Från soldat till erövrare, del 4: Förberedelser
Förord
Stående uppmaning: läs tidigare delar om du inte gjort det. Kom gärna med feedback. Konstruktiv kritik och beröm är det som får mig att fortsätta skriva. Kommentar, PM eller mail - vad som passar dig. Denna novell är till för dig som vill ha lite mer handling och inte nödvändigtvis måste ha pang på.
Här kommer del fyra som handlar om Löjtnant Martin Anderssons resa från soldat till... erövrare.
//Oddball
---
Från soldat till erövrare
Del 4
"Förberedelser"
eller
"Laxantur Corpora Rugis"
Martin stirrade klentroget på kuvertet han hade i handen. Det skapade så många frågor, samtidigt som det besvarade några som Martin haft. Handstilen på det stämde väl överens med de brev han fått skickade hem. Brev varav ett innehållit ett piller och en då kryptisk instruktion som visat sig vara biljetten till jobbet och anställningen han nu påbörjat. Martin hade tillbringat nästan två veckor med att försöka bringa ordning i sin företrädares kaos och det hade snabbt blivit uppenbart att två veckor inte var tillräckligt. Så Martin hade fokuserat på det viktigaste, vilket var det kontor han hade till förfogande. Det var till bredden fyllt med arkivskåp i metall, verktygsskåp också i metall och hyllor fyllda med lådor, diverse pärmar och register. Golvet hade varit täckt med lådor så att det knappt fanns en ledig plats att stå på. Faktum var att det var små gångar som ledde fram till de viktigare delarna av rummet, vilket var verktygsskåpet och det skrivbord som stod längst in. Om rektor Ståhls skrivbord var stort och utstrålade prakt, makt och elegans var detta den raka motsatsen. Litet i jämförelse, överbelamrat och oansenligt. Men av en gammal modell som innehöll så många lådor och fack att det var svårt att ens få en överblick över dem. Faktum var att skribordet var ganska rejält, men i jämförelse med rektorns överdådiga motsvarighet stod det sig slätt. Det var i detta skrivbord kuvertet legat. Ganska lätt hittat. Men Martin hade sparat skrivbordet till sist. Att få bort alla lådor, magasinera och kasta det bråte som fyllde golvet och bringa en grundordning i alla hyllor. Finliret fick vänta.
Nu satt han bakom skrivbordet och såg ut över något som faktiskt inte var så dumt. Ett kontor, fortfarande överbelamrat men i jämförelse med hur det sett ut tidigare mycket välordnat och städat. Han hade fått slita som ett djur. Många var frågorna kring vad som var viktigt och inte men snabbt hade Martin insett att det mesta var oviktigt. Dokumentation som hörde utexaminerade elever arkiverades. De flesta böcker gick i soporna tillsammans med en massa utslitna verktyg och reservdelar som helt uppenbart inte var i skick att duga som reservdelar. Men mycket fick sparas med, sådant som Martin var osäker på om det skulle behövas. Men istället för att belamra kontoret hade han inrett ett förråd som låg nära kontoret. Det hade varit nästan oanvänt och lätt att inordna som arkivrum och reservdelsförråd. Martin hade nästan helt fria händer. Däremot hade han inte gett sig i kast med att sortera papper eller göra bedömningar på det faktiska innehållet i skåp och lådor. Så det fanns säkert lådor som fortfarande innehöll sånt som skulle kastas eller sorteras. Kontoret var nu så pass representativt han kunde få det givet tidsramen, med undantag från skrivbordet. Det var kommande två dagars projekt. På måndag, om två dagar, skulle lärarkåren och övrig personal anlända. Då stod andra uppgifter på schemat, vilka hade rektorn inte avslöjat.
Martin tittade igen på kuvertet, vände och vred på det. Ett brunt, vadderat kuvert storlek B5. Bertil Svensson. Detta tillintetsägande namn hade hans företrädare hetat. Bertil Svensson, eller Vaktmästare Svensson som han kallats, hade alltså varit den som skickat kuvertet med ampullen. Han hade, fram tills han avled, varit en del av rekryteringsprocessen för sin efterträdare och av någon outgrundlig anledning tipsat just Martin om att söka jobbet och sen sett till att han kunnat få det. Hur han kände till Martin var ett mysterium som ännu inte var uppdagat. Helt klart var att gubben hade haft sin egen agenda när det gällde sin efterträdare. Martin hindrade en impuls att nyfiket slita upp kuvertet utan tog det varsamt. När han så öppnade det och försiktigt tömde innehållet på skrivbordet innehöll det två saker. En handskriven lapp och en nyckel. Nyckeln var av en modell som kändes malplacerad. Den hade hört hemma till ett bankvalv eller nåt liknande, men i denna miljö kändes den för sofistikerad och ny. Kanske hörde den till ett förvaringsutrymme på en bank trots allt? Martin tog upp lappen och läste den. Den var inte stor men texten var liten och nästan omöjlig att läsa.
"Välkommen Löjtnant Martin Andersson.
Du har säkert många frågor och funderingar men läser du detta innebär det att min plan gick i lås och du är anställd. Frågorna kommer du säkert få svar på inom tid. Jag vill här bara gratulera, ditt liv kommer inte vara detsamma efter att du arbetat här ett tag. Men jag ser i dig en värdig ersättare, arvtagare till min värld som jag nu ska lämna.
Du behöver veta ett par saker, resten kommer uppdagas eller bli uppdagade av dig i sinom tid. Men detta får du INTE glömma:
1. Underskatta INTE rektorn. Den satmaran är både smart och har ett kontrollbehov. Håll dig väl med henne så har du ditt på det torra.
2. Underskatta INTE eleverna. Du må tro att de är oskyldiga små liv men kommer snart inse att det är precis vad de inte är. Kanske några, kanske ett tag. Men den här skolan förvandlar dem inte bara till prydliga, väluppfostrade och bildade unga damer. Den gör något annat med dem, som står mellan raderna. Du kommer förstå.
3. Vad jag förstått kommer rektorn lägga vikt i att du inte intresserar dig för flickorna i samma utsträckning som jag gjort. Du skulle inte vara här om du visat intresse. Så därför fick du lite hjälp på traven. Med all sannolikhet kommer du behöva hjälp vid fler tillfällen. Kolla medicinskåpet så förstår du.
Resten får du upptäcka själv. Jag har hjälpt dig lite här och var där du kan komma att behöva det, men det lär du märka tids nog.
4. När du hittar låset som nyckeln passar till är du mogen att ta del av innehållet du kommer åt med den.
Med vänlig hälsning,
Bertil Svensson"
Martin stirrade på texten. Vaffan? Vad var det här för gubbe egentligen? Och vad hade han hållit på med egentligen? Medicinskåpet? Martin såg sig om. I anslutning till kontoret fanns ett badrum. Dusch och toalett. Det var inte mycket men det var bra att ha. Eftersom kontoret låg i källaren fanns inte några sådana faciliteter i övrigt här. Ovanför handfatet där inne satt ett stort metallskåp med spegel. Martin öppnade spegeldörren och där bakom fanns några hyllor med gamla rakgrejer och lite annat som hör badrumsskåp till. Övre delen av skåpet innehöll ett skåp i sig, med lås. Ett rött kors avslöjade syftet men till Martins stora förtret var det låst och gick inte att tvinga upp. Rekorderliga grejer de tillverkade förr. Låset passade inte till nyckeln han fått. Martin gick tillbaka till skrivbordet och började leta. Ganska snart hade han hittat ett par nycklar som var kandidater. Martin testade, utan framgång. Var skulle han själv lägga en sån nyckel? Så lyfte han på skrivunderlägget medan han funderade på det och där låg den.
Medicinskåpet innehöll diverse pillerburkar men ett par av dem fångade hans intresse. De hade inga etiketter men istället pryddes de av Bertils handstil. På den ena stod det kort och gott "UPP" och på den andra "NED". Martin fick en idé som var lika galen som den var logisk. Utan att fundera vidare hade han fiskat upp en tablett ur "UPP"-burken och svalt den. Han skakade på huvudet, var detta så klokt? Antagligen inte, men han behövde veta på exakt vilken nivå denna gubbe låg. Han kände ingen effekt omedelbart så han gick igenom övriga burkar. Huvudvärkstabletter. Några receptbelagda mediciner, en kände han igen som antidepressivt medel. Några tuber för hudåkommor. Och så längst in några oetiketterade burkar till med samma typ av textning på. "SOVA" stod det på en och "ÅTERFUKTA" på en annan. När han tog ut den sista burken trillade en lapp ned i handfatet. Ännu en av Bertils små lappar.
"Använd SOVA, och ÅTERFUKTA *ytterst* sparsamt och med omdöme. Det finns bieffekter"
Ooookej, tänkte Martin. Han ställde tillbaka dessa tre burkar och kastade resten. UPP och NED fick också vara kvar. Han gick tillbaka till skrivbordet och fortsatte sortera innehållet i lådorna. Han kom till arkivlådan som, visade det sig, innehöll mappar med information om alla elever som gick på skolan. Det var till och med förberett för kommande termin. För varje elev fanns förutom formalia som ansökningshandling också faktablad. Bild, namn, släkt, kontaktinformation till anhöriga. Massor med detaljer som inte borde vara skolans angelägenhet, men inget som direkt stod ut. Men allteftersom Martin bläddrade igenom några av mapparna tilltog en känsla. En pirrande känsla som började nånstans i skrevet. Bilderna han såg var på unga, till synes oskuldsfulla och i de flesta fallen vackra flickor. Flickor han skulle möta dagligen. Och kanske se nakna. Och.. hålla... ordning på? Den pirrande känslan gick inte att ta miste på... han satt och blev kåt. Istället för att se elever på bilderna översatte hans allt mer kåta hjärna synen av de oskyldiga flickorna till nakna, villiga och allt annat än oskyldiga flickor. Han skakade på huvudet och la ned mapparna i arkivskåpet. Han hade jobbat hårt den närmsta tiden och bara tagit paus för att sova, äta och träna. Nåt annat hade han inte tänkt på. Nu kom bilderna av den mystiska kvinnan i skogen tillbaka och minnena av den sköna natten på tåget. Kuken bultade nu värre än nånsin och hade rest ett makabert tält i hans byxor.
Utan att fundera på det hade han halat fram det och kort därpå låg några av de sötare flickornas dokumentation utspridd på skrivbordet. Bilderna på de docklika, lite tafatta ansiktena stirrade tillbaka på honom där han satt och drog resoluta drag i sin hårda kuk. Två veckors hårt arbete försvann med några runktag och han var tillbaka i gläntan, tillbaka i Louise sköna sköte. Det gick fort, kåtheten kom rusande och exploderade fort. Kaskader av sperma sköt ut och landade på en av flickornas bilder. En blond, söt tjej med stora vackra ögon och trånande, putande läppar. De kanske inte var så putande och trånande, men så såg de ut i Martins ögon där och då. Han kom till sans och fick ett styng av dåligt samvete, vad höll han på med. Med sin nedsölade kuk fortfarande i handen begav han sig till badrummet och hämtade papper. Efter att ha torkat av flickans foto, Veronika Gyllenstierna hette hon visst, sanerade han sin kuk. Det var först nu han insåg att det var något som inte stämde. Den var hård som en batong, fortfarande. Utan minsta tillstymmelse till att slakna. Martin hade förvisso förmågan att snabbt återhämta sig efter en utlösning, vilket var en mycket trevlig och användbar egenskap. Men detta var något annat. Vad?...
Insikten om vad "UPP" på pillerflaskan betydde slog honom med kraft. Så... detta var alltså UPP... han såg ned på sitt blålila ollon som glänste av sperma och pekade ilsket upp mot taket. Då hade han fått sig en dos "NED" på anställningsintervjun. Snabbt var han tillbaka vid medicinskåpet och kollade. Jodå, samma piller som det han fått i kuvertet. Nu bultade hjärtat hårt. För med detta fick texterna SOVA och ÅTERFUKTA en mer konkret innebörd. Inte kunde väl?... Utan att fundera på det hade han stoppat på sig ett piller från respektive burk och sedan fortsatte han att sortera innehållet i skrivbordet. Efter ett par timmar stod han inte ut längre. Ståndet i byxorna var i vägen, både fysiskt och mentalt. Den bultande lemmen ville inte ge sig och pockade på uppmärksamhet. Han kunde inte runka igen, trots att hans kåthet återigen kommit tillbaka med full kraft. Han släckte och låste rummet och begav sig iväg mot sitt hus. Han hade ett eget hus, så var det. Det hade förvånat honom men hans tilldelade inkvartering var den vaktstuga som stod vid ena sidan av infarten till herrgården. Det var inte en stor stuga men det räckte för att inhysa dusch, toalett, ett sovrum och ett litet rum med köksdel och vardagsrumsdel. Samt ett litet kontor, vars fönster vette ut mot infarten. Kontoret innehöll inte mycket mer än en stol, ett litet skrivbord med en gammal radio på samt en bokhylla med lite pärmar i.
Martin tog sig snabbt tillbaka mot sitt hus och hoppades att han inte skulle möta någon av de två personer som i övrigt befann sig på skolan. Christina Sjölin och rektorn. Hans böner hördes inte, för på gården mötte han fröken Sjölin, som kom släpandes med två soppåsar. Han hälsade med en nick men kunde inte låta bli att konstatera att hennes blick låsts mot hans putande skrev. Hans arbetskläder var en blå overall och denna gjorde tältet som kuken reste om möjligt ännu större och tydligare. Han sprang mot huset och kastade sig in. Två röda senare stod han i duschen och runkade som en besatt. Nu var det den nätta fröken Sjölin som var på hans näthinnor. Han ville sätta på henne, så som hon gick klädd i sin tjänsteuniform. Hala upp kjolen och trycka in kuken i henne, gärna bakifrån. Hålla ett hårt tag om hennes runda, fina höfter medan han pumpade henne full med kuk. Hans fantasi hjälpte honom återigen snabbt att få utlösning och han stönade högt när han lät satsen matas fram och stänkas mot kaklet där den sköljdes bort av vattnet. Ståndet la sig emellertid inte och nu började Martin bli besvärad på riktigt, speciellt som det var påbjudet att hämta mat nu. Eftersom kökspersonalen inte var på plats var det fröken Sjölin som stod för detta och detta gjordes genom att tillaga enklare måltider som de tre hämtade ut från köket och åt på sin kant på bestämda tider.
Dubbla kalsonger och Martins stånd låg i alla fall hjälpligt tryckt mot kroppen under overallen. Han begav sig mot köket. Rektorn verkade vara inne i sitt när han mötte henne med brickan i handen, endast en kort nick. Men fröken Sjölin verkade allt annat än inne i sitt. Hon stirrade på Martin och kunde inte riktigt dölja att hon också stirrade på hans skrev som nu var lite mer diskret. Martin försökte ignorera det. De hade inte pratat mycket, han och fröken Sjölin. Hon var söt, trevlig men tystlåten. Skötte sitt, precis som både Martin och rektorn. En skräll hördes utanför köket och rektorns svordomar kom kort därpå. Fröken Sjölin sprang ut för att undsätta, det verkade vara dricksglaset på rektorns bricka som halkat av. När så rektorn och fröken Sjölin var fullt upptagna med att återsälla ordningen stod Martin kvar i köket och fick en av sina nycker, ett av sina infall. Det var inte ofta det hände, men ibland så. Ett sätt att bryta mönstren, att hålla sig vaken och alert. Framför honom stod Christinas bricka. Utan att riktigt fatta vad han höll på med eller varför hade han snabbt fiskat upp tabletterna han tagit på sig tidigare och smulat ned dem i hennes dricka. Direkt när han gjort det ångrade han sig men precis när han skulle hälla ut glaset kom Christina in igen och tog sin bricka. Snabbt! Tänk!
- Har du något emot sällskap? frågade han.
Christina såg på honom med förvåning. Till hanns lättnad ryckte hon jakande på axlarna och de satte sig i matsalen utanför. De åt under tystnad.
- Så, vad gör du för förberedelser? Martin försökte få igång en diskussion.
Syftet med att äta ihop var att han ville vad som hände om och när hon drack upp sin spetsade dricka. Och se till att hon inte gick och blev dålig eller nåt. Om hon kände något av smaken när hon drack var oklart men hon visade inte på att det smakade annorlunda. Faktum var att hon var törstig och nästan svepte glaset. Martin satt och såg på med skräckblandad nyfikenhet.
- Dammar av alla ytor. Det är några. Sen skall alla personalens rum vara i fint skick och nybäddade med nytvättade lakan också. Hon tittade på honom och svalde en tugga.
- Du då?
- Jag rensar. Den gode Bertil lämnade en del röra efter sig.
Christina fnös så hon nästan tappade maten hon precis stoppat in i munnen.
- Gode? Bertil var mycket, men inte var han god - sanna mina ord.
Hennes röst var skarp och hårdheten i den verkade förvåna till och med henne själv. Hon la till, i betydligt mildare ton:
- Han hade sina egenheter.
- Jag har förstått det, sa Martin. Men vad menar du med inte god?
Nu verkade Christina mer besvärad. Hon skruvade på sig och försökte tala bort det.
- Äh, inget speciellt. Han höll sig mest på sin kant. Skum typ. Lite... läskig. Du vet, gammal gubbe-läskig.
Martin nickade. Allteftersom de pratade hände något. Det var inte bara för att Martin, så diskret han kunde, studerade henne som han såg det. Christinas kinder blev allt rödare och hon kommenterade värmen. Hennes blick blev lite mer flackande, var den glansig? Samtalet blev mer och mer osammanhängande och när måltiden led mot sitt slut verkade Christina inte må riktigt bra. När hon sen reste sig upp var hon tvungen att stödja sig.
- Hur är det?
Oron i Martins röst gick inte att ta miste på. Vad fan hade han ställt till med? Han sprang runt och fångade upp henne. En hand på midjan och hennes arm över sin axel, så gott som den nu nådde.
- Jag känner mig trött och lite... varm.
Hon knäppte upp ett par av knapparna som satt fram till i sin klänning och Martin kunde nu snegla ned i hennes klyfta som de ihoppressade brösten skapade där de satt i den vita spets-BH'n. Hans stånd gjorde sig påmint.
- Behöver nog vila lite, fortsatte Christina.
Martin hjälpte henne mot hennes rum, som låg i bakre delen av huvudhuset, längst ned. Där hade hon och övrig köks- och städpersonal sina rum. När de väl nått hennes rum och kommit in där var hon nästan sovande. Hon sjönk ihop på sin säng, med överkroppen på den, ståendes på knä på golvet.
- Ska nog... bara sova lite, mumlade hon.
Så ryckte hon upp sig lite, vred huvudet som vilade på sängen mot Martin. Hon mumlade något och tittade menande på Martins skrev. Orolig funderade Martin på vad hon menade. Hon vinkade Martin till sig, som gick närmre. Han svalde. Vad ville hon? Svaret kom direkt. Hennes hand sökte sig lite tafatt men ändå målmedvetet till hans skrev. Det gick en stöt i honom när den hamnade direkt på hans bultande stake. Hon smekte honom utanpå overallen och som om hon slagit på en strömbrytare forsade all vett och sans genom Martins blodådror och fram till kuken. Kåtheten stormkokade inom honom. Vad än effekten var av de där pillren så verkade Christina både trött och.. kåt? Martin kände inte till existensen av några piller som gjorde någon kåt men oavsett vad så gjorde Christina sitt bästa för att försöka hala fram Martins kuk. Vilket gick sådär, med en hand och i ett tillstånd som nästan kunde liknas vid halvsovande eller yrvaken. Men Martin hade två händer lediga och med en snabb rörelse drog han ned dragkedjan och lät overallen falla. Utan omsvep drog han så ned sina kalsonger, den hårda kuken slog upp mot hans mage med ett hörbart dask när den äntligen släpptes ur sin fångenskap. Christina mumlade något och tog så tag i kuken och runkade den sakta. Martin gick helt på instinkt nu, hans kokande kåthet styrde honom helt.
Utan att fundera vidare på konsekvens eller om han ens fick eller borde kavlade han upp Christinas kjol och la upp den på henne rygg. Den så välformade baken blottades, iklädd ett par söta spetstrosor som lös igenom strumpbyxorna. Utan finess tog han tag i både trosor och strumpbyxor och drog, med viss svårighet, ned dem så pass långt att de satt på halva låren. Framför honom låg så fröken Christina Sjölins blottade kön. Var det något hon inte gjorde, så var det att hålla efter behåringen. Hennes buske tittade fram underifrån och delades av ett par svullna och betydligt glansiga blygdläppar där hennes inre kikade fram som en ros. Allt slöt sig sedan vackert mot skåran som delade hennes runda, svällande stjärthalvor.
Christinas hand som runkade hans kuk drog honom mot sig och signalen kunde för Martin inte vara tydligare än så.
Han la an det utspända och glansiga ollonet mot den ros som tittade fram mellan blygdläpparna. Känslan av att ånyo få kroppskontakt, kön mot kön, fick honom att ofrivilligt frusta till av vällust. Christina gnydde till, av samma anledning. Martin lät så sitt ollon tryckas in mellan läpparna och drog det långsamt fram och tillbaka i springan, där han lät försats blandas med hennes väta. För var det något som slog Martin, så var det hur våt hon var. Så redo för hans inträngande! Han lekte runt med ollonet mellan och omkring hennes yttre blygdläppar. Lät det nosa i varje skrymsle, massera hennes klitoris. Försiktigt men målmedvetet. Sedan, när bådas andhämtning avslöjade att de var mer än redo för nästa steg, tryckte han så resolut in kuken när den passerade öppningen. Det tog emot lite till en början och hennes sköte delade först på sig högst motvilligt. Läpparna runt hans kuk stramade åt. Han stannade upp och såg på det vackra, upphetsande framför honom. Deras köttsliga förening. Sedan tryckte han på igen och nu hade hennes kropp hunnit med och tog villigt, hungrigt emot hela hans fulla längd. De stönade båda två. Väl i botten stannade Martin upp kände efter.
Precis detta ögonblick var det mest fantastiska han visste! Sekunderna under och precis efter inträngandet i en våt, sugande, villig och trång fitta. Värmen som sluter sig kring hans lem och skickar lustkänslor som svallvågor genom hans kropp, med epicentrum i deras förening. Känslan av att ha en vacker kvinna påträdd. Att veta att hans bultande lem är djupt begraven inne i henne, med det blodfyllda ollonet tungt vilande mot hennes skötes vagga, platsen där barn blev till och växte. Att få känna hur kvinnas elastiska, anpassningsbara kropp slöt sig som en hand runt kuken och förberedde ankomsten av hans säd.
Med ett fast tag om Christinas greppvänliga höfter började han så stöta i henne. Tunga, långa och långsamma juck som fick Christina att skaka till hela hon, och sängen hon låg framböjd över med henne. Som i sin tur slog i vägen med dova smällar. De stönade unisont när han vid varje stöt bottnade i henne, så att hennes skinkor skumpade till. Hon manade på honom genom att försöka trycka hans höft mot sig i varje stöt. Hon blundade och hade öppen mun, som undslapp stön efter stön allteftersom Martin stötte på. Vätan i hennes sköte var massiv, det formligen forsade fram kåta, berusande safter där hans lem plöjde in och ut. Successivt ökade han takten och han tog så ena tummen och lät den massera läpparna där de slöt sig ovanför hans kuk. Sedan lät han den nedsölade tummen vandra upp och röra sig kring hennes rosett. Hon spände sig en aning när hon upptäckte hans tummes upptäcksfärd men när han i synk med en stöt tryckte in tummen, bara så en liten bit, brast det för henne.
Med ett tjut tryckte hon upp ryggen i en båga och skötet mot hans höft. Hennes orgasm var synnerligen intensiv och det fick Martin att instinktivt öka tempot och mata på så snabbt han kunde för att på så vis komma ifatt henne. Det gick fort och medan Christina fortfarande krampade i orgasmens efterdyningar tryckte han frustande in kuken i boten på henne och lät knappa två veckors förträngd kåthet pulserande fylla hennes innersta. Inga juck, bara ett hårt grepp om henne med ena handen, tummen i rosettens öppning och kuken så djupt inne i henne det bara gick. Helt stilla. Det enda som rörde sig var hans ryckande kuk, som matade på tills det var tomt i honom och fullt i henne. Hon slappnade av och innan Martin hann dra ur kuken sov hon. Utmattad och med något som Martin tolkade som ett tillfredsställt leende på läpparna. Martin drog sig ur och med kuken följde en flod av sperma och fittsafter.
Där stod han så, naken med en våt och blänkande kuk som alltjämt stod rak tupp, i fröken Christina Sjölins sovgemak. Och sov gjorde hon. Martins brunst verkade inte avta och nu undrade han exakt hur hårt hon sov. Han började med att peta lite på henne. Ingen reaktion. Han vände på henne. Sov fortfarande. Då tog han tag i hennes kjols överdel och drog ned den så hennes fina bröst tillslut tittade fram över BH'ns kant. Det var lätt att komma åt bröstvårtorna som hon låg på rygg tvärs över sängen med benen ner på golvet. En stunds sugande och den hade formats hård och uppnosig i hans mun. Den andra gick samma öde till mötes. Nu fanns ingen återvändo. Hon sov, han var kåt. Hon var våt, han var hård. Med stor iver lyfte han fram henne så hennes rumpa låg på sängkanten, sedan lyfte han upp hennes ben och höll dem raklånga i ett grepp mot sig medan han med andra handen riktade in kuken mot hennes savande sköte.
Återigen plöjde den tjänstvilliga kuken in i Christinas sköte och där fick den återigen möta hennes ångande heta inre muskler som gjorde det de var designade att göra. Krama musten ur Martins kuk. Han knullade henne som en besatt, så brösten på henne hoppade och sänken dunkade aggressivt mot väggen. Hon sov bevisligen, men behandlingen tvingade fram ett mummel och spontana stön. Med hennes hopslagna ben i en omfamning stod Martin och pumpade sin nyblivna kollega full med kvällens andra sats. Den kom hastigt och utan förvarning och denna gång fortsatte han pumpa krampartat allteftersom kuken matade ut de sista dropparna hans kropp kunde uppbringa. Rummet osade av älskog.
Martin drog sig motvilligt ur henne och funderade på vad fan han borde göra nu. Bara ingen hört dem. Som de hade låtit var risken uppenbar. Detta var tvivelsutan det mest tveksamma knull Martin hade tillskansat sig. Våldtäkt? Kanske? Tanken fick det att krypa under huden på honom. Detta hade varit allt annat än klokt. Han försökte återställa ordningen så gott han kunde och snart hade Christina sina kläder hjälpligt tillrättalagda och en filt över sig där hon sov tungt på sin säng. Han hade till och med ansträngt sig att torka rent hennes nedsölade sköte från sperma så gott det gick. Det hade varit en tämligen intressant sysselsättning att omsorgsfullt städa upp mellan hennes rosa, mjuka väck och mörka hår. Att med försiktighet och överambitiös nogrannhet rengöra hennes mest intima.
När han stod fullt påklädd i hennes rum och studerade henne fångade något hans blick. På det lilla nattduksbordet låg en svart liten bok och en penna. Utan att veta varför tog han upp den och bläddra lite i den. Det var en dagbok. Det högg till i Martin, inte bara knullade han henne olovandes, han läste hennes dagbok. Graden av övergrepp han kände att han målmedvetet begick valde han att ignorera. Dagboksanteckningarna var tämligen ointressanta men precis när han skulle slå ihop boken såg han något intressant.
"... vår nya vaktmästare är lika skrämmande som han är vacker och åtråvärd. Rektorn säger att han är homosexuell men jag har nog sett hur han tittat på mig. Jag tänker se exakt hur homosexuell han är, helst innan De Andra kommer tillbaka. Jag vet bara inte hur, hur förför man en sådan som han?"
Ytterligare läsning gav på hand att oavsett formen för deras älskog, eller förutsättningarna för all del, hade Martins förslagenhet mer eller mindre spelat henne i händerna. Borta var åtminstone hans ångest, men ett dilemma kvarstod. Nu hade han knullat en av sina arbetskamrater, knappt innan han ens hunnit påbörja sin anställning. Mot rektorns vetande och vilja. Han undrade hur Christina skulle ta det hela när hon vaknade. Han rös. Nåväl, gjort var gjort. Och ville sig det väl kunde han kanske se fram emot fler knull att avreagera sin förmodade sexuella frustration på. Tanken var lockande. Fröken Christina Sjölin kanske inte matchade den fagra och nätta Louise Nielsen han träffat på tåget, men helt klart så pass fin och trevlig att han gärna skulle upprepa kvällens aktiviteter med henne.
Trots allt ganska belåten lämnade han den sovande Christina och tassade tillbaka till sitt kontor, där han fortsatte sortera upp saker i skrivbordet tills hans stånd lagt sig. Sen gick han "hem" och tog en andra dusch och somnade gott efter det. Morgonen därpå vaknade han senare än vanligt och hann precis komma i tid till sin och rektorns dagliga genomgång.
- God morgon, sa rektorn med samma kyliga och hårda stämma som hon använde varje morgon.
- God morgon! svarade Martin lite för entusiastiskt. Rektorn rynkade ögonbrynen och såg mönstrande på honom.
- Värst vad du var på gott humör. Sovit ovanligt gott? Misstänksamheten i rektorns röst gick inte att ta miste på. Martin la band på sig.
- Det har gått oerhört bra med städningen. Idag blir jag klar med kontoret. Finsortering kvar, men nu vet jag var jag har det jag behöver och det är i ett... presentabelt skick! Och ja, jag sov fantastiskt, la han till.
Rektorn mönstrade honom men lät sig nöjas med svaret.
- Gott så. Som du vet kommer övrig personal att anlända i morgon. Det finns några saker jag vill gå igenom med dig innan de anländer. Det första har med klädsel att göra. Dina arbetskläder har du ju redan, overallen. Om jag förstått det rätt har Christina sett till att du har en hel uppsättning av dem i passande storlek. Stämmer det?
- Ja.
Det hade förvånat Martin lite, men han hade alltså en garderob full med overaller i sin storlek. Helt nya. De måste ha beställts för honom.
- Du behöver ytterligare klädsel. När du inte sysslar med vaktmästarsysslor bör du ha en mer representativ klädsel. Som till exempel när du undervisar. Eller rör dig utanför skolan. Overall är lite mer... förlåtande så den vågade vi beställa baserat på bedömning men kostym är det värre med. Jag tog hem en att prova, vi använder den som måttstock.
Martin nickade. Han var van vid uniform och i hans ögon var kostym mer av en uniform än något annat.
- Du kan klä av dig naken så ska jag ta fram den, sa rektorn helt odramatiskt.
Martin ryckte nästan till. Han trodde inte det skulle bli mer av den varan efter anställningsintervjun. Men han insåg att det var inte mycket annat att göra än att åtlyda. Så utan vidare tvekan tog han av sig skor och strumpor, klev ur sin overall och inväntade rektorns stökande i ett av skåpen. Hon vände sig om med en stor klädkasse i handen.
- Resten också, tack.
Martin såg ned på sina kalsonger och undrade vari nödvändigheten att inte ha dessa på låg. Men han gjorde som hon sa. Att strippa på kommando var inte heller nåt nytt och bekom honom inte. Rektorn tog ur kläderna ur kassen och innan Martin visste ordet av hade han en kostym på sig, som satt som skräddarsydd på honom. Det lena tyget smekte honom mjukt på hans bara lem under och den började sakta blodfyllas av den mjuka beröringen där den hängde som en korv fritt under byxtyget. Martin kände paniken tillta. Inte stånd, inte stånd!
Rektorn gick runt honom och mönstrade honom med ett belåtet hummande. Kostymen hade ett lite äldre snitt och med tillhårande väst och gubbkeps var förvandlingen total. För Martin var det bara ännu en uniform. Hans bekymmer var det begynnande ståndet och den stundande avklädningen. Nu var goda råd dyra, ett NED-piller hade suttit fint nu! Men de låg i sin burk i ett medicinskåp i källaren.... Som om rektorn anat att nåt inte var som det skulle bad hon så Martin att ta av sig kostymen. Samtidigt, och till Martins stora fasa, började hon knäppa upp sin blus där de massiva brösten inunder som tryckte isär knapparna av trycket de utövade på blusen. Det var som om blusen sprack av trycket när hon flinkt lät fingrarna knäppa upp knapp efter knapp. Vad detta betydde visste Martin vid det här laget. Det var återigen dags för honom att visa sin chef uppskattning och samtidigt bevisa att han inte gick igång på tjejer.
För att göra det extra svårt för Martin valde rektorn för första gången att näcka helt. När väl brösten vällt fram ur den öppnade blusen lät hon både blus och kjol falla. Kvar stod hon i en spets-BH, matchande trosor, stay-ups och strumpor. Allt i matchande stil. Det som slog Martin, nu när han såg hennes kropp exponerad utan kläder, var hur läcker hon var. Hennes bröst var förvisso massiva och hennes mullighet matchade den. Men hon var inte fet på något vis utan hade en kvinnas runda, fina former. När hon så släppte ut sina bröst i full frihet och lät BH'n också falla var det uppenbart hur stora de var. Tyngden de hade drog dem obönhörligt mot golvet, men de var så pass massiva att de stod ut också. De var inte hängiga som sådana, utan bara så stora. Återigen stirrade Martin som förhäxad på de stora vårtgårdarna som lös som lyktor mot honom. Kort därpå hade rektorn dragit av sig trosorna och hennes fitta utgjorde en ännu mer svår frestelse för Martin. Hans egen avklädning hade skett lite osammanhängande, då han blivit klart distraherad av rektorns fullständigt finesslösa men ack så effektiva strip-tease. Hans stånd var snart fullbordat och han insåg att snart var han tvungen att gå vidare till kostymbyxorna och kalsongerna. Paniken var påtaglig inom honom när han av en slump lyckades köpa sig tid och på så vis löste problemet.
Han tappade kort balansen och innan han hann återfå den hade han på ett ben snubblat till när han tog av sig byxorna. Resultatet var att han slog i en tå hårt mot stolsbenet på stolen bredvid. Smärtan som han kände var intensiv och fungerade effektivt som ett sätt att få hans kropp att prioritera bort hans kuk till förmån för viktigare saker. Med ett kvävt stön av smärta hoppade han runt och tog av sig resten av kläderna. Den begynnande olägenheten var som bortglömd. Kort därpå stod han med molande värk i stortån, men i övrigt naken framför den nästan lika nakna rektorn. Hon mönstrade honom.
- Det är synd att du går igång på killar. Jag hade gärna sett den där rejäla åderpålen fylla mina hål åtminstone en gång.
Hennes ord var lika oväntade som de var grova. Fram till nu hade Martin tolkat det oralsex som han fått utöva som ren maktdemonstration. Men detta antydde att det var något mer. Att det faktiskt också handlade om sexuell tillfredsställelse. Hans svar förvånade honom.
- Det finns tabletter som hjälper mot det, om du verkligen menar allvar.
Rektorn såg förvånat på honom och för första gången gjorde hon en min som antydde något som kunde tolkas som ett leende.
- Du är en sann problemlösare, inte sant?
Hon såg ut att fundera ett tag, innan hon öppnade en låda och kastade en burk till honom som hon fiskat upp. Han fångade den instinktivt.
- Ta ett par av de här och kom sen och slicka min fitta som du gör så bra. Sen ska vi se om de där tabletterna verkligen hjälper. För om de gör det, då kan du ge dig fan på att du skall få ränna den där åderpålen i mig till den kroknar.
Martin trodde knappt han hört rätt, men utan att fundera vidare på saken hade han svalt två tabletter, som var misstänkt lika de han själv hade. Innan han visste ordet av var hans ansikte för tredje gången djupt begravet i rektor Maria Victora Ståhls pulserande sköte. Under den tid det tog för Martin att göra ett ordentligt förarbete med rektorns tillsynes omättliga mus hann tabletterna värka. Inte för de hade behövts, utan NED-pillret var det inga som helst svårigheter att få stånd av att ha ansiktet begravet i hennes fitta. Men nu stod den som aldrig för och lagom när han kände att han behövde återhämta andning och käkmuskler tyckte rektorn det var dags att inspektera pillrens effekt.
Hon sköt honom ifrån sig och studerade honom gillande, som om hon studerade en kappa i en affär eller för all del ett köttstycke i saluhallen. Hon gick ett varv runt honom, drog med fingret längs hans massiva, ådriga och välformade kuk som stod tjänstvilligt rakt upp. Ett tyst men gillande hummande hördes.
- Jojo. Det ska nog gå bra det här, tror jag. Sätt dig i stolen!
Martin åtlydde henne genast. Lädret i fåtöljen var inte särskilt skönt att sitta naken på, men vad gjorde det? Rektorn hade inga problem att få plats när hon satte ena knät i stolen och svingade andra benet över honom. Han sjönk ned lite och såg hur rektorn positionerade sin fitta över hans kuk. När hon lutade sig fram hängde hennes bröst tungt framför hans ansikte men han hade lärt sig att inte ta några egna initiativ när det kom till rektorns sexuella tillfredsställelse. Detta var en kvinna som var van att bestämma och förväntade sig full kontroll över allt i sin omgivning. Synen av de tunga, runda kloten som dinglade framför honom med de massiva vårtgårdarna och bröstvårtorna så nära att han nästan nådde dem med tungan var helt överväldigande. Rektorn var dock fullt upptagen med att spetsa sig på hans tjänstvilliga kuk. Hon tog tag i den och lät den nosa runt lite innan hon placerat ollonet rätt. Det kittlade skönt när han kände hennes könshår stryka mot det blanka ollonet.
Så lät rektorn tyngdlagen göra sitt och slappnade av i benen så att hon med ett stön sjönk ned helt och hållet över Martins kuk. En kuk som ivrigt plöjde in till rektorns innersta delar av hennes ångande hål. Martin bet sig i läppen och hindrade ett stön. Hon var minsann skön att ha runt kuken. Som om rektorn bönhört honom uppmanade hon honom att ge hennes bröst den uppmärksamhet de pockade på.
- Sug mina bröst. Tillfredssäll dem! Och våga inte spruta i min oskyddade fitta. Du kommer när jag säger att du gör det! Och var jag säger att du ska!
Med dessa ord började så rektorn rida Martins kuk i svepande, rullande rörelser. Martin fångade förhäxat upp de gungande kloten och sörplade girigt in ömsom ena, ömsom andra bröstvårtan i minnen, samtidigt som han lät fingrarna begravas i det massiva, mjuka och samtidigt hårda som brösten utgjorde. Rektorn ökade takten och verkade hindrad av att sitta på knä över honom. Den vidlyftiga fåtöljen medgav andra positioner, så rektorn ställde sig helt sonika på huk över honom och sjönk återigen ned på hans nedsölade kuk. På detta vis kunde hon studsa upp och ned över hans kuk i ett rasande tempo, så pass att Martin hade svårt att hålla hennes bröst i styr när han försökte suga på dem som ett svältfött spädbarn. Rektorns ritt gjorde vad den var åsyftad att göra. Tog henne till ormasmens rand. Med ett uttraget och dämpat tjut kom så rektorn över hans kuk. Problemet var att det gjorde Martin också. Han kunde inte stöna eftersom han hade munnen full med rektorns bröst. Paniken han kände när han samtidigt som rektorn kom på hans kuk, matade in laddning efter laddning i sin chefs oskyddade sköte var inte att leka med. Men rektorn verkade inte fundera vidare över saken utan fortsatte rida honom målmedvetet genom hela sin orgasm.
Martin kunde skymta hur rektorns mus dröp av sperma när hon klev av honom och väntade på rektorns reaktion. Hon fingrade sig förstrött i fittan och drog såserna av deras älskog genom håret.
- Har vaktmästare Andersson något han vill berätta, undrade hon sedan med ett tonfall som fick blodet i Martins ådror att frysa.
- Är det så att herr Martin Andersson precis fyllt sin chefs fruktbara fitta med kuksås, utan tillstånd?
Martin hann inte svara innan det small. Utan någon som helst förvarning hade rektorn gett honom en lavett av rang på kinden. Smärtan toppades endast av förnedringen han kände. Rektorns röst var ovanligt sammanbiten när hon fortsatte.
- Det var visserligen planerat att ske senare i dag, men jag tror minsann att jag skall ta att förevisa vaktmästare Andersson innehållet i Skåpet. Hon nickade mot det skåp som stod i rummet, alldeles ensamt.
En timme sedan klev Martin ut ur rektorns kontor. Han trodde att de umbäranden i tjänsten som han fått utstå som militär inte gick att matcha men hade haft fel. Denna timme var den längsta han erfarit och det var en bedrift sammanhanget. Smärtan han upplevt hade också varit i par med några av de otrevligare stunderna han upplevt som militär. Men skammen, den hade han inte känt förr på detta vis. Det var nytt. Och… intressant. Moloket och helt och hållet utan att tänka på var han gick tänkte Martin igenom sin situation. Borde han dra i bromsen? Var det här inte för mycket?! Han funderade mycket och länge och insåg att detta var kanske att ta sig vatten över huvudet. Länge gick han runt området och funderade medan han återhämtade sig, både fysiskt och mentalt. Alltmedan pillrens effekt gjorde sig påmind. Han ville inte se åt ett piller! Jävla freakställe!
Sen kom han på att han fått knulla mer på två dagar här än på evigheter innan. Och att han gillat det! I kombination med att det fanns möjlighet att få mer gjorde de tunga argument. Lika tunga som rektorns bröst i hans händer. Sen hade vi flickorna som skulle komma. Var de en hägring eller ett stundande helvete? Eller kanske både och?
Timmar senare hade han samlat sina tankar och hämtat sig. Han stötte så ihop med Christina, helt oväntat. Hennes reaktion, bestämde han sig för, fick avgöra. Han hade satt på henne mer eller mindre drogad. Om hon hade ett horn i sidan till honom var det fan dags att sjappa.
- Åh, hej. Hur är det?
Martins fråga var ärligt menad. De hade inte pratat mycket, varken före eller under att de knullat. Än mindre utbytt artigheter annat än en nick. Så detta var nybruten mark. Hon såg på honom och hennes kinder blev blossande röda.
- Hej! Jodå. Minns inte riktigt, jag blev... väldigt... trött igår. Var det du som hjälpte mig i säng? Hennes kinder blossade ännu mer. Hennes förlägna min var söt där hon stod och såg på honom, lite försynt. Martin svarade jakande. Hon fortsatte, uppenbart förlägen.
- Förlåt. Jag vet inte vad som hände där. Måste ha sovit för lite. Tack för att du hjälpte mig.
Martin började bli nyfiken. Inget ord om att de knullat? Han fiskade lite.
- Hur känner du dig i övrigt... efter det som... hände?
Hennes reaktion avslöjade inget av värde. Hon tänkte efter.
- Det är väl... bra... Jag är inte van vid att slockna så där. Det sista jag minns är...
Hon tänkte efter igen och Martin höll andan.
- ... att vi åt. Sen är det svart. Sov djupt! Men jag... drömde massor sen.
Rodnaden på hennes kinder var påtaglig när hon sa det senare. Martin kunde inte riktigt tro det. Hade han satt på henne och hon inte mindes det? Det var ju för bra för att vara sant, hur illa det än lät.
- Bra drömmar hoppas jag, sa Martin menande.
- Oja! sa Christina, en aning för entusiastiskt.
Martin tittade frågande på henne och hon rodnade ännu mer.
- Äh! Sånt pratar man inte om.
Martin flinade snabbt och sedan var samtalet igång. De lärde känna varandra och hann bli tämligen goda vänner innan dagen var till ända. Den natten somnade Martin med många tankar snurrandes. Men mest av allt var han nyfiken på sina blivande arbetskamrater. Att sluta nu var inte att tänka på.
Dagen efter när Martin återigen klev in hos rektorn undrade han så smått hur hon skulle agera. Men om han väntat sig något speciellt så blev han besviken. Av gårdagens händelser låtsades hon inget om, utan det var precis som vanligt. Vad det nu var. Han sneglade på Skåpet, som nu tedde sig om möjligt ännu mer hotfullt och iögonfallande. Rektorn såg att han gjorde det och kunde inte hindra sig att dra på mungipan. Det hade gjort henne gott att få redigt med kuk i sig och att hon hade fått hans potenta säd i sig hade gjort henne om möjligt ännu kåtare. Men det skulle han inte få veta, det hade fungerat som en alldeles utmärkt förevändning att demonstrera Skåpets syfte. Några bebisar skulle här inte bli till, det var ingen risk, men det kunde han ju inte veta. Att hon fått sig sin alldeles egna privata lilla sexleksak, förutom en lojal vaktis, överträffade alla hennes förväntningar. Rätt använd skulle han bli hennes högra hand och ett utmärkt verktyg att forma flickorna med.
- Personalen bör droppa in med start nu och fram till lunch. Klockan ett har vi ett obligatoriskt lunchmöte då jag hälsar personalen välkommen och går igenom vad som komma skall. Du skall ha din kostym på dig. Jag har beställt några till att ha som ombyte. De satt ju... bra. Här!
Martin hann precis fånga burken när den kom farandes. Det var pillerburken från igår. Innebörden av att få den kastad till sig kunde inte vara tydligare. En stund senare låg Martin raklång på rektorns skrivbord, med en naken rektor studsandes upp och ned på hans sprängfärdiga kuk så att det knakade i den gedigna möbeln. Denna gång aktade sig dock Martin noga för att tömma sig i henne. Till sin stora lättnad han rektorn rida sig till en hejdundrande orgasm innan Martin var ens i närheten av att spruta. När rektorn klev av en stund senare, tittade hon på honom mönstrande.
- Om du vill komma, kan jag hjälpa dig. Du får väl... låtsas att det är... någon av dina... kompisar. Hur vill du ha det? En sak kan jag säga dig, jag tar inte den där i min mun, det är under min värdighet. Men om du vill får du gärna knulla mig mellan brösten. Du får som sagt låtsats att det är nån av dina kompisars skinkor eller nåt.
Föraktet hon verkade ha mot hans förmodade läggning gick inte att dölja. Men Martin behövde inte låtsas. Det var med svårdold glädje som Martin rände in kuken mellan rektorns massiva, hoppressade bröst. Trots längden på hans kuk lyckades de dölja hans kuk helt där den for mellan dem. Det var tvivelsutan det bästa bröstknull han någonsin erfarit och kort därpå slungades kaskader med sperma ut mellan rektorns bröst och upp mot hennes hals. Samtidigt som Martin tömde sin pung på rektorns bröst knackade det på dörren. Utan att låta det minsta berörd svarade rektorn medans hon fascinerat studerade sperman som sprutades på henne och rann mellan hennes bröst.
- Ett ögonblick.
Det var helt uppenbart att rektorn, med rätta, kunde lita på att hennes dörr bara öppnades på anmodan. Kort därpå satt hon som ingenting hade hänt i sin stol och Martin hade sin overall på sig igen, med skor och allt. En person med god iakttagelseförmåga hade dock kunnat ana en rödlätt nyans på rektorns hals och kinder, och om han eller hon tittat noga - hade sperman som rektorn medvetet låtit bli att torka bort kunnat skönjas i öppningen i hennes blus. Ett litet minne, hade hon sagt när de klädde på sig.
- Innan jag låter öppna, sa rektorn, så vill jag påminna om att dessa typer av sessioner är helt och hållet vår angelägenhet och sker bara på mitt initiativ. Det kommer inte bli ofta, om ens alls, när skolan är full med lärare och elever. Är det förstått?
- Ja, det är förstått!
- Då så. Kom in!
Dörren öppnades och Christina stod utanför, i väntan på att Martin skulle gå ut. Rektorns avskedsord fick det att både krypa inom honom samtidigt som han hade svårt att inte dra på mungipan.
- Det var allt för denna genomgång, bra avrapporterat! Glöm inte kostymen!
Han nickade mot Christina och log, samtidigt som han kände att denna typ av avrapportering var något han gärna gjorde igen. Christina skulle bara veta vad de gjort...
Martin satt resten av förmiddagen inne på sitt kontor och sorterade papper. Kontoret var, givet förutsättningarna, i oklanderligt skick. Martins vidare städningsarbete bestod enbart i sådant som inte syntes. Sortering och genomgång av det oändligt stora antalet lådor och skrymslen som doldes bakom stängda dörrar och i igenskjutna hurtsar. Han bytte så om och såg till att ha ett perfekt rakat ansikte som matchade det propra i kostymen helt. Skorna var putsade så som endast en militär kan putsa sina skor. Fylld av förundran och förväntan begav han sig så upp för att möta sina nya kollegor. Hittills hade han knullat med hundra procent av den närvarande personalstyrkan. Nu skulle statistiken sjunka, tänkte han belåtet.
Det var med en blandning av fasa och glädje som han plötsligt insåg, när han klev in i matsalen, att statistiken plötsligt hade gått upp igen.
Fler noveller av samma författare
Kommentarer
En mycket underhållande historia.
Vore jag Peter Englund hade du fått nobelpriset i litteratur.
Kommentera denna novell
Du måste vara inloggad för att skriva kommentarer.
jorgb: Nu ska vi inte överdriva, men tack! :)