Doktorandens dilemma
På tåget gick Petra igenom sina anteckningar från de tidigare intervjuerna. Bara en till, sedan var hon klar och kunde börja analysera på allvar.
Fast egentligen hade hon analyserat hela tiden, utan att egentligen ändra ståndpunkt nämnvärt från den hon haft innan hon påbörjade arbetet. Hennes handledare hade en inställning som sade att om man inte såg området på ett delvis annat sätt när man var klar, så hade man gjort ett dåligt arbete. Men Petra kunde inte riktigt se det så. Om man inte ändrade inställning så innebar det väl bara att man hade haft rätt hela tiden? Värre än så behövde det inte vara.
Hon hade valt att skriva om kvinnor som hade sex på film. Hon hade intervjuat porraktriser och helt vanliga kvinnor som filmats privat innan filmerna lades ut på nätet. Det var omöjligt för henne att se att det skulle bli några problem med den direkta teorianknytningen. Ändå hörde hon handledaren i bakhuvudet hela tiden, för hon visste att hon skrev det arbete hon hela tiden trott att hon skulle skriva.
Kvinnan som kallade sig Marianne väntade redan på stationen. Petra hade inga problem med att känna igen henne från nätet och undrade om hon inte var nervös för att bli igenkänd. Tänkte sedan att hon kunde vänta med frågorna. Istället blev det Marianne som lade ut texten för henne medan de körde:
"Jag var egentligen väldigt osäker på om jag ville göra den här intervjun", sade hon. "Men så tänkte jag att det var bättre att ge min sida av saken än att låta bli."
"Hur då?" undrade Petra.
"Alltså, jag känner inte dig", sade Marianne. "Inte personligen. Men eftersom du forskar på genus så är det vill ingen särskilt djärv gissning att anta att du är feminist." Det kunde Petra inte förneka. "Som sagt, det är inget personligt. Det är bara det att när man hör någon feminist uttala sig i media, så... Alltså det blir så konstigt att vissa kvinnor försöker tala om för mig hur jag bör leva. Att jag är nåt slags offer för att jag gör det jag gör, fastän jag inte alls känner på det viset. Det blir så konstigt när kvinnor som hatar att män gör sig till tolk för kvinnor gör sig till tolk för andra kvinnor. Jag gör det jag vill göra. Jag vill inte att nån ska tala om för mig att jag får eller inte för göra nåt, eller att jag inte begriper vad jag gör. Sen får de vara män, kvinnor eller vad för nåt som helst."
Petra försökte låta bli att skruva på sig efter den föreläsningen. Hon hade i princip redan huvudlinjerna i sitt resonemang klara, nämligen att kvinnorna hon intervjuade - helt omedvetet, naturligtvis - underkastade sig patriarkala strukturer genom att själva anamma ett patriarkalt synsätt. Det tänkte hon inte tala om, men hon förstod att själva intervjun skulle kräva lite extra av henne.
De körde till ett hus som låg för sig själv ute på landet, alldeles intill ett litet skogsbryn. Boendet var kanske inte det allra modernaste, men Petra fick en känsla av att Mariannes lilla rörelse ändå lönade sig rätt bra. Kvinnan dukade fram kaffe och de satt vid köksbordet. Det var ett så bra ställe som något att hålla intervjun.
Hela tiden irriterades Petra av att hon kände sig lätt sjavig bredvid Marianne. Kvinnan hon samtalade med var strax över 40, men hon hade figur som den 28-åring Petra var, en figur som Petra dessutom gjorde sitt bästa för att dölja under säckiga byxor och en armétröja. Marianne bar en snäv kjol, svarta strumpor, högklackat, en fin silkesblus. Allt var som beräknat för att framhäva hennes kvinnlighet, inklusive den eleganta sminkningen. Det kastanjebruna håret ringlande ner över axlarna. Själv bar Petra knappt något smink alls och var så kortklippt att hon såg pojkaktig ut i frisyren.
Men som Marianne, sade, man valde som man valde. Varför skulle hon känna sig mindre attraktiv än den här kvinnan? Varför skulle hon överhuvudtaget bry sig om en sådan sak? Hon trängde undan tankarna och ställde sina frågor. Hon hade valt Marianne därför att kvinnan specialiserade sig på det slags filmer som Petra såg som själva sinnebilden för patriarkalt förtryck. Men hur hon än vände och vred på frågorna var det svårt för henne att låta bli att imponeras lite av Marianne, som gav intryck av att styra sitt eget öde mer än de flesta män hon kände.
Hon frågade om Mariannes man, men fick inte alls någon känsla av något annat än att Marianne till stor del styrde och ställde själv. "Han hjälper till då och då", sade hon. "Men oavlönat, förstås. Han har sitt eget jobb och tjänar fullt tillräckligt."
Värst av allt var att när Marianne beskrev hur hennes liv hade varit för femton år sedan, så hade det nästan kunnat vara Petras liv hon beskrev. Särskilt samlivet med hennes dåvarande man. "Det var inget fel på det", sade hon sedan. "Inget fel alls. Han var - är - en väldigt fin människa; mjuk och förstående. Men när jag blev 35 kände jag bara plötsligt att jag ville mer än så. Och till slut tog jag steget, upptäckte variationsrikedomen i sex." Petra styrde undan tankarna hon inte ville tänka. Hon älskade sin pojkvän, var nöjd med deras samliv. Kände inget behov av att "variera sig".
Efter lite mer än en timme stängde hon av ljudinspelningen. Undrade i sitt stilla sinne vad hon skulle göra av den här intervjun. Hörde först inte riktigt vad Marianne sade, men förstod att hon ändå uppfattat något när det högg till i magen.
"Vad sade du?"
Marianne log, nästan lite överseende. "Jo, jag undrade om du ville vara med och se hur det går till när jag spelar in. Jag har bokat in en inspelning lite senare idag."
Petras hjärta började bulta oförklarligt. Hon försökte ställa om, tvingade sig själv att behärskas av förnuftet, förbli den kyliga vetenskapskvinnan hon också var. En observation? Skulle det tillföra hennes arbete något?
"Fundera på det ett ögonblick", sade Marianne.
Så hon funderade. Till slut kom hon på att det var värre att ha gått miste om något som skulle kunna tillföra något, även om det inte gjorde det, än att tacka nej. Hon gick ut i trädgården och ringde sin pojkvän. Sade att intervjun dragit ut på tiden och att hon måste ta ett mycket senare tåg hem. Skämdes lite över sin vita lögn; men hon visste helt enkelt inte hur han skulle reagera om hon berättade vad hon tänkte bevittna.
Marianne bjöd på lunch. "Man måste stärka sig innan", sade hon. Petra kunde föreställa sig det. Innan de körde från huset fick hon låna en blond peruk av Marianne. "Jag tänker säga att du är en väninna", sade hon. "Men jag kan tänka mig att du vill undvika att bli igenkänd. Inte för att jag tror att det är någon risk..."
Icke desto mindre var Petra tacksam för omtanken, även om peruken fick henne att se lätt bimboaktig ut. Hon tog på sig den redan innan de körde från huset. De körde en två, tre mil rakt in i skogen. Petra kunde inte låta bli att rysa till när fantasin grep tag i henne, men hon var en rationell vetenskapare tvingade hon sig att komma ihåg, och koncentrerade sig på att tänka igenom intervjun som gjorts tidigare.
Alldeles i slutet av en gropig grusväg låg en stuga. Träet såg ut att vara i behov av kärlek och tillsyn. Marianne svängde runt bakom stugan där det redan stod en bil. Hennes man, Lasse, var redan på plats.
Lasse var en sådan person som det var svårt att inte instinktivt tycka om. I ett svagt ögonblick tänkte Petra att hon hade ställt för få frågor om hur Lasse kände. Sedan tänkte hon att det var kvinnornas upplevelse hon var intresserad av, inte männens. Inne i stugan förvånades hon. Det största rummet hade helt enkelt förvandlats till en provisorisk filmstudio, fast subtilt. Mitt i rummet stod en solstol i svart plast. Fyra fristående stolpar stod utplacerade runt den. Lasse visade att det fanns fyra små filmkameror inbyggda i dem. Sedan pekade han upp i taket, där det fanns en till kamera, rakt ovanför. Han såg nästan lite stolt ut när han visade.
Sedan lämnade han dem. Marianne log lite mot Petra. "Snart dags", sade hon. "Lasse kommer att göra klart för gästerna att du inte är här för att delta på något sätt."
Hundra frågor surrade i Petras huvud, men istället gick hon och satte sig. Det fanns inte mycket att sitta på, och hon valde en lätt maläten fåtölj bakom dörren. Ville göra sig så osynlig som möjligt när hon observerade.
Det fanns inte längre något att säga. Istället såg hon på när Marianne förberedde sig. Inte för att kvinnan behövde göra så mycket. Hon knäppte upp blusen, avslöjade en svart spetsbehå. Petra noterade med en viss förvåning att hennes bröst var mindre än hennes egna. En ny överraskning följde när kjolen åkte av. Marianne hade inga trosor under. Bara strumpor och hållare. Så ställde hon sig framför en spegel och bättrade på läppstiftet.
Utifrån hördes ljud. Petra förstod att det var männen som anlände. Det här var ett misstag, kände hon nu. Hon kände sig fruktansvärt nervös och vilsen. Samtidigt såg Marianne ut att vara lugn som en filbunke.
Lasse kom in i rummet. "Det har kommit rätt många redan", sade han. Vände sig mot Petra där hon satt och tryckte: "Vi försöker i görligaste mån använda av oss av samma män varje gång", sade han. "Det underlättar att de vet hur det fungerar." Hon nickade. Kunde inte riktigt förmå sig att få fram ord.
"Hur många?" frågade Marianne. Hon lät affärsmässig.
"Runt tretti."
Kvinnan nickade. "Då kan vi snart ha insläpp", sade hon. Så omfamnade hon sin man. Den påföljande kyssen var varm och innerlig. Med tanke på vad som skulle följa verkade den för Petra helt malplacerad. Så tog Marianne de få stegen till solstolen och lade sig till rätta.
"Är du redo?" frågade hennes man.
"Alltid!" svarade Marianne med ett stort leende. "Du vet hur mycket jag älskar det här."
Kvinnan kunde inte vara klok, tänkte Petra. Gav sig själv snabbt en mental uppsträckning; borde inte döma.
Lasse sjönk ner bredvid sin fru. Hon satt med fötterna på vardera sidan om stolen och han kunde utan vidare placera sin hand mellan hennes ben. "Någon är visst förväntansfull", sade han. Marianne bara log medan han lutade sig fram.
Petra kunde knappt titta. Det var alldeles för intimt att se hur Lasse använde tungan på sin fru. Hon borde inte ha kommit hit. Varför hade hon övertalat sig själv? Hon hatade dessutom att hon inte var alldeles oberörd av Mariannes uppenbara upphetsning. Hon försökte intala sig själv att kvinnan bara spelade, men insåg innerst inne att så inte var fallet.
"Mmmm", sade Marianne till slut. "Vi får nog ha insläpp innan det händer grejer."
Lasse försvann ur rummet och stängde dörren bakom sig, medan Marianne låg kvar på solstolen och pillade sig själv mellan benen. Petra fick en känsla av att hon lika gärna hade kunnat vara osynlig, men det var i och för sig en bra förutsättning för en observation. Hon var nervös som en kattunge, och nu ville hon bara att allt skulle komma igång. Väntan var outhärdlig.
Så öppnades dörren igen. Lasse var först in. Han höll en handkamera i högsta hugg, riktade den mot sin fru. Efter honom följde en strid ström av män. Petra tvingade sig själv att titta medan de placerade sig utmed väggarna. De kom i alla möjliga storlekar, former, åldrar, färger och var klädda på många olika sätt. Det enda de hade gemensamt var att de var helt fokuserade på kvinnan som låg där framför dem i mitten av rummet. Kvinnan som log upp mot dem medan hon fortsatte att smeka sig själv ogenerat. Ja, det och så det att de en efter en plockade fram sina könsorgan och började runka. Förberedde sig för den patriarkala rit där de symboliskt visade sin makt över kvinnan.
Det fanns bara två problem med den här tolkningen. Efter en hel dag i hennes sällskap hade Petra svårt att se Marianne som ett offer, som någon man utövade makt över. Och så var hon själv helt oförberedd på hur det skulle kännas för henne. Hade inte alls tänkt närmare på hur det skulle kännas att sitta i ett rum bland trettio (men de måste väl vara fler?) runkande män. Inte för att hon var kåt. Självklart inte. Men det var något säreget över stämningen i rummet.
Hon såg hur Lasse gjorde ett panoramasvep runt rummet, så att man tydligt skulle se hur många männen var. Marianne såg sig själv omkring. Hade tydligen letat efter någon eller något, för så vinkade hon med pekfingret med ett stort leende på läpparna.
Det var en färgad man hon vinkade till sig. Han höll i sin långa, styva kuk medan han gick fram till henne. Marianne höll genast upp ansiktet och öppnade munnen. Kuken hamnade snabbt i hennes mun. I en och samma rörelse greppade hon kuken med handen medan hon slöt läpparna om den. Rörde handen fram och tillbaka. Mer behövdes tydligen inte. För mindre än en minut senare stönade mannen till.
"Mmmmmm!" stönade Marianne medan det ryckte i kuken. "Mmmmmm!" Mannen drog sig tillbaka, lät Marianne sluta läpparna. Så forsade sperman plötsligt fram som lavan ur en vulkan, vällde ut över hennes läppar.
Tre män var redan på väg fram till henne. Motvilligt förstod Petra dem. Vad hon än tyckte om tillställningen i övrigt så fanns det en underlig estetisk skönhet i ögonblicket. Två av männen placerade sig på vardera sidan om Mariannes ansikte. Hon tog genast tag i deras styva kukar. Den tredje grenslade solstolen så att han stod framför henne.
Marianne log upp mot honom medan sperman droppade från hakan. "Runka!" uppmanade hon, medan hon själv rörde händerna mot de andra männen. "Spruta i mitt ansikte!"
Mannen drog hetsigt handen mot kuken. Marianne särade på läpparna. Sträckte ut tungan som om hon erbjöd honom den. Runkade hela tiden kukarna hon hade i händerna. Inte heller nu tog det så lång tid. Mannen framför henne tog ett steg närmare. "Kom!" log Marianne. "Spruta!" Hon hade knappt hunnit få ut tungan igen förrän mannen grymtade till. Sperman pumpade ut över hennes tunga och läppar. När mannen var färdig slickade hon sig lyckligt om läpparna.
Vid sidan om henne tog männen själva tag i saken. Det gav henne möjlighet att smyga ner handen mellan benen igen. Petra kunde tydligt se hur hon rörde fingrarna mot klitoris medan männen vid sidan av henne runkade.
Det började droppa från mannen till höger. Han tog ett snabbt kliv fram. Skvätte plötsligt lite varstans med sperman. Marianne blundade med ena ögat, torkade bort det som hamnat där. Mannen till vänster klev fram. Placerade kuken alldeles intill hennes mun. Var mer behärskad, och kvinnan satt där snart med en präktig, gräddig mustasch på överläppen.
"Mmmmmm!" log hon. Slickade sig om läpparna. Visade tydligt hur hon tog in en del av sperman i munnen och smakade på den. Såg sig om i rummet. "Kom!" sade hon. "Ge mig mer. Jag älskar sperma!" Hennes hand rörde sig mot underlivet och det lyste om hennes ögon när hon sade det.
Det rörde på sig bland mannen. Petra fick en stor ryggtavla i vägen och kunde inte längre se Marianne. Hon satt dock stelt kvar. Ville inte göra någonting där hon riskerade att dra uppmärksamhet till sig.
Men när synen inte fanns där som obsverationsredskap blev hon medveten om annat. Först förstod hon inte vad det var för ljud i rummet. Sedan häpnade hon. Hade aldrig kunnat föreställa sig att det kunde låta så mycket om en grupp mun som stod och runkade. Och som det doftade. En enorm doft genomsyrade rummet. Hon försökte komma på hur man kunde beskriva det, men kunde bara tänka att rummet stank av sex. Luktade som när hon och Jonas hade älskat, fast 100 gånger mer.
Motvilligt kände hon ett sug i maggropen. Hörde Marianne tydligt. "Mmmm, mmmm, mmmmm", kom det från kvinnan och Petra förstod att hon låg och sög någon. Hon försökte att dämpa sinnesförnimmelserna. Måste komma ihåg vad detta var. En patriarkalisk rit för att fastställa mannens överhöghet.
"Kom i min mun!" flämtade Marianne. "Jag vill känna smaken av din sperma! Gör det! Gör det nu!" En man stönade högt. En kort stund senare hördes Mariannes röst igen: "Så härligt!" Sedan, tydligen till någon annan: "Åh, ja! Spruta på mig med din stora kuk!"
Petra fick en skymt av Lasse, som riktade kameran mot sin fru. Hon förstod inte hur han kunde göra detta, förstod egentligen ingenting. Doften fyllde hennes näsborrar. Och så var det varmt härinne, olidligt varmt, som det bara kan bli när en massa kroppsvärme inte har någonstans att ta vägen. Hon svettades starkt. Kände hur det klibbade på låren. Hennes byxor hade på något sätt tryckts upp i skrevet när hon satte sig. Hon vred på sig lite för att dra loss dem.
Så stelnade hon till, som om hon inte var tillräckligt stel redan. Visst var hon svettig, men det fanns något annat också. Skrämd av insikten knep hon ihop låren hårt, som för att hindra hennes egen könsdoft från att tränga ut och locka till sig männen. Hon hörde Marianne stöna ikapp med någon av männen. Skärp dig, sade hon till sig själv. Det är en tarvlig, patriarkal ritual. Glöm inte det!
Samtidigt hörde hon hur Marianne flämtade upphetsat. Det rörde på sig i ledet. Nu fick hon syn på Marianne igen mellan två manskroppar. Hörde hur det smackade om hennes läppar när hon bestämt sög på en lång kuk. Höll en annan i handen. Tjock vit sås klängde sig fast runt hennes läppar. En del hade droppat ner på den svarta spetsbehån. Petra kunde tydligt se och höra hur mannen plötsligt sprutade i Mariannes mun. Precis som hon gjort första gången pressade hon sedan ut sperman genom läpparna så att hennes mun blev en glödande spermamassa. Stack sedan fram tungan och lade den andra mannens kukhuvud där. Runkade tills han sprutade ut sin säd över den.
Två nya män klev fram medan Marianne förde ner händerna till slidan. Höll isär blygdläpparna medan hon smekte sig själv. Männen ställde sig på vardera sidan om henne. Hon log mot dem i tur och ordning. "Runka!" uppmanade hon, som de inte redan gjorde det för fulla muggar. "Jag är så kåt! Spruta på mig! Gör mig ännu kåtare!"
Den instängda könsdoften höll på att göra Petra yr. Hon hade sett tillräckligt, sade hon till sig själv. Hon borde lämna rummet. Men hon kunde inte röra sig. Ville heller inte röra på sig ifall hon drog uppmärksamhet till sig. Såg på när männen sprutade på vardera sidan om Mariannes näsa. Såg hur sperman rann utför ansiktet. Såg när en annan man kom fram och matade kvinnan med sin grova fallos.
Marianne stönade högt. Hon lät nästan lycklig, tänkte Petra i ett svagt ögonblick. Men att hon gjorde det gick emot allt Petra trodde. "Ja!", stönade Marianne när kuken drogs ur. "Spruta på mig nu!" Sperman glänste runt hennes mun när hon gapade stort. Stönade upphetsat när mannen runkade. Stönade ännu högre när hans sperma sprutade ut över ansiktet och ner i munnen.
Sperman reflekterade ljuset i rummet och gjorde det svårt för Petra att se Mariannes ansikte ordentligt. Det behövde hon å andra sidan inte göra för att förstå att det nu var en kladdig massa. Två män var framme vid kvinnan nu. Nästan tävlade om att få in stakarna i hennes mun. Marianne vred huvudet åt höger. Lät mannen föra in kuken i munnen. Spermasträngarna hängde och slängde när hon började guppa med huvudet. Och hela tiden låg hon med händerna mellan benen och smekte sig själv.
Mannen till vänster kunde inte hålla sig längre. Efter att ha runkat ett tag sprutade han ut sin sperma över Marianne medan hon fortfarande hade den andra kuken i munnen. En ny förmåga tog genast hans plats. Och han behövde inte vänta länge. Så fort mannen till höger runkat ut sin säd över hennes ansikte vred Marianne på huvudet och lät sig matas. Erbjöd honom sin mun med uppenbar förtjusning. Lät honom röra den därinne medan en ny man ställde sig på andra sidan om henne.
Så skymdes plötsligt Petras sikt av nya ryggtavlor. Dofterna trängde sig på igen, ännu starkare nu. Hon kände manssäden i näsborrarna trots att hon satt på behörigt avstånd. Hörde runkandet. Men hörde mest av allt Marianne. Kvinnan lät oavbrutet nu. På det där överdrivna sättet som kvinnor i porrfilmer alltid lät. Det var bara det att det inte lät så överdrivet i förhållande till situationen. Petra visste inte riktigt vad hon skulle tycka eller tänka.
Då och då stönade en man till, och hon förstod att ännu en hade ejakulerat över Marianne. Ännu ett patriarkalt övergrepp, försökte Petra säga sig själv varje gång. Tills hon förfärat insåg att det fanns en anledning till att hon stelnade till varje gång det hände. Hon hade lyckats klämma ihop låren runt handen. Handen som hon omedvetet tryckte uppåt med, mot könet, väldigt hårt. Hon borde ta bort den, tänkte hon, så att ingen fick för sig något.
Men så insåg hon att hon lika gärna hade kunnat vara osynlig. All uppmärksamhet var på Marianne. I samma ögonblick flyttade sig männen och hon kunde se kvinnan igen. Såg plötsligt att en av männen hade parkerat sig med huvudet mellan hennes ben. "Mmmmm!" stönade Marianne. "Åååååh!" Annars låg hon passiv nu, med ett extatiskt uttryck i ansiktet. Ansiktet där floder av sperma rann medan två män runkade över det. Tömde sig över henne.
Nya män klev fram. Runkade och tömde sig även de. Deras platser togs snabbt av andra män. Petra tryckte nu stötvis med handen upp mot sig själv där klitoris fanns. Visste att hon skulle må dåligt av det sen, men det fick bli sen. "Mmmmm!" stönade Marianne medan sperma rann ner över hennes läppar. Själv bet sig Petra hårt i läppen för att inte låta. Kände blodsmaken när kroppen stelnade. Såg en stor sats duscha Mariannes ansikte medan hon själv satt och ryckte så omärkligt hon kunde.
En halv minut senare gick det även för Marianne. "Ååååååh!" stönade hon högt. Sprutades rakt i munnen medan hon skakade i den orgasm som slickades fram. Pressade fram sperman medan det fåtal män som fanns kvar klev fram.
Som i en dimma såg Petra hur kvinnan tog emot tre sprut rakt i munnen innan hon lutade bak huvudet och gurglade. Hur hon öppnade munnen och lät sin man filma i närbild innan hon svalde, visade att hon hade svalt. Drog sperma från kinderna och hakan till munnen. Slickade sig om läpparna. Visade tydligt hur hon svalde den medan hennes man filmade i närbild.
Redan innan tagningen var klar skämdes Petra ända in i märgen. Nu ville hon inget annat än komma härifrån.
Det kom som en lättnad när Marianne släppte av henne vid stationen så att hon kunde ta tåget hem. Men naturligtvis hade den nedrans kvinnan förstått vad som hade hänt. "Man måste uppleva det själv för att VERKLIGEN förstå", var det sista hon sade innan Petra slängde igen bildörren.
På tåget klottrade hon ner en del anteckningar. Anteckningar hon aldrig skulle kunna visa en annan människa. Och hela tiden ekade Mariannes avskedsord i hennes huvud.
De ekade fortfarande flera timmar senare när hon satt och red sin pojkvän. I ett svagt ögonblick övervägde hon att be honom att spruta henne i ansiktet. Sedan tänkte hon om. Hon hade aldrig låtit någon göra det, och Jonas skulle ändå inte vilja det. Han var inte sån. Det var ju därför hon var tillsammans med honom, för att han inte hade behov av att visa sin överhöghet. Så hon red vidare, tills han sprutade sin sats i henne.
Men inte ens en stunds älskog kunde få henne att glömma Mariannes ord.
Fler noveller av samma författare
Kommentarer
Helt lysande! Väldigt intressant tema. Det vore kul att få höra hur doktorsavhandlingen fortsätter och om Petra får en annorlunda syn på temat. Kanske handledaren kan ge henne en rejäl läxa uppe på instutionen för genusstudier...
Ahh, ännu en toppnovell av Felix!
Riktigt bra berättad med! Vi verkar verkligen tända på samma saker :)
Hoopas på en snar fortsättning med!
Kommentera denna novell
Du måste vara inloggad för att skriva kommentarer.
Mycket bra; välskrivet och kul, lagom provocerande idé där inledningen vittnar om viss inblick från författaren i kvalitativ forskningsmetodik.