Stygga flickors skola
Att vara lärare på en skola i Westend är inte lätt, och ännu jobbigare är det att vara rektor på den här helvetesskolan. Jag heter Karin och är 47 år. Jag ser ganska alldaglig ut och är inte den snällaste av kvinnor. Man kan inte vara snäll, när man har med kvinnliga bråkstakar till elever att göra. Oftast får vi hit unga damer i sexton till artonårsåldern. Men jag förtjänar min respekt bland mina elever. Jag tänker berätta om en av mina bråkigaste elever som jag lyckades tukta mig till slut. Hon heter Miranda och är arton år. Hon kom till min skola i början av december 2009, Hon svor en massa och hamnade oftast i bråk i cafeterian varje dag. Jag fick in massvis med klagomål, men jag tyckte aldrig att det var så allvarligt att hon behövde komma in till mig. Jag var nyskild just när hon började och hade mina tankar på annat håll. Men i mitten på mars fick jag nog av alla arga lappar och hot om uppsägningar för denna stökiga människa.
Jag talade tydligt i mikrofonen att Miranda McManus skulle infinna sig på mitt kontor genast.
Jag hörde hur eleverna hurrade när meddelandet nåde hennes klass.
In störtade en frustande och förbannad tjej, hennes ögon var svarta och hon hade en smått röd ton i ansiktet. Men förutom det var hon perfekt. Långt brunt vågigt hår, fina runda former, lite rundare runt höfterna men på ett smakligt sätt. Jag tappade nästan bort mig när jag studerande henne. Miranda slutade gapa och glodde surt på mig.
- Vad fan glor du på?
- Ursäkta!!! den tonen tar du inte till mig unga dam.
- Men sluta glo på mig då, som om du skulle kunna äta upp mig då.
- Sätt dig ner, för vi har en hel del att prata om du och jag.
Miranda satte sig ner med en duns i fåtöljen och la armarna i kors. Hon blängde surt på mig.
- Jag har fått en del klagomål om dig Miranda. Och jag har låtit det bero i hopp om att det ska lugna ner sig. Men det har det tydligen inte gjort.
- Eftersom att det inte finns någon annan skola som tar in dig så är vi fast med dig.
Miranda vände boret blicken och suckade.
- Jag vill inte behöva slänga ut dig från min skola, men du ska få en chans till.
- Vad ska jag göra då? Sitta på knä och sniffa dig i skrevet?
Där gick min gräns. Arg som jag var gick jag bort till fönstret och tittade ut. Jag hade inte kommit så långt i mina tankar, på vad jag skulle göra med Miranda.
- Du kommer få extra arbete som ska utföras på skolan efter lektionstid. Och eftersom att du bor här så har du gott om tid.
- Om jag vägrar att utföra dina små straff, får jag äntligen dra då?
Så det var det Miranda var ute efter, hon ville lämna min skola.
- så lätt kommer du inte undan vännen, på min skola kämpar vi stenhårt tills vi lyckas.
Jag kunde känna Mirandas brännande blick i ryggen. Hon suckade och byta ställning i stolen.
- Som du vet så bor jag på skolan och har min egen vila lite längre ner. Jag vill att du kommer förbi mig redan i kväll. Du ska få i uppgift att ställa mina böcker i ordning i biblioteket, samt välja ut en bok som du ska ha läst ut om två dagar.
- What ever, suckade hon igen.
- Jag väntar på dig ,klockan sju ska du vara där.
Miranda ställde sig upp och gick ut ur rummet.
Jag hade ingen aning om vad denna eldsjäl skulle bidra till i mitt ensamma liv.
Jag tittade på klockan igen. Kvart över åtta och ingen Miranda.
Var kunde hon hålla hus. Hon verkade inte bry sig så mycket om min varning.
Jag tog på mig mina skor och gick ut i kylan. Även om det bara var ett stenkast från skolan han jag frysa till rejält, våren var nys kommen. Jag smög längst korridoren, bort till Mirandas rum.
Precis när jag skulle knacka på hörde jag svaga stön från hennes rum. Jag tittade mig runt omkring för att se om det fanns fler i korridoren, Men reglerna förbjöd att någon gick i korridorerna efter åtta på kvällen. Jag öppnade dörren på glänt för att se vad hon höll på där inne.
Mållös såg jag Emilias huvud begravt i Mirandas rosa fitta. Hon slängde med huvudet och drog i Emelies hår så hon kunde slicka på rätt ställe.
- Knulla mig med din tunga, din värdelösa slyna.
- Hårdare, var inte så jävla feg.
Miranda drog hårdare i Emelies hår så hon kved.
- Snälla Miranda jag vill inte!! kved Emelie
- Använd dina fingrar i mig då. Måste jag instruera dig i allt?
- Du är värdelös på det här.
Miranda stönade ännu mer när hon fick två långa fingrar inkörda. Nu gick det snabbare och hon började halvskrika.
- Längre ner med dig, vill ha din tunga i min stjärt.
Emelie snyftade och gjorde som hon sa.
Miranda njöt och juckade mot Emelies huvud.
Precis innan Miranda skulle komma lyfte hon blicken och såg mig rakt i ögonen. Jag blev totalt förlamad och kunde inte röra en fena. Mirandas grin blev större i samma sekund som hon kom stängde hon ögonen, hennes huvud kastades bakåt samtidigt som hon skrek ut sin orgasm. Hennes skrik gjorde att jag fick rörligheten tillbaka igen. Snabbt stängde jag dörren och sprang längst korridoren. Det här var inte alls bra. Tänk om dom andra lärarna fick reda på det jag just hade bevittnat och Miranda vände det mot mig som om jag spionerat på henne hela tiden. Det här var total katastrof. När jag kom in i mitt hus låste jag snabbt och gick upp på övervåningen. Jag vankade av och an i mitt sovrum. Det fanns inte så mycket jag kunde göra nu, jag fick sova på saken och ta en diskussion med henne i morgon.
Natten var inget vidare för mig. Jag vaknade från och till och mellan drömmarna, och såg framför mig hur det var jag som låg mellan hennes vackra ben och lapade i mig hennes safter. Miranda stönade ljuvligt och hon berömde mig som den slynan jag var.
Hennes elaka skratt hördes varje gång hon kom.
Drömmen ändrades om och om igen men slutet var detsamma. Jag såg hur hon lekte med en gammaldags domarklubba och med en kraftig smäll, vrålade.
- Skyldig till spioneri.
Det skulle vara morgon möte på mitt kontor och jag såg jävligare ut än vanligt. Nervositeten gjorde sig påmind när jag klev in i skolan. Uppe på mitt kontor hade glada lärare samlats och börjat tagit plats.
Helen kom fram och frågade om jag ville ha lite kaffe, hon tyckte att jag såg lite halvtrött ut.
- God morgon.
Jag logg mot alla och satte mig ner bakom min kateder.
- Då var det dags igen, mina kära kollegor. Som ni vet har vi mycket att jobba med.
- Miranda McManus är ett het namn på skolan nu och hon är ett riktigt problem här på skolan. Är det någon som har förslag på vad vi ska göra med henne?
- Varför inte bara kasta ut henne?
- Nej Ronny det går inte, vi ska kämpa med henne också. Det är inget alternativ.
- Någon annan?
Det blev ett litet sorl på kontoret och lärarna bollade idéer mellan dem.
Jag kände hur mina ben särades och en hand började massera mitt underliv. Jag kvävde ett rop och tittade ner på Mirandas mörka ögon. Hon satte fingret mot sina läppar att jag skulle vara tyst.
Jag vågade inget annat.
Hon särade mer på mina ben och lätt hennes ljuvliga finger glida upp och ner i min skåra.
Ingen verkade märka något. Jag gled fram lite på stolen och logg lite fånigt mot lärarna som fortfarande pratade i mun på varandra.
Mirandas mjuka tunga började slicka på min klitta och jag kände hur det pirrade och rann till.
Hennes underbara tunga arbetade på med mjuka och hårda rörelser och jag tittade ner och såg hur hennes hand fingerpullade hennes inre. Det gjorde mig ännu mer kåt.
- Usch är det inte lite varmt här inne? utbröt jag plötsligt.
Lärarna kom av sig och tittade förvånat på mig.
- Jag vred mig i stolen och fläktade med handen. Ingen hade en aning vad som föregick under min kateder just nu. En kvinnlig lärare gick bort till fönstret och öppnade det.
Jag viftade med handen igen och bad dem fortsätta med sin diskussion.
- Jag tror vi är ganska klara.
- Låt höra, stönade jag fram.
- Karin mår du riktigt bra idag?
Miranda lät något kalt vila mot min öppning och trängde sakta in.
- Jag mår bra, stönade jag lite fånigt.
-Har bara haft en jobbig natt.
Vad det än var som hade trängt in i mig började vibrera och orgasmen närmade sig med stormsteg.
En av lärarpraktikanterna räckte sakta upp sin hand.
- Karin, har inte du något förslag.
Lärarna vände sina förväntansfulla blickar mot mig.
- Jag vet inte, oh gud oh nej ohhh vad vi ska göra med MIRANDA.
Orgasmen sköljde över som en tsunamivåg och jag skakade rejält.
- Fort ring en ambulans. Karin får ju nån sorts anfall där framme.
En kollega drog snabbt upp sin mobil och ringde förbrillt till 112.
- Nej jag mår bra! andades jag snabbt, men ingen lyssnade på mig.
Panikslagna lärare rusade runt i rummet och letade efter något att dricka och en kyld handduk.
Det var ju inte ide och berätta vad som verkligen hände. Jag tittade ner under katedern men var hade Miranda tagit vägen?
En rosa postit lapp låg mellan mina ben.
Så här kan det gå när man tjuvkickar på mig.
Du är i mitt våld nu och ska göra det jag ber dig om, annars blir vår lilla hemlis offentlig snabbare än du kan säga, vad hände.
Längst ner fanns en pussmun på lappen med blodrött läppstift.
Ambulansen kom och jag fick vackert åka in till sjukhuset för en genomgång.
Läkarna hittade inget.
Vad som väntade på skolan, skulle bli det bästa året i mitt liv.
Jag förde dagbok varje gång vi träffades.
Vad som står i den, kanske jag berättar om en annan gång.
Fler noveller av samma författare
Ja, jag vet att jag är petig men om du jobbade på en skola i WESTEND dvs. London, England så vet du säkert att man INTE ringer 112 utan 911 för nödsamtal... I övrigt helt OK :-)