Kvinna B17, klass A, lovande Del 1
Författare: gardintroll Datum: 2013-04-29 13:42:20
Läst:
37 851 gånger
Betyg: 3.1 (9 röster) 7 medlemmar har denna novell som favorit
I en inte alltför avlägsen framtid, i ett samhälle inte särskilt olikt vårat, på en ort du förmodligen varit i själv, i en källarlokal du trodde användes som nattklubb… Vem vet vad den används till när det inte är helgnatt…
Den hårda träklubban träffade ekbordet med en smäll. ”Såld, till mannen med den svarta hatten”, ropade auktionsförrättaren.
Ylva satt på knä på golvet bredvid sin ägare, hon lät blicken glida över rummet, det stora underjordiska rummet. Det var mörkt, ingen elektrisk belysning fick användas förutom uppe på scen där auktionsutropen skedde. Hennes ägare hade lyckats fixa ett bås åt dem, ett privat bås som låg lite högre än raderna framför. Hon såg på raderna av människor framför sig och fnös för sig själv åt tjejerna som satt i burar nere på första och andra parkett. Hon lät kinden smeka det tjocka läderkopplet som satt runt hennes hals och såg stolt upp på sin ägare. Hon lade huvudet i hans knä och han strök henne över huvudet, hon var en duktig flicka, hon behövde ingen bur, ett koppel räckte fint.
Hon såg fram mot scenen där en tjej eskorterades ned till en man i en hög svart hatt. Han vinkade åt en av sina medhjälpare som tog tjejens koppel i handen och drog henne med sig bakåt i lokalen, ut till parkeringsplatsen. ”Kan vi få fram nästa exemplar”, hörde hon auktionsförrättaren ropa och en man rullade fram en bur innehållande en kvinna i 30-årsåldern. Kvinnan rev efter mannen som lätt hoppade undan.
”Denna otränade skönhet är ett kap för den rutinerade tränaren”, hördes det i mikrofonen, ”blir det din nya pärla i samlingen eller kanske rent av en assistent i förklädnad?” Ylva såg på kvinnan och förvånades av hennes höga ålder. ”Låt inte hennes ålder lura er, hon är sen men hon är frodig”, fortsatte rösten, ”hennes temperament är eldigt och hon kan bli en riktig trofé med rätt träning, har jag ett bud?”
Budgivningen började försiktigt och kvinnan såldes för ett skampris, hennes amatörmässiga ilska irriterade Ylva, hon gav dem alla ett dåligt rykte. En man med grova drag klev fram för att skriva under ägandeskapet och fick hjälp att rulla ut sin nya leksak. Ylva rös, mannen var en riktig idiot och hennes egen ägare kunde inte tåla honom, han hade ingen hand med sina skyddslingar alls.
Auktionen gick vidare och hon såg en man kliva upp på scenen med två flickor i varsitt koppel. Han växlade några ord med auktionsförrättaren och visade fram några papper. ”Mina herrar”, sprakade det ur högtalarna, ”detta är något så ovanligt som två systrar, legitimation medföljer. De är båda tränade att agera tillsammans och hör och häpna, avlade i förra årets förstapristagande stall. Ägaren insisterar på att de endast får säljas tillsammans och legitimationerna garanterar att de båda har åldern inne. Får jag ett första bud på denna andra generations praktexemplar?” Ylva såg avundsjukt på hur perfekt de uppförde sig när buden började hagla. Efter en lång budgivning slog klubban i bordet, ”Såld, till mannen i svarta hatten!” Samma man som förut.
Ylva kände det rycka i kopplet och hennes ägare ställde sig upp. ”Från vårt eget lokala stall kommer denna viltfångade skönhet”, hörde hon det ropas medans hon leddes fram till scenen. Det elektriska ljuset bländade henne och hon såg inte folkmassan som inspekterade henne. Hon visste naturligtvis vilka som hade inspekterat henne innan auktionens början och hade ett hum om vem som skulle köpa henne. De hade kollat allt, tänder, medicinsk bakgrund, ålder, alla kroppsmått och vaccinationsintyg. Budgivningen började och Ylva kände igen rösterna som ropade ut svindlande summor, hon var av den lägsta tillåtna åldern och förde sig duktigt för att vara så ung. Hennes bröst var enorma tack vare hormontillskotten hennes ägare haft tillgång till, men, framför allt var hon fortfarande oskuld.
Hon mindes hur hon börjat smida planer med uppfödaren i hemlighet, hur hon hade smugit dit för att få sina hormoner och sin träning, hur hon nu var redo. Hon hade tjatat på sina föräldrar, bett på sina bara knän om att få välja sin egen bana, sitt eget liv, slutligen hade de gett med sig. ”En simpel hora? Är det vad du vill bli?” hade de sagt. Hon hade skakat på huvudet, ”slavinna, haremsdam, konkubin, geisha, petgirl, kalla det vad ni vill, på er tid var det kanske olagligt men samhället har förändrats, era gamla mossiga värderingar gäller inte längre, jag gör vad jag vill”, hade hon sagt och stormat ut genom ytterdörren. Dagen efter hade hon skrivit över sig till sin ägare och tränare.
Hon var så förlorad i sina tankar att hon ryckte till när klubban träffade bordet, ”Såld, till mannen som köpt nästan vartenda exemplar idag, mannen i svart hatt!” ropade auktionsförrättaren. Ylva ryckte till igen, det hade hon inte räknat med, hon hade trott att någon från trakten skulle köpa henne, vem var den här mannen? Hon lät sig lydigt ledas bort i lokalen och ut till en väntande lastbil. Hon leddes in i lastutrymmet där en mängd flickor satt bojade till händer och fötter till en kedja som satt fast i varsin järnring i golvet. Hon låstes fast och de såg tyst på varandra, vissa av dem kunde inte prata hennes språk och vissa ville kanske inte. Auktionen led mot sitt slut och Ylva räknade till 20 tjejer inklusive de tre som tillkommit efter henne själv. Dörrarna stängdes och hon kände lastbilen starta.
Efter några timmars körning stannade de och dörren öppnades, mannen i svarta hatten klev upp och öppnade låset för tjejen som satt ytterst. Hon rev och bet och skrek för full hals när hon insåg att kedjan försvunnit, mannen försvarade sig lätt och gav henne en örfil. Hon föll till golvet men fann sig snabbt och attackerade igen. Mannen slog henne till marken igen och vid den tredje attacken satte han lugnt någonting litet som en mobiltelefon mot hennes nakna skinn, en rad elektriska urladdningar hördes och tjejen segnade ner mot golvet. Mannen slängde henne över axeln och bar in henne i ett hus utanför. Avlastningen av de resterande slavarna gick utan några som helst utbrott och Ylva såg många av dem skaka av rädsla.
När det var hennes tur att lastas av, lät hon sig föras in i huset, hon gick snällt bredvid sin nya ägare. Hon fördes nedför en trappa, längs en lång stenkorridor, de gick förbi små celler med järngaller och hon kunde se två av tjejerna från lastbilen sitta i varsin cell. De hade en madrass på golvet och ett hål i golvet med rinnande vatten, det var allt. Ylva leddes ner djupare i källaren och kom förbi en korridor med tunga metalldörrar längs sidorna, de stannade till utanför en av dem och hennes ägare öppnade en liten lucka så att hon kunde titta in. Rummet var kalt och i mitten var en grov järnring fastsatt i golvet, från ringen gick en kraftig kedja som slutade i ett metallhalsband. På golvet låg en kvinna som sakta försökte röra på sig, Ylva kände igen den fastlåsta kvinnan som tjejen som attackerat sin nya ägare. Rummet hade ingen madrass och inget hål i golvet, ”se till att du inte hamnar i isolering”, sa mannen och drog henne vidare.
Efter stoppet i isoleringen fördes Ylva upp mot den övre källaren, korridorerna här var ljusa med fina tapeter. Hennes ägare öppnade en dörr och de klev in på en heltäckningsmatta i en lång korridor, hon såg ett par tjejer prata med varandra, de första hon sett som inte suttit inlåsta. Längs sidorna fanns det trädörrar och mannen stannade framför en av dem, tog fram en nyckel och låste upp. Han visade in henne i rummet, rummet var ljust inrett och det första hon såg var den stora mjuka sängen. På ena väggen fanns ett gallerförsett fönster och ett litet skrivbord, en liten dörr gick in till en toalett och en dusch. På en liten byrå stod en vas med blommor och det fanns till och med en TV. ”Det här kan du se fram emot om du uppför dig ordentligt”, sa mannen och förde ut henne igen. Han drog med henne ut genom dörren de kommit ifrån och svängde in på en annan korridor. Han stannade framför en trädörr och låste upp.
Hon visades in i rummet vilket hade en enkel toalett som i princip bara var ett hål i golvet men det fanns i alla fall en kran med rinnande vatten. I ena hörnet låg en mjuk rund madrass med upphöjda kanter och några kuddar. Hennes ögon föll på en varm filt och en matskål som stod på golvet bredvid den enkla sängen. Mannen klev ut och låste dörren, är du så duktig som jag tror så flyttar du in i det fina rummet på nolltid sa han och knackade på dörren innan han försvann för att hämta nästa tjej.
Fler noveller av samma författare
Kommentarer
Grymt bra asså! Saknat att läsa sådana här noveller. gör en lång serie för ämnet du är inne på brinner jag en hel del för.
Kommentera denna novell
Du måste vara inloggad för att skriva kommentarer.
Tack, det är en lång serie, jag får väl skicka resten också...