Dominansterapi I
Författare: simon osimus Datum: 2012-04-11 17:25:01
E-post: simon_osimus@hotmail.com
Kategori: Bdsm
Läst:
35 356 gånger
Betyg: 4.2 (11 röster) 6 medlemmar har denna novell som favorit
- Klä av dig, sa C samtidigt som hon satte sig i soffan.
Ordern – för att det var en order gick inte att ta miste på – hade kommit helt oväntat. Och ändå inte. Det var första gången jag träffade min blivande ”terapeut”. Just den typen av terapeut hon var gjorde att jag borde kunna förvänta mig att få order. Det hade bara skett så hastigt. Ena stunden hade vi hälsat, formellt och artigt, några minuter senare stod jag framför henne och klädde generat av mig kläderna.
Vi hade under ett tag haft kontakt på nätet, där vi insett att vi hade liknande syn på dominans och vilken potential det kunde ha som verktyg inom terapin. Jag behövde en terapeut, hon utbildade sig till sådan. Dessutom var hon dominant. Och det var just en dominant terapeut jag behövde.
Samtidigt som jag klädde av mig sneglade jag under lugg på soffbordet som min blivande terapeut satt vid. Jag kunde se att hon var road över mitt nervösa fumlande med kläderna. Hon satt tillbakalutad och såg väldigt avslappnad ut. Vilket väl var passande i ett vardagsrum. Det var ombonat i rummet. Inte som någon mottagning direkt. Fast å andra sidan hade jag ju aldrig besökt någon sådan och när jag tänkte efter så hade jag nog ändå fått för mig att just terapimottagningar ofta var lite hemtrevliga; för att liksom skänka en behaglig och lugn atmosfär.
Att få av mig alla kläder tog inte så lång tid. Trots att de inte var särskilt kallt i rummet huttrade jag nästan. Fast det var nog mest av nervositet. Jag visste att lite sperma redan hade trängt fram, trots att jag inte hade stånd. Jag var upphetsad på det där undergivna sättet; kände mig så underlägsen och nervös att jag inte förmådde att få stånd. Mitt klumpiga försök att snabbt och diskret försöka torka av ollonet med kalsongtyget samtidigt som jag drog ner kalsongerna syntes förmodligen tydligt för henne. Jag hörde hur hon roat fnissade till i alla fall, men jag vågade inte titta upp och möta hennes blick.
Så var jag fullständigt naken och fick anstränga mig för att inte hålla händerna framför skrevet och skyla min lilla kuk. Jag var nervös och nästan lite rädd. Nu hände det verkligen. Det jag fantiserat så länge om, det jag drömt och tänkt på. Trots min oro och nervositet tyckte jag definitivt att verkligheten överträffade mina fantasier. Jag kände mig mer undergiven än jag någonsin trott att jag kunde göra, och detta bara efter att ha klätt av mig inför min terapeut. Hon var fullt påklädd med kjol, blus och skor. Blusen var för övrigt uppknäppt så att klyftan mellan hennes bröst var mycket tydlig. Hon visste ju redan vad jag kände inför urringningar och att hennes byst därför var tydligt framhävd misstänkte jag inte var någon slump.
- Mmm... Där har vi den. Din lilla pillesnopp. Den som du är så fixerad vid och som hela din sexualitet verkar kretsa kring. Ja, att den är för liten alltså, sa hon och log.
- Ja, så är det väl kanske... mumlade jag.
C kände ju mig redan till stor del. Det var överhuvudtaget få personer som jag hade berättat så många personliga saker om mig själv och om min sexualitet för som hon. Detta innebar att hon hade ett stort övertag över mig. Visst, jag hade ju mina hemligheter som jag fortfarande hade lyckats undanhålla, men under vår kontakt hade område efter område av mitt inre blottlagts. Detta var ju också något jag längtade efter även om jag hade märkt att processen var betydligt jobbigare att gå igenom än att bara fantisera om det.
- Vi vet ju båda varför vi träffats, eller hur? sa hon.
- Ja, svarade jag.
- Du har någon sorts fantasi som går ut på att bli förnedrad. Att du hånas för din bristande sexuella förmåga och att du har för liten kuk, eller hur?
- Jo, precis...
- Nu så tänker inte jag vara fullt så tillmötesgående som du kanske hoppas. Jag kommer nämligen ställa rätt höga krav på dig. Det blir inte enkelt det här, är det förstått?
- Ja, jag förstår att det kan bli lite ansträngande för mig.
- Ja, fast du förstår nog inte riktigt hur ansträngande det kommer bli. Men men, tids nog kommer du inse det. Dessutom kommer du vara tacksam mot mig, men som sagt, det kommer inte vara enkelt för dig. Du har en massa försvar och slingrar dig ofta när jag frågar dig saker. Sånt kommer jag ju inte att tolerera. Du kommer att vara tvungen att öppna dig. Fullständigt.
Jag svalde. Det var nästan lite obehagligt att höra detta. Jag visste inte vad jag hade väntat mig, men hela situationen kändes betydligt mer påtaglig än jag hade trott. Hon fortsatte:
- Sätt dig nu på den där stolen, rak i ryggen och med lätt särade ben. Händerna ska ligga på knäna och jag vill inte se att de far runt i en massa nervösa gester. Du ska sitta still och svara på mina frågor. Är det förstått?
- Ja, sa jag och satte mig på stolen som hon hade anvisat.
Jag rös nästan till när min nakna hud kom i kontakt med stolen. Inte för att den egentligen var så kall, utan snarare för att det var en påtaglig påminnelse om att jag satt naken framför C i en på många sätt formell situation. Utsattheten jag kände förstärktes.
- Du måste vara helt uppriktig med mig. Vara ärlig och svara sanningsenligt på mina frågor. Det som krävs är inte bara att du säger sanningen, utan även att du anstränger dig för att svara på det du tror att jag menar. Ett exempel: Frågar jag dig om du har haft sex med två kvinnor samtidigt och du svarar nej eftersom du har haft sex med tre kvinnor samtidigt så anser jag att du ljuger, även om du inte gör det i teknisk mening. Förstår du?
Jag förstod precis vad hon menade. I någon mening var jag rätt duktig på att tolka frågor på så vis att jag kunde ducka obehagliga ämnen om jag så ville. Här stängde hon dörren till sådana möjligheter insåg jag.
- Ja, jag förstår, sa jag.
- Jag känner ju dig lite nu. Du har ju gett mig grunderna i din personlighet och jag tror mig veta vad jag har att göra med. Men jag vill veta vad det är du vill att vi ska arbeta med. Vilka sidor är det du vill utveckla?
- Jag tror ju inte att jag kommer att lösa de problem jag har beskrivit. Min storlek är vad den är och att jag inte får upp den när jag, som nu, är med en dominant kvinna, är väl kanske inte något som jag tror kommer att lösas genom vår terapi.
- Men du vill ha terapi för att det eggar dig, eller hur? Du tycker att det är upphetsande att bli utsatt för det?
- Ja, så är det.
Allt detta hade vi gått igenom. Hon kände till det mesta om mina tillkortakommanden på det sexuella planet och hade dessutom förklarat att jag rent fysiskt knappast klarade hennes krav – hon ville ha en stor kuk och någon som dessutom var väldigt uthållig. Jag kunde inte skryta med någon större förmåga på något av dessa områden.
- Varför tror du att du är undergiven, frågade hon.
- Jag vet inte. Jag har haft de här känslorna sedan jag var rätt liten. Det var tankar som dök upp före puberteten. Jag tror att det är en medfödd läggning. Som att man är homosexuell. Något man föds med.
- Det är både 100 procent biologi och 100 procents yttre påverkan, förklarade C. Tänk dig ett vattendrag. Källan finns där, det är biologin, hur floden formas i landskapet är miljön.
Här tyckte jag att C hade fel. Skulle det överhuvudtaget vara relevant att prata om procentsatser, förutsatt att man på något rimligt sätt kan kvantifiera påverkan från arv respektive miljö, så kunde det ju omöjligen vara så att både arvet och miljön hade 100 procents påverkan vardera. Summan skulle ju i sådana fall bli 200 procent vilket ju inte sa någonting. Skulle man i det här sammanhanget prata procentsatser så måste det handla om ett nollsummespel.
Hennes poäng var väl snarast att både arv och miljö påverkade, men på väldigt olika sätt. Att hon heller inte ville sätta ner foten och ange en procentsats som betydde något var ju i och för sig förståeligt. ”Därom tviste de lärde”, tänkte jag. Jag tänkte även på Steven Pinker.
Överhuvudtaget sa jag inte något alls om detta. Oklart var om hon ens ville att jag skulle komma med den typen av invändningar. Hon hade visserligen sagt att hon ville ha ”tuggmotstånd” och ”pepparkorn i potatismoset”, men jag trodde inte att detta betydde att hon ville ha den sortens motstånd.
Men jag visste inte. Så jag sa inget. Jag ville inte göra fel. Jag ville anstränga mig för att hon skulle vara nöjd, vilket alltmer kändes som en svår uppgift. Att ge tuggmotstånd i form av något som kunde uppfattas som tjafs ville jag inte ge mig in på. Först ville jag veta vilken typ av tuggmotstånd hon ville ha.
- Du berättade att du hade svårt att få upp den när du är tillsammans med en dominant kvinna, vilket jag ju också kan se, sa hon och pekade med ett flin på min fortfarande mjuka lem.
Rodnade tittade jag ner mellan mina ben. Den var liten och toppen var kladdig av försats som trängt fram. Precis som förväntat alltså, men ändå pinsamt och jobbigt. Och upphetsande. Vilket ju var den känsla jag var ute efter.
- Du får svårt att få upp den även vid stimulans, eller hur?
- Ja, det stämmer. I det här läget har jag det.
Hon skrattade och smekte retsamt med handen över sin urringning. Nu fick jag anstränga mig för att inte alltför opassande fånstirra på hennes barm. Självklart insåg hon detta.
- Du ska nu få försöka få upp den. Gör ett försök. Smek din lilla räka till snopp nu så får vi se om du verkligen inte kan få något liv i den.
Med darriga fingrar började jag knöla med min slaka kuk; drog förhuden fram och tillbaka. Försökte slappna av, vilket ju var svårt. Min upphetsning var mycket stor och jag insåg att även om jag inte skulle få upp den så skulle jag få utlösning relativt snabbt om jag fortsatte.
- Om jag vidrörde den, skulle du kunna få upp den då?
- Nej, jag tror inte det, mumlade jag.
- Nej, och varför skulle jag göra det egentligen? Den blir ju enligt vad du har berättat inte speciellt stor när du får upp den. Bara 14 centimeter, eller hur? Dessutom har du ju berättat om att du ofta får för tidig utlösning, så att tillfredsställa mig med den är ju uteslutet. Det verkar helt enkelt inte finnas förutsättningar för det.
- Nej, det gör väl inte det.
- Det är precis såhär du vill att jag gör väl? Pratar om din bristande sexuella förmåga och hånar dig för din minimala kuk?
Så var det naturligtvis. Detta hade vi ju diskuterat och hon visste ju precis vad jag tände på. Att jag gillade förnedringen.
- Du kan sluta pilla med din snopp nu.
Jag lydde, tacksam för att inte bli tvingad till att komma direkt och därmed temporärt förlora de undergivna känslorna.
- Jag kommer inte att bara sitta och låta dig få den där lilla kicken utan att du anstränger dig. Du kommer att få jobba med dig själv, vilket kommer att vara väldigt ansträngande för dig.
Jag nickade stumt, fortfarande oklar över vad detta egentligen innebar. Hon sträckte sig fram mot soffbordet. Det låg en liten inbunden anteckningsbok där och en penna, vilka hon plockade upp. Hon slog upp boken, snurrade tankfullt pennan i sitt hår och tittade på mig.
- Nu vill jag ha lite mer bakgrundsfakta om dig; både sådant som har att göra med dina sexuella erfarenheter och sådant som du kanske egentligen inte tycker är relevant, så som minnen från din barndom.
- Jag förstår, svarade jag.
Sedan följde ett slags förhör med mig. Jag fick redogöra för saker som jag redan tyckte att vi hade gått igenom när vi mejlat varandra, men även helt nya ämnen dök upp. En hel del frågor om min sexualitet kom upp – sexualdebut, antal personer jag hade haft sex med, hur avancerad jag var och inte minst mina erfarenheter av dominans.
Till en början var det rätt lätt. Jag vande mig nästan vid den ju något märkliga situationen att naken få redovisa dessa mina mest privata tankar. C verkade också nöjd, ställde följdfrågor och gjorde då och då anteckningar i boken. Men efter en stund blev det svårare. Hon krävde mer av mig. Misstänkte hon att jag dolde något eller inte svarade utförligt nog grävde hon vidare. Ställde tuffare frågor. Lät irriterad i tonen. I vissa fall kom hon verkligen på mig med att jag kanske svarat undvikande och inte utförligt nog, andra gånger kände jag mig lite orättvist beskylld. Jag kände en ständigt ökande nervositet. I synnerhet då jag uppmanades svara mer uppriktigt eller utförligt på något jag verkligen tyckte att jag redan hade varit väldigt uppriktigt och utförlig om.
- Du irriterar mig lite genom att du ibland inte verkar svara det som du egentligen tänker. Om du inte gör det kan vi lika gärna lägga ner, sa hon, slog ihop boken och la pennan demonstrativt ovanpå den.
Hon verkade mena allvar. Vilket gjorde att jag kände en känsla som åtminstone påminde lite om panik. Jag tyckte faktiskt att jag ansträngde mig, men uppenbarligen räckte det inte riktigt till.
- Men jag anstränger mig ju, sa jag ynkligt.
- Inte tillräckligt. Jag sa ju att det inte skulle bli lätt. Jag vill att du öppnar dig mer än du någonsin gjort tidigare. Jag vill veta saker som du inte berättat för andra. Jag vill bli överraskad. Du ska förvåna mig. Du ska egentligen helst inse vad jag kommer att fråga innan jag gör det och förekomma mig. Det är självklart svårt, men jag tror att du är en intelligent person som nog kan klara av det. Till viss del i alla fall.
Hon talade affärsmässigt. Torrt konstaterande. Det fanns inget lekfullt eller förföriskt över henne som det delvis gjort tidigare. Det var allvar. Hon satt dessutom mer upprätt nu. Som om hon övervägde att resa sig och avsluta vårt möte.
Mitt hjärta slog fortare. Jag ville inte att det skulle vara slut. Tankarna virvlade runt i huvudet. Vad skulle jag säga? På vilket sätt kunde jag öppna mig mer? Hur skulle jag kunna få henne att inse att jag faktiskt skulle göra mitt yttersta för att göra mitt inre så tillgängligt för henne som bara möjligt var?
Svaren hade jag faktiskt redan. Jag är inte ens säker på att jag var medveten om detta, men det fanns en sak som jag inte tagit upp med henne. Något som möjligen kunde te sig irrelevant för en utomstående, men definitivt inte var det för mig. Detta gick upp för mig då. Det var nästan som när jag i skolan satt och funderade på ett matematiskt problem och så plötsligt kom på lösningen.
Jag började berätta. Orden strömmade ur mig och det kändes som om dammluckorna fullständigt öppnade sig. C lutade sig tillbaka. Hon såg ut att lyssna noga, men förde inte några anteckningar. Hon såg heller inte så imponerad ut, men hon avbröt inte och följdfrågorna hon ställde var korta, men tydde på att hon fäste stor vikt vid det jag sa.
Efter att nästan oavbrutet ha talat i en kvart kände jag mig smått utmattad. Jag slog ner blicken och andades djupt några gånger som efter en fysiskt prövande ansträngning.
- Varför berättade du inte tidigare? Var vi inte överens om att du skulle vara uppriktig?
Inga berömmande ord. Inte någon uppmuntran för att jag hade varit duktig. Bara förebrående frågor om varför jag inte varit ärligare mot henne.
- Jag skämdes väl, sa jag lågt.
Hon skrattade. Inte hjärtligt, utan snarare spydigt.
- Det är ju något du vill! Du vill ju skämmas och bli förnedrad och så sitter du och tramsar och undanhåller central information från mig som just får dig att skämmas. Nä, det där är något du måste arbeta på om du vill ha med mig att göra. Jag förväntar mig den här typen av öppenhet ständigt. Jag förväntar mig, så långt det är realistiskt möjligt, att ha fullkomlig tillgång till ditt inre. Du ska inte ha några hemligheter från mig. Jag vill helt utan hinder kunna kliva in i din skalle. Du tycker säkert att du har varit duktig och att du på något vis har gjort ditt. Men så enkelt ska du inte slippa undan. Det här är bara början.
Jag visste inte vad jag skulle tänka eller om jag skulle vara tacksam eller orolig. Känslorna var minst sagt blandade. Det kändes omtumlande och på något vis som om jag hade målat in mig själv i ett hörn. Till min egen förvåning kände jag en klump i halsen.
- Sitt inte och tyck synd om dig själv nu. Det här är för ditt eget bästa. Man växer och utvecklas genom att övervinna svårigheter och det har var ju tydligen svårt för dig, eller hur?
- Ja, det var ju det.
- Kryp fram och kyss mina fötter och tacka mig för att jag så tålmodigt lyssnade på dig.
Jag ställde mig på alla fyra och kröp fram till hennes fötter. Hon bar högklackade skor som jag kysste ömt samtidigt som jag bedyrade hur tacksam jag var för att jag hade fått delge henne mina hemligheter.
- Hur känns det att jag vet detta om dig?
- Eh... Bra.
- Ju mer jag vet om dig, desto mer makt får jag över dig, inser du det? sa hon med nästan förförisk röst.
- Ja.
- Mmm... Du måste hålla dig väl med mig, det inser du väl?
- Ja, verkligen.
- Känns det lite dumdristigt? Som om du förlorar självbestämmande och frihet?
Frågan var ju försåtlig eftersom det inte var en fråga utan faktiskt två eller tre. Dessutom var frågorna tvetydiga. Jag var ju på ett sätt dumdristig, visst. Men jag visste ju vad jag gjorde och ville ju i någon mening vara dumdristig. Eller? Och hela upplägget gick ju ut på att förlora självbestämmande och frihet. Det kändes som om jag inte ville något annat än att vara henne till lags. Så mycket visste jag i alla fall säkert. Åtminstone i denna stund. Hur skulle det kännas senare? Hur skulle det kännas när jag fått utlösning och de undergivna känslorna rann av mig? Ingen aning. Skam skulle jag förmodligen känna. Fast inte den undergivna utan den där jobbiga skamkänslan som inte är förknippad med lust.
- Nu ska du slicka mig, sa C och reste sig.
Eftersom jag stod på knä hamnade hennes höfter mitt framför mitt ansikte och jag såg skyggt upp mot henne. Hon log överlägset.
- Du kommer att slicka mig och jag vet inte om det är en god idé om du får komma. Du blir ju mindre tillgiven då tror jag. Kanske mindre öppen också? Sluts du kanske som en mussla då och smäller upp de där psykologiska försvaren du ansträngt dig så för att skaffa?
Hon sa detta medan hon långsamt klädde av sig sin kjol och satte sig ner på soffan igen.
- Jag vet inte, mumlade jag, osäker på vad jag egentligen svarade på.
Jag hade halvöppen mun och stirrade som en idiot på när hon stack sina tummar under troskanten på bägge sidan av sina höfter och sakta drog av sig trosorna. Retsamt långsamt särade hon på sina ben och det kändes som om jag sakta sögs in mot hennes sköte.
- Mmm... Såja, slicka min fitta nu, sa hon och greppade mitt huvud och tryckte det mot sig.
Det var svårt för mig att lägga band på mig, men jag ansträngde mig mycket för att inte slicka för hårt och inte vara för ivrig. Jag hörde lätta stön från henne samtidigt som jag lät min tunga virvla över hennes klitoris och längs blygdläpparna. Hon var mycket våt och jag slickade ivrigt i mig av hennes varma fittsafter. Hur länge jag låg så och dyrkade hennes underliv vet jag inte, men det var en bra stund. Hon stönade och flämtade, men passade även på att upplysa mig om att hon skulle ha tillträde till mig nu. Både själsligt och kroppsligt.
När hon väl kom kramade hennes lår runt mitt huvud i intervaller, hon nästan jämrade sig och hennes kropp ryckte och krängde fram och tillbaka i soffan. Med en lätt puff med handen föste hon bort mitt huvud och la upp bägge benen på soffan. Jag stod passivt på knä osäker på vad som skulle ske.
- Jag vet redan att du inte fick upp den, du behöver inte försöka dölja din lilla mask, sa hon och lutade huvudet mot sin arm.
Det var ju inte någon överraskning att jag inte fått upp den, men att jag lagt händerna framför skrevet hade jag faktiskt inte tänkt på. Men givetvis var jag snabb med att lätt sära på benen och lägga händerna på knäna.
- Skulle du få komma nu så skulle du tycka att situationen kändes fel och jobbig, eller hur?
- Ja, så skulle det ju bli.
- Vad skulle ske om du nu fick ligga med mig? Rent hypotetiskt alltså, vi vet ju båda att du inte skulle få upp den nu. Men skulle du då få en annan syn på mig? Skulle du inte känna dig lika underlägsen mig då?
- Nej, skulle jag få upp den så tror jag att det direkt innebär att jag inte känner mig lika underlägsen. Det handlar nog om att jag har en möjligen lite traditionell bild på det där med penetrationen. Att jag ser den som penetrerar som den dominanta parten i förhållandet. Hundar juckar ju mot andra hundar för att markera dominans primärt och inte som en sexuell handling. Den undergivne penetreras och den dominanta penetrerar.
- Ja, det är ju en traditionell syn. Det är viktigt för din utveckling att du inte får penetrera så mycket tror jag. Överhuvudtaget tror jag inte att din utveckling skulle gynnas speciellt mycket av att du får utlösning alls. Jag får fundera på det där.
Hur ”utlösning” skulle definieras var för möjligen något som det också borde funderas på. Det var en icke föraktfull mängd sperma som runnit från min kuk under vår stund tillsammans. När jag slickat henne hade jag fått tillfälle att få bort en del med min hand, men toppen av min fortfarande helt slaka kuk glänste av kladdet som trängt fram och det hade droppat här och var på golvet. Detta hade C nu insett då hon nu rest sig lite mer från sin halvliggande ställning i soffan.
- Det där får du ta och slicka upp, sa hon och reste sig upp helt.
Jag lydde och slickade upp kladdet direkt från golvet.
- Några saker har vi kvar att beta av innan vi är klara för idag. Du har ju nämnt att du har vissa gränser och saker som du är tveksam till om du verkligen vill pröva. Många gånger är det lika bra att ta tjuren vid hornen och få saker och ting överstökade så fort som möjligt. Hoppar man i det kalla vattnet direkt dröjer det inte många sekunder förrän man vänjer sig. Så nu ska vi gå till badrummet. I duschen kommer du först att slicka mig analt. Ja, inte bara lite lätt utanpå, utan verkligen grundligt. Sedan kommer jag att kissa dig i ansiktet.
Dessa för mig rätt omtumlande upplysningar sa hon rakt upp och ner, med neutral röst och fortfarande utan några kläder på underkroppen. Jag flackade med blicken osäker på var jag skulle fästa den. Hon såg mitt säkerligen fåniga minspel och sa tröstande:
- Ja, de där sakerna har du tagit upp tidigare. Vi vet båda att du vill gå igenom det där. Det är förnedrande och bla bla bla. Du längtar efter det, men känner någon sorts blockering. Nu tar vi i tu med det direkt så kan vi nästa gång vi ses gå vidare med de mer väsentliga sakerna inom terapin. Seså, kom nu.
Hon knäppte med fingrarna och jag kröp efter hennes svängande bakdel när hon styrde stegen mot badrummet. Jag insåg att det var avslutningen av den terapisessionen, men att terapin – hur dramatiskt jag än upplevt detta första tillfälle – knappt hade börjat.
Fler noveller av samma författare
Nice :)