MODESTY KAPITEL 1
Författare: damklubben Datum: 2011-07-30 10:17:08
E-post: damernasklubb@live.se
Läst:
15 864 gånger
Betyg: 3.7 (4 röster) 3 medlemmar har denna novell som favorit
Författarens förord: En absurd tanke kanske, en sexnovell om en seriefigur. Men ack, en så attraktiv och sexig serifigur. Skulle nog vara spännande att läsa denna novell som serie, eller kanske ännu hellre, se den som en spelfilm. Du får bedöma själv!
- - -
Hela byggnaden var på väg att antändas. Med en välriktad karatespark fällde Modesty Blaise den sista underhuggaren till marken. Hon snurrade runt. Letade med blicken efter Morgan, hennes ärkefiende sen många år tillbaka. Genom de höga lågorna och röken fick hon syn på honom vid utgången. Han slängde en snabb blick mot henne innan han kastade sig ut genom dörren. Modesty störtade iväg, denna gång skulle han inte få komma undan. Hon närmade sig, då hon hörde ett brak ovanför huvudet. En grov stålbalk kom farande ned mot henne. I sista sekunden lyckades hon kasta sig bakåt och undvika bli begravd under balken. Hon var snabbt på benen, rusade mot dörren igen. När hon kom ut såg hon helikoptern stiga till väders. Hon såg Morgan flinande vinka åt henne. Hon skrek ut sitt raseri samtidigt som hon förbannade sin otur.
Hon svor fortfarande då hon slet fram sin gömda kappa. Hon drog den på sig för att dölja den tajta kroppsstrumpan som hon använde i strid för att kunna röra sig obehindrat. Hon visste vad hon skulle göra. Genast ta sig tillbaka till hotellet för att rådgöra med sin käraste vän och vapendragare, Willie Garvin. För att de gemensamt skulle komma fram till nästa steg och få slut på Morgans tyranni.
Hon stannde direkt när hon öppnade dörren till deras gemensamma svit. Ett kuvert hade skjutits in under dörren. Hon slet upp kuvertet, flämtade till. Det var en bild på Willie med två pistoler riktade mot hans huvud. Hon vände på kortet, på baksidan stod det: MOONSHINE BAR, 18.30!
Hon var bekant med var den låg, i de sjabbiga hamnkvarteren. Hon såg på klockan på väggen, hon skulle bli tvungen att ge sig av genast för att hinna. Hon visste att Morgan knappast skulle tolerera någon försening. Hon insåg först nu att allt vid magasinet bara varit ett lockbete, att det var detta som hade varit den vidrige Morgans plan från första början.
Hon knackade på den stängda bardörren. En slemmig underhuggare av den vanliga sorten öppnade dörren med ett brett obehagligt flin. Hon ignorerade honom innan hon klev in. Dock uppmärksammade hon att han hade något slags konstigt plåster vid högra ögat. Med tränad, vaksam blick synade hon baren snabbt. Hon såg flera underhuggare runt om i lokalen, men inga vanliga gäster. Hon hajade till av att de alla hade ett likadant ?plåster? vid högra ögat som han som hade öppnat dörren. Hon fick syn på Morgan vid bardisken. Han höjde sitt whiskeyglas med ett brett flin mot henne. Även Morgan hade ?plåstret? vid sidan av ögat. Detta var något som fick henne att spänna varenda muskel i kroppen som redo för strid, det var något konstigt med dessa ?plåster?.
- Välkommen, miss Blaise! Så vi möts igen!
Hon sa inget, hennes blick fortsatte glida runt lokalen. Hon märkte hur det tjocka draperiet för scenen drogs åt sidan. Hon försökte behålla sitt lugn, men hon flämtade till lätt av synen trots allt. På scenen stod hennes käre Willie Garvin fjättrad runt en grov stam. Några slags maskiner med tre extra breda samurajsvärd vardera stod på var sida om honom. Svärden var i hals, mag och knähöjd. Till höger om Willie stod en maskin till och en tom tjock stam. Två underhuggare stod med varsin pistol mot Willies huvud och framför scenen var det ett galler från golv till tak där ingen dörr syntes.
- Jag tror vi kan lätta på miss Blaises kappa och vapenarsenal innan vi börjar samtala, sa Morgan leende.
Modesty insåg det inte fanns något alternativ. Hon tog av kappan, alla vapen och vapenbälte. Hon stod mitt i rummet bara klädd i stövlarna med mjuka gummisulor och sin åtsmitande kroppsstrumpa som snarare framhävde än dolde hennes vältränade, yppiga kvinnokropp. Håret hade hon som alltid stramt uppsatt då det var stridigheter på gång. Hon gillade inte alls blickarna hon kände från alla håll. Morgan log.
- Såja, miss Blaise, nu ska jag först visa prov på den fantastiska nya tekniken som finns. Du ser att vi alla har dessa plåster. De är kopplade till de trevliga maskinerna på scenen. Ifall våra ögon sluts i fem sekunder startar maskinerna. Så skulle du göra något försök att slå ut någon av oss. Eller ifall någon skulle vara missnöjd med miss Blaise på något sätt, så behöver bara ögonen slutas?..och?. Visa, Pierre!
En rysning av obehag gick genom Modestys kropp av Morgans ord?
- Var inte orolig, Modesty! flinade Morgan. Pierres plåster är kopplat till den andra maskinen. Varsågod, Pierre!
Pierre som stod på Willies högra sida såg med ett flin på Modesty innan han slöt ögonen. Modesty var på helspänn, räknande ned. Prick på fem sekunder hördes ett svischande ljud, bråkdelen av en sekund senare föll den grova stammen ned på golvet perfekt klyvd i tre lika stora delar. Morgan applåderade innan han tog en zipp whiskey. Modesty utbytte en snabb blick med Willie. Med en intränad blinkning signalerade han till henne att hon inte hade någon hjälp att vänta sig från honom, att han var totalt fjättrad och uträknad. Morgan reste sig, gick fram till Modesty.
- Se inte så sammanbiten och bestört ut, Modesty, skrattade han. Vi tänker inte oskadliggöra varken dig eller din kära vän mr Garvin.
Hon såg honom stint in i ögonen med sina vackra ögon.
- Mmmm, du är sannerligen en vacker kvinna, Modesty, flinade Morgan. Du har verkligen varit en ?pain in the ass? de senaste åren, men det ska det ju bli ändring på nu! Du kommer ge mig så mycket glädje och njutning och verkligen vara bra för mina affärer också!
Han lyfte sin hand och smekte över hennes kind mjukt som om hon var en liten skolflicka. Hon slog rasande bort handen.
- Rör mig inte, ditt kräk och inbilla dig ingenting! fräste hon.
Morgan bara skrattade. Hon stirrade på honom ursinnigt. Egentligen var han en stilig karl. Många kvinnor skulle nog tycka att han var otroligt maskulin och attraktiv. Cirka 190 lång, välbyggd, mörkt svart kort hår, och ett charmigt leende. Dock nådde aldrig hans leende de iskalla blå ögonen. Inför Modesty var han det dock vidrigaste kräk till karl hon någonsin stött på.
- Ha ha, som alltid en riktig tigrinna! Så miss Blaise vill inte samarbeta? Vi får väl se!
Han gav henne en lugn kall blick innan han vände blicken mot Willie. Han flinade till innan han slöt ögonen. Både Morgan och Modesty visste att hon skulle kunna döda honom på ett ögonblick, men Modesty visste vad det skulle innebära. Hon stelnade till, kände sekunderna slå som hammare inom henne. Hon räknande, en, två, tre, fyra?
- Neeeeejjjjj!!!!! skrek hon till med en gäll röst som var fjärran från hennes egna vanliga stadiga och lugna.
Morgan slog upp ögonen, flinade åt henne.
- Så, miss Blaise vill samarbeta trots allt?
Hon såg på honom med hat, innan hon sammanbitet nickad. Hon hade inget val.
- Perfekt, vad kul!
En skjutdörr öppnades upp vid hennes sida. Hon ryckte till av vad hon fick se. Det var massor av kläder, allt från vackra bal och aftonklänningar till de slampigaste och vulgäraste plagg hon någonsin sett. Klänningar, kjolar, toppar, ja allt. I alla möjliga material, silke, siden, läder, lack, latex. Olika slags uniformer, sjuksköterska, flygvärdinna, hembiträde, polisdräkt med kjol, till och med en barnslig skolflicksuniform. Det var skor, allt från gymnastikskor? lackskor av småflicksmodell, pumps och sandaletter med stilettklackar, stövlar av olika modeller, lårhöga lackstövlar med stilettklackar. Underkläder, allt från oskyldiga vita bomullstrosor med små rosa nallebjörnar, till trosor i spets, läder, lack och latex. Det var bh:ar, korsetter, bodys, höfthållare, nät och nylonstrumpor i alla färger, med och utan söm. Där fanns även ett komplett sminkbord med allt vad en kvinna skulle behöva från läppstift, mascara, rouge till parfymer. Hon rös till när hon såg väggen med alla sexredskap, handbojor, läderband och bojor av olika slag med kedjor av alla format, dildosar av olika storlekar och format, gagbollar, analpluggar, bröstklämmor, tyngder. Hon insåg att det fanns allt för att tillfredställa varenda mans snuskiga och perversa fantasi. Hon kände ett raseri blossa upp, men ännu mer en förtvivlan, vanmakt.
- Titta, Modesty, titta på din nya mobila garderob jag har inhandlat till dig! log Morgan som om han visade upp något som var det finaste han ägde.
Hennes hatiska blick på honom var så intensiv att vem som helst skulle ryggat bakåt, men Morgan bara skrattade belåtet.
- För du kan ju inte springa omkring i en sån här kroppsstrumpa hela livet, flinade han, även om den är nog så tilltalande.
Hon bara rös av obehag när hans blick gick ned till hennes putande yppiga bröst. Hon visste att hennes av naturen alltid halvstyva bröstvårtor avteckande sig genom det tunna tyget som var som en andra hud på hennes kropp. Han synade henne från topp till tå med ett hungrigt leende innan han mötte hennes blick igen. Modesty började höra en massa förnedrande ord och namn uttalas om henne från Morgans vidriga underhuggare. Ord och namn som skulle få vilken stark, mogen kvinna som helst att utbryta i raseri.
- Och Modesty..du behöver inte oroa dig för dina käre vän mr Garvin. Han kommer behandlas som en prins, aldrig sakna något,?.så länge du sköter dig! Och bara så ni båda vet, mestadels kommer ni vara åtskiljda i framtiden. Men dygnet runt, på oregelbundna tider kommer signaler och koder skickas mellan era olika orter. Skulle en enda av dessa signaler vara det minsta fel eller på sekunden misstämma, då kommer tyvärr mr Garvins frånfälle inte bli lika snabbt och smärtfritt som det skulle blivit i kväll med dessa maskiner!
Modesty mötte Willies blick. Denna snabba blick konstaterade för båda att Morgan var skicklig, han hade tänkt på allt. Modesty såg ett sting av medlidande i Willies blick innan hon vände sig tillbaka Morgan. Willie insåg vilka känslor som måste genomforsa Modesty i denna stund, hur förnedrande detta var för en stark fantastisk kvinna som hon.
- Men nu ska vi inte prata om såna obehagligheter när vi ska ha så trevligt, flinade Morgan.
Modestys blick var mördande när hon väste mellan sammanbitna tänder:
- Du kommer gå ett grymt öde till mötes, ditt kräk! Jag ska döda dig med mina bara händer!
- Oj oj oj, denna tigrinna, ha ha! Men, lilla miss Blaise, detta kommer vi ta ur dig! Du kommer bli en så lydig och fin liten tik, kommer lära dig niga så fint och gå i koppel så duktigt!
Modesty var på väg att explodera. Av raseri, vanmakt, desperation. Hon insåg att hon var totalt maktlös, totalt i denne vidrige mans våld. Det var nästan mer än hon kunde uthärda. Det var som hon kippade efter luft.
- Neeejjj, låt det inte sluta så här!!!! tänkte hon. Hellre att vi faller i strid. Inte detta!!!!
Morgans leende försvann, hans blick hårdnande. Modesty insåg att det nu skulle börja. För första gången på hon vet inte hur länge kände hon klump av gråt i halsen!
Fortsättning följer?
Författarens slutord:
Finns det någon man som skulle vilja ta över Morgans roll och skriva fortsättning på denna historia tillsammans med mig.
Man skriver en liten bit åt gången, vad man gör, tänker, säger, känner osv. Jag skriver för Modesty (ur hennes synvinkel och verklighet) och du skriver för Morgan och eventuellt andra som du blandar in i handlingen.
Jag lovar att det är en mycket spännande process och till slut har vi en mycket eggande och upphetsande färdig berättelse (eventuellt i flera kapitel) som vi förhoppningsvis kan presentera här på sexnovell.com med utgivarens goda minne.
Hoppas du nappar på idén. Och om du gör det, maila mig din lilla första fortsättning på:
damernasklubb@live.se
Fler noveller av samma författare
Tack för en riktigt välskriven novell vill gärna läsa fortsättningen, Jag fick lite Bond stämning i vissa stycken men betydligt mer erotiskt.