Äventyrerskan Sara Loft och Operation Varg Del 1
Sara Loft och Operation Varg. Del 1
Skottlossningen hade upphört.
Sakta skingrade sig röken.
Alla stod still utan att göra ett ljud ifrån sig, tystnaden var magisk.
Efter trettio olidliga sekunder bröt en skugga igenom röken och materialiserades till en silhuett som var avgjort kvinnlig.
Några sekunder senare hade kvinnan kommit in i strålkastarnas sken.
Hon stannade upp och det gick tydligt att se att det kom rök från de båda kraftiga pistoler som satt fast i sina hölster på hennes välformade, blanka lår. På hennes rygg satt en liten ryggsäck.
När hon stannade gungade hennes fasta, stora byst till i den åtsittande gröna trikån, som var tunn nog att avslöja placering och storlek på hennes bröstvårtor.
Hon satte händerna på höfterna, böjde ner ansiktet så att hon kunde se över de runda solglasögonen och blåste undan en hårslinga som hängde ner framför hennes ansikte och log med sina fylliga läppar.
-Så, mina herrar, ska det gå till! Stanna aldrig upp, rör er hela tiden, så får fienden mycket svårare att slå ut er! Frågor?
Alla stod stilla och ingen kom sig för att ställa någon fråga trots att det borde finnas många. Det här var ju inte en vanlig demonstration. Den skedde på en övningsplats som var uppbyggd till att likna en krigshärjad stad med utbrända bilvrak och hotbilder överallt.
-Mina herrar, en applåd för grevinnan Sara Loft, äventyrerska, arkeolog och konsult för oss vanliga dödliga! Det var en mörk, kraftig militärstämma som just talat.
Kraftiga applåder bröt ut hos det specialförband som just bevittnat den förevisning som givits dom.
Dom var förvånade. Det Sara Loft hade gjort själv, brukade ta tre-fyra man med betydligt tyngre beväpning, än vad den sexiga grevinnan hade haft att tillgå.
Soldaterna började nu prata med varandra om än den ena och än den andra gymnastiska manövern hon hade genomfört. De klev ombord på de terrängfordon som tagit dom ut till övningsfältet. Sara Loft hade egen transport. En kraftig utrustad Land Rover, som hon körde snabbt och skickligt.
När soldaterna var tillbaka gick de till sina logement för att duscha innan de skulle ha en genomgång av deras eget framförande jämfört med Sara Loft´s.
De klädde av sig och låste in sina vapen innan de gick in i duschen. De pratade och skämtade med varandra på killars vis. När alla var inne i det kaklade duschrummet hördes en hög röst.
-Giiiivakt!
Alla ställde sig nakna i givakt där de stod. Rösten de hade hört var en kvinnas och de kände genast igen den.
Sara Loft rundade hörnet vid dörren med ett leende på läpparna.
-Ingen som gjort givakt fullt ut ser jag. . . Synd. Det gick ju bra idag. . .för mig alltså!
Sara Loft gick in i duschen med en högfärdig min. Hon hade lagt av sig sina vapen och solglasögon. Hon hade grova kängor, korta bruna shorts och ett grönt trikålinne. Hennes mörka hår var flätat i en lång fläta ner för ryggen.
-Vet ni pojkar. Skottlossning påverkar mig.
Hon gick runt och tittade noga på de vältränade männen och drog av några handdukar på de som hade knutit sådana runt midjan och nickade nöjt emellanåt.
-Jag blir så in i helvete kåt! sa hon och stannade upp för att se hur de reagerade.
Männen stod helt tysta. När hon inte talade var det bara det rinnande vattnet från duscharna och hennes grova kängor mot golvet som hördes.
När hon gått förbi alla männen gick hon tillbaka en lite bit, till en muskulös man med tatueringar på bröstet och överarmarna. Han hade även en omskuren, ådrig och stor penis.
-Namn?
-Sergeant Svensson…..Grevinnan!
-Skippa grevinnan! Du ska nu tillfredsställa mig, har du problem med det?
Sergeant Linus Svensson kunde knappt tro sina öron, och inte de andra heller som var närvarande.
-Nej..nej, det ska inte bli något problem! Hans lem började hoppa lite nu av upphetsning.
-Bra! Ni andra får leka med er själva under tiden, men ni får inte komma förrän jag tillåter det.
Sara Loft gick bort till en fristående bänk en bit från duscharna, där hon började med att ta av sig de stora kängorna. Därefter drog hon ner dom tighta shortsen och nu kunde man se att den turkosa trikån gick ner som en baddräkt. Hon tittade förföriskt runt omkring sig och drog sedan ner trikån från axlarna. Nu var det bara de stora brösten som höll den uppe.
Med ett litet ryck drogs den ner och de båda magnifika, stolta brösten var nu exponerade för alla att se. Dom lydde inte under de tyngdlagar som vi var vana vid, utan de verkade uppföra sig som en sextonårig flickas fasta bröst, fast betydligt större förstås.
Med tummarna innanför tyget drog hon långsamt ner trikån för de vältränade, slanka benen. För de som stod framför henne, syntes nu de härliga brösten hängandes rakt ner mot golvet.
För de som stod bakom syntes den runda baken med den bulliga musen som stack ut mellan låren och skinkorna. Soldaterna såg ut som fågelholkar.
När Sara Loft reste på sig efter att ha klivit ur trikån kunde man se att hon hade en rakad fitta bortsett från en tunn sträng med behåring på hennes venusberg.
Hon satte sig sedan ner på bänken.
-Sergeant Svensson! Jag behöver din tunga nu, sade hon och lutade sig tillbaka på rygg.
Hon var uppenbart van vid att få sin vilja fram och hon skämdes inte för att ta för sig.
Sergeanten närmade sig henne med raska steg och när han gick ner på knä särade Sara Loft frikostigt på benen och visade honom sin läckra mus. Soldaten tittade hastigt på Sara Loft och sedan på sina kamrater innan han ivrigt satte sin mun mot det vackra underlivet framför honom.
Han slickade för glatta livet och njöt av de safter som redan rann ur det trånga fitthålet. Grevinnan drog honom i det korta håret och stönade när hans tunga gled runt mellan de hala blygdläpparna.
De andra soldaterna hade börjat onanera i en ring runt paret på bänken.
Till och med en soldat som hette Rosenqvist, som var homosexuell, runkade vilt, fast han tittade inte på den våta musen, utan på det lilla rosa hålet och den stora pungen som hängde därunder på hans kollega.
När Sara Loft tyckte att det räckte satte hon sig upp och drog upp sergeanten så att hans stora kuk kom i höjd med hennes ansikte. Han var upphetsad, men hon beslöt sig för att se till att han var riktigt hård innan hon lät honom tränga in i henne.
När hennes fylliga läppar öppnade sig och slukade hans penis, blundade han och stönade till. Sara Loft tittade noga på hans ansikte och såg hans njutning.
Sara tog honom djupt med en gång och satte full fart och sög honom vilt så det hängde långa strängar med saliv från hans kukskaft och hennes läppar. Det smaskade och sörplades, hon var ett vilddjur utan hämningar.
Det dröjde inte en minut innan hans kuk var stenhård. Den var enormt stor och grov. Ollonet glänste av saliv och Sara Loft lade sig bakåt igen med särade ben så att hennes fitta öppnades och välkomnade honom in i värmen.
Han behövde inte övertalas. Med ett vrål körde han kuken i den sexiga kvinnan som skrek till av njutning och bet honom i axeln som hämnd.
Soldaten var vältränad och hans bak gick som en maskin när han stötte sig långt in i värmen i rask takt och musklerna på hans rygg spelade. Sara Loft rev honom på ryggen och gnydde.
Ibland tittade hon på de muskulösa män som stod runt omkring med sina erigerade penisar i sina händer och smekte sig med öppna munnar.
När hon till slut kom i en intensiv orgasm lyfte sergeanten upp henne och tryckte henne mot väggen, fortfarande begravd i hennes våta inre. Hon slog benen om hans rygg och gav honom en örfil så att han satte i gång att knulla henne hårt igen.
Han grimaserade och musklerna spändes på hans kropp när han nu gav allt för att försöka tillfredsställa den här underbara kvinnan.
Hans knullande fick de stora brösten att hoppa vilt och ibland smekte hon sina rosa, styva bröstvårtor med ena handen. Hennes långa fläta flög omkring som en piska när hon knyckte på huvudet.
-Lägg ner mig nu och knulla mig tills det går för mig igen!
Han lyfte bryskt bort henne till bänken igen och tryckte upp hennes ben mot hennes axlar för att kunna knulla henne extra djupt. Hennes bröst pressades ihop av benen och hon stönade nu vilt när han med nya tag stötte i henne. Att hon var nästan vikt på mitten gjorde att allt kändes extra intensivt, och det dröjde inte länge innan det brände och drog i hennes underliv när hennes andra orgasm kom som ett expresståg.
-Kom på mig! Allihop, kom på mig nu!
Sergeanten drog ut sin blanka ådriga lem och runkade några tag för att sedan stöna högt och skjuta sju-åtta tjocka vita strålar med sperma på hennes vältränade mage och på hennes dallrande bröst.
De andra trängde sig fram och från alla håll kom det strålar, stänk och droppar med varm säd. Det höll säkert på i en minut innan alla hade tömt sina sädesblåsor över den kurviga, läckra kvinnan framför dom.
Sara Loft smekte sitt ena bröst med sin högra hand och gnuggade frenetiskt sin våta fitta med sin vänstra. Hon var täckt med sperma nu. Ben, mage, armar, bröst, venusberg och hennes ansikte var täckt med den vita säden som rann ner i klumpar från hennes glänsande hud.
Hon skrek vilt när den tredje orgasmen fick hennes spermakladdiga fitta att krampa av njutning och hennes spasmer fick henne att sparka lite med fötterna i luften..
När orgasmen avtagit började hon långsamt att smeka hela sin kropp så att all sperman fördelades överallt. Det här var hemligheten bakom hennes underbart mjuka, felfria hy ansåg hon.
När hon var klar gick hon in i duschen tillsammans med soldaterna som fortfarande verkade en aning chockade. Någon runkade sig oblygt igen och sköt sin sats ut på golvet i duschen utan att skämmas.
Sara Loft brydde sig inte om det utan duschade och pratade under tiden som om inget ovanligt hade hänt. Sergeant Svensson satt och såg salig ut på bänken innan han också tog sig en välbehövlig dusch.
De flesta duschade betydligt kallare än de var vana vid den här gången. Det var upphetsande att se den atletiska, kurviga kvinnan tvåla in sig och böja sig framåt.
En av soldaterna tog sig friheten att lägga sin hand på Saras ena skinka, varpå hon snärtade till med huvudet och hennes fläta gav honom ett smärtsamt rapp över ansiktet. Hon verkade inte ha märkt det, men soldaten fattade vinken. Hans kamrater skrattade åt honom.
Detta var på Sara Lofts villkor.
Hon tog på sig och gick sedan därifrån och under genomgången satt alla tysta och lyssnade noga på de erfarenheter de nu tagit till sig, på övningsfältet alltså.
När allt var klart och hon återigen fått applåder, samt en plakett med specialförbandets symbol och namn, tog hon farväl och satte sig i sin specialutrustade terrängbil och körde därifrån.
Väl hemma på den stora vita herrgården hon bodde på ringde hon på sin betjänt och bad honom att fixa sushi till henne. Betjänten som hette Mr. Clarke, hade hon hämtat från Storbritannien, där han utbildats till betjänt för tjugo år sedan. Han var av den gamla stammen, och det hade inte varit lätt att få honom att lära sig att göra sushi och annat som en ung kvinna föredrog framför te och rostade mackor. Han såg ut som man kan tänka sig, en riktig karikatyr av en betjänt. Sara Lofts levnadsstil höll ibland på att ge honom hjärtbekymmer ansåg han.
Men en halvtimme senare satt hon och åt utsökt sushi och sköljde ner det med sake´, klädd i en vit kimono.
Nästa dag hade hon bara en sak att göra.
Hon hade ett avtalat möte med chefen för en myndighet som bestämde över visst hemligstämplat materia som rörde statliga, militära ärenden. Dokumenten som Sara Loft försökte få tillgång till rörde den svensktyska operationen ”Varg”.
Operationen betraktades av de flesta bara en myt, men Sara Loft visste redan att det handlade om en stor gömma med guld och andra föremål från nazityskland, som en del svenska generaler hjälpte till att gömma någonstans. Vart visste ingen. Generalerna hade varit nazistsympatisörer och de hade fått en mindre förmögenhet för sin hjälp.
Tack vare en av de gamla generalerna, som nu var död, hade Sara Loft fått reda på en liten del av sanningen, och hon trodde inte att det var en myt.
Sara Loft hade inte för avsikt att sitta i väntrummet och förnedra sina hornhinnor och intelligens med ”Hänt extra” och annat skvallermaterial. Dessutom fick man reda på det riktigt snaskiga skvallret via underrättelsetjänsten. Dom visste på riktigt om Kungen blivit avsugen av den där sångerskan, och hur det gick till när vår främste skidhjälte brukade binda fast sin brorsdotter och knulla henne i baken. Eller om hur en av våra populäraste politiker ville att hans fru skulle urinera på honom, när han var utklädd till McDonaldspersonal.
Hur som helst struntade vår hjältinna i uppmaningen från sekreteraren om att sitta ner och vänta, och gick rakt in i tjänstemannens rum. Eller snarare tjänstekvinnan, för det var en strikt kvinna i fyrtioårsåldern som satt och pratade i telefon och riktade ilskna blickar på Sara Loft när hon lugnt gick in, stängde dörren och satte sig nonchalant i en av besöksfåtöljerna och lade upp sina långa ben på bordet.
Sara hade en svart läderkjol på sig. Därunder hade hon svarta strumpbyxor och på överkroppen hade hon en tunn vit blus med en svart läderkavaj som matchade kjolen.
Hennes hår var uppsatt i en komplicerad frisyr som ytterligare fullbordade bilden av Sara Loft som en kompetent, men hård kvinna.
-Vi ses på mötet, jag ska nog få dom på andra tankar! Nu måste jag sluta tyvärr, jag har fått in en civilist på mitt kontor! sa den strikta byrådirektören Josefine Von Jonborn och tittade ogillande på vår hjältinna.
Hon lade på och tittade surt på Sara Loft.
-Vi har regler här! Det är inte bara att gå in på kontor i en sådan här byggnad. Konfidentialitet är av yttersta vikt!
-Jag ber om ursäkt, det verkade trevligare på ert rum än i ert väntrum med fulkaffe!
-Nåja, till saken fröken Loft!
-Jo, det gällde ju tillgång till handlingarna från 1945 angående operation Varg, som jag tidigare ansökt om att få tillträde till. Hur har det gått med den saken?
-Det är handlingar som fortfarande är hemligstämplade!
-Dom borde vara tillgängliga nu. Det var många år sedan.
-Nja, nu är det så att en del saker fortfarande kan vara känsliga. Vad gäller operation Varg, så finns det anledning att tro att det mest rör sig om rykten och hörsägen och att det inte finns någon grund alls för att ta det här på allvar.
-Men om det troligen bara är rykten har ni inget att förlora. Alla efterforskningar kommer jag att stå för och vid ett eventuellt resultat kommer jag att dela med mig av de data jag får fram.
Sara Loft sade dock inget om att dela med sig av de eventuella rikedomar som kanske fanns gömda.
-Att det överhuvudtaget kommer att forskas i detta kommer bara att spä på de rykten som snart har försvunnit. Det finns inget värre än kreti och pleti på skattjakt. Den där jävla Dan Brown har fått en massa galningar att leta efter allt möjligt galet. Bara förra veckan hörde jag om en tant i aluminiumfoliehatt som hävdade att flygvapnet hade gömt undan tjugo viggen med kärnvapen i hennes hyreshus garage, och som du vet är vi tvungna att undersöka alla rapporter om kärnvapen, så vi skickade dit tio man som knackade på betongväggar och lyfte på brunnslock i en hel dag. Jag beklagar, men handlingarna angående operation Varg, om den nu fanns, kommer att förbli hemliga!
-Jag förstår! Ni har inte ett lätt jobb, sa Sara Loft och tog av sig läderkavajen.
Josefine Von Jonborn tittade överraskat på Sara Lofts vita blus.
Innan hon kom hit hade Sara forskat lite och hittat lite intressanta saker från fru Von Jonborns studiedagar.
Blusen var nästintill genomskinlig, inte så mycket så att det var uppenbart, men tillräckligt för att se bröstvårtorna som mörkare cirklar och knopparna som pressades mot det tunna tyget.
Byrådirektörens blick dröjde sig kvar vid åsynen innan hon kom på sig, och tittade på Sara Lofts vackra ansikte som log mot henne.
-Ni måste vara full med spänningar och känna en stress som vanliga människor slipper.
-Jo…jo det blir ju lite anspänningar, sa hon tvekande och flackade lite med blicken.
Sara reste sig och började gå omkring på kontoret.
-Det finns ju knappt ett fönster på ert kontor, inget solljus, inga tavlor, anonyma gardiner. När var du på spa senast?
-Spa? Ha, det finns det inte tid till, här jobbas det tills det blir resultat!
-Men slappnar du aldrig av någon gång?
-Nej, jag jobbar här, sedan läser jag rapporter hemma tills jag lägger mig.
-Men usch, vilket liv! Jag har dock ett förslag om byrådirektörn tillåter.
-Vad för förslag?
-Jag känner till en uråldrig avslappningsövning med från Burma. Det tar bara fem minuter och jag lovar er att ni kommer att må som aldrig förr! sa Sara Loft och ställde sig bredvid Josefine Von Jonborn som försökte låta bli att titta på Saras byst.
-Ni kommer inte att få handlingarna om ni tror det!
-Men hur kan ni tro något sådant om mig? Jag blir bara bekymrad när jag ser en så pass ung, framgångsrik kvinna som ni på gränsen till att arbeta ihjäl er. Seså, låt mig hjälpa er! Ni har ju inget att förlora!
Smickret verkade ta, byrådirektören satt tyst en stund.
Sedan tryckte hon på en knapp.
-Jag vill inte bli störd den närmsta stunden. Jag är hemskt tacksam om ni inte låter folk promenera in på mitt kontor i framtiden också, sade hon och släppte knappen.
-Nå, hur går det till? Jag tänker inte lägga mig ner!
-Nejdå, du kommer bara att sitta ner. Men du måste ta av din kavaj.
Hon tog av sig sin kavaj och hängde den snyggt på ryggstödet.
Sara Loft hade under tiden hämtat en stol från det lilla bordet som fanns i rummet.
-Här! Sitt på fel håll så jag kommer åt din rygg.
Byrådirektörn tittade Sara och drog sedan upp sin kjol så att hon kunde grensla stolen.
-Så här?
-Bra! Nu vill jag att du blundar och slappnar av. Du befinner dig på en mjuk gräsmatta under en stor björk. Du hör hur de susar i trädkronan av den ljumma sommarvinden. Du sitter på en stol byggd för hand för länge sedan av någon som värdesatte bekvämlighet framför design. Du är barfota och kan gräva ner tårna i gräset. Det luktar sommar och du hör insekter som surrar och en ko som råmar på avstånd. . . Kan du se det framför dig?
-Ja, jag kan faktiskt det, sade hon överraskat.
Sara Loft började nu dra med fingertopparna längs Josefines nacke, vilket gjorde att hon fick gåshud direkt.
Undan för undan började Sara ta lite hårdare, Hon knådade, masserade och glömde inga områden. Axlar, nacke och även öronen fick sin beskärda del av behandlingen. Hon pratade lugnt om gökar och vågsvall som slog mot stranden en bit bort.
Sara såg även till att hennes bröst råkade stöta emot byrådirektören då och då, som av en händelse.
Josefine Von Jonborn blundade och andades lugnt. Det var dags att börja med den riskfyllda delen av behandlingen. Helt lätt nafsade Sara lite grann på den ena öronsnibben. Josefines andhämtning steg direkt, men ingen annan reaktion inträffade. Då nafsade hon igen med sina fylliga läppar och gav ett snabbt slick med tungspetsen innan hon tittade närmre på ansiktet.
Byrådirektör Von Jonborn andades med öppen mun och hade nu fått en rodnad på halsen som bara kunde betyda en sak. Det gick som planerat. Hennes läppar var lätt särade.
Sara började nu kyssa den smala nacken och drog lite i hårstråna som hängde ner med tänderna. Nu flämtades det. Fingrarna rörde sig långsamt och fjäderlätt över den varma huden.
Det var dags nu för steg två.
Saras händer gled ner utanpå Josefines blus och smekte lätt de instängda brösten samtidigt som hon kysste Josefines nacke och öron. Efter en minut eller två knäppte Sara Loft nu upp knapparna, en efter en i blusen och drog isär den utan att det protesterades, sedan gled hennes händer in och drog upp hennes bh, så att de stackars instängda vita brösten äntligen fick se dagens ljus.
Josefine flämtade till när hon kände den kyligare luften mot de känsliga bröstvårtorna, som styvnade om möjligt ännu mer.
Sara slöt sina händer om de vackra brösten och smekte de rosa knopparna som inte verkade vara vana vid beröring. Nu gav Josefine ifrån sig ett lång tyst stön och böjde huvudet bakåt.
Det här pågick ytterligare några minuter, fast Josefine upplevde det som timmar.
När det var läge, och byrådirektören var helt i Saras händer;-) böjde sig Sara framåt och drog nu upp kjolen till midjan på sitt offer. Trosorna var tantiga och inte till för att visas upp, men Saras högra hand gled likväl ner som en snok i lugnt vatten.
Direkt kände Sara den kraftiga behåringen av en kvinna som inte trodde på att hålla underlivet fritt från hårväxt. Saras fingrar gled genom det tillplattade håret och fann att det var dyblött i den nedre delen av busken. Josefine Von Jonborn lyfte lite på sig så att fingrarna kunde komma åt hennes hemligaste.
Någon sådan väta var man inte ofta med om, men den här kvinnan hade behövt detta mer än de flesta och hennes slida flödade av varma safter.
Saras fingrar blev omedelbart dränkta och de gled lätt omkring i det våta underlivet.
Byrådirektören stönade nu högt och Sara hoppades att rummet var ljudisolerat tillräckligt. Det borde det vara.
Josefine lutade sig framåt med Sara Lofts vänstra hand smekandes hennes vänstra hängande bröst och den andra handen ner mellan hennes ben, Fingrarna hittade allt längre in och snart var en fingertopp någon centimeter in i slidmynningen. Det kändes som en eld brann i underlivet och nu stod hon inte ut längre.
-Reta mig inte längre! Jag gör vad du vill! Våga inte sluta!
-Varg, viskade Sara Loft tyst i örat på byrådirektören.
-Du får det, kom igen nu! Gör det skönt för mig!
Sara reste på sig och drog upp Josefine och ledde henne bort till hennes skrivbord, där hon knuffade upp Den halvt nakna kvinnan på bordet. Trosorna hade byrådirektören snabbt slunkit ur på vägen. Sedan satte sig Sara i kontorsstolen och knuffade Josefine bakåt och särade snabbt på hennes ben.
Josefines fitta var nu blottad. Hennes könshår var dyblött och låg slickat mot huden förutom på venusberget där det fortfarande var torrt. De släta blygdläpparna syntes klart och tydligt och de låg öppna som en vacker fjäril i marsipan. Hennes slida var tydligt öppen och Sara kunde se den rosa slidans väntande mynning.
Med ett leende böjde hon sig fram och slickade med tungspetsen först ett par gånger, innan hon började lapa som en hund som inte fått vatten på ett par dagar.
Byrådirektören stönade återigen och smekte sina egna bröst och lyfte upp sitt underliv så mycket hon kunde.
Saras tunga verkade vara outtröttlig, och när hon inte slickade den våta fittan, penetrerade hon den savande mynningen med sin tunga så långt hon kunde. Smaken var underbar och det var svårt att inte svälja saften som kom så frikostigt.
När det kändes rätt förde Sara in två fingrar, som gled in utan några som helst problem, och tryckte dom upp mot venusberget inifrån, så att Josefine Von Jonborns g-punkt nu fick en ordentlig stimulans.
Samtidigt inriktade sig nu Sara på att endast slicka den stenhårda klitorisen som kommit fram ur sitt gömställe. Hon ökade också takten på fingrarna som gnuggade den lite skrovliga g-punkten och slickade klittan allt snabbare och hårdare. Det gjorde susen och kvinnan skrek nästan ut sin orgasm när fittan drog ihop sig så att blodflödet till Saras fingrar hindrades.
Josefine sparkade okontrollerat med benen och drog Sara Lofts huvud och mun så hårt mot fittan hon bara kunde. Nu hade Sara hela ansiktet fullt med kvinnodoftande fittsaft och det gjorde henne själv så kåt att det snart skulle rinna från hennes egna våta fitta, genom trostyget och vidare ner längs benen.
Men det fick bli ett senare projekt, jobbet först.
Så snart byrådirektörens orgasm klingat ut och hennes ben hängde ner från skrivbordet, reste sig Sara Loft och gick bort till en spegel, öppnade sin väska och tvättade hastigt bort den klistriga vätskan med en liten våtservett innan hon bättrade på sitt smink.
När hon vände sig om såg hon Josefine från andra hållet. Hennes venusberg som reste sig som en kulle längst ner på magen där höfterna tog vid. Hon andades fortfarande kraftigt.
Nu reste hon sig dock sakta upp och skakade misstroget på huvudet.
-Det var………det var otroligt. Satan vad jag behövde det! Givetvis lämnar detta aldrig detta rum!
-Givetvis inte! Jag bara gjorde byrådirektören en lite tjänst!
-Ja, det må jag säga! Jag känner mig som en helt annan kvinna.
-Då var det väl bara den lilla detaljen med operation Varg då?
-Asch, det där måste vara humbug. Du får den, jag låter leverera en DVD-skiva i kväll, men då måste du lova mig att det här inte kommer bli ett offentligt jippo i kvällspressen.
-Tro mig, det ligger i mitt eget intresse att hålla det hemligt för allmänheten.
-Avgjort alltså! Du hittar själv ut. Jag behöver nog någon minut till på mig innan jag kan visa mig!
-All right, synes direktörn!
-Sara!.......Tack!
Sara Loft lyfte handen till en slarvig honnör och gick ut genom dörren.
Fler noveller av samma författare
Trevlig historia!