Glouchester mansion del 3
Författare: förgätmigej Datum: 2011-10-12 11:16:02
Läst:
18 694 gånger
Betyg: 4.3 (3 röster) 3 medlemmar har denna novell som favorit
Lady Gilmore stod på en pall och lät tålmodigt sömmerskan sätta nålar i fållen på klänningen som hon skulle bära på tillställningen på Mayfair square nästa helg.
Agatha hade blivit mer än lovligt förskräckt när det uppdagades att Amanda inte var oskuld längre. Men hon fann sig snabbt och förklarade att ingen skulle behöva veta något om det. Amanda hade sluppit straff, men Peter svor Agatha däremot ve och förbannelse över. Amanda sa inte så mycket, hon skämdes för hon visste att hennes egen lusta hade bidragit till det som hänt.
Mottagningen på Mayfair square närmade sig och Amanda började känna sig nervös, det skulle bli hennes debut i societetslivet och hennes farbror hade redan inlett förhandlingar med Lord Ravenhurst.
Agatha var i sitt esse och hade ständiga synpunkter på klänningen, håret, smycken. Amanda tänkte bara på Lord Ravenhurst, undrade hurdan han var, hur han skulle tala till henne och framförallt om ryktena var sanna om hans sexuella aptit.
Mayfair square 7 var ett vackert residens, och balsalen var full av pråligt klädda människor. Amanda var obekväm i korsetten som tryckte upp brösten och den gula brokadklänningen vars fyrkantiga urringning gick nästan ända ner till korsettens kant. Men hon klistrade på ett vinnande leende och fladdrade med ögonfransarna åt alla hon blev presenterad för.
Så stod han plötsligt där. Lord Ravenhurst. Lång, muskulös, med axellångt mörkt hår och ett hårt drag kring munnen. Amanda kände sig knäsvag när han tog hennes hand och kysste den lätt, hans blick mötte hennes och hon kände hur pulsen ökade. Hon var rädd för honom, samtidigt som hon kände en underlig besvikelse när han gick vidare utan att konversera med henne. Hon sneglade över axeln och såg hur han hälsade på samma sätt på andra ladys som anlände. Det var naturligtvis barnsligt av henne att tro att han skulle ägna henne någon speciell uppmärksamhet, äktenskapet var inte färdig förhandlat ännu. Tänk om han tänkte bedöma henne ikväll för att sedan bestämma sig? Amanda kände sig nästan illamående av nervositet. Ville hon göra ett gott intryck eller inte? Vad skulle hända henne om Lord Ravenhurst tackade nej? Hennes farbror skulle bli rasande, så mycket var klart.
Unga lorder kom och skrev upp sig på Amandas danskort, men Agatha skötte den biten och Amanda kunde inte förmå sig att känna sig engagerad.
- Jag hoppas att hennes nåd har sparat valsen till mig, hördes en djup, lågmäld röst tätt intill Amandas öra.
Hon hoppade till och vred på huvudet. Där stod han, alldeles för nära henne, om hon sträckte ut sitt lillfinger skulle hon kunnat röra vid hans frackärm. Hon blev torr i munnen när hon mötte hans blick, hon såg hur hans blick förändrades från nonchalant till intensiv och andan stockade sig nästan i halsen på henne.
- Agatha… hon skämdes över hur svag hennes röst lät. Hon måste ta sig samman! Agatha, visst kan vi erbjuda Lord Ravenhurst en vals? Sa hon med betydligt självsäkrare röst än hon kände sig inombords.
Agatha log förtjust och förklarade att debutanter inte brukar dansa vals, men eftersom det var Lord Ravenhurst som frågade så skulle det naturligtvis gå för sig.
- Jag ser fram emot det, sa lorden med sin djupa, lite gåtfulla röst. När han tog hennes hand såg han in i hennes ögon och dröjde lite för länge med sina läppar mot hennes handskbeklädda hand.
Amanda kände sig vimmelkantig. Lorden var farlig. Men hon suktade efter hans uppmärksamhet och glömde sig helt och stirrade efter honom när han avlägsnade sig. Agatha fick lov att knuffa till henne för att hon skulle komma ihåg sig.
- Lorden är verkligen imponerande, sa Agatha och log uppmuntrande.
- Jag… jag tror att jag behöver en nypa luft, fick Amanda fram. Agatha skrattade till, och nickade bifall.
Amanda gick ut på den stora balkongen som vätte ut mot trädgården. Hon ställde sig vid räcket och tog några djupa andetag, men pulsen dunkade fortfarande hårt i kroppen. Hon ansträngde sig för att andas normalt.
- My lady, mår ni inte bra?
Hur lyckades han smyga sig på henne sådär hela tiden? Hon vände sig om och även denna gång stod han oanständigt nära henne. Hon kände doften av hans cologne, vände upp ansiktet och mötte hans blick. Ett misstag. Hon tappade nästan andan igen och innan hon hann hindra sig själv sa hon;
- Se inte på mig sådär.
Han log inte. Han bara fortsatte att betrakta henne med samma intensiva blick.
- Är du redo att uppfylla en bruds plikter? frågade han nästan abrupt.
- Ja, ers nåd, svarade hon med skälvande stämma.
- Visa mig, befallde han.
- Ers nåd? Hon kände sig förvirrad, nervös och visste inte vad han ville att hon skulle göra.
Han kupade en hand runt hennes nacke, drog henne närmare och sänkte sina läppar mot hennes. Hon särade instinktivt på läpparna och erkände för sig själv att hon ville att han skulle kyssa henne. Hon kände igen upphetsningen i sin egen kropp, hon hade upplevt den förut. Kyssen var hård och krävande, men hon besvarade den ivrigt. Hon förde in sin egen tunga i hans mun, utforskade den så gott hon kunde och njöt i fulla drag när hans tunga slickade hennes tunga och läppar. Han bet lätt i hennes underläpp och hon stönade till och tog stöd med händerna mot hans bröstkorg. Peter hade varit tilldragande, men lorden var muskulösare, kraftfullare och hade den där farliga glimten i ögonen som gjorde Amanda knäsvag. När han lyfte sina läppar från hennes lutade hon sig mot hans bröstkorg och andades tungt, hon njöt av att känna hans styrka under sina fingrar och längtade efter att få smeka hans bara hud. Var kom alla dessa syndiga tankar ifrån? Han föste henne ifrån sig och tittade forskande på henne, hans ögon hade en ny glans nu och hon trodde att den speglade hennes egen blick just nu. Det gjorde henne glad. Han ville i alla fall ha henne.
- Få se nu då, sa han men tonfallet var inte lika hårt längre.
Sedan lirkade han in en hand i urringningen och fick upp ett av hennes bröst ur korsetten. Amanda flämtade till, vem som helst kunde komma ut på balkongen i vilket ögonblick som helst. Men bröstvårtan var styv och det ilade i underlivet. Amanda bet sig i underläppen när han masserade bröstvårtan mellan tummen och pekfingret. Han tog hennes hand och förde den till sitt skrev, där kände hon hur hård han var genom tyget. Amanda rodnade och vågade inte möta lordens blick.
- Nåja, du har i alla fall potential, sa lorden med låg röst. Sedan släppte han henne och gick sin väg.
Amanda fick bråttom att försöka trycka tillbaka bröstet innanför korsetten, det var inte så lätt och det kändes ännu mer obekvämt efteråt. Hon gick tillbaka in i balsalen som i en dimma. Hon dansade Polonaise och konverserade utan att riktigt kunna fokusera på vad hon gjorde. Lordens skamlösa uppförande och hennes eget gensvar upptog alla hennes tankar.
Så blev det dags för vals. Amanda satt brevid Agatha och darrade nästan av förväntan. Men lorden bjöd upp en annan ung kvinna och Amanda kände hur bröstet snördes ihop när hon såg honom svepa runt med den skrattande unga kvinnan i sina armar. Vad var det med henne? Hon mötte hans blick under ett kort ögonblick och spänningen i kroppen intensifierades.
När Ravenhurst hade dansat färdigt med den andra kvinnan eskorterade han henne tillbaka och Amanda höll nästan andan i väntan på om han skulle komma till henne nu, eller om han skulle bjuda upp någon annan. Agatha tittade nästan medlidsamt på henne, hon måste ha förstått hur det var fatt.
Lorden styrde äntligen stegen mot Amanda. Hon tittade förväntansfullt på honom och skälvde till när han tog hennes hand. Lorden själv var samlad och det hårda draget runt munnen var tillbaka. Han höll henne i ett fast grepp och förde henne ut på dansgolvet. Amanda smög lite närmare honom, längtade efter att få känna hans kropp mot sin. När hennes bröst låg tryckta mot hans bröstkorg tittade hon upp och mötte hans blick. Hon blev nästan rädd när hon såg det mörka uttrycket i hans ansikte, hon drog efter andan och läpparna särades omedvetet. Hans mun var så nära att hon kunde känna hans andedräkt mot sina läppar. Hon andades tyngre, grävde in fingrarna i hans axel och kände hur upphetsningen slet i hennes kropp. Men de befann sig på dansgolvet och hela Londons societet betraktade dem.
- Du frestar mig, det hade jag inte väntat mig, viskade han med läpparna så nära hennes mun. Hon flämtade till och tappade så när takten.
- Och du frestar mig, svarade hon och kunde knappt tro sin egen fräckhet. Hon rodnade och vände bort huvudet.
- Jag hade förväntat mig en frigid och skrämd liten hare, men du överraskade mig. Hon kände hur hans läpp smekte hennes örsnibb när han viskade i hennes öra och det var alldeles outhärdligt, underbart.
- Men jag är rädd, viskade hon och andades ansträngt i korsetten.
När hon sa det lutade han huvudet lite bakåt, betraktade henne och gav henne ett av sina sällsynta leenden. Amanda kände sig inte lugnad av det.
När dansen var slut och lorden eskorterade Amanda tillbaka till Agatha så tackade han för dansen och upplyste om att han tänkte anhålla hos Amandas morbror om att få erbjuda Amanda en åktur i parken dagen därpå. Amanda nickade lätt och Agatha såg förtjust ut.
Amanda sa att hon kände sig trött och ville dra sig tillbaka, Agatha gav henne ett roat ögonkast, men kommenterade det inte. På väg ut till vagnen såg Amanda hur morbrodern glatt dunkade Lord Ravenhurst i ryggen.
Väl hemma i sin kammare var Amanda lättad över att slippa ut ur korsetten. Hon fick på sig ett tunt nattlinne och satt tyst och tankfull medan kammarjungfrun kammade ut hennes hår.
- Det känns som om Lord Ravenhurst kommer att äta mig levande, sa hon plötsligt. Agatha skrattade högt.
- Ja, det såg ut som om han ville göra det också, svarade hon. Det bådar gott.
- Bådar gott? Amanda kände sig förvirrad. Han är alldeles för sofistikerad för mig.
- Sofistikerad? Pff! Han åtrår dig, det finns inget sofistikerat med det, och du, min unga dam, såg inte alldeles opåverkad ut om jag får vara så djärv och säga det.
Amanda visste inte vad hon skulle svara. Det var ju sant.
När hon låg i sängen kunde hon inte släppa tankarna på lorden. Hon tänkte på allt som Peter hade visat henne och föreställde sig att det var Lord Ravenhurst som gjorde det med henne. Upphetsningen som legat och pyrt flammade upp igen och hon nöp i sina egna bröstvårtor på samma sätt som lorden gjort ute på balkongen. Hon föreställde sig hans händer på sin kropp och andningen kom stötvis när hon lät sina egna händer glida ner över magen. Hon sov utan underbyxor och därför var det inget som hindrade hennes hand när hon kom ner till det mjuka håret mellan benen. Hon lät ett finger glida in mellan blygdläpparna och stönade till när det gled över hennes klitoris. Vad skulle han ha gjort med henne om han varit här nu? Hon gnuggade två fingrar hårdare mot klittan och kände njutningen växa, byggas upp. Hon längtade efter att han skulle tränga in i henne och utan att tänka körde hon in ett av sina egna fingrar, sedan ett till. Amanda blundade medan hon pullade sig själv och bearbetade sin svullna klitta, framför sin inre syn såg hon Lord Ravenhurst så tydligt att hon tyckte sig kunna känna doften av hans cologne och hans egen maskulina doft som dolde sig bakom den. Hon såg framför sig hur han låg ovanpå henne och hur hans hårda kuk rörde sig in och ut i henne. Orgasmen kom plötsligt, fick henne att kröka rygg och bita hårt i täcket för att inte skrika högt. Trots det kände hon sig inte tillfredsställd och tanken på att hon skulle få träffa honom imorgon igen fick det att pirra i maggropen.
Fler noveller av samma författare
Så lite sex, men så väldigt sexigt. Mycket skickligt gjort!