Herrskap och tjänstefolk del 1

---

---

Del 1 i en ny serie som utspelar sig i 1880-talets Stockholm.
Som vanligt då det gäller mina noveller så är det påtvingat sex, utnyttjande och förnedring som gäller, så även i denna novell.
För Er som tillhör en yngre generation så ska jag väl nämna att novellens titel, "Herrskap och tjänstefolk" har jag helt fräckt lånat från en BBC serie från 1970-talet och som är inspirationskälla- och förlaga till Downton Abbey, så då har ni lite mer att relatera till, vi gamlingar har ju som bekant andra referensramar.

Novellen är som sagt hård, brutal och med lite sadistiska inslag. Men frukta inte, allt är fiktion och vuxensaga. Det är mina ord och din fantasi som gör novellen till vad den är. Jag ska också säga att ingen av de fiktiva sagofigurerna i novellen kom till skada i författarens fantasi då han skrev novellen utan alla medverkande låter hälsa att det var jätteroligt att vara med och att dom mer än gärna är med i en del 2 som är på gång.

.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
Fortfarande kvar?
Mycket nöje önskar
PhG



Herrskap och tjänstefolk 1

Gasljuset spred ett gulaktigt matt sken i den stora matsalen. Utanför de stora fönstren piskade snön förbi och det var knappt så att man kunde skymta husen på andra sidan Narvavägen på Östermalm.
I matsalen med sitt mörka kassetterade ek tak satt baron Oscar Sigfrid Gyllenstolpe vid det stora middagsbordet, ett arv efter hans farfar Claes Casimir Gyllenstople.
Den nuvarande baronen var en kraftfull, stillig man i sextioårsåldern med vitt hår och fast blick. Baronen hade precis avslutat sin middag och njöt av en cigarr, för omväxlings skull intog han den här i matsalen och inte i salongen som han annars brukade.
En tankfull rynka i hans panna skvallrade om att han grubblade över något.

Hans blick föll bort mot den nyanställda pigan, Elin Josdotter, en vacker ung flicka på arton år bördig från Sörmland. Hon hade kommit till Stockholm för ett par veckor sedan för att söka arbete i staden och nu var hon i baronens tjänst.
Baronen betraktade den unga pigans rosiga kinder och fylliga barm med gillande. Det var en mycket vacker och välskapt flicka och den gamle mannen strök med pekfingret över sin mustasch.
Baronen hade en stor aptit på unga vackra flickor och han tittade gillande på flickebarnet då hon dukade av bordet.
Så bestämde han sig, han skulle besöka den sköna nykomlingen och lära känna henne bättre. Trots allt var det en av fördelarna med börd och klass, att fritt kunna njuta av arbetarklassens unga flickor.
Baronen hade många gånger förut särat på benen till villiga så väl som ovilliga unga flickor och njutit av deras kroppar. Dessutom var han en välsedd gäst på vissa hus i staden där man kunde tillgodose rika mäns mycket speciell önskemål som inte alltid kunde uppfyllas på andra etablissemang.


Elin plockade undan de sista tallrikarna av fint kinesiskt porslin med familjevapnet på och smet snabbt ut från den mörka matsalen försiktigt balanserande tallrikar och bestick på en silverbricka.
Baronens blickar fick henne att rysa.
Dessutom så värkte hennes fötter, hon var inte van vid knäppkängorna hon hade på sig och klackarna var för höga. Men hon vågade inte protestera utan klädde sig lydigt i de kläder som hon skulle ha då hon arbetade som piga.
kokerskan, fru Blom, och betjänten herr Jansson hade gjort det tydligt för henne vad som förväntades av henne. Dessutom hade fru Blom redan gett henne en örfil för att hon tappat ett fat i golvet! Dessutom drogs kostnaden från hennes redan lilla lön så den unga flickan vågade inget annat än att lyda. Så hade betjänten herr Jansson dragit henne hårt i flätan då hon inte varit snabb nog med sin städning.

Elin slank ut i köket till fru Blom och ställde brickan på det stora köksbordet. Diskningen skulle hon ta hand om då avdukningen var klar.
Hon såg den stadiga kokerskan ge henne ett missnöjt ögonkast.

-Snabba på nu med avdukningen, sa fru Blom irriterat och Elin skyndade snabbt iväg för att plocka in det sista.

Det var ont om arbete i huvudstaden. Åtminstone för en flicka som Elin.
De första veckorna i staden hade hon gått runt och frågat efter arbete. Ett par korta påhugg hade hon fått i utbyte mot en tallrik tunn soppa och bröd, så småpengar till det som räckte till en säng i en sovsal på ett billigt hotell. Att då skicka hem några pengar till mor och hennes syskon var inte att tänka på! Allt gick åt till att bara klara sig och vissa dagar hade hon fått gå hungrig utan att ens kunna köpa sig så mycket som en brödkant!


På sena kvällar då hon skyndat hem trött och med ömmande kropp efter en lång arbetsdag hade hon kunnat höra skrålet från någon av de otaliga krogarna. Sett druckna ragla skrikande och skränande omkring och sett hur gatslinkorna gjort affärer med män, ibland fint folk i dyra kläder.
Elin hade skyndat skrämt vidare.
Det var så nytt, så skrämmande med all den hemska synd som skedde helt öppet i staden.
Hur kunde Gud tillåta att detta kunde fortsätta?

En kväll hade en man kommit fram till Elin och helt öppet frågade om hon kunde tänka sig att följa med honom bort för att...att...

Den unga flickan hade flytt iväg med kinderna brännande av rodnad.
Hon visste mycket väl hur unga fattiga flickor, såna som hon, tvingades att sälja sig till män för att kunna klara sig.
Efter det hade hon fördubblat sina ansträngningar till att hitta ett arbete att gå till som hon kunde stanna en längre tid vid. Kanske till och med att lägga undan lite pengar.

Så hade Gud hört hennes böner och hon hade fått tjänst som piga hos en mycket fin herre på Östermalm, eller ladugårdslandet som den fine herrn, baron Oscar Sigfrid Gyllenstolpe, sa. Han höll envist fast vid det gamla, och som han sa, rätta namnet på det område som tills helt nyligen varit kåkruckel och obebyggda tomter. "östermalm" vad tusan är det för struntnamn?! brukade den fina herrn frusta över sin konjak eller punsch då han satt till bords med andra fina herrar, rökande tjocka cigarrer.

Elin hade skyggt hållit sig undan från dom då hon inte serverade vid bordet.
Hon hade känt männens blickar på sig då hon fumligt och ovant la upp på deras tallrikar. Mer än en gång hade den unga flickan fått bannor av kokerskan för att hon gjort fel.
Men hon var tacksam över att få ha den här tjänsten.
Mycket bättre än att slita vid något av byggena som pågick överallt i den växande staden. Om hon nu fått jobb där! Gud skulle veta att hon försökt, men arbetsgivarna kunde välja och vraka bland de som sökte arbete.

Elin diskade av de sista tallrikarna och torkade dem noga innan hon ställde in dom i ett av de höga porslinsskåpen. Den sextonåriga flickan förvånades fortfarande av hur mycket porslin, möbler, mattor, ja allt som den fine herrn hade.
Så mycket och så fina saker!
Hon hade aldrig sett så vackra ting förut eller ens trott att någon kunde ha så mycket. Kanske kungen då, men så var han kung också och bodde uppe på slottet.
Elin hade gått förbi den väldiga byggnaden, den största hon någonsin sett och ibland kunde hon stanna till och titta upp mot de upplysta höga fönstren och drömma om vad som hände därbakom. Kungen, hovet... alla de fina balerna och festerna som hölls därinne. Hur alla var vackra och med fina kläder. Hon skulle sälla sig till de folksamlingar som brukade se på då det var bal på slottet. Alla fina vagnar som körde in med fina gäster som sen skulle dansa och festa natten lång.

Bara för någon vecka sedan hade vagnar från Kungliga hovstallet passerat henne på Drottninggatan. Någon hade ropat att det var Kungen. Människor runtomkring hade nigit eller lyft på hatten och bugat sig. Själv hade Elin nigit så djupt att då hon tittat upp så hade hon bara sett vagnarna passera utan att få en skymt av kungligheterna i dom. Lite snopet men minnet fyllde henne med stolthet. Tänk att hon varit så nära kungen!

-Men stå inte där och dröm, jänta!
Kokerskan Blom rappade till henne med diskduken och Elin pep till, mer överraskad än något annat.
-Gör klart och så kan du bära upp ved från källaren. Lägg i vedlåren och sen kan du dra dig tillbaka. Men nåde dig om inte låren är full...
Hotet hängde i luften och Elin neg snabbt och tackade innan hon kilade iväg som ett skrämt djur.

Lönen var kanske inte den bästa, men hon hade eget rum med en mjuk säng och rena linnen till den. Kanske skulle hon försöka hitta något nytt arbete, men när skulle hon få tid att gå runt att fråga? Hon arbetade från tidig morgon till sen kväll. Men trots allt hade hon kunnat skicka hem lite pengar till sin mor, inte mycket men iallafall något.
Oro högg till i henne igen då hon tänkte på sin mor och sina fyra syskon. Dom var nu beroende av henne, att pengarna skickades till dom. Sen mor blivit sjuk så hade hon inte orkat ta upp någon mer tjänst, varken hos patron eller som lantarbeterska. Lite träskedar och slevar kunde hon fortfarande göra, men det gav inte mycket pengar, knappt nått alls.
Kanske var det Gud som prövade dom?
Elin visste att man måste ära på Gud och Konungen, lyda överheten och lyssna på prästens ord och vara en god människa och kristen. Men ibland var det svårt att förstå Guds vägar aven om det inte ankom på människan att fråga varför, bara finna sig i sitt öde och lyda.

Det tog tid att få upp veden från den mörka vedboden på gården. Det snöande ordentligt och blåste, dessutom var det isigt och halt så hon hade fått gå försiktigt för att inte halka. Men tillslut fick hon vedlåren så pass full att Kokerskan Blom inte kunde klaga.
Hon kastade en blick på köksklockan. Lite över elva på kvällen.
Tröttheten värkte i kroppen och det ömmade i lederna efter de tunga lassen med ved.
Hon hade fått några stickor i underarmarna och hon hade kavlat upp ärmarna på sin blus för att pilla bort de irriterande små trästickorna.

Den stora våningen var mörk och tyst.
Betjänten Jansson hade släckt ner och Elin gick tillbaks till det lilla tvättrummet med ett ljus i en liten ljushållare. Hon hämtade först sitt nattlinne och en kvällsrock som var kokerskan Bloms gamla avlagda. Nött och lappad men ren och minst fyra nummer för stor. Ingen skulle komma på tanken att ge henne ett eget plagg, nej och fick nöja sig med de gamla avlagda paltorna som inte dög längre åt de andra tjänarna.

Elin haspade dörren noggrant och klädde snabbt av sig och steg i badbaljan. Det stod två hinkar ljummet vatten i rummet och Elin tog tvättlappen och började tvätta av sig.
Det fanns ett stycke tvål där och Elin luktade på den. En svag parfymdoft fyllde hennes näsborrar och hon njöt av den flyktiga känslan av lyx.
Tvål, en äkta bit parfymerad tvål!
Det här skulle hennes mor och syskon se!

Elin arbetade upp ett rikt skum medan hon drog tvålbiten längs sin kurviga unga kropp.
Noggrant tvättade hon av sig och njöt av känslan av att bli ren efter en lång, hård dags arbete. Imorgon skulle hon upp tidigt, bära upp vatten till köket och till fine herrns badrum, sen var det dags att hjälpa till med frukosten, så var det alla de ärendena hon skulle gå. Till slaktaren för middagssteken, så till kryddhandlaren med en lång lista, sen till Hötorget för att köpa grönsaker. Så var det visst ett par skor som skulle till skomakaren och så var det...
Det gick runt i hennes huvud och hon sköt bort tankarna på allt som hon måste hinna med för att inte få en örfil eller mer bannor från Blom och betjänten Jansson.

Elin drog på sig sitt fotlånga nattlinne och stack sina bara fötterna i tofflorna, svepte nattrocken omkring sig och tassade sen tillbaka till sitt rum med det fladdrade flämtande ljuset framför sig.

Sängen såg inbjudande ut och från den lilla fönstergluggen kunde hon höra en vagn skramla förbi på gatan. Elin hängde upp sina kläder i det slitna klädskåpet. Låset var trasigt och dörrarna gick inte att stänga ordentligt utan det blev alltid en springa. Så ställde hon ljuset på det lilla nattduksbordet och hon tog av sig nattrocken. Hon skulle be sin kvällsbön som hon alltid gjorde innan hon gick till sängs.

Elin ställde sig på knä vid sängkanten och stödde armbågarna på den mjuka sängen då hon knäppte händerna.
Hon kastade en blick upp mot korset med Jesus som hängde på väggen bredvid plansch trycket i färg på Kungafamiljen
-Gode Gud, bevara vår konung och vårt fädernesland. Bevara också, o milde Herre Gud, min mor och mina syskon...
Elin visste att det var viktigt att säga allt i rätt ordning. Konungen och Fäderneslandet först, sen fick man nämna de nära och kära, precis som prästen hemma hade lärt henne.
Men det var så mycket hon ville be Gud om, men samtidigt visste Elin att hon inte fick vara för högmodig. Men det viktiga var att Gud skulle hålla sin hand över hennes mor och syskon.
Men Gud kanske hade mycket att se till, kanske han inte hade tid för någon som var så liten och obetydlig som hon?
Hon bet sig i sin fylliga skära underläpp. Skulle hon våga be Gud om att hon skulle hitta en ny tjänst? inte som här där alla var så stränga mot henne och där hon måste arbeta från gryning till långt efter mörkrets inbrott?
Men det var hennes plikt att arbeta, precis som det var alla andras att göra det som dom var satta på jorden att göra. Vissa skulle arbeta så att andra skulle kunna styra och över dom alla styrde Kungen och över honom styrde Gud. Så var ordningen.

Elin avslutade sin kvällsbön. Hon satte sig på sängen och tog av sig tofflorna och kröp ner under täcket.
Kanske skulle hon gå förbi bodarna vid Norrbro och titta i skyltfönstren?
Gubben Bonnier hade sin boklåda där och de vackert tryckta bilderna i färg som hon sett. Men samtidigt så ville hon både spara pengar själv och skicka hem till mor.
Nu kände hon hur trött hon var och den unga flickan blåste ut ljuset innan hon drog täcker över sig. Så gäspade hon innan sömnen kom krypande över henne.


***

Baron Oscar Sigfrid Gyllenstolpe höll fotogenlampan framför sig medan han gick tyst i sina sidentofflor och kinesiska sidenmorgonrock med tvinnat skärp genom rummen och ut i tjänstefolkets korridor. Så var hade lilljäntan sin sovkammare nu?
Här, precis som den förra pigan.
Baron Oscar Sigfrid Gyllenstolpe mindes med välbehag den förra pigan, vad tusan hette hon nu? Johanna, så var det!
En välskapt tös från Roslagen i Uppland, en vacker blomma som han plockat och njutit av. Knappa sexton år då hon tagit tjänst hos honom.

Tanken på flickan fick hans kuk att sakta styvna.
Hon hade varit ovillig till en början, men hon hade lärt sig att lyda och att uppskatta hans små lekar. Nöjet hade fortsatt tills han blivit mätt på henne, dessutom hade den lilla slinkan blivit med barn och det gick inte för sig!
Hon hade fått gå trots tårar och böner. Det var inte baronen problem att flickebarnet var en ogift mor i staden, fattig och utan släkt här.
Uppriktigt sagt så tvivlade baronen ens att hon ens levde, livet som fattig och med ett litet barn kunde vara nog så hårt. Hon hade inte varit den första som han förfört och njutit av, inte heller den första som blivit med barn. Men precis som de andra hade han avskedat henne då han tröttnat på henne. Det var ett nöje baronen kunde unna sig, unga flickor fanns det gott om. Både de som sökte arbete eller de som stod i gathörnen och väntade på att få bjuda ut sig. Så fanns de alla speciella hus i staden som han besökte.
Där var han ökänd, men han betalade bra och då hade madammerna som drev etablissemangen alltid överseende med hans böjelser. Dessutom så hade unga flickor gott läk kött så vad betydde ett par rapp från piska eller käpp? Platt intet om man frågade baronen. Dessutom kändes det bra att piska en gråtande och skrikande kvinna, det skickade alltid en rysning genom hans kropp. Baron Oscar Sigfrid Gyllenstolpe visste att det var ett nöje han aldrig skulle tröttna på.
Redan som fjortonåring då han tvingat sin första flicka till att underkasta sig hans vilja visste han att han hittat rätt. Flickan då hade varit en jämnårig piga till en inhyrd lantarbetare och han hade tagit henne hårt på höskullen och njutit av att hon var oskuld. Efter henne hade det varit fler flickor och kvinnor än han kunde minnas.
Han myste till då hans mindes alla de oräkneliga gånger då han höjt sin hand mot någon ung flicka eller kvinna. Rappat, piskat eller slagit hennes nakna undergivna kropp, särat på darrande ben och trängt in i gråtande eller skrikande kvinnokroppar.

Hans tankar avbröts av att han stod framför pigans dörr. Tyst tryckte han ner handtaget och öppnade och steg in.
Han kunde höra lugna jämna andetag komma från sängen och han ställde ifrån sig fotogenlampan på byrån, han skruvade upp lågan så att det gulaktiga skenet föll över den sovande flickan i sängen.
Vilken skönhet!
Halmgult blont hår uppsatt i en tjock fläta, vackert oskyldigt ansikte och han visste att hon hade en fyllig barm och tilltalande figur.

tyst ställde han sig bredvid den sovande flickan och försiktigt drog han av henne täcket, sakta drog han bort det medan han stirrade hungrigt ner på den unga oskyldiga flickan.
Nattlinnet var höghalsat men öppet. Han kunde se ner till de mjukt rundade brösten som avtecknade sig i linnet urringning. han kunde se det vita plagget följa den unga flickans kropp, han kunde se hennes smala midja, höfterna och stjärten som avtecknade sig, hennes slanka, starka ben och så ett par nätta fötter med mjuka, skära och rynkiga fotsulor som stack fram ur linnet.
Han satte sig på sängen och kände hur den gungade till. Med sin hand strök han henne över hennes blonda mjuka hår och han såg hur hon rörde sig svagt i sömnen, mumlade något som han uppfattade som "mamma..."
Han lyfte upp lite av hennes silkesmjuka hår och drog in doften.
Så stack han ner ett finger i hennes urringning och drog tyget utåt medan han kikade ner. Han kunde se de stora svällande fasta brösten och ana bröstvårtorna. Värmen från hennes kropp fick hans grova kuk att växa sig styv och hård.

-Mmm...v...vad...? Elin klippte sömndrucket med ögonen, kisade i ljuset.
-Var tyst och stilla nu, sa baronen lågt medan hans ena hand slöt sig om hennes fasta tonårsbröst.
Han kramade till och Elin skrek till och drog sig instinkt undan, henens stora blå ögon var vidöppna och mörka av skräck.
Vad ville baronen här inne hos henne?
Elins kvinnliga instinkt lät henne ana svaret och den unga flickan tryckte sig gnällande mot sänggaveln medan hon drog i täcket för att skyla sig.

– S...snälla h... herr baron.., fick hon fram medan hon stirrade skräckslaget på den vithårige gamle mannen.
Baronen gav henne ett lystet leende till svar, en hård farlig glans fanns i hans ögon.
– Var tyst nu bara..., förmanade han medan han med ett ryck drog bort täcket från den skräckslagna flickan. Förmaningen var visserligen onödig, inte för att varken kokerskan eller betjänten skulle bry sig. Lika lite som om någon skulle komma flickan till hjälp.
– M... men baronen...v...vad vill han mig. fick hon ömkligt fram och Oscar Sigfrid Gyllenstolpe såg tårar välla upp i de oskyldiga blå ögonen. Han njöt i fulla drag av flickans förtvivlan och skräck inför det oundvikliga.
– Jag vill lära känna dig bättre, mycket bättre...

Hans händer slöt sig runt flickans smala nätta vad och han drog handen uppför hennes mjuka smidiga ben. Nattlinnet sköts framför hans händer och blottade hennes glänsande ben.
– Herr baron! Nej... jag vill inte! N... ni får i... inte. Hon försökte hindra honom men han sköt bryskt hennes händer åt sidan. han kunde höra hur Elin började snyfta.
– H... herr baron. fick hon fram då hans händer nådde hennes mjuka lena lår och han njöt av beröringen av flickans varma hud. Han visste att ingen man gjort så här tidigare med honom och han njöt i fulla drag av att äga det här vackra lilla djuret som han kunde göra vad han ville med.

Baron Oscar Sigfrid Gyllenstolpe såg på hennes ansikte och kom och tänka på en ängel. Flickan var verkligen vacker och hennes rädsla och förtvivlan gjorde henne bara mer åtråvärd.

– kom hit, grymtade han oh fattade tag med en stadig hand runt hennes nacke. Bryskt drog han den kämpande flickan mot sig och han stängde hennes stängda mun.
– Baronen! flämtade hon då han släppte greppet.
– Tig ditt stycke, kyss mig...
Igen drog han den ovilliga flickan mot sig och han kysste henne igen. Han kunde känna hur hon förtvivlat tryckte sina händer mot hans starka bröst, men till ingen nytta.
Han lät sin ena hand greppa runt det högra bröstet och han kramade och smekte det mjuka svällande klotet. Han kunde höra små gnyenden från flickan då hon försökte undkomma men han lät henne inte slippa undan.
– Herr baron… nej...gör inte så här...j... jag vill inte…

Utan brådska örfilade han till henne och han hörde hur hon gav ifrån sig ett kort skrik av smärta och överraskning. Baronen kände hur det lade till av upphetsning i kroppen då hon skrek till.
Han daskade till henne igen och hennes huvud slogs åt sidan, den tjocka gula flätan rörde sig av den häftiga rörelsen.
Det var inget hårt slag men tillräckligt för att hon skulle förstå allvaret i hans önskningar.
Annars var baronen inte främmande för att använda våld mot flickor och kvinnor, det var en extra krydda som kunde göra saker mer intressanta. Ibland kunde han begagna sig av sin ridpiska eller någon av sina skärp eller käppar. Ibland kunde han som nu använda sina händer och ett slag med öppen hand var knappt att räkna som slag, inte enligt baronens sätt att se på saken.
Annat var det då han använde knuten hand på en flicka eller kvinna. Det fanns något upphetsande i att slå kvinnor men nu fick det räcka med några lätta örfilar.

Han drog till i nattlinnet och hörde flickan flämta till samtidigt som tyget kraschade till. Han såg de stora brösten gunga i frihet och flickan korsade snabbt sina händer över dom för att skyla sig. Tårar trillade nerför hennes kinder.
– Snälla, jag ber. sa hon så tyst att han fick anstränga sig för att höra,... snälla...

Han drog undan hennes händer och med en hungrig grymtning böjde han sig ner och kysste de mjuka brösten, lät sin tunga utforska den ungdomliga huden som doftade av varm kvinna och tvål. Hans läppar sökte sig till flickans bröstvårtor och han hörde henne flämta till då han lät läppar och tunga utforska den lilla knoppen. Han retade de känsliga punkterna med sin tunga och kände hur de styvnade instinktivt under hans behandling.
– J...jag v... vill inte...snälla...
Han tystade henne med en kyss och flickan överraskades.
Hans tunga gled in i hennes mun och han kunde höra hur hon stönade i motvilja. Baronen fyllde händerna med hennes stora mjuka bröst, smekte, nöp och kände medan han kysste den motvilliga unga flickan han nu höll på att tvinga.
Baronen hörde hur hon stönade hjälplöst i protest, han kände hur hennes stretade och spjärnade emot. Hon försökte putta bort honom, kämpa emot, men hon hade inte en chans mot hans överlägsna manliga styrka. Den vithårige gamle mannen njöt av at känna den unga flickans vanmäktiga motstånd inför hans övergrepp på hennes jungfruliga kropp.
Han pressade ner den vridande motvilliga flickan på madrassen medan hans ena hand kramade hennes stora svällande bröst. Han grymtade som en upphetsad galt medan hans tunga slickade runt i hennes mun och han kände nöjt hur flickan rörde sin egen tunga mot hans, mer av misstag än av vilja förstod han. Men det spelade ingen roll, det enda som betydde något var att han snart skulle sära på flickungens darrande nakna ben och tränga in i hennes ovilliga unga kropp.


Elin kände hur baronen slutade att tilltvinga sig kyssar av henne. Igen återgick han till hennes bröst och hon jämrade sig svagt.
Den unga sjuttonåriga flickan visste mycket väl vad som höll på att hända, att baronen skulle tvinga henne till något som borde vara en sak mellan en lagvid hustru och hennes man!
Igen försökte hon få honom att sluta fast hon visste att det var lönlöst.
– S...snälla...n...nej...jag...v…vill inte. Nej...
Hon kände hur hans mun slöt sig om hennes ena bröstvårta och hur hans tunga retade den lila knoppen som var ofrivilligt styv. Hon kunde känna hans tunga glida över hennes hud och hon jämrade sig igen.
Han skulle våldta henne!
Han skulle göra det med henne vare sig hon ville det eller inte!

Elin snyftade till och kände hur den fine herrn drog upp hennes nattlinne trots hennes motstånd.
Hon som alltid varit en duktig flicka, visst hade hon hållit pojkar i handen eller varit på dansbanan hemma i Lunde i Sörmland. Men inte mer än så...

Nu låg hon på rygg, nedtvingad i en säng med ett odjur över sig som tvingade henne att bara ligga där och bli utsatt för...
Hon kände sval luft mot sitt kön och hon kände hur han drog isär hennes ben.
Hon skrek till i chock och förtvivlan då han blotade hennes kön och han stirrade hungrigt ner mellan hennes ben.
Elin slöt ögonen. varför hjälpte inte Gud henne?
Hon kände hur baronens fingrar gled längs insidorna på hennes lår, närmare hennes mest intima och kvinnliga ställe.
– Nej, nej, nej. viskade hon om och om igen medan hon kände hur tårarna trillade längs hennes kinder.

Baronen stirrade hungrigt ner mot hennes krusiga blonda hår. Hon hade glest hår växt, tunt och ungflicksaktigt. Han kunde se hennes knubbiga blygdläppar och han drog fingret längs skåran. Han tittade på flickans ansikte medan han gjorde det. Hon bet sig i underläppen, hela hennes ansikte var spänt och han såg hur hon grät tyst.
Den lilla slynan, tänkte han nöjt. Snart skulle han tvinga det underbara lilla djuret, hon skulle få lära sig hur det var att vara piga hos honom!
Han skulle njuta av att använda henne, utnyttja henne...

Han kunde höra hur hon jämrade fram protester och hennes hand gled ner mellan hennes ben som för att skydda fittan.
Baronen, drog undan hennes hand och höjde sin näve mot henne. Flickan pep till igen och som ett skyggt, skrämt rådjur kurade hon ihop sig i väntan på slaget som inte kom, inte den här gången.
Baronen särade upp flickans ben än mer och hans tummar fattade tag om hennes blygdläppar och tummade isär hennes fitta. Han kunde se hur den glänste svagt rosa och inbjudande mot honom. Så fattade han tag i hennes knäveck och drog hennes ben bakåt och åt sidan.
Igen kände han det upphetsande motståndet från henne, hörde flickan gnälla till då han tvingade hennes ben bakåt.
Baronen böjde sig ner och lät sin tunga glida över den vidöppna oskuldsfittan.

– Nej...neej.
Elin vred sig hjälplöst medan hon kände den äldre mannens tunga och läppar mot sitt kön.
Det gick runt i hennes huvud. Någonstans inom sig hade hon accepterat det oundvikliga, att han skulle våldta henne, att hon skulle förlora sin oskuld till en äldre man som tvingade henne till det.
Uppvuxen på landet visste om hur djur gjorde, men det här var något som ens funnits i hennes huvud. Inte så att den fysiska kärleken var något motbjudande eller fult, mer var det något som man gjorde med den man som man valt och blivit gift med.
Men det här...med munnen...
Snyftande vred hon sig på madrassen medan den äldre mannen kysste och slickade hennes blonda kön. Hans tunga verkade hitta alla hennes känsliga ställen och Elin jämrade sig medan hon kände hur hon blev fuktigare, inte enbart från mannens saliv.


Baron Oscar Sigfrid Gyllenstolpe lät sin tunga glida över flickans fitta, han kunde känna hur henens kropp reagerade instinktivt på hans erfarna tunga. Samtidigt kände han hur hård och dunkande hans kuk var. Han kände att han måste tränga in i den oskuldsfulla lilla ängeln, han skulle ta hennes mödom och njuta av varje sekund. Vad flickan tyckte om det var inget som han slösade någon närmare tanke på.

Elin kände hur mannens varma mun lämnade hennes kön. Hon öppnade ögonen och han känna en kort våg av lättnad. Var det över? Skulle han lämna henne ifred?
Men hon såg hur baronen lösgjorde sitt tvinnade skärp och drog av sig rocken av siden. Hans kropp var stark och muskulös trots hans ålder och flickans blick drogs ner mot hans uppresta kön. Hon flämtade till och hennes ögon blev stora och hon kände en kall stöt av skräck genom kroppen.
Han var enorm!
Var alla män så stora?

Elin skakade på huvudet och gnällde till i primitiv skräck då hon kände hans händer runt henens höfter. han drog ner henen ett kort stycke i sängen, hennes ben på vardera sidan om honom.
– Nej.., fick hon fram medan hon stirrade som hypnotiserad på den uppresta stora kuken.
Den skulle inte få plats i henne!
Han skulle fläka upp henne med den där saken!
Elin kände panik, skräck och desperation blandas med uppgivenheten som hon redan kände.
han skulle göra det med henne, han skulle ta henne och hon kunde inte göra någonting för att hindra den onda och depraverade mannen att ta ifrån henne det som skiljde henne från de dåliga flickorna.
Baronen riktade in sitt blålila ollon mot hennes fitta. Han drog kuken upp och ner längs hennes våta, svullna skåra och hon kände det trubbiga, varma trycket mot sitt kön.

– Gud...nej, snälla...du kommer att göra mig illa. snyftade hon fram medan baronen stödde sig på sin ena arm medan han riktade sin kuk mot hennes fitta.
Han svarade inte utan började pressa på mot flickans kön.
Han kunde höra hur hennes böner blev ett gnällande stön av smärta och rädsla då han sakta började pressa sig in i henne.
Flickan var trång, mycket trång.
Baronen stönade till, herregud, den lilla blonda ängeln var feberhet och hennes fitta var omöjligt trång!
Han stödde sig på båda armarna nu då hans feta ollon trängt in en liten bit i den jämrande flickan. han kunde känna hur spänd hennes kropp var, som om hon spjärnade emot den grova kuken som nu var på väg in i henne.
Han började sakta pressa på och han kände hur kuken trängde in millimeter för millimeter i henne.

– Aaah det gör ont...f...försiktigt herrn... Elin jämrade sig medan den grova kuken pressade sig inåt. smärtan sköt upp från hennes underliv och hennes ord blev ett skrik av smärta då han stötte till, hårt, brutalt.
Svetten bröt fram på hennes kropp och hon vred sig hjälplöst under honom. Hon var som en fjäril spetsad av en nål.

En ny stöt och Elin skrek till igen. Utan att veta varför slog hon armarna om hans rygg medan han grymtande stötte och pressade på in i hennes trånga fitta.
Den unga flickan jämrade sig hjälplöst under den äldre mannens brutala attack. Hon kunde känna hur hans grova kuk trängde, pressade och tryckte sig obevekligt in i hennes stramande fitta. Baronen greppade tag om hennes ben och tvingade dom bakåt och isär så att hon låg helt blottad och utlämnad under honom.
Med glansig blick stirrade han ner på den lilla ängeln som han nu höll på att ta. Hon var underbart vacker med sitt blonda hår och välformade kropp. Hennes stora bröst guppade i takt med deras rörelser och baronen kände hur hans kuk sakta gled in i den skrikande och jämrande flickans inre. Hennes kön smet åt som en skavande trång sammetshandske runt hans stora kuk och han njöt av den fuktiga feberheta värmen som omslöt hans kuk.

Elin jämrade och stönade i smärta och rädsla, det gjorde ont!
Hon insåg at hon inte längre var oskuld, att mannen som tornade upp sig ovanför henne hade nu trängt i henne helt och fullt och hon kunde känna hur det spände och smärtade i hennes kön.
Elin kunde känna hur han sakta började röra sig i henne och hon kände hans stora kuk i sig. Hon kastade en blick neråt, förbi hennes svällande stora bröst, förbi hennes platta mage och ner till sitt ömmande kön. Hon kunde se baronens stora kuk som gled långsamt fram och tillbaka i henne. Den såg så stor ut!
Tanken på att hela den där stora saken var inne i henne kändes främmande, hon som trott att det inte skulle gå... Me den unga flickan visste nu också at baronen skulle ha tagit henne hur ont det än hade gjort. Han var helt upptagen med sin egen njutning och han verkade inte ägna den minsta tanke åt hur hon kände det. Elin gnällde till, inte för att det längre gjorde ont. Ja det gjorde det men inte samma knivskarpa smärta som då han trängt in i henne, utan mer en molande värk. Obehaglig kanske, men något som hon kunde stå ut med. så fanns det något annat, något som lockade och skrämde den unga flickan.
Sängen knarrade av de rytmiska rörelserna och ljudet från baronens och flickans andhämtning och kroppar fyllde rummet.

baronens tjocka kuk, hans rörelser ni och ut ur Elins kropp hade något hypnotiskt över sig. Elin blinkade undan sina tårar. Under smärtan fanns något annat, något primitivt, något som fick den unga flickan att försiktigt svara på den äldre mannens stötar. Hon flämtade till och kände en rysning av njutning ila genom kroppen den äldre mannen böjde sig ner och kysste och slickade på hennes styva bröstvårtor. Hon vred huvudet åt sidan som för att slippa se sin egen kropps förrädiska reaktioner på det djuriska knullet.
Flickans bild föll på korset med Jesus på väggen. Träfigurens ögon var två svartmålade prickar som stirrade oseende mot henne. Det var som om figuren på korset inte såg eller ens brydde sig om vad som hände i den lilla kammaren.
– Aahh..., Elin kved till ofrivilligt då den feta kuken stötte in och ut ur hennes kropp.

Baronen kände hur flickans kropp hade slappnat av, blivit foglig och mjuk under honom. Han kunde känna hur hennes kropp rörde sig i takt under honom och han visste att vare sig hon ville det eller inte svarade hon på samma sätt som många andra flickor gjort då de delat säng med honom. Hennes fitta var våt och het runt hans kuk och han njöt av att knulla det välformade lilla djuret. Han kunde höra hur ofrivilliga små stönanden och flämtningar kom från henne och den äldre mannen kände hur flickans smidiga ben rörde vid hans höfter.

Sängen knarrade allt häftigare under deras ivriga rörelser.
Elin kände hur en ny, främmande upphetsning hade tagit henne i ett fast grepp. Baronens kuk i henne gjorde fortfarande lite ont, men vågor av njutning sköt genom hennes kropp och utan att veta varför rörde hon sina höfter i takt med hans kropp. Hon svarade instinktivt på hans rörelser och hon stönade till högt. Skamsen och förvånad märkte den unga flickan att hon njöt av det som dom gjorde. Då baronen böjde sig ner och kysste henne svarade hon med sin egen tunga mot hans.

Baronen höll upp i sina rörelser och med en grymtning fattade han tag i Elins svetthala kropp och vände henne så att hon kom att grensla honom. Elin blinkade förvånat men kände att hon ville ha mer. Känslan av att få mer fick henne att känna skam. Var hon en dålig flicka nu för att hon ville ha mer?

Elin kände baronens händer sluta sig runt hennes fasta unga stjärt och han hjälpte henne att rida upp och ner på hans tjocka grova kuk. Elin gnällde till ibland då han trängde för långt in i henne, men hon visste att han inte brydde sig det minsta om hon hade ont eller inte. Hans händer kramade hennes stjärt hårt och hon gnällde till av smärta.
Hon gnällde till igen då baronen daskade henne hårt över stjärten. Så smiskade han henne igen och igen. Ljudet av hans handflata på hennes bara stjärt fyllde rummet och skar igenom ljudet från den unga flickans stönanden och dämpade skrik.
Elin kände den grova kuken fylla henne och hon kände slagen från hans öppna handflata. Han smiskade och behandlade henne som en hora!

Den naiva unga flickan kände en kall stöt av fasa inom sig medan hon tvingades rida på den stora tjocka kuken.
Han njöt av att slå henne, förnedra henne!
Elin skrek till igen då baronens öppna hand landade hårt på hennes spänstiga stjärt. Ljudet av hans handflata mot hennes mjuka hud fyllde den lilla kammaren.

Baronens händer slöt sig hårt om hennes rödflammiga stjärt och Elin tänkte inte först på hur hans ena pekfinger pressade mot hennes hårlösa och rynkiga anus. Först då han pressade på blev hon medveten om det och då hans finger sakta gled in i hennes anal gnällde hon till i protest.
– Var still nu, annars...
Elin bet ihop och kände fingret sakta försvinna in i hennes anal. Hon kunde känna hur han sjönk in hela vägen i hennes bak och han drog fingret fram och åter i takt med att hans stora kuk nu gled hal och våt fram och åter i henne.
Flickan blundade och omedvetet koncentrerade hon sig på den njutning som den äldre mannen tvingat henne till.
Hennes kropp rörde sig maskinmässigt då hon jagade efter något som hon aldrig upplevt men som hon visste att hon ville ha, måste ha!

Elins flämtningar och stön kom allt hetsigare medan hon red den grova uppresta kuken, hennes bröst guppade och gungade i takt med hennes allt hetsigare rymt och hon kände hur en ny, underbar känsla fyllde hela hennes kropp och utan att förstå vad det var så omfamnade hon sin orgasm helt och fullt. Hon var knappt medveten om hur baronen stönade till under henne och hur hans kuk började spruta ut varm, levande sperma in i hennes unga oskyddade kropp. Elin vred sig över hans höfter, stönade, flämtade medan den tjocka kuken i hennes fitta pumpade ut stråle på stråle av sperma.

Flämtande sjönk hon samman ovanpå baronen, hennes andhämtning var hes och snabb. Tankarna snurrade i hennes huvud.
Hon var inte oskuld längre... han hade tvingat henne till det här... tagit henne med våld...
Men hon hade njutit. Vad skulle baronen tro om henne? att hon var en dålig flicka? Men han hade tvingat henne!
vagt blev hon medveten om att han kommit i henne och Elin kände en ny stöt av fasa i sig.
Tänk om hon blev med barn?
Han hade tömt sig i henne…!
Gode Gud, tänkte Elin, om hon blev med barn så… så…

Baronen låg bara kvar så pass länge att han återhämtat sig.
Så puttade han bryskt undan Elin och reste sig upp ur sängen.
– Så, sa han nöjt, nu är Elin inte jungfru längre och så har Elin fått en försmak av vad det är för sorts tjänster som jag kommer at kräva av Elin i fortsättningen.
Han tittade ner på den nyknullade flickan som skamset tittade upp mot honom. Han kunde se rädslan i hennes blick och han njöt av den. Såna här stunder var bland de bästa. Då han tvingat en ung flicka eller kvinna att foga sig efter hans vilja och då han särat på deras ben med våld. Nu förstod hon, precis som alla andra som han tagit under sitt liv, att för honom var de inget mer än välformade köttstycken som han kunde bruka och nyttja efter behag.
Det verkade som om hon var på väg att säga något men baronen avbröt henne.
– Så farligt var det inte, hon tyckte ju om det. Dessutom så får hon se till att inte springa och skvallra om det här. Han log elakt mot den unga flickan. Annars kan det hända at jag får säga att Elin stjäl...
Hennes ögon blev stora av skräck och förvåning.

– M... men herr baron! jag har aldrig…, började hon indignerat och för första gången såg baronen något som kunde liknas vid ilska i hennes blåa ögon.
– Vem skulle en domare tro på? En liten fattig slinka som ni eller en fin och respektabel herre som jag?
Din lilla dumma snärta, jag äter för tusan middag med de som dömer i rätten! Så vem skulle dom tro på?
Frågan hängde obesvarad i luften mellan dom och baronen kunde se hur Elin sakta sänkte blicken. Hennes axlar sjönk samman och han visste att han hade henne helt och fullt nu.
– Men det är ju inte sant. snyftade hon tyst.
– Sant eller inte så är det som kommer att sägas och valet är ditt. Våga heller inte rymma för då kommer jag att anklaga dig för stöld.
Baronen visste mycket väl att flickan inte hade något val. Hennes ord om våldtäkt skulle väga fjäderlät mot hans eget ords tyngd. Flickan var chanslös och det visste hon om.

Glatt nynnande klädde han sig och gick.
Elin låg kvar på sängen.
Hon kunde se sperman glänsa på hennes nakna lår och hon kände hur det läckte ur hennes dunkande sköte.
Vad skulle hända nu? vad skulle bli av henne?
Med en rysning insåg hon att detta bara var början.

---

---

Fler noveller av samma författare

Denna författare har inga andra noveller

Kommentarer

Kommentera denna novell

Du måste vara inloggad för att skriva kommentarer.