Sommar på landet. Del 9
Författare: mrlobo Datum: 2012-10-10 07:20:33
E-post: ben.afterburner@gmail.com
Kategori: Heterosex
Läst:
24 371 gånger
Betyg: 4.6 (76 röster) 7 medlemmar har denna novell som favorit
Ann låg på rygg av förklariga skäl, jag tittade på Mari som låg på mage med benen lite isär, jag kunde inte låta bli att smekte henne på rumpan. Ingen visade tendenser till att vara sugen på sex, så vi slappade och njöt av solen. Jag tänkte på Anette och vad vi haft för oss för en stund sedan. Jag hade ju Mari men varför kunde jag inte släppa Anette, jag gillade nog hennes oblyga rakt på sak taktik och hennes sätt att ta för sig. Mari var utan tvekan den vackraste och trevligaste av dem alla, hennes mjuka trevliga sätt och underbara kropp gjorde henne otroligt sexig.
Jag låg där i mina tankar när jag märkte att något skymde solen, jag vände mig och där stod Emmi och tittade på oss, hej sa hon glatt. Hej Emmi sa Mari, Emmi hade röd bikini och hon var riktigt läcker. Får man sätta sig här med er undrade Emmi, om du måste sa Ann, sätt dig du sa Mari. Emmi satte sig, ni solar nakna som vanligt sa Emmi, japp sa Ann. Jag låg kvar på mage av säkerhetssjäl, Emmi visa vad du har sa Ann. Emmi var inte blyg så hon släppte ut sina stora fina bröst och drog av sig trosorna. Emmi solade också naken, för hon hade inte en vit fläck på kroppen.
Jag hörde att du skallat trappan och att det blev ett rejält sår, får jag se sa Emmi och satte sig på huk så jag kunde se hennes springa, det ser fint ut sa hon och reste sig. Det var otroligt utstuderat att placera musen bara några decimeter från mina ögon, Emmi visste vad hon ville. Jag följde Emmi med blicken när hon gick mot vattnet, hon hade ett underbart sätt att vicka på rumpan. Ska vi ta ett dopp undrade Mari, jag passar, jag hade stånd så det värkte och föredrog att ligga kvar. Ann och Mari vadade ut till Emmi, de pratade och simmade runt ganska länge så det var väl viktiga saker som avhandlades.
De kom upp och stänkte vatten på mig, du har något i ljumsken Emmi sa Ann. Emmi gav ifrån sig ett skrik! Gud va äckligt sa Ann, vad är det undrade Mari. En blodigel sa Ann och rös till, ta bort den snälla sa Emmi. Jag tar inte i den där sa Mari, kom Emmi så ska jag hjälpa dig sa jag. Jag försökte dölja mitt tillstånd så gott det nu gick, jag drog i igeln lite försiktigt tills den släppte. Det blödde lite där den suttit gör det ont undrade jag, nej inte speciellt sa Emmi. Tack sa Emmi! Nu ska jag hjälpa dig! Emmi satte sig framför mig och tog tag om min hårda lem. Jag tittade på Mari, Emmi runkade mig och höll ögonen på Mari som inte protesterade, det verkade som Emmi viste att Mari tände på att titta på.
Emmi höll mig med sin varma hand medan hon gick ner på alla fyra och tog den i munnen, Mari hade fått den där blicken igen. Jag tog Emmis ena bröst och pillade på hennes bröstvårta, hon gränslade mig och körde upp sin mus framför mitt ansikte, jag slickade hennes klitoris och kände hur det rann om henne. Ann satt som paralyserad. Emmi hade överrumplat oss alla tre med sitt tilltag och jag protesterade inte. Emmi var nära nu så jag slutade och knuffade henne i rumpan, hon förstod vad jag ville och lät den glida in i henne. Jag tog tag om hennes stora bröst och lät henne rida mig i sin takt, Ann smekte sig mellan benen och släppte oss inte med blicken.
Jag flyttade handen till Emmis klitoris och smekte henne försiktigt, det gick för Emmi och hon spände sig i en båge och juckade vilt. Jag försökte att dra ut på njutningen men kunde inte hålla mig utan lät det komma, jag drog mig ur Emmi och vände henne så att hon låg på rygg. Jag smög in den i henne igen och hon juckade villigt emot, Emmi gav inga ljud ifrån sig men andades tungt. Emmi tittade på mig och blinkade med ena ögat och log, hon var en fullfjädrad förförerska som fick som hon ville. Jag njöt verkligen av Emmis behandling, Mari hade fortfarande den där blicken men hon hade lagt sig ner. Emmi blundade darrade och gnydde lite för att sen bli alldeles stilla. Mari reste sig tvärt och sparkade mig i sidan med våldsam kraft, jag höll på att träffa Ann när jag flög av Emmi men hon hoppade vigt undan. Jag vände mig och fick en ny spark på axeln den här gången, jag kröp iväg för att värja mig. Jag vände mig lagom för att ta emot en ny spark som träffade på sidan av huvudet, din jävla skit snyftade Mari och måttade en ny spark. Den här gången vräkte jag mig åt sidan och kom på fötter, jag gick undan en bit och väntade på nästa spark, men Mari bara tittade föraktfullt på mig och började klä sig.
Ann reste sig och följde Maris exempel och drog på sig kläderna, jag fick inte fram ett ljud och det var lika bra. Mari och Ann gick, hon blev förbannad sa Emmi, ja tydligen svarade jag. Jag hade gått för långt åt helvete för långt, jag kände mig tom invärtes och mådde illa. Emmi höll om mig men jag knuffade undan henne. Gå härifrån Emmi jag behöver vara ensam, Emmi såg ledsen ut men lydde och gick. Jag klädde mig och lutade mig bakåt på hällen, det gjorde ont i revbenen på min vänstra sida och mitt ansikte var alldeles bedövat. Jag var bedrövad över att jag sårat Mari, förmodligen skulle hon aldrig prata med mig överhuvudtaget.
Allt det som kändes så fint för en stund sedan äcklade mig. Hur kunde det bara hända, det fanns bara ett svar att det var mitt fel och ingen att skylla på. Jag borde ha sagt jag älskar Mari så du kan dra åt till Emmi, men vad gör jag? Jo jag ligger med henne i stället och låter Mari se på, smart riktigt smart. Jag mådde pyton och kräktes, det dunkade i huvudet och tårarna rann. Jag kände mig så ynklig. Jag reste mig och höll på att svimma, jag blev tvungen att lägga mig ned. Så fort jag reste mig så kom svimnings anfallen så jag låg stilla och tittade på himlen. Jag kräktes igen och höll på att svimma, jag måste ta mig härifrån tänkte jag. Solen försvann bakom skogen så klockan borde vara runt sju tänkte jag, jag gjorde ett nytt försök att sätta mig upp med samma resultat som tidigare. Det gjorde ont när jag andades och jag fick ett våldsamt hostanfall och höll handen framför munnen, det rann blod mellan mina fingrar.
Nu blev jag riktigt rädd och började andas häftigt, jag fick ett nytt hostanfall och svimmade den här gången. Jag såg allt i en dimma som sakta klarnade, jag kräktes igen utan att få upp något. Varje andetag blev mer och mer plågsamt, jag kände mig fullständigt kraftlös och det rosslade när jag andades. Jag var övertygad att jag skulle dö här på hällen, jag hade fruktansvärd ångest och svimmade igen. Jag måste ha varit borta länge, för när jag vaknade igen så var det var nästan mörkt ute, jag frös så jag skakade. Hjälp skrek jag desperat och hostade så jag svimmade, jag vaknade av att någon pratade, Ben hur är det, det är ju blod överallt vad har du gjort? Jag kände igen Anettes röst och försökte svara men svimmade igen. Dimman lättade igen och jag såg Anette framför mig, jag måste skaffa hjälp sa hon och tippade mig på sidan.
Håll ut jag kommer snart sa Anette och sprang iväg. Jag gick in i dimman igen och tyckte mig höra några som pratade, eller mer som ett mummel som blev högre och högre. Ett stark ljus bländade mig och jag hörde Anette prata med någon, jag vet inte vad som hänt hörde jag henne säga. Det ser ut som han blivit överfallen och nedslagen sa en mansröst, var är ambulansen sa samme man. Max tio sa en annan man. Anette tog mig om handleden, han har låg puls sa Anette. Jag försökte prata och fick ett nytt hostanfall och svimmade, jag hörde sirener långt borta och tänkte brinner det någonstans. Den här vägen hörde jag Emmi säga, starka armar lyfte mig och det stack till i armen och jag blev alldeles varm inombords.
Jag följer med hörde jag Anette säga till någon, Emmi ring Ann och berätta att vi hittat honom. Jag tittade i taket och försökte förstå var jag var, jag såg en dörr och där stod en polis som pratade med Anette, vi kommer att undersöka platsen så hör vi av oss senare sa han och slog igen dörren. Sirenerna kom igång och nu fattade jag att jag var i en ambulans som började röra sig. Jag öppnade munnen, snälla var tyst sa Anette, du är illa däran så det är bäst att ligga stilla och vara tyst. Jag slocknade igen och när jag på nytt kom till sans så tryckte någon en mask över min mun, jag han se en stor lampa som bländade mig innan allt blev mörkt. Nästa gång jag öppnade mina ögon så befann jag mig i en säng i ett ljust rum, jag försökte svälja men det gick inte för munnen var som en öken. Anette halvlåg i en stol bredvid sängen och sov, jag hade slangar överallt och ett stort förband på vänster sida. Det droppade från en påse ner i ett rör, som övergick till en slang som slutade i min arm.
Jag började sakta minnas vad som hänt men det fanns luckor, jag vred på huvudet och ångrade mig genast, mitt huvud höll på att sprängas i bitar och jag såg solar och blixtar. Ligg stilla dummer! Det var Anette som vaknat, hur mår du undrade Anette? Jag har mått bättre väste det ur min mun. Vill du ha något att dricka? Ja tack en kall öl skulle sitta fint log jag, vatten blir det sa Anette och slog vatten i en mugg. Hon hjälpte mig att dricka lite vatten och tungan gick plötsligt att röra på. Vad har hänt undrade jag? Minns du att Mari sparkade dig, ja kanske sa jag, hur som helst så sparkade hon av ett revben som punkterade din vänstra lunga som blev blodfylld, vänster nyckelben av och vänster öra avslitet, sparken mot dit huvud kunde ha dödat dig sa läkarna.
Du ska vara glad att du lever fortsatte Anette, och tacka Ann för det! Ann ringde mig och undrade om du var hos oss för hon hade väntat på dig, hon hade känt sig orolig så när klockan blev tio ringde Ann berättade vad som hänt och bad mig se efter om du var kvar på hällen, jag tog en ficklampa och sprang genom skogen och hittade dig medvetslös på hällen.
Så jag sprang tillbaka och larmade ambulans, det fanns en polisbil vid Skog som hörde larmet på radio och kom först fram. Eftersom det inte går att åka bil till hällen så visade jag polisen vägen sa Anette.
Varför sparkade Mari dig? För att jag är dum i huvudet helt enkelt! Hur menar du sa Anette? Jag berättade vad som hänt i detalj, du har lite att lära sa Anette. Emmi berättade för Polisen vad som hänt så polisen var hos Mari och hon blev delgiven misstankar för grov misshandel. Polisen skulle höra dig också när du orkar, men det är ju mitt fel sa jag. Mari hade inte behövt sparka dig eller hur, hon var nära att döda dig när hon sparkade dig i huvudet. Några saker gör att polisen tror att hon förberedde sig, hon tog på sig skorna alldeles innan hon gav sig på dig.
Jag hörde vad Anette sa men jag ville inte tro ett ord av det, att Mari kunde bli så våldsam var en gåta. Du överlevde på grund av en rad omständigheter, skickliga läkare och i sista minuten. Tack Anette, jag förstår att du räddade livet på mig med hjälp av Ann. Kram sa jag och lyfte på armen, Anette kramades lite försiktigt. Stör jag, undrade Kristin som tittade in genom dörren, kom sa Anette och släppte taget. Jag hörde att du blivit misshandlad och var på den här avdelningen sa Kristin, hur mår du och vad har hänt Ben? Det är en lång historia som jag kan berätta när jag mår bättre sa jag. Hur är det själv då? Jag mår fint, jag åker hem i eftermiddag. Jag tittade på Kristins fot som såg ut som en igelkott, det stack ut en massa metallpinnar genom gipset och hon hade en krycka som stöd. Du ser rätt eländig ut Ben blev du överkörd av tröskan, jag skrattade till och blev straffad omedelbar för det gjorde fruktansvärt ont. Sluta skoja Kristin för det gör ont när jag skrattar, förlåt jag tänkte mig inte för. Jag såg Mari där ute har hon varit och hälsat på? Nej jag har inte sett henne sa jag, Anette snälla kan du inte försöka hitta henne och be henne komma hit sa jag, vill du verkligen det? Ja det vill jag absolut! Då så sa Anette och sprang iväg. Jag måste gå sa Kristin, jag ska träffa läkaren snart men jag kommer in innan jag åker hem. Kristin haltade iväg genom dörren.
Efter en lång stund stod hon där i dörren, Mari var svullen runt ögonen som var alldeles röd gråtna. Kom in Mari sa jag, men hon stod kvar och började gråta, kom Mari! Hon rörde sig mot mig sakta som hon tvingade sig att gå.
Hon stannade i fotändan av sängen och stirrade på golvet, Mari sätt dig i stolen snälla sa jag, Mari ryckte till och satte sig i stolen. Mari jag är inte arg på dig, jag provocerade dig och det var dumt och onödigt av mig. Så du ser ut snyftade Mari har du mycket ont? Bara när jag skrattar log jag. Läkaren säger att jag höll på att döda dig Ben stammade hon fram och grät, jag lever Mari försökte jag trösta. Polisen säger att jag kommer att åtalas för grov misshandel, det gick knappt att höra vad hon sa i gråtattackerna. John Maris pappa tittade in genom dörren, hej Ben sa han.
Hej John kom in sa jag, har Mari gjort det där sa John och tittade på mig. John har Mari berättat vad som hänt? Nej, bara att hon har sparkat dig. Jo du John, det var mitt fel från början, jag sårade Mari och skäms för vad jag gjorde, hon blev arg och sparkade mig. Men det måsta ha varit något allvarligt eftersom Mari reagerade så! John det är genant så låt mig slippa berätta. John tittade på mig ett tag, jag ska inte fråga igen sa John, tack sa jag. Polisen säger att min Mari kommer att åtalas för grov misshandel sa John, det kommer inte att ske när jag vägrar att göra en anmälan och sen berättat min version John. Tänker du ljuga för polisen? Nej jag kommer att berätta hela sanningen om vad som hände och de kommer att förstå varför det hände. John tittade på mig en lång stund med stadig blick, bra Ben jag förstår. John reste sig och gick mot dörren, jag finns där ute sa John.
Jag sträckte handen mot Mari och hon tog den och höll den mot sin kind, jag kunde ha dödat dig Ben, förstår du dödat dig. Jag tog på mig skorna för att gå och kissa och något gick sönder i mig, jag blev ursinnig och minns inte att jag sparkade dig. Sluta nu Mari! Det där leder ingen vart, vi kan prata om det där om ett tag Mari. Jag måste sova lite jag har inte sovit sen i förrgår sa Mari, förrgår ekade jag, har jag varit här två dagar Mari? Ja drygt sa hon. Åk hem och sov Mari och lova att hälsa på mig, jag kommer i morgon, hon kysste mig i pannan och gick baklänges mot dörren som hon inte ville släppa mig med blicken vinkade och gick ut.
Anette hade antagligen suttit utanför och väntat och kom nu in, jag fick en kram av Mari men hon sa inget jätte konstigt, lilla Anette du kommer snart att förstå sa jag. Anette har du varit hos mig hela tiden? Ja Ben hela tiden, Anette kan jag få ställa en konstig fråga, ja gör det Ben. Jo jag vet att du gillar att ligga med mig eller hur? Ja det stämmer svarade Anette, men det verkar som det finns något mer, varför skulle du annars sitta här hos mig i flera dagar? Jag tycker mycket om dig och jag kanske är lite kär också, Anette du är sju år äldre och det måste finnas massor av killar i din ålder som vill ha dig. Tycker du att jag är för gammal för dig Ben? Nej det är inte så jag menar, vad har jag som du attraheras av Anette, jag kan inte sätta fingret på vad det är men det finns där sa Anette. Än du då Ben knullar du mig bara för din egen skull? Jag gillar dig hela vägen Anette, du finns i mitt hjärta så vi får se vad som händer.
Jag fick besök av en polis som skulle skriva min redogörelse av vad som hänt, han var kanske i tjugoåttaårsåldern. Jag berättade att jag inte tänkte göra någon anmälan så han behövde inga uppgifter, han förklarade att han måste ha min redogörelse ändå. Så jag hade inget annat val än att berätta vad som hände, han rodnade och öronen var röda. Han tappade bort sig så jag var tvungen att upprepa flera gånger, jag tyckte lite synd om honom.
Min vistelse på sjukhus blev lång, tre veckor har gått och jag är inte riktigt återställd ännu. Mari är hos mig varje dag och Anette kommer så fort hon är ledig, Ann och Emmi kommer då och då. Vore det inte för de här mysiga tjejerna så hade jag dött av uttråkning och dålig sjukhus mat. Anette har alltid massa god hemlagad mat med sig och Mari köper hamburgare och snabbmat på stan. Jag blir väl omskött av sjukhuspersonalen också, jag pratar ofta med en sjuksköterska från Brasilien som har ett namn som översatt betyder solstråle, så jag kallar henne Solstråle.
Solstråle jobbar ofta nätter så hon kommer och pratar så fort hon får tid, hennes pappa har en gård i Brasilien och där jobbar alla hennes syskon. Solstråles Svenska var dålig, jag gav henne en ny mening i läxa varje dag som hon tog på blodigt allvar. Hon kom stolt dan därpå och redogjorde vad varje ord betydde och meningens innebörd, Solstråle sjöng ofta för mig på sitt modersmål, hon hade en underbar röst. Hon ville att jag skulle lära henne någon Svensk visa, eftersom jag är dålig på sådant så blev det, ”fyra gastar på död mans kista hej och hå en flaska med rom osv.” hon kunde alla verser inom ett par dagar. Jag hörde henne i korridoren ibland på nätterna ”fyra gastar…………” hon lyste verkligen upp min tillvaro som en sol den tjejen.
Det gick en vecka till och jag började känna mig riktigt pigg, en dag senare blev jag utskriven. Jag stod utanför sjukhuset och väntade på Mari och Sonya, jag såg deras stora bil komma och stannade, alla dörrar öppnades och först kom Mari och hängde runt min hals följd av Anette, Emmi, och Ann. Folk tittade och undrade säkert om jag var någon kändis. Ben, Ben ropade någon det var Solstråle som kom springande, ska du åka hem Ben? Ja jag åker hem, Solstråle såg ledsen ut, jag skrev min adress och telefon nummer på en lapp och gav henne. Jag fick hennes telefonnummer, jag drog Solstråle intill mig och kysste henne.
Jag kommer och hälsar på dig lovade jag. Jag var på väg hem och kände mig otroligt glad, sjukhus är inga trevliga ställen. Tjejerna pratade som bara tjejer kan och jag älskar att lyssna på deras röster, Anette och Mari hade blivit sammansvetsade under den här tiden. Jag hörde dem ofta säga ” Anette och jag” eller ”Mari och jag” och ofta delade de en mening så att Anette började och Mari avslutade. Det var trevligt att just de två hade försonats efter allt som hänt. Jag satt mellan Anette och Mari som doftade som blommor, vilken kille som helst skulle bli grön av avund tänkte jag och lade en arm om Anette, och den andra runt Mari. Kurr! Sa Anette och lade sin kind mot min.
Vi åkte till Anette där Eva tog emot i dörren, hej alla sa Eva och kramade mig, hur är det Ben? Jo jag mår bra! Du ser lite glåmig ut sa Eva, vad sägs om lite mat. Eva hade dukat långbord på altanen och där satt John, Mery och Ville. Jag hälsade på John och kramade Mery och passade på att viska i hennes öra ”dom är jätte fina”, jag är upptagen i kväll kan vi ta det i morgon kväll sa Mery högt, den var jag inte beredd på, jag skrattade och klappade Mery på kinden. Nyss utskriven och nu är han igång igen, har du inte lärt dig något sa Anette, hur menar du då sa jag och försökte se alvarlig ut, de andra skrattade. Jag höjde handen och alla tystnade, jag har haft gott om tid att tänka när jag låg på sjukhuset. Jag har burit mig illa åt och sårat några av er, jag hoppas ni kan förlåta mig. Jag är tacksam att det finns så fina människor som ni. Kan vi äta nu sa Ville, bra förslag Ville sa jag och skrattade.
Stämningen lättade och vi började hugga in på maten. Jag hade Ann bredvid mig som pratade oavbrutet, men det var som ljuv musik att lyssna på henne. Ann beskrev tjärnen för John, hon målade med ord så jag såg tjärnen och de höga granarna framför mig. Hon beskrev dofterna i skogen och alla ljuden som vi hört när vi övernattat vid tjärnen Jag njöt av maten och alla goa människor runt bordet det kändes varmt och ombonat.
Fortsättning följer.
Fler noveller av samma författare
