T-Banan
Författare: karl g Datum: 2012-08-12 09:45:18
E-post: karlg_h@hotmail.com
Kategori: Heterosex
Läst:
18 130 gånger
Betyg: 3 (5 röster) 1 medlem har denna novell som favorit
T-banan
Den årliga tjejträffen var i full gång. Redan efter någon timma började stämningen klättra uppåt. Det var ju 10-årsjubileum sedan vi slutade 9-an och alla sju hade slutit upp.
Skratt, fniss, giftas, skiljas, barn, griniga svärföräldrar, ny villa, slö tråkig och fantasilös karl, fotbolls EM dygnet runt- inget sex, vitt vin osv. Alla bidrog med med mer och mer fnissande och spännande berättelser om året som gått. Vinet spädde på stämningen och berättelserna blev mer och mer uppsluppna.
Men du Marie, hur har du haft det sedan senast?
Marie tvekade men fnissade lite för sig själv.
Nej, jag vet inte. Ni kommer att tro att jag inte är klok, eller så tror ni mig inte alls.
BERÄTTA! BERÄTTA! BERÄTTA ropar ”The Girls” som nu är på topp efter vinet och samvaron.
Marie funderar.
Ni får inte tro att jag är tokig, men i somras var jag med om något som jag aldrig skulle kunna drömma om, jag skulle inte ens kunna hitta på det.
BERÄTTA! BERÄTTA! BERÄTTA, tjuter dom upphetsade damerna.
Erik och jag hade varit på sta´n, egentligen för att gå på bio men det var så fruktansvärt varmt att vi satte oss på en uteservering. Vi åt lite god italiensk skinka och drack vitt vin. Det var trevligt och skönt i värmen så det blev en flaska vin till. Jag kände att värmen och vinet gick mig åt huvudet så jag tyckte det var dags att åka hem. Bara några stationer med tunnelbanan från T-Centralen, men det var inget som lockade. Men vi hade inget val så vi gick ner och väntade på den Röda linjen. Det var av någon anledning en tid på dygnet när alla skulle hem, och dessutom hade det varit ett kort trafikstopp. Det var knökfullt på perrongen. När tunnelbanan äntligen kom var det knappt det gick att tränga in alla, vi stod som packade sillar.
Vi hade bara hunnit halvvägs mot Östermalmstorg när tåget tvärstannade och allt blev mörkt. Det tog några sekunder innan det knastrade i högtalaren och en lustigkurre tog till orda:
God afton mina damer och herrar. Jag beklagar, men vi har ett strömavbrott på linjen. Det händer ibland och brukar ta några minuter. Jag återkommer så snart jag har mer information. Ha så trevligt ni kan.
Vilken tokfan! Så trevligt ni kan? Folk började knuffas, trampa runt och svettas. Det var fan inte roligt eller trevligt. Folk orkade väl inte så det blev nästan tyst i vagnen, det hördes bara lite flämtningar och lite skrap mot golvet när någon försökte flytta fötterna.
Fy fan vad äckligt, utropade Mona. Jag hade förmodligen spytt av all svettlukt.
Ja, det var äckligt, men jag hade ingenstans att ta vägen. Dessutom, kände jag en hand mot min rumpa. Inte hårt, men tillräckligt hårt för att känna att det var avsiktligt.
Jävla Erik, han borde väl kunna hålla händerna i styr här. Jag kunde ju inte säga åt honom heller. Hur skulle vagnen reagera om jag sade ”Erik ta bort handen från min rumpa”!
Jag försökte ”puta-till” lite för att han skulle lägga av, men han uppfattade det tvärt om för han började massera riktigt intensivt.
Blev du kåt? fnissade Ulrika.
Faktiskt, jag tyckte det var lite spännande och han försökte massera lite mellan skinkorna. Det var riktigt skönt så jag lät honom fortsätta. Han blev mer och mer avancerad och han försökte tom lyfta upp kjolen lite. Den var ju ganska kort så det var enkelt att få upp den en bit.
MERA! MERA! MERA, skalderade flickorna i kör.
Han fick tom in ett finger mellan skinkorna, men då tyckte jag det gick för långt. Jag släppte stödstången med ena handen och bakom ryggen försökte jag försiktigt putta honom bakåt.
Vet ni vad?
Jag fick tag i världens erektion. Han var stenhård. Så hård och stor var länge sedan han var och plötsligt blev jag vrålkåt. Jag tänkte på alla runtomkring som inget visste, att Erik hade ett finger i springan och att jag höll hans penis. Nej, det var ingen penis, det var en bamsekuk. Jag kunde inte hjälpa det men jag putade lite med rumpan för att han skulle förstå och komma åt bättre.
HEJA STINA! HEJA STINA! MERA. Nu var tjejerna i extas och ville höra resten.
Tillsammans lyckades vi lirka av mig trosan och när jag försiktigt böjde mig lite framåt kunde jag känna ollonet mellan skinkorna. Det gick en ilning genom kroppen! Det var svårt att sära på benen så jag fick trampa på några tår för att han skulle få plats och kunna tränga in.
Det var det skönaste jag varit med om. Trots värmen så rös jag när han nästan retsamt försiktig trängde in, millimeter för millimeter, men nu hade det gått så långt att jag ville ha hela, djupt mot botten så jag putade och höll emot så mycket jag vågade. Det var så skönt att jag höll på att tappa andan, jag inbillade mig att jag kände när ollonet pulserade mot botten. Varje gång han drog sig tillbaka blev jag rädd att han skulle försvinna så jag svankade så gott jag kunde, men långsamt trängde han in igen. Gång på gång. Jag kände tydligt när ollonet öppnade mig för varje stöt. Jag försökte att inte stöna, men vad gjorde det, alla andra stönade också, fast av annan anledning. Det enda jag tänkte på var att strömavbrottet inte fick vara slut innan jag kom, och det gjorde jag nästan meddetsamma. Han kunde ju inte röra sig så mycket, men det behövdes inte, det bara gick och gick och när jag kände att han kom blev det ännu intensivare. Jag tror att någon måste ha märkt vad vi gjorde för han ryckte och nästan krampade för varje kaskad han lämnade i mig. Det var en otrolig känsla när ollonet tryckte hårt mot botten och tryckte ut allt han hade.
Han stod kvar i mig, lika hård som tidigare, men när det raspade i högtalaren drog han sig snabbt ur.
Ljuset kom tillbaka och från högtalaren kunde vi höra att nu var allt klart för avfärd, nästan fyndigt formulerat.
Jag hängde mot stödstången av utmattning och vid ena foten låg trosan. Jag kunde ju inte böja mig och ta upp den, så den fick ligga.
HEJA STINA. HEJA STINA.
Tror ni! När jag höjde blicken stirrade jag rakt in i ögonen på Erik. Han var ju bakom mig, trodde jag.
Vad skönt, nu åker vi sa han när vagnen började rulla.
Var det inte han som stod bakom, undrade Ulrika.
Nej! Jag försökte vrida på huvudet för att se vem som stod på ”rätt” ställe men alla bara glodde tomt och ingen såg ut som att han just satt på mig i smyg.
Vad hemskt, var flickornas kommentar.
Ni tror att eländet slutar här, men det gör det inte. Jag kände hur jag började läcka, en droppe som sakta rann nerför benet. Jag blev skräckslagen. Vad skulle jag göra? Jag kunde ju inte gå runt och droppa sperma, men jag hade ju inget val. Det blev bara värre när jag tyckte att det luktade.
Vid Östermalms Torg vällde folk ut och jag försökte få ögonkontakt med någon misstänkt, men inte. Alla bara försvann. Alla utom en. När dörrarna gick ihop stod en man kvar, tittade på mig, blinkade och vinkade. Sedan körde tåget och jag stod läckande kvar.
Så fort jag kom hem kastade jag mig på toaletten och torkade av mig. Jag hade sperma längs hela benen. Och vet ni vad? I bakfickan på kjolen låg ett visitkort med namn, telefonnummer och allt.
Hur slutade det, undrade tjejerna. Har du ringt?
Nej, jag har inte ringt. Jag var skitnervös, men efter några dagar smålog jag för mig själv. Jag hade varit med om något döhärligt mitt i folkmassan. Jag blir fortfarande upphetsad när jag tänker på det.
Lyckliga du.
Vad häftigt.
Så skulle jag vilja känna.
Tänker du ringa?
Vet inte. Tror inte det, då blir det ju med flit och avsikt och då är det något annat.
Har du kortet kvar?
Ja.
Hon kommer att ringa, isen är bruten. Det finns ingen återvändo.
Flickorna var överens om att det bara var en tidsfråga tills Stina skulle ringa och att händelsen var något som alla skulle vilja vara med om. Hon gjorde ju inget fel eftersom hon trodde det var Erik.
Fler noveller av samma författare
ojoj, jag måste åka mer T-bana :-P