Ett oväntat möte

---

---

Konferensen på Scandic Plaza var avslutad. Det hade varit en lång dag, med mycket föreläsningar och grupparbete. De övriga av mina arbetskamrater bestämde sig för att sätta sig i baren direkt efteråt, medan jag kände att jag behövde syre och frisk luft. Jag åkte hissen upp på mitt rum och lämnade mina papper och handlingar, tog på mig min höstkappa och ett par bekvämare skor. En promenad genom Stockholm var precis vad jag skulle behöva nu.

Jag går längs Drottninggatan, mot Klarabergsgatan. Målet är Stadshusparken via Kungsholmsbron. Stockholm var inte min stad, jag hade aldrig bott där, men jag hade besökt staden många gånger och bara älskade att sitta vid Stadshusparken och koppla av. Det hade jag gjort många gånger förut, när det varit sommar. Nu var hösten på intågande och det blåste lätta vindar, kyliga, men det var inget som skulle få hindra mig idag.

Jag skulle precis vika av vänster, in på Klarabergsgatan när jag hör en röst, en bit därifrån, ropa; "Emma, Emma!"

Förvånad över att höra mitt namn i en stad långt hemifrån, men utan en tanke på att det är ett av de vanligaste namnen, vänder jag mig om i riktning mot den som ropar. Först ser jag ingeting, det är folk överallt, som det brukar vara i Stockholm. Folk som springer, folk som går, folk som stressar sig genom folkmassorna. Helt enkelt - En massa folk, med helt okända ansikten.

"Emma?"
Nu lät ropet närmare, men mer frågande.

Jag ser en man i grå jacka och jeans halvspringa i riktning mot mig. Han ler. Jag vänder mig instinktivt bakåt för att se vem han ler så glatt emot. Men det finns ingen bakom mig som reagerar. När jag vänt huvudet tillbaka igen, står det en man framför mig och ler.

"Emma! Hej!"

Han sträcker fram handen för att hälsa. Men jag står som fastfrusen, medan jag febrilt försöker komma på vem mannen är. Har jag träffat honom tidigare? Är det en bekant till min förre detta man? Borde jag känna igen honom?

"Hej Emma, Stefan här!"

Mannen har fortfarande handen utsträckt mot mig. Jag får snabbt fattning och sträcker ut min hand och besvarar hans hälsning. Är det någon jag träffat via jobbet, en kund? Det maler och maler i mitt huvud, och jag känner mig lite dum för att jag inte känner igen honom då han så uppenbart vet vem jag är. Stefan?

"Hej?"

Jag besvarar hans hälsning med en klart tveksam ton i min röst.

"Du känner inte igen mig va?"

Mannen släpper min hand och lägger huvudet på sned. Min blick fastnar på hans leende, hjärtligt och det verkar genuint. Jag får nästan dåligt samvete för att jag inte besvarar det och för att jag fortfarande inte känner igen honom.

"Ok. Det är ju i och för sig förståeligt. Vi har aldrig träffats så här IRL. Du ser skärrad ut?"

Jag vet inte riktigt vad jag ska svara, men känner att något måste jag ju säga.

"Eh, nej, jag känner inte igen dig. Men jag antar att jag borde det?"

"Nejdå, så klart inte. Vi har ju inte träffats öga mot öga tidigare. Stefan heter jag, vi brukar pratas vid via nätet, via MSN."

Polletten trillade ner. Jag släppte ifrån mig en dov suck. Stefan!

*

Sedan min skilsmässa för knappt ett halvår sedan hade jag nästan förtvivlat försökt att hitta en egen identitet och ett eget socialt liv. När jag var gift var mitt sociala liv tämligen välfyllt av olika människor. Men det var min mans vänner och hans bekanta. Jag fick vara med på ett hörn, i egenskap av hans fru, inte som mig själv, Emma.

Jag och min före detta man träffades när jag var ung, knappt fyllda arton. Han var tio år äldre och det var en stor bidragande orsak till att jag föll för honom. Han var vuxen, hade ett bra jobb, fin stor lägenhet och han hade en gloria av självförtroende som lyste runt honom. Jag var en skoltrött ung tjej, som bara längtade efter att min prins med sin vita springare skulle komma och föra bort mig mot ett bättre liv. Han var den mannen. Just då.

Vi höll ihop i nästan tolv år, varav tio som gifta. De sista tio åren, det vill säga alla åren som gifta, pågick det en ständig kamp från mig för att få honom att älska mig, tycka om mig. Jag kände mig till sist mer ensam i hans sällskap än i min egen ensamhet. Hans arbete och hans ständiga frånvaro, både fysiskt och mentalt, var destruktivt och det sög all kraften ur mig. Under de sista två åren av vårt äktenskap hade vi sex och var intima endast en gång.

Jag var övertygad om att hans totala avstånd till sex och intimitet berodde på hans stressiga arbete, på att han var trött och utarbetad. Jag fann mig i detta.

Förklaringen kom en dag, som en blixt från klar himmel. Kommer fortfarande ihåg varje minut av det samtalet, och det lär sitta kvar i mitt medvetande resten av mitt liv. Förmodligen.

Det var en fredag, jag kom hem från jobbet och hade handlat mat. Tänkte göra hans favoriträtt till kvällsmat, hade köpt hans favoritvin dessutom. Normalt sett brukade han komma hem ett par timmar efter mig på fredagen. Nu var han hemma.

Som vanligt log jag mot honom när jag hälsade, jag gav aldrig upp hoppet mot att få leendet besvarat, men precis som vanligt så fick jag inget gensvar. Tvärtom, han såg väldigt frånvarande ut där han satt vid köksbordet.

Innan jag hann säga något mer, avbröt han mig och med en kall och tonlös röst sa han;
"Emma. Jag vill skiljas, och jag vill att du packar vad du behöver ha med dig över en helg. Jag har bokat ett hotellrum på stan till dig. Jag vill att du gör det nu, med en gång. Du kan ta din bil, annars kan jag ringa en taxi."

Vad som hände timmen efter det, eller vad som sades mer, det har jag inte så mycket minne utav.

En timme efter att jag kommit hem från jobb - en helt vanlig fredag, med målet att laga en god kvällssmiddag till mig och min man, dricka gott vin, ta ett långt härligt bad och sedan försöka mysa med min man i soffan framför tv:n - satt jag på ett hotellrum i stan och grät så att det sved i ögonen, grät så att jag skakade okontrollerat, grät tills jag somnade av utmattning, somnade ensam på ett hotellrum i stan.

På måndagsmorgonen manade jag kraft till att ringa mitt arbete och sjukskriva mig. Samma förmiddag ringde min man och sa att han ordnat en lägenhet till mig och skulle ombesörja så att mina personliga saker blev transporterade dit. Jag kunde bo på hotellet tills detta var klart, han hade betalat för en vecka framåt.

Jag sluddrade fram den korta frågan som hade gnagt inuti mig under hela helgen; "Varför?"

Han besvarade mig bara kyligt tillbaka; "Jag har träffat en annan, jag är kär i henne och vi vill b0 tillsammans. Allt är ordnat för dig nu. Vi träffas tillsammans med advokaten för bodelningen. Jag hör av mig när det är dags."
Det var allt. Han la på luren i örat på mig och lämnade mig med en massa frågor som snurrade runt i mitt huvud. Men allra mest skrek min inre röst;

"Varför?"

Det tog ett par veckor för mig att komma till sans, försöka skrapa upp resterna av mig själv och börja fungera någorlunda normalt igen. Men jag manade fram all kraft i min kropp till att försöka behålla någon slags värdighet, för mig själv och för min egen skull, och för att möta honom tillsammans med advokaten.

Jag gick tillbaka till mitt arbete. Mina arbetskamrater var väldigt stöttande och omtänksamma. Det gav mig energi till att klara eftermiddagarna, kvällarna och nätterna som jag tillbringade i min ensamhet. Jag fann ro i att börja jogga, jag använde mycket av min tid till att skriva ner mina känslor. Jag hittade en person inuti mig själv som på något vis hade gömt sig under tolv års tid och nu hittat ut i ljuset igen.

*

Eftersom mitt liv inte innehöll allt för många vänner och personer hade jag börjat använda mig av MSN på datorn. Och även om man inte alltid hittar rätt och kan prata med folk på ett "normalt" vis, hade detta gett mig en hel del bra stunder. Och en av dessa bra stunderna var när jag började prata med en man som hette Stefan. Han presenterade sig som en man i de drygt 40, företagare och sambo. Han berättade att han hade ett bra liv och var nöjd med tillvaron. Och det gjorde mig lugn, fick mig att känna mig trygg och framför allt verkade han vara en mycket bra "lyssnare". Våra samtal via MSN gav mig positiv energi helt enkelt.

Det fanns aldrig i min värld att jag skulle komma på tanken att använda det redskapet till att söka kärlek, eller ens träffa någon jag pratade med via MSN.
MSN var en egen värld, en värld som inte kunde korsas eller mixas med "den vanliga världen".

*

Nu stod jag här, i en främmande stad, och framför mig stod Stefan, min energigivare från MSN. Mannen som fanns i min dator men inte i den riktiga världen.

"Stefan! NU känner jag igen dig!"

Under någon millisekund möttes våra blickar och vi båda gav ett tyst godkännande, vi omfamnade varann i en hjärtlig kram.

Vi var bägge på väg att börja säga något, men Stefan hann före;
"Vad gör du här? Bor du här?"

"Nej, jag är här i Stockholm för konferens. Konferens, utbildning med jobbet. Vad gör du här? Bor DU här?"

Stefan skrattade hjärtligt.

"Nej, jag är också i Stockholm för jobbets räkning. Vad kul! Vad kul att se dig Emma!"

Vi stod tysta i ett par sekunder och synade varann uppifrån och ner. Vi hade ju aldrig träffats mer än i skriven form, förutom att vi visat varandra ett foto på ansiktet, var resten av min bild av honom enbart uppmålad genom hans egen beskrivning. Jag kom fram till att Stefan var alldeles för blygsam över sin syn på sig själv.

Stefan fortsatte;
"Bor du på hotell här i närheten?"

"Ja, bor här borta på Scandic Plaza. Bor du också på hotell?"

"Jadå, bor på Scandic nere vid stationen. Var på väg tillbaka nu för att byta om och försöka hitta något trevligt ställe att äta på. Har du ätit?"

"Vi fick ju så klart lunch på konferensen. Men det var ju ett tag sedan."

"Ok, hungrig? Eller du har andra planer kanske?"

Jag var egentligen inte hungrig, men å andra sidan så skulle det ju vara långt mycket trevligare att äta med sällskap än att sitta själv någonstans, eller till och med på rummet i min ensamhet med någon mat via roomservice.

"Middag? Ja, varför inte? Är du själv på resa eller din fru är med?"

Jag vet inte precis varför jag ställde den frågan. Undermedvetet hade jag säkert en anledning.

"Nej, nej jag är på arbetsresa, min sambo är hemma och jobbar. Hur så?"

Jag hade inget egentligt svar på den frågan, så jag byta snabbt samtalsämne.

"Vilken restaurang hade du tänkt dig?"

"Jag vet inte, inget bestämt, men om du vill följa med så väljer vi ju en gemensamt?"

*

Vi promenerade en stund genom Stockholms gator och trots att kylan började bli mer närvarande, så var det värmande att bara gå och prata om allt eller inget med Stefan. Han var väldigt lätt att prata med. Vi nådde gamla stan när det började bli mörkare. Klockan var halv sju och vi bestämde oss för att hitta en trevlig restaurang att äta på.

Vi hamnade på en liten och mysig restaurang. Stefan var en riktig gentleman och tog av mig min kappa och berömde mig mer än en gång för att jag var snyggt klädd, för mitt leende och han tyckte mina grönblå ögon var vackra. Vi åt och satt och pratade om allt möjligt allmänt tills Stefan ställde frågan om jag hade varit på restaurangen tidigare. Det hade jag. För ett par år sedan med min man. Och av någon outgrundlig anledning bubblade känslorna upp till ytan och jag fick svårt att hålla tillbaka den där irriterande tåren som envisades med att svida i ögonvrån. Förmodligen såg Stefan hur jag reagerade och hur jag blev glansig i ögonen.

Han bad om ursäkt, och utryckte det så pass att jag aldrig skulle tvivla på den heller. Och med en gest som tycktes helt naturlig, tog han min hand i sin. Den var varm, behaglig och det kändes tryggt. En våg av blandade känslor sköljde över mig. Jag kände det inte själv, men tårarna började rull aner för kinderna. Stefan tog sin andra hand och försiktigt torkade han bort tårarna.

"Ska vi gå?", frågade han och såg mig i ögonen. "Känns det jobbigt, så ber jag så hemskt mycket om ursäkt för att jag drog i några trådar som fick dig till att bli ledsen. Förlåt Emma!"

Jag snörvlade lite och berättade att det naturligtvis inte var hans fel att jag satt och började gråta på restaurang. Han var ett perfekt middagssällskap och jag trivdes i hans sällskap.

"Vi går, vi är färdiga här!"
Stefan släppte min hand och tog bort den andra från mina kinder och vinkade på servitrisen. Känslan jag fick inombords när hans trygga varma hand släppte min var fylld av längtan. Längtan av att få hålla hans hand igen.

Vi lämnade restaurangen och gick ut i det nu mörka, kalla och småregniga gamla stan i Stockholm. Stefan hade utan att fråga, eller utan att jag bett om det, lagt sin arm runt om mina axlar.

"Vi tar nog taxi in till stan igen va?"

Han behövde inte fråga två gånger. Det var ett riktigt burrigt höstväder, och all önskan jag hade tidigare för att promenera, den var lika bortblåst som den sista sommarvärmen. Stefan tog upp sin mobiltelefon och ringde taxi.

När han beställt och lagt på vände han sig mot mig igen.

"Vill du att jag ska följa med dig till ditt hotell?"

Jag uppskattade hans gentlemannamässiga sätt, men jag förklarade snabbt att det var ingen fara med mig. Det var bara ett tillfällig känslostorm jag fått på restaurangen. Det var ingen fara nu längre. Men om han absolut ville så var det ok med mig.

Den sista meningen hann jag inte knipa av innan jag uttalade den. Jag vet inte ens varför jag sa så.

Stefan tittade mig i ögonen. Jag kunde inte tyda vad han tänkte. Men jag såg en glimt av något jag inte sett tidigare i hans blå ögon.

"Ja men det är klart att jag vill se till att du kommer fram ordentligt Emma. Ingen fara, jag har ändå inget annat att göra än att gå upp till mitt hotellrum och lägga mig och titta på tv!"

Det sista sa han med skratten i rösten. Han log mot mig. "Vi åker till ditt hotell först, sen åker jag vidare."

*

Det var en helt annan känslostorm än vad jag haft på restaurangen som for över mig när vi satt oss i taxin. Hur menade han? Vad menade han?

Radion i taxin spelade låten "Set fire to the rain", och stämningen mellan mig och Stefan hade på något vis förändrats. Han satt på min högra sida och hade helt spontant lagt sin vänsterhand på mitt ben. Han satt och tittade ut genom den immiga sidorutan. Vad tänkte han på? Själva stämningen kändes tät och tung. Släppte han av mig vid mitt hotell nu, så skulle det vara ett farväl. Vi hade träffats på riktigt, jag och min MSN-vän. Skulle det bli det samma nästa gång vi skrev till varandra på nätet? Förmodligen.

Ville jag ta farväl nu? Jag hade en molande känsla i kroppen av ensamhet och viljan att ha sällskap var stark. Jag vände mitt ansikte mot honom och försökte få någon slags hint om hur jag skulle göra. Vad ville han?

*

Medan jag tittade mot Stefan drog jag mig till minnes en händelse för ett par veckor sedan. Min arbetskamrat Tessan hade skickat ut mig på blinddejt tillsammans med hennes bror. Det var första riktiga dejten jag hade haft sedan innan jag träffat min ex-man. Tessans bror var fem år yngre än mig. Vältränad, otroligt snygg och charmig. Hela grejen med att han skulle behöva gå på blinddejt hade känts absurd just då. I min värld skulle han bara kunna knäppa med fingret mot vilken kvinna som helst och de hade fallit för honom. Det var ungefär så det kändes att han gjort mot mig.

På den första dejten hade vi bara ätit på restaurang, och sedan gått vidare till ett uteställe och tagit varsin drink och pratat. Även om jag inte hade förväntat mig mer, så fanns det en del inom mig som blev besviken för att det inte gått längre än så.

Andra dejten hade varit på samma restaurang, men sedan hade vi gått på bio. Efter det hade han frågat mig om jag ville följa med hem till honom och dricka te. Dricka te? Jo, jag visste ju vad den klyschan betydde. Men jag bestämde mig för att följa med klyschan. Väl hemma hos honom så så gick han med en gång ut i köket och fixade te till oss. Jag blev lite paff och kanske lite besviken, så det var då jag bestämde mig för att jag inte alls ville ha te, jag ville ha klyschan.

Jag tog hans hand i min, efter att han kom tillbaka till vardagsrummet och ställt ner en bricka te på soffbordet, och ledde in honom i hans sovrum där vi kramades, och kysstes innan vi fumlade en stund med kläderna och till sist hade sex. Det var mitt första sex med någon annan än min före detta man på tolv år, och den första gången jag hade haft sex på över två år.

Men bilden jag hade av dejten, den föll liksom ihop och hans gudomliga utseende förvandlades inför mina ögon till något helt annat. All attraktion till honom försvann trots att vi haft gudomlig sex. Naturligtvis var det bara i mitt huvud, han ser fortfarande ut som en grekisk gud, om än i svenskt utförande. Men i mina ögon är han bara en helt vanlig kille.

*

Och medan jag satt där i taxin med Stefan funderade jag på om det var det Stefan ville? Vi skulle naturligtvis åka till mitt hotell, gå upp på mitt rum och där skulle vi ha sex. Ville verkligen Stefan det? Ville jag det?

Stefan måste märkt att jag tittade på honom för han vände sitt ansikte mot mig. Log och handen han hade vilande mot mitt ben, kramade lite hårdare.

En våg av åtrå for genom min kropp. Jag ville. Ja, det ville jag. Jag ville att han skulle följa med mig upp på mitt hotellrum och förföra mig och sedan ge mig den underbara närhet som sex mellan två människor innebär.

Stefan avbröt min tankegång; "Sådär, då var vi framme vid ditt hotell. Jag hoppar av och så kan jag gå sista biten ner till mitt, det är inte så långt. Han log mot mig och sedan sträckte han fram sitt betalkort till taxichauffören.

Vi hoppade av på varsin sida av taxin. Regnet hade ökat i intensitet och kylan var mer påtaglig än tidigare. Jag tyckte nästan synd om Stefan för att han skulle ut och gå i detta vädret. Om det var mitt genuina dåliga samvete, eller någon annan bakomvarande, undermedveten anledning, vet jag inte. Men jag väntade på trottoaren på andra sidan taxin om Stefan, och när han kom runt öppnade han sin famn och gav mig en kram.

"Tack så hemskt mycket för idag. Det var oerhört kul att få träffa dig Emma...", medan vi fortfarande kramades avbröt jag honom och utan att veta var jag egentligen fick modet att var så rak på sak så viskade jag bara fyra ord i närheten av hans öra; "Jag vill ha dig!"

Jag kände hur Stefan frös till och hans kramande armar stelnade till. I en microsekund ångrade jag vad jag precis sagt och var beredd på att på att hålla ett försvarstal och ge en bortförklaring till varför jag sagt så. Stefan var helt tyst. Vi höll fortfarande om varandra. Vinden kändes plötsligt mycket kyligare, regnet mycket mer blött. Stefan förblev tyst, och det kändes som vi stod fastfrusna i ett par minuter. I verkligheten förmodligen mycket kortare tid än så. Jag bröt tystnaden;

"Förlåt. Det var inte meningen Stefan", sa jag med fortfarande viskande ton, "Naturligtvis var det dumt av mig. Du är ju i ett förhållande, det finns en annan kvinna som håller av dig och som du förmodligen älskar. Förlåt! Det är inte min mening att..."

Stefan avbröt mig genom att släppa omfamningen och sedan sätta sitt finger mot mina läppar. "Scchh Emma!", sa han och sedan fortsatte, "Jag är vuxen och jag tar vuxna beslut. Fel eller rätt, det är i vilket fall mina beslut."

Vi stod där mitt på trottoaren framför mitt hotell. Regnet droppade ner från ansiktet på oss bägge. Stefan lutade sig fram mot mig och placerade sina läppar mot mina. De var svala, och det fanns lite regnvatten på dem, men jag besvarade hans kyss, utan omsvep. Våra tungor möttes i en försiktig hälsande rörelse, och sedan blev kyssen mer intensiv. Jag svävade iväg och det kändes som att all trafikljud tystnade, all blåst avtog och regnet bara avbröts.

Jag kände hur Stefans händer omfamnade mitt ansikte. Han släppte taget om mina läppar och tittade på mig medan han sa; "Här kan vi inte stå Emma!"

*

Med min hand i Stefans så gick vi in på hotellet. Det kändes som om att jag gick i en tunnel. Allt annat än rakt fram blev suddigt för min syn. Vi kom fram till hissarna. Fortfarande höll vi varandras hand och vi sa inte ett ljud till varandra. Hissen kom ner och vi steg in. Jag tryckte på knappen upp till mitt våningsplan. Och hissen åkte uppåt. Jag var beredd på att Stefan skulle ge mig en kyss i hissen på väg upp, men han stod helt stilla, stirrade rakt fram och sa inte ett ljud. Detta fick mig till att fundera på vad jag sagt, och att jag satt honom i en konstig position. Men som han hade sagt, det var ju hans beslut. Och till slut var det ju faktiskt så att han stod tillsammans med mig i hissen på väg upp till mitt hotellrum. Han bestämde själv.

Hissens dörrar slog upp och vi var framme på min våning. Jag släppte Stefans hand och började fumla med min handväska för att fiska upp nyckelkortet. Jag öppnade dörren och vände mig om. Stefan stod en dryg meter bakom mig. Han hade ett märkligt sorgset uttryck i sitt ansikte. Våra blickar möttes och jag såg vilken vånda han hade inombords. Mitt samvete vaknade till liv igen och minnet av min egen upplevelse av att bli bedragen och vetskapen av att min man hade haft ett förhållande med en annan kvinna. Ville jag nu bli den som var den andre kvinnan? Ville jag såra någon precis på samma vis som jag hade blivit sårad?

Innan jag byggt upp känslan till ånger och ångest, kom Stefan fram till mig, med mjuk hand förde han mig innåt rummet och följde efter.

Jag hann aldrig stoppa i kortet i kortläsaren så att ljuset tändes innan dörren slog igen bakom oss och jag kände hur Stefans händer åter sökte mitt ansikte. Han pressade det mot sitt och våra läppar och tungor möttes igen. Och precis som förra gången så var de ett perfect match. All ångest jag börjat bygga upp försvann ut i tomma intet och blev en totalt likgiltig känsla.

Svagt ljus sipprade in genom fönstret, men det var inte tillräckligt för att jag skulle kunna se Stefans ansiktsuttryck när våra läppar separerades. Jag släppte nyckelkortet och handväskan på golvet och lät armarna falla längs kroppen. Det var en konstig tyst känsla i rummet, och mörkret i kombination med det svaga kvällsljuset från staden utanför omslöt oss i en surrealistisk värld. Mina armar hängde fortfarande rakt ner då jag kände hur Stefan började knäppa upp knapparna på min blöta kappa. Jag kände hur den öppnades upp och han drog den sakta bakåt så att den föll ner på golvet av sig själv. Han förde mig försiktigt bakåt så att jag stod med ryggen mot sängen. Ljuset från staden utanför lös upp en aning mer vid sängen och jag kunde se Stefans ansikte lite tydligare med han började knäppa upp min blus. Vi såg varandra i ögonen och de enda ljud som hördes var våra andetag som hade ökat lite från normal till mer flämtande.

Jag vet egentligen inte vad eller om jag hade förväntat mig något om just denna situation från dess att jag sagt de fyra orden tills vi kom fram till min dörr. Men undermedvetet hade jag nog inbillat mig att vi i princip skulle slita av varandras kläder och att situationen skulle bli mer intensiv. Men detta kändes ännu mer erotiskt laddat. Stefan fortsatte knäppa upp mina blusknappar tills den var uppknäppt. Han särade lite på bluskanterna och jag såg hur han tittade på mig med stark åtrå i blicken.

Blusen föll till golvet och trots att jag bara stod där i bh och byxor medan Stefan fortfarande hade ytterjacka på sig, kändes det behagligt varmt i rummet.

Som om han hört mina tankar drog Stefan ner dragkedjan på sin jacka och krängde den av sig. Han lät också den bara falla till golvs. Sedan sträckte han fram sina händer mot mig igen. Sakta och med mjuka händer knäppte han upp min byxknapp och drog ner dragkedjan. Byxorna föll genast ner och stannade vid mina skor. Han la försiktigt sina händer på mina axlar och tryckte ner mig så att jag satte mig ner på sängkanten. Han böjde sig ner och drog av mig skorna, strumporna och sedan drog han av mig byxorna.

Medan han stod på knä nedanför mig, gav han mig en varlig kyss på mitt ena ben. Hans händer slöt sig runt mina anklar och fördes uppåt mot knäna, jag rös till och kände hur hela min hud på kroppen knottrade sig under hans beröring. Hans händer stannade vid mina knä, och han tittade upp mot mig.

Jag satt helt blickstilla och bara inväntade hans nästa drag, kände hans mjuka händer mot mina knä. Vi såg på varandra under en lång stund, fortfarande under tystnad. Stefan lutade sitt huvud ner mot ovansidan på mitt lår och gav mig en snabb, försiktig puss, sedan reste han sig upp och knäppte upp sin skjorta och tog den av sig. Han knäppte upp sina byxor och drog av sig dem också.

Han stod så pass nära att jag kunde känna hans kroppsvärme stråla mot mig. Och om jag bara fört upp mina händer en liten bit, skulle jag kunna känna på hans ben. Jag satt fortfarande stilla, med händerna på sängen.

Stefan tog av sig sina skor, sina strumpor och stod framför mig i bara kalsonger. Jag hann att reflektera över att de var ett par löst sittandes boxerkalsonger, när han helt sonika drog dem av sig och stod framför mig helt naken. Min blick fastnade på hans halvstånd framför mig i samma höjd som mitt ansikte. Men innan jag hunnit fundera på hur jag skulle gå vidare, satte han sig ner på knä framför mig igen. Denna gång förde han sina händer från mina lår, upp längs sidan och sedan bakom min rygg. Han knäppte upp min bh, med en förvånansvärd lätthet. Han drog den sakta av mig och blottade mina bröst ett par decimeter framför hans ansikte. Jag kunde känna hans varma andetag mot min nakna hud. Han förde sina händer sakta från ryggen och framåt, lät fingrarna lätt cirkulera under mina bröst.

Den alltför sällan närvarande pirrande känslan vaknade till liv, och den spred en behaglig värme över hela min kropp. Jag kunde känna ett svagt pulserande i nedre delen av magen och mina bröstvårtor drog ihop sig till små hårda knoppar innan det första av Stefans fingrar nådde dit. Stefan höll sina bägge händer i ett kupat grepp strax under mina bröst, och när han förde sina händer uppåt och lät dem omfamna mina bröst samtidigt som hans tummar rörde vid mina bröstvårtor fick det mig till att flämta till. Jag slöt ögonen och lutade mitt huvud bakåt.

Stefan kom lite närmare mig och medan han sakta men varligt masserade och smekte mina bröst och bröstvårtor, kysste han mig på halsen. Hans kroppsliga närhet blev så uppenbar för mig att jag släppte taget om sängen och lät mina armar omfamna honom. Hans smek och kyssar fortsatte och de kändes som hans läppar och händer fick min hud att knottra sig under hans beröring. En varm och behaglig känsla började byggas upp från magtrakten och spred sig neråt mot mitt underliv, som svarade med ett svagt pulserande. Jag släppte greppet om Stefan och drog mig bakåt, kasade mig upp mot huvudändan av sängen. Stefan följde efter och när han kröp upp i sängen såg jag att hans halvstånd nu blivit ett rejält stånd.

Han böjde sig ner över min mage och kysste den samtidigt som hans händer lirkade av mig mina trosor. Jag kunde höra hur hans andhämtning blev lite intensivare och nu började han utforska de delarna av min kropp som han ännu inte hunnit med. Jag bara låg och njöt medan jag tog emot hans beröring av hans händer och läppar som nu börjat kyssa sig ner mot mitt underliv. Under ett svagt ögonblick blev jag varse ett svagt brummande i bakgrunden, men ljudet och medvetandet om detta försvann i samma ögonblick som jag kände hur Stefans läppar nådde mitt underliv. Jag flämtade till och min kropp spändes, det kändes som att jag inte kunde ta ett andetag till. Stefans läppar lämnade mitt underliv. Våra blickar möttes för ett snabbt ögonblick när han tittade upp mot mig. "Sluta inte!", flämtade jag fram.

Stefan böjde sig ner igen mot mitt underliv och jag greppade omedvetet tag i hans huvud när jag kände hur hans tunga särade på mina blygdläppar och och med en sakta rörelse nådde min klitoris. Omedvetet lyfte jag upp mitt underliv och Stefans tunga rörde sig djupare inåt och i cirkelrörelser runt min känsliga punkt. Min andhämtning blev allt mer intensiv och den krypande, pirriga och varma känslan sköljde över mig som en stor våg och jag kände hur jag förlorade kontrollen över min kropp. Stefan ökade takten med sin tunga och med snabba rörelser runt och på min klitoris. Jag kände hur kroppen började skaka likt en vulkan sekunderna före sitt utbrott. När dessutom Stefan sakta förde in sina fingrar i min slida brast det för mig och jag kände hur vågen av orgasm for över mig. Jag skrek, förmodligen alldeles för högt, ut min njutning samtidigt som jag pressade Stefans huvud hårdare mot mitt underliv.

Vi låg stilla och jag kände hur den mäktiga kraften, orgasm, sakta avtog och planade ut. Den lämnade spår efter sig via små skakningar i min kropp. Jag släppte taget om Stefans huvud och slappnade av och genomred de sista små vibrationerna av orgasmen.

Stefan kröp upp och hans ansikte kom i höjd med mitt.

"Skönt?", viskade han.

Jag var oförmögen att få kontakt med min röst och bara blinkade lite snabbt. Innan jag han anstränga mig mer och svara honom, kände jag hur hans stånd trycktes mot mina blygdläppar och med hjälp av mitt våta underliv, sjönk sakta in inuti mig. Långsamt kände jag hur han kom djupare och djupare in i mig. Samtidigt böjde han sig ner och kysste mitt ena bröst och lät sin tunga leka med bröstvårtan. Med små mjuka rörelser började hans underliv gunga fram och tillbaka, och hans lem fördes in och sedan sakta ut. Jag besvarade hans rörelser och våra kroppar rörde sig i harmoni med varandras. Våra andetag blev häftigare och den där vulkanen som gömde sig i min kropp, började vakna till liv igen.

Våra rörelser blev snabbare och snabbare, Stefan hade nu släppt taget om mitt bröst och han lyfte sin överkropp och våra blickar möttes medan våra underliv gungade i takt. Jag kände att orgasmen inte var långt borta när Stefans kropp spändes och hans blick blev lite grumligare. Hans rörelser fortsatte, nu med lite mer intensivitet och strax innan orgasmen sköljde över mig igen kände jag hur hans varma sats fyllde mig. Återigen kunde jag inte hejda mig från att skrika ut av ren njutning.

Stefan lade sig ner bredvid mig och vi flämtade ikapp. Det pulserade fortfarande i mitt underliv och jag kunde känna hur den varma satsen sakta sipprade ur mig. Jag flämtade och försökte komma in i rätt andningsrytm. Jag vände mitt huvud mot Stefan och vi mötte varandras blickar med varsitt tillfredsställt leende.

*

Jag vaknade upp med ett ryck. Jag låg på sidan med täcket runt om mig. Rummet var ljust och känslan inombords var underbar. Jag log, mer eller mindre medvetet, för mig själv när jag såg profilen av Stefan som låg bredvid mig på rygg utan täcke. Det var första gången på hur länge som helst som jag vaknade upp med sällskap i min säng, och ett sällskap jag var glad för att det fanns där.

Min blick sökte sig från Stefans ansikte ner till hans underliv. Stefan var alldeles renrakad, vilket jag naturligtvis inte haft en tanke på under gårdagskvällen.

Vi hade somnat, bägge två förmodar jag, strax efter att vi haft vår gemensamma orgasm. Och nu var det morgon. Något inom mig sa till mig att kolla klockan, det var ju faktiskt konferensdag nummer två idag. Men jag ignorerade den rösten.

Jag sträckte fram min hand mot Stefans kön och med försiktighet greppade jag det. Jag kände med en gång ett litet ryck under min hand och Stefan fick stånd ganska omgående. En skön känsla handen. Jag tittade upp mot Stefans ansikte, men jag fick ingen reaktion. Han verkade fortfarande sova. Jag drog sakta handen neråt och blottade hans ollon. Nu stod hans penis rakt upp av egen kraft. Sakta började jag föra handen upp och ner.

Stefan vaknade till. Han tittade på mig, först med ett förvånat uttryck i ansiktet, men det förbyttes ganska snabbt till ett leende. Han flyttade blicken ner mot sitt underliv och sedan tillbaka igen.

"Vilken härlig väckning Emma, godmorgon!"

Jag besvarade hans godmorgon-hälsning med att sätta mig upp och rulla över så att jag satte mig gränsle över honom. Jag var redan våt, jag hade vaknat våt, så det var inga problem att föra in hans präktiga stånd inuti mig. Jag satte mig ner och lät hela hans penis försvinna inuti mig.

Jag lutade mig framåt och höll mina händer på hans bröstkorg medan jag sakta började röra mitt underliv upp och ner, lite på sidan och så upp och ner igen.

"Mmm, du är skön Emma", mumlade Stefan och greppade mina bröst. Mina bröstvårtor var redan styvnade när Stefans tummar sakta masserade dem. Jag ökade takten och lutade mitt huvud bakåt. Stefans gav mig då och då lite motjuck och jag ökade takten ännu mer. Jag kom på mig själv att stöna högt, men blev ännu mer upphetsad då jag hörde att även Stefan stönade. Orgasmen gjorde sig till känna och denna gången var den starkare än de bägge jag fått kvällen innan. Jag greppade tag i Stefans bröstkorg med mina händer och försökte bit mig i läppen men det kunde inte hindra mig från att skrika ut min njutning som orgasmen gav mig.

Stefan hade släppt mina bröst och låg med armarna på sidan. Hans ansikte visade en lätt rodnad, små pärlor av svett på pannan. Han log.

Jag klev av honom och kände en kittlande känsla när hans sats rann sakta sipprade ur mitt inre och rann ut. Jag la mig ner på rygg och suckade, en njutningsfull suck.

Stefan lutade sig mot mig, gav mig en puss på pannan sedan reste han sig ur sängen och gick mot badrummet. Hans penis, som fortfarande var i halvtstyvt tillstånd, gungade som en pendel när han gick. Jag log.

*

Stefan kom ut ur badrummet, nyduschad och med en handduk virad runt sig. Jag låg kvar på sängen, på rygg och kände inget behov av att skyla min nakenhet. Stefan rotade bland sina kläder och plockade upp sina underkläder och klädde på sig. Vi var bägge tysta, men det kändes inte obekvämt. När han klätt på sig skjortan och sina byxor satte han sig på sängkanten bredvid mig. Jag makade mig lite innåt sängen så han kunde få plats ordentligt. Jag låg fortfarande kvar på rygg, naken och tillfredsställd.

Stefan tog på sina skor sedan vände han sig mot mig.

"Emma, du är en vacker person, både insidan och på utsidan. En person jag gärna skulle vilja få lära känna ännu mer. Men jag vill inte ge dig några förväntningar eller ge dig några slags förhoppningar. Jag kan inte och vill inte. Jag är involverad i ett förhållande som jag vill stanna kvar i."

Hans ansiktsuttryck såg bestämt och ledset ut. Och han tittade frågande mot mig.

"Det är ok Stefan", svarade jag lugnt och fortsatte; "Du behöver inte säga något mer, du behöver inte förklara dig. Livet går vidare idag, och vad som händer imorgon, i övermorgon eller om ett par år, det får ödet bestämma. Jag är glad för att jag fick träffa dig, glad för att jag fick dela gårdagskvällen och morgonen med dig. Det gör mig tillfreds."

"Ok", svarade Stefan och reste sig; "Bra, jag är också väldigt glad över att fått möjlighet att träffa dig Emma. Det som hänt har hänt och nu går vi vidare, var och en på sitt håll."

Stefan tog på sig sin jacka och ställde sig bredvid mig där jag låg på sängen. Min nakenhet kändes mer uppenbar då Stefan var fullt påklädd, men jag gjorde ingen ansats att skyla mig.

"Du är en vacker person Emma!"

Stefan vände sig om och gick mot dörren. Jag blundade i en sekund eller två, sedan reste jag mig från sängen och gick fram till Stefan och gav han en kram. han besvarade min kram.

"Tack Stefan, och hoppas innerligen inte att jag ställt till med något som gör att någon blir sårad. I så fall, förlåt!"

Stefan greppade mitt ansikte med sina händer och gav mig en puss på munnen. "Ingen fara, vi syns på MSN?" Och sedan öppnade han hotelldörren och gick ut.

Dörren stängdes och jag stod naken kvar en stund och tittade på den stängda dörren. Jag log.

---

---

Fler noveller av samma författare

Titel	Kategori	Betyg	Datum
Ett oväntat möte	Heterosex	4.3	23/9-12

Kommentarer

Kommentera denna novell

Du måste vara inloggad för att skriva kommentarer.