Lina i omklädningsrummet med lärarna
Lina satt och skruvade på sig. Varenda gång SO-läraren, Per, lät blicken svepa över henne inbillade hon sig att han betraktade henne på ett alldeles särskilt sätt.
Det måste vara hennes överaktiva fantasi, bestämde hon. Det var dumt av henne att ha legat och fantiserat om honom igår kväll, om hur han hårt och bestämt tagit henne bakifrån. Men när hon tänkte så fick hon tillbaka fantasibilderna med en enda gående gång. Samtidigt lyckades Per fånga hennes blick, och hon kände skamset hur det hettade i ansiktet. Skit också.
Men det var inte det dummaste hon hade gjort. Hon borde ha låtit halsbandet hänga kvar på dörren till bastun där Per och två andra lärare haft en trekant medan hon tittade på i smyg. Istället hade hon hängt det bredvid Pers kläder, för att göra en markering. Vad var det för idioti? Hon hade helt enkelt blivit tagen av ögonblicket. Det skulle inte hända igen, bestämde hon.
Den intentionen varade knappt längre än lektionen. För precis när hon skulle slinka ut genom dörren hörde hon Pers röst: ”Lina! Har du tid ett ögonblick?” Han fick verkligen sluta att haffa henne så här efter lektionerna; klasskompisarna kunde ju börja undra vad det rörde sig om. Hon dröjde kvar, flackade lite med blicken för att slippa möta hans. Men när han väl hade stängt dörren och hon äntligen vågade sig på att som hastighet se honom i ögonen blev hon förbluffad över att se att han var precis som vanligt. Själv hade hon ben som gelésträngar, men så hade hon också både sett och fantiserat om en del.
”Ähm, halsbandet”, sade Per. Han lät torr i halsen, som om han behövde något att dricka.
”Äsch, det är bara ett dumt halsband”, sade Lina. Det hade varit hennes favorit, men nu hängde det ihop med en massa andra saker... saker som hon inte alls var säker hur hon kände inför.
”Jo”, sade Per, drog ut på ordet som om han försökte suga musten ur det. ”Men Johnny vill gärna återlämna det till den rättmätige ägaren...” Lina kände hur hjärtat började banka. Nej, nej, hon hade undvikit idrotten för att slippa idrottsläraren ända sedan hon upptäckte vad som pågick i bastun. Och hon ville inte bege sig dit själv en sen eftermiddag. Men Per gick på: ”Så jag tänkte... klockan fyra i eftermiddag. Jag kan följa med. Klockan fyra utanför idrottshallen. Blir det bra, Lina?”
”Jo, det blir det väl”, sade Lina. Hon kände hur hon kallsvettades. Visste inte riktigt hur hon kunde krångla sig ur det. Per verkade så väldigt angelägen... och... Att det skulle vara så jävla svårt att säga nej!
SO-läraren nickade. ”Då säger vi det”, sade han bara.
Han hade inte rört henne, inte antytt något olämpligt. Alltså måste allt vara ett utslag av hennes febriga fantasi, tänkte Lina när hon senare väntade på att klockan skulle bli fyra. Hon satt i datorsalen igen, låtsades leta upp information till ett grupparbete, men kunde bara tänka på en sak. Det skulle säkert gå bra. Hon behövde bara gå dit och tacka för att Johnny återlämnade hennes halsband. Kanske komma med någon krystad förklaring om varför hon inte varit närvarande på idrotten... Något som Johnny skulle kunna godta...
Redan fem i fyra stod hon nere vid idrottshallen. Behövde inte alls vänta länge på Per. Han marscherade rakt fram till dörren och drog upp den innan han vände sig till henne: ”Ska vi?”
Lite osäkert gick hon in genom dörren som SO-läraren höll upp åt henne. I korridoren var det lika tyst som de andra gångerna hon varit här. Hon tog några långsamma steg, hörde dörren slå igen bakom henne och kände plötsligt Pers hand mellan skulderbladen, hur han mer eller mindre föste henne framåt. Lina kände plötsligt hur hon blev alldeles het och rödblommig. Inte för att det var något med beröringen, men hon hade ju sett...
Det var när Per stannade utanför omklädningsrummet som Linas undertryckta onda aningar plötsligt slog ut i full blom. Hjärtat snörpte till och hon tvekade medan Per höll upp dörren. ”Varför ska vi in hit?” frågade hon tyst.
Per betraktade henne med en blick som antydde att svaret borde vara självklart. ”Därför att Per är här inne med ditt halsband”, sade han.
Varför här? Men Lina kom sig inte för att ställa frågan högt, utan gick förbi SO-läraren in i rummet. Johnny stod en bit in, med ryggen mot, alldeles intill duscharna. Som vanligt var han klädd i sina träningskläder. Han gav intryck av att vara lite fundersam, som om något upptog honom väldigt mycket. Så vände han sig mot dem, log mot Lina. Sträckte fram handen. Hon såg genast att han höll i hennes halsband.
Hon tog tag i det med en gång. Stoppade ner det i fickan. ”Tack”, sade hon blygt. ”Det var snällt av dig att återlämna det.” Vände sig om och tittade på Per. Tänkte säga: ”Är vi klara nu?”, men Johnny hann först.
”Jag kan vara ännu snällare än så.”
Lina stelnade till. Misstänkte nu att hennes misstankar bara varit allt för välgrundade. ”Vad menar du?” sade hon. Försökte låta stadig på rösten. Självsäker. Var samtidigt säker på att hon misslyckades kapitalt.
Johnnys anlete antog en bekymrad min. ”Du har inte varit på idrotten på sistone, Lina. Är det något som är fel?”
”N-Nej...”, sade Lina. ”Det bara...”, hon tystnade. Hade inget bra svar. Hon visste ändå vad Johnny tänkte säga.
”Om du fortsätter att vara frånvarande så kan du inte annat än få IG i betyget, det begriper du väl?”
”Jo”, sade Lina. Tanken hade slagit henne.
”Men din frånvaro behöver inte betyda så mycket. I själva verket skulle du kunna vara närvarande eller frånvarande, vilket du vill, och ändå få ett bra betyg.”
Något inom henne sade åt henne att inte ställa frågan. Hon ställde den ändå: ”Hur då?”
Johnny ryckte lätt på axlarna. ”Tja, om du t.ex. skulle klä av dig skulle jag kunna ha överseende med en hel del.”
”Nu?” sade Lina högt. Hon hade kanske inte väntat sig att han skulle vara så rättfram.
Idrottsläraren nickade. ”Jo, det var så jag tänkte...”
Lina tvekade. Läraren hade överträtt en gräns, det var hon klar över. Men erbjudandet var frestande. Om han bara inte hade en sådan stor... Hon hade ju sett... Hon fasade för att han skulle vilja... med den stora...
Medan hon funderade hann Per ta några steg fram, lade lätta händer på hennes axlar. ”Du behöver inte vara rädd, Lina. Johnny tänker inte skada dig.”
Av någon anledning trodde Lina honom. Inte för att det gjorde det som hände nu rätt, men det fick ändå vissa saker att anta nya perspektiv, hamna i ett nytt ljus. Att klä av sig behövde ju inte vara hela världen... bara man fick ut något av det. "Är det allt?" frågade hon. "Du får se mig naken och jag kan skita i att komma hit mer?"
Johnny smackade lite med läpparna. "Det kan vi ju alltid förhandla om." Han gjorde en konstpaus. "När du är naken."
Lina kände sig plötsligt alldeles yr. Hela situationen var helt sanslös. Men som driven av en osynlig kraft krängde hon av sig jackan. "Ska ni titta på, hade ni tänkt?"
"Det gör väl inget?" sade Johnny. "Om vi ändå ska se dig naken sen?"
Lina stod alldeles tyst och kände sig medens väldigt blyg. Hon borde vända på klacken och gå, men av någon anledning gjorde hon inte det. Tystnaden blev tryckande, väldigt tryckande. Oändligt långsamt tog hon tag i tröjan och drog den över huvudet.
Ett svagt leende syntes på idrottslärarens läppar. Han stirrade rakt på hennes behå utan att verka bry sig om att det var en trist modell i någon beige färg.
Lina ångrade sig nu, men insåg lika klart att det var för sent för det. Hon fumlade med händerna bakom ryggen, kunde av någon anledning inte hitta rätt. Kände plötsligt hur SO-läraren hade händerna där, hur han hakade upp behån. Han hängde den bredvid hennes tröja medan Johnny stirrade på hennes unga, nyexponerade bröst. Lina kände sig alldeles bortkommen nu, visste inte alls hur hon skulle reagera på lusten i hans ögon, eller på bulan som bara alltför tydligt växte fram i träningsbyxorna.
Hon sparkade av sig skorna. Knäppte upp jeansen. Drog dem av sig med nya snigelliknande rörelser. Hon var nästan helt naken nu. Bara det allra heligaste kvar, inkapslat i vita bomullstrosor. Johnny slickade sig om läpparna, tydligen bara alltför angelägen om att se... Hon tog ett djupt andetag, drog ner plagget och stod alldeles naken framför honom.
"Det var en fin syn", sade Johnny. "Det var väl inte så farligt?" Han gick ett varv runt henne. Lina stod där, som en stenstod, oförmögen att röra sig. Tänk om han skulle vilja... Hon vågade inte tänka den svindlande tanken, men hon var maktlös mot sina egna ögon när han kom inom hennes synfält igen och de sökte sig till den stora bulan i hans byxor. Per stod nu snett framför henne. Såg på henne, såg vart hennes ögon sökte sig. Hon ansträngde sig för att titta stelt åt ett helt annat håll, men det var försent.
"Är Lina nyfiken?" sade han.
Det började bulta hårt, hårt i hjärtat. Hjälp! Nej! skrek det i hennes huvud, du är inte nyfiken. Men det var hon. Hon kände Pers hand om hennes handled. "Johnny har säkert inget emot om du känner lite."
Hon sade inte att hon ville, men inte heller att hon inte ville. Lät honom ta hennes hand och placera den så att hennes fingrar låg utanpå den stora bulan i idrottslärarens träningsbyxor. Instinktivt märkte hon hur hennes fingrar grep tag i den. Hon förstod det inte. Men hon gjorde det, började röra handen fram och tillbaka.
Hon hörde hur idrottsläraren suckade förnöjt. Tittade upp på honom, såg hur han närmast åt upp henne med ögonen. "Vill du se den? Det är väl inte mer än rätt, när jag får se Lina?"
Hon hade redan sett honom, när hon spionerade på trekanten där i bastun, men hon nickade. Kände att hon inte riktigt behärskade sig själv nu. Tog undan handen så att Johnny kunde dra ner träningsbyxorna under pungen. Han var verkligen helt enorm. Lina kände hur det högg till i bröstet. Tänk om han ville... Det skulle aldrig gå...
Men han gjorde ingen ansats till att vilja eller göra något. Väntade tills hon placerade handen mot honom igen. Tog tag. Fingrarna nådde inte hela vägen runt, men det gjorde ingenting. Hon kände hur det ilade i henne nu... Började röra handen igen, fram och tillbaka... Stirrade nu enbart på den stora manslemmen, fascinerades av den... Var samtidigt lite ängslig. Vad förväntade han sig mer av henne egentligen?
"Lina", sade Per nu, mjukt, nästan omhändertagande. "Johnny kanske vill känna lite på dig. Är det okej? Det är väl inte mer än rätt när du får känna på honom?"
Hon nickade stumt. Allt kändes bara overkligt nu, som i en dröm. Johnny kunde väl få känna, bara han inte försökte med den stora...
Idrottsläraren sträckte fram handen. Hon flämtade till när hon kände hans oväntat lätta beröring mot hennes unga blygd. Kände hur ilningarna sköt uppåt genom hela kroppen när han smekte henne varsamt. Instinktivt började hon röra handen snabbare, kände hur Johnnys ena finger hamnade innanför blygdläpparna. Märkte plötsligt att hon blivit våt.
"Du är skön, Lina", sade han. Rösten lät annorlunda, som om han inte riktigt kunde behärska den. "Du har potential."
Hon rodnade. Potential? För vad? Jo, hon förstod nog, men ville inte riktigt förstå. Det började värka lite i handleden men hon fortsatte att bearbeta honom. Kunde inte riktigt låta bli. Allt var så svindlande. Hans finger hade hittat hennes öppning, rörde sig alldeles i utkanten. Hon hörde sig själv gny... Såg hur Per log, hur Johnny log... Fingret rörde sig uppåt, rörde sig mot den lilla lustknappen. Hon gnydde svagt igen. Kände sig svimfärdig nu.
Hon blundade. Kände hur värme strömmade genom kroppen. Blev medveten om hur Per rörde sig närmare. Kände fingrar mot sin ena bröstvårta. Den hade redan hårdnat lite och blev ännu lite styvare av beröringen. Hon andades tungt, sträckte instinktivt ut sin andra hand, trevade lite med fingrarna och hittade Pers gylf. Lade handen på bulan hon kände där.
Hennes andra bröstvårta blev föremål för hans fingrars uppmärksamhet. Samtidigt andades han på den första. Hon öppnade ögonen lagom för att se hur SO-läraren sög in den lilla knoppen mellan läpparna. Gnydde lite högre den här gången.
Johnnys hand manade henne nu att sluta bearbeta honom. Hon kände en svag besvikelse när han drog sig ifrån. Men det var bara för att ställa sig bakom henne, och under tiden fortsatte Per att smeka och kyssa hennes bröst. Snart hade hon idrottslärarnas armar om sig, där han ställt sig bakom henne. Hans båda händer letade upp hennes kön igen och hon darrade i benen när han lade fingrarna mot hennes lilla lustknapp.
Hans jätteorgan trycktes mot hennes stjärt. Han rörde sig mot henne. Hon kunde känna hur han kletade av sig lite på henne. Det kändes lite underligt, lite fel och lite spännande. För spännande. Hon lyckades röra ena foten åt sidan så att han hade lättare för att röra vid henne mellan benen. Hade Pers ansikte nära hennes. Såg hur han log. Såg hur han tog ett steg tillbaka och drog ner gylfen. Det högg till i henne. Hon insåg plötsligt att hon var helt i deras våld, och att hon inte visste vad de hade för planer för henne.
Så blundade hon igen när beröringen mellan hennes ben tilltog i intensitet. Såg inte vad Per gjorde, men kände plötsligt hans andedräkt mot brösten igen, flämtade till när hon plötsligt insåg att han tryckte sitt organ alldeles mot hennes öppning. Hon hade fantiserat om att ha honom i sig, men nu... "Jag - jag har inget skydd", viskade hon.
Men Per gjorde ingen ansats att tränga in i henne. Istället tryckte han bara med styvnaden mot henne medan han slickade på hennes bröstvårtor. Bakom henne gned sig idrottsläraren lite hårdare mot hennes stjärt. Hon kände hur han andades henne i nacken så att huden knottrade sig. Kände temperaturen mellan benen stiga ytterligare.
Hon öppnade ögonen och tittade ner. Såg hur Per höll om sin styva lem, hur han nu började röra handen fram och tillbaka. Kände hur idrottsläraren tryckte hårt mot henne nu, gned sig mot hennes stjärt. Pillade på hennes lilla knapp samtidigt så att hon undrade hur hon lyckades hålla sig upprätt.
Så stönade han högt i hennes öra. Hennes rygg kändes plötsligt våt och kladdig och hon förstod att han höll på att komma. Mer och mer vätska hamnade på hennes unga hud. Hon började darra okontrollerat, skaka... Flämtade högt när Pers organ flyttade sig åt sidan. Medan hon försvann bort märkte hon dunkelt hur han rörde handen snabbare, andades högt... Hon skakade fortfarande svagt när hans utlösning flödade ut över insidan av hennes lår och snabbt började rinna nedåt...
Männen hjälptes åt att hålla upp henne. "Har vi en överenskommelse?" sade Johnny. Hon nickade matt. "Bra", sade Johnny. "Du kanske ska duscha av dig innan du går."
Så var hon plötsligt ensam i omklädningsrummet. Sjönk ner på bänken och bara satt en lång stund medan lärarnas klet stelnade på hennes kropp. Långt om länge tog hon den där duschen, klädde på sig och försvann ut i den sena eftermiddagen. Fick bannor av sin mamma som undrade var hon hade blivit av. Fick värma sin middag i mikron.
Hon kunde såklart inte tala om vad som hade hänt. Inte för överenskommelsens eller betygens skull, utan för att hon visste vad som skulle hända om hon berättade. Alla skulle anta att hon kände sig kränkt och utnyttjad, att hon rent av mådde dåligt av det som hänt.
Men det gjorde hon inte. Klart att hon hade blivit utnyttjad, men det hade varit spännande - nervöst i stunden, men samtidigt vansinnigt spännande. Om hon sade det skulle alla bara anta att hon var sjuk i huvudet, skicka henne till kuratorn eller någon hjärnskrynklare. Aldrig i livet!
Klart att det var så in i helvete fel, allting. Men livet hade aldrig känts mer spännande. Allra helst som Lina förstod att ingenting slutade här.
Fler noveller av samma författare
Bra fortsättning. Jag längtar efter nästa avsnitt.