Eklips - Del 1
Författare: asinonisa Datum: 2011-03-05 23:43:25
E-post: centurionqueen@live.com
Läst:
23 046 gånger
Betyg: 4.6 (5 röster) 2 medlemmar har denna novell som favorit
VARNING: Denna del innehåller: BDSM, bondage, förudmjukning, spanking, piercing och tortyr i olika former. Om något av detta anses stötande, läs ej vidare.
-Allt i novellen är ren fantasi-
Världen Yrelgrad hade sedan urminnes tider regerats med järnhand och förtryck av den omåttligt onda
gudinnan och diktatorn, Tiara.
Folket i Yrelgrad hade det minst sagt dåligt, med svält, fattigdom och lidande. Men det var en sak
som fick dem att fortsätta, löftet om återgälld och hämnd.
Legenden om gudinnan Tiara förtäljer om en vecka var 500:e år när månen blockerar solen, och gudinnans
annars oövervinnerliga krafter förminskas betydligt.
Denna legendariska vecka skulle ta plats om bara 5 dagar, och runt om i världen var förberedelserna
i full gång. De senaste 500 åren hade folk fyllda med förhoppning berättat storslagna sagor om hur
Tiara hade förödmjukats och torterats bortom förstånd, oavbrutet i nästan en hel vecka. Och snart
var tiden inne igen.
Tiara tittade förstrött ut från den storslagna balkongen i hennes ofantligt stora och lyxiga slott.
Gudinnan hade sitt höftlånga nattsvarta hår uppsatt i en invecklad knut med diamantförsedda hårspännen,
och bar en näst intill genomskinlig silkes klänning med kostliga broderier och ädelstenar. Silket
i klänningen var så otroligt lent, att det enda som överträffade det, var gudinnans bleka hy. Som
ingen hade tillåtits röra vid, de senaste 5 generationerna.
Det sades att hennes ögon var som rubiner i natthimlen, och att hennes skönhet endast ut skens
av hennes grymhet. Oräkneliga mängder människor hade dött bara för hennes nöje, och fler skulle det bli.
Hon skådade ut över landskapet med dalar och berg, sjöar och hav, som allt tillhörde henne. Runt
omkring i staden nedanför sprang folk omkring som myror, och förberedde för en vecka hon sent
skulle glömma. Oräkneliga piskor i olika slag, obarmhärtiga tortyrredskap, samt fängsel och bojor i
alla olika former och material, höll allt på att tillverkas. Tiaras ena hand, med långa vassa
naglar, sökte sig långsamt upp till hennes perfekta runda bröst. Hennes tankar svävade iväg 500 år
tillbaka i tiden, hon mindes allt hon genomgått den veckan, och kände att hon blev våt av bara
tanken. Hon undrade vad för nytt myrorna där nedanför hade planerat denna gång, och sjönk graciöst
ner i en rikligt utsmyckad soffa på balkongen. Hon visste att hon var odödlig även denna vecka,
men att hon skulle sakna sin oskadlighet, och styrka.
"Fem dagar kvar.." sa hon tyst till sig själv, medan hon började måla sina naglar svarta, enligt
traditionen.
Fem dagar senare, öppnades portarna till Tiaras slott för första gången på flera år, och ut på
den stora marmortrappan steg gudinnan ensam ut. Det var fortfarande över en timme kvar till
solförmörkelsen, och hon trippade elegant ner för de många trappstegen mot folkmassan.
Det var i blandad rädsla och förundran som havet av folk skingrades när Tiara bestämt
klivade över den stora gårdsplanen, iklädd en skimrande svart rustning och med det långa håret
utsläppt på ryggen.
Tiara fortsatte genom den stora staden i en lugnt takt, och den gigantiska folkmassan följde henne
som en myrstack efter socker. Överallt i den stora folkmassan syntes folk som hotfullt
vred sina piskor och rasslade med kedjor.
Tillslut var de ute ur staden och månen täckte nu halva solen, det märktes att folk började bli
modigare nu, och avståndet till gudinnan hade minskat avsevärt.
Plötsligt var det någon som inte kunde hålla sig längre och sprang fram och slängde sig mot Tiara,
som enkelt duckade och klöv honom i två, med handen i en fontän av blod. Det gick ett sus genom
folksamlingen, men Tiara fortsatte oberört fram till skogsbrynet av den uråldriga Sanuskogen.
Enligt traditionen skulle gudinnan när månen täckte solen helt, med fem minuters försprång ta sig ut
i skogen och folket skulle sedan gå ut på jakt efter henne, och om de hade tur infånga henne innan
veckan var slut. Innan jakten började fick folket enligt traditionen välja ut tre av hennes behörigheter
för att underlätta infångandet. Listan skulle vara skriven, och levereras till henne just precis nu.
Tiara lyfte blicken och fick syn på en smal gosse som försiktigt klev fram ur folkhopen mot henne, med
ett ihop rullat dokument i handen.
"Patetiska kryp" tänkte gudinnan för sig själv, när hon tog emot pergamentrullen.
Gossen flydde snabbt tillbaka till folket.
Tiara rullade eftertänksamt upp rullen och började läsa.
-Svärd
-Sköld
-Skor
Hon rullade ihop pergamentet igen, och släppte det på marken. Hon log inombords, "De stackars kräken
visste inte att hennes sylvassa naglar var bättre vapen än något svärd. Skorna var dock något nytt."
Hon spände av sig svärdet och tryckte ner det i den hårda marken. Hon tog sedan av sig den stora
skölden hon hade haft på ryggen. Till sist hukade sig Tiara ner och tog av sig stålskorna som var
en del av rustningen. Hennes svartmålade naglar glänste i de få solstrålarna som fortfarande passerade
förbi månen.
Hon tog sedan några smidiga steg ut i den mörka skogen, det svala gräset kändes skönt under hennes
bara fötter. Tiara försvann in i skogen, och folket började räkna till 300.
När de var klara myllrade de med vapen, nät, kedjor, piskor och rep i händerna, ut i den stora skogen.
Den legendariska jakten hade äntligen börjat.
Sanuskogen var en av de äldsta skogarna på kontinenten och de stora furorna vajade sakta i den svala
vinden, marken var till stor del täckt med mossa och på de gamla trädstammarna växte lavar i olika
färger.
"Får se nu om de krypen har lärt sig något nytt efter alla dessa år." Sa Tiara för sig själv samtidigt
som hon lyfte blicken mot den nu mörka himlen. Eklipsen var komplett. Detta betydde att hennes styrka,
snabbhet, och sinnen, var bara en tiondel av sin normala kapacitet. Dock fortfarande långt över vad någon
vanlig dödlig kunde ha. Hennes magi var helt borta, och hennes diamant hud var reducerad till en
normal människas hud. Men hon var fortfarande odödlig och helade snabbt sår och skråmor.
Tiara såg sig om, hon stod i en smal glänta täckt fylld högt gräs och buskar,
långt borta hördes människornas upphetsade röster, och ljudet från grenar som knäcks då
hundratals personer trängde sig in i den mörka skogen.
Enligt traditionen skulle gudinnan göra allt hon kunde för att inte bli infångad, och Tiara tänkte låta
människorna jobba hårt denna gång.
Hon tog några lätta steg ut i gläntan, och vände sig om. "Schwoosh!" En pil for förbi strax ovanför
hennes huvud.
"Hur kunde de redan vara ikapp?" Tänkte hon, medan hon spanade in bland träden. Strax fick hon syn på tre
ryttare som kom ridande i full galopp.
De närmade sig i hög fart och med laddade pilbågar, men när de märkte att Tiara bara stod där mitt i gläntan
utan att ens försöka fly, verkade en förvirring sprida sig bland ryttarna.
Denna lilla tvekan var allt gudinnan behövde, och hon sprang fem snabba genom gläntan, duckade två pilar
och fångade den tredje i handen. Hon var framme vid ryttarna och gjorde ett högt hopp, och körde pilen genom
ansiktet på den första ryttaren, som föll skrikande ner på marken.
Hon gjorde sedan en bakåtvolt från hästens rygg och landade bakom en annan ryttare. Det verkade inte ens
som att ryttaren uppfattade vad som hänt innan de sylvassa naglarna på gudinnan skar strupen av honom.
Den tredje ryttaren vände om i panik och flydde tillbaka mot folkmassan.
Hon skrattade högt, och torkade bort blodet från de nätta händerna på en av ryttarnas mantel.
Tiara sprang djupare in i skogen, hon passerade en smal stig och en liten göl. Hon fick syn på en
patrull på kanske tio man. De hade inte fått syn på henne än, och hon tog tre steg bakåt för att ta sats.
"Ahhh" Utstötte hon då hon trampade barfota in i en nässelväxt. Männen i patrullen hörde henne och kom
redan springande ditåt.
Tiara försökte avgöra vad männen hade för typ av fängsel med sig, och när hon upptäckte att de bara hade
läderbojor och rep samt något form av betsel som såg extra ondskefullt ut, tänkte hon "Detta kan bli
roligt!" för sig själv.
Hon höll upp händerna och tecknade att hon gav upp. Detta var det bland de roligaste Tiara visste, att
låta sig infångas bara för att sedan bryta de svaga läderbojorna och sedan i en blodfest
döda de stackars männen. De tio männen skapade snabbt en cirkel runt henne, och närmade sig med dragna vapen.
"Ojdå det verkar som om jag redan är infångad!" Sa Tiara med tillgjord besvikelse i rösten.
Männen närmade sig försiktigt, och när de var inom räckhåll satte fem av dem sina svärd mot hennes strupe.
De fem tömde sina väskor i mossan, olika former av fängsel, bojor och en tjock svart halskrage av läder
föll ut.
Tiara kände att det pirrade mellan benen, när två män tog sig närmare höll fast henne hårt, medan en tredje
spände av henne rustningen. De tryckte sedan ner henne på knä och fäste tjocka läderbojor runt hennes
smala handleder. En av männen tog ett stadigt tag om hennes hår och tvingade hennes huvud bakåt.
De hjälptes sedan åt att sätta på henne läderkragen, och fotbojor.
När allt var på plats kom en gosse fram med det hemska betslet. Hon öppnade villigt munnen och tog emot
järnkolven, medan två män spände fast läderremmarna runt hennes huvud.
"Hon ser inte så farlig ut nu va?" Sa en av männen, och gav den fjättrade gudinnan ett hårt rapp med sin
piska.
"Åh vad hon hade saknat den känslan!" Tänkte Tiara när fler rapp träffade henne över hennes nu bara överkropp.
Hon gav ifrån sig gällt litet skrik när ännu ett piskrapp sved till över hennes bara skinkor. Och det verkade
som att männen njöt lika mycket som hon själv.
Efter kanske trettio piskrapp verkade de som om männen hade bestämt sig för att ta henne tillbaka till
folkmassan.
Gossen tog upp ett blås horn och signalerade till de övriga att de infångat gudinnan, samtidigt som en man
kom fram till henne och fäste en lång kedja vid hennes halskrage. Alla tio männen hade stoppat ner sina
svärd sedan länge och, det var nu dags för Tiara att ta sig loss och ge sig vidare ut i skogen. Hon hade
ingen större lust att bli satt i järnbojor och förd till staden så pass tidigt i veckan.
Hon spände armarna och bröt med lätthet sönder sina läderbojor. Hon hukade sig sedan ner och slet sönder
fotbojorna också, till sist ryckte hon sönder betslet och slängde det på marken. Männen hann knappt
uppfatta vad som hänt, men drog sina vapen. Tiara visste att de var för sent ute och att hon snart skulle
vara långt borta. Hon tog tag med båda händerna om sin svarta halskrage, och slet. "Vad är det här?!" tänkte
hon förvånat, när kragen höll hennes ryck.
Hon såg i ögonvrån att hundratals människor kom springande från alla håll nu. "Vad var det för fel?" Hur
kunde en simpel läderkrage hålla hennes styrka. Hon ryckte igen, och igen.
Snart var det fullt med människor runt henne, och många slängde sig över henne, och en slagsmål bröt ut.
Men med så många mot sig samtidigt kunde Tiara inte göra mycket, och hon övermannades snabbt. Hon hörde
rasslandet av kedjor då hon fängslades i tunga kedjeförsedda bojor. Det satte säkert fyra till fem bojor
runt hennes smala ben. och dubbla par runt hennes handleder. De satte även ett tjockt järnbälte runt hennes
smala midja, och det kalla stålet fick henne att rysa.
Hon visste att det var över nu. Hon hade aldrig blivit infångad så tidigt förut, och hon kände rädsla
för första gången på århundraden. Förra gången hade hon blivit fängslad efter ett dygns jakt, och hade
tvingats genomlida sex full dygns tortyr och förödmjukelse, hon hade knappt behållit sitt förstånd då.
Nu skulle det bli sju dygn istället. Tiara ryckte förtvivlat i sina kedjor, men till ingen större nytt.
En man med en grym min kom fram till henne, och tog tag i hennes vänstra bröst, och tryckte en tjock nål
genom Tiaras bröstvårta. "Ahhhhh" Hon hade känt den smärtan många gånger förut, men första piercingen var
alltid extra obehaglig. Mannen piercade även hennes andra bröst snabbt, och fäste sedan stålringar genom
hennes bröstvårtor. Ringarna var fästa vid långa tunna silverkedjor som sedan gavs åt olika personer i
folkmassan, och de turades om att tortera gudinnans perfekta bröst, genom att rycka i kedjorna.
Ett trettiotal kedjor fästes sedan i hennes olika fängsel och gavs till olika personer.
En kvinna sprang sedan fram till Tiara och tryckte in en ball-gag i hennes mun. När allt var på plats,
tvingades Tiara krypa som ett djur genom skogen tillbaka mot staden, med obarmhärtiga pisksnärtar som
träffade henne överallt där det fanns bar hud. Mer än en gång tvingades hon krypa genom nässelsnår och
taggiga buskar, tills de äntligen var ute ur skogen.
Detta skulle bli en lång vecka för Tiara.
Fler noveller av samma författare
Gillar historien och att du ger dig tid att bygga upp den.Ser fram emot en fortsättning.