Onan Barbaren
ONAN BARBAREN
Legenderna om hans erövringar nådde ända upp i det mörka hemlandet, Cimmeriens kullar och berg. Han var en man det tisslades och tasslades om redan i sina unga år kring tvättställ och badplatser. Unga jäntor både fruktade och såg fram emot ett möte med den store Onan, kvinnolägraren.
***
Onan, var nu i tjugofemårsåldern och hade vuxit sig till en reslig krigare. För tillfället hade han tagit tjänst i en av Brythunias södra prinsdömen. Hans nye länsherre behövde livvakter, ty mördare och rebeller försökte allt oftare ända denne konungs liv. Samtidigt hade han suttit länge på tronen, och buken var fet nu, håret grått. Alsacors fiender började växa sig allt starkare medan de såg hur hans gamla styrka förtvinade.
Det var nu vinter och snön lade sig vackert över gränsbergen. Skogarnas tallar och grantoppar var krönta i silversnö som blixtrade i gryningsljuset. Det var jaktsäsong och Kung Alsacor red först i ett mindre följe, med en stilig falk på sin arm. Nöjd och tillfreds log han mot sceneriet. Jaktmäster pekade ut en stor vitpälsad hare åt sin kung. Falken skrek till, ivrig att jaga.
Så börjar denna historia, om kvinnolägrarens tid i Brythunia.
Med, i sällskapet var drottning Cataria. Huttrandes satt hon påpälsad i sin häst. Onöjd med den vackra dock så kalla dagen. Hon försökte värma sig genom att då och då blicka på den muskulöse nye livvakten som red strax bakom henne. Onan var som flertalet av sitt barbariska folk, exotiskt svarthårig och blåögd. Med en kraftig kroppsbyggnad stod han gott och väl sex fot hög. Han såg helt livsfarlig ut, men kvinnorna fann honom extremt attraktiv, vare sig de erkände det eller ej. Drottning Cataria, drog ner isbjörnspälsen över bysten och blinkade sakta leende mot den nord-röne krigaren.
Denne sneglade snabbt åt sidan, medan hästen fnös en rökig andedräkt i morgonkylan och stampade i snön med framhoven. Onan visste dock bättre än att flörta med drottningen med så många vittnen. Han var en simpel hyrknekt som nu var livvakt. Cataria var dock en frodig kvinna, åldrad till sexig erfaren mognad. Brösten var enorma…och mogna frukter faller bäst, som Brythunierna brukar säga. Hennes långa svarta hår och bruna fuktiga ögon tydde dock på att hon härstammade söderifrån.
Kung Alsacor skrattade till och släppte falken, den sköt iväg över himlen som ett pilskott mot sitt byte, när den siktat det i snön en bra bit bort. Haren, ryckte till och rusade iväg med långa viga hopp. Kungen red efter med sitt följe av ädlingar och snofsigt jaktklädda hovsprättar och de lämnade tunga hovspår i snön. Onan, smålog och höll in sin häst…
***
Han greppade tyglarna till drottningens häst och rynkade sin näsa leende. -Jag har sett mången högboren dam i Brythunia, men Crom tage mig om ni inte är en simpel slyna som längtar efter något stort och kraftfullt mellan låren, Cataria!
Drottningen flämtade till förolämpat medan följet av ryttare försvann in bland några träd. Hennes blick smekte de kraftfulla seniga armar som höll fast hennes häst, och vidare ner över den stora pansarklädda bringan som skymtade under vargskinnsmanteln. Leendet var som ett lejons, hungrigt och farligt…men vackert manligt.
Barbaren, ryckte upp hennes långa röda sidenklänning och blottade hennes nakna höfter. Han stack in sin hand bland de många underkjolarna och lät de grova fingrarna smeka skönt mellan låren. Samtidigt greppade han hennes hår bestämt med andra handen, lutade sig fram i sadeln och började slicka hennes öra sakta runt, runt cirkulerande. När pekfingrets spets och tummen mellan hennes varma lår rörde sig i liknande rytm över hennes skåra och klitoris under kjolarna, slöt hon ögonen och lät sig charmeras. Onan log skälmskt när hon gav sig hän och lutade huvudet bakåt…han sög kyssande över halsen…och ner mot urringningen. Han släppte håret och smekte runt hennes rygg för att krama bröstet, och drog ner lite så att de båda kom fram i solen.
Cataria särade benen så mycket det gick i sadeln, och sträckte sin hand sökande under barbarens kläder och rustning. Fingrarna gled över de kompakta musklerna, över låren…och hon njöt av att känna en rejäl stenhård manslem under särken. Drottningen flämtade till och lutade sig mot hans axel, när fingrar trycktes in i hennes våta grotta under klänningen. De började röra sig in och ut, först sakta sedan fortare och kittlande. Hon stönade lyckligt…och gned sina höfter upp och ner i sadeln, samtidigt som hon upphetsat började dra i den varma hårda staken.
Onan kysste sugande över hennes bröstvårtor. Slickade varmt kring de styvnande bruna vårtgårdarna och han sög emellanåt in dom i munnen. Han blickade snabbt mot trädgränsen och hörde jakthorn skalla till bakom nästa kulle. Men kusten var som dom säger klar…och han fortsatte att ta för sig av denna aptitretande mogna kvinna. Han intensifierade sina ansträngningar och ökade takten samtidigt som han kände sina lustar dunka varmt mellan sina egna lår.
-Det verkar som om drottningen kommer?!…morrade han lågt.
Cataria, flåsade lyckligt och svarade med kraftfulla konvulsioner och höga gälla stön. Onan slickade hennes hals girigt medan passionen tog överhanden och kände hur han ejukalerade nästan samtidigt i Catarias vana hand.
Hästarna fnyste till igen. Medan Drottningen, rättade till sina kläder…högröd om kinderna och lätt andfådd, log hon mot barbaren. Han, nickade nöjt medan hon slynigt slickade sina spermakladdiga fingrar framför honom.
-Som jag sa!…HA!..Barbaren red iväg skrattandes…följandes spåren efter jaktsällskapet in i skogen. Drottningen, såg nöjt efter honom och skrittade så sakteliga efter. Hon skakade på huvudet och log.
-Din vilde…jag är inte färdig med dig än.
***
Fler noveller av samma författare
