Från soldat till erövrare, del 8: Frestelser
Förord
Jag kör del 8 här med, främst sporrad av alla vänliga, uppmuntrande och positiva kommentarer jag fått. Sexnovell.se, please fixa!?
Stående uppmaning: läs tidigare delar om du inte gjort det. Kom gärna med feedback. Konstruktiv kritik och beröm är det som får mig att fortsätta skriva. Kommentar, PM eller mail - vad som passar dig. Denna novell är till för dig som vill ha lite mer handling och inte nödvändigtvis måste ha pang på.
Här kommer del åtta som handlar om Löjtnant Martin Anderssons resa från soldat till... erövrare.
//Oddball
---
Från soldat till erövrare
Del 8
"Frestelser"
eller
"In Puris Naturalibus"
Alva tittade forskande på sig själv i den stora spegeln. Hon mötte de klarblå ögonen i spegeln som tittade tillbaka på henne med en intensiv blick. De lätt mandelformade ögonen var den del av sin kropp hon var mest nöjd med. De flesta som kallade sig blåögda hade en gråblå ton i sina ögon. Inte Alva, hennes var klarblå, nästan självlysande i intensitet. Det gav henne karaktär, det visste hon. Och fick de andra "blåögda" se ut som "gråögda" istället. Väl inramade av hennes ögonbryn som var mörka och väldefinierade, gjorde de hennes blick något folk reagerade på. I positiv bemärkelse. Ögonbrynen tyckte hon var jobbiga, de krävde underhåll för att inte kännas buskiga. I själva verket var de inte i närheten av att vara buskiga, dock var de täta. Något som antagligen bara Alva själv störde sig lite på, även om det inte var någon fara. Något hon däremot störde sig rejält på var de få fräknar hon hade på näsan. De var inte många och inte väl synliga, men de fanns där. Nu efter sommaren var de lite mer synliga än vanligt. Vissa hävdade att hon klädde i dem, men hon höll inte med. De störde henne, precis som födelsemärket ovanför ena mungipan. Men till skillnad från detta kunde fräknarna sminkas bort hjälpligt. Hon putade prövande med sina fylliga läppar och kände sig bättre till mots. De läpparna kunde fresta en munk i celibat kände hon. Visste hon. Eller trodde sig veta åtminstone. När hon såg sitt ansikte, inramat av hennes långa mellanblonda hår, såg det runt ut. Lite mulligt. Men detta satt endast i hennes eget huvud för hon var verkligen inte mullig, något hennes kompisar ständigt påminde henne om. Men lite rund i ansiktet var hon ändå. Hennes hår var när det var blött nästan lite krulligt. Nu var det dock naturligt vågigt även om hon gärna kammade det rakt och satte upp i tofs. Det tyckte hon såg lite mer strikt ut, lite mer... vuxet.
Hon lät blicken vandra ned och möttes sina bröst som tittade tillbaka på henne. Om hon fick välja nåt utöver sina ögon som hon var nöjd med, var det sina bröst. Från första stund när hennes bröstvårtor börjat växa hade hon insett att detta skulle ändra hennes liv. Hon hade tidigt påbörjat övergången till kvinna och det hade gett henne övertaget. Övertaget över vänner och framför allt... pojkar.. och män. Allteftersom brösten växte och hennes kvinnliga former sakta trätt fram, hade intresset och blickarna på henne ökat. Brösten hade varit centrum för uppmärksamheten och det hade hon tidigt lärt sig att utnyttja. Något de flesta inte fick se var hennes bröstvårtor och vårtgårdar. De var stora och bruna. Först hade hon tyckt det var fult men nu gillade hon det. Det fick hennes bröst att se ännu större ut på något vis. Hon lät sina händer fånga upp de runda kullarna och lyfte upp brösten lite, vägde dem. De kändes mjuka, lena och varma i hennes händer och tyngden av dem i händerna kändes tillfredsställande. Hon mindes dagen hon insett att hon behövde D-kupor. Vissa klasskamrater hade inte ens behov av en BH då. Hon såg och kände hur bröstvårtorna styvade lite vid beröringen av brösten. Den mjuka, lena huden på brösten knottrade sig under hennes mjuka beröring. De var alltid känsliga och inte sällan en del av hennes främsta verktyg när hon gjorde det skönt för sig. Verktyg ja... hennes bröst var verkligen verktyg, inte bara för hennes egen njutning utan för att få som hon ville. Få den uppmärksamhet hon behövde. Fast det räckte inte med ett par rejäla tuttar, det visste hon. Det krävdes mer än så, och hon hade det. Hon lyfte upp brösten lite till och tryckte ihop dem, lät de bilda en springa där de trycktes ihop. Rundningarna ovantill fick henne att se än mer bystig ut. Hon släppte dem och de gungade till ett kort ögonblick innan de återtog sitt tämligen uppnosiga läge. Tiden hade inte satt sin tand på hennes kropp än, tyngdlagen verkade helt enkelt inte hittat hennes byst än.
Händerna vandrade ned längs höfterna, som hon tyckte var lagom runda och kvinnliga, fram över magen och till venusberget. Hon önskade att hon var lite smalare så hennes magmuskler syntes, men hur hårt hon än tränade var hennes mage och rumpa lite runda. Mullig, som hon vidhöll. Nonsens som hennes kompisar brukade replikera. Hon hade ett sunt lager fett på sin kropp hade någon uttryckt det. Hon fnös, vad var det för sunt med det? Handen vandrade ned längs hennes venusberg som välvde sig tydligt där de gick över till hennes kön. Ännu en sak hon avskydde, sin bulliga... framsida. Hon hade fortfarande komplex för att ha baddräkt eller bikini på sig, hon tyckte hennes fitta syntes för mycket, var för framtonad. Hon hade förstått att det inte nödvändigtvis var något... negativt men hon ogillade det. Det tog fokus från hennes övriga kropp. Fingrarna vandrade över den kala blygden. Hon hade tidigt börjat raka sig. Först för hon att hon kände sig... smutsig. Ful. Numera för att det var skönt och fick hennes fitta stå ut mindre. Hon drog fingrarna längs skåran som först slöt tätt men längre ned släppte fram de inre blygdläpparna. Hon rös till. De var känsliga. Hon tryckte isär blygdläpparna och hennes intima, rosa öppnade sig. Någon hade sagt att en fitta var det vackraste som finns men hon förstod det inte alls. Vad var det för vackert med den? Den såg så... porrig ut. Händerna vandrade vidare ned över låren och bak mot rumpan. Blygdläpparna slöt sig som en mussla när hon släppte dem. Hon såg upp igen, ändå nöjd med vad hon såg. Damn, vem skulle inte säga nej till denna kropp?
Första gången hon sett den nya vaktmästaren hade hon direkt blivit förälskad. Eller förälskad var fel ord. Attraherad. Hans manlighet tilltalade henne, det var precis den typen av "farliga" utseende hon gillade. "Snälla pojkar får inte vackra flickor" stämde på henne åtminstone. Hans bestämda och skrämmande sätt på uppropet hade fått hennes kompisar att frukta honom. Själv hade hon... blivit... kåt. Den första kvällen hade hon fått sommarens skönaste orgasm och det var vaktmästare Anderson som vandrade på hennes näthinnor när hon spände sig i en båge i sängen och kvävde ett stön när hon kom på sina fingrar. Hon hade då bestämt sig, han skulle bli hennes projekt. Det var han som skulle få ta hennes oskuld, som hon sparat. Inte för att hon ville spara den, utan för att ingen hade dugit än. Ingen hade varit henne värdig. Chanser hade det funnits och hennes sexdrift hade varit svår att tygla. Men det hade aldrig riktigt klaffat så hon hade istället blivit en mästarinna på sin egen kropp. Men det skulle det bli ändring på. Han var Den, det visste hon direkt. Synd bara att han inte visste det än. Det var en av hennes största besvikelser när Line hade sagt att han var... bög? Skulle den killen gå igång på... andra killar? Aldrig! Hon kunde bara inte tro det och hon vägrade acceptera det. När den initiala bestörtningen lagt sig svängde den över till en ännu större beslutsamhet. Hon skulle bara ha honom och han skulle be henne om det. Att bara tvinga sig på honom, det var inte hennes grej. Nej, hon skulle snärja honom, få honom att krypa efter henne. Ju mer ouppnåelig han verkade, desto mer ville hon det.
När Line dragit fram Baileysflaskan hade Alva genast insett en möjlighet. Hon bara hoppades att vaktmästaren skulle göra ett besök hos dem. Att bli tagen på bar hjärna med en flaska var för uppenbart, så hon hade övertygat Isabelle att komma. Alva visste att om vaktmästaren skulle komma förbi, skulle Isabelle aldrig klara att hålla masken. Hon var för mesig för det. När hon sett spritflaskan hade hon först inte velat vara med, men både Alva och Line kunde vara tämligen övertygande. Sedan hade hennes "plan" gått i lås och över förväntan. Hon hade blivit våt i trosorna innan vaktmästaren ens fått fram flaskan. Mycket riktigt hade han förstått att de hade något för sig och det hade inte dröjt länge innan Isabelle hade avslöjat dem. Hon hade gått som i ett töcken när de gått mot rektorns rum för att få sin bestraffning. Hon visste att Line var sur för att ha blivit avslöjad och hon visste att Isabelle var livrädd. Inte bara för bestraffningen utan det förakt som hon visste att Line och Alva skulle visa henne för att ha bangat, inte klarat av att hålla masken. Isabelle hade klarat sig undan bestraffningar helt hittills, till skillnad från Line och Alva. Hon var säkert livrädd för det som komma skulle. Alva som visste vad som väntade borde vara mer rädd än hon, hade hon tänkt. En viss oro hade hon haft i alla fall, hon visste inte alls vad den nya vaktmästaren hade för rutin när det kom till bestraffningar. Äckelgubben hade inte varit så stark men det hade han tagit igen med ren och skär illvilja och sadism. Nya vaktmästaren såg inte bara skrämmande ut, han såg fruktsansvärt stark ut med. Det kunde betyda outhärdlig smärta. Det var med viss förvåning hon hade sett Isabelle bli bestraffad. Bara handen? Det kunde ju bli... riktigt intressant! När sista slaget hade fallit på Line hade hon varit så nervös men kåt att hon nästan var rädd. Nervositeten var inte på grund av den eventuella kommande smärtan, utan för att hon skulle få visa upp sin nakna bak för vaktmästaren. Hon skulle få hans hand på sin nakna kropp. Han skulle kunna se... hennes mest intima. Bara tanken svindlade. Hon tänkte inte hindra honom från att se. Retas kunde hon göra sen, nu ville hon bara visa honom vilka godsaker hon kunde erbjuda honom. Synd att hon inte hade anledning att ta av sig skjortan med.
Det var endast med ren viljekraft hon inte hade kommit när han sen slog henne. Hon visste redan innan att hon reagerade... positivt... på smärta. Förväntningarna hon byggt upp för den här händelsen i kombination med den åtrå hon kände för vaktmästaren hade fått henne vimmelkantig av kåthet. Och när slagen föll hade de, till hennes fascination och förvåning, drivit henne snabbt mot orgasm. Hans hand på hennes svank när han slog. Dem där millisekunden när handen landat på hennes skinka, innan den lyftes igen. Beröringen. Åh! Ett par slag till och hon hade inte kunnat hindra sig. Eller en beröring på rätt ställe, det hade funkat det med. Hon hade känt hur det runnit längs hennes ben när hon och tjejerna gått tillbaka till sin korridor. Det hade bara krävts några få, bestämda smekningar och tryck på fittan så hade hon kommit så det blixtrade för ögonen. Nu stod hon framför spegeln och hade precis bestämt sig. Det var dags att påbörja Projektet. Hon insåg att det bästa sättet att ta reda på om vaktmästaren var bög var att försöka få honom upphetsad. Så det märktes. Det var dessutom precis vad som behövdes för att påbörja arbetet med att förföra honom. Hon fick dock inte gå för hårt fram, det var helt nödvändigt att ha tålamod och inte stressa fram saker och ting. Första steget var alltså att få vaktmästarens reaktion på *hela* sig. Och för all del på nakna flickor i övrigt. Planen var smidd och hon skulle se till att så många av hennes korridorskamrater var med på den. Utan att de själva fattade det så klart. Hon var både nervös och spänd. Det var dags.
---
Om terminen börjat dåligt med tre bestraffningar redan första dagen, var det till Martins stora lättnad, lugnare tiden efter. Oavsett varför, var han glad att slippa utföra fler bestraffningar. Skulle sanningen fram - det var inte bara för att han tyckte det kanske var lite att ta i, att smiska skolflickor på detta vis. En del av honom hade gillat synen på de allt rödare, fasta och bara skinkorna lite *för* mycket. Det var känslor han ville förneka, förtränga. En av tjejerna hade dessutom verkat gilla det, vilket Martin inte kunde få ur sitt huvud. Den första tiden efter terminsstart fick eleverna mycket att tänka på i form av läxor och undervisning som drog igång. Martin hade funderat på om det fanns någon tradition kring nollning på skolan men rektorn hade svarat att om det gjorde det var det inget som man kände till. En del av filmen från Martins anställningsintervju hade visat flickor som smiskade andra flickor, men hur eller varför detta gått till visste rektorn inte. Inget i Martins renderingar eller spontana inspektioner avslöjade någon verksamhet som liknande eller ens påminde om det han sett på filmen. Det störde Martin lite, för han hade en stark känsla att man nollade. Och inte på det harmlösa sättet, eftersom det skedde dolt. Bristen på "vanlig" nollning som skedde utomhus var påtaglig och det närmsta som kom var picknicar de hade i parken. Lite *för* idylliskt och skötsamt, tänkte en cynisk Martin.
Om eleverna skötte sig på ytan så var det istället något annat som störde, förutom bristen på bekräftade nollningsaktiviteter. Martin hade en begynnande känsla, som tilltog med tiden. Eleverna undvek honom på ett sätt som var helt och fullt förståeligt givet hans demonstration på uppropet. Men det var något annat där. En dold nyfikenhet. Ett intresse från flickornas håll som Martin inte riktigt kunde sätta fingret på, först. Så fort han såg åt någons håll såg de ut att vara precis så avvaktande och avståndstagande som de rimligtvis borde vara. Men i ögonvrån såg Martin hur det ibland viskades, tittades menande. Inte alltid, då och då enbart. Svaret på vad det var kom på ett oväntat sätt. Martin hade under sina inspektioner av skolan gjort en lista på saker han ansåg behövde åtgärdas, både på kort och lång sikt. Allt från att sätta fast kablar som lossnat till att mura igen hål som uppstått där de inte borde vara. Denna lista började han beta av i rask takt, så fort han inte hade något annat att göra. Eftersom alla uppenbarligen höll sig i skinnet blev det en hel del åtgärdat de första veckorna.
En av dessa åtgärder var hålet i väggen i duschrummet. Det hade han skjutit på. Mest för att han ansåg det var besvärligt. Det var ett ganska stort projekt även om han bara avsåg täppa till hålet. Att renovera hela duschrummet var inte att tala om. Och från duschrumssidan var hålet så litet och diskret att det var nästan omöjligt att se. Det jobbiga var att ta med sig det som behövdes för reparationen genom schakten. Tillslut tog Martin tag i projektet. Planen var att lägga på en fuktspärr inifrån och sen helt sonika mura igen det så hjälpligt det nu gick. Det fick ske i etapper och första vändan var således till för att lägga på fuktspärren. Martin hade en liten väska med det han behövde, som han sköt framför sig. När han klättrade i det vertikala schaktet hade han den hängandes runt halsen. Halvvägs upp i schaktet hörde han ljud, avlägsna ljud. När han fortsatte uppåt och till sist kom till den avstickare som han skulle in i svor han till tyst för sig själv. Ljuden kom antagligen från hålet han skulle fram till för att täppa igen. Han hade helt glömt bort att kolla när duschrummet var tomt. Det hade helt enkelt inte slagit honom att det skulle kunna vara ett problem att det användes. Förrän nu. Ljudet kom från flickor som pratade och duschade. Han svalde hårt och funderade. Detta fick vänta. Skulle vara just snyggt om han puttade ut murbruk eller nåt när han höll på, så de märkte det. Den situationen som skulle följa det var inget han ville vara med om. Han började klättra tillbaka, mycket irriterad över sitt misstag. Plötsligt stannade han och försökte själv förstå varför. Utan att finna svar fann han sig själv klättra tillbaka och börja krypa in i alkoven och fram till det lilla utrymmet med stolen och bordet. Hans agerande var nästan helt automatiskt, han kunde inte hindra sig själv. Det var som om någon inre kraft tagit kontrollen över honom och styrt honom tillbaka. Hålet var inte stort men ljuset som strilade igenom det, fukten som strömmade in från det kombinerat med ljuden som hördes gjorde hålet gigantiskt. Det ropade på honom. Kom. Kom och titta! Martin stålsatte sig och stannade upp. Nej, fokus!
Det var då han hörde det. De pratade om honom. Eller, det verkade som det i alla fall. Först förstod han det inte, men en händelse tidigare den dagen där han fått hjälpa en tjej som haft problem med en dörr gjorde att han förstod vad det handlade om. Han stannade upp helt och lyssnade.
- Så han är bög alltså? Vem har sagt det?
- Stina hörde det av någon. Tror det var Line. Någon hörde nån av lärarna säga nåt när de trodde att ingen hörde.
- Jag tycker han är läskig! Har ni sett ärret? Undrar vad han råkat ut för?
- Säkert slagsmål?
- Mmm... kanske...
- Han har så creepy blick. Eller, den är inte alls creepy på samma sätt som Gubbens. Men han ser så... arg ut. Vill inte bli straffad av honom inte.
- Haha nej.. gubben var kanske rubbad, men stark var han inte.
- Fast Line sa att han inte slog så hårt och utan redskap.
- Ja, men han sa att han var snäll också, sa hon. Han kanske inte är så elak som han ser ut.
- Jag tycker han är snygg. Tänk er honom utan ärret. Han är grymt vältränad.
- Ärret är ju coolt ju. Fast... lite läskigt. Fast... ah... han är snygg.
- Äh lägg av! Han är ju gammal!
- Ja, men har ni sett hans tajta rumpa?
- Synd om han är bög bara. Vore kul att... förföra honom.
- Äh, lägg av. Du som inte ens sett en naken kille.
- Käften! Har jag visst!
- Säkert.
- Meh... Undrar om man kan få reda på om han verkligen är bög.
En röst som tidigare inte varit med i diskussionen bröt nu in. Han hörde bara en del av det som sades för hon var på väg ut ur duschdelen och in omklädningsdelen.
- Det finns sätt att ta reda på det...
- Hur då?
- Man...
Martin svor för sig själv. Först för att han inte hört fortsättningen, sen för att han insåg att han låg i ett ventilationsschakt och tjuvlyssnade på duschade flickor som skvallrade. Men mest för att insåg varför eleverna betedde sig konstigt kring honom. De var nyfikna. På honom och hans förmodade homosexualitet. Fan att den skulle spöka igen. Han hade helt förträngt det där. De gick alltså runt och spanade in honom och försökte lista ut saker om honom. Smickrande? Kanske. Tveksamt. Sen irriterades han också över att hans första och enda bestraffningssession hade tagits så lättvindigt. Det var helt uppenbart att den inte haft tillräckligt avskräckande effekt. Han lovade sig själv att höja (eller var det sänka?) nivån nästa gång. Nu hade de bytt samtalsämne och det han hörde fick honom att bli torr i munnen på ett ögonblick. De diskuterade... rakning av sina kön. Och verkade jämföra. Gör flickor sånt? Nej! Det hade börjat med nån som kommenterade någon annans brist på behåring. Kommentaren hade fungerat som en väckarklocka och ryckt Martin ur sina funderingar. Snabbt och effektivt.
- Snyggt! Är det skönt utan hår?
- Lent och fint! Känns... porrigt.
- Vem skall se det? Du är väl inte lebb?
- Äh, lägg av! Bara skönt.
- Bättre än den här busken! Kanske borde göra nåt?
Nu tog den där okända kraften över. Sakta, oändligt sakta men utan att tveka rörde sig Martin närmre hålet. När han närmade sig slog fukten och duschrumsdoften emot honom. Han kisade först, ljuset var starkt för hans mörkervana ögon. Det kändes som att titta in i en stark lampa. Martin svalde hårt när han satt ögat mot hålet och fokuserade. Först såg han inget. Sen... Sen...
Det var helt klart så att det gått många år sen Martin sett en naken tonårskropp. Det var trots allt femton år sen han varit en själv. Då hade han nog inte gjort samma reflektioner som han gjorde nu. En vuxen man och en ungdom ser på en ung kvinnas kropp på lika men ändå helt olika sätt. Det han såg var helt makalöst upphetsande, där vetskapen om att de inte kände till att han tittade fungerade som katalysator. Framför sig hade han delvis och hyfsat klar vy över duscharna och de tre tjejer som befann sig där. Han såg inte deras ansikten men väl merparten av deras kroppar, från axlar ned till knän ungefär. Han hade precis vant sig vid ljuset när han såg hur ena tjejen tryckte fram sin höft och demonstrativt drog i könshåret för att visa på hur hon borde frisera sig. Synen av de fasta, unga kropparna som var blöta med strimmor av tvål som rann nedåt var hypnoserande. Ena tjejen var mycket riktigt rakad hann han se när hon sträckte sig efter något. Den smala springan var fullt synlig och området kring den helt kalt. Det såg ut som ett barns kön, men med skillnaden att det satt på en kvinna med höfter och bröst. Ganska stora dessutom, utan att för den skull hänga ned något vidare. De övriga två hade, vad Martin kunde se, varierande grad av könshår. Den ena tjejen hade en rejäl fittbuske. Det såg ytterst kvinnligt ut. Tätt, tjockt hår dolde helt hennes mus men utgjorde en fin inramning av hennes blygd och venusberg. Den tredje tjejen hade tunnare, rakt hår som var lite glesare och inte så utbrett. Såg också fint ut och man såg hennes lilla skåra i håret. Den tjejen hade ganska små men väldigt fina bröst. Tjejen med fittbusken däremot, hon hade rejäla... pattar. De var så stora att tyngdlagen onekligen hade en effekt på dem. Hon var förvisso lite mullig men brösten var magnifika. Och vårtgårdarna därefter! Så mycket bröst på en så ung kvinna! Trots detta var det den rakade tjejen som fångade Martins intresse mest, hon var nämligen mycket vältränad och det var något Martin uppskattade. Han hade inget emot mullighet eller smalhet heller. Men vältränade kvinnokroppar var något extra. Magrutor, spelande muskler i skön kombination med kvinnliga linjer var det bästa han visste. Och den rakade tjejen hade allt detta. Det var med stor besvikelse Martin insåg att de försvann ut. De verkade vara de sista.
Det tog en lång stund för Martin att varva ned. Det han sett var lika förbjudet som det var upphetsande. Han hade inte betett sig bättre än gubben! Han hade verkligen inte kunnat hindra sig. Resolut tog han tillslut fram väskan och drog fram det han behövde för att börja det arbete han kommit för att utföra. Men när han skulle applicera tätningen hejade han sig. Det... det... gick inte. Så fort han slöt ögonen flimrade vyn av de ovetande, nakna, unga tjejerna förbi. Bilderna sände stötar genom hans kropp och fick honom att bli medveten om hur kåt han faktiskt var. Det gick inte! Han kunde inte mura igen hålet. Det var så fel. Och så rätt. Gubben hade dött när han använde hålet. Det vore fel om hans död var förgäves, intalade Martin sig själv samtidigt som han packade ihop sin väska. Logiken i det var lika bristande som den var självklar. Med ett dåligt samvete men med en allt annat än obefintlig känsla av sexuell frustration kröp Martin tillbaka. Han kände sig misslyckad och kåt. Kombinationen var beklämmande och som en hund med svansen mellan benen drog han sig tillbaka till sitt kontor. En lång stund satt han bara och funderade. Funderade på hur han skulle ställa sig till allt. Och till Hålet i synnerhet, vad det hade att... erbjuda... för möjligheter... Vetskapen om att han kunde, när helst han önskade det, titta på ovetande, nakna duschade tonårsflickor var... berusande. Det knackade på dörren och först när han ropat "Kom in" insåg att han satt med sin fullt erigerade penis ha handen och drog i den förstrött. Hur den hade kommit fram kunde han inte riktigt dra sig till minnes men paniken var påtaglig när han insåg att han inte hade en chans att få in den i tid. Han drog stolen närmre skrivbordet och hoppades att det inte skulle synas från andra hållet. "Hur fan gick det där till" var det sista han hann tänka innan dörren gled upp. Han la händerna på bordet och svalde hårt.
- Kom in! Hans ton var lätt barsk men inte arg på något sätt.
Ett docksött ansikte inramat i mörkt, rakt hår tittade försynt och osäkert in i dörrspringan. Martin suckade tyst för sig själv. Typiskt han skulle råka sitta med dasen i full stridsberedskap när han fick sitt första besök av en elev. Han vinkade in henne och hon klev osäkert in. Hennes rädsla var påtaglig, hon var inte bekväm med att bara där hon var, det var säkert. Hon stannade när hon kommit in. I famnen höll hon en väska, en sån Martin sett flera ha för att bära sina skolsaker i mellan olika lektioner. Hennes blick flackade och hon hade svårt att se på honom. Hade han gjort sig så skräckinjagande hann Martin fråga sig själv innan han återigen kom på att han satt med sitt svajande stånd mindre än ett par meter från den unga flickan. Hon höll sin väska hårt mot sig. Lycklig väska att bli tryckt mot hennes bröst...korg. Martin slog den snuskiga tanken ur hågen och såg på henne med så mild blick han tyckte att han kunde avvara.
- Vad kan jag... göra för dig?
- Ehh... min... väska. Den går... inte att få upp. Jag får inte isär låset... tänkte du kanske hade... verktyg. Jag har saker där i jag ... verkligen behöver!
Martin ryckte nästan till vid ordet verktyg. Han skulle precis resa sig upp för att hämta den "akutväska" med verktyg han gjort i ordning för utryckningar av diverse karaktär. Så kom han på sin kuk och fick i sista stund stopp på sig innan han rest sig.
- Det kan vi ordna. Kan du räcka mig väskan där?
Han pekade på sin verktygsväska, väl medveten om att den var svintung. Flickan såg dit han pekat och ryckte till men gick bort mot den. Det var all tid Martin behövde för att bända in kuken i gylfen och stänga den. Tyvärr gjorde han det lite för snabbt och det skar till i honom när han fastnade med förhuden i kedjan. Han stönade till av smärta och lyckades precis lösgöra sig och få in den när hon gav upp sina försök att lyfta den. Helvete, tänkte han och bet ihop. Fan! Det gjorde ju skitont.
- Visst ja, den är ju lite tung, ursäktade Martin.
- Ställ din väska på skrivbordet!
Martin studsade upp och fram mot väskan. Han ville snabbt få väskan mellan sitt ömmande skrev och flickan. Hans hastiga utfall fick flickan att rycka till och ofrivilligt pipa till. Jösses, var han så skräckinjagande. Flickan måste varit förstaårselev, hon var inte så gammal och hennes osäkerhet gick inte att ta miste på. När hon lagt sin väska på skrivbordet backade hon och verkade inte veta vad hon skulle ta vägen. Martin skred genast till verket, ivrig att få en ursäkt att stå med ståndet vänt mot skrivbordet istället. Det skulle vara lätt att öppna låset genom att bryta upp det. Men han ville ge det en chans att få upp det så det skulle gå att använda igen. Tillslut fick han dock ge upp dessa försök och med verktyg bända isär låset. Det gav tillslut vika och väskan öppnades. Det var oundvikligt att se ned i väskan och innehållet fick Martins att stanna upp, förvirrad. Ovanpå några böcker och mappar låg... en... dildo. Rosa och absolut inte den minsta modellen heller. Hans stånd som lagt sig när han jobbat med låset började göra sig påmint igen. Vad var det här? En knappt byxmyndig liten toppsnäcka med dildos i väskan?! Helt ofrivilligt såg han en bild framför sig med den späda, söta flickan med skoluniformskjolen uppdragen över höfterna och den rosa dildon instoppad i sin lilla fjuniga mus. Han var helt perplex och visste inte hur han skulle hantera situationen. Han hindrade en impuls att dra upp dildon och fråga om det var detta hon "verkligen behövde". Sen såg han den. Flaskan. En liten flaska vars innehåll enligt reglerna var strängt förbjudet på skolan. Hans hjärta sjönk, inte nu igen!
- Han såg på henne och hon tittade upp, rädd i blicken men synbart lättad att han fått upp väskan.
- Tyvärr är låset lite trasigt nu. Men det bekymrar mig inte lika mycket som... Martin tvekade. Hon såg på honom undrande.
- ...som innehållet. Har du något att säga om det?
Han steg åt sidan och visade med en gest att han förväntade sig att hon skulle gå fram och kika. Osäkert gick hon fram och Martin studerade noggrant hennes reaktion. Hon flämtade till och satte handen för munnen, för att sedan anta en röd färg i ansiktet. Innan hon hann säga nåt spärrade hon upp ögonen och blev istället vit i ansiktet. Hon backade från väskan, skakandes på huvudet.
- De... de... den är inte min. Eller... jag menar... ingen av dom! Jag...
Hon skakade på huvudet, fortfarande med handen för munnen. Hon såg riktigt rädd ut nu. Hennes reaktion gick inte att ta miste på, antingen var hon en skådespelerska värd en Oscar eller tre, eller så var det en nyhet för henne att hon hade sprit. Dildon kunde förvisso vara hennes, men inte troligt. Inte gick man ned och bad att få väskan upplåst bara för att visa upp sin dildo. Ens av misstag.
- Du vet vad som gäller angående... sprit. Martin lät inte hotfull tyckte han, men tydligen gjorde hon.
- Det... det... inte min. Desperationen var påtaglig i hennes röst.
Martin såg hur hennes ögon blev glansiga och hur hon kämpade för att hålla emot gråten. Hon andades snabbt. Han stack ned handen i väskan och drog fram spritflaskan. Sedan tittade han på henne.
- Menar du att denna inte är din? Hon nickade skräckslaget
- Hur hamnade den i så fall i din väska?
- Ing... ing... ingen aning, sa hon.
- Tänk efter. Har du ställt den nånstans? Kommer nån annan åt den?
Hon tänkte efter och nickade sedan, först eftertänksamt, sedan mer entusiastiskt.
- Jag hade glömt den utanför klassrummet förut. Den stod där hela lektionen, jag behövde inget ur den och kom på det när vi slutade.
Martin tänkte efter. Nolltolerans mot sunt förnuft. Om ryktet spred sig att han låtit henne komma undan, skyldig eller inte. Men hans magkänsla sa att hon faktiskt var oskyldig. Han spände ögonen i henne.
- Vi säger så här. Jag tror på dig. Kommer det fram att du ljugit kommer jag inte vara nådig.
Flickan nickade ivrigt. Martin skärpte rösten.
- Du ska inte berätta om detta. Vi kan inte ha folk som går omkring och tror att det räcker med att skylla på nån annan när jag hittar skit i deras väskor. Hör jag att du berättat blir jag... mycket besviken. Du vill inte se mig besviken, tro mig. Du kan ta väskan, men flaskan behåller jag.
Martin räckte henne väskan. Hon tog den och gjorde först inget. Sen antog hennes vita ansikte en rödare ton igen. Hon rodnade och mumlade något.
- Vad sa du?
- Jo... den... där ... andra... saken... är inte heller min.
Efter en stunds förvirring förstod Martin.
- Du menar dildon? Han kvävde ett skratt. Den är inte otillåten. Den kan du behålla om du vill.
Nu rodnade hon ännu mer, men skakade på huvudet.
- Den är inte min. Ta den.
- Tror du jag vill ha den, sa Martin innan han hann hejda sig.
- Nej! Jag menar.. alltså... vill inte ha den... bara.
- Jag kan ta hand om den och kasta den, antar ägar...innan inte kommer självmant och hämtar den.
Flickan stoppade ned handen i väskan och fiskade upp dildon. Högröd i ansiktet räckte hon honom den. Hennes hand såg liten ut mot dildon. Synen av den unga flickan med den rosa dildon, lite handfallet i näven fastade på Martins näthinnor. Han tog emot den och la den bredvid flaskan på bordet. Flickan gick mot dörren. Hon vände sig om innan hon gick ut och tittade på honom med en blick som fick Martin att smälta inombords. Söta, fortfarande gråtvåta ögon på ett gulligt litet ansikte med lättat uppsyn såg på honom.
- Tack!
- Det var så lite så.
När dörren gick igen kastade sig Martin till dusch/toarummet och krängde ned stigande skräck av sig overallen. Kalsongerna var blodiga. Inte mycket, men ändå. Det ömmade rejält och han drog av sig dem och inspekterade skadan. Det var inte så farligt trots allt men hans stolthet var allt annat än stolt nu. Den smärtan han upplevde när han tvättade rent var inte att leka med. Han var alldeles svettig av den när han var klar. Lite svårt att sätta plåster på en kuk med. Det löste ju onekligen ett problem han hade, det var inte läge att få stånd nu. En stund senare satte sig Martin vid skrivbordet och stirrade på den rosa dildon och spritflaskan. Vad var detta egentligen? Vem går och slänger ned sådana saker i andras väskor och varför? Hade hon gjort sig ovän med någon? Eller var det bara ett bus mot henne eller hennes kvarglömda väska? Att flickorna hade sprit i smyg hade han redan upptäckt, men tanken på att de hade dildosar fick det att vattnas i munnen på honom. Han slog bort tanken och slängde ned grejerna i den största skrivbordslådan som nu var tom efter hans rensning. Den kvällen när han somnade snurrade tusen tankar i hans huvud. De var så pass påträngande att han låg en lång stund och funderade, oförmögen att lätta på det tryck av kåthet han tidigare känt.
Den dagen, "dildodagen" som Martin själv refererade den som, kom att utgöra starten på en besynnerlig tid. De duschande tjejerna och deras diskussion i kombination med dildo-incidenten fick upp Martins ögon för att något hände på skolan omkring honom. Nåt han inte sett tidigare. Eleverna var, som någon varnat honom, inte så oskyldiga trots allt. Känslan av att bli viskad om, smygtittad på var också påtaglig. Sen tyckte Martin sig uppleva att vissa tjejer, framför allt i äldre årskursen, kråmade sig lite väl mycket när han var i närheten. En tjej som skulle sträcka sig efter något när det var kö strök sin bak lite för mycket mot honom för att det skulle kännas som en slump. En annan tryckte ihop sin byst lite för påtagligt när hon gick förbi, dessutom var översta knappen i skjortan inte knäppt. Något som inte var "reglementsenligt" men också något Martin först när det var försent att påpeka hade insett. Martins medvetenhet om att det rörde sig hundratals hormonstinna flickor, unga kvinnor omkring honom gjorde dagarna till en enda lång plåga. Speciellt som han inte kunde runka och få lite utlopp för sina kåta känslor. Kuken läkte men det rörliga organet var inte direkt någon hjälp i läkningsprocessen. Ironiskt nog skulle det visa sig att det omvända skulle gälla. Att såret istället skulle vara honom och hans organ behjälpligt, på ett högst oväntat sätt.
En vecka efter "dildodagen" gick hans första riktiga larm. Belysningen hade gått i duschrummet till gymnastiksalen. Detta förbaskade duschrum. Problemet var att det var under användning. Så klart. Ingen såg nåt alls. Nån hade halkat sig och slagit i skallen rejält i mörkret. Kaos. Det var med viss bävan Martin stormade upp till duschrummet med verktygsväskan i högsta hugg. Pannlampan satt redan på plats. Någon hade öppnat entrédörren till omklädningsrummet på glänt för att släppa in lite ljus och några flickor trevade efter kläder och höll på att klä på sig. På golvet, på en handduk låg en helt naken tjej och blödde ymnigt från ett sår i pannan. Gymnastiklärarinnan höll som bäst på att ta hand om henne och han bedömde snabbt att hon inte behövde hjälp. Det dunkla ljuset gjorde hennes arbete svårt men gav Martin en god vy av den nakna flickan. Situationen var sådan att han dock inte tänkte på det mer, han stegade in i duschrumsdelen. Från det larmet gått (via interntelefon) hade det +tagit max tre minuter till han var på plats så duschrummet var fortfarande fullt med... duschande flickor. Ljuskäglan från hans pannlampa hamnade på än den ena, än den andra nakna flickan som hoppade till och skylde sig hjälpligt. ´Men nu fick han på nära håll se det han tidigare bara tjuvkikat på. Petter Niklas började röra på sig oroveckande i byxorna. Han stålsatte sig. Det fanns en kopplingsdosa längst in som Martin tidigare identifierat som en riskfaktor eftersom det var ett våtutrymme. Han öppnade och kikade in. Mycket riktigt, det var blött där inne. Väldigt blött! Kortis antagligen. Elsystemet i huset var något av ett spagettiverk och han var osäker på var säkringsskåpet fanns för rummet. Sedan drog han sig till minnes att det satt bakom en dörr i en alkov i omklädningsrummet. Han mätte i kopplingsdosan för att säkerställa att det var strömlöst, sedan torkade han rent och torrt och såg till att det såg någorlunda bra ut innan han satte igen locket. Han var väl medveten om alla nakna flickor som stod runt omkring honom. Kuken var nästan halvstyv vid tanken på var han befann sig, trots hans idoga försök att fokusera på arbetet. Han gick bort till säkringsskåpet och hann se flera nakna flickor fladdra förbi i ljusskenet från pannlampan. Det var samma klass han tjuvkikat på tidigare konstaterade han. Han kände dessutom igen två av tjejerna han straffat. Inklusive hon som verkade ha gillat det. Han hajade till när han såg henne, för till skillnad från de andra gjorde hon inte en tillstymmelse till rörelse för att dölja sig. Som om hon... inte var blyg alls. Martin skakade tanken ur huvudet men det han som hastigast sett var desto svårare att få bort. Han fokuserade på säkringarna och hittade rätt säkring. Bytte och vips varde det ljus.
Det enda som var mer spännande än att befinna sig i ett mörkt omklädningsrum med nakna tonårsflickor - det var att befinna sig i samma rum när det var ljust. Han var... tvungen att kontrollera kopplingsdosan igen och passerade nu flickorna i full belysning. Synen han möttes av brände hål i hans ögon, kändes det som. Någon skrek till nu när de var så mycket mer exponerade i ljuset. Alla skylde sig när han gick fram mot änden av väggen där locket satt. Alla utom en.
- Äh, var inte så fjantiga. Han är ju... han ... bryr sig inte, rättade flickan som Martin straffat, flickan som vägrade skyla sig.
Till hans stora förtret för det han såg var något av det mest aptitretande han någonsin sett. Hon stod och tvålade in sina utstående, mjuka kullar på ett sätt som fick Martin att få andnöd. Kuken stramade och han kom plötsligt på hur illa detta var när smärtan plötsligt klöv hans kuk i två delar. Eller så kändes det åtminstone. Han kvävde ett stön av smärta och föll ned på knä framför accessluckan. Såret hade sånär som läkt men hans massiva erektion av det han precis sett hade rivit upp det. Smärta och njutning går kanske ihop, men inte smärta på kuken och njutning. Där tar det stopp, i alla fall för Martin Andersson. Med hårt sammanbitna tänder öppnade han och såg till att göra sitt arbete lite mer permanent. Han skulle behöva komma tillbaka när duschrummet var utvädrat och inte fuktigt och öppna luckan och vädra ur. Sen kunde han försegla med fuktspärr. Hur nu nån kan vara så utomordentligt korkad att placera en kopplingspunkt här? Han kände blickar bränna på sig, hörde de duschande och i allra högst helnakna flickorna bakom sig, bara meter från honom. Det var plågsamt. I ögonvrån såg han hur flickan som han straffat böjde sig framåt i en tvättande rörelse. Med baken vänd mot honom. Det var ju nästan... utstuderat. När han reste sig var hans stånd en saga all och hade ersatts av en skrynklig, nedblodad liten klump ej värdig att kallas kuk. Det kände han. Flickan ställde sig upp igen och vände sig om mot honom. Hon såg på honom med en utforskande blick och tvålade sig ännu mer. Lite för mycket kanske, tänkte Martin.
- Känns det inte ... lite konstigt att vara här inne ändå, sa hon medan hon helt ogenerat tvättade sig mellan benen.
Martin såg på henne och kom på att detta var, "dildotjejen" undantaget, den första som tilltalat honom direkt bland eleverna. Vilket tillfälle att, ja, bryta isen. Han tvingade se på henne. Hon slutade inte tvätta sig men såg på honom, mer stint än någonsin. Hennes bröst hängde tunga och svängde inbjudande där hon stod lätt framåtböjd och tvättade sig.
- Jag jobbar, sa Martin kort. Rösten höll knappt.
- Det känns inte konstigt att ha... dig här, replikerade hon och gav brösten ännu en intvålnining - till Martins stora förtret.
Hans hjärna höll på att koka över av kåthet men hans smärtande kuk hindrade honom effektivt från att bli det på fler sätt. Han ryckte på axlarna så nonchalant han kunde.
- Bra. Jag kanske måste störa vid fler tillfällen.
Han tvingade sig själv att slita sig från henne. Nån annan mumlade nåt i stil med "Du är knäpp Alva" när han gick ut till omklädningsrummet. Alva hette hon alltså... Hans funderingar avbröts av gymnastiklärarinnan.
- Kan du hjälpa mig ned till sjukrummet med henne, måste nog sy ett par stygn och jag har grejerna där.
Till saken hörde att gymnastiklärarinnan, som var en lång, smal och vältränad kvinna, också fungerade som skolsköterska. För de mer långsiktiga och omfattande åtgärderna i skolsjukvården fick de besök av personal som utförde det, men de vardagliga behoven sköttes av henne. Detta var något Martin var glad för, han hade varit rädd för att sjukvård skulle bli ännu en del av hans brokiga samling arbetsuppgifter.
- Absolut, mumlade Martin och ställde ned sin väska.
Den fick han hämta senare. Han nickade mot gymnastiklärarinnan och gemensamt lyfte de den skadade flickan. Hennes blödning i pannan var hjälpligt stoppad men hon var ganska sänkt i övrigt, något som oroade Martin. Skallskador och nedsatt allmäntillstånd var sällan bra kombination. Hon hade blivit täckt av en handduk som nu föll av henne. Även om Martin nu höll i en naken tonåring var han mer fokuserad på att hjälpa. De fick assistans att sätta på henne en handduk så hon slapp gå naken genom skolan. Med varsin arm om sina axlar gick så han, flickan och gymnastiklärarinnan ut. Flickan kunde gå själv men hade ont och hennes tyngd antydde att hon trots allt var ganska illa däran. En stund senare la de ned henne på britsen i undersökningsrummet. Återigen åkte handduken av och Martin fick full insyn i hennes anatomi innan han täckte över henne igen. Söt liten fittbuske. Söt mage med lite "valpfett". Ganska små men toppiga bröst. Smala midja. Tjejen var mörkhårig med kort, lockigt hår i page. Söt. Hela hon. Så klart.
Martin assisterade fröken Liljegren, eller Anna som hon kallades av vänner, när hon förberedde syinsatsen. Såret var tvättat så det handlade om att lokalbedöva och handräcka. Martin var van och de arbetade under tystnad. Det var samma sorts självklara samarbete som när två musiker möts för första gången och spelar ihop. De känner av varandra och kan snabbt falla in i varandras spelande. Tjejen, som hette Linnéa, verkade fått en ordentlig hjärnskakning för kräkningarna kom som ett brev på posten. Det hade Martin förutsett och hade en hink nära till hands. Återigen gled Linnéas handduk upp och exponerade henne helt. Han höll i henne när hon kräktes och tänkte inte på hennes nakenhet. Men han råkade av misstag komma åt hennes ena bröst när han hjälpte henne ned på britsen igen. Den mjuka kullen kändes magnifik under den korta stund han kom åt den. Den gjorde honom påmind om hur naken Linnéa faktiskt var. Han skylde henne ännu en gång. När de var klara reste sig Anna upp och såg uppskattande på Martin.
- Tack för hjälpen sa Anna. Det märks att du är van vid sjukvård.
- Detsamma, sa Martin.
- Du... har du något för dig närmsta två timmarna?
Martin tänkte efter. Inget speciellt faktiskt.
- Nej.
- Kan du tänka dig att hålla Linnéa under uppsikt, jag har en lektion snart. Om det är okej? Är det okej för dig Linnéa?
Linnéa mumlade jakande. Innan Martin visste ordet av var Anna ute ur rummet och kvar satt han med en nästan naken Linnéa. Han ville att hon skulle vara vaken, vilket han sa till henne. Hon mådde illa och ville vila, men det tänkte han inte tillåta, inte innan han kände sig någorlunda säker på att hon var ok. Han tvingade upp henne för att kolla neurologiska statusen och nu gled den där förbannade handduken av igen. Men varken han eller Linnéa brydde sig. Martin tog dock sin uppgift på största allvar och en stund senare kände han att han gjort vad han kunnat. Hon verkade okej i övrigt och han lät henne vila efter att ha gett henne smärtstillande tabletter. Hon sov kort därpå, fortfarande med handuken på sniskan. Synen av den knappt täckta flickan sovandes, med förband på huvudet var både rörande och vacker. Han studerade hennes toppiga bröst som höjdes och sänktes med hennes andning. Kuken började återigen göra sig påmind och han kom på att såret gått upp. Han gick in på toaletten och gjorde sårvård på sig själv. Resultatet blev att hans återkommande kåthet blev som bortblåst. Han täckte över den sovande Linnéa men kunde inte låta bli att råka röra henne lite. Bara lätt längs det mjuka bröstet. Han såg fascinerat på när huden på det lilla bröstet knottrade sig av beröringen och bröstvårtan drog ihop sig lite. Sen dolde han det och satte sig på det lilla kontoret. Från där han satt hade han uppsikt över den sovande flickan och han fördrev tiden på bästa sätt tills Anna dök upp.
- Hur har det gått?
- Bra!
Martin förklarade vad han gjort och Anna nickade belåtet.
- Jag kan ta över nu. Du skall ha stort tack för hjälpen. Hon såg återigen gillande på honom och han kände stor glädje över att ha varit till nytta på detta vis. Dessutom behandlade Anna honom som en kollega och inte något skrämmande ufo som vissa andra i personalen gjorde. Belåten gick han därifrån, dock med ett styng av oro för den skadade flickan.
---
Alva var irriterad. Att skapa kortslutningen hade varit enklare än hon trott och han hade ju kommit. Men hennes försök till trots hade hon inte fått alls den bekräftelse hon hoppats på. Visst hade han tittat till lite, men inte mer än så. Vilken annan kille som helst borde stirrat ögonen ur sig och fått trångt i brallan! Han var inte bög. Hon visste det. Hon kände det! Hennes förtjusning av att få visa upp sig för honom hade förbytts till frustration. Att Linnéa skulle smacka i huvudet och stjäla all uppmärksamhet! Det pirrade till när hon tänkte på att hon stått en dryg meter från honom, helt naken och med fingrarna oskyldigt i, eller på sin fitta. Då hade han minsann tittat lite extra. Väl? Hon beslöt sig för att det behövdes mer drastiska åtgärder för att skapa reaktioner. Det var kanske dags... att "åka dit" igen?
Det dröjde en dryg vecka till innan Alva hade sin plan klar och kunde driftsätta den på ett trovärdigt sätt. Dessutom var det viktigt med tajmingen om planen skulle lyckas. När tillfället hon väntat på sedan kom handlade hon snabbt. Hennes redan dåliga relation till sin klasskamrat Isabelle hade hon medvetet försämrat successivt under veckan. Hon hade använt incidenten med spritflaskan som bränsle. Tillslut och vid ett väl avvägt tillfälle såg hon till att konflikten eskalerade. På bästa lektionstid, när de hade kemi. Kemilärarinnan var en som var väldigt intolerant mot störningar på lektionerna och när den hetsiga diskussionen eskalerade till handgemäng var det klappat och klart. Alva hade lyckats reta upp Isabelle ordentligt och lyckats parera ett slag och ge en lavett tillbaka när fröken Jacobsson uppmärksammade dem. Innan ordet av var de nedsläpade till vaktmästaren. Anna hade svårt att dölja sin förtjusning vilket retade Isabelle ännu mer. Vaktmästaren såg förvånad ut när han ropade in dem och de blev inknuffade av den mycket ilskna kemilärarinnan.
- Det verkar som om du har två vaneförbrytare här. Slagsmål, störande av lektion.
Med de orden vände fröken Jacobsson tvärt på klacken och gick ut ur rummet. Kvar stod två uppjagade tjejer och stirrade ilsket på varandra. Spänningen i rummet var påtagligt.
- Så... sa Martin dröjande, utan att resa sig.
- Det var hon som började!
- Nej, det var hon!
Innan Martin han säga nåt mer hade de rykt ihop igen. Känslorna verkade fullständigt bubbla över. Martin tog ett skut fram och slet isär tjejerna. Bestämt men förvånansvärt milt tog han tag i dem och formligen släpade upp dem till rektorns rum och knackade på. De käbblade en bit på vägen men när han röt till ordentligt tystnade de helt. Man gör det när Martin Andersson ryter till. Irriterad över det hela och att rektorn inte svarade knackade Martin igen. Hon brukade svara direkt. Sen slog det honom. Helvete! Rektorn var på tjänsteresa över dagen och skulle komma först efter helgen. Bestraffningar skulle utföras direkt, utan dröjsmål. Och nu var det dessutom två av de tre han redan bestraffat. Fan! Han var förvisso bemyndigad att utföra det på egen hand men i görligaste mån skulle det ske med rektorn närvarande. Dock skulle det alltid ske på hennes kontor. Martin fiskade upp nycklarna och låste upp. Det var mörkt och han tände. Sedan släpade han in flickorna och slängde igen dörren. Han var riktigt irriterad och skulle inte ha några som helst problem att infria sitt hot om kompenserad styrka i en eventuell andra bestraffning. Nu tog militären i honom över.
- Du, sitt!
Alva satte sig ned med illa dold förtjusning. Men ilskan i vaktmästarens röst var skrämmande och hon började fundera på om det var så lyckat det här ändå. Allt hade gått som smort fram till nu. Men... oj. Han var verkligen skrämmande när han var arg. Hade hon vetat hur Martin såg ut när han var arg på riktigt hade hon varit glad över hans sinnestämning i denna stund. Samtidigt som hon blev lite rädd, började suget i underlivet komma tillbaka. Det var spännande. Och... upphetsande. Hon följde noga vad som hände framför hennes ögon. Martin förklarade varför de var här och ingen nekade till förseelsen.
- Du, öppna skåpet!
Adressen var till Isabelle. Hon ryckte till men gjorde som han sa. Hon var rädd på riktigt. Jävla bitch Alva! Först spriten, nu det här. Fan, fan, fan! Martin klev fram och såg in i skåpet. För första gången avsökte han skåpet i akt och mening att hitta ett lämpligt verktyg att utföra bestraffningen med. Han var helt obevandrad i ämnet och tog något som såg "lagom" farligt. Vilket var det enda verktyg han kände igen. Paddeln från uppropet. Han dirigerade henne med korta kommandon.
- Trosorna!
- Skrivbordet!
- Kjolen!
När så Isabelle stod där med den bara rumpan vänd mot dörren och med händerna på skrivbordet lugnade han sig. Han tänkte inte slå henne i affekt. Faktum var att han inte var särskilt arg, bara besviken. Men hot är inga hot om de inte verkställs. Det var dags att visa att han menade allvar. Smärtan i slaget han landade först överraskade både honom och henne. Hon skrek och han ryckte till av skriket. Han anpassade styrkan och insåg att det här var ingen lek. En sak om man självmant gjorde det, men detta. Det var en snyftande Isabelle som tillslut gick och ställde sig vid stolen. Sitta var inte tala om.
- Din tur!
Alva var lika nervös som hon var kåt. Det hade varit oerhört upphetsande att se Isabelle bli smiskad hårt. Hon hade blivit förvånad över hur angenämt det pirrat i fittan av att se Isabelle plågas. Kåthet blandad med äkta, oförställd skadeglädje. Sen var hon nyfiken på vaktmästarens reaktion på hennes nästa överraskning. Hon gick fram. Men hon tog inte av sig sina trosor utan stod avvaktande denna gång. Väntade på hans instruktion. Martin, som väl mindes förra gången blev förvånad. Inte lika ivrig denna gång? Kan tro det!
- Trosorna!
Alva gjorde inget. Nu började Martin bli irriterad igen.
- TROSORNA!
Alva såg på honom med stora, blåa rådjursögon och såg ut som ett oskyldigt litet barn.
- Oj. Jag... har visst inga. Vad gör vi då? Hon försökte låta som hon faktiskt var förvånad själv. Och lyckades bra.
Rummet snurrade runt Martin. Kuken reste sakta, det var som att säga "sesam, öppna dig!". Två saker slog Martin direkt. Det ena var insikten i att denna tjej var det nåt jävligt speciellt med mer än bara utseendet. Den andra att han helt glömt ta ett NED-piller i tumultet. Han svalde hårt och tänkte. Konsekvens! Nåt plagg skulle väl upp på den där förbannade tavlan. Snabbt nu. Tänk!
- Då får det bli kjolen!
Hans ord förvånade honom men han hann inte ens ångra dem innan hon hade lagt kjolen på skrivbordet. Det gick lite *för* snabbt. Nu stod hon i skor, strumpor och skjorta. Endast. Helvete vad den flick... kvinnan var läcker! Jävlar! Han ångrade genast sitt tilltag men nu var det för sent. Hon ställde sig mot skrivbordet, återigen lite för bredbent. Hennes väninna tittade storögt på. Synen var den mest upphetsande han sett. Som för att riktigt understryka sin skolflicksroll hade Alva för dagen satt upp två tofsar åt sidorna. Nu stod hon där, redo. Våt. Villig. Hon önskade att vaktmästaren skulle ränna kuken i henne istället. Där och då. Skit i om Isabelle var där. Herregud! Få oskulden tagen mot rektorns bord. Tanken svindlade. Hon kände hur våt hon var, redan innan han börjat. Hon hade sett till att dra upp sin skjorta lite för att exponera sig mer. Och för att få hans hand direkt på huden, hon hade sett hur han höll den mot Isabell precis innan. När handen så äntligen lades på hennes nakna svank gick en stöt igenom henne. Hon suckade ofrivilligt till. I ögonvrån hann hon till sin stora förtjusning se, precis innan första slaget föll, exakt det hon längtat efter att se. Vaktmästarens byxor putade ut, betänkligt!
Fler noveller av samma författare
Kommentarer
Tack för vänliga kommentarer, blir jätteglad! Jag kommer inte sluta skriva och om jag slutar publicera här kommer jag se till att ni hittar dem annorstädes.
Ja, det är Martins plan Snickarn. Dessvärre verkar det som om flickorna snarare sätter Martin på plats. Eller? .... :)
Herregud vilken grymt bra novell! Kan inte sluta läsa och du FÅR inte sluta skicka in fortsättningar. Är det så att någon eller några saboterar dig är det skamligt - detta är det bästa jag läst på denna sida de senaste åren! Keep it up - I am... ;-)
Fantastiskt bra! synd att någon/några sabbar för dig. ser fram emot nästa del!
Kommentera denna novell
Du måste vara inloggad för att skriva kommentarer.
Lika bra som de tidigare delarna. 5/5 Det är går inte att sluta läsa. Ser fram emot fortsättningen!