Pirata 4, Maria Bomba
(Till mitt enda fan, Sexstring..)
Språngbrädan knarrade till och böjde sig svajigt inför ex-kaptenen Joe Blacks vikt. Han var naken förutom sin breda svarta hatt och läderstövlarna.
-Seså! Hoppar han frivilligt kanske?…skrattade styrman hatiskt med sin sträva röst och böjde sig lätt framåt för att rispa Blacks rygg med sin huggare. Den forne kaptenen bullrade till hotfullt men tvingades ta ännu ett steg framåt och kände hur plankan som stack ut från piratskutans reling gungade till rejält.
Det var en vacker dag och måsarna skrek ovanför toppmasten glidande i vinden. Lagunen man hade slagit ankar i var paradisisk och sandstranden låg som ett vitt streck av silver under en tung tropisk skog av smaragdgröna exotiska träd och växter. Havet glittrade av den starkt skinande solen som rent guld gjutet på ljumma vågor. Black sneglade ner sammanbitet på sin egen skugga som även den tycktes kämpa för att hålla balansen. Föll han i, skulle de svartgrå triangelformade omkringsimmande fenorna i vattnet visa vilka monster de faktist satt fästa vid.
-------------
-Den stora vita där ser hungrig ut!…gapade normannen Haikon ut brutalt och såg sig om för bifallsskratt. Men den skäggige och långhårige piraten avbröts då av en ljus, men förvånansvärt högljudd kvinnoröst.
-Låt honom vara! I den heliga jungfruns namn visa nåd!…Maria vred sig där hon stod fasthållen i armarna av sjömännen. Men dessa vände sig om först förvånat, för att sedan brista ut i ett isande gapskratt. Styrman stegade fram på sitt träben och grep hennes mörkbruna lockar med handen. Han log som en vessla.
-Såå…vår guvernörsdotter visar sig ha känslor för en sjövarg, som Joe Black!?
-Oväntat…men skoj!…Log Haikon och vilade sin huggare på den breda axeln.
Maria kastade en blick på Kapten Blacks, bleka men välskapta mansröv och gnydde i styrmans grepp. Hennes bedjande blå stora ögon glittrade av tårar.
-Jag…jag gör vad som helst…vilka synder ni än hade tänkt er…bara ni skonar honom. Piraterna tvekade en smula. Black, slet blicken från hajfenorna och vände sig riskabelt om med en ytterst förvånad grimas.
Förvisso var det inget tvivel om vad som skulle hända deras fånge. Efter att Black blivit till hajmat, så skulle man lätta ankar och lämna otursslynan på ön. Hennes lösen, var ändå inte mycket värd utan den mödom som hennes far så noga vaktat hemma på Haiti. Hennes mödom skulle hon i sanning förlora…det var alla överens om. Men det var skillnad på en våldtäkt av en jungfru av den högsta kvaliteten och klassen, och en sådan som bjöd ut sig snarlikt en grändernas gatuslinka. Tabuet var alltför frestande för att inte spräcka.
Men då de blivit avbrutna från nöjet av att se Joe Black gå på plankan, aktualiserades ett nytt problem. När stormen piskade havet som värst och Neptunus treudd tycktes riva i seglen häromnatten så var myteri en sak. De vidskepliga sjömännen lät sig påverkas av styrmans nesliga ord om oturen att ha en kvinna av sådan kaliber ombord på långresa i karibien. Efter en hel flaska styrkande rom hade de till slut upprörda stormat kaptenens kajuta och ilsket tagit kommando över skeppet. Men, nu hade de nyktrat till.
-Döda dom! Muttrade Salim argt, så slipper vi slåss om hennes bomber, de är farligare än krut. Styrman nickade lite och drog sin kniv sakta framför den skälvande Maria. Salim var en intelligent man, men vidskeplig. Han insåg att förbannelsen lika gärna kunde drabba näste kapten, så som den drabbat Black. Styrman var med på noterna och smekte hennes långa hals hotfullt med knivbladet.
-Här ska kopuleras, inte skäras! Protesterade Haikon snabbt…bara norrmannens gula skägg var bredare än Salim. Denne backade ett steg men med handen på sin turkiska dolk. Black, svajade till igen och tänkte: ..att dom börjar redan…dårar!!
-Lyssna! Jag är villig …hon sneglade ner och böjde sitt huvud, djupt rodnande.
…att tillfredställa er alla hur ni än behagar men endast till priset av min hjärteväns liv. -Inte alla synder och begär väl?… Haikon, log med ögonen och det syntes att han redan fantiserade. Matroserna började diskutera möjligheterna med detta scenario.
-Naye! Låt henne gå plankan med Black! Fräste styrman vresigt…otur…otur och bebådelse vi har inte valt ny kapten än. En matros knuffade till Maria.
-Vi väljer ledare efteråt, men du…du ska börja dansa! Han nickade menande mot de övriga och de skrockade illvilligt jakande.
Maria höjde armarna ovanför huvudet och började låta höfterna röra sig. Männen började klappa takten eller stampa med fötterna. Någon började sjunga. Det var en slavdans från hennes hemö, långsam men mycket erotisk. Få visste att hon kunde den. Maria snurrade runt runt…medan männens ögon studsade upp och ner över den kurviga kvinnokroppen.
-Svär att ni skonar oss!… Hon slutade tillfälligt. Salim, var den förste att grymta ut ett snabbt
-AYE!… Med detta sagt, började hon sakta slicka över sina fylliga läppar med halvslutna ögon. Utan att helt sluta dansa gned hon ryggen mot deras kroppar och händer började gnida girigt över hennes yppiga kropp. Grova, ådriga händer, tatuerade eller ärrade. Svarta, vita bruna och gula…Tungan fladdrade mot matroserna och hon vinkade med fingret att dom skulle komma närmare.
-Ormdans! Är hon en guvernörsdotter eller voodooprästinna?…flåsade Haikon upphetsat.
-Sköka…muttrade Black ilsket och såg på. Men han föredrog detta framför hajarna och tog sin chans. Han gick sidledes som en kräfta tillbaka in mot däck. Salim, alltid uppmärksam, drog pistol. Men Black, bara log snett och nickade mot den påbörjade masskopulationen.
-Ni har accepterat anbudet…skökan har talat. Han hoppade ner på däck med en duns och lutade sig mot relingen. Under tiden hade Maria börjat suga kuk som en blåsfisk. Piraterna skockade sig runtom…ivrigt fumlandes med sina byxor och bälten. Alla utom styrman som fibblade sin lilla sjögurka utan synbart resultat…
Maria kände hur klämmande händer vägde hennes bröst under sig medan hon lätt framåtlutat arbetade sig vidare. Hon sög djupt och hårt men inte med något större tempo än så länge. Det började redan bli ansträngande då hon var ensam mot ett dussin salt och sursmakande sjörövare. De skrattade när hon gnydde till av att få sina skinkor smiskade bakifrån. Bredaxlade Haikon, var först…
-Här kommer pjäsen, ta emot den du lustfyllda siren av karibien om du kan! Han stötte in hårt och vrålade svavel och smuts ur sin mun på norska. Giriga hårda fingrar greppade hennes midjehull. Salim gned sin stake liderligt över de stora mjuka brösten framifrån och nöp till hårt i vårtorna med sina stålfingrar.
-Skeppsluder är du!…hetsade han. -Fina guvernörsdottern, av furstlig fransk amiralsätt…nu tillhör du den här båten, förstått?!…Han knullade henne i munnen…med korta pauser tills hon flämtade andfått. -Säg, att du tillhör besättningen på en piratskuta! Fortsatte han…
-Jaaaaa…aye!? De bifallsskrattade lystet…och skred till verket.
Joe Black, stirrade ner rasande. Men han var inte kapten över sin skuta längre och han gick av och an, fortfarande byxlös och vapenlös. Han rynkade på näsan åt de snuskiga piraterna som gick lös på hans slyna. Herregud vad hon fick i alla hål. Vad? Nu två samtidigt i munnen…så mycket skum! Nej, inte i röven och kvinnogrottan samtidigt väl? Där kom Haikon, satsen rann över hennes svettblanka rygg. Måste skökan stöna så?!…Joe Black gick av och an på däck, av och an...
----------
Han blängde på styrman, den vesslan. Hans gamla task, hängde slapp och verkningslös som en kanonveke doppad i ättika. Till slut svor han och sparkade med sitt träben för att sätta sig med de andra, mer harmoniska som redan var klara, färdiga och nyknullade. Han blir inte ny kapten, tänkte Joe och strök sin stubbiga haka. Inte med den pjäsen. Salim eller Haikon återstår…enligt reglerna så röstar man tre gånger på de pirater som behärskar sjöstrid och navigation. Men kan inte omröstningen vinnas brukar alltid duell med svärd utbryta. Det kan det göra ändå…eller så slår lönnmördaren till när ingen annan ser tills ett balansläge uppnås, då bara en vettig kapten återstår.
----------
Maria, kröp iväg darrig och andfådd på alla fyra…bort mot en hink vatten och lite skugga. Piraterna slog sig ner här och var. En ny flaska rom öppnades och man plockade fram pipa och rökdon.
-Låt oss få det överstökat…hur röstar ni?…sade en matros. Omröstningen var viktig för dom. Detta var en tid då ingen man var fri och varje man hade en herre över sig, kyrklig eller världslig. Bara havets vargar hade frihet och egalitär makt. Lokalt begränsad till ett ensamt piratskepp. Dock saknade de all lag utom sedvänja och kodex. Voteringen var det enda alternativet till brutalt våld och den ville de spara till plundring, våldtäkt och dundrande kannonader mot feta handelsskepp och isolerade hamnar.
Haikon vann den första omröstningen, men Salim de sista två till den förstes förtret. Dock svor styrman fortfarande med gnisslande tänder där han satt. Han blängde ilsket på Maria som upprepande sköljde sig med vatten borta i aktern. Tystnad uppstod. Joe Black backade undan lite mot aktern. Haikon smuttade på romflaskan och ställde den tom på bordet.
-Jag litar inte på dig… sade Salim som man kallade turken på grund av formen på hans kniv och röda hatt. I själva verket var han från Wales.
-Till döden då! Så gastar och döda män ylar i helvetet…svarade Haikon och vrålade ursinnigt.
Svärden korsade sig i luften, men Salim vann snabbt. Han var den vigare. Norrmannen var mer av en brutal styrkemaskin och inte en sann fäktare. Men, den brett leende Salim fick lika snopet som omedelbart knäsenan sönder huggen av den ilskne styrman som smugit sig på bakifrån.
-Ni glömde att jag också var nominerad!…matroserna grep sina svärd ursinniga över taskspelet. Men den sluge styrman stapplade undan. …-Och nu är jag den ende som behärskar sjöfart här! Sålunda är jag kapten, så som jag förtjänar…ni tycks redan ha glömt vem som ledde detta myteri…Hans vesslelika mordiska blick fick piraterna att inse att han talade sant. -Tänker ni låta måsarna navigera, eller?...styrman log elakt triumfatoriskt.
-Jamen då kan ju lika gärna jag vara Kapten då!…ropade en gäll kvinnoröst. Alla stirrade oförstående på Maria Bomba.
-Det är sant, ropade Joe Black till bakom henne… -Guvernörsdottern vet allt om sjöfart genom sin fars försorg. Som sagt. Hon tillhör skeppet nu.
Styrman, skrattade till och såg sin chans att öka förtroendet hos matroserna genom att visa grymhet, samtidigt som han fick mata hajarna idag trots allt.
-Aye, då är du väl nominerad då…han drog sin huggare och stegade fram för att hugga Maria i bitar. Joe Black, såg sammanbiten ut men nickade åt Maria så förtroendegivande han kunde, bortifrån aktern.
----------------
När styrman låg död på det blodiga däck…med en värja darrande ur hjärtat. Måsarna skrikandes ovanifrån…hajarna som blivit vilda av dödsdoften i vattnet invid skrovet. Piraterna gapandes av förvåning runtom…Salims desperata bönanden om hjälp med sitt sår. Var det rent av overkligt. Som en dröm. Hur hade det hänt`? Men svaret var att Maria Bomba fäktats sedan barnsben. Hennes far hade hållit på henne, utan att gifta bort sin dotter. Men i gengäld så hade han frikostigt lärt henne allt han kunde, om inte annat för att han bara hade en dotter och inga andra barn, änkeman och allt.
Joe Black visste dock att han var kapten igen och drog sin slyna nära intill sig. Han slickade henne ömt i örat och hon log upp mot honom. Visst, enligt piratkoden så var faktist Maria Bomba kapten nu. Men…hon var ju en kärring!
------------------
Naye..naye..naye…nayeeee!
Fler noveller av samma författare
En spännande novell, jag hoppas på en forts. och med hårdare detaljer.
Jag önskar........