Träningslägret, dag 1
Kvällen var sen då de till sist kom fram efter en evighetslång bilresa, och alla sträckte på sig och gäspade då de steg ut ur bilen. Mirjam såg på stugan de skulle bo i under det en vecka långa lägret. Den var mörkgrön, och inte allt för liten, men hon undrade ändå hur det skulle gå att bo i den med tre män som hon knappt kände. Visserligen hade de lovat ett eget rum åt henne, men de hade också meddelat henne om att det var de som bestämde där, och hon hade gått med på det utan närmare eftertanke, för annars hade hon missat hela lägret.
Leonardo, eller Leon, som han kallades, Ami och Theo, som de hette, hade känt varandra i åratal, och visste antagligen allt om varandra. I bilen hade de mest pratat med varandra, om militären och sådant, medan hon suttit och tänkt för sig själv. Leon var helt tydligt den som bestämde, men om saker gick som han ville var allt bra. Han var ganska lång och muskulös, med ganska långt blont hår som han alltid hade fast i en knut. Enligt Mirjam var han den snyggaste av dem, även om det inte var något fel på Ami heller, som var ungefär lika lång, men lite mindre tränad, fast det passade honom bra. Dessutom var han mörk, och såg lite farlig ut, men han var ändå en av de snällaste människorna hon kände, och på något sätt kände hon att hon kunde lita på honom.
Theo var ganska tyst, och Mirjam visste aldrig riktigt vad han tänkte. Då han ville kunde han ändå vara charmig, och hon antog att han egentligen var väldigt säker på sig själv. Han såg lite vild ut, med grovt brunt hår, lite skäggstubb, bruna ögon och ganska smal och spänstig kropp.
De var alla runt 25 år, medan hon själv just fyllt 18. Hon visste också att det alla var singlar, lika som hon själv, men hon hade alltid tänkt att hon var för ung för dem. Sommaren var varm, och hon hade sitt långa mörkbruna hår i en lös fläta. Hon var ungefär 165 cm lång, och smal, klädd i korta jeansshorts och ett svart linne. Själv var hon inte heller direkt blyg, och kunde vara ganska fräck av sig då hon ville, men vid ovana situationer blev hon lätt osäker.
Leon gick upp för trappan med sin väska i handen och låste upp dörren, medan Mirjam stod och tittade över sjön som låg framför stugan. Det var ett vackert ställe, med alar som sträckte sig ut över det stilla vattnet som kvällssolen färgade orange. Han hade fått låna stugan av bekanta, och den låg ganska avskilt, så de skulle ta bilen till träningarna som hölls på själva lägret.
Då hon sedan skulle gå efter sin väska ur bilen hann Ami före henne och tog den. ”En flicka ska inte behöva bära en så här tung väska själv”, sade han och flinade. Hon fnittrade lite, men lät honom bära väskan åt henne, och följde efter honom till stugan. Den var indelad i ett stor rum med tre sängar och en soffa med ett litet kök i det bakre högra hörnet, toalett med dusch till näst till köket mot verandan, och ett litet rum för henne med utsikt över sjön till vänster mot verandan. Väggarna var av ganska mörkt trä, och stugan var mysig. Då Ami lade ner hennes väska på sängen tackade hon och gav på skämt en puss på kinden åt honom, men han såg plötsligt allvarlig ut, och stängde dörren till resten av stugan.
”Sitt ner en stund, Mir, så pratar vi en stund.” sade han, och satt ner på sängen. Då hon suttit ner och tittade på honom fortsatte han: ”Vi kom ju överens om att vi bestämmer här.” Hon nickade, men kunde inte låta bli att fundera på vad det egentligen betydde att de skulle bestämma. ”Det är förstås mest en lek, men jag lovar att du hr roligt om du är med” Då hon nickade igen steg han upp, och hon tänkte att han pratat färdigt, men så fortsatte han igen med ett leende: ”Gör bara som vi säger så går allt bra.”
”Och vad om jag inte gör som ni vill?” frågade hon och log tillbaka.
”Då blir det bestraffning, flicka lilla” sade han och pussade henne på pannan. Mir fnittrade lite, men sträckte sedan ut tungan åt honom.
”Jag är inte speciellt rädd för er” svarade hon.
”Inte?” frågade Ami med ett flin. ”Vi får väl se.” Så öppnade han dörren, och var nästan ute ur rummet då han vände sig mot henne igen. ”Du är väl inte oskuld, förresten?” frågade han, och då hon lite förvirrad över frågans plötslighet skakade på huvudet flinade han bara och gick ut.
Mirjam började bädda sin säng, och funderade till lika på Amis fråga. Vad menade han med det där? Mirjam var inte oskuld, nej, och visserligen hade hon fantiserat om alla tre männen, men hon hade inte tänkt sig att något skulle hända på riktigt. Tanken var ändå intressant, även om hon själv också visste att hon knappast skulle våga släppa dem så nära. Hon hade alltid haft lite svårt för att låta människor röra henne.
Då hon fick sängen bäddad gick hon ut ur rummet, där Theo och Leon höll på att bädda sina, medan Ami radade in maten de köpt på vägen in i kylskåpet. De skämtade något om bilar och kvinnor, men hon lade inte så mycket märkte till vad de sade, utan satt ner på den ljusa soffan istället.
”Mir, kan du bädda min säng, är du snäll?” bad Ami henne, och pekade på lakanen han lagt på den. Mirjam trodde att han skämtade, och skrattade lite då hon svarade;
”Bädda själv” sade hon, och mindes i samma sekund hans prat om bestraffning då man inte gjorde som de sade. Hon kunde nästan känna hur Leon och Theo flinade åt varandra bakom henne, då Ami sakta gick fram till henne. Han lutade sig över henne med händerna på soffans ryggstöd. Mir kröp ihop lite, men vände inte bort blicken.
”Kom, så går vi till ditt rum” sade han med låg röst, och hon vågade inte annat än följa efter, för plötsligt kände hon sig lite rädd. Och utan att Mirjam kunde se mimade Leon ”fem” åt Ami. Med dörren stängd bakom de, lutade Ami sig mot den med armarna i kors över bröstet och såg på henne. Själv stod hon framför honom med nedslagen blick, och märkte att hennes händer skakade lite.
Utan ett ord gick han sedan och satte sig på hennes säng.
”Ta av dig shortsen” sade han efter en stunds tystnad.
”Va?” frågade hon, och såg skrämd ut. Då Ami såg hennes min drog han henne nära sig, och höll om henne.
”Var inte rädd, jag lovar att vara försiktig med dig”, viskade han, och hon lugnade ner sig lite. Ami var den hon litade mest på, och hon trodde på det han sade. Så började han ta av henne shortsen, och då de föll till golvet steg hon ur dem. Hon hade ett par mörkröda spetsstrings på sig, och hon var nöjd över att ha rakat sig samma morgon.
Hon märkte att han såg på henne och skrattade lite .”Vad nu då, tänker du ge smisk åt mig?” frågade hon och försökte skämta bort sin nervositet.
”Jo” svarade han bara, och lade handen mot hennes nacke. ”Om du är helt tyst får du en belöning sen. Lägg dig på mage över mina ben nu”, viskade han och tryckte ner henne så hon måste ligga ner. Hennes kinder blossade på grund av känslan av att vara helt blottad, men hon kunde inte låta bli att tycka om hur det kändes då Amis händer strök hennes skinkor. Han höll ändå kvar handen mot hennes nacke så hon inte kunde stiga upp. Så ryckte hon till då det första slaget landade, men höll sig alldeles tyst.
”Duktig flicka” mumlade Ami, och slog en gång till. Mirjam svarade inget, utan var beslutsamt tyst, ovillig att ge efter åt honom. Istället slöt hon ögonen och knöt händerna hårt så hon kunde känna hur naglarna gjorde märken i handflatorna.
Det tredje slaget var lite hårdare än de tidigare, men så strök han henne försiktigt på rumpan och hon slappnade av lite. Då det fjärde slaget landade på hennes brännande rumpa slöt hon ögonen ännu hårdare, och då det sista slaget träffade henne bet hon ihop tänderna hårt för att inte skrika.
”Så, så, det blir inga bestående märken” sade Ami. ”Jag sa ju att jag skulle vara försiktig” Mirjam svarade inget, utan lät honom vända på henne så hon satt ihoprullad i hans famn, och han kunde känna att hon skakade lite. ”Lugna ner dig nu” viskade han med armarna runt henne. ”Du klarade dig bra.” De satt tysta en stund, och han strök henne över håret medan hon smått förvirrad bara var helt stilla.
”Ingen har någonsin gjort sådär åt mig tidigare” viskade hon sedan.
”Hur kändes det då?”
”Inte så farligt. Eller det var... Annorlunda.”
”Bra då. Dessutom lovade jag ju en belöning.” Det hade hon nästan glömt, och undrade vad det skulle betyda. ”Tycker du om att bli slickad?” frågade han, och hon kunde känna hur hela hennes kropp blev varm bara vid tanken på det, så hon nickade med huvudet mot hans bröst. ”Lägg ner dig på rygg”, viskade han, och då hon låg på sängen satt han ner vid fotändan, drog henne närmare, och särade på hennes ben. Hon kände sig lite yr, och ryckte till då hans fingrar rörde hennes blygdläppar. Aldrig någonsin hade hon släppt någon så här nära så här fort.
”Du är helt våt” mumlade han. Först då insåg hon att det var helt sant, men hon hade nog inte erkänt åt sig själv att hon tyckt om hans våldsamma behandling. Hon kände liksom lite motvilja föra att erkänna att hon egentligen var ganska undergiven. Före hon hann svara något hade ändå Ami stuckit in tungan mellan hennes blygdläppar, och det enda svaret hon åstadkom var ett stön. Han är bra, var det enda hon klarade av att tänka på, och stönade högt då hon kände hans fingrar i sig.
Hon hade tappat allt grepp om tiden, då hon kände att hon var nära orgasm. ”Får jag... Komma?” stönade hon, med en konstig känsla av att hon måste få lov till det.
”Jo” viskade han, och hon kände hur hela hennes kropp skälvde.
Då hon klarnade upp lite i huvudet sade Ami åt henne att klä på sig, och efter att hon gjort det, ledde han ut henne ur rummet. Först då kom hon ihåg Leon och Theo, och de måste ha hört henne. Trots en mild yrsel rodnade hon då de såg på henne, Leon med ett brett flin på läpparna, och Theo med en av sina outgrundliga miner, men Ami fortsatte med henne med ut på verandan där ingen hörde dem, och de satt ned på trappan, hon på knä på grund av den ömmande rumpan. Mirjam märkte att Ami inte rörde henne, utan satt en bit ifrån.
”Det gjorde väl inte allt för ont?”
”Nä.”
”Bra då. Jag försökte vara lite försiktig, men det hör liksom till leken att det ska göra lite ont.” svarade han, och tittade ut över sjön.
”Nej, det var inte så farligt, lite annorlunda än vad jag är van vid bara.” svarade hon medan hon också såg ut över sjön. ”Jag är glad för att det var du och inte Leon eller Theo.”
”Du litar inte på dem, eller hur?”
”Nä.”
”Hmm. Du inser väl att du kommer att måsta låta dem röra dig också om du vill fortsätta?” frågade han.
”Jo, jag vet. Men jag vill ändå fortsätta.”
”Då borde jag kanske berätta om reglerna åt dig. För det första; vi slutar alltid om du vill, men bara om vi märker att du helt på allvar inte vill mer. För det andra; gör du inte som vi vill blir det bestraffning, och du ska veta att Leon och Theo inte är så snälla som jag. För det tredje; om du uppför dig bra blir det belöning. Och sista regeln, som inte egentligen gäller dig utan oss; vi åstadkommer aldrig några bestående märken.” Mirjam hade för en stund sedan insett att det här inte alls var första gången för dem, men hon frågade inte om de tidigare gångerna. ”Är du med på det här, då?” frågade han.
”Jo” svarade hon, och då han steg upp lyfte han med henne för att kyssa henne, länge.
Då han slutade märkte de att det började bli lite svalt ute, så de gick in, där de båda männen satt på soffan och pratade med varandra.
”Är hon med?”, frågade Theo av Ami med sin djupa röst, och log lite då Ami nickade till svar. Mirjam märkte att Amis säng fortfarande var obäddad, så hon bäddade den snabbt, eftersom hon kände att hon just nu inte skulle klara av en till bestraffning. Då hon bäddat färdigt satt Ami ner på den, och just då hon skulle sätta sig bredvid honom stoppade han henne och skuffade henne lätt mot soffan där Leon och Theo satt. Lite osäkert gick hon och satte sig mellan dem där de gjorde plats för henne. Soffan var liten, och de satt mycket nära henne. Hon litade inte riktigt på Theo, eftersom hon inte visste nästan något om honom, och stelnade till lite då han lade armen runt henne och drog henne ännu närmare sig.
”Kommer du och sover med mig i natt?”, viskade han till henne, och hon stelnade till ännu mer. Hon var lite för rädd för honom för att våga svara ja, och lite för rädd för en till bestraffning för att våga svara nej. Tydligen hade Ami ändå hört vad Theo sade, eftersom han vände blicken mot honom och sade till Mirjams lättnad;
”Hon sover antingen ensam eller med mig i natt”
”Jaså”, svarade Theo bara. Så sträckte Leon på sig och mumlade något om att fara och sova. Ami nickade, och de båda männen steg upp och började ta av sig skjortorna. Mir visste inte riktigt var hon skulle vända blicken, så hon slog ner den och tittade på sina rödlackade naglar.
”Mir, jag tycker att du och jag far ut en stund medan Ami och Leon far i duschen”, sade Theo då han märkte att hon blev förvirrad av situationen, så då hon nickade steg de upp och gick ut. Ännu var det inte allt för mörkt, och de gick ner mot sjön. Sanden var varm under deras bara fötter, och Theo lade armen runt henne. ”Vill du simma?”, viskade han och böjde sig mot henne för att kyssa henne innan hon hann svara. Han är bra på att kyssa, tänkte Mirjam då hennes knän nästan gav vika, men så kunde hon känna hur han öppnade hennes shorts, och sköt snabbt bort honom.
”Är du rädd för mig?”, frågade Theo, och då hon nickade lät han bli att röra henne. ”Du behöver inte vara rädd. Jag lovar att aldrig göra något du inte är med på.” Lite lugnad av hans ord smög hon sig närmare igen och han kysste henne mjukt och försiktigt. Hon kunde känna hur han började öppna hennes shorts igen, men den här gången lät hon honom göra det, och då han slutade kyssa henne tog hon istället av honom skjortan. Hans hud var ganska solbränd, och hon kunde inte låta bli att stryka honom över den platta magen. Snart var även hennes skjorta borta, och han tog av sig sina jeans.
Hon kunde se spänningen i hans kropp då han klädde av henne bh:n och trosorna. Han rörde henne ändå varken på brösten eller mellan benen, utan tog istället av sig sina boxers så de båda var nakna.
”Får jag lyfta upp dig?”, frågade han, och då hon nickade lyfte han försiktigt upp henne så hon kunde lägga sina ben runt honom. Långsamt gick han mot vattnet och vadade ut i det. Då hon kände vattnet rös hon till, eftersom det kändes kallt, men han stannade inte före vattnet var till bröstet åt honom.
”Är du rädd ännu?” viskade han med pannan mot hennes. Hon lutade sig bakåt och såg på honom. Hans ögon som var riktade rakt mot hennes såg nästan svarta ut i mörkret, och hans skarpa ansiktsdrag fick honom faktiskt att se vild ut, och hon kunde fortfarande inte se på honom vad han tänkte på. Och trots att hans nakna hud kändes varm mot hennes, och hans händer var stadigt mot hennes rygg kunde hon inte låta bli att vara på sin vakt.
”Mmm...” mumlade hon bara och vände bort blicken.
En stund stod han bara tyst, med henne i famnen, och så backade han tillbaks till grundare vatten där han lade ner henne igen. Han vände på henne så hon stod och tittade ut över den stilla sjön, med honom bakom sig.
”Vänta här” sade han plötsligt, och försvann upp till stugan. Mirjam kunde inte låta bli att tänka på vad han skulle göra, men vågade inte röra på sig. Han var snart tillbaka bakom henne, och sade åt henne att sluta ögonen. Så kände hon hur han lade en duk över hennes ögon, och vände nästan på sig.
”Lita på mig” viskade Theo, och hon stretade inte emot då han band hennes händer bakom ryggen. Men då hon kände att han band ihop hennes fötter gnydde hon till. ”Lita på mig bara” viskade han igen, och knöt snabbt ihop bandet. Så lyfte han upp henne så hon låg över hans armar och hade huvudet mot hans bröst. Hon andades snabbare då han började gå bort från stranden, och tryckte sig närmare honom. Då hon kände vattnet mot ryggen kröp hon ihop ännu mera, men Theo viskade lugnande till henne, och fortsatte gå. Då vattnet var nästan upp till halsen åt henne började hon känna av skräcken över att inte ha någon kontroll på allvar.
”Var inte rädd” viskade Theo, och tog sedan snabbt några steg så hon hamnade under vattnet. Hon stretade emot och försökte skrika, men han höll hårt i henne, och lät henne vara under vattnet i några sekunder till, innan hon kände hans mjuka läppar mot sina under vattnet, och sedan hur han backade så hon kom ovanför ytan. Hon flämtade efter luft, och tryckte sig hårt mot honom, medan han höll hårt om henne.
”Jag skulle aldrig skada dig” sade han, och hon slappnade av då hon insåg att hon faktiskt var helt okej. ”Du behöver inte vara rädd, lita på mig bara.” Så började han gå upp ur vattnet, och lade ner henne och stå på sanden, där han knöt upp knutarna och tog bort duken från hennes ögon. Hon blinkade lite, men sade inget, utan de gick tillsammans till kläderna.
Framme vid kläderna sade Theo ändå åt Mirjam att inte klä på sig. Istället drog han på sig sina jeans, samlade ihop resten av kläderna, och lyfte upp henne igen. De var båda ännu blöta, och hon kunde höra hur vattendropparna träffade verandagolvet medan han öppnade dörren. Leon och Ami hade släckt alla utom en lampa, så det var mörkt inne i stugan, men hon kunde höra att de inte sov ännu. Hoppas det är tillräckligt mörkt för att de inte ska se mig, tänkte hon, medveten om att hon var naken. Hon frös lite då Theo lade ner henne, men han var snart tillbaka med hennes handduk. Så satt han ner på knä framför henne och började försiktigt torka bort vattnet. Hon suckade lite då han kysste hennes lår, och han fortsatte kyssa henne över hela kroppen medan han varsamt torkade henne. Så löste han upp hennes fläta, och lade armarna runt henne.
”Du behöver inte vara rädd för mig”, viskade han, och hon nickade sakta. ”Vill du sova med Ami, mig eller ensam i natt?”, frågade han sedan, och hon var glad över att få välja. Efter att han funderat en stund kom hon fram till att hon ännu inte ville sova med Theo, och efter att ha kysst honom smög hon fram till Amis säng.
Hon visste att Ami antagligen hade hört vad de sagt, men hon vågade ändå inte bara lägga sig bredvid honom. ”Ami...”, viskade hon. Sakta öppnade han ögonen och log mot henne.
”Är du naken?”, frågade han, och då hon nickade drog han ner henne under täcket. Hans nakna kropp kändes varm och trygg, så hon ålade sig riktigt nära honom. Hon kände hur han andades mot hennes hår, och hur hans händer strök henne över ryggen. ”Du överlevde Theo?”, mumlade han sedan, och hon insåg att hon var glad över att få sova med just honom.
”Jo”, mumlade hon tillbaks. Plötsligt hörde hon Leons röst;
”Mir, hämta ett glas vatten åt mig.”, sade han lågt från sin säng som låg mot hörnet till vänster om Amis säng. Hon ryckte till lite, eftersom hon hade en känsla av att han ville annat än bara det. Ami märkte det, och viskade åt henne igen;
”Gör som han säger, så går det bra.” Sedan skuffade han lite på henne så hon skulle stiga upp. Tyst smög hon till köket, och gick sedan fram till Leon som satt på sängkanten. Hans hår hängde löst ner över axlarna, och hon kunde ana hans välbyggda muskler i mörkret. Hon räckte glaset åt honom, och då han druckit förde hon det tillbaka till köket. Just då hon skulle ligga ner bredvid Ami igen hörde hon Leons röst:
”Mir, kom hit”, sade han med befallande röst, men Ami tog tag om hennes handled och drog henne tillbaks.
”Inte i natt, Leon” sade han med låg röst, och lade armen runt Mirjam. ”Hon är ung ännu, vi måste vara lite försiktiga med henne.” Hon kunde höra Leon fnysa, och frågade av Ami vad det handlade om.
”Du får veta senare.” mumlade han bara. ”Sov nu” Mirjam vände på sig så hon låg med ryggen mot hans bröst, och tryckte sig nära honom då han lade armen runt henne.
I nattens mörker låg sedan Ami tyst och väntade på att hon skulle somna, innan han själv gjorde det.
Fler noveller av samma författare
Kommentarer
Tack :) Vi får väl se vad det kommer att hända, för inte ens jag vet ännu. Förresten så insåg jag först för ett par dagar sedan att rubriken kan förstås på ett helt annat sätt också än hur jag menade att det skulle vara :'D
Jättebra! Spännande och lite mystiskt novell-koncept. Lika välskrivet och realistiskt som din första novell: Amis känslor och beteende känns äkta och trovärdiga! Jag blir inte riktigt klok på om hon vet vad som kommer hända eller inte, redan innan hon följer med på resan, men det gör bara att jag blir mer spänd på att läsa fortsättningen ... :)
Kommentera denna novell
Du måste vara inloggad för att skriva kommentarer.
Jag har letat och letat efter noveller med en person med personligheterna som Ami har och inte lyckats förrens nu. Du skriver helt magiskt och även att jag typ analyserar allt jag läser, så är det något med denna som får mig att vilja vara där. Ami är den där rena drömmen...
fortsätt skriva!