Smärta och längtan
Julia studerade sitt ansikte i spegeln. Den varma ångan från duschen bildade en imma på badrumsspegeln, vilket tillsammans med den dämpade belysningen från de tända ljusen gjorde att hon nästan framstod som ett suddigt spöke i spegeln.
Hon hade alltid tänkt på sig själv på det viset. När hon blundade - eller i alla fall vek undan blicken från sin egen spegelbild - tyckte hon om sig själv. Hon kunde trivas med sin kropp, och vissa dagar till och med trivas med sig själv. Om hon fick vara ett suddigt spöke. Ett ansiktslöst spöke.Hon luktade gott; nybadat och fräscht. Hon visste i alla fall att hon borde trivas med sin kropp och sitt utseende, att det fanns många män som skulle uppskatta att se henne naken så här.
Men aldrig förr hade hon tålt att se på sitt eget ansikte. Inte så som han såg på henne. Det hade tagit henne så förtvivlat lång tid att förstå att han inte såg på hennes ansikte med avsmak. Det hade tagit ännu längre tid att våga tro på det.
Med en kraftansträngning tvingade hon sig att möta sin egen blick i spegeln. Hon sträckte fram en hand och rörde vid spegeln, vid sin egen spegelbild. Strök bort imman från glaset. Av gammal vana slog hon omedelbart bort sin blick. Men hon tvingade sig själv att titta igen. I kväll skulle allt ställas på sin spets. Hon hade kommit så otroligt mycket längre än vad hon någonsin trott vara möjligt. Om hon skulle kunna fortsätta framåt, och fortsätta tro på det hans blick sa henne, då måste hon åtminstone försöka själv. Annars kunde hon blåsa ut ljusen och skicka hem honom. Ensamheten skulle åtminstone kännas bekant och till och med trygg. Men hon ville aldrig tillbaka dit. Aldrig.
Hon mötte sin egen blick igen.
Julia var övertygad om att ingen människa var riktigt bekväm med att stirra sig själv i ögonen så här. Hon var i alla fall inte bekväm med det alls. Den där blicken sa henne alldeles för mycket, hon förstod den alldeles för väl. Så mycket sorg och smärta. Men fanns det inte något annat där också? Hon brukade fnysa åt alla som påstod att ögonen var själens spegel - sådana klichéer lämnade hon åt de romantiker som trodde på en massa saker som sedan längre var döda för henne - men i kväll kunde hon nästan, nästan tro på det.
Utan att ens tänka på det hade hon gjort den handrörelse hon var så van vid, att hon utförde den mekaniskt och utan att ens tänka på det. Hon hade dragit ned sin långa lugg över vänstra delen av ansiktet. Så länge hennes långa hår dolde hennes ansikte kunde hon känna sig trygg med sig själv. Men hon var trött på den sortens trygghet. Med skälvande fingrar sköt hon undan håret och tittade på sig själv.
Hon försökte se på sig själv så som han gjorde, så som han hade gjort första gången hon - av misstag, något annat skulle hon aldrig erkänna för sig själv - hade råkat låta honom se hennes ansikte. Men det var svårt, förtvivlat svårt. Än en gång påminde hon sig om att hon måste försöka se med hans ögon.
Hon drog handen över ärret som löpte över hennes panna och ned förbi hennes öga och ner över hennes vänstra kind. Än idag skälvde hon till vid den beröringen. Tänkte på hur hans fingrar hade känts, hur hans varma hand mjukt hade smekt hennes ansikte. Hur hon hade ryst till - av glädje, av chock, av nervös längtan och av omöjliga förväntningar - när han hade böjt sig ner och mjukt kysst hennes ärrade kind. Hon var tvungen att hålla fast vid den känslan. Trots att det som skulle hända här, nu, krävde att hon och bara hon tog kontrollen, var det i kraft av den kärlek hon hade känt från honom där och då som hon nu kunde gå vidare.
Hon log försiktigt åt sig själv. Hon tyckte om den känslan. Och det påminde henne om allt det andra som nu stod för henne. Om varför hon stod här, naken och nybadad, med nervösa fjärilar i magen. 

Och kanske inte bara nervösa fjärilar. Hon fortsatte le mot sig själv när hon kände den pirrande, bultande kåtheten. Och den härligt nervösa förväntan som fick henne att både bubbla av nervositet och glädje.
Strax skulle hon gå in till honom där han låg och väntade på henne. Alldeles strax. Men hon ville njuta av det här spända ögonblicket en liten stund till. Njuta av att våga se på sig själv igen. Dessutom - han kom ingenstans just nu. Nog för att hon var nybörjare på allt det här, men repen runt hans hand- och fotleder skulle nog hålla honom på plats ett tag till.
*
Nog hade hon försökt innan också. Mer än en gång också, och med en ny strategi varje gång. Det hade tagit henne flera år att ens närma sig tanken på att träffa en man igen, men hon hade tvingat sig själv vidare, driven av en längtan ut ur ensamheten så stark att hon åtminstone tillfälligt hade övervunnit sin rädsla.
Men det hade alltid varit just tillfälligt. Förr eller senare - och oftast förr, snarare än senare - hade hon brutit sig loss. Slitit sig ur famnen som höll henne, kastat sig ut från restaurangen för att komma undan de beundrande blickarna, skrikit högt av ångest inför den första kyssen. Ibland hade hon närmat sig så försiktigt, försiktigt. Och det fanns de som hade varit beredda att vänta på henne - åtminstone ett tag. Men förr eller senare hade hon alltid märkt deras frustrerade blickar, deras illa dolda förväntningar på henne. Och då hade det låst sig. Alltid, och utan undantag.
Så hon hade prövat att göra det rakt motsatta också. Berusat sig själv, erbjudit sig själv, fort, hårt. Kastat sig ut ur sin trygghetszon med en djup urringning och ett bedövat sinne. Och det hade fungerat, för en kort stund. Den gången - hon visste inte riktigt hur länge sen det var, men det kändes som i ett annat liv - trodde hon faktiskt att hon hade klarat det. 

Han hade varit förstående, på sitt sätt i alla fall. Och hon hade ju faktiskt inte ens försökt förklara, så ingen skugga skulle väl falla på honom. Men som med alla män hade han blivit allt mer ivrig, glömt bort försiktigheten i takt med att hans orgasm hade närmat sig. Kanske omedveten om sig själv pressat henne hårdare mot madrassen, med ett fast grepp om hennes midja. Paniken hon hade känt då bedövade all kåthet starkare än vad någon alkohol någonsin kunde göra; det enda som gjorde minnet lite uthärdligt var hur dråplig han sett ut när hon i panik kört armbågen rakt i hans mellangärde.
Efter det hade hon slutit sig. Gett upp, en gång för alla. Bestämt sig för att vissa saker helt enkelt var förlorade för henne.
Och där, då, för snart ett år sedan, hade hon träffat honom. Av en slump, och helt utan några förhoppningar. En sådan man hade varit långt utanför hennes liga även innan det onämnbara hände. Han var lång och muskulös; hon var längre än de flesta jämnåriga unga kvinnor, men i hans sällskap kände hon sig så liten.
Med andra män hade det antagligen varit hotfullt. Men hans stora, muskulösa kropp balanserades upp av en ömsinthet och vänlighet som hon nästan inte trodde var möjlig. Han utstrålade ett tryggt lugn som hon själv inte känt på många år. Han hade mött hennes blick där på kaféet, och hållit fast den. Den blicken hade fått henne att börja skaka.
Så hon hade gjort det enda rätta i en sådan situation; hon hade flytt. Sprungit därifrån, nervös och rädd och med en bultande, pirrande känsla mellan benen som hon först inte ens hade förstått.
En kort blick, och hon hade behövt fly. Och sörjt. Hon hade hatat sig själv för att hon flydde. Men hon var dömd till ensamhet, det visste hon. Och hon visste definitivt att till och med chansen till en ny sådan blick från en så snygg man nu var förlorad; ingen vettig man skulle titta en gång till på henne.
Men det hade han gjort. Kanske var det en slump att han var där igen; hon intalade sig i alla fall att det var en slump att hon hade gått tillbaka till samma kafé, gång på gång. Hon hade nästan gett upp när han satt där igen. Hon hade blivit så förvånad att hon till och med för en sekund glömt att bli rädd. Den gången vågade hon hålla fast hans beundrande blick i åtminstone en minut innan rädslan tog över.
På något sätt hade de lyckats närma sig varandra. Hon hade varit alldeles för dimmig av rädsla, nervositet och pirrande förälskelse för att ens förstå hur det gick till. En dag fann hon bara att hon satt där vid hans bord, nervöst stirrande på allt och inget förutom honom. Än idag förstod hon inte riktigt hur det hade gått till, men de hade träffats igen. Och igen. Och igen.
Varje gång de träffades, var hon säker på att han snart, snart skulle göra något som skulle skrämma bort henne igen. Hon visste ju hur män var. Hon visste hur det hade gått tidigare. En del av henne såg nästan fram emot det, att åtminstone få ett slut på det hela. Så att hon kunde sluta drömma.
Men det hade inte hänt. På något sätt hade han förstått. Långsamt hade hon fått närma sig, på sina villkor, en dag och en vecka och en månad i taget. Första gången hon tog hans hand - det måste ha gått veckor - hade han knappt vågat titta på henne. Men så efter andra och tredje försöket kändes det tryggt. Vilket bara hade ökat på hennes rädsla; nu, nu kommer det, snart kommer han tvinga sig på mig.
Istället hade han väntat. När hon kysste honom höll hennes hjärta på att sprängas. Men hon hade överlevt och de hade överlevt och nu stod hon här, nästan ett år senare, och trodde igen att hennes hjärta skulle sprängas. Men av kärlek den här gången.
*
Och han hade fortsatt att vänta in henne. Hon var inte dum, och han var inte mer än mänsklig; hon såg hans blick. Hon såg hur hans byxor höll på att sprängas när de hade kysst varandra. Hon kände hettan i hans famn. Hon visste hur mycket han åtrådde henne, längtade efter hennes kropp.
Som hon hade önskat att hon kunde ha besvarat den blicken, den längtan, på en gång! Som hon önskade att han skulle förstå hur hon brann! Själv, med bara sin fantasi som sällskap, fanns det inga spärrar. Hon älskade hans kropp med sin. I fantasin kunde hon ta hans bultande kuk djupt i sin mun, erbjuda sin kropp till honom, sära på benen och ta emot honom i sin fitta. Hon kunde nästan skämmas över sina fantasier; där kunde hon göra allt, ta emot honom på alla sätt, dyrka hans kuk så som hon ville. Men när de var tillsammans var det en seger varje gång hon lät honom mjukt kyssa henne.
Hon väcktes ur sina tankar av åskan. Regnet smattrade mot taket på hennes lilla lägenhet. Luften var laddad, elektrisk.
”Jag tror ju inte på magi” sa hon lågt till sig själv. Men hon kunde bara le åt sig själv; just nu var hon beredd att tro på vad som helst.
Med nervösa fingrar plockade hon fram paketet från badrumsskåpet. Hon kunde knappt tro på det själv. Att hon hade de där ... sakerna, i sitt hem. Det var så snuskigt! Hon kvävde ett nervöst fnitter och plockade fram innehållet. Hon höll upp metallringarna mot ljuset och log för sig själv. Hon kände sig lite taskig. Nej, hon kände sig mycket taskig. Men herregud vad kåt hon var.
*
Han hade låtit henne berätta själv, bit för bit, tills hon till slut, för första gången hade lättat sitt hjärta om vad som hade hänt för någon annan än sin psykolog. Det hade varit svårt först, kommit i små, små doser, innan hon långsamt hade öppnat sig mer och mer. Och han hade inte behandlat henne som ett slaget offer, för vilket hon var honom evigt tacksam.
Men vissa saker hade hon inte kunnat berätta eller prata med honom om. Det var en sak att redogöra för vad som faktiskt hänt; varför hon var som hon var, varför hennes ansikte var ärrat. Men alla funderingar, tankar och spekulationer kring vad det innebar för dem; det hade hon inte kunnat låta honom bära. Det var något hon hade fått arbeta med själv, steg för steg.
Ett viktigt stöd i det arbetet hade hennes psykolog varit. De hade långsamt och metodiskt arbetat med att hon skulle känna sig åtminstone lite tryggare med ... hon kunde knappt tänka ordet ens en gång utan att börja fnittra. Med att knulla. Älska. Vad man nu ville kalla det.
”Något som många tycker är viktigt är kontroll” hade hennes psykolog förklarat. ”Det handlar om att du känner att du har kontroll över situationen. Hur man löser det ... hur man får den känslan av kontroll, det är olika från person till person. Och något du får lösa tillsammans med din partner.”
Hon hade inte vetat vad hon skulle tro. Kontroll? Ja det lät väl vettigt. Hon kunde skratta åt det nu, men naivt hade hon satt sig vid datorn på kvällen och oskyldigt googlat ”sex + kontroll”. Med blossande kinder hade hon snabbt stängt ned webläsaren och försökt förneka för sig själv vilka förvirrande känslor det hade skapat hos henne.
En tid senare hade hon gjort ett nytt försök, nu mer förbered på vad hon skulle hitta för sidor. Det var efter ännu en diskussion med hennes psykolog. Det var ett av de sista tillfällena de träffades. Hon hade långsamt börjat förstå och acceptera hur åtminstone hon själv tolkade det här med ”kontroll” - det var inget de hade gått närmare in på, och det var nog lika bra det. Men en fråga brände i henne, och hon skämdes nästan för att fråga.
”Men det är en sak.” Hon kunde verkligen känna hur hon rodnade. ”När en man ska... han är på väg att ... ja alltså... när han... ivrig.... eeh...”
Hennes psykolog log åt hennes svamlande. ”När en man är på väg att få orgasm?”
”Ja, alltså .... ja. Ja precis! Då ... jag tänker att det är så lätt att ... han kanske blir ... ivrig? För ivrig? Jag tycker det är ... jag vet inte ... det är lite obehagligt?”
Hon möttes av samma leende igen. ”Det finns många olika sätt att ha sex på Julia.”
”Ja... ja det gör det ju...” hade hon svarat osäkert. Mer hade inte sagts om det just då, men på kvällen hade hon satt sig vid datorn igen och prövat vad internet hade för lösning på hennes funderingar.
Det hon hittade hade chockat henne. Kanske allra mest chockad hade hon blivit av hur hon reagerade. Hon hade inte ens kunnat läsa klart om det innan hon var tvungen att föra ner en hand mellan sina ben. Bara hon rörde vid sin fitta hade hon nästan exploderat i en orgasm starkare än vad hon känt på många år. Så blöt. Så kåt.
Hon kunde nästan skämmas lite över minnet. Hon log för sig själv där hon stod i badrummet med metallringarna i sin hand. Tänk att hon hade vågat. Och nu ... nu var det dags. Hon kände ett stygn av sorg över tanken på vad hon skulle beröva honom.
Men en dag... en dag skulle det inte behövas. Det var hon säker på. Och tills dess... Hon var säker på att han var glad över de framsteg de gjorde, snarare än ledsen över det som återstod.
Och det här var bara starten på deras äventyr ihop, det visste hon säkert. Förr eller senare skulle inte det här behövas. Om ... om det inte var så, som en del av henne säkert redan visste, att hon skulle älska det här alldeles för mycket för att vilja sluta.
*
Han hade inte frågat något när hon bad honom att klä av sig på överkroppen. Hon hade inte sagt något om det, bara gett honom ett strålande leende och en beundrande blick när han klädde av sig. Han hade en fantastisk kropp. Hon kände hur hela hennes underliv pirrade.
Om han sen inte frågade på grund av tillit till henne, eller för att han inte ville skrämma henne, det gjorde det samma nu. Nu hade hon bestämt sig och hon såg fram emot detta mer än vad hon hade trott var möjligt.
Han la sig ner på rygg i sängen, precis som hon bad om. Hon gav honom en lång och djup kyss. Viskade till honom att hon älskade honom, att hon ville älska med honom, men att han var tvungen att lita på henne.
Hon tog fram det tunna repet hon hade köpt dagen innan (som hon hade skämts! Hon lurade nog inte expediten med sin stammande förklaring om en segelbåt). Med blicken fäst vid hans, band hon fast först hans högra och sedan hans vänstra hand i sängramen. Hårt. Han skulle inte komma loss. Det var viktigt för henne. Mycket viktigt.
Han hade haft kvar samma trygga, lugna utstrålning som alltid. Men hon såg nog hur hans jeans buktade. Hon längtade efter att befria honom. Ta fram hans kuk.
Men först. Hon band en sidenhalsduk runt hans ögon. Han gav ifrån sig ett förvånat utrop, och hon kysste honom igen, viskade i hans öra att hon älskade honom. Att han måste lita på henne. Han nickade försiktigt.
För en sekund stod hon bara där och beundrade hans muskulösa överkropp, som nu låg så sexigt utsträckt på hennes säng. Hon kände hur kåtheten spred sig från hennes bultande fitta och upp genom hela hennes kropp.
Långsamt började hon knäppa upp hans byxor och dra av dem. När hon fick av honom även boxershortsen stod hon bara still och beundrade det hon såg. Hon hade varit rädd för det här. Rädd för vad åsynen av en stenhård, ådrig kuk skulle göra med henne. Men nu... det fanns ingen rädsla där. Bara en primitiv, djup hunger. Hon tyckte att han var vacker. Nej, inte bara det. Han var så sexig.
Med en sista kraftansträngning slet hon bort blicken och band fast också hans fötter i sängstommen. Nu var han helt utlämnad åt henne. Hon sjönk ner bredvid honom, började långsamt och försiktigt utforska hans kropp. Lät fingrarna löpa över de spelande musklerna, hans håriga bröstkorg, ner över den muskulösa magen. Hon stönade till av upphetsning. Förlorade sig i att för första gången på många år ha en bultande, varm kuk i sin hand. Han stönade, hon stönade. Det kändes fantastiskt.
Men det var inte där det skulle sluta. Inte idag. Mödosamt reste hon sig upp för att hämta sin utrustning. Det var då det hade slagit henne. Om han är så här hård, då kommer det ju inte att fungera.
Till sist hade hon bestämt sig för att lämna honom där. Om hon passade på att ta ett bad, koppla av, dra ut på det lite ... då skulle han slakna lite under tiden. Och det var helt nödvändigt.
*
När hon kom ut ur badrummet igen insåg hon att det hade varit lönlöst. Om han alls hade slaknat så räckte det uppenbarligen med hennes närvaro där i rummet för att hans kuk skulle hårdna igen.
För en stund stod hon bara där och tittade på honom och fingrade på föremålen hon hade i handen. Han vred lite förvirrat på huvudet, försökte höra vad hon gjorde. Så som regnet slog mot fönsterrutan förstod hon att det var svårt att höra.
Hur skulle hon nu lösa det här? För en sekund funderade hon på att bara göra det. ”Älska med honom” tänkte en del av henne. Men hennes reaktion lät inte vänta på sig; hon kände hur magen knöt ihop sig av rädsla direkt. Kontroll. Hon behövde känna att hon hade kontroll. Annars var allt detta lönlöst. Det visste hon.
Hon funderade på is. Men nej, det skulle bli blött. Och hon hade väl ingen hemma ändå? Hon funderade på att vänta. Men nej. Den starka sexuella spänning som låg i luften gjorde att det inte gick att vänta.
Så fick hon en idé. Hon skämdes över den. Hon kände hur det dåliga samvetet gjorde sig påmint. Men tanken fick henne att nästan tappa balansen av kåthet. En blixt av kåthet slog genom hennes kropp och gjorde att hon stönade till högt. Han höjde förvånat på huvudet.
’Så fel. Så här får man inte göra’, tänkte hon. ’Inte göra. Du är pervers. Pervers!’ Men hennes ben var så skakiga av kåthet när hon gick ut i hallen att hon visste att hon inte kunde motstå sin idé.
Hon fick tag på det hon letade efter och gick tillbaks till honom. Kysste honom igen. Han mötte tacksamt hennes kyssar.
”Nu måste du verkligen lita på mig” viskade hon till honom. ”Ha tålamod. Du kommer få din belöning.”
Han nickade försiktigt. Hon reste sig upp. Kände hur det rann av kåthet längs hennes ben. ’Det här är fel’, upprepade hon för sig själv. ’Du vet ju hur känsliga män är ... där’. Men gud vad kåt hon var nu.
’Börja mjukt’ tänkte hon för sig själv. ‘Kontrollera dig själv.’
Hon måttade försiktigt ett slag i luften med skohornet. ‘Försiktigt’ intalade hon sig själv. Hon kände hur hon höll på att svepas med av sina snuskiga tankar, men visste att hon var tvungen att göra precis rätt nu om hon skulle kunna få göra om det här med honom.
Hon slog mjukt till hans kuk med skohornet, strax under det glänsande ollonet. Han ryckte till, men det verkade mest vara av förvåning; åtminstone sa han inget och gjorde inga ljud. Hon tog i lite mer nästa gång. Ett stön av smärta undslapp honom. Hon stönade tillbaka, av förbjuden kåthet.
Igen rappade hon till hans kuk, ytterligare lite hårdare den här gången. Nu stönade han till högre och drog sig instinktivt undan. Hon fortsatte, och fortsatte. ‘Kontrollera dig själv’ tänkte hon gång på gång, men rummet var samtidigt dimmigt, hela hennes verklighet fokuserad på deras två kön; hans kuk, hennes fitta. Hans smärta, hennes kåthet.
Så kom hon på en sak till. ‘Jag bara måste pröva’ tänkte hon. Mjukare - mycket mjukare, så mjukt att hon tänkte att det här kan ju inte ha någon effekt alls - rappade hon till hans pung. Han skrek till av smärta. Hon stönade högt. Rappade till igen. Och igen. Han gnydde högt.
”Julia! Snälla... Inte där. Inte mer.”
Så hon återgick till hans kuk. Visste inte hur länge hon höll på. Hon prövade olika vinklar, olika kraft. Drev dem framåt tillsammans, ett rapp i taget. Nu gnydde han högt vid varje lätt slag. Hon ökade kraften ytterligare, tills han gav ifrån sig små skrik.
Efter en stund hade hon uppnått önskad effekt. Nu hade han faktiskt börjat slakna. ‘Det räcker nu’ tänkte hon, innan hon rappade till honom igen.
Hon la ifrån sig skohornet med en besviken suck. Plockade raskt fram ringarna igen. Fascinerat noterade hon att han redan höll på att bli hård igen. Hon trädde fort på den första ringen över hans kuk, längst ned vid roten av hans kuk. Nästa under ollonkanten. Han började redan styvna. För säkerhets skull, den tredje ringen, den av gummi, runt hans pung, precis där den mötte hans sexiga kuk.
Hon tittade längtansfullt på skohornet. ’Nu skulle man kanske...’ började hon tänka innan hon fann sig. Herregud, vad hände med henne?! Hur kunde hon bli så kåt av detta? Hon hade trott att detta var en icke önskvärd nödvändighet, hade intalat sig det. Men nej.
Återigen sjönk hon ner bredvid honom, kysste honom, kysste hans hals, hela tiden med blicken på hans kuk. Han hårdnade snabbt nu, stönade av hennes kyssar. Hon såg hur hans kuk började pressa sig mot ringarna. Noterade hur han först stönade lågt av - här fick hon förstås gissa - den första, bekväma känslan när ringarna spände mot hans bultande kuk. Noterade sedan hur hans stön övergick till ett lågt gnyende när hans kuk fortsatte växa och ringarna grävde sig djupare in. Hon förstod mycket väl att det gjorde ont. Hon förstod inte alls varför den tanken gjorde henne så upphetsad.
Långsamt grenslade hon honom, med hans kuk bara centimeter från sin våta fitta. Hon ville dra ut på det här ögonblicket för evigt. Hon såg så mycket fram emot att få älska med honom. Att få älska igen, helt och fullt. Hon älskade honom så mycket för att han inte hade protesterat. För att han tillät henne detta. För att han längtade så mycket efter hennes kropp att han genomled detta. Precis när hon greppade hans kuk och förde den mot sin fitta dundrade åskan till igen utanför fönstret. Hennes sista tanke var att hon nog trodde på magi ändå.
Ord kunde inte beskriva hur det kändes. Hon kändes sig fylld. Hel. Hon satt stilla en sekund, njöt av värmen från hans hårda kuk. Kunde det kännas så här? Långsamt började hon röra sig upp och ner över honom, utforska hur hans kuk tog henne.
Hon stönade högt, kom på sig själv med att nästan skrika. Skrattade av lycka. Hans kuk fyllde henne, tog henne, hon tog honom, slöt sig om honom. Värmen spred sig från hennes bultande fitta och genom hela hennes kropp. Hon fortsatte häva sig upp och ner. Märkte att hon nu skrek högt av varje rörelse.
Det började pirra i hennes händer och ben. Hon exploderade i en så plötslig orgasm att hon föll ihop över honom. Hon låg mot hans bröstkorg och gnydde och pep. Fortfarande med den hårda kuken djupt i sig. När hon samlat sig lite fortsatte hon.
Det var omöjligt att säga hur länge hon höll på. Hon visste bara att hon kom gång på gång, att orgasmerna sköljde över henne. Hon var svettig, genomknullad, lycklig.
Vid ett tillfälle började han också stöna högre och högre. Hon tittade intensivt på honom. Såg hur hans stönanden övergick i en förvånad och besviken min när ringarna förhindrade honom att få orgasm. Det sköt henne över kanten igen.
Till slut reste hon sig och föll ihop bredvid honom, flämtande. Hon hade fingrarna i hans hår. Lugnade sig långsamt. Kysste honom på halsen. Och visste att hon till sist hade hittat rätt.
Fler noveller av samma författare
