Den borttappade bilnyckeln
Jag ber om ursäkt för eventuella stavfel då mitt ordbehandlingspogram inte riktigt behagade sammarbeta den här gången.
All konstruktiv kritik välkommnas med öppna armar! Jah vill bli bättre på det här! :)
Anna stirrade in elden som lyste upp höstmörkret runt om henne. Lågorna snurrade och dansade framför hennes ögon men trots närheten till elden höll den fuktiga nattkylan på att krypa in innanför hennes kläder. Hon gäspade stort och försökte komma ihåg vems lysande idé det hade varit att de alla skulle ge sig ut på en campingtur med tält precis när sommaren beslutade sig för att bli höst.
Hon sa inget utan lät bara blicken svepa över ansiktena på sina vänner som satt samlade lika när elden som hon själv.
Marissa som var liten och smal var opraktiskt klädd i nån sorts tighta glansiga träningsbyxor och en vit sweatshirt som redan var mer grå till färgen, hon huttrade dessutom en aning.
Brevid henne satt Ylva, som var rejält knubbig, inlindad i en filt som nästan helt dolde hennes fleecejacka och grå mjukisbyxor.
Anna tittade in i elden igen en sekund innan hon slängde en blick på det enda paret som var med på turen, Erik och Christin satt ihopkrupna tillsammans med en sovsäck som täcke. Christins korta kopparröda hår blänkte i ljuset från elden och hon såg nästan trolskt vacker ut. Eriks stora gråblå ögon vilade för det mesta på hennes ansikte men Anna kände ändå hur han tittade på henne själv i smyg ibland.
Hon suckade djupt, vem var det nu igen som hade sagt att det inte skulle bli konstigt alls att hänga allihopa? Hon hoppades innerligt att det inte varit hon!
Marissa kände hon sedan barndomen men varför det fortfarande var vänner frågade hon sig ibland när vännens egocentriska drag blev nästan överväldigande. Ylva kände hon sedan ett gemmensamt jobb som de båda lämnat bakom sig för länge sen. Erik var rakt av hennes ex och de hade varit väldigt bekväma tillsammans innan Christin kom in i bilden, hennes uppenbara svartsjuka gjorde relationen mellan henne själv och Erik anstängd, fast ibland undrade hon lite om kanske Christins oro inte var helt obefogad. Kanske inte det bästa uppläget för en avslappnande tur i skogen.
Anna rullade över på rygg på sitt liggunderlag och rättade till den rutiga skjortan från blåkläder när den spände över hennes väl tilltagna bröst. Hon stirrade upp mot himlen där hotfulla moln hade börjat hopa sig. Vad sjutton gjorde hon här egentligen?
Bara en kilometer längre bort på tallheden gick Caspar med snabba, säkra steg. Han hittade i den här skogen som baksidan av sin egen hand och han visste exakt vart han skulle. Han skulle snart vara framme vid sin bil som stog parkerad på skogsvägen bara några hundra meter framåt. Han hade spenderat hela kvällen med att söka efter ett skadeskjutet rådjur och kände sig nu rätt tacksam för att han kunde åka hem. En av grabbarna i samma jaktlag hade precis ropat på walkie-talkien att han hade hittat viltet. Så nu var han ensam i mörkret och redo att ge sig av hemåt. Han tittade upp mot himlen och konstaterade att det inte var en minut för tidigt, för snart skulle det börja regna. Han hann knappt tänka tanken innan det var som om himlen hade öppnat sig och regnet började forsa ner. Han skyndade på stegen mot bilen samtidigt som vattnet fick hans långa mörka hår att slickas mot huvudet och vattnet rann ner i nacken på ett väldigt obehagligt sätt. Han kom fram till kombin som stod precis där han lämnat den. Han öppnade bakluckan och slängde in geväret och walkie-talkien, krängde av sig den genomblöta kamofalgejackan och slängde in den med innan han gick fram till förarsätet med långa kliv, satt sig i bilen och startade den. Äntligen på väg hem!
När regnet började ösa ner hade det lilla sällskapet med campingplaner snabbt kommit fram till att det var en betydligt bättre idé att åka tillbaka till stan för att sova.
Anna hukade sig och småsprang mellan tallarna samtidigt som vattnet trängde igenom vartenda plagg hon hade på kroppen. Bilen stod parkerad lite vid sidan av den sandiga lilla skogsvägen som de kommit på. Hon lade handen på det kalla glaset i bilfönstret och torkade vattnet ur ögonen medan hon väntade på att Erik skulle få fram nyckel och öppna bildörren. Men det visade sig att hon skulle få vänta. De fyra unga kvinnorna tittade på med allt större ögon medan Erik vände ut och in på ficka efter ficka utan att hitta bilnyckeln.
Tillslut tittade han upp med olycklig blick och visade fram sina tomma händer.
"Den måste ha ramlat ut nånstanns" mumlade han.
Anna knep ihop ögonen hårt och kände hur de blöta byxorna klibbade otäckt vid hennes kraftiga lår, hon frös redan.
"Vad fan gör vi nu då?" utropade Ylva från andra sidan bilen.
Men innan någon av dem hann svara så lystes de själva och bilen upp av hellysena på en bil som kom innifrån skogen på den smala vägen.
De stirrade alla på bilen som saktade in men sedan fick Marissa fart på benen och sprang ut framför fordonet och viftade med händerna och såg allmänt hjälplös ut, som om det vore på film. Anna stönade inombords, vem som än satt i den där bilen skulle ju inte tro att de var kloka!
Caspar satt i sina egna tankar och blev minst sagt förvånad när han upptäckte en bil stående vid vägkanten och omringad av många, väldigt blöta människor. Han bromsade in och tänkte fråga om de hade problem när en av personerna, en lite smal brunett plötsligt sprang ut framför bilen och började vifta. Han rynkade pannan, la i handbromsen, öppnade bildörren och steg ut.
"Vi har tappat vår bilnyckel, vi har ingen aning om hur vi ska komma hem!" flämtade brunetten på ett ganska överdrivet sätt samtidigt som hon steg närmare för att kunna se honom där han stod vid bildörren. Han kunde å andra sidan se alla personer runt den låsta bilen väldigt väl i ljuset från sin egen bil.
En ganska kort kille i 25 års åldern med genomblöta jeans och stubbat blont hår, en liten pojkaktig tjej med kort rött hår i samma ålder, en ganska överviktig brunett med stora mörka ögon, den hysteriskt viftande brunetten framför honom som såg liten, smal och hård ut och en till person som stod utanför ljuskäglorna. Men innan han hann tänka mer på det så tog personen ett steg framåt, som om hon kände på sig att han försökte se henne. Han drog in ett lite för hårt andetag. Tjejen som steg in i ljuset hade blont hår som var genomblött och klistrade sig fast vid hennes hals. Hon var längre än de andra tjejerna, minst 1.70 iallafall och kroppen som var rätt kraftig var formad i den mest attraktiva timglasfigur han nånsin sett. Höga, stora bröst, en rejält insvängd midja och sedan breda kurviga höfter. Hon hade på sig ett par svarta adidasbyxor och en rutig skjorta av större modell. Men de oformliga kläderna var så blöta att de klistrade sig vid hennes kropp som ett andra skinn och dolde inte alls de lockande kurvorna. Han skakade förvånat på huvudet så vattnet som rann ner i hans ögon skulle försvinna. Sen när reagerade han på det här viset på en helt främmande tjej? Han tog ett steg närmare henne och hamnade därmed själv i ljuset. Han hörde brunett brevid sig prata med ett högt, lite kvittrande tonfall men han hade svårt att koncentrera sig på vad hon sa. Nu kunde han se den blonda flickans ögon i strålkastarljuset, de var mörkt blå.
5 par ögon stirrad på kille som nu steg in i ljuset. Anna kunde nästan höra Marissa flämta till av hänförelse när han blev helt synlig. I det här fallet hade hon nästan lust att följa vännens exempel. Han var lång, minst 1.90 och hade långt mörkt hår i en våt hästsvans. Han hade på sig ett par gröna byxor som nästan såg svarta ut eftersom de var så blöta och en vit tunn t-shirt som klibbade mot det bredaste bröst hon nånsin sett på en kille. Hans överarmar svällde av muskler, axlarna var breda och händerna såg stora och seninga ut när han placerade dem på sina slanka höfter. Anna höjde hastigt blicken eftersom hon inte hade lust att bli ertappad med att stirra på hans kropp och hon fixerad blicken vid hans ansikte istället. Han hade bred nacke och kantig haka, hon kunde inte se hans ögon ordentligt i motljuset men hon fick en känsla av att de var mörka och dessutom stirrade rakt på henne.
Hon kände sig nästan blyg helt plötsligt, slog ner blicken och drog hastig fingrarna genom det dyblöta håret. Hon lyfte blicken lite skyggt och såg att Marissa hade ställt sig framför killen och sträckte fram handen med ett glittrande leende.
"Jag heter Marissa" sa hon med självsäkert tonfall när han skakade hennes hand.
"Caspar" svarade han med djup röst och det enda ordet gav Anna en behaglig rysning längst ryggraden. Hon satte hastigt handen för munnen och hostade för att dölja att kinderna hettade till. Det här är ju löjligt, tänkte hon irriterat, skärp dig för fan, kvinna! Ska du börja rodna och fnittra som nån idiot nu?
Längre hann hon inte i sin mentala utskällning av sig själv för mannen föste Marissa åt sidan med milt våld och tog ett steg fram mot henne. Sedan ännu ett steg. Hon reflekterade som i nån sorts dimma över att han tog väldigt långa steg. 2 steg så var han deffinitivt inom hennes personliga utrymme, han stod precis framför henne och hon stirrade in i hans breda bröstkorg. Hon höjde långsamt blicken samtidigt som han höjde handen. Hennes ögon möte hans och hennes hand kom upp som av sig själv. Hans stora, sträva hand slöt sig om hennes lilla och han gav den en långsam tryckning samtidigt som hans blick borrade sig in i hennes. Hon kände hur kinderna hettade igen och andingsluften kom ut en microsekund för snabbt mellan hennes särade läppar.
"Caspar" sa han igen med låg röst och Anna kände sig löjligt svag i knäna vid ljudet av hans namn.
"Anna" svarade hon och hennes röst lät så ljus jämfört med hans.
"Anna" upprepade han och fick henne att undra hur att skaka hand med en främling plötsligt var det mest erotiska hon nånsin gjort.
Caspar var givetvis väldigt medveten om att han befann sig onaturligt nära henne. Men hans kropp tycktes leva sitt eget liv och när hon sakta la sin hand i hans så tryckte han den bara med sin stora näve istället för att skaka den. Hon andades ut lite för snabbt och han höll kvar hennes blick.
Hennes namn föll som en hes viskning från hennes läppar, och nästan omedvetet upprepade han det.
Kunde hon verkligen vara lika påverkad av den här underliga, plötsliga attraktionen som han var? Han fick inte veta för plötsligt la brunetten som presenterat sig som Marissa handen på hans arm och han kände sig tvingad att släppa Annas hand.
"Det här är Ylva, Erik och Christin" rabblade brunetten och pekade i hastig följd på de övriga i sällskapet, "det här är Caspar" forsatte hon och fick det att låta som om de kände varandra. Han vände sig lite obekvämt mot dem och nöjde sig med att nicka till hälsning. Halvt bakom honom gav Anna upp ett ljud som lät till hälften förfärat och til hälften roat över vänninans lilla utspel. Han vände på huvudet och kastade en blick på henne över axeln, hon hade handen tryckt mot läpparna som om hon försökte hålla sig för skratt. Han log ett lite snett leende mot henne och hon gav honom ett blygt småleende tillbaka. Sedan slog hon armarna om sig själv och huttrade till och han blev plötsligt medveten om att det allihopa stod ute i kallt spöregn.
"Ehm, ja.. Ni behöver alltså skjuts?" fick han fram och log lite mot de huttrande sällskapet. De nickade entusiastiskt mot honom och han slog ut med armen mot sin bil.
"Ja, det blir ju lite trångt, men det kanske är okej?" Han log bredare och hans nyfunna liftare skrattade till. Jodå, det var helt okej!
Anna stod kvar där hon stod en sekund med armarna om sig själv, trots att det inte höll kylan borta ett dugg. Caspar gick bort mot bilen med långa kliv och Marissa nästan rusade efter honom. Jo, att vänninan var intresserad det märktes tydligt! Hon skulle absolut sätta sig bredvid honom i framsätet om hon fick chansen. Anna skakade lite roat på huvudet åt hennes påflugna sätt. Men nånstanns lång inne i magen stack det till som av svartsjuka, hon tittade upp genom sin blöta lugg samtidigt som hon gick närmare bilen och såg med lite mörkare blick än vanligt hur Marissa fyrade av sitt glittrande leende mot Caspar, samtidigt som hon lade handen på hans arm och fällde nån imponerad kommentar om hans svällande biceps.
Han skrattade ett lågt mullrande skratt och värkade rätt nöjd med uppmärksamheten.
Och innan Anna hunnit ta de sista stegen fram till bilen så hade hon övertygat sig själv om att den laddade stämningen som funnits där när de skakade hand bara hade existerat i hennes huvud.
Hon gick fram till bilen och stannade några steg bakom de andra för att släppa in dem i bilen, hon kunde ta den platsen som blev över.
Ylva hade redan klivit in i bilens baksäte bakom förarplatsen och Christin ålade sig över henne till mittensätet.
"Alltså, jag kan sitta fram så kan ni tjejer, som är små, tränga ihop er i baksätet" sa Erik och verkade tycka att han hade kommit på en bra lösning. Anna hade inte tänkt argumentera med honom men så hörde hon Caspars mörka röst över det ihärdiga knapprandet från regnet.
"Är det inte bättre om du sitter bak och tar en av de minsta tjejerna i knät?" Han knyckte med huvudet mot Christin som satt i bilen samtidigt som han pekade mot Marissa med tummen. "Så kan Anna sitta fram.." hans röst mörkande lite till.. "brevid mig"
Caspar såg hur Anna vände huvudet mot honom i en långsam rörelse. Hon la huvudet på sned och såg ut som om hon försökte fundera ut hur han fungerade egentligen. Han märkte knappt hur Marissas glittrande leende slocknade trots att hon fortfarande hade handen liggade på hans överarm.
Killen, som tydligen hette Erik, verkade sliten mellan att klättra in i bilen och ha den rödhåriga tjejen i knät eller att stoppa Anna från att klättra in bredvid honom själv i framsätet.
Han såg hur Anna möte Eriks blick en sekund och utan att riktigt veta varför så knöt han ena handen hårt. Det kändes som om de stod fastfrusna så betydligt längre än nödvändigt innan Anna steg fram och ryckte upp dörren till baksätet.
"Du hörde chauffören! In med dig!" sa hon till Erik och flinade plötsligt muntert mot honom. Caspar såg hur nåt som liknade besvikelse drog över den blonda killens ansikte men sedan klättrade han in i bilen och lyckades krångla upp den rödhåriga tjejen i sitt knä utan att hon slog huvudet i taket.
Sedan vände sig Anna hastigt mot Marissa och gav henne ett lurigt litet leende.
"Ja, ska du med eller?" sa hon glatt och släppte taget om den bakre bildörren utan att smälla igen den. Sedan öppnade hon lugnt dörren till framsätet och gled in. Caspar blev nästan full i skratt när han såg hur chockad brunetten såg ut. Tydligen var hon inte van vid att behöva rätta sig efter nån annans vilja.
Han såg att hon tvekade, så han steg bort från henne och gick hastigt runt bilen till förarsätet och klev in. Han såg i bakspegeln hur Marissa satte sig på den lediga platsen i baksätet med en trumpen min. Han smålog roat och sträckte sig efter bältet och ryckte ner det för att spänna fast sig. Samtidigt så ryckte Anna till i bältet på sin sida och drog ner det för att spänna fast sig. Men hon såg dåligt där inne i bilen och hon fumlade när hon letade efter spännet. Utan att tänka sig för så sträckte han fram handen för att hjälpa henne. Han fingrar smekte över hennes små, lena händer som höll om bältet. Han grep efter det för att föra in det i spännet men hon släppte inte taget. Hans stora hand slöts över hennes och han styrde hennes fingrar rätt. Han lutade fram huvudet lite för att se bättre och då smekte plötsligt hennes utandningsluft hans öra, hon hade lutat sig fram i exakt samma ögonblick. Hennes fingrar i hans hand, som följde så villigt dit han förde dem och hennes heta andedräkt mot hans känsliga örsnibb fick hans tankar att ta en helt ny bana och han lyckades nätt och jämt hindra ett stön från att tränga upp ur strupen.
Anna bet sig hårt i underläppen när Caspar tryckte fast bältet i spännet, hans hand hade hennes i ett fast grepp och deras huvude var nära varandra. Hon lutade sig lite bakåt och han höjde sakta hakan. Deras blickar mötes och hon borrade in tänderna så djupt i läppen att hon undrade om de skulle börja blöda. Hans blick var mörk och glödande och hans andning tycktes ha blivit hastigare. Hans hand höll fortfarande kvar hennes och hans tumme hade börjat göra långsamma circklar ovanpå hennes handrygg. Hon andades ut långsamt och släppte greppet om läppen med tänderna. Han höjde huvudet en bit till så han tittade ner på henne med dimmig blick. Hon vände upp ansiktet en liten liten aning och deras läppar befann sig plötsligt bara nån centimeter från varandra. Hon kunde känna hans snabba andetag smeka hennes misshandlade underläpp och i det ögonblicket vill hon inget hellre än att han skulle kyssa henne.
"Ska vi åka då?" Eriks röst lät tvär och irriterad och Anna kunde höra Christin fräsa nåt åt honom med svartsjukan tydlig i tonen, där hon satt i hans knä.
Anna rätade hastigt på sig och kände hur hon rodnade. Hade hon just varit nära att kyssa en man som hon träffat för första gången för 20 minter sedan?
Hon vände bort blicken men kände hur Caspar höll kvar hennes hand ännu ett ögonblick innan han släppte taget, rättade på sig och kastade en blick på den surande Erik i baksätet i bakspegeln. "Om du vill köra, så ge fan i att tappa bilnyckeln då" Hans tonfall var skämtsamt men Anna såg hur hans mörka ögon mötte Eriks gråblå blick i bakspegeln, och de mörka ögonen glödde varnande. Erik skrattade till men Anna kunde känna hans anklagande blick i nacken. Hon sjönk ihop lite och kände sig som en idiot.
Caspar var nära att svära högt när han startade bilen och gasade till så det sprutade sand om däcken. Vad fan höll killen i baksätet på med? Han var ju uppenbarligen ihop med den rödhåriga pojkflickan så varför brydde han sig i om.. Ja, exakt vad var det han brydde sig i? Caspar la i en högre växel med en ryckig rörelse och muttrade lågt. Hela hans kropp kändes varm och spänd. Hans hand hettade där han hade rört vid Annas hud, låren var spända så de skakade. Han sneglade på henne, på hennes fylliga underläpp. Hans egna läppar kändes torra och när han tänkte på hur nära hennes mun hade varit hans så kände han hur han hårdnade under det tunga fuktiga tyget i byxorna. Han svalde hårt och lät blicken smeka över hennes breda lår som täcktes av det svarta blöta tyget i hennes adidasbxor. Varför kändes det som om det gick elektriska stötar genom hans kropp? Den här sortens attraktion var helt ny för honom, och i ärlighetens namn lite skrämmande.
Anna satt tyst och försjunken i tankar hela vägen tillbaka till stan. De i baksätet diskuterade hur man bäst skulle få hem Eriks bil när morgonen kom men hon deltog inte i samtalet. Hon kunde känna hur Caspar lät blicken vila på henne ibland. Det fick hela hennes kropp att kännas varm och tung och det fick hennes hjärta att slä snabbare i bröstkogen. Kände han det också? De kom in i stan, Ylva talade om sin adress eftersom de var närmaste hennes lägenhet. Caspar stannade på gatan utanför hennes hyreshus och släppte av henne. Hon tackade honom så mycket för att han skjutsat hem dem och sedan gav hon Anna ett hastigt leende innan hon försvann in i huset.
"Var ska alla andra av?" Caspar lät nästan korthuggen i sina frågor nu och Anna kunde se att musklerna i hans hals var spända. Marissa talade om sin adress och log flirtigt mot honom i bakspegeln. Anna skakade på huvudet, hon ger sig verkligen inte utan strid. Erik talade om hans och Christins adress med en tjurig ton i rösten. Caspar rätade på sig bakom ratten.
"Jaha, då släpper jag av Marissa först, er två sen och dig sist Anna" Han tittade djupt in i hennes ögon med ett snett leende lekande i mungipan. "Du bor närmast mig"
Hon kom sig inte för att svara, hon kände hur det liksom drog i hennes mage när han tittade på henne. Han svängde ut i gatan igen och Anna vilade blicken på hans väldiga överarmar. Hur skulle det kännas att ha de armarna runt sig? Att tryckas mot den där muskulösa bröstkorgen? Hon kunde inte förmå sig att sluta fantisera, tankarna cirklade runt hans kraftiga käklinje och hans läppar som såg så fasta och bestämda ut. Caspar stannde bilen utanför Marissas hus, hon steg inte ut omedelbart.
Hon log igen, så brett hon bara kunde och la huvudet på sned. När hon inte fick nån reaktion från kille i framsätet så steg hon ur och gick fram till förarsidan och knackade lite utstuderat på fönsterrutan.
Caspar lyckades trycka tillbaka en suck vid den långsamma knackningen på fönstret, han sänkte rutan och vände på huvudet och gav Marissa ett rätt irriterat ögonkast. Hon verkade inte märka det.
"Tack så hemskt mycket, du räddade oss verkligen" spann hon med len röst. "Du är helt klart min hjälte!" Caspar var i ärlighetens namn lite shockad över hennes skamlösa flirtande men han hann inte säga nåt innan Anna gav upp ett lågt, lidande ljud bredvid honom.
"Min hjälte? Åh snälla nån, bara skjut mig!" mumlade hon halv högt och drog fingrarna genom håret i en generad gest. Caspar vände huvudet mot henne, fångade hennes blick och lät henne se skrattet som glittrade i hans mörka ögon.
"Jag har ett gevär i bakluckan vet du" viskade han med sin mörka röst. Hon stirrade på honom i 2 sekunder innan hon började skratta, ett porlande skratt som gav honom fjärilar i magen, som om han vore 15 igen. Han vände på huvudet, flinade mot Marissa och slängde ur sig ett "Inga problem" innan han svängde ut på den tomma gatan igen och fortsatte mot Erik och Christin adress.
Anna kunde känna spänningen öka i bilen ju närmare de kom parets adress. Christin såg riktigt irriterad ut i bakspegeln och Eriks blick borrade sig in i hennes nacke.
Caspar stannde på parkeringen vid bostadsområdet där Eriks radhus låg. När paret inte genast steg ut bilen vände han på huvudet och gav dem en ganska hård blick. Christin klev hastigt ur bilen, tackade Caspar utan att det lät särskilt hjärtligt och sedan stampade hon iväg utan att säga god natt till Anna eller vänta på Erik som dröjde sig kvar vid fönstret på den sida av bilen där Anna satt. Han knackade lätt på rutan och Anna tryckte på knappen som sänkte rutan.
"Ska du inte stiga av här? Vi kan ringa en taxi till dig" sa han med låg röst. Anna tittade på honom utan att svara.
"Jag menar ska du verkligen åka iväg själv med den där.. ehrm.." han harklade sig lite föraktfullt, Erik hade inte mycket till övers för folk som uppenbarligen spenderade mer tid på gymmet än vad han gjorde. "..killen" avslutade han och höjde på ögonbrynen mot henne. Anna lutade sig ut genom fönstret och satte ansiktet nära Eriks, så nära att deras näsor nästan nuddade varandra.
"Ja, det tänker jag" sa hon med förädiskt len röst "Inte för att du ska bry dig om vad jag gör, men du behöver nog inte oroa dig. Han kan nog försvara mig om det behövs"
Eriks ögon spärrades upp och sen smalnade de till missbelåtna springor.
Bakom henne började Caspar att skratta, ett djupt och maskulint skratt som skickade rysningar längst hennes ryggrad. Hon kände hur han la handen på hennes axel och varligt drog in henne i bilen igen, handen hade han kvar på hennes axel när han lutade sig fram och möte Eriks blick.
"Visst, inga problem. Jag tar hand om henne" flinade han.
Anna log ljuvt mot Erik. "Gå efter din flickvän"
Sedan hissade hon upp fönstret och Caspar svängde ut från parkeringen och gasade till så motorn morrade under huven. Hon log lekfullt mot honom och han log tillbaka.
Caspar smålog för sig själv men leendet bleknade allt mer ju närmare de kom Annas adress. Spänningen i bilen stegrades för var minut som gick och han sneglade på henne när han svängde in på hennes gata, stannade bilen och slog av motorn. De satt där tysta, sida vid sida och allt han hörde var hennes låga andning och sina egna hjärtslag. Så vände hon sig emot honom med ett mjukt litet leende lekande på läpparna.
"Tack för att du skjutsade mig hem" sa hon med låg röst. Hon möte hans blick och höll den kvar.
"Äh, inga problem, är man en hjälte så.." han blinkade mot henne med ett flin. Hon slog ner blicken och skrattade till. När hon sedan höjde den så kände han det som om han hade fått ett slag i magen. Hennes mörkt blå ögon glödde när de möte hans. Oändligt långsamt makade hon sig närmare honom, så långt ut på sätet som det gick. Han satt hjälplös, som hypnotiserad när hon la sina händer på hans underarmar och sakta smekte honom upp över de svällande överarmarna, de breda axlarna och sedan tog tag om hans nacke. Han lät henne dra honom närmare, såg hur hon lutade sig fram. För andra gången den här kvällen var deras läppar bara några centimenter ifrån varandra. Han kunde känna hennes andedräkt smeka hans läppar, händerna om hans nacke kramade hårdare. Hennes ögon slöts och deras läppar var nu bara ett andetag ifrån att mötas. Han kände hur han började darra i kroppen av längtan, han styvnade under byxtyget, hans hjärta hamrade i bröstet och han gav upp ett hjälplöst kvidande.
"Kyss mig!" Hon lydde. Hennes mjuka läppar pressade mot hans och det gick som en stöt genom hans kropp. Hans armar slöt sig om henne och han hörde henne stöna mot hans mun när han drog henne till sig, fick henne att glida över från sitt säte och grensla hans muskulösa lår. Hennes händer kramade fortfarande hans nacke och sekunden efter så smekte hon hans läppar med sin tungspetts, bara ett mjukt litet fladder men han stönade till och särade läpparna för henne.
Anna lät tungan glida in i hans mun, smeka, utforska. Hans armar hade lagt sig om hennes midja och han höll henne hårt intill sig. Hon hade ett knä på var sida om han kraftiga ben och hon kunde känna hans hårdhet under det fuktiga tyget i sina adidasbyxor. Han kved mot hennes läppar och ljudet gick som en stöt rakt genom hennes kropp och fick henne att röra rastlöst på höfterna mot honom. Han stönade och tog tag om hennes skinkor med sina stora händer och kramade dem. Hon nafsade honom i underläppen till svar.
Han rätade på sig och kom plötligt åt signalhornet med armbågen!
De hoppade båda högt av det gälla ljudet. De stirrade på varandra, båda hade svullna läppar av kyssarna och var trassliga i håret. Så började Anna att fnittra lågt och Caspar föll in med i hennes skratt. Hon gav honom en lekfull blick och öppnade bildörren och gled ut. Han satt kvar och såg på henne.
Hon sa inget utan tog bara hans hand och drog lite lätt. Han kände upphetsningen hetta i magen när han såg inbjudan i henne blick. Med klumpiga fingrar knäppte han loss bältet och steg ut bilen.
Anna tittade på honom när han reste sig ut bilen, han var verkligen mangifik med sin längd, de mörka håret och den enorma, vältränade kroppen. Hon smekte med handen över hans bröst, kände hur tyget i t-shirten fortfarande var fuktigt trots att regnet inte hade hunnit in hit ännu. Hans kropp darrade under hennes fingrar. Hon log.
"Där bor jag" Hon pekade på en ljusgul dörr i ett hyreshus. Han nickade utan att säga nåt, hans blick smekte med hetta över hennes kropp.
Han följde henne när hon gick fram till dörren och fiskade upp en nyckel ut fickan. Hon låste upp porten och hon kunde höra hans andhämtning bli allt tyngre vid hennes öra. Han stod tätt bakom henne när hon låste upp dörren till sin lägenhet och så snart de kommit innanför dörren och hon stängt den bakom dem så tryckte han upp henne mot den och kysste henne febrigt. "Äntligen!" Väste han med tjock röst och nafsade i huden bakom hennes öra. Hon stönade till, sträckte sig upp och la armarna om hans hals.
"Kyss mig!" viskade hon. Han lydde.
Fortsättning följer om intresse finns..
Fler noveller av samma författare
Kommentarer
Det fick hela hennes kropp att kännas varm och tung och det fick hennes hjärta att >slä< snabbare i bröstkogen.
Det var nog det enda jag hittade i stavfels väg. Men jag har en hel del att säga om att du inte har fått fram en fortsättning än... Du är nära på elak som skriver en sådan inledning och inte ger en fortsättning på det. *muttrar nått om psykisk misshandel i stor skala*
Vilken berättarförmåga du har! En sån uppladdning, man blir ju galet upphetsad :) Del 2 tack!
Jag har alltid ett intresse för fortsättning när det gäller dina noveller :) snart hoppas jag...
Kommentera denna novell
Du måste vara inloggad för att skriva kommentarer.
Jag har varit förälskad i den här novellen länge nu, och en fortsättning är sannerligen på tiden. ;)