Martin bestraffad av Mona Lund
Författare: kuksunil Datum: 2013-07-15 19:56:35
Kategori: Homo och Första gången
Läst:
14 424 gånger
Betyg: 1.8 (5 röster) 2 medlemmar har denna novell som favorit
Den stora villan på Stora Essingen låg med utsikt över mälaren. Huset hade en gång tillhört den direktör som introducerat apelsiner i Sverige. Frukthandlarens importfirma hade vuxit väl över BNP i Sverige vid den tidpunkten och med åren blev han rejält förmögen. Huset hade byggts enligt konstens regler och genom arvskiften till slut lämnat grosshandlarfamiljen. Idag beboddes huset av en annan direktör. En kvinna i mogen ålder som inte fötts med guldsked i munnen.
Genom hårt arbete och en gnutta tur hade Mona Lund lyckats arbeta sig uppåt i hierarkin på firman. Även om hon var kommersiellt begåvad utöver det vanliga hade det inte varit lätt. Kombinationen av ett kvinnligt yttre och en stark karriärlust hade ställt henne inför många prövningar genom åren. Många gånger hade hon varit tveksam om det varit värt det men det är historia idag. Idag var hon direktör för det hela. Mona Lund hade varit VD för firman i många år och hade med olika typer av optionsprogram och konvertibler lyckats bli den största ägaren. Firman var sedan 2000-talets början noterat i både Stockholm och London. Monas förre man Harald, sonen till grundaren hade gått bort för fem år sedan i en olycka. Allt för tidigt men så var det. De senaste åren hade Mona begravt sig själv i arbeten, möten och än mer arbete. Lågkonjunkturen sedan Lehman Brothers kraschen hade drabbat många företagare hårt i Sverige och trots Anders Borgs ständiga skryt om hur bra det gick för Sverige så verkade vändningen avlägsen.
Precis som vanligt kände Mona Lund att hon även denna söndag i början oktober behövde arbeta. Den preliminära kvartalsrapporten var ännu inte klar och det fanns flera öppna poster som behövde stängas och manuset för presskonferensen behövde justeras. Sedan noteringen på börsen hade allt för mycket tid gått åt att sälja in resultatet till fjuniga analytiker. En uppgift Mona avskydde.
Väl försjunken i den engelska skinnfåtöljen i biblioteket på nedre våningen med utsikt över mälaren satt Mona och läste arbetsdokumenten när Tim uppenbarade sig intill eldstaden i biblioteket. Direktör Lund, behöver ni något innan jag går för dagen? Mona tittade upp på den store mörke mannen som varit hennes betjänt i många år och skakade på huvudet. Tack Tim, jag behöver inget. Då kommer jag som vanligt klockan 8 imorgon, sa han och lämnade biblioteket. Söndagar var normalt Tims lediga dag och så var det även idag. Mona hörde hur ytterdörren stängdes och skymtade sin store mörke betjänt promenera ut över gräsplanen.
Monas koncentration minskade något och tanken på den hemlighet som hon och Tim delade smög på henne. Det var drygt ett år efter att hennes make avlidit som det hände, som hon numera alltmer sällan numera tänkte på. Att hela händelsen inte hade slutat i domstol var hon oändligt tacksam för och drygt en miljon kronor fattigare av. Att förlora pengar hände sällan Mona men den där gången fanns det inga alternativ. Allt för mycket skulle bli förstört om händelsen skulle blivit offentlig. Och det var precis det som Martin hennes tidigare VD assistent hade hotat med. Lilla sköra Martin tänkte Mona. Att han skulle visa sig vara så tuff trots allt hade förvånat henne. Den unge pojken, som knappt såg myndig ut, hade hon anställt direkt när han var klar med sina studier på Handels. Martin hade hoppats att tjänsten som VD assistent skulle leda in honom i maktens korridorer, men så blev det inte. Det berodde inte på att han var klen, ja nästan flickaktigt klen. Det berodde inte heller på att han inte var tillräckligt smart. Martin ville helt enkelt inte arbeta hårt. I början hade inte hans lättja visat sig eller varit ett problem men med tiden blev det ett problem.
Mona som hela sitt liv arbetat med att lösa problem hade inte riktigt bestämt sig för hur hon skulle lösa problemet med Martin innan det hela skenade i väg den där kvällen. Att bara avskeda Martin utan att ge honom en läxa verkade alldeles för lätt. Pojken behövde lära sig att hårt arbete är vad livet handlar om även om man tagit sig igenom Handels. Att det skulle leda till ett avgångsvederlag på över en miljon kronor fick henne fortfarande att må illa. Men killen var smart. Martin hade hotat med att gå till polisen först och sedan till kvällstidningarna. Det var värt att betala honom. Hade händelsen läkt ut hade säkert aktiekursen dykt och konsekvenserna blivit betydligt större. Mona visste redan innan dat att hon skrev under avgångsvederlaget till den då 24-årige Martin att hon skulle komma att straffa honom en gång till framåt. Det Martin inte visste var att hon fotograferat det som hände den där kvällen och de hemliga fotona skulle han antingen få köpa någon gång men då skulle priset vara betydligt högre en 1 miljon kronor. Det förutsatte dock att han lärt sig av läxan och blivit av med sin lathet. I annat fall om han inte lyckat arbeta ihop sig rejält med pengar så skulle hon kunna använda fotografierna för att ödelägga hans sociala liv.
Mona lade den trista rapporten åt sidan. Hon hade helt tappat koncentrationen och kände sig rastlös och behövde ett avbrott. Trots att hon försökt koncentrera sig på rapporten dök Martin, miljonen kronor i avgångsvederlag och den där kvällen upp och suddade ut fokuset på de öppna posterna i kvartalsrapporten. Mona reste sig upp. Trots att hon sällan drack sprit reste hon sig och gick fram till den välförsedda drinkvagnen och fyllde upp ett rejält kristallglas med Chivas. Hon tog en stor klunk och kände hur värmen spreds ut i kroppen. Efter ännu en stor klunk var alla tankar på rapporten borta. Nu tänkte Mona på fotografierna. Hon ställde ned glaset och gick mot bokhyllorna. Drog fram trappstegen, klev upp och sträckte sig efter ett av franskbanden på den näst högst hyllan. Trots att det städades regelbundet i villan så dammade det när hon drog ut det som såg ut att vara en tjock uppslagsbok. Mona klev ned från trappstegen, hämtade glaset och sjönk ned i den stora Josef Frank soffan.
Det första fotografiet som Mona nu studerade visade ett uppdukat middagsbord. Löjromssnittar, hummer och en flaska Champagne i en iskylare. Martin såg ut som han skulle. Klädd i mörkkostym och diskret slips. Trots att han var så ung så syntes hans begynnande tunnhårighet väl. Den kvällen det hände hade Mona bjudit över Martin på middag i den stora villan på Essingen under förvändningen att hon ville diskutera hans nästa karriärsteg inom firman, något hon visste att han nästan dagligen tänkte på. Martin hade kommit direkt från firman runt klockan 7 på kvällen. Mona hade lämnat lite tidigare för att hinna hem för att fixa med förberedelserna. Hon hade bett Tim handla det som behövdes men hon hade själv valt Champagnen. På bilden bredvid såg hon sig själv. Nog hade hennes mörka hår blivit lite mer silversprängt nu än det var på fotografiet tänkte Mona när hon såg sig själv på fotografiet. Den lilla svarta toppen med den djupa urringningen som hon bar den där kvällen kunde hon fortfarande bära. Trots att det gått några år och att hon sedan länge passerat de 50 så håll hon faktisk formen. Kanske hade den generöst tilltagna bysten sjunkit ned något med åren men det var bara marginellt. Mona kom på att kamerautrustningen som hon låtit montera diskret i takkronan över matsalsbordet fortfarande satt kvar trots att hon bett Tim montera ned den.
Det var Tim som hade hjälpt henne att ordna fram Rohypnol. Nästa fotografi visade en mycket trött Martin. Hon kom ihåg att hon hade blandat i drogen i hans Champagne när han gått ut för att ”tvätta händerna” efter förrätten. Efter det att Martin börjat på sin andra hummer hade Mona märkt att han börjat bli märkbart slö. Då visste hon att spelet snart kunde börja. Mona vände blad och nästa fotografi visade den unge Martin under förvandling. Tim hade fått på Martin en blond peruk efter det att Mona sminkat honom. Det lätt feminina anletsdragen hos den unge VD assistenten hade förstärkts till den grad att det var svårt att ana att där under allt sminket fanns en ung man.
Hon kom ihåg hur krångligt det hade varit för Tim att få av honom kostymen och underkläderna innan de kunde börja med att klä den nersövde Martin i kvinnokläder. På det fjärde fotografiet såg Mona ilskan i Martins ögon, där han satt fastspänd vid matsalsstolen utklädd till en liten tjejslampa. Tim stora tjocka kukhuvud ligger ovanpå Martins eller som vi kallade honom då Martinas huvud. Mona känner hur hennes bröstvårtor styvnar när hon studerar fotografiet. Hon kommer ihåg hur upphetsad hon blev den kvällen av att se Martin bli förnedrad. Nästa bild visar när Martin blir munknullad av Tims tjocka svarta lem. Tänk det är precis som ryktet säger. Svarta män har rejält stora kukar tänker Mona. Boken innehöll många fotografier och Mona bläddrar vidare. På en sida ser Mona hur Martins mun är helt uppfylld av en servett samtidigt som hon skymtar Tim i bakgrunden. Det var när Tim körde in sin stora kuk i Martin bakifrån. Mona lägger ifrån sig boken.
Mona hade kommenderat sin betjänt att knulla Martin som en slyna hela kvällen. Tim njöt av att låta sin svarta långa tjocka kuk penetrera Martin på alla tänkbara sätt. Han sprutade honom i munnen, i ansiktet och i hans uttänjda rosett flera gånger. Martin ömsom grät och kved tills han tillslut verkade förlika sig med sitt öde och bara hulkade till då och då. På Monas näthinna fanns bilden av när Tim slutligen hade tömt sig i Martin för sista gången och släpade ut honom mot hallen för att sedan slänga ut honom ur villan. Hon kommer ihåg hur det rann vitt kladd längs Martins lår. Tim slängde ut Martin som en uttjänt hora på trappen och där låg han ett bra tag innan han gav sig av…
Fler noveller av samma författare
| Titel | Kategori | Betyg | Datum |
|---|---|---|---|
| Martin bestraffad av Mona Lund | Homo | 1.8 | 15/7-13 |
