Mona och Anna, del 1
Mona, käraste vän, du är den finaste väninna jag kan tänka mig!
Tack för inbjudan! Jag är så glad över att vi äntligen skall få träffas igen! Det är alldeles för sällan vi ses. Jag och Claes har pratat mycket om resan till er. Vi är nyfikna på hur ni bor och vi är väldigt nyfikna på er. (Mer om det strax.) Sist vi sågs var det ju ganska hastigt, en kväll och middag och ni sov på vår soffa innan ni skulle fortsätta till Danmark. Nu har vi ju mycket mer tid på oss. Vi räknar med att vara hos er vid fyra på fredag och så åker vi igen efter frukost på söndag. Blir det lagom? Er adress har jag i GPS-en redan.
Åh, vad jag längtar efter att träffa er! Telefonen kan inte ersätta ditt vackra ansikte och din utstrålning och mailen i all ära, men jag längtar efter att få krama dig och borra in fingrarna i ditt hår. Tack för bilderna du skickade! De är så vackra och väldigt sinnliga. Bilderna på dig lockar mig, mer än vad jag trott att bilder på en kvinna skulle locka mig. Jag tittar ofta på dem. Det händer att jag fantiserar om dig när jag skall sova… då sover jag i och för sig inte bättre men det är trevligare att ligga vaken!
Och vet du vad jag tänker på, Mona? Jag tänker på dig och mig och på våra män. Din vackra kropp, ditt vackra ansikte, våra män, som fortfarande tänder på oss, trots att vi varken är unga eller trådsmala längre. Jag vet att min Claes är nyfiken på dig, det har vi pratat om. Jag tror att din John är lika nyfiken på mig.
Det är du och jag som kan tillfredsställa dem, Mona. Vi kan göra det till en oförglömlig kväll. Vi kan ge dem en upplevelse som de inte visste att de har längtat efter, bara genom att vi är två. Och genom att vi är du och jag. Våra runda kroppar, som har fött barn och svällt ut här och där, vi vet ju att de älskar oss och att de tänder på oss. Låt oss då lyfta fram det vi har, våra sinnligaste sidor, och bjuda på vår kvinnlighet!
Jag skall måla upp ett scenario för dig. Det här är det jag tänker på när jag inte kan sova. Det här vill jag bjuda John och Claes på när vi är hos er.
- - - - -
Männen i en soffa. I min bild har de en öl eller ett glas vin. Kanske en drink, allt efter tycke och smak. Vi har ätit, pratat, skrattat. Troligen bastat. Vi är varma, avslappnade och väl till mods. Bastun gör att vi har passerat ”parmiddag-stadiet” och närmat oss ”sinnlighets-stadiet”. Kanske sitter männen bara med handduk om sig. Vi kanske får skruva upp elementen i förväg, Mona, så att de inte vill klä på sig för mycket. Vi är lite pirriga, som man kan bli när man in veta vart saker skall bära hän.

Vad har vi på oss, du och jag, Mona? Handduk vi med? Nej... Jag tror att vi gick undan och bytte om. Ja, jag tror det. Har vi sexiga plagg? Eller... långklänning? Nej, du är säkert för rädd om dina fina kläder. Nej, det får vara nåt annat. Vi har handdukar, bestämde jag nu. Dem har vi sedesamt svept om oss. Att vi har suttit näck i bastun förut, det är en annan sak, nu är det en omstart.

Det är ganska mörkt i rummet där de sitter. Musiken är på. Inte soft som under en parmiddag, men inte heller högt som på en rockklubb. Utan halvhögt. Ganska mycket trummor. Vi har valt musiken i förväg. Det är levande ljus i rummet, i övrigt ganska mörkt (syns inte valkarna så finns
de inte...) och varmt. Lagom varmt för att man skall tycka att det är ok utan kläder. Inte så varmt att det blir pustigt.

Vi ställer oss framför dem. Med ryggen mot dem. Vi har bestämt att vi bara följer varann och ser hur det blir. Gudarna skall veta att vi inte är vana vid det här men våra män är inte heller vana vid att någon strippar för dem så vad kan gå fel? Vi drar ett djupt andetag och bestämmer oss för att vi skall hoppa från gungan och förlita oss på att vi KAN och VILL och att vi är SEXIGAST i världen.

Med ryggen mot dem, alltså. Vi rör oss i takt med musiken. Sätter händerna i sidorna, smeker oss själva så att de kan se från soffan. Höfterna och sidorna. Vänder oss mot dem. Lyfter upp handduken över ena låret, väldigt sakta, men inte så högt att de kan se hemligheterna vi har, skötet som de inte kan sluta tänka på. Som de redan börjat längta efter.

Vi ser deras reaktion, Hur de ler och blir blankögda. De är våra och de tycker om det de ser. Och du och jag är trygga i att de älskar oss. Kanske böjer vi oss fram. Kanske gjorde vi det när vi hade ryggen mot dem. Vi vänder oss mot varann. De ser oss i profil. Vi lägger händerna på varandras axlar. Ser varann i ögonen. Smeker sakta och försiktigt… över axlar… armar… händer… Vad skall vi göra härnäst tänker vi… och så vandrar vi tillbaka över armarna… till axlarna… händerna smeker sakta över handdukskanten… över brösten… magen… Känns det oroväckande, Mona? Nej, jag tror inte det. Din kropp är så mjuk och fin, kurvig där den skall och hård där den skall. Du är mycket mer vältränad än jag så det mesta av det du känner på min kropp kommer att vara mjukt. Kanske håller vi om varann och dansar en stund, en sinnlig, nära dans. Våra händer runt varann. Vi
snurrar runt lite så att de ser våra händer, över varandras ryggar, skinkor… Och männen önskar att det var de som fick smeka och bli smekta…

Och vi böjer oss… eller kanske är det jag… eller du… och börjar vid ankeln, smeker upp längs benen, in under handdukskanten, mot insidan låren… männen vet hur där ser ut, hur det luktar, hur det känns… och den som satt på huk reser sig och vi står där framför varann igen… Byter
kanske plats, känner att vi påverkas vi också, det här var spännande… 

Sakta öppnar vi varandras handdukar… sakta låter vi dem falla till golvet… och där står vi i stearinljusets sken och ser på varann och våra män kan knappt andas… och vi lägger händerna på varandras bröstkorgar… står så tills vi är eniga med våra händer och varann, tills händerna vill vandra vidare… vi ser varann i ögonen och våra händer letar upp brösten… försiktigt och mjukt smeker vi varann, med den längtan och nyfikenhet vi har… och kanske, kanske, fortsätter vi vår fingersafari över magen… och männen kan inte andas längre, de bara tittar, skulle vi se på dem skulle vi se att det har börjat smeka sina egna kön, kanske har de öppnat sina handdukar för att kunna smeka sig bättre, kanske för att locka oss att komma till dem…
Mina händer vill vandra vidare, jag sätter mig på huk igen framför dig… händerna som förut stannade vid låret kan nu fortsätta… högre upp på insidan låret, in mot det varma, mjuka och fuktiga… Jag undrar hur du smakar, kommer jag att få veta det? Kommer jag att våga smaka? Min tunga mot din längtan, din kvinnligaste gömma, kommer jag att vara där? Kommer du att låta mig och kommer det att vara så ljuvt och så underbart som det är i min dröm när jag inte kan sova?
Och vi vänder oss till männen, kanske vår egen, kanske varandras, och vi ställer oss framför dem, vi går ner på knä, startar vid deras fötter och smeker dem sakta, sakta, upp tills vi landar precis före pungen…
Och vad händer sen? Vi ser vad den andra gör, den andra pungen, det andra könet, på våra män som sitter där i soffan, upphetsade och kåta… och vi kan öka deras upphetsning ännu mer innan vi är klara… Men det är en helt annan historia och en helt annan fantasi…
- - -
Käraste Mona. Som jag skrev i början så räknar vi med att dyka upp vid fyratiden. Vi har med oss lakan och handdukar. Åh, vad jag längtar till fredag! Jag är väldigt nyfiken på hur helgen kommer att utvecklas!
Tusen kyssar,
Anna
Fler noveller av samma författare
| Titel | Kategori | Betyg | Datum |
|---|---|---|---|
| Mona och Anna, del 1 | Lesbiskt | 3.3 | 20/11-12 |
