Den unga, moderna
Hilda hade arbetat för mig sen jag övertog rörelsen och advokatfirman gick mycket bra. Uppdragen stod på kö, vi gjorde alltid vårt bästa för kunden och vårt renommé var i topp. Utan min ”alltid redo” sekreterare/assistent hade det inte varit möjligt att nå så här långt. Men den smärta, till synes stränga men väldigt paranta damen på 59 år hade fattat sitt beslut. Hon ville trappa ned och med hjälp av arvet efter hennes föräldrar – så blev det möjligt.
Hennes nya manlige bekant med tyskt påbrå – Otto Von någonting, var säkert ytterligare en anledning. Hälften så ”ung” som Hilda dessutom. Jag hade inte kunnat motstå frestelsen att undslippa mig ett ”ehum – lammkött!” när jag hörde om den vitale och livskraftige Otto. Hilda hade bara gett mig ett av sina underbara leenden, smugit upp helt nära och nypt mig i rumpan genom kostymbyxorna med ett ”precis!” på läpparna.
Hildas frånvaro skulle bli svår att uthärda även av andra skäl. När jag övertog firman så lät företrädaren (en bekant till min far) visa upp precis hur värdefull hon var och vilka sidor som lätt kunde utnyt…ehum…utvecklas ännu mer. Harald, företrädaren, hade själv bokat upp ett möte vilket var ovanligt. Tidigare hade det alltid varit Hilda.
Jag var 29 år fyllda och mycket mån om att göra ett gott intryck då affären nästan var i hamn. Det var ganska exakt 20 år sedan. Kontoret var tomt, det var kväll och lokalerna alldeles för varma i sommarhettan. Eftersom det låg ett par våningar upp så stod fönstren öppna och ljudet från uteserveringarna nådde dit men var aldrig störande.
Harald hade tagit emot, bjudit på en fin konjak och visat mig runt. Det kändes bra och med hjälp av konjaken så tog det inte så lång tid innan vi lade bort titlarna. Efter mötet skulle vi ut på lokal och äta en sen middag. Hilda, vars ålder, 39, som han av någon anledning ville nämna, skulle dyka upp på kontoret snart. Men han sa att demonstrationen av hennes potential behövde en viss diskretion. Utan mer information än så, drog han fram en stol till dörröppningen i det lilla arkivet, pekade på nyckelhålet, stängde dörren efter sig och lämnade mig sedan ensam där i mörkret och värmen. Jag var inte helt med på upplägget men bidade min tid, det kunde ju vara ett annorlunda test?
Det tog verkligen inte lång tid innan den välklädda, precisa kvinnan dök upp. Hon utstrålade effektivitet och affärsmässighet. Men också ett uns av inbjudande kvinnlighet. Jag förstod att de former som kläderna delvis dolde, delvis lyfte fram kunde få den mest förhärdade pappersvändare att mjukna. Säkert uträknat.
Hon var attraktiv med sitt mörkblonda hårsvall och glittrande blåa ögon. Och lite näpen – att titta på henne genom nyckelhålet gjorde inte saken sämre. Det kändes lite förbjudet att sitta där i dunklet och trycka. Snart blev jag dock varse.
Harald vinkade in henne på kontoret, tände alla lampor och drog ifrån alla gardiner så att alla hus runtomkring skulle ha full insyn om de behagade titta dit. Hilda skruvade strax på sig, tittade bedjande på den äldre mannen och försökte säga att de inte hade tid.
”Jodå, vi har gott om tid. Carl-Henric skulle bli lite sen, ringde han och sa. Så jag tog mig en konjak och insåg snart att om du kom så tidigt som du brukar – så skulle vi även hinna med lite annat..”
”Men inte nu, jag vill gärna göra ett gott intryck och det blir svårt med det om du smetat ut mitt läppstift, skrynklat kjolen och så där..”
”Jag bestämmer. Du vet vad som händer om du är olydig!? Och jag känner att jag är redo att ge dig både det ena och det andra om du fortsätter att gå emot min vilja!”
Hilda suckade, tog av sig den tunna kappan och mer därtill. Tillslut stod assistenten där i bara mässingen och med en liten, välansad tofs mellan benen. Harald såg nöjd ut och började domdera som om hon var ett cirkuslejon av honkön. Carl-Henric tryckte ögat närmare nyckelhålet, en sådan underbar kropp, han förstod hennes fulla potential nu. Medveten om att han ostört fick henne förevisad påverkade hans fallos, den började växa i kostymbyxorna.
”Seså, nu får vi skynda oss. Ställ dig med ryggen mot arkivdörren nu, sära på låren och förbered musen med fingrarna!”
Den unge mannen på stolen kände doften av kvinnokön helt nära. Hans tidigare erfarenhet var inte stor, han hade hånglat på danser och trängt in i några få. Men aldrig med tungan. Lukten kände han igen från sina egna fingrar när de fått bana väg i skötet på de mer passiva honorna.
När lätta stön kom över Hildas läppar och fingertopparna verkade glida lätt därnere så kom Harald närmare. Han tryckte omilt ned den nakna kvinnan tills hennes knän vilade på det kalla marmorgolvet. Halsen blottades när hon tittade upp på sin chef med sina blåa ögon, öppnade de röda, plutande läpparna och väntade. Snart drogs gylfen ned och en halvslak lem halades ut. Med lätt tungspets började hon spela över ollonets kanter. Snart stod den i stram givakt och hon fick böja ned den för att kunna ta in den i munnen ordentligt.
Carl-Henric hade aldrig sett något mer upphetsande än detta. Helt obekymrad om sitt tidigare behov av perfektion och etik, smekte han sin egen springare i byxorna, slickandes sina läppar med tungan och lätt öppen mun. Så förbjudet och eggande.
Med händer på Hildas bakhuvud fördes det framåt samtidigt som den äldre mannen stötte in den svullna lemmen i hennes mun. Strängar av saliv lämnade munnen och det utsmetade läppstiftet på dess läppar och gled sen ned i tunna glittrande strängar längs haka och bröst. Harald stönade av brunst och den unge bakom dörren trodde att han snart skulle låta det gå i sin ovilliga sekreterares mun, när han drog sig ur helt plötsligt.
”Ställ dig upp, sätt på dig allt utom trosorna och ställ dig sen vid skrivbordet!”
”Men då riskerar jag fläckar på klänningen och vi som skall äta sen, det vore just snyggt! Och han kanske kommer snart..”
Harald vände assistenten om, gav henne en rejäl dask på skinkan med handen, tittade mot mig och nyckelhålet och sa sedan instruktivt;
”Nej, det gör han inte!”
Och fick henne sen att göra som han ville. Med en frustrerad suck lät hon sedan överkroppen vila på bordsskivan medan Harald skörtade upp nederdelen av klänningen till midjan och ögonblickligen trängde in i henne. Hilda fick ingen chans att protestera.
Med ordentliga, djupa stötar som nästan lyfte henne från golvet fick sekreteraren sedan ordentligt med gubbkuk. Hon gav upp och stönade högt och ljudligt varje gång han bottnade i henne. Carl-Henric såg inte så bra nu men det var svårt att inte ta fram sin egen lem och smeka sig själv. Han hade förstått av Haralds blick att det inte fick ske någon tömning där inne så frustrerat var det bara att bita ihop. Han byggde upp en ordentlig lust att pröva lyckan med sekreteraren redan ikväll.
Plötsligt var det klart. Men en sista hård stöt mot rumpan fick Hildas sköte ta emot en ordentlig leverans av säd. Harald stod kvar ett tag och flämtade, sen drog han kuken ur henne och meddelade att hon kunde gå och piffa till sig nu och möta honom utanför om en kvart. Sen lämnade han rummet.
Sekreteraren låg kvar med blottad stjärt ett tag. Carl-Henric övervägde ett ögonblick att rusa ut och uppvakta henne på momangen. Lyckligtvis var dörren låst och med tanke på att idén var ett resultat av smått vansinnig brunst och ingen eftertanke så var det tur att den var det. Skulle ha sett ut det. Hilda började hasa sig bakåt, något vitt hade börjat leta sig ut mellan de blottade könsläpparna. Med en hand för könet och trosorna i den andra, lämnade hon kontoret, knipandes och med myrsteg. Den myckna säden ville ut tydligen.
* * *
Det var Hilda det och under deras 20 år tillsammans hade det blivit tillfälle för många trevliga stunder. Han log. Men nu var det alltså slut och med tanke på allt pappersarbete och alla bokningar så behövde han hitta en ersättare. En ung och modern, tänkte Carl-Henric. Men tyvärr fick han nog klara sig utan det lilla extra som Hilda alltid lyckats leverera med sådan bravur. Han ville ju inte framstå som en ny Clinton, nu när han stod på höjden av sin karriär. Det skulle se ut det!
Det skulle dock visa sig att det inte var helt lätt att hitta en ersättare och efter ett par veckor började han tro att det var omöjligt. Han klickade inte med någon av kandidaterna och han ville känna den där sköna magkänslan som han alltid haft med Hilda under alla år, om han skulle anställa. Efter att ha gått igenom ett tjugotal fick han nog och ringde hem till sin gamla sekreterare och bad om hjälp, hade hon några tips? Först hade hon verkat helt säker på att så inte var fallet, sen hade hon hejdat sig mitt i en mening och sagt:
”…det skulle vara Agnes då – kanske. Men hon är väldigt modern skall du veta, hon vill nog ha en yngre arbetsgivare, skulle jag tro. Inget illa ment!”
Carl-Henric låtsades inte om Hildas anmärkning om hans ålder och han ville ju ha en modern assistent så han var helt klart intresserad – och desperat då högarna började växa sig väl höga på kontoret:
”Agnes, låter bra. Hur får jag tag på henne?”
”Det är nog bäst att jag kontaktar henne. Jag ber att hon ringer dig.”
”En liten fråga bara, hur känner du henne och hur väl känner du henne?”
”Jag förstår vart du vill komma...hon är en bra tös. Ung, ambitiös och mer eller mindre direkt från skolbänken. Du kan nog inte förvänta dig att hon stannar så länge som jag gjorde!”
”Det må vara hänt, jag har ju inte träffat henne, så jag vet ju inte om hon passar, eller vill. Så hur känner du henne?”
”Hon är dotter till en bekant till mig. Hon har hjälpt mig när jag behövt hjälp med datorn och så. Vi har umgåtts en hel del, trots åldersskillnaden.”
”Bra. Jag ser fram emot att hon ringer, hälsa henne det!”
Carl-Henric lade på, det kanske skulle lösa sig ändå, tänkte han och log.
* * *
Agnes satt framför honom i fåtöljen, det var varmt på kontoret, fönstren stod på glänt. Hon var ung, kanske 18-20, korpsvart hår, ner till axlarna. Blåa ögon med tunn, svart kajal kring ögonen, ljusblå ögonfransar som skimrade av metall, bara läppglans på läpparna, som för övrigt var lätt åtskilda. Hon log och visade en vit, jämn tandrad. Finlemmad, klädd i ett vitt linne som smet åt över brösten. Halsband, svart, av metall. Kjol, kort, svart – med flor som slutade precis ovanför knäna. Sandaletter, svarta. Fina ben, tätt ihop.
Carl-Henric lättade omedvetet på slipsknuten, log och satte sig till rätta.
”Tack för att du kunde komma så fort. Vill du ha något att dricka? Inte det? Nå då börjar vi väl. Har du jobbat som assistent förut?”
”Jag har sommarjobbat på pappas jobb några veckor varje år, han är advokat, precis som du!”
”Jaså minsann! Någon jag känner kanske?”
”Tror inte det, han verkar i Tyskland och utbildade sig där också.”
”Oj, internationellt jobb redan. Det är ju en merit. Hur kommer det sig att du inte söker jobb hos honom?”
”Hans arbetskamrater blev lite närgångna, om man så säger. Kände inte att det gav så mycket heller!”
”Ajdå” Carl-Henric förstod de tyska kollegorna, vem skulle inte vilja vara nära henne? Men det kunde han ju inte avslöja. ”Det var ju inte så lyckat! Jag har inga kollegor, så om du känner förtroende för mig så skall det nog gå bra, inte sant?”
Agnes log med ögon och mun och särade på knäna. Kjolen gled högre upp på de brunbrända låren, i dunklet, genom floret, skymtade ett par vita bomullstrosor. Advokaten kunde inte låta bli att titta, så lockande, så förbjudet. Flickan rättade strax till kjolen och lade det ena benet över det andra, trosorna försvann men istället fick han njuta av synen av välformade lår.
”Hilda sa att du behövde hjälp med pappersexercisen – är det något annat du behöver exercera?”
Carl-Henric hade kommit rätt långt i tankarna kring hennes fina kropp och vad han kunde tänkas göra med den och inte tänkt på att någon började göra sig påmind i kostymbyxorna. Aj, vad pinsamt, tänkte han och kände hur han svettades, för att råda bot på situationen lade han benet över det andra.
”Förlåt, vad menar Agnes?” fick han till slut ur sig och försökte låta oberörd.
Agnes log, han var inte helt säker på om han lyckats dölja tillståndet eller om hon log för att hon lyckats få honom ur balans under intervjun, det var ju hans roll.
”Jag brukar träna mitt på dagen, jogga eller yoga, man får ju en sådan fin och smidig kropp då, tycker du inte det, Carl-Henric?”
”Jo, ehm – jo du verkar ha lyckats med din träning. Och det får du gärna fortsätta med även på arbetstid det är ju viktigt med friskvård”.
”Mmh, det är ju det. Får jag duscha här?”
”Nu!?”
”Hi, hi. Nej, inte nu! Nog för att jag är varm och fuktig, lite överallt…” sade hon och fuktade läpparna långsamt med tungan. Log och tittade finurligt på honom.
Advokaten visste inte vad han skulle göra, eller tänka heller för den delen. Agnes, ung och modern, det var ju det han ville ha. Men vad gjorde hon med honom. Flirtade hon. Nej, så kunde det inte vara, tänkte han. Nej, men hon kanske retades. Vem vet vad hon och Hilda pratat om, kvinnor pratar ju om allt möjligt… Bäst att ta befälet.
”Jag vet ju inte hur du funkar rent praktiskt!” sade han och ångrade sig genast.
”Vill Herr Advokaten veta hur en ung flicka som jag funkar, rent praktiskt?! Hur menar du då?” sade hon muntert och lite bitskt.
”Ehh…eherm…” vad gjorde hon med honom? ”Äsch, det blev fel det där. Naturligtvis menade jag att jag inte sett dig arbeta. Skulle du kunna hjälpa mig lite idag så får jag se om den… nej vad sade jag nu… Se om det passar, hur det går för oss, tillsammans, menar jag?”
”Går för oss?”
Carl-Henric sjönk ihop i fåtöljen, lade händerna för ansiktet och suckade tungt. Nu hade han skjutit hela intervjun i sank. Unga och moderna Agnes fick honom att tappa fattningen. Hade aldrig hänt honom förut. Nu var det väl kört, aldrig att hon skulle vilja jobba hos en gubbsjuk advokat som inte kunde tala rent, än mindre bete sig normalt i hennes sällskap.
”Så ja, Carl-Henric, jag bara retas med dig!” sade hon glatt, fnittrade och fortsatte ”Jag vill gärna se hur den passar och hur det går för oss tillsammans!”
Vilken tur! Han lät henne hållas, vinkade åt henne att följa med och började visa henne runt på kontoret.
* * *
Agnes ville, hade skrivit under och var nu anställd assistent på heltid. Hon fick spendera tiden på jobbet som hon ville när de inte hade besök av klienter och hon fick ha vilka kläder hon ville, när de inte hade besök av klienter, för då gällde kjolar som slutade under knäna, strumpbyxor, blus och kavaj. Propert helt enkelt.
De trivdes i varandras sällskap på dagarna och han lyckades hålla sig i skinnet trots att hon klädde sig utmanande ibland. Carl-Henric började tro att han hade blivit en ny man, att hans gamla förtappade själ hade ersatts av en hyvens kille utan baktankar.
Men, lyckligtvis var det inte så. En kväll kom han tillbaka till kontoret tidigare än planerat. Han hade förväntat sig ett tomt kontor. Men det var det inte. Agnes satt uppflugen i den fåtölj som han suttit i under anställningsintervjun. Hon såg honom inte, hon hörde honom inte heller tydligen. Han skulle precis ge sig tillkänna när han insåg vad hon gjorde. Yoga! Och en väldigt speciell sort, tänkte han.
Det var mörkt i lokalen, förutom ljuset från skärmen på hennes vita iPad som låg i vinkel på det lilla bordet mellan fåtöljerna. Från iPad:en gick en lång, smal, vit kabel upp till hennes öron, det var därför hon inte hörde. Hon hade slutna ögon, satt i skräddarställning i fåtöljen, hade bara en kort vit linnetopp på överkroppen, sin svarta, korta favoritkjol uppskörtad till midjan, en hand på sitt ena lår och den andra i sitt knä.
Carl-Henric vågade knappt röra sig, men han var trollbunden av den erotiska atmosfären. Han ville inte förstöra den kemi som de byggt upp tillsammans, när de arbetade, men han kunde inte styra sig själv längre. Berusad av plötslig och stark lust kände han sig tvungen att smyga sig närmare, och se vad som fick den unga, moderna flickan att smeka sig själv.
Han tackade sin lyckliga stjärna för marmorgolvet på kontoret. Inga knarrande trägolv som kunde förstöra för honom. Han hade ställt ifrån sig väskan och smög sig närmare skinnfåtöljen med dess lustfyllda väsen. Alltjämt blundandes, hörde han henne flämta, gny och stöna allt högre. Agnes hade handen innanför trosan, hon förde den ner och upp igen i en roterande rörelse. Konturerna av handryggen och fingrarna for fram och tillbaka allt fortare under trostyget, hon lät blöt och full av lust.
Men vad var det hon tittade på? Han tittade mot skärmen och log förnöjsamt. Den unga, moderna Agnes tittade på en erotisk film. En hård, erotisk film. En äldre man, med kort men sprängkåt lem trängde precis in i en tonårig flicka med lite hår därnere. Sådana filmer hade advokaten också tittat på en hel del på nätet, hemma, när han känt sig kåt och otillfredsställd. Och desto oftare sen han anställt en sådan vacker assistent. Han visste att han var gubbsjuk, men han kunde inte rå för det, hon fick honom att vilja ha sig med henne. Men han hade aktat sig för att dra för stora slutsatser av hennes flirtiga och ungdomliga stil. Han var ju ändå mer än dubbelt så gammal som henne. Och framgångsrik advokat. Oavsett om många män tänkte likadant och kvinnor också – så skulle hans karriär gå i kras om det kom fram att han utnyttjade sin assistent på det sättet.
Den äldre mannen var alldeles röd i ansiktet, trådar av kåta safter hängde från ollonet när han drog ut lemmen ur den förmodat trånga slidan och det visuella eldade upp stämningen och kåtheten hos de män som såg flickan penetreras med erfarna stötar av ett rödsvullet och välsmort manligt redskap. Flickan stönade, kramade sina bröst och kastade med huvudet i filmen.
Det egna könet stod nu i givakt i kostymbyxorna, hade smitit ut ur glipan i boxer kalsongerna och gned sädesöppningen mot kostymtyget med glidigt sekret. Vad skulle han göra nu?
Agnes stönade högre och högre och såg nu ut att föra fingrarna ut och in i slidmynningen. Ack, om han hade fått göra det samma med sin lem!
Carl-Henric var nu vansinnigt kåt. Han stod och kramade den hårda lemmen utanpå byxorna. Det var skönt men han funderade på att smyga ut och tömma sig på toaletten istället.
Agnes, förde plötsligt undan trosorna i grenen, och smekte blygden helt öppet. Könet var alldeles halt av slidsaft och hennes fingrar glänste när hon smekte sina svullna blygdläppar, knappen och trängde in så långt hon kunde med fingrarna. Hon öppnade ögonen något, log åt det hon såg, den äldre mannen sprutade precis sega droppar av säd över filmflickans kön och mjuka mage. Flickan log, drog honom till sig och kramade den lilla krabaten som sprutat med sina ivriga fingrar.
Sen slöt hon ögonen igen, smekte med sin fria hand längs magen upp under toppen som följde med upp en bit. Hon smekte sina bröst tämligen hårdhänt och skrek till. Carl-Henric såg tydligt hur hennes blottade kön sprutade ut en liten stråle som landade i fåtöljen. Den vältränade, brunbrända kroppen spändes, sen slappnade hon långsamt av och andades ut.
Yoga är bra, tänkte han men insåg samtidigt att hon när som helst skulle upptäcka honom och hans belägenhet. Försent!
”Mmhh. Det där var skönt! Mycket skönt - och efterlängtat.”
”Eh…eherm…”
Agnes tittade upp, rakt fram, mot det stängda fönstret. Hon såg på spegelbilden, en man, i mörk kostym stod bakom henne. Såg henne, såg hennes… Hon blev tom, fick ont, kröp ihop.
Carl-Henric blev stel, orolig. Hade han misstolkat det hela? Hade han trängt sig på när han borde ha avlägsnat sig. Var det kört nu! Skulle han få börja om? ”Fa-an!”, hann han tänka, innan atmosfären i rummet växlade från hårt, kallt till mjukt, varmt, undergivet, sockersött!
Hon hade anlänt, precis i rättan tid, som vanligt. Som alltid, när det behövdes. Som en räddande ängel. En undergiven, sockersöt, kåt – finns oftast med i en hårdrockares önskelåt. Det var hon, Lisah med ett h och där stod han, Advokaten och undrade om han skulle gå!
Agnes rätade på sig, det var som om någon annan styrde. Det var skönt, för det var så pinsamt nyss, könet blottat, jobbet i fara? Hon försökte inte ens hindra henne den här gången. Lisah med ett h var där och hon var på.
Assistenten gled smidigt ur fåtöljen, lät kjolen falla men rättade inte till den åtsmitande toppen. Ett halvt klot var synligt, det såg mjukt ut, vårtan gick att ana. Hon kom fram, gled ned på knä, tryckte sig mot hans skrev, höll rumpan i ett fast tag med båda händerna och började smeka Den - med kinden, hakan, nästippen. Advokaten visste inte vad han skulle tro.
”Agnes! Du behöver inte, om du inte vill. Vi kan glömma det här, jag skulle inte ha trängt mig på. Säg bara till, så kan jag gå!”
Hon avbröt inte, hon fortsatte med sina strykningar, hon hade hittat den igen och försökte få igång hårdheten.
”Agnes! Ja, det är skönt. Men jag vill inte riskera vårt fina samarbete. Jag tycker om dig ändå, du behöver inte!”
”Agnes…” hon lutade sig bakåt, visade upp sin vighet, sin kropp, log som Agnes - ett tag. Sen anlade hon en oskyldig, sockersöt min, lät tungspetsen glida över tänderna, log, bet sig lätt i läppen, smekte med fingrarna längs magen, uppåt, över brösten. Stannade, cirklade runt vårtorna, log. Närmade sig åter den slaka i kostymbyxan, tog tag i linningen, drog ned blixtlåset med den andra, förde in handen, hittade. Drog varsamt ut, förde ned förhuden med endast två, smekte ut de hala dropparna, slickade springan med tungspetsen, gapade, fick in huvudet i munnen, sög lätt, slickade några snabba, förde huvudet bakåt, ollonet lämnade den varma munhålan – det var vått av saliv. Med sina mjuka, varma handflator rullade hon den sakta från rot till topp, fram och tillbaka till den började styvna. Då log hon igen, tittade upp, sökte hans blick, anlade en undergiven, förväntansfull min och sa ”Agnes är inte här just nu… Jag är Lisah med ett h, titta in i mina oskyldiga blå och tänk ut vad jag skall få…”
Carl-Henric förstod inte. Lekte Agnes med honom igen? Eller ville hon och samtidigt behålla en viss distans? Han blev inte klok på det hela men hennes smidiga mun gjorde underverk med hans snopp. ”Står väl inte på förrän den står opp!” vart kom alla rim ifrån!?
Ängeln Lisah väntade inte på svar. Hon tog in den i munnen igen, sög hårdare, började ta in mer och mer. Nu var den hård och som den stångade. Sädesöppningen spillde sega, hala strängar i hennes mun och lämnade spår efter sig på hennes mjuka kind när hon då och då lät den glida utanpå.
Carl-Henric hade nått gränsen. Hon fick heta vad som helst, han hade bestämt sig för att spela med och nog skulle han ge den pilska, oskuldsfulla flickan, något ordentligt att rå på. Han lade sina händer på hennes bakhuvud, hon såg upp, han log, nog var de oskyldigt blå. Han tryckte henne mot sig, kände hennes gom mot ollonet och tänder nästan vid roten. Nu var han hård och tryckte på. Hon kväljde, blundade och lät honom hålla på. Hon fick en paus, ögonen var våta, saliven rann och Advokaten var väldigt kåt. Känslan i toppen när han tvingade sig in i hennes bakre mun var att hon var trång och skön. Om Agnes stannade kvar så kanske hon borde få – mer i lön? Dessa rim, dessa rim – vad tog det åt honom!?
Han munknullade henne igen sakta och fort, så långt in han kunde komma. Men hon ryckte inte undan utan lät sig utnyttjas av en dubbelt så gammal. Långt ned i halsen var det inte tal om men väldigt skönt. Ollonet gneds hela tiden mot hennes hala kindväggar och varma, spelande tunga. Han kände att han var på gång. Att han fortfarande var fullt påklädd, med bara staken genom gylfen, knullandes sin unga assistent i munnen, långt in. Och med henne på golvet, på knä, undergiven men villig var som en våt dröm och nu fulländades den, när det gick, när han höll om hennes huvud och pumpade in kaskad efter kaskad med säd. Det kändes som om han sparat i flera månader. Han frustade och stönade högt. Flickan svalde inte när han gled ur. Hon lutade sig bakåt lite grand, lät det falla ned på brösten och vidare ned på mage och lår. Sen log hon och smekte oskyldigt ut den kladdiga, vita massan över brösten så att de glänste. Vårtorna stod rakt ut.
Fortfarande med ett leende på läpparna, tog hon sig upp på fötter, svalde, lade händerna bakom hans nacke och kysste honom på munnen, lät sin tunga ta sig in och lämna spår av honom själv där inne.
Carl-Henric var inte van vid att smaka sin egen säd, men det var ett ringa pris då han fick för sig att det vankades mer. Assistenten sträckte stolt på sig, log över att den säd som landat på hennes trosor nu hade smetat tillbaka på hans kön och kostymbyxor – och tog bryskt tag i hans slips och tog kommandot!
”Så du gör, herr Advokaten. Utnyttja en ung tjej, din assistent dessutom, för dina dunkla, starka drifter! Det skulle pressen gotta sig åt i flera veckor!”
Han blev alldeles kall, iskall! Skulle hon…
”Du kan vara lugn, alldeles lugn – Carl-Henric. Agnes skulle aldrig göra något sådant. Det är hon för pryd och blyg för. Men jag, Lisah med ett h, vet precis hur det kan gå…”
”Snälla…”
”… om du inte lyder – då skall du minsann få!”
Flickan var ju inte klok. ”Så vän och skön, gömmer ett litet monster, med vackra brön!” det där rimmandet bara kom, han brukade inte göra så förut, men nu, nu rimmade han hela tiden! Vad är det som händer?!
Den unga, moderna – vallade honom till soffgruppen, satte sig i fåtöljen där hon smekte sig till sprut - förut.
”Nu skall herr Advokaten till verket skrida, annars får han aldrig tränga in, i min lilla slida!”
På kanten av dynan landade hennes vältränade rumpa, hon särade på låren, vitt isär gled de och där emellan, två mjuka åsar, utan växtlighet, med en sprickdal redo att utforskas. Carl-Henric gillade vad han såg. När kommandotösen drog honom nedåt, mot könet, med slipsen så följde han följsamt med.
”Nu skall herr Advokaten få mig att spruta. Jag bestämmer hur och mig kan du aldrig muta!”
Med ett bestämt grepp om huvudet, tvingade hon ner honom på knä, instruerade honom att lägga händerna på ryggen, sträcka ut tungan och hålla den så styv och rak som möjligt tills hon bestämde något annat.
”Och om jag vägrar?”
”Det vill du inte uppleva, jag kan många tricks, förutom att skreva!”
Lisah flyttade greppet från huvudet till öronen, jagade fram hans tunga med en slug blick från ögonen och förde med vana händer hans tunga mot sitt mål.
Tungspetsen var blöt när den träffade den slutna springan. Han gjorde sitt yttersta för att hålla den rakt ut som hon befallt. De yttre läpparna var mjuka, han försökte vigda springan med slick. Genast fick han känna av via öronen, att det skulle han låta bli. Carl-Henric slappnade då av lite i tungan, återigen en öronupplevelse som han gärna undvek. Rakt fram och styv – tungan fick jobba hårt och länge, det värkte och riktigt brände. Men de yttre hade nu gett vika, fittan glänste, de inre svällde. Lisah med ett h, gnydde lätt, det var nu det vände.
”Ta ned händerna, knäpp upp byxorna, ta ut den och låt den hänga! Vila tungan, kyss mig, det är dags att gänga!”
Carl-Henric, tog sig friheter på vägen upp från den halkiga sprickdalen. Han smekte de varma, mjuka lårens insidor, lät snoppens stam glida i springan, kysste naveln, smekte magen, brösten och vårtorna som stod rakt ut och var hårda, kysste halsen och den ludna, mjuka örsnibben innan han befriade sina egna öron från de härskande händerna. Tog tag i fåtöljens båda sidor och angjorde Lisahs heta, lätt särade läppar, kämpade sig in, jagade hennes tunga, betvingade den, sög och hetsade. Samtidigt lät han, den nu, ståndaktiges huvud glida från fåtöljens dyna, över tvåan, mellangården, i springans halkiga skåra, upp på nedre magen och sen ner igen. När han kysst kommandotösen tillräckligt länge, var hennes krutstubin tänd. När den ståndaktige, gled hård och hal av försats och könssaft förbi njutningshålen för 18:e gången blev den fångad och omilt lekt med innan flickans hand ändrade dess kurs och agerade som en bogserbåt. Den drog tills huvudet angjorde springans djupaste punkt, smekte sig med den och manade den sen att tränga in, utan pardon.
Herr Advokaten, bidade ingen tid. Han tog chansen, tog risken, tryckte till och gled med ett visst motstånd hela vägen upp. Lisah undslapp sig ett litet hest skrik och bet honom sen i underläppen, han fick blodsmak men brydde sig inte. Han var inne, i sin unga assistents trånga gömma. Och ingen nåd fanns att få, nu tänkte han minsann allt, stå på.
Agnes, ja hon fanns också med på ett hörn, kände sin arbetsgivares hårda snopp, långt uppe i sin kropp. Det gjorde lite ont, men var samtidigt mycket skönt. Hon blev snabbt plaskblöt i fittan. Äldre snoppar fick hennes tankar att spinna och safter att rinna. Nu gjorde det inte ont längre. Hon var snarare lite bedövad, skötet tog emot stöt efter stöt och alla bottnade i henne. Ibland slank den ut, gled och gned sig stångandes mot blygd och hennes mjuka mage så den blev alldeles hal sen trängde han raskt in igen och fortsatte att stångas, som en lustrusig tjur.
Lisah fnittrade förtjust, drog ihop benen i ett försök att retas men herr Advokaten gick inte att stoppa. Han blev snarare glad och lät gladeligen det hårda, hala ollonet glida ur och utanpå könet, mellan låren, då och då och sen upp långt upp i henne igen. Det retade mer och mer trots att hon var så väldigt våt och knappt kände den mellan mynningen och toppen. Det var mycket skönt. Det här, det var det verkligen lönt!
Carl-Henric ångade på. Det var länge sen han känt sig så het. Ovan vid ansträngningen så flämtade han rätt friskt, det var varmt i kostym och slips men samtidigt väldigt hetsande och visuellt. Kostymbyxorna nere på golvet, fri sikt mot den smidiga, vältränade rumpan, vars lår var tätt ihop och tryckta mot de små, välformade brösten. I centrum, hans egen hårda lem, vars huvud ivrigt och slipprigt av könens safter, stötandes, utan pardon, in, upp i Lisah, upp i Agnes. Långt upp, så att de stönade högt när han bottnade och ilsket gnabbades på honom att återvända de gånger när han lämnade, för att glida med ett större motstånd, utanpå.
Agnes kände plötsligt och med förvåning hur hon snabbt närmade sig sitt berömda sprut. Och inga trick från Lisah, verkade finnas, på lut. Hon knep allt vad hon hade och kämpade emot. Läpparna blev vita och staken fick svårt att smita. Carl-Henric, kände hur det blev väldigt trångt mot stammen. Tänkte ”Oj, vad skönt!” men kom sen på att nu var det plötsligt kört!
I panik - han hade ju ingen på och barn - det var han inte redo att få, drog han sig ur och där hade han allt riktigt tur. Han kom direkt ett par centimeter från slidans mynning med en rejäl kaskad så det skära, röda blev vitt och sen den andra på springan och nedre magen för att sen klämma åt kring ollonet, det var så skönt, han var riktigt kåt. Lisah njöt i fulla drag när hennes leksyster Agnes plötsligt tog över, knep ihop och lät det gå. Hon skrek av njutning, sköt och skakade till, sen kom den varma, sköna känslan, lät benen vila still.
”Så du fick mig till slut?”
”Mmh. Ni var väldigt sköna, bägge två…”
”Så nu är min hemlighet avslöjad?”
”Mmh. Men den var väl dold. Visste inget, förrän nyss.”
”Så vad gör vi nu?”
”Är Vi körda?”
”Inte om du vill ha mig… fast jag är två…”
”Så länge Agnes vill ha mig, så är jag lycklig!”
Agnes, drog ned sin före detta arbetsgivare i famnen, kysste honom, kände snoppen växa till sig mot det kletiga underlivet.
”Då är jag din, Carl-Henric, bara din!”
De kysstes i en het, känslosvallande omfamning, bägge hade tårar i ögonen. Den ståndaktige nosade redan med ivrig, hård nos i mynningen, redo att åter tränga in.
”Ett ögonblick! Jag vill inte bara vara assistent längre – jag vill bli delägare!”
Carl-Henric pausade, tänkte till, log ett skälmskt leende;
”Självklart får du bli det stumpan!”
och trängde in.
Fler noveller av samma författare
