Hur konstig som helst
De var fem stycken, kvinnorna som träffades varannan vecka för att teckna och måla ihop. De hade lärt känna varandra på en studiecirkel, men snart bestämt sig för att träffas på egen hand istället. Så ambitiösa var inga av dem att de kände ett behov av någon direkt vägledning. En eller två av dem var med i gruppen mer av sociala skäl än av sitt konstintresse.
De turades om att anordna träffarna. Det innebar allt från att bestämma motiv till att ordna med förfriskningar. Ibland bestämde någon av dem att de skulle träffas ute för att måla av något landskap, eller något motiv i stadsmiljö. Allt som oftast träffades de hemma hos vederbörande.
Just ikväll var det Britt-Marie som stod värd. Det var några år sedan hon hade fyllt 50, och hon var därmed äldst i gruppen, men med läckra former kvar i gott skick. Och just ikväll var hon särskilt mån om att allt skulle vara förberett när de andra kvinnorna kom.
Först på plan var Sara, yngst av sällskapet med sina 22 år, med ett vackert anlete, men med en blygsel som tenderade att göra henne osynlig i de flesta sammanhang. De andra tre kvinnorna befann sig alla ganska exakt mellan 30 och 40. Cecilia anlände härnäst med lätt rödaktig hårfärg och fräknar som envist hängt kvar sedan barnsben. Hon tenderade att vara tystlåten, men utan att vara blyg, och gav på det viset intryck av att bära på dolda hemligheter. Johanna, som anlände strax efter, hade långt, mörkt hår som låg i vågor över axlarna. Glasögonen hon bar gav henne en intellektuell utstrålning som inte alltid matchade hennes uttalanden. Sist, försenad som vanligt, kom Annette. Det verkade som om hon bytte hårfärg från vecka till vecka, idag var färgen svart och hon kom kortklippt, i dräkten hon tvingades bära på jobbet och med andan i halsen.
Britt-Marie var förtegen medan de drack kaffe. Det var ovanligt och fick de andra kvinnorna att spekulera vilt om vad de skulle teckna. Det enda de visste var att de skulle teckna med träkol. Alla hade med sig block och kritor. För varje gissning log Britt-Marie bara lite lagom hemlighetsfullt och sade att de fick väl se.
I vardagsrummet hängde ett stort skynke. Kvinnorna förstod att motivet fanns bakom, och alla kände sig förväntansfulla, en stämning som framkallats av hemlighetsmakeriet. När de slagit sig ner gick Britt-Marie fram till skynket. "Är ni redo?" frågade hon. Kvinnorna svarade jakande. Sedan följde tystnad när Britt-Marie drog bort skynket. Sedan hördes några förlägna fniss.
En man stod på ett provisoriskt uppbyggt podium. Hans muskulösa kropp var totalt blottat i varenda detalj. Han gav intryck av att försöka posera som en romersk hjälte på en plint, men utan att lyckas särskilt väl med det. Det gjorde nu inte särskilt mycket eftersom kvinnorna heller inte hade några enastående ambitioner med sin konst.
"Ja det var ju en trevlig överraskning", sade Annette. Det var typiskt henne att repa sig snabbt, och att inte låta sig chockeras, det var det som gjorde henne så framgångsrik på jobbet.
"Jo, jag tänkte det", sade Britt-Marie. "Att det var dags för lite nytänk."
De undrade alla, men ingen ville ställa frågan var Britt-Marie hade fått tag i mannen. Han kunde inte vara mer än 30, på sin höjd. Hade hon en toyboy som hon hållit tyst om? Tja, hon var ju fortfarande attraktiv. Men ingen frågade. Istället satt de tysta och började teckna.
Det var en ny upplevelse för mannen, det här. Naturligtvis hade kvinnor sett honom naken, men då hade de också vara nakna - eller näst intill. Att stå och posera inför fullt påklädda kvinnor hade han aldrig varit med om förr. Om Britt-Marie hade talat om för honom vari tjänsten bestod innan hon bad honom om den, hade han säkert tackat nej. Istället stod han här framför kvinnorna medan de försökte avlikna honom så gott det gick. Han passade på att snegla på dem i tur och ordning när de var upptagna med sina block.
Det var dock svårt för honom att dra några slutledningar om dem. Ja, Britt-Marie kände han ju sedan tidigare, även om han aldrig visat sig naken för henne. Den där lite fräkniga kvinnan kunde han heller inte läsa av alls. Hon med det svarta håret var nog en sådan som gick fram genom livet som en ångvält. Till skillnad från den unga tjejen, som knappt vågade titta upp från blocket för att se motivet hon skulle rita av. Mest intressant tyckte han kvinnan med glasögonen var. Hon var säkert skitsmart, någon man verkligen kunde diskutera saker med. Man hans intresse var inte helt platonskt heller. Han hade alltid tänt på tjejer som såg lite intellektuella ut, gärna sådana med glasögon.
Det var också hon som märkte det. Eller åtminstone hon som förde det på tal. "Är det bara jag, eller har det växt lite på motivet?" Han skruvade lite på sig, förde instinktivt ner händerna för att dölja det som kvinnan upptäckt. Det var ju typiskt att han inte kunde hålla tankarna i styr. Han försökte tänka på den gamla tanten med rollator som bodde på hans våning. Såg samtidigt hur den unga, blyga tjejen rodnade, såg ut som om hon ville sjunka genom jorden.
Till skillnad från "ångvälten", som nappade med en gång: "Det har du rätt i", sade hon. Hon stirrade rakt på honom, verkade se hur osäker han hade blivit. "Du behöver inte skyla dig för min skull. Jag har sett det mesta i mina dar." Så vände hon sig till kvinnan med glasögonen. "Är det inte löjligt med de där statyerna på stora starka hjältar med skitsmå pittar? Hade det inte varit mer manligt att ge dem jätte-erektioner?"
Kvinnan med glasögonen log med en säregen glimt i ögonen. Den tysta, fräkniga kvinnan och Britt-Marie började skratta. Den blyga tjejen verkade å andra sidan sjunka in i sig själv. Nu verkade "ångvälten" dessutom ha kommit in på ett spår hon inte alls ville överge: "Kom igen då!" sade hon. "Visa vad du är gjord av, så att vi får något intressant att rita av."
Han tittade på Britt-Marie, skänkte henne en frågande blick. Uppfattade hur hon nickade nästan omärkligt. Tog bort händerna, var nu pinsamt medveten om att hans manlighet återgått till normalläget. "Nämen...", sade "ångvälten". Hon hade något spjuveraktigt i blicken. "Använd handen om du måste. Ingen här är särskilt pryd av sig."
Det var uppenbart för honom att det inte var helt sant. Den blyga tjejen stirrade envetet ner i blocket. Hon hade slutat att rita nu. Såg ut som om hon inte visste var hon skulle bli av. De andra fyra stirrade däremot på honom. Det fanns bara en sak att göra. Han klämde sin mandom mellan fingrarna, försökte i smyg föreställa sig hur kvinnornas bröst såg ut. Mest lockad var han av Britt-Maries, om sanningen skulle fram, som svällde rätt ordentligt under toppen. Dessutom såg man hennes behå-band, vilket var ganska sexigt. De andra var inte lika lätta att skönja, men tricket fungerade, det var huvudsaken, och snart stod han där med fullt stånd.
"Så där, ja", sade "ångvälten", "det var mycket bättre." Kvinnorna återgick till tecknandet. Till och med den blyga tjejen gjorde ett tappert försök, tittade då och då på honom under lugg. Han märkte snart att det inte var så lätt att hålla erektionen vid liv. Med jämna mellanrum fick han ta några tag med handen. Varje gång han gjorde det såg han hur "ångvälten" tittade upp med en road glimt i ögonen, men också den fräkniga kvinnan, som dock var lite svårare att läsa av.
Efter ett tag lade de så äntligen ifrån sig kolkritorna en efter en. Han satte sig medan de medelst mycket fniss och skratt jämförde teckningar. Bara den blyga tjejen verkade ha svårt för att släppa loss. Han undrade om de var färdiga nu. Britt-Marie hade inte sagt hur länge de brukade hålla på. Inte för att han hade någon annanstans han måste vara.
Han började vandra i tankarna, kvicknade till först när han hörde kvinnan med fräknarna säga: "Är det bara jag som har blivit sugen på att teckna nåt mer vågat?" Det blev tyst ett ögonblick. Hon fortsatte: "Är det okej för dig, Britt-Marie? Det är ju din kväll att bestämma, egentligen."
"Vad hade du tänkt dig?" frågade Britt-Marie.
"Jag vet inte riktigt", svarade kvinnan. "Jag tänkte nog inte... Men om någon håller i honom. Alltså i hans..."
Nu utbröt fniss och skratt på allvar. "Titta inte på mig", sade kvinnan med glasögonen, "och inte Annette heller. Vi har man och barn...".
"Och jag vill rita", sade kvinnan med fräknarna. "Och det är Britt-Maries kväll... Så då blir det Sara som får äran..."
Den blyga tjejen reagerade som om hon blivit träffad av blixten. Hon spärrade upp ögonen och såg på kvinnan: "Menar du allvar?" sade hon.
"Du är väl inte Jungfru Maria heller?" sade kvinnan med glasögonen.
Det kunde Sara tydligen inte svara på. Eller så ville hon inte för att svaret måste bli nej.
Nu vände sig den fräkniga kvinnan till mannen. "Kom hit ett slag", sade hon. Han gjorde som hon sade. Slog sig ner på soffbordet när han ombads. "Visst är Sara söt?" sade hon till honom. Han nickade medan han kikade lite på den yngre tjejen. Hennes kinder blossade och hon såg extremt vilsen ut. "Är det okej för dig om hon håller i din kuk medan vi ritar av det?"
Han tyckte lite synd om Sara nu. Men tanken var lockande. "Om det är okej för Sara", sade han.
"Klart det är okej för henne", bestämde kvinnan. Hon vände sig till Sara. "Du behöver inte gifta dig med honom bara för att du håller i hans kuk."
Sara såg ut som om hon helst ville sjunka genom jorden. Det blev helt tyst i rummet. Det var säkert en riktig högoddsare att det verkligen skulle hända, tänkte han. Men han kunde inte låta bli att snegla på Sara. Han hade inte ljugit. Hon var verkligen söt, och hon verkade ha en riktigt fin kropp under kläderna. Han hade verkligen inte tackat nej till henne, men det skulle säkert inte bli av. Det här var något konstigt spel kvinnorna hade för sig, som snart skulle sluta. Och det var lite synd, för det hade varit lite kittlande att få känna...
Han märkte själv att han styvnade till. Det kändes lite skamligt, men tanken på Sara var rätt kittlande.
"Titta, Sara!" utbrast Britt-Marie. "Herrn reser sig för dig! Du kan väl inte vara oartig?"
I ett ögonblick såg Sara ut som om hon tänkte resa sig upp och springa sin väg. Intrycket förstärktes när hon gled fram i soffan. Tjejen satt som på helspänn. Men så for hennes arm ut och handen grep tag i hans erektion. "Är ni nöjda nu?" sade hon trotsigt.
Skratt och applåder följde. "Såja", sade Britt-Marie, "det var väl inte så farligt?"
Det svarade Sara inte på. Höll bara handen stilla medan de andra kvinnorna började teckna. De verkade nästan onödigt seriösa, tänkte han. Dessutom var de duktiga. Han kunde se hur teckningarna växte fram där han satt. Hur de hade olika stilar och valde olika sätt att rita av det de såg. Hur Britt-Marie lyfte fram detaljerna, medan Annette ritade mer översiktligt, ritade Sara i helfigur, vilket ingen av de andra gjorde.
Det tog heller inte särskilt lång tid innan de var klara. De jämförde bilderna medelst en hel del flams. Sara hade lutat sig tillbaka mot soffan nu. Han saknade nästan hennes hand. Förblev lite styv av minnet av den, medan hon inte alls verkade intresserad av att se bilderna. Hon stirrade istället rakt ner i golvet och han passade på att studera henne lite närmare. Kunde skönja konturerna av vad han gissade var ett par välformade bröst. Tjocka svarta strumpor ledde upp under en lika svart kjol. Han hade inte fått tillfälle att studera hennes stjärt, fick en plötslig ingivelse att han ville se den. Inte bara det, utan känna på hennes bröst. Se henne långsamt sära på benen...
"Någon blev visst lite upphetsad av det här", sade kvinnan med glasögonen nu. Han hajade till. Märkte att de förbjudna tankarna burit iväg lite väl långt. Han stod som ett spett där han satt.
Sara tittade upp. Såg väldigt generad ut när hon fick syn på hans stora stånd. Tittade på kvinnan med glasögonen. "Tala för dig själv!" sade hon.
Det kom oväntat, och frambringade en del skratt. "Där fick du, Johanna", sade Britt-Marie. Fler skratt följde.
Sara såg plötsligt lite mer avslappnad ut. Han märkte att hennes blick sökte sig till hans styvnad i smyg. "Nu vill jag rita något", sade hon.
Stämningen blev genast mer intressant. Saras plötsliga självförtroende verkade få de andra kvinnorna lite ur fattningen.
Det blev den fräkniga kvinnan som tog till orda: "Hade du nåt särskilt i tankarna, Sara?"
Sara dröjde innan hon svarade, men det märktes att hon var ute efter att återgälda. "Det var din idé. Du kan väl göra nåt..."
Nu hade man kunnat snida figurer av stämningen. Britt-Maries stämma hördes: "Det är inte mer än rätt, Cecilia."
Cecilia var ingen lätt kvinna att läsa av. Hon såg på sina tecknarkompisar. "Tycker alla så?" sade hon. Ett enhälligt jakande följde. "Så vad vill ni teckna då?"
Det blev tyst igen, som om ingen ville säga vad de ville se. Typiskt nog blev det Annette som till slut såg till att det hände saker. "Sätt dig framför honom", sade hon. Cecilia lade sitt block åt sidan och reste sig ur fåtöljen. Slog sig ner på golvet alldeles framför mannen. Hon vände sig om för att se på Annette. Under tiden blev han medveten om att han slaknat lite medan kvinnorna dividerade. Han tog med handen om kuken. Runkade medan fyra par iakttog honom.
"Vad väntar du på?" sade Annette. "Hugg nu tag i honom ordentligt."
Cecilia verkade inte bringas alls ur fattningen av någonting. Hon vände sig om och sträckte affärsmässigt fram handen för att ta tag i hans nu styva lem. Till hans stora förvåning lutade hon sig sedan självmant fram. Hennes läppar kunde inte vara mer än fem centimeter ifrån hans kukhuvud när hon sade: "Är det bra så?"
"Du kan gott sära på läpparna lite", sade Johanna. "Som om du verkligen ville ha honom."
Det fnissades nu, men Cecilia gjorde som Johanna sade. Höll kvar handen och huvudet medan de andra kvinnorna letade upp olika vinklar och började teckna. Mannens tankar började vandra igen. Han hade inga problem med att hålla sig styv denna gången. Tänkte på Johanna, på hennes ord. Var det önsketänkande från hennes sida? Kunde det vara så att hon själv ville ha honom?
Säkert inte. Hon hade ju man och barn, så mycket hade han förstått. Men tanken sysselsatte honom ändå. Han roade sig med den medan kvinnorna, tecknade. Det kunde inte skada. Det var tanken på hur den glasögonbeprydda kvinnan skulle se ut med hans stake i munnen som höll honom styv mer än Cecilias hand. Tills dess att alla var färdiga med sina teckningar.
Han kunde se teckningarna själv medan kvinnorna jämförde. Tyckte att de såg riktigt bra ut. Allt från den stilfulla (Britt-Marie) till det nästan lite vulgära (Annette). Det fnissades allmänt. Var det slut nu?
Inte det minsta. "Nu är det någon annans tur", sade Cecilia när fnisset började avta. Han märkte att hon av någon anledning hade kvar handen runt hans stång. Det märkte de andra kvinnorna också.
"Varför det?" sade Johanna. "Du verkar ju väldigt fäst vid hans manlighet."
Till och med Sara skrattade åt detta. Men Cecilia var inte den som blev generad för en sådan sak. "Du kanske borde känna på den, så får du veta varför." Mer skratt, men inte från Johanna, som spärrade upp ögonen.
"Åh nej", sade hon. "Jag är lyckligt gift. Hade du glömt det?"
"Men du behöver kanske inte röra vid den", sade Annette plötsligt. Fem par ögon vändes mot henne. "Om du sätter dig på golvet...", började hon.
"Va?"
"Här framför soffan bara... Det är väl inte så farligt...?" Johanna såg inte övertygad ut, men när de andra kvinnorna stödde Annettes förslag gled hon ner från möbeln och satte sig med ryggen mot. "Och så vinklar du upp huvudet..."
"Va?"
"Gör det bara." Johanna såg fortfarande väldigt osäker ut på om detta var en så bra idé, men hon hon vände upp ansiktet. "Och så kommer du hit..." Annette tecknade mot honom nu. Hans styva kuk guppade när han reste sig. "Ta tag i saken", regisserade Annette. Han gjorde som hon sade. "Och så håller du den över henne."
"Nej, vet du vad!" utbrast Johanna. Men han hade redan ställt sig i position. Det var ju trots allt Johanna han fattat tycke för från början. Att få stå och hålla kuken ovanför hennes ansikte...
"Mmmm", sade Britt-Marie, "det där funkar bra för mig. Men försök åtminstone att se ut som om du vill ha honom, Johanna."
Johanna såg ut som om det var ett steg för långt. "Sära lite på läpparna", föreslog Cecilia. Johanna dröjde. Inte förrän de andra gav sitt bifall gick hon med på det. Han försökte placera sig som om han när som helst kunde tänkas föra in lemmen mellan hennes läppar. Det fanns trots allt inget han hellre ville just nu.
Det krävdes en viss självbehärskning, tänkte han. Sedan kom han på att om han försvann in i fantasin så kanske han skulle vara mindre benägen att faktiskt göra något. Kvinnorna tecknade för fullt medan han levde sig in i en värld där Johanna faktiskt var beredd att ta in honom i munnen. Låta läpparna glida över hans hårda manlighet. Föreställde sig hennes intelligenta ögon dimmiga av kåthet bakom glasögonen.
Han rörde lite på handen. Inte för att han behövde för att hålla sig styv, utan för att han ville. Vad kvinnorna trodde brydde han sig inte längre om. Men lite försprut hade bildats, och när han tog de där tagen så bildades en sträng som hängde ner från ollonet innan den trillade rakt ner på Johannas underläpp.
Hon drog förskräckt undan huvudet.
"Rör dig inte!" utbrast Sara. Alla tittade förvånat på henne. Lite tveksamt förde Johanna tillbaka ansiktet. Han tog och torkade av ollonet. Ville inte genera henne mer än nödvändigt. Det räckte bra för honom att se den lilla glänsande fläcken på hennes läpp. Det var det närmaste han skulle komma sina fantasier, så han var tvungen att nöja sig med det.
Han kastade en blick på teckningarna. Han var tydligen inte den enda som gillade det som hänt. Britt-Marie hade ritat in strängen. På ett mycket detaljerat sätt från hans organ till Johannas ansikte. Cecilia såg till att accentuera fläcken på Johannas ansikte. Han hetsades lite av kvinnornas uppenbara förtjusning, men tvingade sig att stå helt orörlig medan de avslutade teckningarna.
Så fort de var klara lämnade Johanna rummet. De andra satt och fnissade när de tittade på varandras verk. Speciellt Britt-Maries väckte en hel del uppmärksamhet.
"Era jävlar!" hördes Johannas röst plötsligt. "Nu jävlar!" Hon hade tvättat av sig kletet. Nu stod hon bakom soffan och såg ner på teckningarna. "Fy fan, Britt-Marie! Det får banne mig vara din tur nu!"
Alla vände nu blickarna mot Britt-Marie, som log ett outgrundligt leende. "Inte mig emot", sade hon bara, lugn som en filbunke. "Men på ett villkor." Stämningen tätnade som på kommando. "Att jag får bestämma nästa motiv helt villkorslöst." Britt-Marie log, nästan lite sött.
De andra kvinnorna satt som förstelnade. Det blev Johanna som tog sig friheten att tala å de andras vägnar. "Okej då", sade hon. "Men då får du också göra något mer vågat nu."
"Har du något i åtanke?"
Johanna vände sig till mannen. "Ställ dig framför henne", sade hon. Han gjorde som hon sade. Det var en märklig känsla. Han hade känt Britt-Marie i ett antal år, men aldrig tänkt sig något sådant här med henne. Inte på allvar i alla fall.
"Ta tag i honom", sade Johanna till Britt-Marie. Han hade slaknat en smula i mellantiden, men när kvinnans hand slöt sig om hans organ styvnade han snabbt till. "Sträck ut tungan", sade Johanna.
Han hörde hur någon av de andra flämtade, men brydde sig inte om vem. Han var helt fokuserad på det vällustiga leendet som kom över Britt-Maries läppar innan tungan gjorde det. Utan någon mer anvisning från Johanna lutade hon sig fram och placerade tungan under hans kukhuvud.
"Nu liknar det väl nåt!" sade Johanna. Hon tog sitt block och började genast rita. De andra tre följde hennes ledning.
Mannen brydde sig inte om dem. Han var helt och fullt upptagen av Britt-Marie. De var gamla arbetskamrater, och dessutom hade han varit ihop med hennes dotter ett tag. Han hade alltid sett henne som en rejäl person. Hon var snygg för sin ålder, men hon var nästan dubbelt så gammal som han själv, och han hade aldrig riktigt sett henne på det viset.
Nu stod han här plötsligt med sitt ollon på hennes tunga. Det var något han aldrig i sin vildaste fantasi hade kunnat föreställa sig. Och plötsligt längtade han efter mer. Det hade varit hur enkelt som helst att föra fram lemmen mellan hennes svagt särade läppar. Men han motstod frestelsen. Lät kvinnorna teckna på.
Så kände han hur Britt-Maries hand rörde sig svagt. Det var inget hon behövde göra. Det fanns ingen risk för att han skulle slakna nu. Det ryckte till i honom och lite försprut sipprade ut. Det bekom inte Britt-Marie det minsta. Tvärtom tyckte han sig se en säregen glimt i hennes ögon. Hon rörde handen lite till med jämna mellanrum. Han kunde bra dra slutsatsen att hon gjorde det för att hon ville det. Var skulle det här sluta?
Det slutade ganska abrupt med att de andra tecknat färdigt. Han väntade tålmodigt medan kvinnorna jämförde teckningar. Orkade knappt själv titta. Var fortfarande styv efter Britt-Marie. Och styv inför fortsättningen. Nervositeten var påtaglig i rummet när Britt-Marie ögnade sina väninnor spekulativt. "Jag tror att vi får vända på steken lite", sade hon till slut.
Hon drog ut på spänningen ännu lite till. Sedan sade hon: "Sara, du kan väl komma hit."
Den blyga tjejen såg på nytt ut som om hon ville sjunka under jorden. "Jag?" sade hon matt. "Varför just jag?"
"Det är för sent att få kalla fötter nu", sade Britt-Marie. "Om du inte ville borde du sagt något innan." Detta väckte bifall hos de andra kvinnorna. Sara reste sig ytterst motvilligt och ställde sig framför Britt-Marie.
Sedan gick det så snabbt att ingen riktigt hängde med i svängarna. Britt-Marie gjorde ett utfall. Ett ögonblick senare hade Sara de tjocka strumporna och sina trosor runt fotlederna. "Vad gör du?" utbrast hon förskräckt. Men Britt-Marie hade redan knuffat ner henne i fåtöljen där hon själv nyss suttit med mannens kuk på tungan. Hon drog upp den blyga tjejens svarta klänning för att exponera en ansad, mörk buske. Tog med händerna på hennes knän och tryckte isär hennes ben.
Sara verkade inte ha något motstånd kvar i sig. Hon satt bara stilla när Britt-Marie sade åt mannen att placera ansiktet mellan Saras lår. "Ända in", sade hon sedan, när han tvekade en bit ifrån det allra heligaste.
Menade hon att han skulle sticka ut tungan och vidröra Sara där? Sedan tänkte han att han lika gärna kunde göra det ändå. Han hade ansiktet så långt in att ingen av de andra kunde se. Dessutom tyckte han lite synd om den blyga tjejen, som så uppenbart våndades av det hennes väninnor hittade på. Hon förtjänade en liten belöning. Och än hade han aldrig stött på någon kvinna som inte älskade att få fittan slickad.
Han lirkade in tungan i skåran. Märkte att hon blev ännu lite stelare än hon redan var. Hon var otroligt fräsch därnere. Säkert vän av tvål och vatten, som det så ofta hette i kontaktannonserna. Han letade upp hennes öppning. Lirkade med tungan alldeles i utkanten, hela tiden medveten om krafsandet av kol mot papper runt omkring.
Det tog ett litet slag. Till slut började han dock känna den omisskännliga smaken av upphetsning. Av någon anledning blev han tänd av hennes passivitet, av att känna smaken av hennes safter samtidigt som hon satt helt orörlig utan att ge ifrån sig ett ljud. Han lirkade vidare, själv så orörlig som möjligt. Kände hur smaken fyllde honom.
Någon reaktion hade varit trevlig, tänkte han. Lät tungan vandra uppåt. Ljudet när hans tunga nådde hennes klitta var minimal, men han uppfattade den. Ingen av kvinnorna gjorde något tecken på att ha hört, men det måste de väl ha gjort? Sara satt i alla fall så stel som någon kunde. Det blev till en utmaning för honom att avhjälpa det. Kittlade henne med tungspetsen. Märkte hur hon andades tyngre.
"Är vi klara?" hördes plötsligt Johannas röst. De andra bekräftade att de nog absolut kunde vara klara. Han lät tungan röra sig ner så att han fick smaka på safterna igen innan han motvilligt tog bort ansiktet. Sara knep genast ihop benen. Hon var som en rödbeta i ansiktet. Kvinnorna fnissade vilt medan de jämförde teckningar. Sara passade på att snabbt få kläderna på plats.
"Vill du inte se, Sara?" sade Cecilia. Sara varken bekräftade eller dementerade. Till slut lät hon dock blicken svepa över teckningarna. Kvinnorna hade uppfattat hennes upphetsning och avbildat henne därefter. Kanske var det därför som Sara inte tittade så länge. Å andra sidan verkade hon inte veta vartåt hon skulle vända blicken.
"Nä, tjejer", sade Annette plötsligt. "Det börjar bli sent, och jag har folk som väntar på mig hemma."
Hon gjorde en ansats att resa sig, men trycktes genast ner i soffan igen av Johanna, som satt bredvid. "Åh nej!" sade hon. "Du ska ingenstans. Det var du som började allt det här. Tro inte att du kommer undan!"
"Jag måste verkligen gå!" sade Annette.
Han försökte avläsa henne. Hon var mycket mindre självsäker nu, kanske för att hon förstod att hon inte skulle komma undan. Samtidigt var hon inte blygare än att hon tittade på honom. Tittade på honom med en glimt i ögonen.
Nu ställde sig Cecilia framför Annette. "Jag instämmer med Johanna", sade hon. Hon gjorde en ansats att knäppa upp knapparna i Annettes blus, men kvinnan fäktade undan hennes händer.
"Det är sent", försökte hon igen.
"Hon har rätt", sade Britt-Marie till allas förvåning. "Det är dags att avrunda..." Hennes ton sade att det ändå inte var riktigt färdigt. "...med att Mats tackas ordentligt för hans insats."
Det gick som ett sus genom församlingen. Britt-Marie ställde sig framför Annette. "Kom!" sade hon till mannen.
Han gjorde som hon sade. Kände en enorm spänning i kroppen när Britt-Marie tog tag i Annettes hand och förde den till hans lem. "Du förstår säkert vad du ska göra", sade hon. "Ju fortare det är klart, desto fortare kan du komma hem."
"Men tänk om det blir fläckar", invände Annette. "Jag kan inte komma hem med... sånt på kläderna."
Britt-Marie suckade och formade händerna till en bägare som hon höll under mannens svällande lem. "Inga fler dumma invändningar", sade hon. "Runka honom nu."
Alla blev lite överrumplade över hennes raka ord. Men samtidigt stirrade alla på Annette nu. Det var faktiskt en fröjd att se hur osäker hon plötsligt hade blivit. Men hon rörde handen. Inte så snabbt, men han slogs över hur sugen hon plötsligt såg ut. Han sneglade på Johanna och såg hur hon slickade sig försiktigt om läpparna. Gifta kvinnor och allting!
Han sneglade vidare, på Sara. Som till hans förvåning såg riktigt lysten ut. Men det var kanske inte så konstigt, med tanke på hur hennes egen stund avbrutits. Så tittade han på Annette igen. Såg att hon tittade på honom med ögon som skvallrade om att hon inte var alls oberörd. Så fort han mötte hennes blick såg hon ner, men runkade desto snabbare.
"Mjölka ur honom nu", sade Britt-Marie. Annette lydde. Rörde handen ännu fortare. Han kände snart hur det ilade i honom. Kunde nästan känna hur sperman började bubbla i testiklarna. Sedan röra sig framåt, mot det oundvikliga.
Annette måste också ha märkt hur det var fatt med honom, för nu tryckte hon ner hans ollon i Britt-Maries händer. Runkade tills han stönade och det började rycka i honom. Tills hans vita, gräddiga sås vilade i Britt-Maries händer.
"Jag vill att vi svär en ed", sade den äldre kvinnan, medan hon stod kvar med hans sperma. Att ingen yppar något om det som hänt härinne för någon annan människa. Alla hade de sina skäl för att inte vilja säga något. Alla var dock inte lika förtjusta i sättet de skulle försegla eden. Genom att doppa tungan i hans sperma. Men alla gjorde de det. Tackade sedan Britt-Marie för en intressant kväll.
Ibland kunde en konstafton tydligen bli hur konstig som helst.
Fler noveller av samma författare
