John och jag – Disciplinam doce me
Det hade gått en dryg månad sedan ”incidenten” under firmafesten då jag under inverkan av flera glas rosévin hade tappat omdömet och flirtat med min man Johns närmaste chef. Händelsen föranledde den bestraffning som John gav mig hemma i sovrummet – jag hade på eget initiativ dragit ner byxorna och lagt mig över hans knän, men inte förutsett med vilket allvar som John tog sig an uppgiften. Men den episoden har jag redan berättat om. Sedan den gången i juli då vi båda hade tagit varsin saftig tugga ur erotikens mest förbjudna frukt hade jag vid kanske ett halvdussin tillfällen hamnat med rumpan bar över min mans knän. Varje gång gick han in för att bestraffa mig ordentligt, och även om temperaturen aldrig nådde riktigt lika högt som den där första gången – tack och lov – så slutade det allt som oftast med att tårarna rann nerför mina kinder, och skinkorna ömmade långt in på nästkommande dag. Men det var så vi båda ville ha det.
Detta var alltså vårt typiska modus operandi: jag drog ner byxorna (eller upp kjolen) och lade mig över Johns knän, varpå han tog tag i min högra handled och vred den bakom min rygg förr att på detta sätt hålla mig i ett stadigt grepp under akten. Sedan drog han ner mina trosor och började bearbeta min bara stjärt med sin handflata. Hårda, rappa slag, alltid på samma ställe där stjärten möter låren. Men det fanns också tillfällen då vi gick utanför detta tidlösa receptet för äktenskaplig fostran. Ett av dessa tillfällen vill jag berätta om nu.
Det var i augusti och vi hade båda återgått till våra respektive arbeten efter semestern. Butikerna var fyllda med skolmateriel inför höstterminen, och vår älskade lilla dotter Maria tittade storögt på alla väskor, pennor, pärmar och annat som fyllde skyltfönster och hyllor. Jag och John inspirerades också fast på ett annat sätt, och följaktligen bestämde vi oss för att ta vår lilla lek ett steg längre och anordna ett litet rollspel. Vad kunde vara mer passande än det klassiska temat ”skolflicka som kallas till rektorn”? Sagt och gjort, efter arbetet tog jag bilen till centrum för att komplettera min garderob. Jag hade inte gjort någon research och visste egentligen inte hur en typisk skolflicka från någon engelsk boarding school såg ut, men jag bestämde mig för en enkel variant med en vit kortärmad blus och en knälång mörk kjol. Efter någon timme hade jag hittat det jag letade efter. Jag ringde John som hade sin arbetsplats i centrum. Vi stämde träff och tog var sin cappuccino på en uteservering. Jag visade honom mina inköp, och han nickade uppmuntrande. Det där såg bra ut, tyckte han, men vi hade ett inköp kvar. Vad han hade i åtanke förstod jag inte, han behövde inte köpa några kläder för att bli den Stränge Rektorn, hans grafitgrå kostym fungerade utmärkt till detta ändamål. Men han tog mig i armen och vi gick tillsammans in i en av galleriorna.
”Där”, sade han och pekade mot bokhandeln. Vi gick in och han satte direkt kurs på avdelningen för kontorsmateriel. Först trodde jag att han var ute efter något till arbetet, men där tog jag fel. Han stannade vid en hylla, letade med blicken under någon sekund innan han hittade det han sökte. Han drog fram en halvmeterlång trälinjal, en sådan där old school-modell som förmodligen var avsedd för gamla tiders ”svarta tavlan”. Det tog mig någon sekund innan polletten trillade ner. John vägde linjalen i handen och slog några gånger i luften genom att snärta med handleden. Jag kände hur det hettade i ansiktet, för första gången skulle jag få smaka något annat än min mans handflata. Plötsligt gav han mig ett löst slag över stjärten och jag hoppade generat till. ”John, tänk om någon ser oss!”
Han skrattade bara och räckte mig linjalen. ”Jag vill att du betalar för den här. Det är trots allt du som ska ha den”, sade han och flinade.
När vi kom hem trodde jag att vi skulle iscensätta vår lilla charad direkt efter att vi lagt Maria, men så blev inte fallet. John hade andra planer.
”Har du något möte imorgon bitti?” frågade han. Jag skakade på huvudet.
”Jag kommer att lämna av Maria imorgon klockan åtta, och när jag är tillbaka vill jag att du ska vara redo.”
”Ja, John”, svarade jag undergivet. Det var alltså imorgon före jobbet som jag skulle få mina fiskar varma. Det skulle visa sig senare att John hade en alldeles särskild tanke med det arrangemanget. Den natten hade jag svårt att sova, jag kände mig spänd av en blandning av förväntan och nervositet. Först vid tvåtiden lyckades jag slumra in.
Klockan sju på morgonen ringde väckarklockan obarmhärtigt. Jag var trött efter min dåliga sömn men John var raskt uppe och hjälpte Maria med sin morgontoalett. När jag kom ner satt de redan vid frukostbordet, och John räckte mig min kaffekopp. Under frukosten sade vi inte ett ord till varandra, spänningen oss emellan hade byggts upp som den brukade innan urladdningen som skulle följa, men vi åt inte under tystnad. Maria babblade glatt på om sina äventyr på förskolan medan John hela tiden betraktade mig med en underlig glimt i ögonvrån.
Så kysste jag vår dotter adjö och hon sprang ut till bilen. John stod i dörröppningen iklädd kostymbyxor och en vit skjorta. Han hade valt samma slips som under den ödesdigra firmafesten.
”Vi åker nu. Se till att du är klar när jag är tillbaka.” sade han med bestämd röst. Jag nickade och kände den välbekanta pirrande känslan i underlivet. Hjärtat slog hårdare. När han stängt dörren efter sig gick jag upp till badrummet och sköljde av ansiktet innan jag lade på mascara och en gnutta rouge på kinderna. Sedan bytte jag till rena underkläder och satte på mig kjolen och blusen. Jag vände ryggen mot spegeln och putade med stjärten samtidigt som jag lyfte upp kjolen. Jag har verkligen ingen lesbisk ådra i min kropp, men åsynen av min stjärt där den tittade fram under kjolen var avgjort starkt erotisk. Jag förstod varför min man alltid fann min stjärt upphetsande. Slutligen satte jag upp håret i en hästsvans, och som den pikanta grädden på moset fäste jag en rosafärgad rosett i hårbandet. Jag fnittrade vid åsynen av min spegelbild, transformationen från slank men välformad trettiotvåårig kvinna och mor till en internatskoleelev var imponerande.
Jag gick ut ur badrummet och såg på väggklockan i köket. John borde vara tillbaka vilken sekund som helst. Rastlös satte jag mig på köksstolen för att vänta in honom. Det var då jag såg den. John hade utan att jag märkt det lagt fram trälinjalen på köksbordet. Jag betraktade den spänt. Den var graderat till 50 cm och var säkert sju-åtta centimeter bred. En riktig tungviktarlinjal. Jag vågade fånigt nog inte ta i den utan valde att vänta in John. Minuterna kröp fram och jag kände spänningen tillta. Till sist hörde jag det välbekanta ljudet av Johns Audi som körde upp på den grusade parkeringsplatsen. En dörr öppnades och stängdes, och Johns steg krasade i gruset. Nycklarna rasslade i låset och dörren öppnades.
Jag gick fram för att välkomna honom. Han såg på mig och stängde dörren.
”Ja, fröken, det var tråkiga saker det här”. Han hade redan axlat rollen som den stränge rektorn, och jag spelade upphetsat med.
”Ja.” sade jag och såg ner i golvet.
”Ja, rektor.” sade han skarpt. ”Ja, rektor”, svarade jag.
”Jag vill att du väntar på mig vid mitt arbetsrum” sade han medan han började sätta på sig sina manschettknappar i gulddoublé.
”Ja, rektor”. Jag neg lätt och gick långsamt upp för trappan till övervåningen. Johns hemmakontor låg bredvid badrummet, och först tänkte jag stiga in men hejdade mig. Det var knappast passande för en skolflicka att gå in på rektorns kontor. Istället väntade jag utanför dörren. John kom upp någon minut senare, iklädd sin grafitgrå kostym. Han öppnade dörren.
”Stig in, unga dam” sade han. Vi gick in och han låste dörren efter oss och stoppade nyckeln i kavajens bröstficka. ”Som du vet har du brutit mot en av våra regler.”
”Ja, rektor” svarade jag utan att ha en aning om vilken regel han eventuellt kunde ha i åtanke.
”Vi är stolta över att inte bara undervisa, utan också fostra våra elever.” Han gick fram till fönstret och såg ut. ”Därför kommer jag att bestraffa dig nu. Du kommer att få tre slag med linjalen.”
”Ja, rektor”, svarade jag. ”Hur vill rektorn ha mig?” frågade jag och sneglade mot skrivbordsstolen. Över knät som vanligt? Det kändes inte passande för en rektor, tänkte jag.
”Gå fram till skrivbordet.” sade han och pekade med linjalen. ”Så, närmare. Magen mot kanten!”
Jag förstod vad han hade planerat, och det var perfekt. Normalt var hans skrivbord belamrat med papper och pärmar, men nu hade han rensat det och istället låg där ett sobert mörkgrönt skrivbordsunderlägg. En skrivbordslampa med grön glasskärm, ett bläckhorn och hans Mont Blanc-penna fullföljde chimären av ett kontor från fyrtio-femtiotalet.
”Dra ner dina trosor” sade han kommenderande. Jag drog ner dem till knäna.
”Har du ingen skam i kroppen? Inte så långt!” röt han. Jag hade inte mycket skam i kroppen men drog upp trosorna så att skinkorna blottades medan ett visst insynsskydd kvarstod.
”Så, böj dig fram och ta tag med händerna i den motsatta skrivbordskanten. Och ihop med knäna!”
Jag gjorde som jag blev tillsagd och kände den välbekanta erotiska berusningen som brukade fylla mig när jag väntade på min bestraffning.
”Bra så. Nu, unga dam. Eftersom detta är din första gång så ska jag redogöra för reglerna som gäller vid tuktningen. Jag kommer att ge dig tre slag.” Han rörde vid mina skinkor med linjalen. ”När jag slår dig får du gärna gråta och skrika av smärta. Du får dock under inga omständigheter släppa taget om skrivbordskanten eller sära på benen. Om du gör det kommer jag att börja om bestraffningen från början. Är det klart?”
”Ja, rektor.” Jag darrade svagt av anspänning och förväntan.
”Så, är du redo?”
Jag nickade till svar. Det första slaget kom snabbt och var som vanligt rappt och hårt. Jag stönade till av smärta och mina knogar vitnade, förmodligen för att blodet transporterades ner till min rumpa där det behövdes bättre. John tog ett steg tillbaka och lät några sekunder gå. Sedan återvände han till sin plats snett bakom mig. Det andra slaget kom, lika hårt som det första och jag skrek rakt ut av smärta. Nu hade jag väntat mig att han återigen skulle ta ett steg tillbaka för att ge mig några sekunders andhämtning, men så blev inte fallet. Istället lät han det tredje slaget falla inom bråkdelen av en sekund. Slaget var hårdare än de första två och jag tappade nästan andan av den intensiva vågen av smärta som strålade ut från skinkorna. I en ren reflexrörelse släppte jag taget om bordsskivan med min högerhand, men fann mig snabbt och förde tillbaka den. Men det var för sent. Detta var förstås precis vad John hade haft i åtanke när han gav mig det sista överraskande snabba slaget. Han suckade.
”Unga dam, vad sade vi om reglerna? Jag har inget annat val än att börja om bestraffningen.” Han lade återigen an linjalen mot min rumpa. Denna gång sved det ordentligt. ”Är du redo?” frågade han. Jag stönade och nickade.
De tre slagen som följde var hårda och smärtsamma och tårarna rann nerför mina kinder när det var över. John tröstade mig och hjälpte mig upp. ”Såja, unga dam, nu är det över. Jag tror att du fått dig en läxa som kommer att göra sig påmind under dagen.” Det var alltså därför han valde att bestraffa mig på morgonen, en arbetsdag dessutom! Han njöt av tanken på att jag skulle få springa mellan mina olika möten med en ömmande bakdel. Han kan vara utstuderad, min John.
”Ja, rektor.” svarade jag. ”Tack, rektor.”
”Jag kommer inte att informera dina föräldrar denna gång. Jag tror inte att de skulle uppskatta att höra hur deras olydiga dotter tuktats.” sade han allvarligt.
”Tack, rektor.” sade jag och tänkte att mina föräldrar definitivt inte skulle vara roade av våra lekar, där hade han verkligen en poäng.
Fler noveller av samma författare
Kommentarer
Trevlig start på något som kan bli riktigt bra. Du har säkert erfarenhet från ditt liv att fortsätta skriva om hur paret utvecklar sitt liv med bdsm.
Kommentera denna novell
Du måste vara inloggad för att skriva kommentarer.
Kul att du gillar den. Min plan är att fortsätta novellserien om John & Jessica och jag hoppas att jag kan göra det på ett bra och underhållande sätt.