KVinnan med boken, del 1

---

---

Satans helvete, varför skulle just jag ha en chef som är ordförande i riksförbundet för de extremt långsamtänkande? Vem vet hur många gånger jag och mina kollegor förklarat de enklaste av ting bara för att mötas av hans tomma blick? Men så blir det väl när svärfar grundade firman, då kan även de mest olämpliga sätta sig i chefsstolen.

Mötet var över och jag kände att jag bara var tvungen att komma ut från den floskel- och dumhetsfabrik som sammanträdesrummet oftast var. Solen sken och jag hade tid att spendera. Fötterna mötte marken med den hårdhet som brukar uppstå då jag är rejält irriterad, och jag gick över det lilla torget för att få friskt luft, samt perspektiv på saker och ting. Det var lika bra att gå en längre sväng och svalka ned humöret, kanske till utsikten inne i parken. På väg in i parken tänkte jag skadeglatt på nyårsfesten, då jag överraskat min kollega Mats med att hårdhänt ta en kvinna bakifrån, och inte vilken kvinna som helst. Mats pumpade på chefens fru med ett fast tag om hennes välformade höfter medan hennes platinafärgade – och vanligtvis välordnade – hår slängde vilt och hon krampaktigt höll sig fast i den fåtölj hon stod framåtböjd över. Hennes bröst gneds mot ryggstödet, och hennes tysta ”Ooo” lät oerhört sexigt. Jag hade stått och tittat en stund utan att bli sedd innan jag lämnade dem, utan att någon av dem såg mig. Ibland hade jag funderat på att utnyttja det jag såg gentemot chefens fru, men Felicia är i motsats till sin make en mycket snäll och trevlig människa, vars enda brist vid sidan av hennes otrohet verkar vara en usel smak när det gällde val män. Nåväl, skulle hon börja bete sig otrevligt skulle jag ju alltid kunna utnyttja det jag sett. Hennes kropp skulle kunna väcka lust i de mest världsfrånvända och kyskaste av munkar.

Stadens vackraste plats var för mig alltid den halvt undanskymda utsiktsplatsen med en vacker vy över staden. Jag stod där och såg kaféet med de goda mazarinerna, närmaste pub, gymnasieskolan där det arbetade en särdeles vacker lärarinna samt, förstås, min arbetsplats. Längre bort syntes vattnet där fritidsfiskarna stod med sina metspön, fast någon fisk verkade de aldrig få. Av någon underlig anledning var denna vackra plats sällan speciellt välbesökt trots dess lugn och dess skönhet. Tvärtom fanns det alltid plats att slå sig ned på gräset eller på någon av de fåtaliga sofforna i vackert gammalt trä, eller att ligga under någon av de vackra lindarna. Kanske berodde det på gamla tider, då det varit en plats för glädjeflickor och mindre nogräknade män? Rykten om vissa saker verkar aldrig släppa taget.

När jag stod där och kände ilskan rinna av mig var det som vanligt glest med folk, knappt ens den obligatoriske hundägaren med ivrigt sniffande hund. En liten bit bort såg jag endast en person, en ung kvinna som satt och läste en bok, men i övrigt var det helt folktomt. Hennes långa mörka hår skymde delvis hennes ansikte och jag såg endast hennes rödmålade mån och vackra haka. Hennes smala och välformade kropp syntes desto bättre. Iklädd en vit klänning med små röda ränder och snygga svarta skor påminde hon mig om en skönhet från någon 1950-talsfilm jag någon gång sett, en sådan film där skurkarna är arketypiska, hjälten är en staty av manlighet och där den sköna kvinnan verkligen är en skönhet. Jag skulle nog inte ha trivts speciellt bra i det konformistiska 1950-talet, men nog hade de snygga motorcyklar och vackra kvinnor på bioduken. Sådana saker räcker långt.

Jag kunde inte se vad den smala ungmön läste, men hon hade väckt min nyfikenhet. I lugn takt promenerade jag närmare, utan att ha något annat skäl än min lust att se mer av henne. Hon måste ha hört mig, för hon tittade upp från sin bok och log lite blygt mot mig. Hennes ögon var svarta som natten men ändå fyllda av värme, ögon av den där smått hypnotiserande sorten. Som om det inte var tillräckligt med goda ting var hennes mun liten och inbjudande, och när hon log bildade läpparna en sorts vågmönster. Jag ville definitivt se mer av henne.

”Stäppvargen, det är en bra bok” fick jag ur mig. Men herregud! Vad var det där, kunde jag inte bättre? Plötsligt kände jag mig som en sjundeklassare som försöker stöta på en tjej för första gången. ”Jag gillar hur ensamheten skildras i boken, och tycker att Hesse fångar det väldigt väl” fortsatte jag, för att komma med något sånär intelligent. Hon log, väldigt öppet och varmt men fortfarande lite blygt. Med lite tur uppfattade hon mig inte som den imbecill jag kände mig som.
”Jag har tyvärr inte läst så mycket än, men jag håller med. Ensamheten är väldigt tydlig, men också sökandet efter någon sorts kontakt”, sade den vackraste röst jag någonsin hört, på samma gång späd, mjuk och livfull. Jag kom på mig med att titta på hennes läppar aningen längre än jag kanske borde, men det var svårt att låta bli.
”Boken är mycket bra hela vägen fram till sista sidorna, men jag ska inte säga så mycket mer om det, för det är ofint att avslöja så mycket om handlingen, det ska du få upptäcka själv.”
”Tack, det är snällt. Jag är så trött på folk som vill visa sig duktiga men som bara förstör. De borde ha vett att inte berätta hur en bok slutar. Du tänker efter.” sade hon med ett värmande leende och jag kände livsandarna vakna till en aning.
”Det handlar bara om vanlig hyfs, inte svårare än så” försökte jag förklara.
”Ovanligare än man skulle kunna tro faktiskt. Men det är ju skönt att du är en vettig människa, och trevlig dessutom”.
”Den som är trevlig här är du, och dessutom har du bra boksmak. Och ett härligt leende.” försökte jag replikera på ett sätt som inte var för smörigt. Än en gång log hon, och den här gången såg jag en svag rodnad sprida sig på hennes kinder.

Vi pratade vidare en stund, och det visade sig att hon hette Anna, var 23 år och studerade litteraturvetenskap på universitetet. I framtiden låg en möjlig framtid som bibliotekarie eller möjligen arkivarie, och så länge hon fick lära sig nya saker och läsa mycket så var hon glad. Jag fann att jag blev mer och mer förtjust i hennes sällskap, även om jag fortfarande inte satt mig ned på bänken bredvid henne. Det berodde nog på min gammeldags uppfostran, att det hade varit dålig stil att bara sätta mig ned utan inbjudan. När jag berättade lite om mig, om mitt jobb och min korkade chef suckade hon och berättade att hon hade en sådan morbror, totalt korkad men med en grandios självuppfattning vilket ibland gjorde släktmiddagarna rätt jobbiga. Vi enades i tesen att de småkorkade är värst eftersom de förstod vissa saker men var för korkade att inse att de inte fattade så värst mycket, och jag kände hur hennes skratt smittade av sig på mig.

”Men blir det inte jobbigt att stå upp så länge? Du kan väl sitta här hos mig, om du vill alltså.” Det hade jag ju velat länge, men inte velat göra det av oro för att verka som en påflugen gammal typ, hon var ju ändå sexton år yngre än mig. Min vanliga framfusighet hade jag tonat ned en aning, för det fanns inte på kartan att jag skulle riskera att skrämma iväg denna underbara varelse som jag redan insett att jag ville erövra. Detta begär tänkte jag dölja, åtminstone tills rätt läge uppstod.
”Så gärna, du är en härlig kvinna och jag gillar att prata med dig” sade jag och menade det verkligen.
”Och du är en härlig man, som är stark och smart utan att bli så där jobbigt macho”

Vi fortsatte prata om allt och intet, och med en alltför utdragen långsamhet flyttades vi närmare varandra, där varje vridning av kroppen, varje gest, medförde att vi till slut satt väldigt nära. Den som tror att det bara var jag som gjorde denna långsamma förflyttning, då mitt sällskap även hon deltog i denna tysta bänkförflyttning. Jag blev allt mer säker på att hon var lika intresserad som mig, och när Jag berättat om min resa till Japan log mot mig, och jag ryste i hela kroppen. Anna öppnade munnen, nästan omärkligt, kanske omedvetet, men tillräckligt mycket för att jag skulle inse att inte heller hon var oberörd. Andades hon inte lite snabbare nu? Var inte hennes kinder aningen röda? Jag drog handen längs hennes arm och såg hennes rysning, hörde henne dra efter andan nästan omärkligt. Med ett milt leende försäkrade jag henne att hon var otroligt vacker, och fäste hennes blick, innan jag med ett mjukt tag om hennes nacke förde hennes mun mot min. Denna rödmålade mun som kunde le så vackert kom nu allt närmare mig, och jag kände hennes darrning när jag kysste henne, med mjuka läppar som mötte mina. Långsamt men bestämt började jag kyssa henne och hon erbjöd inget motstånd, utan tvärtom kysste hon tillbaks med allt större intensitet.

Jag bröt kyssen och såg in i hennes svarta vackra ögon och smekte henne över ryggen, ned mot rumpan. Plötsligt verkade hon generad samtidigt om det var helt uppenbart att hon njöt av mina smekningar. Det var som om hon hade svårt att förstå att njutningen och skammen kunde existera samtidigt, men ju mer generad hon verkade bli, desto mer gav hon sig hän. Mina händer smekte mjukt över hennes barm, visserligen utanpå klänningen, men när jag knäppte upp en knapp i taget och såg hennes rödsvarta bh så försökte hon inte hindra mig utan såg sig enbart omkring för att försäkra sig om att ingen såg vårt kelande. Jag visste naturligtvis att detta var något riskabelt med tanke på upptäcktsrisken, men ärligt talat struntade jag i det. Denna kvinna var värt det.

Till min oerhörda tur och lycka hade Anna en framknäppt bh vilket underlättade uppknäppningen enormt. Av någon anledning verkar det inte som om kvinnor använder dem speciellt mycket, oklart varför då denna typ av bh har en mycket enklare knäppning. Men denna dag hade denna skönhet valt denna bh, och hennes små men fasta bröst mötte mina händer. Jag smekte bröstvårtorna innan jag lutade mig fram och slickade på dem, hela tiden med stegrande intensitet. Annas stön talade om för mig att det här var helt rätt väg att gå, och samtidigt så lutade hon sig bakåt med händerna bakom sitt huvud och lät mig styra. När jag slickat på dessa underbara behag så kände jag att det fick vara slut med att bara vara öm och försiktig, och bet löst i hennes bröstvårtor, mycket väl medveten om att hennes stön ökade risken för upptäckt. Naturligtvis fanns risken att hon inte skulle gilla ett sådant tilltag, men vem vill leva säkert hela tiden? I ärligheten namn var jag frestad av att bara slita av henne kläderna och ta henne hårt på gräset, speciellt som jag nu fört ned handen mellan hennes ben och smekte henne utanpå trosorna. Fukten trängde igenom de tunna underkläderna som passade perfekt in i hennes snygga stil, både oskyldig och redo på samma gång.

”J-jag bor här i närheten” viskade hon när hon märkte att jag kört in ett finger innanför hennes trosor och drog det längs hennes helrakade kön. ”Det är huset där borta” sade hon och pekade mot ett grönt flervåningshus samtidigt som hon slutet av meningen tonade bort i ett stön när mitt finger smekte henne mer intensivt.
”Då går vi dit, och där ska jag njuta av dig” var mitt korthuggna svar.
”Ja, ja, som du vill” stönade hon fram. ”Jag tycker om när du styr” sade hon och verkade både glad och chockad över att säga det.
”Lyft på rumpan, för när du går dit ska du gå utan trosor. Din vackra klänning kommer dölja det viktigaste.”

Anna såg sig nervöst omkring, men när mitt finger trängde in i hennes inre stönade hon till högt, och med ett tystlåtet bedjande att göra det snabbt lyfte hon på rumpan och bad mig att skynda på. Jag drog av trosorna, stoppade dem i min ficka och körde in fingret ännu djupare in samtidigt som jag kysste henne på halsen. Hon såg in i mina ögon, på samma gång bedjande om mer och om mindre, och med allt rödare barm.

”Snälla, får jag föra ihop benen igen? Jag ligger ju här och visar mig för alla. Du får gärna fortsätta göra som du gör nu när vi kommer hem till mig. Men snälla, låt ingen annan se min … min … ”
”Din vad då?” frågade jag med ett elakt flin.
”Du vet, där nere”. Hon verkade blyg, vilket stod i skarp kontrast till att hon låg utan trosor och blev smekt på en bänk.
”Din vad då?” Min ton hade blivit hårdare, och jag tryckte in ett finger till, och drog två fingrar in och ut.
”Min mus” viskade hon, i något som övergick i ett lågt stön. Hennes undergivna bedjande tände mig enormt, och jag fick verkligen stålsätta mig för att inte köra henne hårt, där och då.
”Be snällt!”
”Snälla, låt mig föra ihop benen, så kan vi gå hem till mig. Jag behöver inte ha trosor på mig, och om du vill kan jag gå utan bh också. Snälla, snälla.”

Hennes söta bedjande blick gjorde mig stenhård, och även om hon nog hade sugit mig om jag sagt till henne var det trots att bättre att gå till hennes lägenhet. Det är visserligen lockande med risken för upptäckt, men det kändes dumt att riskera det nu när jag hade henne under min kontroll.

Jag tryckte till med fingrarna i hennes blöta inre en sista gång, drog sedan ut dem och drog upp henne på benen. Detta att hon erbjöd sig att gå utan bh var en oväntad bonus, och jag njöt av den kontroll jag hade över vackra Anna. Bh och bok trycktes i en hast ned i hennes lilla väska innan jag kysste henne en sista gång innan det var dags att gå. Hon knäppte klänningen, men bara varannan knapp, för det var sexigt att kunna skymta hennes små söta bröst om man titta noga. Våra händer flätades ihop och vi gick i lugn takt mot trapporna nedåt, mot hennes gata. Mot hennes lägenhet. Mot hennes säng.

Annas vackra klänning fladdrade lugnt i vinden när vi promenerade, och jag såg att hon hela tiden höll koll på klänningen, ständigt orolig för att någon skulle se. Klänningen kunde dock fladdra bäst den ville, Annas ena hand var fast i min och den andra höll den lilla väskan, så det var bara att härda ut. När vi mötte en ung man stirrade han ogenerat mot hennes barm, och när jag tittade förstod jag varför. Hennes klänning visade det mesta av hennes ena bröst, med hjälp av vinden som hade exponerat skönheten. Då Anna såg detta blev hon pionröd i ansiktet, men hon lät det vara när hon såg min gillande och uppmanande blick. Hennes rodnad hade dock uppnått rent pionröd status.

På väg upp i hissen tryckte jag henne mot väggen, drog ena handen längs hennes lår och smekte hennes längtande sköte. Det stön som mötte mig visade att denna unga skönhet gav sig hän allt mer, och hennes ivriga kyssar gjorde att hjärtat dunkade rejält och det kändes som om hissens temperatur steg genom taket. Mina byxor kändes allt mer som ett fängelse och det spände rejält mot tyget, med vetskapen att snart skulle jag ta henne, igen och igen. Och igen.

Med ett ryck stannade hissen till och jag drog med henne ur hissen. En granne som såg ut som om han rymt från frälsningsarmens straffcenter stirrade surt på hennes halvöppna klänning och rödflammiga ansikte, och det var väl tur att han inte såg mina fingrar, som ju var rejält blöta. Anna gick fram till lägenheten och öppnade dörren och med ett fast grepp om hennes handled drog jag in henne i den lilla hallen. Knapparna studsade runt på golvet då jag när jag drog av den femtiotalsinspirerade klänningen, och det skulle bli många knappar att sy för Anna innan hon kunde använda den igen. När hon så äntligen stod naken framför mig tryckte jag mina läppar mot hennes, och våra tungor möttes än en gång. Hennes kropp nästan darrade av kåthet, och det gjorde nästan jag med. Att jag smekte henne mellan benen minskade inte precis den lust hon visade, men hon fick inte stå overksam länge. Min hand som smekt hennes svarta hår hårdnade i sitt grepp, och jag tryckte ned henne på knä. Anna förstod vad som förväntades, och började knäppa upp mina byxor. Hon plockade fram min mandom och smekte den, med fingrar som nätt och jämnt nådde runt, med bröstvårtor som stod ut från de små men söta brösten. Hela tiden såg hon mig i ögonen och gapade, nu skulle hon suga mig.

”Stopp! Vad gör du?” frågade jag hetsigt, och Anna verkade förvånad över att jag stoppade henne.
”Men jag ska ju suga dig”. Hennes förvåning var total och hon verkade orolig över att ha gjort fel.
”Du tänkte alltså ta mig i din mun utan att fått lov till det? Hur vågar du?”
”Förlåt. Men jag vill ju suga, vill ju göra det skönt för dig. Får jag inte det?” frågade hon oroligt.
”Inte utan att be om lov, och be ordentligt”. Detta var egentligen svår tortyr för mig för jag ville inget hellre än att hon skulle gapa stort, men jag anade ännu skönare upplevelser om hon inte bara var kåt utan även rejält längtande och undergiven.
”Förlåt mig, snälla förlåt. Jag ber om tillåtelse att suga din vackra och fina kuk, och jag lovar att göra allt du säger åt mig. Snälla.” Annas ord var nästan viskande och hon såg uppriktigt orolig ut inför faran att hon inte skulle ta min påle i sin mun.
”Så ska det låta” berömde jag henne”. Varsågod och sug.”
”Tack så mycket” sade hon innan mandomen försvann mellan den blodröda läpparna och ett stön steg ur mig.

Hon var så vacker när hon stod på knä och sög så skönt, och om jag inte avbröt det snart skulle hon få munnen full. Detta öde skulle naturligtvis drabba henne senare, men inte än. Inte när det fanns så mycket annat att göra.

Med milt våld drog jag upp henne på benen, klämde hennes härliga skinkor, drog min högerhand från hennes utsökt formade rumpa, upp längs ryggen för att slutligen stanna till vid hennes nacke. Hon verkade nästan ha väntat sig det av hennes andning att döma, för hon slappnade av då greppet hårdnade och hon fick ett milt leende på läpparna.

Om hon hade väntat sig en ny kyss blev hon besviken, även om jag drog hennes huvud mot mitt. Jag kände hennes andning mot mitt ansikte men jag höll mina läppar strax utanför hennes räckhåll, med blicken in i hennes vackra ögon. Greppet runt nacken hårdnade och jag drog med henne in i nästa rum. Hennes vardagsrum hade en fåtölj av den gamla engelska stilen och verkade passa alldeles utmärkt för att läsa en god bok, men jag hade helt andra saker i mina tankar. Syndiga tankar. Jag böjde henne framlänges över fåtöljen och såg hennes vackra små bröst gnidas med det sträva tyget, innan jag lät handen falla. Klatschandet hördes in till nästa rum, och jag hoppades att väggarna var så tjocka och välisolerade som de såg ut. Om Anna hade fått smisk någon gång tidigare visste jag inte, men hennes sätt att rycka till visade att hon åtminstone inte hade någon större erfarenhet. Hon stirrade framåt med stora ögon och greppade hårt om fåtöljen, men gjorde inga försök att dra sig undan. Tvärtom, hennes bröstvårtor verkade vara hårda nog att sticka hål på tyget i fåtöljen och hennes andning avslöjade att detta var något hon ville.

Rumpan började få en vackert röd färg och jag kände att nu var det dags för nästa steg. På en hylla bredvid låg några vackra halsdukar i klara färger, och jag tog upp en av dem, den som hade en vacker mörkblå färg med små strimmor av gult. Den torde passa alldeles utmärkt. När Anna började vrida huvudet bakåt för att se vad som hände gav jag ett hårt slag på rumpan och befallde henne att stirra rakt fram för annars skulle hon minsann få ångra sig. Blicken riktades framåt samtidigt som hon viskade ett lydigt Förlåt. Jag var så upphetsad att jag trodde att jag skulle smälla av, och när jag knöt halsduken för hennes ögon fick jag hålla igen för att inte händerna skulle skaka.

”Stå nu kvar sådär och släpp inte taget om fåtöljen, för då blir det synd om dig”.
”Jag lovar Master, jag lovar” viskade hon, som om hon var rädd för att tala för högt. Det där med att använda titlar har jag alltid varit lite dubbel inför, men mot denna ljuva varelse var det helt rätt. Något ”Master” ville jag dock inte höra talas om.
”Herre heter det, en fin och gammal titel. Håll dig till det” sade jag med en hård snärt på ena skinkan.
”Förlåt Herre, jag lovar att inte göra om det. Jag fogar mig” sade hon och verkade tycka om att säga det, för strax använde hon ordet igen. ”Jag fogar mig efter din vilja, och vill vara så foglig som det bara går”.
”Bra, stå nu kvar sådär!”

Jag ställde mig bakom henne och lät min hand måla röda mönster på hennes vackra ändalykt, och hennes ljud liknade alltmer små stön. Nu kände jag att det var dags, jag ville in i henne. Med ena handen på hennes rygg styrde jag in i henne, plågsamt långsamt, och kunde inte hålla tillbaks ett lågt stön. När jag var halvvägs inne stannade jag till för att reta henne ytterligare, och hon försökte trycka sig mot mig, få mig djupare in. Efter ett barskt kommando och en smäll på rumpan stod hon still, och upprepade sin foglighet. Om möjligt ännu långsammare än tidigare gled jag allt djupare samtidigt som jag smekte hennes nakna rygg, viskandes att hon skulle ta emot vad hon fick och vara nöjd med det.

Till slut nådde jag botten, och då skiftade jag min taktik. Plötsligt ökade jag takten, hastigt och oväntat så att hon fick ta emot mig utan pardon, något hennes stön avslöjade att hon inte alls misstyckte till. Jag hade nu tagit ett fast tag om hennes höfter och stötte med en kraft jag sällan använt, och hennes svarta hår fladdrade då hon skakade och vred på huvudet. Att smiska henne verkade bara göra henne mer upphetsad och hon brydde sig inte längre om att stöna tyst, nu var hon förlorad i sin njutning. Såvida grannarna inte var stendöva så förstod de väldigt väl att hon fick sig en rejäl genomkörare, och det mildrades inte precis av att hon började skrika mer och mer snusk ju hårdare jag tog henne. Jag sträckte mig fram och nöp om hennes hårda bröstvårtor och undrade och jag något upplevt en så genomblöt kvinna.

Anna njöt uppenbarligen av min dominanta behandling, men hennes kättja fick henne att skrika saker rakt ut, och när hon började skrika rakt ut att jag skulle ”för fan skulle ’ta henne hårdare’ var det dags att påminna henne om vem som var Herre och var som var foglig. Jag saktade ned takten till nästan stillastående och när hon vred på huvudet för att mana på mig så tog jag att fast tag om hennes hår, spände ögonen i henne och morrade att hon skulle inte ta sig ton. Det var inte hon som bestämde, för hon var en foglig kvinna och passade det inte skulle jag dra mig ur henne och gå därifrån. Hon ryckte till och en blick i mina ögon fick henne att vakna upp ur kåtruset och inse att hon var ute på djupt vatten. Snabbare än snabbt böjde hon ner blicken och bad om förlåtelse, flera gånger återupprepande att hon var foglig och snäll. Efter en liten paus sade hon att hon visste att hon varit dum och skulle acceptera att straffas. Med viskande röst bad hon mig att fortsätta ta henne, men gjorde allt hon kunde för att inte vara krävande på något utan betonade flera gånger att hon bara bad om det, men att hon inget krävde. Till slut sade hon med rodnande kinder att jag fick göra vad jag ville med henne, om det gjorde mig nöjd.

Med en rejäl klatsch på ena skinkan sade jag att hon var inte skulle ställa krav, men att hennes löfte ökade min lust att stanna, och att det var sexigt när hon betedde sig så lydigt. Som bevis började jag återigen stöta i henne samtidigt som mina händer smekte hennes rygg.

”En lydig kvinna är en lycklig kvinna” stönade hon fram, och även om jag är en man som tror på full jämställdhet så tände jag verkligen på hennes ord.
”Så det säger du? Då måste du vara mycket lycklig nu” svarade jag med ett leende som nog måste beskrivas som rent överlägset.
”Jag är så lycklig, för jag är så lydig, så foglig mot dig min hårde Herre.”

Jag insåg mer och mer att Anna var såväl rejält undergiven som rejält kåt av sig, och det fanns inte en chans att jag tänkte låta henne glida ur mitt grepp. Det skulle inte behövas så mycket träning innan hon fungerade som min egen lilla slav, på alla sätt och vis. En kvinnas undergivenhet är något av det vackraste jag vet, denna gåva när kvinnan överlämnar sig i mina händer.

Snart märktes att hon var på väg mot orgasm, och inte tänkte jag hindra det då hon skött sig bra och tagit emot sitt straff på ett utmärkt sätt. Jag ökade takten och smekte hennes bröst, nöp i bröstvårtorna och kände hur det nästan rann från hennes sköte. När hon så ytterst undergivet frågade mig om lov att få komma beviljade jag detta samtidigt som jag talade om att snart var det min tur. Hon stönade att hon var oskyddad men att hon inte brydde sig nu för hon var för kåt och jag fick göra vad jag ville med henne. Bara hon fick komma var hon nöjd. Jag smiskade henne på rumpan, omväxlande mellan både vackra skinkorna och stötte allt hårdare, och snart var det dags. Med ett mellanting mellan morrande och gnyende översköljdes hon av orgasmen, och det slutade i ett ordlöst skrik när hon sjönk ihop ovanpå fåtöljen. Utan den hade hon säkerligen fallit ned på golvet, men nu hängde hon istället som en trasa över ryggstödet och andades tungt.

Jag ökade takten och njöt mer än någonsin samtidigt som jag kände att det var min tur snart. Det ilade i de nedre regionerna på ett sätt jag kände mycket väl igen, och snart skulle jag fylla Anna med kärlek och liv. Jag smekte hennes vackra ryggtavla och den rödflammiga rumpan innan jag kände hur allt fokuserades på en punkt, en handling, samtidigt som mitt vrålande när jag kom gav grannarna ytterligare en bekräftelse att deras vackra granne ägnade sig åt syndigt leverne. Jag lutade mig över henne och vi stod där som två brunsthundar innan Anna vaknade till liv och kysste mig på handen.

”Tack min Herre, det där var helt underbart” viskade hon fram, som om rösten ännu inte bar.
”Varsågod. Och om du tycker det var härligt, så finns en hel värld av njutning och lekar att uppleva. Dina upplevelser har bara börjat” sade jag leende samtidigt som jag tog ett grepp om hennes handled.
”Det låter underbart, och jag vill lära mig allt som finns att veta. Jag lovar att vara en lydig flicka.”

Jag vände på henne och kysste henne ömt, min Anna. Den ljuva tiden hade bara börjat.

---

---

Fler noveller av samma författare

Titel	Kategori	Betyg	Datum
KVinnan med boken, del 1	Heterosex	3.5	19/5-13

Kommentarer

Kommentera denna novell

Du måste vara inloggad för att skriva kommentarer.