Från soldat till erövrare, del 2: Tågresan
Förord
Stående uppmaning: läs tidigare delar om du inte gjort det. Kom gärna med feedback. Konstruktiv kritik och beröm är det som får mig att fortsätta skriva. Kommentar, PM eller mail - vad som passar dig.
Här kommer del två som handlar om Löjtnant Martin Anderssons resa från soldat till... erövrare.
//Oddball
---
Från soldat till erövrare
Del 2
"Tågresan"
eller
"Vive Hodie"
Martin höjde blicken. Kvinnan som precis anlänt hade vissa problem att få undan alla sina väskor i den trånga tågkupén. Som den sanne gentlemannen han var erbjöd han snabbt sin hjälp. Den mottogs tacksamt och Martin hade inga som helst problem att hiva upp och effektivt stuva in kvinnans bagage ovanpå bagagehyllan. Var det något han kunde var det att lyfta tungt och stuva saker effektivt. Kvinnan slog sig ned snett emot honom i fyrgruppen Martin redan satt i. Martin tänkte tacksamt på sin stora, näst intil monstruösa ryggsäck som innehöll allt han behövde för att leva sitt liv. Tung men effektivt packad. Denna kvinnas många väskor var raka motsatsen.
- Tack för hjälpen! Hon tittade hastigt på honom och såg nästan rädd ut. Några fler artighetsfraser utbyttes inte. Martin log inombords, han var van vid den typen av reaktioner. Det kanske hade med hela hans resliga uppenbarelse att göra, med den kraftiga kroppen som utstrålade kraft och smidighet. Eller hans korta stubb, i det närmaste rakade skalle. Men kanske mest av allt kanske det var ärret som löpte tvärs över hans ansikte, från högra ögonbrynet, över näsryggen och vidare över vänstra kinden. Martin hade varit vacker en gång i tiden, och var det fortfarande. Men ärret tog liksom fokus ifrån det. Ärret i kombination med att Martin hade en vädligt allvarlig uppsyn gjorde oftast att folk tog honom för vad han såg ut att vara. Denna kvinna utgjorde inget undantag.
Martin studerade henne ingående, tämligen ogenerat, vilket också bidrog till hennes obehag och oförmåga att hantera den adekvat. Han konstaterade att hon var nätt och hade ett skrämt utryck. Som en liten rädd mus, tänkte han. Men bortom det var hon väldigt söt. Vacker. Hon lyckades dock dölja det ganska bra med oansenlig klädsel, en ihopkrupen sittställning och en blyg, nästan flackande blick. Men Martin var van att bedöma människor och såg att det satt en stolt, antagligen smart och definitivt vacker kvinna framför honom. Han gissade att hon hade en välsvarvad, nätt liten kropp och yppig byst under den bylsiga skjolen och koftan. Vid närmre eftertanke tyckte nog Martin att hon var en riktig godbit, även om han föredrog kvinnor som utstrålade kraft och energi, precis som han själv. Martin återgick till sin bok och kvinnan plockade upp en bunt papper hon började läsa och anteckna i. På detta vis fortsatte resan en lång stund.
Martin noterade dock att kvinnan då och då gav honom en förstulen blick. Hon studerade honom diskret. Återigen log han inombords. Han började finna situationen underhållande och en känsla började infinna sig. En känsla som antydde något positivt och intressant. Han lekte med en tanke....
Det var en lång resa kvar, klockan var bara strax efter middag och Martin skulle vara framme först på morgonkvisten. Han hade valt en vanlig tågkupé framför en sovvagn av den enkla anledningen att han inte behövde sova så mycket och inte hade några som helst problem att göra detta i sittande ställning. Att sova på konstiga sätt och på konstiga platser hade han övat på i hela sitt liv, detta tågs säten erbjöd en komfort som vida översteg det han var van vid. Han visste dock inte hur länge kvinnan skulle vara kvar på tåget dock så han tänkte inte ödsla någon tid. Dock fanns det risk att han skulle skrämma henne om han gick för hårt fram. Men målbilden hade han redan formulerad i hans sinne. Han ville ha henne påträdd på sin kuk. Han undrade stilla om hon skulle vara tyst, pipa, stöna eller skrika när hon kom. Om han nu lyckades nå ända dit. Den där konstiga, ja nästan sjuka episoden när han var på anställningsintervju för en månad sen hade gjort kostiga saker med hans känslor och sexdrift. Han hade inte fått utlopp då, tvärt om hade han inte ens fått stånd. Men bilderna han hade fått se, tillsammans med sin blivande chefs yppiga barm och välsmakande fitta hade lämnat honom i ett konstant upphetsat tillstånd efter det. Han hade runkat som en besatt när han kommit hem från intervjun och kommit i en av de mest intensiva orgasmer han nånsin gjort. Han var singel och van vid fröken höger, men efter intervjun var det nåt extra. Men efter det hade han hindrat sig själv från att runka, det hade inte känts intressant av någon anledning. Så nu var hans kåthet lagom uppdämd och nu ville han försöka få utlopp för det. Han såg sin chans. Eller, han såg åtminstone en möjlighet...
Han hade tagit fram en smörgås och dricka när han noterade att hon inte verkade kunna hindra sig från att kasta några förstulna blickar på hans ganska omfattande måltid (det var ett par rejäla mackor han fixat för resan). Hon kanske inte hade mat själv tänkte han. Det var förevändningen han behövde för att ta kontakt med henne.
- Ursäkta mig, vad oartigt att inte fråga. Men vill du ha lite av mig? Hon ryckte till och såg på honom.
- Åh, nej tack, det är bra. Avvisande tänkte Martin, men inte övertygande. Han försökte igen.
- Kom igen, jag tycker du ser ut att vara hungrig och jag har så det räcker och blir över. Du kan få en halv macka om du vill!
Utan att invänta hennes nekande delade han snabbt den macka han inte påbörjat och räckte över den.
- Här! Den är vegetarisk, la han till. Han var inte själv vegetarian men tyckte det var gott med vegetariskt och han fick en känsla av att hon var noga med vad hon åt. Hans satsning verkade gå hem. Hon tvekade men tog mackan. Ett förstulet "Tack!" och så högg hon in på mackan. Föst lite försiktigt men sedan mer hängivet. Hon hade varit mycket hungrig, konstaterade han. De åt under tystnad. Vad hon tänkte visste han inte, men själv funderade han som bäst på nästa steg. Han noterade att hon inte bara suttit med papper utan även läst em npk, tämligen seriöst verk med. Det var ingången. Han kommenterade hennes bok, som han själv läst och fann ytterst intressant. Hon sken upp. Det visade sig vara precis rätt ton att slå an. Kort därpå var de inne i en hetsig diskussion kring boken och det dilemma som den försökte avhandla. Som militär var han tämligen påläst i ämnet dessutom och han konstaterade att det var hon med. Konflikthantering var ämnet. Vad som var ännu roligare än att de hade något gemensamt och intressant att diskutera, på några punkter var de dessutom helt oense vilket resulterade i en hetsig och ivrig debatt, så pass att några andra resenärers blickar fick dem att inse att de behövde dämpa sig. Istället beslöt de sig för att uppsöka restaurangvagnen och fortsätta diskussionen där. Och för Martins del handlade det om att där kunde de köpa sig något gott att dricka.
Själv drack han nästan aldrig. Hans relation till alkohol var inte hälsosam och han hade valt att då låta bli det helt. De få tillfällen han drack var när han var med kompisar han litade på, som kunde se till att det inte gick överstyr helt. Men när det var på den nivån insåg han att det var bättre att låta bli i princip helt. Men han var inte absolutist. Nu var ett bra tillfälle att dricka lite vin tyckte han. Eller åtminstone få henne att dricka lite. Han hade inte för avsikt att supa henne full, absolut inte. Men några klunkar under västen brukade hjälpa de flesta att öppna upp sig lite och hon utgjorde nog inget undantag misstänkte han. Utan att fråga köpte han vin till dem båda och lite snacks. De slog sig ned och som han misstänkt var hon först mycket motsträvig till vinet men när hon insåg att han ju redan köpt det tog hon emot. De skålade.
- Ursäkta min framfusighet, sa Martin. Men vem har jag äran att skåla med?
- Louise Nielsen, sa hon, nästan lite blygt.
- Martin Andersson, replikerade han och höjde glaset. Skål!
De höjde glasen och utbytte blickar innan de drack. Martin tog en rejäl klunk för att slå an takten och noterade hur hon följde hans exempel. Detta var iskallt uträknat. Hans kroppsmassa var avsevärt större än hennes. Samtalet tog så vid där det slutat i deras egen vagn och bland andra människor som diskuterade eller åt var det inga problem att fortsätta diskussionen. Snart hade samtalet glidit över från boken till mer allmänna saker och hela tiden noterade Martin att de hade mycket gemensamt. De var båda belästa och engagerade i ungefär samma saker. Däremot var Martin mer berest, där var den stora skillnaden. När detta fick sin förklaring genom att Martin, på direkt fråga, erkände att han hade förflutet som militär, då började det bli riktigt intressant. För mililtärer hade Louise inte mycket till övers för visade det sig, men hon erkände att hon fått en annan bild av åtminstone en av dem genom sin nyvunna vänskap. Hon såg menande på honom. Martin å i sin sida var ganska ointresserad av att gå in på detaljer kring sin tidigare yrkesbana. Det var fortfarande för smärtsamt och betungande. Det fanns en anledning att han just nu satt på ett tåg mot ett jobb som var helt väsensskiljt mot det militära, på ödslig plats ute i ingenting, långt borta från civilisationen. Han svarade artigt och mycket skickligt på hennes frågor utan att avslöja detaljer, platser eller egentligen något alls. Men hans militära bakgrund och hennes inställning utgjorde en mycket intressant grund för vidare diskussioner och det var helt uppenbart att hon var intresserad av honom eller åtminstone hans bakgrund. Om hon bara visste...
Om det var vinet, hettan i diskussionen eller det faktum att Louise av någon outgrundlig anledning hamnat precis bredvid ett element där de satt i restaurangvagnen var oklart. Men hennes kinder var nu rosiga, blicken brann och hon krängde av sig sin bylsiga kofta. Martin log återigen inombords, han hade haft rätt. Hennes nätta uppenbarelse visade sig vara mycket välformad. Blusen under satt åt på ett sätt som framhävde en ytterst angenämt upphållen byst. Det var inte så att hon klätt sig sexigt, tvärtom var kläderna och BH'n som lyste igenom ganska anspråkslösa, men faktum var att hon var oerhört vacker. Och sexig. I sig. Hennes klädsel, som på något vis inte bejakade hennes skönhet var i Martins ögon ändå ändamålsenlig. För i all sin anspråkslöshet såg han hur vacker hon var ändå. Som hon var. Själv tog han så av sig sin pullover i samma vända, han var också varm.
Hon kunde inte hindra sig ifrån att njuta av synens av hans spelande muskler på armarna, bicepsen som var massiva och musklerna som gick att ana under den ganska tajta t-shirten. Ärren som syntes även på armarna och händerna. De berättade en historia. En skrämmande historia. Hela han andades maskulinetet. Farlighet. Men den farliga förpackningen verkade innehålla ett mjukt eller åtminstone intellektuellt inre. Hennes känslor var motstridiga. Han förkoppsligade sådant hon fnyst åt. Intellekt och intelligens var det hon uppskattade. Inte broilers eller muskelknuttar. Men han verkade bara både och. Eller mitt i mellan. Och, erkände hon motvilligt, det var något med hans maskulina, nästan djuriska uppenbarelse som väckte något i henne. Hon fick en våldsam drift att bli hållen av hans starka armar. Hon var tvungen att erkänna för sig själv, hon var attraherad. På en nivå hon inte riktigt kunde förklara. Det skrämde henne och hon insåg att hon var tvungen sätta punkt för kvällen. Men innan hon omsatt tanke till handling satt hon med ett nytt glas i handen och diskuterade om möjligt ännu livligare. Kvällen flöt vidare och succesivt ökade en spänning mellan dem. Tillslut stängde restaurangvagnen och satte punkt för vidare festligheter för de två, åtminstone i denna vagn. När de reste sig small det till i huvudet på Louise. Hon var tvungen att stödja sig. Vagnen och folket i den snurrade runt henne. Hade hon druckit så mycket?
- Oj. Det snurrar, erkände hon.
Han log. För han kunde le, hade hon märkt. Inte ofta, men det hände. Och hon gillade det, när hon såg det. Det tog helt och hållet bort det farliga i hans utseende ochg gjorde honom mänsklig. Söt. Rar. Hon konstaterade att han log för sällan. Men, insåg hon, det gjorde nog hon med. Han bjöd gentlemannamässigt sin arm och ledde henne mot deras vagn. Det var bitvis trångt och gjorde att de kom att gå ganska nära varandra. Efter ett tag kände Louise att det nog ändå inte var så farligt med yrseln, det var bara när hon rest sig. Hon lösgjorde sig försiktigt men just då krängde tåget till och hon tappade balansen helt. Han fångade upp henne och som han fick tag i henne kom han att hålla henne om midjan och hon om hans arm. En våg av begär sköljde över henne när han höll fast henne, lika oväntat som intensivt. Han kändes minst lika stark som han såg ut att vara men istället för att vara farlig-stark kändes han nu trygg-stark. Innan hennes hjärna förstod vad som hände hade hennes kropp tagit över. Hon hoppade upp och gav honom en hungrig kyss. En kyss som han snabbare än hon hann förstå besvarade. När hjärnan kom ikapp var det försent.
Med starka armar vände han på henne och tryckte upp henne mot väggen. Milt men bestämt. Hon försökte avbryta men ångrade sig. Eller rättare sagt, kroppen gjorde det. Den gick efter en egen vilja. Plötsligt insåg hon att han inte bara väckt ett begär. Hon var kåt! Kåt som hon inte varit på länge. Hennes kropp brann! Den hade omedelbart svarat på kyssen och nu savade hon rejält kände hon till sin stora förvåning och förskräckelse. Det bultade inte bara i hjärtat utan i skötet. Vilket fick henne att skämmas. Fina hon, som var så proper och välbildad, nu som en löpsk hynda i armarna på en främling! Insikten skrämde henne och gjorde henne, om möjligt, ännu kåtare. Hon intensifierade kyssen och han lyfte som svar upp henne helt. En stor hand på hennes bröst. Hon stönade.
Han jublade inombords. Detta gick ju över förväntan! Hon var som hett smör i en stekpanna! Dessutom var hon ännu vackrare nu i dunklet, när hon var kåt. För kåt var hon, det syntes och märkets.
- Inte här! Hon började vrida sig och såg ut att vilja avbryta igen.
Här gällde det att vara snabb, tänkte han. Dörren till en sittkupé med 6 platser fick duga. De formligen rasade in i den och till hans stora förtjusning var den inte ockuperad. Ibland måste man ha lite tur med, tänkte han medan han med en snabb rörelse låste dörren och sedan drog för gardinerna. Han kunde höra hennes snabba andhämtning. Hoppas han inte dröjt för länge. När han vände sig om insåg han att det hade han inte. Han skulle få knulla, det rådde inget tvivel om saken. För där stod hon i den nedsläckta kupén och flämtade, men hon stod avvaktande. Följde hans rörelser. Han skred till verket. I en hastig rörelse drog jan av sig tröjan. Han visste att hon gillade vad hon såg och även om det var dunkelt i kupén var det inte bäckmörkt på nåt vis. Sen tog han ett kliv fram och drog henne till sig. Hon flämtade till. Han svarade med en kyss som hon nästan apatiskt tog emot. Sedan vaknade hon till liv igen och besvarade den. Han jobbade sig snabbt ned längs hennes hals medan han smekte henne med bestämda och samtidigt mjuka rörelser. Hon svarade välvilligt på hans beröring vilket uppmuntrade honom. Han tog tag om hennes smala midja och lyfte henne och satte henne längst ut på ett säte.
Flinkt och bestämt drog han isär hennes ben och dök ned. Hennes långa kjol visade sig vara en underskattad utmaning men snart hade han kavlat upp den tillräckligt för att kunna få in ansiktet mellan hennes ben. Det var varmt och kvavt där inne men doften hennes sköte var märkbar och slog emot honom som en välkomnande vindpust och fick honom att bli alldeles rusig av kåthet. Han kände hur hon försiktigt la sina händer på hans huvud som i en bekräftande gest. Han kysste henne längs de mjuka lårens insida tills han nådde platsen där de möttes. Han justerade hennes sittställning så att hon satt precis så han kom åt henne. Hennes trosor var blöta i grenen och han hörde hur hon flämtade när hans mun mötte hennes sköte. Trots det tunna tyget mellan hans mun och hennes kön gick det inte att ta miste på hennes upphetsning. Men han tyckte trosorna var irriterande och fick snabbt in båda händerna under kjolen och började dra dem av henne. Då började hon återigen verka få ågren och försökte hindra honom.
"Vad håller jag på med" tänkte hon när hon insåg att trosorna höll på att åka av. Ett tillfälligt infall av nykterhet inföll sig. Hon skulle precis hindra honom när instinkten tog helt över. Först hans, sedan hennes. Utan att tänka sig för tog han ett fast grepp om trosorna och hur det gick till visste han inte riktigt - men med ett högt "ratch" hade han formligen slitit isär det blöta plagget. Hon flämtade till av tilltaget. Han ödslade ingen tid.
Snabbt var han på plats med tungan. Hennes våta, heta sköte tog tacksamt och ivrigt emot honom. När han sög in safterna från henne gav hennes förnuft återigen upp och lämnade över till instinkten. För varje sådan liten kris hon hade agerade instinkten förstärkt - som om den försökte ta igen det korta tappet. Nu var hon bortom kåt. Hon ville ha honom i sig, hon ville bli tagen, betäckt. Brunsten, hon kom inte på något bättre ord, visste inga gränser. Medans hon helt hängav sig åt sina fysiska känslor hängav sig Martin åt att slicka denna kvinnas svultna kön så mycket han kunde. Minnesbilder av fittslickandet på anställningsintervjun kom blixtrande och störde hans koncentration. Louise hade mindre hår än Maria, men i gengäld var det rakt och ganska tätt. Och inte lika vildvuxet. Hennes blygdläppar var nätta och fina men knappen hennes var desto lättare att hitta. Han sög in den och responsen lät inte vänta på sig. Louise flämtade högt nu och när han med först ett och sedan två fingrar kände efter exakt hur våt hon var övergick hon till att stöna. Hon var redo.
Han kröp ur och innan hon hann förstå vad som hände hade han vänt på henne. Nu stod hon på knä på stolen och kände hur han lyfte upp kjolen över ryggen på henne. Hon brann. Hon vibrerade. Nu ville hon ha honom i sig hon putade välvilligt med rumpan när hon kände hur den blottlagdes helt. Att hon stod så här och var beredd att ta emot kuk som en annan slampa var lika oförståeligt som det var upphetsande. Men hon behövde det här. Som hon behövde det. Hon hade ingen man i sitt liv och hade sedan länge ett undermåligt sexliv. Inte ens onanera kunde hon med att göra ordentligt. Nu kom all fördämd kåthet tillbaka på en och samma gång och fick henne nästan att svimma i sin intensitet.
Martin såg den välformade baken framför sig där en mörk matta undertill övergick till ett exponerat och delat sköte mellan skinkorna. Ett sköte som bad om att bli taget. Invaderat. Tillfredsställt. Fyllt. Han drog ned sina byxor och kalsonger och steg ur dem. Hans grova lem stod som ett spett och det massiva ollonet väntade otåligt på att få komma in i det varma och sköna. Han tog tag i kuken med ena handen, la andra handen på hennes skinka och lät ollonet träffa hennes blygdläppar. Hon ryckte till och han kunde inte hindra en suck undslippa. Det kändes underbart att dra ollonet längs hennes våta läppar och höra hur hennes andhämtning ökade. Hon putade otåligt med rumpan i ett försök att trä sig på honom och detta tog han som det medgivande han behövde. Han tryckte på och kände hur hennes sköte villigt tog emot toppen på hans kuk. Hon stönade.
- Ohh. ... duhhhh... är... ...stoooorhh.. flämtade hon.
Det var det första hon sagt på länge, och det sporrade honom ytterligare. Han kände att han låg rätt med ollonet och tog tag om hennes höfter. Med en enda, kraftig stöt tryckte han resolut kuken i botten på henne. Han var väl medveten om att tilltaget kanske skulle göra lite ont men han kände att hon ville bli tagen hårt. Hon skrek till och han stannade upp för att ge henne chans att känna efter.
- Ohh... Jahhhh!... duhh... ÄR st...stor.. flämtade hon igen. Förskigt nu, fortsatte hon.
Han bönhörde henne. Han kunde stå så här en halv evighet kände han, med sin grova lem djupt begraven i en plaskvåt, varm, mjuk och kramande fitta på en vacker kvinna han precis lärt känna. Han bara njöt och lät alla heta känslor som togs upp och kanaliserades genom hans kuk rusa ut i kroppens alla delar. Han hörde sig själv flämta nu. Efter vad som kändes som en halv evighet bröt så Louise tystnaden med ord som förvånade honom lika mycket som henne själv.
- Knulla mig! Knulla mig hårt! Ta mig! Ge... mig... kuk! manade hon på.
Han tvekade inte, det var direktiv som gick direkt till musklerna utan filtrering eller vidare analys. Han drog ut kuken så bara ollonet var kvar och stötte sedan i botten medan han höll hårt om hennes höfter för att hon inte skulle åka fram av stöten. Han trädde henne på sig bokstavligen. Hon stönade högt. Han avvaktade en kort stund, sedan upprepade han det igen. På detta vis knullade han henne i hårda, bestämda och ganska glesa stötar. På så vis kunde de känna efter vid varje stöt. Lite som att tugga den goda maten långsamt, njuta av smaken som fördelar sig i munnen.
Hans avhållsamhet och sedan anställningsintervjun uppdämda sexuella frustration började snabbt ta ut sin rätt. Men det var inget mot vad Louise's motsvarande kåthet gjorde. Det blixtrade framför ögonen på henne för varje stöt. Han var definitivt den största kuk hon nånsin haft i sig. Vad som till en början känts bara obekvämt och nästan smärtsamt hade snabbt övergått i den skönaste känsla hennes tämligen oanvända mus nånsin erforit. Den ville ha mer av denna kuk och skrek efter det. Styrde henne helt. För varje hård stöt som sedan kom togs hon med stormsteg mot något hon inte upplevt på länge och den intensitet som hon kände att den skulle komma att få både skrämde henne och motiverade henne. Hon mötte hungrigt varje stöt.
När så Martin kände att den sköna mus han nu hårt och bestämt knullade började suga extra om hans kuk svartnade det helt för hans ögon. Helt instinktivt tog han ett hårt grepp om hennes höfter och släppte alla hämningar. Han övergick till ett snabbt, bitvis ryckigt juckande. Nu matade han på juck så svetten lackade medan hans utlösning tog fart från tårna och arbetade sig uppåt.
Louise kände att stöt efter stöt tog henne närmre orgasmen. Så, med tydlig precision kunde hon förutsäga att om tre juck skulle det ske. Äntligen skulle... DET ske!... De långsamma stötarna hade trappstegsvis fört henne närmre och närmre och hon räknade tyst ned för sig själv. 3.... 2.... 1.... Nu! Men det som sedan hände var hon inte alls beredd på. Hennes krop tog över helt. Hennes slidmuskler formligen låste sig om lemmen som penetrerade henne. Sen tog orgasmen tag i henne och drog ur all luft ur lungorna och stängde av henne helt. All kraft fokuserades till hennes sköte. Hennes sista, medvetna tanke var att hon sket i om hon blev befruktad - bara hon fick all hans säd i sig.
- Fyll mig! Fyll mig! kved hon innan hon för första gången upplevde exakt varför orgasmen ibland kallas för "lilla döden".
Med ett dovt morr kände Martin att en jordskredssats tog fart. Han juckade frenetiskt och när första rycket i kuken kom stannade han till, djupt begraven i Louise's krampande fitta. Frustande stod han så och höll henne hårt påträdd på sin kuk medan hans efterlängtade laddning slungades in hårt mot hennes innersta. Under en lång stund stod de så och lät deras kroppar utbyta vätskor. De kunde gemensamt känna sina kön pulsera i takt. Det formligen forsade safter ur Louise, så våt hade hon aldrig varit i en orgasm. Först när Martins kuk helt upphört att pulsera och sakta slaknat en aning slappnade han av. Han drog sig ur och satte sig bredvid Louise som helt lealöst bara sjunkit ihop och nu låg med knäna på golvet och överkroppen över sätet. De flämtade båda två. Det hela hade känts som en evighet men var över på bara några minuter.
Sakta började paniken hos Louise komma krypandes. Vad hade hon gjort?! Låta sig betäckas av en främmande man. Tänk om hon blev med barn?! Vad skulle hon ta sig till?! Hon räknade snabbt efter och kom fram till den föga lugnande slutsatsen att det "borde" vara en säker period. Men att låta sig bli fylld på detta sätt!?! Hon kände hur det sipprade safter ur sig och avbröt sig i sin stigande panik. Det var ju... underbart! Hon vill ha... mer! Hela tiden detta pendlande mellan förnuft och djurisk drift. Hon förstod det inte. Men hon lät det ske. Nu skulle hon ta kommandot tänkte hon. Mer hann hon inte tänka innan Martin gjorde precis just det.
Han hade en plan. För hur skönt det än hade varit att äntligen få tömma sin kuk i denna nätta lilla varelse, så ville han inte att det skulle sluta än. Han ville ha ännu mer! Han var snabbt uppe och i kläderna igen. Han formligen släpade med sig Louise, ut ur kupén och bort mot deras sittvagn. Louise i sin tur kände hur hennes plötsliga infall av initiativkraft rann ur henne, precis som den av fittsafter utblandade sperman som hennes sköte just emottagit. Det rann längs hennes ben och hon saknade sina trosor som han brutalt slitit sönder. Hon log åt det, det var oerhört upphetsande att någon blivit så kåt på henne att han slitit av henne trosorna!
De kom fram till sin sittgrupp. Någon tittade upp och såg antagligen hur rosiga de var om kinderna. Louise kände sig naken men påminde sig om att ingen såg att hon saknade trosor. Martin grävde efter något i sin ryggsäck.
- Stanna här, men ta vad du behöver för natten. Så löd hans korta men helt kristallklara instruktion.
Medan Martin försvann ur synhåll började hon treva efter sin nescessär som hon hade i en väska. Äh. Hela den väskan var nödvändig. Det var en liten kabinväska och den var lätt packad, till skillnad från övriga väskor. Hon drog ned den och försäkrade sig om att allt hon behövde. Hon undrade vad han höll på med. Vad HON höll på med. Hon hade inte bokat någon liggvagn för hon tyckte det var för dyrt. Men hon hade snabbt ångrat sig när hon kom in i tåget. Och nu, när hennes nyknullade sköte bara skrek om att få mer av den goda varan ångrade hon det ännu mer. Men Martin kom tillbaka med ett belåtet ansiktsutryck. Han drog ned sin massiva ryggsäck och instruerade henne att följa med. Två vagnar bort stannade han framför en sovkupédörr.
- Denna är vår och endast vår resten av natten.
- Men hur?...
- Jag kan vara bra på att övertala och fixa saker, förklarade han och sköt om dörren. Hon betvivlade det inte ett ögonblick.
När klicket från dörrlåset så kom var det startsignalen för runda nummer två. De var över varandra på ett ögonblick och formligen slet av kläderna på varandra. Minus ett plagg då, som Louise redan saknade... Hon ville ha hans hud och hårda muskler mot sig! Han ville känna hennes lena mjuka kropp mot sin. Med ett ryck fälldes ena sängen ned och Martin la den nu helnakna Louise på sängen. En läslampa var tänd och nu kunde han se hennes vackra kropp och anlete bättre. Han började med att kyssa henne uppifrån och vandrade nedåt, långsamt. Hans tunga och fingrar var lika varsamma som de förut varit hårdhänta och tillslut mötte han hennes venusberg som vackert höjde sig över hennes höftben och tronade med hennes fina lilla matta. Villigt särade hon på benen för honom och han dök utan att tveka ned i hennes nedsölade sköte. Hennes könshår var nedkladdat av sperma och hennes dofter hade nu en uppblandning av hans egna. Men det bekom honom inte ett ögonblick och beslutsamt började han så ånyo att bearbeta hennes fitta med ansikte och händer. Detta älskade han! Det var nästan det bästa han visste, att formligen äta upp en kvinnas sköte. Att spela på henne, som ett instrument. Låta hennes kropp och läten guida honom, hitta hennes punkter och knäcka hennes hemliga kod. Det satt i ryggmärgen.
Hon förstod inte. Hur hon hamnat här. Och hur han lyckades ta sig förbi alla välbyggda spärrar hon hade. Hon kände sig som en marionettdocka i hans starka händer. Vad han gjorde med hennes sköte med tunga och händer var bortom allt hon upplevt. Hennes förra orgasm hade tagit henne till nya nivåer av njutning hon inte trott existerade och nu var hon snabbt tillbaka däruppe. Men nu ville hon se honom ta henne. Hon ville se hans ansikte när han kom i henne, se hans muskler spela när han fyllde henne med... kuk. Hon drog girigt upp mot sig, rädd att inte hinna få honom i sig innan hon återigen surfade ut på orgasmens vågor.
Han förstod. Snabbt kröp han upp mellan hennes ben som delade på sig så mycket som den smala sägen lät dom göra. Hans kuk stod återigen, hård och villig att ånyo fylla den vackra kvinnan under honom. Den hittade rätt själv utan assistans och banade sin väg ända in utan direkt motstånd. Det var såphalt. Men underbart. De stönade till unisont. Han höjde överkroppen på raka armar och såg in i hennes nötbruna ögon när han så började mata på med kuken. De flämtade båda och höll blickarna stadigt låsta i varandra. Hennes toppiga bröst med de stora, mjuka vårtgårdarna studsade taktfast med hans juck. Hon saxade honom med benen och manade på hanns stötar så gott hon kunde. Sen så kom hon återigen. Lika hårt och skoningslöst som förra gången.
Hon kastade huvudet bakåt och slöt ögonen. Orgasmen var intensiv. Kroppen tog över och började rycka okontrollerat medan lustkänslorna exploderade i varenda por i hennes kropp. Denna gång var han försiktigare och lät henne styra hans juck helt. Han var inte i närheten av att komma men njöt av det vackra skådespelet han hade bara några futtiga decimeter under sig. När hon lugnat ned sig kastade han runt dem båda, hur det gick till visste han inte riktigt. Men nu låg han raklång och hade henne över sig. Fortfarande rusig av orgasmen tvekade Louise först men fattade sedan galoppen. Hon hade alltit älskat att rida (nåja, de få tillfällen då hon hade sex då) men insåg att hon nu hade en ny favoritposition - att bli tagen hårt bakifrån. Den syndiga positionen. Djuriska. Men ändå naturliga. Men detta var bra det med.
En flink hand åkte bak och hon tog tag i hans hårda lem och riktade in den och sjönk så ned på den. Det var lite knepigt att få till en bra ställning men snart låg hon och lät underlivet dansa upp och ned på hans kuk. Hon var fortfarande vimmelkantig men hade bestämt sig för att ta honom mot orgasm så fort hon kunde. Hon använde all sin kraft till att snabbt rida honom, samtidigt som hennes inre muskler bearbetade honom effektivt. Hon gick på ren instinkt och hennes kropp använde sin nedärvda förmåga att säkerställa artens fortlevnad. Martins andra utlösning närmade sig snabbare än han nånsin kunde drömt om - vilket hans tilltagande andhämtning vittnade om.
Hon ökade takten ytterligare och konstaterade belåtet att det tog honom över kanten. Belåtet och lite förundrat kände hon så hur hans kuk svällde upp och med hetsiga ryck kastade in stråle efter stråle mot hennes innersta ännu en gång. Känslan av att ännu en gång få sitt oskyddade sköte fyllt med het säd fick henne att komma igen, denna gång lite mer sansat. Hon njöt nu medvetet av sin tredje orgasm och förundrades över hur hon kom gång på gång. Hon hade i princip aldrig upplevt en orgasm när hon haft sex. Vad det än varit innan så var det inte värt namnet. DETTA var vad det handlade om! Tillslut stannade hon upp helt och bara koncentrerade sig på känslan av den stora kuken i sig, vars sammandragningar sakta avtog. Där någonstans tog tröttheten över och hon somnade med ett lyckligt leende på läpparna - med Martin Andersson fortfarande inne i sig.
Martin kände hur hon blev tyngre när han började återfå sans och resonemang efter sin andra orgasm. Somnade hon?!.. Nåväl, det fanns klart sämre sätt att sova på, flinade han. Han hade då inte någon avsikt att kasta av henne. Det var bara mysigt att känna hennes värme och inte minst mjuka kullar tryckas mot hans bringa. Han slappnade av och innan han visste ordet av sommnade han med, djupt tillfredsställd.
Konduktören som blivit störd i sitt slappande i konduktörshytten av den storväxte och ytterst skrämmande mannen hade inte kunnat motstå hans förfrågan. Inte bara för att mannen som sagt var skrämmande utan också för den femhundring han tryckt ned i näven på honom. Alla sovkupéer i förstaklass var lediga och det kostade honom ingenting att låta honom få sin vilja igenom. Nu stod han utanför sagda hytt och lyssnade till hur mannen hade hetsigt sex med den mycket söta kvinnan som han sett gå på tidigare. Han var förundrad, avundsjuk men framför allt kåt. Vetskapen om vad som försigick därinne fick honom att förstrött fingra på kuken som spände i kostymbyxorna. Han följde varje juck han hörde. När det tillslut blev helt tyst kunde han inte låta bli. Oändligt försiktigt tog han sin nyckel och vred om. Han hade blivit något av en mästare på att få upp dessa dörrar tyst och det hade givit honom inte bara många intressanta vyer utan ett litet nätt bidrag i kassan då han tagit vad han sett bjudas. Bara lite, så att förlusten inte skulle märkas. En sedel här, nån värdesak där. Inte ofta, inte mycket. Han var med andra ord van att ta sig in tyst i liggvagnarna.
Han väntade andlöst på sitt tillfälle. Tillslut, en stund senare när han var säker på att de sov stod han så mitt i det lilla rummet som kupén utgjorde. Synen gjorde honom galen av kåthet. Den kraftfulla mannen låg raklång på britsen med den lilla kvinnan över sig. Hon var lika naken som dagen då hon fötts och han såg hennes rundade bröst tryckas ihop mot mannens bringa där hon låg. Hennes särade ben avslöjade allt. Det var ett vackert, svullet och öppet sköte som mötte hans blick. Det blänkte av väta och han såg hur mannens säd hade runnit ut ur henne. Hans lyckliga kuk låg som en hotfull, enorm orm nedanför. Helt nedsölad. Den kuken hade varit på ett underbart ställe konstaterade han. Lyckliga jävla kuk! Den var massiv, han hade inte sett en så grov kuk på länge. Han gick fram och kunde inte hindra sig från att dra med fingret längs det nyknullade skötets röda läppar. Ett tyst gnyende lät höras.
Han insåg att risken var för stor och la band på sig. Han ville inte ta reda på vad mannen skulle göra om han ertappade honom. Men han skulle inte gå lottlös därifrån, bestämda han sig. Snabbt fiskade han upp mobilen och tog så många bilder han kunde, både nära och på håll. Inte bara skulle de utgöra bra material för hans ensamma men sköna runkstunder de många, långa nätterna i konduktörskupén. Han kanske kunde sälja bilderna eller få användning av dem på något vis.
Martin hade hört ljudet av nyckeln som vreds om. Han var fullt vaken på ett ögonblick. Han hindrade en impuls att kasta av sig Louise och angripa inkräktaren. Eftersom han visste att han låst kände han sig säker på att det var den där slämmige konduktören som kom. Han hade instinktivt sorterat in honom i facket "opålitlig" när han tryckt femhundringen i hans hand. Men han ville se vad den lilla råttan gjorde, eller åtminstone höra. Så han fortsatte att låtsas sova.
När killen stod böjd över dem krävdes det stor vilja att inte sträcka ut en hand och grabba tag i honom. Vad fan höll skiten på med? Kort därpå hörde han några svårbestämda ljud innan Martin insåg att han fotade. Nä nu jävlar! Men instället för att vräka av sig den sovande kvinnan, väntade han. Den här striden ville han inte ta här inne, inför Louise. Han väntade en stund efter att konduktören tyst lämnat kupén innan han försiktigt välte ned den sovande kvinnan på britsen och la täcket på henne. Han drog tyst på sig sina kläder och tassade ut. Det var mörkt i tåget och de flesta sov. Han hittade snabbt till konduktörshytten. Han knackade försiktigt, i hopp om att killen skulle öppna tillräckligt för att han skulle få in foten. Han ville inte knacka hårt, för då skulle det väcka misstankar.
- Vad är det? hördes en misstänksam röst inifrån. Konduktören var oerhört irriterad över att bli störd. Han gick just igenom skörden av bilder och drog sakta i sin framhalade kuk. Typiskt att nån ska komma nu!
Martin insåg att hans röst skulle avslöja honom. Han knackade igen.
- Vad är det?! irritationen lät inte ta miste på.
Först vid tredje knackningen hände något. Han hörde steg och ett klick. Dörren öppnades på glänt. Det räckte.
- Vad har ja... hann han börja innan helvetet brakade lös.
Martin forcerade den upplåsta dörren lika snabbt som effektivt. Han stängde den bakom sig och lyfte upp den unga killen i luften endast med ena handen under halsen på honom. Det stängde effektivt tillgången till syre för honom och hans irritation över att bli störd övergick snabbt till något klart mer primalt. Att få luft. Att överleva.
- Din... jävla... lilla... råtta, väste Martin. Men lugnet i hans röst, hans återhållna ilska var oerhört skrämmande och fick blodet i konduktörens ådror att frysa. Mannen var klart mer skrämmande än han såg ut att vara. Detta var en man som inte bara var van vid våld. Han *var* våldet. Han hade gjort sådant förr. Hade konduktören vetat lite mer om vad den hand som höll om hans hals varit med om, hade han varit ännu räddare. Lyckligtvis, om man kan säga så, visste han det inte. Men instinkten visade honom att han var riktigt illa ute. Som om bristen på andningsluft inte gjorde det...
Med andra handen lyckades Martin nå mobiltelefonen som låg på bordet. Han höll upp den framför konduktörskillen.
- Var det denna du fotade med? Killen nickade men kunde inte svara. Bristen på syre började bli akut kände han och började sprattla.
Martin kastade ifrån sig killen som rasade ihop baklänges över stolen som stod vid bordet. Han kippade efter andan och tog sig för halsen. Martin tog telefonen och smulade så sönder den framför konduktörens ögon. Det gick förvånansvärt lätt, det var en riktig skittelefon. Han avslutade genom att stampa på resterna av telefonen. Sen spände han ögonen i den lilla skiten som låg och hämtade andan. Ett par skräckslagna ögon stirrade tillbaka.
- Gör ALDRIG om det där. Jag låter dig vara denna gång, men om jag nånsin ser dig igen eller hör från dig kommer jag fanimej plocka av dig kroppsdel efter kroppsdel tills du förblöder. Kylan och allvaret i mannens röst lät inte ta miste på sig.
- Behåll femhundringen du fick förut, men be till de gudar du må tro på att vi inte ses igen. Martin vände och lämnade hytten utan att blicka bakåt.
Irriterad men ändå nöjd gick Martin tillbaka. Martin blev sällan arg så han inte kunde kontrollera sig. Ilskan över konduktörens tilltag hade bara existerat i hans sinne en kort stund. Resten var ren och skär motåtgärd. Skadebegränsning. Han hade ingen som helst avsikt att lemlästa någon, allra minst den där lilla skiten. Den tiden var förbi. Däremot var han irriterad över att behöva bli väckt, behöva lämna sin erövring som hade sovit så fint på honom. Obekvämt, men precis vad Martin hade behövt i form av närhet och kroppslig värme. Hans irritation övergick till någon form av lyckorus när kom tillbaka till sin kupé och såg den nakna Louise ligga på britsen. Lakanet han täckt henne med hade hon sparkat av och nu låg hon på mage med rumpan i vädret och benen lätt särade. Hennes sköte såg magnifikt ut där hon låg och sov. Martin hann bli rejält kåt av synen medan han klädde av sig och när han kort därpå återigen var naken stod kuken som ett spett igen. Detta tänkte han inte slösa bort, men hur? Han tänkte begrava kuken i henne så snabbt det bara gick men lite vett hade han i skallen. Snabbt fick han fram en burk vaselin han hade för att diverse saker. Sex var vanligtvis inte en av dem. Snart var hans ådriga lem grundligt insmord och hal som en ål. Han ställde sig på knä med Louise's ben mellan sig. Han ryckte åt sig en kudde som han försiktigt knölade in under hennes höfter. Nu putade hennes rumpa fint upp och exponerade fittan som låg där så inbjudande och välkomnande. Han började smeka den lite försiktigt. Louise gnydde i sömnen. Han fortsatte och lyssnade samtidgt noggrant på hennes andning och tilltalande stön. Han ville tränga in i henne precis när hon vaknade, varken förr eller senare. Med andra handen höll han sin kuk i ett stenhårt skick.
Så, tillslut blev hans smekningar tillräckligt för att Louise skulle vakna ur sin slummer. Det hade tagit en förvånansvärt lång stund och safterna kring hans finger vittnade om att hennes kropp vaknade upp snabbare än hennes medvetande. När hon vaknade visste hon inte var hon befann sig först, men kvällens eskapader kom tillbaka lika snabbt som en lampa tänds. Hon drog efter andan när allt rullades upp för hennes inre. Detta var signalen som Martin väntat på. Hans försiktiga arbete med hennes fitta hade gett visst resultat och kombinerat med den vaselinindränkta kuken så utgjorde friktionen inte något nämnvärt hinder när Martin riktade ned kuken mot det välexponerade skötet och försiktigt men bestämt tryckte in kuken så långt han vågade och kunde. Vilket var gott och väl två tredjedelar innan Louise's kropp sa stopp. Att vakna av att bli påträdd av en rejäl kuk kan vara nog så skrämmande, speciellt som man inte är van att ha regelbundet sex. Det gjorde inte ont, men den oväntade penetrationen överrumplade henne inte bara mentalt utan även fysiskt.
Förvåningen att bli så oväntat uppfylld var nästan skräckfylld. Hennes första, instinktiva känsla var panik. Hjälp? Vad händer?! Nån är inne... inne... i mig! En... kuk... i min fitta! Våld...täkt? Nånstans där kände hennes kropp genom ljud, doft eller vad det nu var, att det var samma kuk - och man - som hon haft i sig bara timmar tidigare. Kroppen slappnade sakta av och började anpassa sig till den inträngande påhälsningen.
Martin frustade till när hans kuk återigen hade den lena, mjuka och sugande musen omkring sig. Det var så... underbart! Han njöt av vyn han hade framför sig och lät händerna vila på hennes runda, lena höfter. De kvinnliga formerna han hade framför sig var fantastiska att se på och känslan av hennes succesivt anpassande sköte var direkt berusande. Sittandes över hennes lår stötte han så återigen in kuken. Och sedan igen. För varje juck kom han längre och längre in och tillslut hade fittan helt och hållet öppnat upp sig för honom. Louise låg och bara tog emot kuken, ömsom kåt som bara den, ömsom undrandes om hon drömde eller inte. Så mycket kuk på så kort tid! Och som den kuken brände i hennes fitta! En hand hittade vägen ned till hennes mus där hon kände med fingrarna hur den massiva pålen drevs in i hennes lilla mus. Det hetsade henne enormt och hon kunde inte hindra sig själv från att massera sin klitoris för att öka njutningen ännu mer. Hennes orgasm närmade sig snabbt. Hon, lilla hon, tagen i dunklet av denna best, denna adonis. Denna... man.
Martin kände hur hela hon samarbetade med honom och mot deras gemensamma mål. Den undersköna kvinna under honom var mer än han vågat drömma om att få på kuken! Vilken lyckträff! Han hade fångat en oansenlig liten knopp men framför sig låg en vacker blomma! Lustkänslorna kom som svallvågor och han kände att han närmade sig snabbt. Han ökade takten och när han kände hur hon spände ihop både underliv och skinkor blev det för mycket. Med ett kvävt vrål kastade han sig över henne och raklång juckade han frenetiskt in kuken i botten på henne. De djupa stötarna spädde på hennes orgasm som börjat och tillsammans kom de högljutt. Ett irriterat dunk från grannväggen bekräftade deras oväsen men de brydde sig inte i stridens hetta. Martin njöt stort av varje puls som kuken sköt säd in i Louise, detta skulle han ha på minnet länge! Louise lät sig villigt fyllas igen och bara njöt av det. Känna en livs levande man tömma sig villigt i henne. Betäcka hennes villiga sköte. Martin sjönk sedan ihop bredvid henne och låg och smekte hennes runda höft medan han såg på henne.
- Vi kan inte hålla på så här hela natten, flämtade hon. Martin såg forskande på henne.
- Jo, det kan vi, svarade han så. Hon log. Hon insåg att han hade rätt. Nu när hon släppt på precis varenda spärr hon trodde att hon hade så insåg hon precis hur rätt han hade. Det fanns inga hinder.
Och så blev det. De knullade som besinningslösa tills det ljusnade. På varenda tänkbart sätt som den lilla kupén tillät. Båda hade sina egna men likartade motiv. De var svultna och visste, trodde de, att de inte skulle komma att ha sex på länge. Varken med varandra eller nån annan. De tog tillvara på tillfället. Tillslut orkade varken Martin eller Louise mer. De somnade utmattade.
Martin vaknade först. Han hindrade en impuls att ånyo hoppa på den unga kvinnan som låg inkilad mellan honom och väggen. Hon låg med ryggen mot honom och höftens rundning såg lika mjuk som inbjudande ut. Martin var ingen erfaren person när det kom till att ragga upp kvinnor, men visst hade han haft sin beskärda del av one-night stands. Detta var överlägset det bästa han lyckats ro hem. Louise nätta, blyga uppenbarelse som sedan visat sig dölja en kvinna full av fördämningar som bara väntat på att få släppas ut var en ren lyckoträff. När han tände lampan för att se bättre var han hade sina grejer kunde han inte låta bli att studera henne lite till, där hon låg och snusade tyst i sömnen. Spåren av deras älskog var uppenbara. Förutom att det såg ut som nån kastat in en granat i kupén kunde han tydligt skönja intorkad sperma på henne lite varstans. Inte minst mellan hennes ben. Hans ömmande kuk och näst intill värkade pung vittnade om en urladdning han knappt kunde minnas att han haft tidigare.
Han skulle snart av. Han undrade om han borde väcka Louise. Han valde att inte göra det. Det fanns inte mycket mer att säga. Inte för de pratat så mycket efter att de lämnat restaurangvagnen, men ändå. De hade tillbringat natten tillsammans i samförstånd. Däremot, misstänkte han, behövde hon sova lite mer. Han kom på att han inte visste var hon skulle av. Det tog emot att öppna hennes handväska, men syftet var ädelt. Han ville inte väcka henne i onödan. Hennes biljett som låg överst visade att hennes station var efter hans, en timma ungefär. Var det värt att väcka henne för det? Antagligen. När han var klar med sina egna göromål ruskade han så liv i henne samtidigt som tåget påbörjade sin inbromsning till hans egen station. Förvirrat tittade hon på honom innan hon sprack upp i ett leende.
- Jag skall av, tänkte att du ville ha lite tid att komma i ordning, sa han. Dessutom ville jag tacka för... en fantastisk kväll. Och natt.
- Tack... själv... mumlade hon, fortfarande yrvaken.
Tåget gnisslade till och stannade helt. Martin tog sin ryggsäck och lämnade kupén utan att se sig om. Han hörde ett klick när hon låste efter honom och kort därpå var deras vägar skiljda. Med ryggsäcken ordentligt på sin rygg med remmar och avlastningsbälten spända lämnade Martin nuet och blickade framåt. Nästa etapp på denna resan skulle börja! Han tågade ut från stationen med bestämda steg medan tåget rullade iväg åt sitt håll. I en av kupéerna låg en sexuellt återuppvaknad och väldigt tillfredsställd kvinna och sov djupt. Hennes krafter hade precis räckt till att låsa efter Martin och ta sig tillbaka till sängen. Sin station skulle hon komma att missa och vakna endast när städpersonalen på slutstationen låste upp för att städa. Den panik hon sen genomlevde där hon låg helt exponerad inför de klotrunda ögonen som tillhörde städaren som stod där med sin städutrustning redo skulle ta lång tid att lägga bakom sig. För en återhållsam kvinna som henne var det något av det värsta hon upplevt och fick henne att starkt ifrågasätta sina utsvävningar som fram tills dess hade känts så rätt. Vidare så skapade det hela ett logistiskt problem då hon nu hade många sköna mil att resa åt andra hållet innan hon skulle komma tillbaka till sin station. För att inte tala om hennes spruckna tidsschema.
Under tiden marcherade en viss Martin Andersson vidare genom de massiva skogar som omgav hans nästa mål. En mytomspunnen och för Martin helt okänd skola vars hemligheter och historia var något Martin var lyckligt ovetande om.
---
Fler noveller av samma författare
Kommentarer
Ja, stavningen är min akilles. Jag slarvar mycket ser jag och kör numera med stavningskontroll stenhårt. Ändå lyckas fel slinka igenom, irriterande nog. Att kunna modifiera alster i efterhand hade varit fint.
Vet inte om min kommentar postades, verkar ha blivit utloggad.
Mycket bra! Både kvinnan, sexet och språket är på topp. Skall bli spännande att läsa vidare om Martin och hans äventyr :)
Lite småfel här och där bara, små stav-/slarvfel, men inget som stör jättemycket. Kan vara bra att korrläsa en extra gång kanske (synd att det inte går att ändra på novellerna här när man postat dem).
Tusen tack för de värmande orden eldflamman! De... värmer... ! ;) Fortsättningen är under framställning. Nästa del blir lite annorlunda tror jag. Eller, vi får se.
Mina tågresor är inte heller riktigt så spännande är jag rädd för. Men men... nu skall vi se vad vår hjälte "råkar ut" för härnäst. :D
Kan bara konstatera att du har gjort det igen, oddball :) SÅ BRA! Novellen är en klar femma och har numera en solklar plats bland mina favoriter.
(Sen suckar jag lite tyst inombords och undrar varför det aldrig händer något liknande på mina egna tågresor:) )
Jag ser med glädje framemot fortsättningen!
Kommentera denna novell
Du måste vara inloggad för att skriva kommentarer.
Man får skärpa till sig så att ens egna tågresor blir lika... spännande!