På golvet i månljuset
Hon öppnade dörren till lägenheten och stod mot bakgrund av ett par mörkblå persienner. Månljuset läckte från sidorna av den och kastades in från fönstren i rummen intill. Ljuset fångades av de rödfärgade hårstråna i utkanten av hennes silhuett. Det var svalt i rummet. Jag tog ett steg framåt. Hon stannade mig genom att sträcka ut armen och höja ett finger, som hon sedan sänkte så att det pekade mot marken.
- Kyss mina fötter, sade hon. Rösten var sträv och hård.
Jag sänkte först det ena knät mot marken och sedan det andra, böjde ryggen och satte läpparna mot hennes nakna vänsterfot. Ljudet av min kyss var allt som hördes i rummet. Jag kysste den andra foten. Hon satte sin hand under min haka och reste sakta mitt huvud så att våra ögon möttes. Jag flackade med blicken. Hon gav mig en örfil. En lins lossnade från ena ögat och hängde ner över nedre delen av ögonlocket. Ögat vattnades, och jag blinkade ofrivilligt.
- Stoppa in den i munnen och svälj, sade hon med ett roat leende.
Jag gjorde som hon sade. Den smakade salt. Jag blev lite desorienterad, eftersom jag såg skarpt med ena ögat och suddigt med det andra.
- Sitt still här, sade hon och vände sig om.
Hon gick in i köket. Hennes långa nattlinne fångade upp månljuset så att man kunde urskilja den nakna huden under. När hon återvände hade hon en ångande kastrull i handen. Hon kastade den mot hörnet av en vägg. Gröt skvätte ut över golvet och delar av väggen.
- Ta av dig dina kläder!
Jag drog av mig strumporna, munktröjan, jeansen, och t-shirten. Jag tvekade lite med kalsongerna, men fångades av hennes blick och tog snabbt av mig dem.
- Torka upp gröten med kläderna.
Jag höjde lite på ögonbrynen.
- Men.. jag ska ha dem på mig på vägen hem imorgon.., vädjade jag.
- Torka upp den.
Jag böjde mig ner och lade högen med kläder bredvid gröten. Den ångade fortfarande lite. Naken på alla fyra stod jag och tvättade rent golvet så gott det gick, bortvänd från henne. Jag kände hennes kyliga ögon i ryggen och värmen från gröten mot munktröjan. Resten av kläderna skonades någorlunda. Bara kalsongerna låg orörda. Det fanns inte så mycket gröt kvar. Hon återvände till köket. Jag hörde hur hon tog fram någonting ur ett skåp. Hon kom tillbaka och satte en mopphink bredvid mig. Jag gav henne en tacksam blick och tog upp golvmoppen ur vattnet. Hon pekade på kalsongerna och skrattade hånfullt. Jag satte tillbaka moppen och sänkte motvilligt ner dem i vattnet.
- Vänd dem ut och in.
Jag gjorde som hon sade, vred ur kalsongerna och började moppa golvet med insidan av dem. När jag var klar samlade jag ihop kläderna till en hög och lade dem mot väggen.
- Res dig upp.
Hon knäppte med fingrarna, pekade på ett ställe framför de blåa persiennerna, och tog fram en ögonbindel som hon förde över mitt huvud. Ljudet av silvertejp. Jag föreställde mig att hon rev av den med tänderna och att läppstiftet färgade av sig mot klistret. Hon fäste mina händer till varandra framför mig. Jag hörde lampan i taket tändas. Hon smiskade mig på ena skinkan. Jag kände hur det brände efteråt. Jag hade ljus hud och fick lätt röda märken. Hon smiskade mig igen.
- Vad tycker grannskapet, tro?, frågade hon sig själv.
Jag hörde hur persiennen hastigt drogs upp och slog i taket med ett piskljud. Jag böjde instinktivt på överkroppen och dolde skrevet med händerna.
- Gult!, ropade jag upprört.
Tänk om någon jag kände bodde här! Hon rev av ögonbindeln. Jag stirrade mot de vita persiennerna som sitter inne i glasrutan. Hon hade haft två stycken neddragna, och bara dragit upp en.
- Men.., viskade jag.
Hennes ögon mötte mina. Hon flinade. Jag kastade snabbt ner blicken. Hade hon väntat sig detta? Hastigt vände hon ryggen mot mig och drog upp de vita persiennerna. En stöt gick genom kroppen. Jag stirrade ut mot husfasaden på andra sidan. Det var ljust i några lägenheter. Såg någon mig? Omöjligt att säga. Jag kunde knappt se själv, eftersom jag saknade en lins. En tv var igång. Ett par satt och åt en sen middag, tror jag. Om någon kastade en blick hitåt skulle de tveklöst se mig. Sakta lät hon persiennerna falla tillbaka. Hon släckte i taket. Månljuset vällde in på nytt.
Hon lade en cigg mellan läpparna och sjönk ner i en fåtölj. Kanten på nattlinnet sjönk ner när hon särade lite på benen. Hon knäppte med fingrarna. Jag förstod naturligtvis, och gick ner på alla fyra igen. Jag kröp bort till ett bord i hallen och plockade upp asken med tändstickor. Jag vände mig, kröp försiktigt fram till henne och fumlade fram en tändsticka, vilket såg lite löjligt ut med händerna bundna. Jag drog stickan mot asken och satte den mot änden av cigaretten. Hennes bröstkorg höjdes och lågan sögs in i mynningen. Hon andades ut. Röken flöt upp mot taket. Jag fylldes av beundran.
- Förstår du att du är helt beroende av min vilja?, frågade hon.
- Självklart!, svarade jag angeläget.
Hon betraktade mig och tog ett bloss.
- Jag tror dig inte, sade hon. Du har inte till fullo förstått.
Hon reste sig, tog tag i min nacke och drog mig mot dörren. Hon kollade snabbt i kikhålet och drog upp dörren. Ögonbindeln sattes runt mitt huvud på nytt. Håret reste sig när jag fördes utanför dörren. Det blev genast kallare. Jag hörde hur hon kastade någonting som klirrade längre ner i hallen.
- Det var nyckeln till dörren, sade hon. Den får du hitta om du vill komma in igen.
Jag hörde hur dörren stängdes och låstes bakom mig. Jag blev alldeles virrig och gick i riktningen jag hört ljudet från. Jag skakade lite. På knä och fortfarande med händerna bundna, förde jag underarmarna mot golvet i svepande rörelser, fram och tillbaka. Golvet var smutsigt, men det gjorde mig inget. Adrenalinet pumpade. När som helst kunde någon komma ut ur sin lägenhet, eller in i trapphuset. Mina rörelser var nästan febriga. Jag stötte emot nyckeln och sköt den in mot väggen. Fingrarna trevade längs golvlisten. Var den inte här precis? Handen stötte mot metall igen. Jag plockade upp nyckeln mellan fingrarna, reste mig och satte ena överarmen mot väggen. Den var skrovlig och rev lite mot huden. Jag lutade mig emot den för att hitta fram till dörren. Försiktigt förde jag nyckeln mot låset.
Den passade inte. Jag flämtade. Det var som om en elstöt gick genom hela min varseblivning. Jag vacklade till. Var det..? Jo, det måste vara rätt dörr. Jag hörde hur brevinkastet öppnades inifrån. Hon hånskrattade kallt. Men det fanns också en ömhet i skrattet.
- Förstår du nu?, frågade hon. Förstår du att du är beroende av min vilja? Att det inte finns något du kan göra?
- Ja, ja!, flämtade jag. Jag förstår!
Jag hörde hur dörren till lägenhetshuset öppnades några trappor nedanför.
- Snälla, låt mig komma in, vädjade jag och försökte viska. Jag ber!
Hon skrattade avslappnat igen.
- Snälla, vad?
Jag hörde tunga fotsteg röra sig uppåt.
- Natalie, snälla!
Hon låste upp dörren och släppte in mig. Jag satte mig på knä vid hennes fötter. Hon stängde dörren, drog upp ögonbindeln och klippte upp silvertejpen. Ett gnyende av tillgivenhet slapp ur min mun. Hon strök några fingrar mot min kind. Jag ändrade position med fötterna lite och tänkte resa mig upp. Hon höjde ögonbrynen en millimeter och hennes blick blev några grader intensivare. Jag kastade armarna runt hennes ben och kved, böjde ryggen så lågt jag kunde och pussade hennes fötter.
- Kom, sade hon.
Jag kröp vid hennes ben mot sängen. Vi lade oss och höll om varandra under duntäcket. Hon var varm.
Fler noveller av samma författare
| Titel | Kategori | Betyg | Datum |
|---|---|---|---|
| På golvet i månljuset | Heterosex | 3.0 | 1/8-13 |
