Kryssningen 1
Det här är första delen av en egentligen riktigt hemsk historia. Men så länge det bara är fantasier så skadar det ingen. Kommentera gärna!
-
Tilda hade alltid drömt om att jobba på en båt. Nu skulle hon på något som hon såg som en två månaders betald semester. En lyxkrysning, där hon visserligen skulle behöva jobba, men även ha tid för att sola och ha kul. Fem dagar innan avgång började intensivträningen för att lära upp de nya i ombordpersonalen. För henne, som redan hunnit med både servitris och hotellreceptionist i sitt tjugofyraåriga liv, skulle det inte bli några som helst problem att hänga med. Nu stod hon framför spegeln och bättrade på det unga söta ansiktet med lite smink. Hon var noga med sitt utseende och i dag passade hon på att göra sig i ordning lite extra för att göra ett gott första intryck på de nya arbetskamraterna.
Hon skruvade på locket på det rosaskimrande läppglanset, satte upp det blonda håret med en sofistikerat svart klämma, slängde ner nycklar med mera i handväskan och gick ut. Den tunna jeanskjolen fladdrade behagligt i den varma vinden och lämnade största delen av de slanka försommarsolbrända benen bara. De nya sandaletternas klackar klapprade mot stenbeläggningen på vägen ner mot hamnen och hon betraktade nöjt sin spegelbild i vattnet vid sidan av vägen. Den vita blus hon valt för dagen framhävde på ett oskyldigt sätt hennes former och hon var övertygad om att det skulle ge henne ett övertag, om inte annat genom att bättra på hennes självförtroende.
Kennet studerade de nyanställda när de gick in, nervösa, plastigt leende och mer eller mindre lyckat uppklädda. En av tjejerna fångade emellertid hans intresse lite mer än de övriga. Först på grund av att hon utstrålade ett sådant självförtroende och när han tittat lite närmare också för att hon var ovanligt vacker trots sin relativt enkla blus och oavancerade håruppsättning. Hon fortsatte att dra till sig hans blick medan han höll välkomstpresentationen och han fick anstränga sig mer än vanligt för att inte tappa tråden.
När den inledande genomgången var avklarad stegade han runt bland sin publik och frågade ut dem om det han just sagt på ett lite extra barskt sätt. Utan att låta det märkas sneglade han mot henne, men hon verkade helt oberörd. Han gick ett halvt steg förbi henne, stannade tvärt, vände sig dramatiskt om och spände ögonen i henne. Hennes lagom artiga leende blev inte mindre och han kunde slå vad om att hon putade lite extra med läpparna. Han skulle minsann visa vem som bestämde!
"Var får personalen lov att vistas under sin lediga tid?" frågade han strängt.
"Jag ser fram emot att få veta det, ni har visst inte talat om det ännu", svarade hon utan att blinka. Tyvärr hade hon helt rätt.
Tilda gav sig själv en high-five innombords - vilket klockrent svar! Och hans min sen... Han hade sett ut som om han inte trodde sina ögon innan han hastigt gick vidare till någon annan. Hon hade med en gång känt att hennes nya chef utstrålade auktoritet. Nu tyckte hon nästan att han var överdrivet stram i sitt förhör. Han visade var skåpet skulle stå, om man säger så, och hon hade passat på att göra detsamma. Inte för att hon hade något emot honom, hon gillade bara att visa sig duktig. Och att sticka ut lite från mängden var alltid bra om man ville komma någonstanns, det var lika bra att börja med en gång.
De slussades vidare, fick sina uniformer och namnbrickor, blev visade runt. Vid lunchen hade hon redan börjat skaffa vänner: Josefin och Hanna - två andra nyanstälda tjejer. I kön pratade de om sina förväntningar på resan, tidigare jobb, färgen på uniformerna, kuggfrågan hon fått i morse och chefen.
"Men du tyckte att han var snygg, eller hur?" retades Hanna.
"Men lägg av, han måste vara minst femton år äldre än mig!" svarade hon.
Om hon skulle vara helt ärlig mot sig själv så tyckte hon nog att han såg jävligt bra ut trotts åldersskillnaden. Särskilt i den där uniformen. Och hon hade alltid varit svag för män med auktoritet.
Kennet satt och åt lunch när han fick syn på henne igen. Han kunde inte neka till att han var imponerad av hur självsäkert hon stått upp mot honom i förmiddags, trots att det inte precis fick honom att framstå så som han avsett. Hon var på väg ut från matsalen. Och hon var skitsnygg i sin uniform.
Han var inte den enda som tittade efter henne. En kille i köket passade på att ta undan vagnen med brickor just när hon skulle lämna sin. Avståndet gjorde det omöjligt att höra vad som sades men han verkade ge henne en komplimang samtidigt som han tog hennes bricka. Hon flirtade tillbaka och de småskrattade båda två åt någonting innan hon gick vidare. Av någon anledning tyckte han inte alls om att hon fick så bra kontakt med andra. Han borde ta ifrån henne lite av den där självsäkerheten, sätta henne på plats.
Tilda fick till sin förvåning en specialuppgift under eftermiddagspasset. I stället för gruppvis säkerhetsövningar ombads hon gå runt och kontrollera fartygets säkerhetsutrustning. Hon fick ett avprickningsformulär på vilket hon förstod knappt hälften av orden. Ett ögonblick stod hon handfallen. Vad skulle hon göra nu? Sedan tänkte hon att det någonstans måste finnas erfaren personal hon kunde be om hjälp.
Kennet hade tänkt sig att få se en nervös och osäker Tilda. Han hade kollat upp henne i anställningsregistret och sett att hon inte hade någon erfarenhet av båtar, alltså borde termerna som användes här vara obekanta för henne. Han hade gett henne en övermäktig uppgift. Ändå kom hon trippande upp för trappan från maskinrummet med samma söta leende som tidigare.
Misstänksam gick han ner i maskinrummet och fram till en av de få driftstekniker som redan börjat jobba.
”Hallå”, hälsade han, ”vet du om säkerhetsutrustningen blivit inventerad här ännu?”
”Javisst! Det var en tjej här och gjorde det alldeles nyss”, han log: ”trevlig flicka.”
”Verkade hon… öh… kompetent?”
”Jadå. Tja, hon förstod inte alla begrepp – jag förstår inte vilken tokstolle som ger en sådan uppgift till någon som aldrig varit på en båt för. Men hon löste det fint, vi hjälpte henne med det hon inte klarade själv.”
”Hm. Så bra. Tack.”
Surmulet tog sig Kennet upp för trappan, det var inte så här han hade tänkt sig det. Han tog en liten promenad över däcket medan han funderade över situationen. Fortfarande försjunken i tankar klev han in i matsalen och fick se henne stå där och visa listan för ett köksbiträde.
Tilde hade blivit tvungen att be om hjälp med många av sakerna på listan. Men på sätt och vis hade det varit något positivt. Hon hade fått en anledning att börja prata med folk och på så sätt lärde hon känna fler i personalen, inte bara de nya i samma situation som hon. Nu stod hon till exempel och diskuterade utrustningslistan med Elisabet som visade sig vara en mycket sympatisk och tillmötesgående kvinna.
Hon såg sin nya chef stanna i dörröppningen, men låtsades inte om honom. Hon undrade om det var han som sett till att hon fått den här uppgiften och i så fall varför. Hon sneglade försiktigt på honom medan Elisabet förklarade och slogs än en gång av hur kraftfull han såg ut. Och hur bra han passade i uniform.
Kennet tittade på henne i smyg. Söt. Självsäker. Kompetent. Karismatisk. Och fortfarande jävligt snygg i den där uniformen. Det var inte utan att han kände ett visst begär.
Fortsättning följer…
Den här börjar med en bra introduktion till en fin bdsm-berättelse. Var är fortsättningen?