I rymden kan ingen höra dig spruta… eller? Del 3
Författare: gardintroll Datum: 2013-07-18 00:22:11
Läst:
19 432 gånger
Betyg: 4 (9 röster) 5 medlemmar har denna novell som favorit
Del 3 I vilken Kapten Benedictus stressar av, går på bordell och lagar sitt skepp.
En mängd blinkande lampor lyste mot den svarta panelen, de varierade i grönt, rött och gult och blinkade med olika intensitet. Kapten Simon Benedictus såg trött på panelen som täckte större delen av en av väggarna i kontrollrummet, hur många lampor kunde det röra sig om? Trettio? Femtio? Det hade börjat med en enda lampa. Han kliade sig över hakan, kände skäggstubben raspa mot handen och bläddrade vidare i instruktionsboken. Han hade den enorma boken framför sig med främre pärmen stödd mot pilotstolens armstöd och bakre pärmen i handen. Han drog med fingret längs raderna av utomjordiska tecken, han svor tyst över instruktionsboken som inte hade någon översättning till galaktisk standard som var hans modersmål. Han tragglade sig igenom texten och förmodade att han missade nästan hälften av instruktionerna. Han var inte född in i en linguistisk familj så vitt han visste. Trots sina långa berättelser om planeten jorden hade han aldrig varit där, aldrig besökt den och han var definitivt inte född där även om det var vad han brukade påstå. Kaptenen var född i en regnskog under en expedition till en av universums många mystiska ruiner byggda av en sedan länge försvunnen art som lämnat efter sig teknologi som vanligtvis var för svår att förstå. I de fall teknologin gick att undersöka kunde man ibland få inspiration till nya uppfinningar även om ursprungssyftet med artefakterna gått förlorad. Uppfinningar baserade på glömd teknologi var ofta så geniala att de totalt revolutionerat industrin.
Han läste i boken och tryckte ner några knappar på panelen, det borde ge honom tillbaka kontrollen över avståndsmätaren om inte annat. Han lät fingrarna flyga över kontrollerna, en mängd andra knappar lyste upp, han tog händerna från kontrollerna i vanmakt, han hade nu förlorat kontrollen över styrsystemet. Utmattad slängde han instruktionsboken i väggen och såg sig omkring i rummet, hans enda besättningsmedlem, den nästan fyra meter långa Agamooniska prinsessa som fram tills för någon månad sedan endast varit hans slavinna, såg på honom. Han stirrade på henne, hennes lila skinn med grå fläckar, hennes hår som skiftade färg efter humör, hennes svängande svans, hennes tandlösa mun med sin nektarsugande tunga, hennes långa ben som slutade i hovar och hennes enorma bröst som var oproportionerligt stora var en välkommen syn. Hon satt i en stol han låtit specialdesigna för hennes enorma kroppshydda och byggt in i kontrollrummet. Prinsessan visste ingenting om hur man skötte ett skepp, hon kom från en primitiv stam av djungelfolk vars främsta teknologiska framgång var stenyxan.
Han såg på sin instruktionsbok som hånade honom från sin plats på golvet; han behövde tänka på annat. Swawti, den enorma primitiva prinsessan såg på honom med sina stora ögon, hennes ansikte var likt en människas förutom att hon istället för näsa hade stängbara näsborrar mitt i ansiktet, stora mandelformade svarta ögon och helt saknade öron. Hans huvud var fullt av matematiska formler, tekniska lösningar, knappar som skulle tryckas på och reglage som skulle justeras. Han såg på panelen igen, tankarna strömmade genom huvudet, samma tankar som retade gallfeber på honom; han hade kört fast.
Han ställde sig upp och sträckte på sig, han gick över till stolen där Swawti satt. Hennes stol satt direkt på golvet och runt omkring höjdes en ramp så att hans ansikte var i höjd med hennes. ”Swawti”, sade han, ”jag har kört fast, jag måste skingra tankarna.” Han lade handen på hennes enorma bröst som hotade att spräcka hennes tighta topp. Simon Benedictus drog med andra handen fram sin kuk, ”tur att jag har en så bystig besättningsmedlem”, sade han och insåg hur kåt han var på den enorma utomjordiska honan. Han rev ner hennes topp och blottade hennes bröst. ”Sitt kvar, och jobba vidare”, sade han medans han började runka kuken. Hon nickade och satt kvar i sin stol. Hon lät sina händer fortsätta sitt arbete på skärmen framför henne, ovan vid teknologi. Han såg på hennes enorma blottade bröst och runkade upp kuken i stånd, han älskade att se den primitiva prinsessan sitta vid en terminal med brösten fria som en vilde fångad i en framtidsvärld. Han tog för sig av hennes stora bröst, klämde på dem, provade deras fasthet och lekte med hennes bröstvårtor. Han kåtade upp sig med handen spelande över hennes bröst tills han kände kuken svälla upp ordentligt. Han såg på henne från sidan, hennes byst hängde inte, den stod, oavsett hur hon hade kroppen. Han lade ollonet mot hennes kind och runkade kuken medans han strök den över hennes ansikte, hon jobbade lydigt vidare, höll koncentrationen på skärmen även om han såg hennes hår skifta till en upphetsat röd ton. Han smekte över hennes tuttar, drog kuken över hennes hud, runkade till hennes kropp och tillät sig med en suck spruta henne i ansiktet medans hon fortfarande arbetade på sin skärm.
Sperman droppade från hennes ansikte och han satte handen mot hennes panna och föste bak hennes huvud. Hon följde hans rörelse och lutade sig lydigt bakåt i stolen. Han ställde sig med fötterna på hennes lår och lade kuken mellan hennes bröst så att han kunde knulla dem medans han smekte hennes spermatäckta ansikte. Kapten Benedictus hade haft mycket utbyte av prinsessan, han visste inte hur det gick till men någonting hade hänt första gången han knullat henne. Hennes slidsekret hade blandats med hans saliv medans han slickade henne och han hade svalt det, sedan dess hade han aldrig lyckats få ner sitt stånd med bara ett sprut. Hans kropp producerade nu enorma mängder sperma och han sprutade vanligtvis två gånger. Han knullade henne upphetsat mellan brösten medans hon lydigt lyssnade på de nedsättande namn och ord han öste över henne. Hans kuk var stor för att vara på en människa men den såg sorgligt liten ut mellan hennes bröst som vart och ett var minst dubbelt så stora som hans eget huvud. Han älskade det och begravde kuken mellan brösten. Hon lade händerna på stolens armstöd, det fanns inget behov av att trycka ihop tuttarna, de bildade en härligt trång passage utan hjälp. Han lät kuken glida mellan och över brösten, han kunde knulla dem hur han ville, underifrån, framifrån, uppifrån, hennes klyfta var djupare än hans kuk var lång. Han knullade dem hårdare och sprutade en stor sats in mot hennes bröstkorg, drog ut kuken och gick tillbaka till sin stol. Han sjönk ner i stolen, det var precis vad han behövde, en sexig prinsessa att tillfredställa sig med. Han såg på henne där hon satt och jobbade vidare, sperman började rinna ner och droppa ur hennes härliga bröstklyfta. Han såg på kontrollerna, nya tankar tog form och han började fixa med knapparna.
Några timmar senare gled skeppet i en mjuk bana runt en blå planet som likt jorden mest bestod av oceaner. Benedictus fick enkelt upp detaljerad information på den stora skärmen mitt i rummet. Han log, rätt planet, och styrsystemen verkade fungera som de skulle igen. Han läste på ordentligt, den dominanta arten på planeten var humanoida, vilket gjorde honom glad, han gillade när varelser hade rätt antal armar, ben och huvuden. Eftersom ryktet om artens tekniska kunnande var vida spritt över galaxen hoppades Benedictus kunna utföra underhåll och reparationer på sitt skepp. Han dubbelkollade lagarna om slaveri på planeten och upptäckte till sin glädje att de accepterade det som en naturlig del av sitt samhälle, det skulle göra hans jobb lättare. Sakta lät han sitt skepp glida ner mot en större stad och landa i den avancerade rymdhamnen. Han klev ur sitt skepp, tog på sig den långa bruna läderjackan, spände fast sitt avsågade hagelgevär på ryggen och satte hatten på huvudet. Prinsessan kom ut efter honom, tornade upp sig men höll sig i bakgrunden. Han vandrade sakta fram mot en av byggnaderna där en liten grupp varelser mötte dem. Han såg på varelserna, de var bara något kortare än honom själv. Deras huvuden hade precis som hans två ögon, öron och en näsa, dock saknade de en mun. Där munnen borde sitta täcktes ansiktet av hud som i likhet med resten av kroppen var gröngrå. Deras uniformer glänste i blått och deras ledare tog ett steg fram mot Benedictus.
De skakade hand, en metalldetalj runt halsen på ledaren vibrerade plötsligt, ”Välkommen främling”, sade en metallisk röst. ”Kapten Benedictus”, sade Simon och lyfte på hatten. Ledaren såg på honom, ”Jag antar att du är en fri man”, sade han. Simon nickade och visade fram sina dokument på en liten skärm, ledaren inspekterade dem, ”ok, kapten”, sade den metalliska rösten. Simon pekade över axeln, ”min slavinna och besättningsmedlem, prinsessan Swawti”, sade han. Swawti nickade åt de samlade varelserna som såg på henne med fruktan. De uniformerade varelserna ledde in Benedictus och hans beskyddarinna i en byggnad för att scanna efter sjukdomar och smuggelgods. Lyckligtvis hade Simon Benedictus vana av att förfalska de flesta typer av dokument och gick utan problem igenom kontrollen med sitt avsågade hagelgevär. De flesta tekniskt avancerade arterna brydde sig bara om vapen med inbyggd energikälla som strålpistoler och turbolasrar. Simon log, de förstod uppenbarligen inte faran med en svärm kraftigt utslungade blypellets. Han visade fram sin förfalskade licens för Swawtis strålvapen och viftades igenom utan problem.
Han klev ut ur huset med Swawti efter sig, gatan utanför var full av varelser, till största delen samma art som de han just pratat med men även ett par andra sorter. De vandrade längs gatan och började snart kunna orientera sig i staden. De tredimensionella lysande reklamskyltarna började tändas i takt med att mörkret föll. Tunga regndroppar föll från himlen och Benedictus svängde in på en liten bakgata som badade i ljus från hundratals lysande skyltar. Han läste på skyltarna ovanför hans huvud och insöp den härliga doften av civilisation. Krossat glas krasade under hans tunga kängor och rykande sopcontainrar gav bakgatan en dimmig framtoning. Han tippade på huvudet och en ström regnvatten rann av brättet på hans hatt. Han dubbelkollade adressen i boken han stulit från en bartender några månader innan, det var rätt gata. En liten dörr med ett par storvuxna män utanför, fångade hans intresse. Männen var av en annan art än den dominanta arten på planeten; de var huvudet längre än Simon själv och nästan dubbelt så kraftiga. Deras djupt sittande ögon och kraftiga pannor sade honom att de stammade från en art med många fysiska konflikter, de var byggda för närstrid. Männen var humanoida men deras skinn var läderartat och deras munnar var fulla av vassa tänder som blev omöjliga att missa när de log sitt breda leende, ett leende som inte var menat som en hälsning.
Simon gick fram till dörren och stannades som väntat av de båda vakterna, han tog ett steg bakåt. ”Vill herrarna vara vänliga att ta ett steg åt sidan?” frågade han, ”jag har ett ärende att uträtta här inne och det blir bra mycket svårare rent logistiskt om ni inte genast makar på er.” De båda vakterna såg på varandra, det tog ett tag för dem att förstå vad han menade. ”Du stick”, sade den ena, ”du är inte välkommen.” Simon såg lugnt på en av vakterna, ”Det står välkommen på dörrmattan”, påpekade han, ”hämta nu er chef och säg åt honom att Kapten Benedictus är här för att prata affärer.” Vakten rörde sig inte ur fläcken, ”du försvinner nu”, sade han och knäckte med näven. Tanken på att de två vakterna skulle kunna förlora ett slagsmål hade aldrig fallit dem in. De hade inte ens funderat över att den fyra meter långa kvinnan kunde utgöra ett problem om situationen skulle bli våldsam. ”Du akta dig”, sade en av vakterna, ”vi är till hälften människor, om du inte försvinner så krigar vi ner dig.” Simon såg på dem igen, det såg verkligen ut som att de skulle kunna vara resultatet av en seg kväll på en avlägsen bondgård. Han tippade upp sin hatt och log mot dem, ”oj oj, till hälften livsfarliga och krigiska människor?” sade han med ett elakt leende. Han såg på när deras hjärnor började arbeta och de lade ihop hans kommentar med hans mänskliga ansikte. Deras självsäkra leenden smälte och ersattes av ett uttryck av stridsberedskap. Simon suckade och duckade uttråkat under ett knytnävsslag från den ena vakten. Han hade sett slaget komma långt innan vakten knutit näven. Han använde rörelsen till att svepa undan benen på den andra vakten som landade på rygg med ett otäckt krasande ljud från sitt bakhuvud. Simon grep tag i den första vaktens hand som häpet hängde kvar i luften där Simons huvud varit för bara någon halv sekund sedan. Han lyfte med benen och vred vaktens axel ur led samtidigt som hans armbåge hårt kolliderade med vaktens vassa tandrad. Han snurrade runt och avslutade striden med en spark i vaktens ansikte. Han rättade till sin hatt och såg på de utslagna vakterna.
”Ja ni, det var trevligt att råkas i alla fall”, sade han och fläktade sig i ansiktet med hatten. Han inspekterade den första vaktens ansikte som nu saknade ett antal vassa tänder. Simon letade med fingrarna på gatan, tog upp en tand och satte den i sitt hattband bland en lång rad andra tänder, alla från olika arter han slagit ner på sina resor. ”Jag tror inte att jag har någon sådan här”, sade han för sig själv och steg åt sidan. Prinsessan stod bakom honom och han visade med handen mot dörren, ”om du skulle vara så vänlig prinsessan”, sade han. Swawti tog sats och gav dörren en kraftig spark med sin ena hov, dörren slets av sina gångjärn och föll med ett brak in i rummet. Simon log mot henne, ”duktig flicka, du har verkligen förtjänat kvällens knull”, sade han och klev in. Han stack ut huvudet, ”vänta här ifall bröderna Tandvärk vaknar medans jag är borta”, sade han och försvann.
Simon drog upp sitt hagelbrak och började gå upp för en trappa som ledde upp till andra våningen på byggnaden som luktade mögel och smuts. Hög musik sköljde över honom när han försiktigt smög uppför trappan, han kände lukten av konstgjord rök och billig alkohol. Var det möjligt att ingen märkt att någon sparkat in en tjugo kilos metalldörr nedanför? Han kom upp för trappan och möttes av ännu en dörr. Han inspekterade låset och ryckte sedan på axlarna. Han lade handen på handtaget och öppnade den olåsta dörren som svängde inåt av sin egen tyngd. Han kom in i ett rum som var nästan fyllt av rök, den tidigare höga musiken var nu öronbedövande och en mängd lasrar blinkade genom luften och lös upp rökpartiklarna i långa strålar. Benedictus hade aldrig varit någon större expert på musik men till och med han ansåg att det här var något av ovanligt dålig kvalité. Han hade kommit in på ena långsidan av ett rum som dominerades av en stor scen av något spegelmaterial på höger sida och av en mängs soffgrupper på vänster sida. Längs väggen mittemot fanns en enorm bardisk och ett par dörrar vidare in i byggnaden.
Han klev in genom dörren och slängde igen den efter sig, musiken överröstade det dova lätet av dörren som slog igen och han såg sig omkring. På scenen dansade kvinnor av olika arter i klädnader som lämnade mycket att önska, de flesta dansade ensamma men några dansade med varandra. Spegelgolvet var fullt av kvinnor som utövade avancerade parningsritualer med varandra utan att bry sig om ifall akterna passade ihop med deras partners art. Han riktade blicken mot ena soffgruppen, en mängd varelser i dyra kostymer satt slött och lät sig tas omhand på de mest ovanliga sätt av honor av olika arter. Borden dignade av drycker av olika sorter, Simon log för sig själv, han hade kommit rätt. Hans regntunga jacka gneds mot hans händer medans han snabbt stövlade fram mellan soffgrupperna mot ett bord som var större än de andra. En grupp män av den lokalt dominanta arten såg upp från sina nöjen och spände ögonen i nykomlingen. ”Trevlig kväll?” skrek Simon för att överrösta musiken samtidigt som han med handen visade på den nakna flickan från Rigel som två av männen turades om att knulla medans deras vänner höll ner henne på bordet och kommenterade den förnedrade kvinnans lustiga ansiktsuttryck. Kvinnan skrek högt i takt med att varelsernas kukar trängde in i hennes könsöppning som inte egentligen var kompatibel med deras art.
En man i gruppen reste sig och ryckte honom från sina drömmar genom att dra fram en vass kniv han haft gömd och rikta den mot det ställe i kroppen där humanoider traditionellt har sitt hjärta. Simons hand rörde sig blixtsnabbt och snappade åt sig kniven från den häpne mannen innan han förstått vad som hände. Simon stoppade kniven i fickan, hans stridsreflexer hade aldrig varit bättre. Han tog tag om halsen på mannen och drog honom till sig, ”Jag letar efter en man som kallar sig Fengex”, väste han. Mannen nickade förskräckt, en direkt verkan av att Simon nu nonchalant höll mannens kniv mot hans rygg.
Mannen gick före Simon mot en av dörrarna som ledde ut ur rummet och lät sig fösas upp för en trappa. De stannade framför en dörr i trappans slut och mannen knackade på dörren i en serie invecklade knackningar. Dörren öppnades och Simon gjorde sig snabbt en bild av rummet innanför. Ett stort skrivbord stod mot den bortre kortsidan och bakom det satt en man i fina kläder. På var sida om dörren stod vakter med varsin strålpistol. Simon klev in i rummet och vände sig om mot mannen som väglett honom, han kastade vårdslöst över kniven till mannen som försiktigt tog emot den. Mannen försvann medans Simon klev in i rummet och stövlade fram till skrivbordet. Mannen bakom skrivbordet reste sig upp ur sin skinnfåtölj och såg på den regnvåta resenären. ”Och du är?” frågade han. Simon svepte med sin hatt, ”Kapten Simon Benedictus”, sade han och bugade sig, ”jag förstår att du är Herr Fengex, inte sant?” Mannen nickade, hans röstmodulator gav ifrån sig samma metalliska ljud som alla andra av hans art. Simon slog sig ner i en av fåtöljerna framför skrivbordet och slängde sin jacka och hatt i den andra, ”snyggt ställe du har här”, sade han och log. Mannen nickade, han var inte van att någon bara satte sig utan att bli tillfrågad. Han satte sig själv ner och lutade sig fram över skrivbordet. ”Vad kan jag stå till tjänst med?” frågade han, han skulle inte låta den oartige gästen få honom ur balans. Simon skrattade, ”slavar”, sade han, ”slavar av kvalitet och råmaterial.” Mannen såg på honom, ”det är förstås omöjligt att neka till att jag sysslar med det efter att du klivit på rakt genom min bordell”, sade han. Simon skrattade, han började gilla mannen. ”Köper eller säljer du?” frågade mannen som nu var road av samtalet. ”Både och”, sade Simon, ”och jag skaffar dem på andra sätt också.” ”Åhå”, mannens röstmodulator rosslade i ett skratt, ”en jägare?” Simon log, ”något åt det hållet”, sade han, ”jag fick tag i din adress av en slump. Jag letar efter någonting, någonting stort.” Mannen nickade, ”som alla andra alltså?” frågade han.
Simon sträckte på sig, ”nej, det här är annorlunda, jag har fått upp ett spår.” Mannen bakom skrivbordet stannade upp i sina rörelser, ”va?” frågade han och såg förvånat på Simon. Det fanns egentligen bara ett spår alla slavhandlare i galaxen oavsett art kände till, de hemliga koordinaterna till det gömda folket från Rigel. Simon såg på honom, ” du vet precis vad jag pratar om vad”, sade han. Mannen nickade, ”jo jo självklart men får jag fråga hur…” sade han. Simon sträckte på sig igen, fåtöljen var verkligen bekväm, ”jag säger naturligtvis inte hur jag ska hitta den och jag har inte de exakta koordinaterna än men jag tror att jag har mer att gå på än någon annan någonsin haft innan”, sade han. Mannen nickade, ”ok, bevisa det”, väste han. Simon höll fram en portabel skärm och mannen såg en bild av en grön flicka i en bur. ”Ok, det ser ut som en flicka från Rigel”, sade han, ”vad är det med det? Jag har tre sådana i min bordell för tillfället.” Simon förstorade bilden och mannen undersökte den noga, ”ja jävlar”, sade mannen och lutade sig tillbaka, ”den tatueringen tillhör den kungliga linjen. En baronessa om jag inte misstar mig, du vinner, men vart har du henne?” Simon log, ”i säkert förvar”, sade han, ”du tror väl inte att jag skulle ta med henne?” Mannen skakade på huvudet. ”Ok, så du tror att du kan få henne att berätta vart deras hemplanet ligger?” frågade han, ”den har varit försvunnen i flera generationer.” Simon höjde ett finger, ”inte försvunnen, gömd”, rättade han, ”och ja jag tror att jag är den på spåren, vet du vad en äkta flicka från Rigel är värd?” Mannen nickade, ”mer än min enkla bordell i alla fall”, sade han. ”Mångdubbelt”, sade Simon och log, ”jag har ett förslag.” Mannen nickade, ”jag misstänkte det”, svarade han, ”vad vill du ha?” Simon log, ”jag behöver en ordentlig rymdtekniker, vapen till skeppet, utrustning och information”, sade han.
Förhandlingarna gick bra, Simon skakade hand med den nu entusiastiska mannen som just lovat honom precis vad han bett om i utbyte mot 10 procent av vinsten. ”När tror du att du kan hitta den?” undrade mannen. Simon såg på honom, ” jag har precis fått upp spåret”, sade han, ”du vill väl vara den förste att få tillgång till varorna?” frågade han. Simon borstade regnet av sin hatt, ”det kommer ta ett tag att hitta en pålitlig besättning också”, sade han. Mannen nickade, de flesta nomadiska slavhandlare valde sin besättning med omsorg. Simon såg på mannen, ”Fengex”, sade han, ”jag behöver tillgång till din bokföring, jag vill veta vart du plockat upp vilka slavinnor och från vem”, sade han, ”du har utan att veta det råkat på några slavinnor som kan leda mig rätt.” Fengex såg bestört på honom, hans bokföring var hans hemlighet. Simon såg på honom, ”jag ska inte missbruka den, du har mitt ord”, sade han och lät irritationen stiga, ”jag kan göra det här utan dig också om jag behöver men det blir lättare med din hjälp så jag skulle vara glad om du bara litade på mig.” Fengex nickade, han ville inte missa den här chansen, ”jag skickar med dokumenten med leveransen av din tekniker och utrustning”, sade han.
Simon reste sig, ”du har ingenting emot om vi kollar igenom vad du har för slavinnor innan jag går vad?” frågade han. Mannens ansikte lyste upp, ”absolut inte”, han nästan hörde klirret i kassan. De gick ner på våningen under och in genom en av de andra dörrarna som ledde ut i en korridor med celler. Simon och mannen gick sakta förbi och diskuterade slavinnorna. Simon valde ut en blåskimrande halvgenomskinlig kvinna vars kropp var nästan flytande sånär som på vissa vitala strukturer. Hon ställde sig upp framför dem, först nådde hon knappt upp till Simons midja och en stund senare var hon längre än honom, Simon log förtjust för sig själv, ”intressant”, tänkte han. Han stannade framför en cell med förstärkt dörr. Han kikade in genom den gallerförsedda luckan och möttes av ett par genomträngande ögon. Han backade och såg in genom luckan för att få en överblick över cellen. En varelse med ett vackert kvinnoansikte såg värdigt på honom, hennes stora ögon blängde på honom och hon slängde med sitt långa, blonda hår. Simon såg på hennes överkropp som utan tanke på sin nakenhet visade fram ett par välformade bröst och en vältränad mage. Likheterna med en människa tog snabbt slut när han insåg att hon istället för armar hade ett par fjäderklädda vingar som skimrade vackert i grönt, blått och rött. Hennes rygg var täckt av fjädrar och hennes ben var fjäderklädda och formade som på en fågel med ett par kraftiga gripklor som slöt sig om en kraftig sittpinne. En kedja runt hennes ena ben höll henne fast vid sin sittpinne. Simon såg på hennes färgglada stjärtfjärdar och fann att hon under sin mänskliga torso hade könsorgan av mänsklig karaktär. Han vände sig mot sin värd, hur kunde han motstå denna skönhet?
”Hur mycket för dem alla tre?” frågade han. Mannen räknade efter, ”säg tiotusen för den vattniga tjejen, hon är halvtränad, och du får fågeln för femhundra”, sade han. Simon tappade hakan, ”femhundra?” undrade han, ”varför det?” Mannen såg på honom, ”är du en så duktig slavhandlare som du påstår så har du just gjort årets toppenaffär”, han gjorde en paus, ”men är du det inte, har du ett stort problem, hon är livsfarlig.” Simon log, ”se bara till att få dem över till mitt skepp så snart du kan, jag tänkte bara stanna i några dagar”, sade han. Han räckte över en bunt sedlar, ”det är vad jag är skyldig dig plus ett par hundringar till”, sade han. Mannen tog emot pengarna, ”jaha tack, men varför?” frågade han. Simon skrattade, ”för tandläkarkostnader och för att hitta ett par nya vakter”, sade han och gick ut mot gränden där prinsessan väntade.
De lämnade de medvetslösa vakterna bakom sig och gick sakta nedför gatan, Simon slängde en blick över axeln och nickade för sig själv när han såg de två vakterna släpas in i byggnaden av Fengexs hantlangare. Prinsessan Swawti såg på Simon, ”Kapten Benedictus”, sade hon, ”förlåt min nyfikenhet men är ni säker på att misshandeln av vakterna inte kommer att påverka era affärer?” Simon skakade på huvudet, ”överenskommelsen kommer att gälla oavsett vad vakterna säger till min affärskollega när de vaknar till medvetande”, sade han, ”det är fördelen med folk från den här planeten, de håller vad de lovar.”
Han ledde prinsessan till sitt skepp och viftade med sina dokument framför den irriterade nattvakten för att släppas igenom säkerhetskontrollen. Vaktens metalliska röst gav dem klartecken och snart syntes deras silhuetter badande i ljus medans de gick upp för rampen in i skeppets ljusa innandöme. Benedictus låste in Swawti i hennes bur innan han gav sig upp mot sina kvarter, genom kontrollerna i kaptenens hytt satte han igång de larmsystem som skulle varna honom ifall någon var dum nog att ens peta på hans skepp.
Han vaknade morgonen efter av ett behagligt larm. Han såg på den lilla skärmen ovanför sängen, en kvinna av den lokalt dominanta arten stod framför skeppet och höll ena handen lyft i en hälsning. Bakom henne stod en rad varelser, alla med ögonen på de två slavinnor han köpt dagen innan. Simon klev ur sängen och gav sig ner mot lastrummet. Hans vana fingrar fann kontrollen och han fällde ner en ramp mot marken. Han klev ut på rampen medans den fortfarande sänkte sig och lät sig sakta föras ner i ansiktshöjd med de samlade varelserna. Den kvinnliga representanten föll på knä framför honom, ”Kapten Benedictus”, sade hon, ”jag är Lienera, er nya tekniker.” Simon såg misstänksamt på henne, ”Lienera?” frågade han och kvinnan nickade. ”Fengex låter hälsa att han hoppas att jag ska vara till belåtenhet”, sade hon, ”jag har lång erfarenhet av den här typen av skepp och är beredd att börja ett nomadiskt liv.” Simon såg på de andra varelserna som kämpade med att hålla hans fågelliknande kvinna under kontroll. ”Stoppa henne i bur nummer 14”, sade han till varelserna som genast förde kvinnan mot buren. Lienera såg på honom, han kupade hennes haka i sin hand och lyfte hennes ansikte mot hans eget. Han såg henne i ögonen och märkte till sin förvåning att hon till skillnad från sina artfränder saknade pupiller. Hennes blanka vita ögon stirrade tillbaka på honom och han släppte hennes haka, ”du är medveten om att ifall du reser med mig ger du mig rätten till din kropp”, sade han och hon nickade. ”Du är fri att lämna skeppet när du vill och jag är fri att avskeda dig när jag vill”, sade han, hon nickade igen.
Den vätskebaserade kvinnan gled fram mot honom och bugade sig djupt, ”Mästare”, sade hon, ”jag är redo att tillfredställa dig på vad sätt du än behagar. Ditt ord är min lag mästare.” Simon såg på henne, hon var tränad av en expert verkade det som, ”sluta kalla mig mästare och kalla mig Kapten”, sade han, ”gör dig sedan hemma i hytt fem och invänta vidare order.” Kvinnan nickade, ”ja Kapten Benedictus”, sade hon och gled iväg in i skeppet. Simon såg på Lienera, osäker på hur han skulle behandla en äkta besättningsmedlem. ”Kan du gå igenom mitt skepp och ge mig en rapport på vad som behöver fixas?” frågade han och Lienera nickade, ”självklart kapten”, svarade hon. Simon dirigerade de samlade varelsernas arbete medans de bar ombord lådor med vapen och utrustning på skeppet, han tog emot en pärm med papperskopior av Fengexs bokföring och stängde rampen så snart den sista av Fengex medhjälpare lämnat skeppet. Han såg ut över utrustningen, innehållet i de nya lådorna skulle komma väl till pass.
Under ett par hektiska dagar lärde sig Simon mer om sitt skepp än han någonsin trott var möjligt. Lienera gav honom regelbundna uppdateringar och han såg sitt trogna skepp förvandlas från ett skrangligt transportmedel till en väloljad skönhet. Simon såg på intresserat medans Lienera omstrukturerade skeppets kommunikationssystem vilka tidigare hade krånglat något förskräckligt. I vissa fall hade de till och med interfererat med skeppets styrsystem så att avslutad kommunikation lika väl kunde innebära en avslutad bränsleförsörjning till styrraketerna. Han såg på den inhemska kvinnan som vant fixade hans skepp, han var intresserad av att veta mer om hennes bakgrund men ville inte störa henne medans hon hade hans skepp i sina händer. Han såg på kvinnan, hennes vita ögon reflekterade ljuset från den gröna kontrollpanel hon jobbade med, trots avsaknaden av mun fann han henne attraktiv. Simon tänkte över situationen, det enda han älskade mer än att knulla utomjordiska flickor var sitt skepp, han tänkte inte riskera att göra henne upprörd just nu. Han var inte riktigt säker på hur man betedde sig mot en kvinnlig besättningsmedlem, slavinnor var så mycket enklare.
Han kände kåtheten stiga, han ville bara dra fram kuken och knulla henne där i maskinrummet, eller åtminstone runka över hennes oljiga munlösa ansikte, spruta i hennes blonda hår. Simon flydde fältet, klättrade upp för stegen från maskinrummet och gick snabbt mot hytterna. Han kände kuken hårdna i byxorna, kände den trycka mot tyget. Han slet upp dörren till hytt fem där den vätskebaserade slavinnan hade inkvarterats. Simon klev in och kikade in genom badrumsdörren där hon hade placerat sig i badkaret. Hennes kropp var omöjlig att definiera eftersom hon kunde anta en mängd olika skepnader. Han såg en skimrande blå struktur som påminde om ett mänskligt kranium i något han valde att kalla hennes huvud. Hon sköt upp huvudet ur kroppen och lade det över badkarskanten, hennes ansikte tog formen av en attraktiv mänsklig kvinna och ett par armar växte ut ur hennes kropp på ett rinnande sätt. Han såg på medans hennes ögon flöt in på sina platser och en mun tog form. ”God afton Kapten Benedictus”, sade hon och lade armarna i kors över badkarskanten. Hon vilade hakan på armarna, ”hur kan jag stå till tjänst Kapten?” frågade hon och log ett förföriskt leende. Benedictus häpnades över hennes utomordentliga träning, hon var lika älskvärd som hon var ovanlig.
Benedictus drog ner sina byxor och visade den erigerade kuken som pekade mot henne, ”jag tänker knulla vettet ur dig flicka lilla”, sade han och slet av sig jackan. Kvinnan flöt upp ur badkaret, hon växte upp ur vattnet och medans han såg på formades hennes kropp till en torso med ett par långa ben. Hon klev ur karet och fram till honom, ”naturligtvis Kapten Benedictus”, sade hon, ”hur önskar ni använda min kropp?” Han lade sina händer på henne, osäker på vad han skulle få uppleva. Ett tag trodde han att hans händer skulle sjunka rakt igenom henne men upptäckte till sin glädje att hennes skinn var av en gummiliknande vävnad, elastisk men inte skör. Han tog tag i henne och ledde henne till den oanvända sängen. ”Är min skepnad till belåtenhet?” frågade hon och Benedictus nickade. ”Jag kan ändra vilka attribut ni önskar Kapten”, sade hon, ”önskar ni större bröst eller längre ben…” Hon avslutade inte meningen utan lät kroppen förändras för att understryka sin poäng. Simon smekte hennes halvgenomskinliga bröst och i sitt huvud jämförde han känslan med en välfylld vattenballong. Han satte sig i sängen, ”sug min kuk”, beordrade han och kvinnan föll på knä framför honom. Hon tog hans kuk i munnen och började suga. Simon såg kuken glida i hennes mun genom hennes halvgenomskinliga kinder, inne i hennes kropp pulserade et mängd främmande organ. Han såg hennes mun bilda en mängd flikar som smekte hans ollon medans hon förde munnen fram och tillbaka över hans kuk. Hennes läppar flöt ur och förlängdes, de omslöt hans kuk och gled ner mot pungen. Han lutade huvudet bakåt och njöt när han kände hennes läppar massera kulorna och analöppningen.
Simon smekte hennes huvud medans hon sög honom, han kände på hennes lena hud och såg på det söta ansiktet. ”Mindre bröst, ge mig mindre bröst”, sade han och hon lät sina bröst krympa tills de nästan försvann helt. Han tog tag i hennes kropp och lyfte upp henne i sängen. Han satte henne över sin kuk och såg på medans organ inne i hennes kropp rörde sig för att låta en vaginaliknande struktur öppna sig mellan hennes ben. Han stötte sin hårda kuk i henne utan förvarning och hon kved till, ”duktig tjej”, morrade han, ”håll fittan trång och skön för mig.” Kvinnan gnydde av hans grova kuk i sin trånga slida, ”ja kapten”, kved hon. Simon tog ett tag om hennes midja och började stöta kuken djupare in i henne, han kysste hennes hud och slickade hennes kropp. Hon smakade syrligt och han slog armarna om henne medans han knullade henne hårdare. Kvinnan gled upp och ner längs kuken och snart blev hennes röst mindre desperat och mer upphetsad. Han slickade hennes kropp och kände hur hennes hud ändrade struktur. Från att ha varit gummiartad blev den nu mer elastisk och hal. Hans händer gled över henne och snart ändrades smaken av hennes hud och blev saltare. Han kände hennes hud utsöndra ett slemmigt sekret och hon började rida honom självmant. Hon satte sina händer på varsin sida av hans huvud och förde underkroppen fram och tillbaka över hans kuk. Han kände att hon började få svårt att kontrollera sin kroppsform, de vackra benen flöt ut på hans sidor och han kände slem droppa ner över honom. Hennes kropp flöt ut över honom, de enda fasta strukturerna var hennes huvud och hennes underliv som fortsatte att glida upp och ner över hans kuk. Han dränktes nästan av hennes slem och när han slog armarna om henne kändes det som att krama en använd kondom.
Han njöt av den exotiska flickan som nu stönade medans hon lät sin fitta knulla honom. Hennes röst varierade i läge, från djupa bastoner till höga tjut. Han kände henne rinna in under honom och omsluta hans kropp. Han badade i den slemmiga tjejens sekret och hon tryckte sina läppar mot hans. Hennes tunga lekte med hans och han kände hennes kropp bilda punkter med sug och slickförmåga över hela kroppen. Ett utskott av hennes underliv letade sig in i hans analöppning och började stimulera hans prostata. Hennes fitta mjölkade hans kuk obarmhärtigt medans de stönade i takt. Snart kunde han inte hålla emot längre utan sprutade långt in i henne. Hon tog sig samman och lät kroppen bilda en vagt humanoid skepnad. Han såg på henne, inne i hennes vätskefyllda inre flöt hans vita sperma runt för att sakta tas upp av hennes inre organ. Han satte sig upp och hon flöt av honom. ”Är kapten nöjd med mig?” frågade hon. Simon nickade, det hade varit det mest annorlunda knull han någonsin haft men han hade gillat det. ”Mycket nöjd”, sade han, ”jag tänker knulla dig fler gånger.” Hon formade sin kropp till en vacker mänsklig kvinna och vinkade förföriskt av honom när han täckt av slem gick längs korridoren till sin egen hytt. Simon log, det hade varit ett bra köp.
Fler noveller av samma författare
Korrekturläser nästa del nu... Den borde komma upp i dagarna! :)