Läkaren
Jag och min unge kärlek har en fantastisk relation. Jag njuter av hans nakenhet och kåthet, han låter mig. Han tänder på att vara naken inför mig och andra. Ju mer utsatt jag får honom att känna sig, desto hårdare blir han. Den här novellen skrev han till mig för att han vet att det får mig att tända men också för att jag ska förstå vad som tänder honom.
LÄKAREN
För att vi ska kunna träffas oftare har du erbjudit mig jobb, men innan jag kan skriva på vill ditt företagsförsäkringsbolag att alla dina anställda genomgår en läkarundersökning - även om du bara kommer att ha en anställd.
Regler är regler så jag meddelar att jag kan ringa läkarmottagningen och boka tid, men det får jag visst inte göra. Ditt försäkringsbolag har en lista över godkända läkare så du erbjuder dig att boka tid åt mig hos någon passande läkare i närheten. Det funkar bra för min del och du återkommer med tid och plats: någon klinik mer uppåt landet. Jag har ingen aning hur man kommer dit så du säger att vi kan köra dit.
Några dagar senare kör vi dit och sent på eftermiddagen anländer vi till en mindre vårdcentral utanför en by. Klockan är nästan sex, vilket var tidigaste möjlighet de hade för oss, förklarar du. Vi går in och eftersom du bokade anmäler du mig i receptionen. Receptionisten ber oss att sätta oss och vänta lite. Vi sätter oss i det folktomma väntrummet.
Jag tittar mig omkring lite. Den här privata vårdcentralen ser väldigt modern och fräsch ut, ungefär som vilken sjukhusavdelning som helst. Det verkar vara stängningsdags för de flesta eftersom jag inte märker någon större aktivitet någonstans. Jag tänker precis ta fram en tidning när receptionisten kommer fram till oss och säger att vi kan gå in till läkaren nu, tredje dörren till höger nerför korridoren. Vi reser på oss och skall precis gå när receptionisten tittar ner på mina smutsiga skor och ber mig att lämna dem vid ingången. Jag tar av mig dem och vi går den korta sträckan nerför korridoren. Du knackar och sedan stiger vi in.
Läkaren är en äldre, stilig kvinna som reser på sig när vi kommer in. Hon hälsar oss välkomna och vi sätter oss runt hennes skrivbord. Hon frågar om det stämmer att det är den vanliga undersökningen från försäkringsbolaget som gäller och om jag någonsin genomgått en sådan. Du svarar henne att det stämmer och att det är första gången för mig. Läkaren förklarar kort att det är helt normala undersökningar och prover som kommer att tas och det inte är något att vara orolig för. Du frågar om du måste vara med och läkaren svarar att det inte behövs men det blir lite plus i kanten i rapporten till försäkringsbolaget om jag låter dig stanna. Ni tittar båda två på mig. Jag säger att det är bäst att göra som försäkringsbolaget vill.
"OK, då börjar vi", säger läkaren medan hon reser på sig, och ber mig sätta mig på britsen. Du vänder stolen så att du kan se mig och läkaren. Hon tar fram en stetoskop och säger att hon vill lyssna av mina lungor och hjärta, och om jag kan ta av mig tröjan. Jag tar av den och lägger den på britsen. Hon kommer fram till mig och börjar undersöka mig. Hon mäter sedan blodtrycket och antecknar resultatet i sitt block.
Läkaren tar fram en liten hammare, säger att hon vill kolla reflexerna och ber mig ta av mig byxorna. Jag står upp och tar av mig byxorna. Jag står i underkläderna och strumporna inför er två. Du börjar småle för att du gillar hur detta ser ut. Jag sätter mig på britsen igen och låter henne kolla knäna.
Nästa undersökning är längd, så läkaren pekar mot en vägg med höjdmarkeringar. Jag ställer mig med ryggen mot väggen. Läkaren kommer fram och ber mig att ta av mig strumporna, för mätningens skull. Eftersom jag inte vill att försäkringsbolaget krånglar och sumpar jobbchansen tar jag av mig dem och lägger de på britsen innan jag ställer mig mot väggen igen. Medan hon mäter mig tänker jag på att jag endast har ett tunt lager tyg på mig medan ni är fullt påklädda, med stövlar på och allting. Jag känner att jag börjar bli lite fyllig.
Läkaren antecknar min längd i blocket och vänder sedan andra besöksstolen om och sätter sig bredvid dig. Jag har visst ingenstans att sitta så jag står kvar vid väggen med händerna vid sidan. Hon frågar mig om jag har några allvarliga sjukdomar eller operationer hon borde veta om. Jag berättar om alla gångerna jag minns att jag varit på ett sjukhus eller vårdcentral, medan ni båda tittar på mig. Jag kan inte låta bli att titta på er. Hon växelvis antecknar och tittar på mig från topp till tå, och din blick är mer fäst vid mina underkläder. Jag fortsätter att hårdna, trots att bulan nu är uppenbar. Jag kan inte göra så mycket mer än att stå där och nervöst låta bulan växa inför er. Jag har inga planer på att förstöra undersökningen och därmed bli av med jobbet jag inte ens har än.
Läkaren skriver klart sina anteckningar, tittar mig upp och ner en sista gång och säger att jag måste vägas. Vågen är nära mig så jag vänder mig om och ställer mig på den. Läkaren ställer sig lite snett bakom mig och ska precis trycka på strömknappen när hon säger att hon måste väga endast mig. Jag tittar på henne lite frågandes, och hon förklarar att mätningen ska vara hur mycket jag väger, inte något annat. Det tar mig några sekunder att koppla. Jag tar långsamt tag om underkläderna och drar ner dem till golvet. Jag kliver ur dem försiktigt. Ni kan se hela min rygg och baksida. Jag står med ansiktet mot väggen och underkläderna i handen när läkaren ber mig slänga dem på britsen med resten av kläderna. Jag slänger iväg underkläderna och vänder mig mot väggen. Jag känner att jag börjar hårdna väldigt snabbt nu. Jag pekar rakt ut mot väggen.
Läkaren sträcker fram armen till displayen på väggen och trycker på strömknappen. Några sekunder senare står min vikt på displayen, som jag hör läkaren anteckna.
"Då var det klart här," säger läkaren som jag hör gå till besöksstolen och sätta sig.
Jag står kvar mot väggen och vänder huvudet lite åt sidan. Jag ser er i ögonvrån. Det går några sekunder och jag hör läkaren harkla sig. Jag bör vända mig om, men jag vill inte att ni ska se mig så här. Jag lyfter upp kuken och skyler mig med händerna, innan jag långsamt vänder mig om.
Ni sitter i var sin stol och tittar på mig. Läkaren sitter med sitt block och du tittar på mig med en lite irriterad eller orolig blick. Läkaren tittar på var jag har händerna och säger att hon är läkare och att jag inte ska behöva göra så. Hon säger att du inte har något problem med detta heller, varvid du skakar på huvudet lite.
Jag står kvar på vågen - en liten scen - vänd mot väggen i några sekunder och tänker på jobbet som jag inte ens har. Uppgivet inser jag att läkaren kanske blir irriterad och underkänner undersökningen om jag ställer till det, så jag flyttar händerna till sidorna för att visa er min nakenhet. Kuken faller raklång och pekar obscent mot er. Ni fäster blicken på den i alldeles för många sekunder, innan läkaren påpekar "du sa inte att du var omskuren". Jag förklarar att jag inte tänkte på det. Läkaren antecknar det i blocket.
Läkaren ber mig komma fram till henne. Jag går fram försiktigt; jag vill undvika att kuken skakar men det hjälper inte: den gungar från sida till sida för varje steg jag tar. Det tar knappt någon tid alls att gå fram till läkaren men det känns som en evighet. När jag står en meter framför henne med kuken rakt ut tar hon tid på sig att titta på mig från topp till tå. Hon börjar berätta att mina värden ser bra ut och att undersökningen går jättebra. Hon säger att det är några undersökningar kvar och att jag får ha lite tålamod för det är snart slut. Hon reser på sig och sätter sig i sin stol. Hon ber mig sitta, samtidigt som hon klickar fram någonting på datorn.
Jag tittar mot britsen där jag ser kläderna och är osäker på vad jag ska göra. Ska jag börja klä på mig, för läkaren kan inte ha menat att jag skulle sitta där naken? Jag tittar på dig och märker att du såg mig titta mot kläderna. Du skakar väldigt lätt på huvudet och gör en diskret handrörelse mot stolen. Jag försöker icke-verbalt argumentera att jag inte kan sätta mig så här, men du bara pekar mot stolen, mer bestämt den här gången. Jag får glömma kläderna en stund och sätta mig för att se vad läkaren har att säga.
Hon förklarar att eftersom jag har blivit opererad några gånger vill försäkringsbolaget att sådant dokumenteras grundligt så att det inte komplicerar framtida ärenden.
"Snart kommer en sjuksköterska och tar dig till ett rum längre bort där vi kan ta några prover", säger läkaren. Jag blir genast generad och tänker på min nakenhet. Jag hoppas att en till person inte behöver se mig så här.
Det knackar på dörren och in kommer en sjuksköterska. Jag är på väg till att hålla för kuken med händerna när jag ser dig skaka väldigt, väldigt lätt med huvudet. Tankarna går vidare till jobbet och jag anstränger mig för att sätta tillbaka händerna på armstöden. Kuken pekar rakt upp men det kan inte sjuksköterskan bakom oss se. Du och läkaren har fri sikt dock och jag ser att ni passar på att slänga blicken mot kuken då och då.
Sjuksköterskan frågar om jag är redo att följa med henne. Jag tittar bak mot henne och sedan mot er två. Jag svarar försynt att det är jag. Hon frågar om hon ska hämta en rock till mig.
"Nej, det behöver han inte", svarar du. "Kom nu", säger du medan du ställer dig upp och går till ingången där sjuksköterskan väntar.
Jag tittar mot läkaren. "Vi ses snart", säger läkaren och nickar. Jag reser på mig långsamt. Läkaren håller kvar blicken vid min omskurna kuk. Jag har inget val: antingen fortsätter jag visa min nakenhet för läkaren eller så vänder jag mig om och visar min nakenhet för dig och sjuksköterskan. Jag inser snabbt att jag inte kan fördröja det oundvikliga och vänder mig långsamt om mot er. Sjuksköterskan tittar mig upp och ner och låter ögonen vila på kuken. Medan jag börjar gå mot er sträcker hon fram handen och presenterar sig.
När jag når fram till er skakar jag hennes hand och presenterar mig tillbaka. Sedan säger ni hej till varandra och hon ber oss att följa efter henne. Hon börjar leda oss ut i korridoren. Jag lämnar försiktigt rummet men ser inte någon annan. Jag följer bakom sjuksköterskan och du går bredvid mig i dina högljudda klackar. Vi går rätt snabbt och kuken svingar fram och tillbaka. Sköterskan kommer till en dörr som hon öppnar och låter oss gå in. Hon passar på att titta på min gungande kuk när jag passerar.
I det mörka rummet ser jag ett stativ och ett antal högeffektslampor riktade mot en grå vägg. Sjuksköterskan stänger dörren bakom sig och ber mig ställa mig mot väggen. Du ställer dig i ett hörn. Jag ställer mig framför väggen. Det är väldigt ljust och jag kan inte se er bakom lamporna.
Jag hör sjuksköterskan förklara att mina operationer måste dokumenteras och att det kommer att innebära några bilder. Jag står tyst och väntar medan jag hör att hon förbereder en kamera. Jag känner mig väldigt utsatt nu: du och en främmande kvinna kan se mig och jag kan inte se er eller vad som händer. Utsattheten gör mig tyvärr hårdare.
När sjuksköterskan är klar med sina förberedelser frågar hon mig om jag behöver några minuter på mig att samla mig. Jag säger att jag inte förstår vad hon menar.
"Jag behöver några bilder på dig och eftersom bilderna kommer att hamna i dina journaler undrade jag om du behöver tid att lugna ner dig", förklarar hon.
"Lugna ner mig?", frågar jag.
"Ja... du har ju stånd... det är inte passande."
"Jaha", svarar jag. "Jag ska försöka..."
Jag försöker vilja ner erektionen men det går inte. Bara tanken av att du och sjuksköterskan är fria att titta på mig medan jag står i ljuset gör mig hård. Att bilderna kommer att hamna i journalen gör mig hårdare, trots att jag inte vill. Oavsett vad jag tänker är jag fortfarande hård inför er. Tystnaden känns som en evighet.
"Jag verkar inte kunna få ner den", säger jag till sjuksköterskan till slut.
"Ska vi avbryta då?", frågar hon mig.
Avbryter jag nu kommer försäkringsbolaget inte att godkänna anställningen. Jag måste fortsätta.
"Nej, ta du det du behöver", svarar jag.
"Är du ok med att du har erektion på bilderna, då?"
Mitt svar dröjer. "Ja"
Hon OK:ar och sedan hör jag hur kameran börjar klicka. Jag har ingen aning vad hon tar bild på. Hon ber mig att vända mig mot alla håll. Kameran klickar då och då.
Hon ber mig ställa mig med ryggen mot väggen.
"Och så tar du händerna upp bakom huvudet för mig", säger hon.
Jag gör som hon säger. Hon tar några bilder.
Sen hör jag hur det knackar på dörren och det öppnas. Mina händer går ner till erektionen för att skyla mig. Jag hör en annan människa komma in i rummet och börja prata med sjuksköterskan. De hinner prata några meningar innan de blir tysta. Hela rummet är tyst. Vad gör ni? Vad tittar ni på? Varför har ni blivit så tysta?
"Jag tror du ställer till undersökningen", säger du lite försiktigt. Du måste mena händerna. Något annat kan det inte vara.
Jag samlar mod och lyfter upp händerna bakom huvudet igen.
Sjuksköterskorna fortsätter samtalet. Jag hinner höra att de pratar om några tidigare provsvar innan jag tappar koncentrationen. Det känns väldigt utlämnande att stå och låta er tre troligen titta på. Jag kan inte se er alls men ni kan se min nakenhet, och kuken pekar lätt uppåt av hårdhet. När sjuksköterskan har fått svar på sina frågor säger första sjuksköterskan till mig att hon ska bara kolla att allting blev rätt. Jag undrar varför andra sjuksköterskan ska vara kvar i rummet men jag vågar inte säga något eller röra på mig. Jag hör ljudet av en mobilkamera, men vet inte vems det var.
Det går en lång stund, känns det som, innan första sjuksköterskan säger att hon ska bara ha några profilbilder till. Jag hör att andra sjuksköterskan lämnar rummet medan första ber mig ställa mig med sidorna mot kameran.
Kuken pekar utåt och jag kan inte göra något annat än låta den peka medan sjuksköterskan tar bilderna.
Efter några bilder till säger sjuksköterskan att hon är klar. Jag tar ner händerna och står vänd mot er. Jag väntar medan jag hör att hon packar ner kameran. När hon är klar säger hon att vi kan gå tillbaka till doktorn nu. Jag lämnar lamporna och går fram till er.
Framme vid er kan jag knappt se något så sjuksköterskan säger att vi kan vänta en stund tills jag kan se igen. Jag står och kisar medan synen kommer tillbaka. Jag är medveten om att jag står mellan er och att ni troligen tittar ner på min nakenhet. Någon minut senare kan jag se bra igen och tittar på sjuksköterskan. Hon ber oss följa henne tillbaka till läkaren.
Jag försöker lämna rummet försiktigt så att jag hinner titta efter folk men sjuksköterskan är snabb, så jag måste följa efter henne. Vad hade det hjälpt om jag hade hunnit titta? Vad hade jag kunnat göra? Jag har ju inget att gömma mig med. Vi följer efter sjuksköterskan i korridoren och hon öppnar dörren till läkaren. Vi går in till läkaren och sätter oss i stolarna. Min kuk är hårdare nu av fotograferingen än den var när vi lämnade läkaren och det ser hon. När jag satt mig sticker kuken rakt upp och är blå av vener. Jag tittar bakom mig mot dörren och ser att det har lämnats öppet. Jag vänder mig tillbaka till läkaren och jag ser att hon har passat på att titta på min kuk lite mer.
Hon säger att hon har tittat på bilderna och att allting såg OK ut.
"Jag måste dock säga att det är första gången någon har låtit sig fotograferas med stånd", säger hon och slänger blicken ner mot min hårda kuk, "men det är bra att bilderna togs idag så det snabbar upp det med försäkringen." Båda vi två håller med.
"Innan vi avslutar har jag några frågor", säger läkaren och tar fram blocket igen.
"Jag märker att du väldigt lätt får stånd. Varför är det så?"
Jag blir generad. Du passar på att vrida stolen mot mig så att ni båda är riktade mot mig. Jag ser att ni tittar på mig, och sedan tittar ner mot kuken. Den blir hårdare av utsattheten. Jag kommer inte på vad jag ska säga.
"Hur ofta onanerar du?", frågar läkaren.
"Umm... väldigt sällan", svarar jag.
"När var senaste gången du fick orgasm?"
Jag tänker några sekunder och svarar att det nog var 1½ vecka sedan.
"Onanerar du inte oftare än så?"
"... Jo...", svarar jag blygt. "Någon gång om dagen, minst", fortsätter jag.
"Men du kan inte få orgasm?", undrar läkaren samtidigt som hon antecknar.
"... Jo...", är mitt svar. Jag vågar inte riktigt säga varför jag inte får orgasm. "Det blir bara inte så varje gång", säger jag.
Jag hör att det knackar på den öppna dörren. Ni tittar mot dörren men jag vågar inte. Eftersom ingen säger något bestämmer jag mig för att vända mig om och titta vem det är.
Det är receptionisten. Hur länge har hon stått där?
Hon säger att hon är på väg hem nu och skulle bara säga hejdå. Läkaren säger hejdå till receptionisten, som inte går direkt hem men istället kliver in på rummet och sträcker fram sin hand till dig.
"Trevligt att träffas", säger hon till dig. Efter ni skakat hand vänder hon sig till mig. Hon tittar ner på min nakenhet och kan se min hårda kuk. Hon står tyst i några sekunder och tittar på mig. Sedan tittar hon mig i ögonen och sträcker fram handen. Jag räcker henne min hand samtidigt som jag reser på mig lite.
"Trevligt att träffas", säger hon till mig och passar på att titta på mig medan jag försöker undvika att dra uppmärksamhet till kuken.
Efter att vi skakat hand säger hon hejdå igen och sedan lämnar rummet.
Jag vänder mig till läkaren igen.
Hon tar en titt på kuken och sedan gör hon en anteckning.
"OK, då är vi klara för den här gången." säger hon. "Jag kommer att kalla hit dig på återbesök igen om några veckor."
Jag undrar varför det behövs och hon säger att hon vill kolla upp det med hårdheten och orgasmerna. Jag känner att jag vill sjunka in genom marken men du bara ler.
Hon reser på sig och tackar för idag, medan hon sträcker fram handen. Jag skakar den och sedan skakar ni hand. Hon säger att jag kan ta på mig kläderna nu och berättar för dig att journalen skickas digitalt till försäkringsbolaget så fort hon är klar, vilket blir om ett tiotal minuter.
Ni står båda två och tittar på medan jag klär på mig. Under tiden tänker jag på alla mina hemligheter och bilderna som folket på försäkringsbolaget kommer att se. Kuken förblir hård. När jag är påklädd går vi till entrén där jag tar på mig skorna och sedan går vi till bilen.
På vägen till bilen berättar du att det var jättebra att vi fixade allting och att det var bra att jag inte tvekade så mycket. Jag oroar mig om bilderna men du säger att försäkringsbolaget är professionella och att det säkert blir bra.
"Några gånger till så har du rutin på detta", säger du.
