill inte ha det kvar här.” Jacob bar in väskan och kastade den till den nya kvinnan, ”varsågod, dina tillhörigheter”, sade han. Hon såg förvånat på honom medans skeppet steg genom atmosfären, ”herre”, sade hon, ”slavinnor har ingen egendom. Den här kvinnan kanske ägde det innan hon blev en ägodel själv.” Skeppet skakade när det bröt genom det sista lager atmosfär, Jacob upprepade vad han just sagt. ”Ägodel?” frågade han. Kvinnan nickade, ”ja herre, du äger mig nu, eller kvinnan utan mun kanske, jag vet inte vem som betalade”, sade hon, ”jag är i alla fall en ägodel.” Jacob slog ut med armarna, ”vad heter du och vilken art tillhör du?” frågade han. Kvinnan hängde med huvudet, ”min art är inte viktig och jag har inget namn, slavinnor är bara knulldockor”, sade hon. Jacob skakade på huvudet, ”din nya herre frågar”, sade han, ”vad är din art och vad hette du innan du såldes som slavinna?”
Kvinnan vickade på huvudet och såg på honom, ”jag är en Chomeer, från sektor fem i tredje kvadranten”, sade hon, ”jag hette Syonnara innan jag såldes men det ska du inte behöva komma ihåg.” Jacob såg på Janus som ryckte på axlarna. ”Vad gjorde du i ditt tidigare liv?” frågade Janus och såg på hennes vältränade kropp. Syonnara sträckte på sig, ”jag var dotter till en rymdpirat”, sade hon, ”jag växte upp med strålpistoler istället för leksaker, det fanns ingen snabbare skytt i hela galaxen.” Janus visslade till, ”inte illa”, sade han och såg frågande på Jacob som nickade. ”Helvete vad omständigt allt ska vara då”, utbrast Jacob, ”jag vill att du återtar ditt gamla namn. Jag tänker kalla dig Syonnara och det tänker resten av besättningen också. Jag skulle vilja ha dig med som besättningsmedlem istället för slavinna. Om jag, löser dig från slaveriet, kan jag då lita på att du stannar hos oss och hjälper oss?” Kvinnan såg på honom, ”du undrar om jag tänker fortsätta vara lojal även om jag har ett val?” frågade hon och Jacob såg förläget på henne. ”Ja”, sade han. Hon log mot honom och mot Lienera, ”så länge jag får knulla med dig och så länge jag får slicka din väninnas underbara fötter så mycket jag vill, ser jag ingen anledning att försvinna”, sade hon. Lienera koncentrerade och gav Jacob en vag gest som han tolkade som att hennes telepatiska förmåga bekräftat att kvinnan talade sanning. Jacob nickade, ”då så, då var det avklarat”, sade han och tog fram ett bylte han gömt bakom ryggen. ”Syonnara”, sade han, ”som tecken på din frihet och på att jag välkomnar dig ombord tänker jag ge tillbaka dina strålpistoler.” Han kastade över byltet och Synonnara lindade upp det vita tyget. Ett par vackert utsirade strålpistoler som förmodligen specialtillverkats som ett par, glänste i kontrollrummets starka ljus, kvinnan smekte med fingret över kolven på den ena och såg storögt upp mot Jacob. ”Jag hade aldrig kunnat drömma om att en människa skulle kunna uppvisa ett så nobelt beteende”, sade hon, ”tack herre, jag menar, tack kapten.” Jacob nickade åt henne, ”nå då så, då kanske vi kan ställa in nästa koordinater så vi kan komma iväg någon gång”, sade han och besättningen började koncentrerat jobba med ledtrådarna från stjärnkartan som ristats in i hans fars gevärskolv.
Fler noveller av samma författare
