Julias skolvecka - Tisdag

---

---

Hon kände inte igen personen som tittade på henne. Den brännande blicken fick henne att vilja dra sig undan, att gömma sig. Vem var hon? Vem var det som stod där och stirrade på henne? Julia betraktade henne nerifrån och upp, nästan i smyg, rädd för att bli upptäckt.

Höga klackar som fick hennes ben att se ännu längre ut än de redan var. Välsvarvade, solbrända ben endast dolda av en minimal veckad kjol som slutade precis nedanför hennes fasta, vältränade rumpa. Den platta magen skymtade i skarven mellan kjolen och det vita linnet. Hon bar ingen behå, och de runda brösten verkade nästan vilja hoppa ut ur den generösa urringningen. Runt hennes smala hals hängde en tunn kedja i vitt guld. Det långa blonda håret var uppsatt i en hög hästsvans som slingrade sig ner längs hennes smala rygg.

Var det här verkligen hon? Julia hade svårt att smälta förvandlingen. Hon hade alltid varit rädd för uppmärksamhet. Alltid försökt hålla sig i bakgrunden. Valt kläder som gjort att hon smält in, eller ännu hellre, gjort henne osynlig. Nu, när hon såg sig själv i spegeln, insåg hon att den tiden var över. Om hon gick såhär till skolan skulle hon inte längre vara osynlig. Hon skulle få uppmärksamhet. Väldigt mycket uppmärksamhet. Hon svalde nervöst, kände hur det pirrade i magen, men hörde sedan magisterns ord eka i huvudet. Det var dags att gå till skolan.

När hon öppnade entrédörren och möttes av sorlet från korridorerna kändes det åter som om benen skulle vika under henne. Hon drog ner kjolen så gott det gick, men den ville knappt täcka skinkorna. Hon kunde inte förstå hur hennes syster hade klarat av att bära dessa plagg utan att skämmas. Med blossande kinder tog hon sina första steg in i skolan sedan förvandlingen. Hon vågade inte möta elevernas blickar där hon långsamt gick genom korridoren till sitt klassrum. Hon kände hur de stirrade, hur deras ögon brände djupa märken i hennes nakna hud. Några viskade, några fnissade, andra vände sig om och pekade. Hon försökte att inte se, att inte höra, men de var så många.

Lättad nådde hon till slut klassrummet. När hon öppnade dörren insåg hon dock att det inte skulle vara lättare där. De flesta andra var redan på plats och satt vid sina bänkar. Alla blickar vändes unisont mot henne där hon stod som förstenad i dörröppningen. Det var helt tyst. Hon tittade sig osäkert omkring, det var som om hon glömt var hon brukade sitta. När hon såg sin plats skyndade hon sig dit på ostadiga ben. Hon kände hur allas huvuden följde hennes varje rörelse. Till och med lärarinnan verkade mållös. Hon satte sig ner och korsade benen det första hon gjorde. Några av killarna satt vända mot henne och stirrade med öppna munnar. Och det var inte hennes ansikte de tittade på. Plötsligt kände hon sig skamligt billig. Klyftan mellan hennes bröst kändes djupare än någonsin och kjolen hade aldrig varit så kort.

Lärarinnan återfick snart fattningen och fortsatte lektionen. Det tisslades och tasslades en del bland Julias klasskamrater, men efterhand lugnade det ner sig. När lektionen var över väntade hon tills alla andra hade gått innan hon reste på sig. Hennes fröken stoppade henne innan hon hann gå ut.

- Julia?
- Ja?
-Kan du komma hit ett slag?

Julia gick fram till katedern.

- Hur är det, frågade fröken.
- Jo, det är väl bra, svarade Julia osäkert.
- Vad fint klädd du är, sa fröken och synade henne från topp till tå. Du ser så … annorlunda ut.
Julia kände hur kinderna började hetta igen.
- Ja, jag vet inte... Jag bara, jag ville prova något nytt....
Fröken tittade på henne med en fundersam blick, som om hon funderade på vad Julia hade i kikaren.
- Ja, hur som helst så ville rektorn att du skulle titta förbi hos honom när du hade tillfälle.
- Rektorn? Varför då?
- Det vet jag inte. Du får väl gå dit och se efter. Det är säkert inget att vara orolig för.

Julia lämnade klassrummet med ännu mer ont i magen än hon haft när hon kommit in. På vägen till rektorn gick hon med fortsatt nersänkt blick. Det viskades högre och högre, och hon hade svårt att manövrera sina skakiga ben på de milshöga klackarna. ”Hora”, mumlade någon när hon gick förbi. ”Luder” hörde hon från någon annan.

Det var precis denna form av uppmärksamhet hon alltid varit rädd för. Hon kunde vakna kallsvettig om nätterna från en dröm som utspelat sig i liknande scenarion. Ibland var hon helt naken, blottad för hela mänskligheten, med allas blickar och hånfulla leenden riktade mot henne. Man pekade, skrattade, kastade glåpord och applåderade. Nu var hon inte riktigt naken, men det kändes lika illa.

På dörren till rektorns rum satt en utklippt serie. Det var från Knasen. Den handlade om någon överste och hans lättklädda sekreterare. Julia visste att rektorns sekreterare avskydde den där seriestrippen, och att hon avskydde rektorn. Han körde med all sin personal, men inte tillnärmelsevis lika mycket som han körde med Birgit.

Julia knackade försiktigt på dörren.

- Kom in.

Hon öppnade och gick in. Rektor Holger Berg satt vid sitt skrivbord och bläddrade igenom en bunt med papper. Han tittade inte upp när Julia kom in. Hon stängde dörren bakom sig och stod sedan ett par sekunder utan att veta var hon skulle ta vägen. Hon drog lite i kjolen och såg sig omkring. Det var ett stort kontor. Utsikt över hela skolgården. Hon såg hur några av hennes klasskamrater stod i en klunga nere vid parkbänkarna. Vad pratade de om? Det var nog ganska lätt att räkna ut.

Efter en stund lade rektorn ner pappersbunten och tittade upp. Hans blick var svår att möta. Julia kände hur den genomborrade henne, och hon undrade om han kunde höra vad hon tänkte.

- Julia. Välkommen, sa han och pekade mot stolen som stod framför hans skrivbord.
- Tack.

Han granskade henne när hon satte sig ner, han verkade klä av det lilla hon hade på sig med sin påträngande blick. Hon korsade benen och gjorde sitt bästa för att skyla de ytor av hennes kropp som kändes mest exponerade.

- Har du lektion nu?
- Nej, vi har rast.
- Jaha, ok. Men då har du inte bråttom då, mumlade rektorn.
- Va, sa Julia osäker på om hon hört rätt.
- Nej, jag bara pratade för mig själv, svarade han och log ett urskuldande leende.

Julia hade inte varit hos rektorn någon gång tidigare under sin skoltid, det hade aldrig funnits någon anledning, vilket givetvis gjorde henne än mer nyfiken på vad anledningen var att hon satt där nu.

- Jag satt och tittade igenom dina betyg här, sa Holger och pekade på ett papper.
- Jaha, varför... då?
- Jag vill hålla lite koll på mina elever. Se så att allt flyter på som det ska. Tycker du det?
- Tycker vad?
- Att allt flyter på som det ska?

Julia ville skrika rätt ut: ”Nej! Ingenting flyter på, allt håller på att gå åt helvete. Hjälp mig, snälla.”
Men hon vågade inte, fick inte fram något. Istället pressade hon fram ett osäkert leende.

- Ja, det tycker jag.
- Mhmm. Mm.
Rektor Berg suckade och skakade lite lätt på huvudet.
- Vill du vara så vänlig att resa på dig Julia.
- Resa på mig, varför?
- Gör som jag säger nu, så ska jag förklara för dig alldeles strax.
Julia ställde sig långsamt upp.
- Bra. Och så går du fram till fönstret.
- Men … varför?
- Julia!
Magvärken kom tillbaka, men hon vågade inget annat än att göra som han sagt.
- Såja. Ställ dig riktigt nära fönstret. Så att du har näsan alldeles nära glaset, och så tittar du ut.

Julia kände hur det kalla glaset snuddade vid nästippen när hon lutade sig över elementet. Hon såg hur eleverna sprang och stojade på skolgården, fullständigt bekymmerslösa, fria. Hon hörde hur rektorn reste på sig. Hur han kom närmare. Snart stod han precis bakom henne. Hon kunde nästan känna hans andedräkt i nacken, men hon vågade inte vända sig om.

- Ser du dina kamrater därute? Ser du dem?
- Julia nickade, oförmögen att få fram ett ljud.
- Jag förstår att magister Ek har tagit ett allvarssamtal med dig.
Blodet frös till is i Julias ådror. Det var som om någon kört in en istapp i ryggen på henne.
- Och det var ett bra samtal vad jag förstår. Han tycks tro att du lämnade samtalet något visare om hur saker och ting går till här på vår skola. Det är, som magister Ek förklarade för er, jag och min lärarkår som sätter agendan här. Kort och gott: Vi bestämmer, ni lyder - du och dina kamrater där ute. Har du förstått?
Julia nickade igen, alldeles yr av förvirring och rädsla.
- Förlåt, jag hörde inte?
- Ja, rektor Berg, jag förstår.
- Så bra. Så bra.

Rektorns andetag blev allt tyngre och tyngre, och nu kände Julia tydligt hans andetag klibba i nacken på henne.

- Jag förstår även att ni gjorde en överenskommelse, du och magistern, stämmer det?
- J-ja...
- Just det. Och såvitt jag kan se har du följt överenskommelsen till punkt och pricka. Men som sagt, det är så vitt jag kan se. En viss del av denna överenskommelsen kan jag i nuläget inte avgöra om den har uppfyllts eller inte.

Plötsligt kände hon hur ett finger snuddade vid hennes midja. Det rörde sig sakta längs linningen på hennes kjol, och fortsatte ner längs kjolen innan det åtföljdes av resten av handen. Hon darrade i hela kroppen när rektorns hand smekte hennes rumpa.

- Vet du vilken del jag pratar om?

Hon tittade på sina skolkamrater. De hade ingen aning om vad som pågick på rektorns rum. Skulle det göra någon skillnad om de gjorde det? För dem var hon bara en hora ändå. Bara en slampa som ville ha uppmärksamhet. Hon förtjänade det, hon förtjänade vad rektorn än skulle göra med henne. Julia blundade.

- Ja, rektor Berg, jag vet.

Hans hand rörde sig över hela hennes stjärt, klämde till emellanåt om det fasta hullet, fortsatte ner mellan låren. Julia kände hur hon ryste där hon stod lätt framåtlutad över elementet med pannan mot fönstret. Nu letade sig handen upp längs hennes ena lår, upp under kjolen och till hennes bara skinkor. Rektorn klämde hårt om ena skinkan och fortsatte sedan framåt. Hans fingrar nådde hennes nakna venusberg och gled långsamt längs hennes blygdläppar.

- Mm. Inga trosor. Duktig flicka. Du har verkligen gjort ditt yttersta för att hedra avtalet, det råder det ingen tvekan om.

Han lät pekfingret glida försiktigt in i hennes vulva medan han med andra handen särade på hennes ben. Hon gled längre ner och var tvungen att svanka med ryggen för att kunna behålla balansen. Hon kände hur hans finger trängde allt djupare in i henne och snart åtföljdes det av ytterligare ett. Han smekte girigt hennes kropp med den andra handen. Hennes smala midja, den platta magen, de mjuka brösten och de små bröstvårtorna.

Rektor Berg drog ut fingrarna ur Julias sköte.
- Bra att du svankar för mig. Det gör det så mycket lättare.
Hon hörde hur han knäppte upp skärpet på sina byxor och sedan drog ner dem. Det svartnade nästan för henne, och hon tog spjärn med båda händerna mot elementet. Han hasade upp hennes kjol och drog sin stenhårda kuk mellan hennes skinkor.
- Du är så oerhört vacker. Jag vet inte om jag har varit med om maken till sexig elev i alla mina dagar. Och klädseln gör verkligen din otroliga kropp rättvisa. Du måste lova mig att aldrig mer dölja din fantastiska kropp bakom gråa paltor igen. Kan du lova mig det, Julia?

Hon kände hur tårarna höll på att sippra fram medan hans kuk närmade sig hennes oskyddade sköte, men hon nickade. Han trängde in i henne med oförsiktig kraft. Det var som om han skulle genomborra henne, inte bara med blicken, utan nu också med sin stora lem. Det kändes som hon skulle sprängas. Han tryckte in hela manligheten ända in till roten och hon skrek till. Hon öppnade ögonen och tittade ut, rädd att hennes skrik skulle höras ut på skolgården. Hon såg hur en tjej i parallellklassen tittade upp mot henne. För ett ögonblick verkade det som om hon tittade rakt på henne. Julia kände hur hjärtat bultade. Såg hon? Visste hon? Men sekunden senare tittade tjejen bort och gick iväg. Skolgården var tom.

Holger började pumpa hennes trånga hål med full kraft. Han höll ett fast tag om hennes stjärt och tryckte in sin kuk gång på gång. Julia gnydde av smärta när han fyllde upp henne och det fick rektorn att forcera ännu hårdare. Han stönade djupt när hennes slidmuskler klämde om hans spränghårda kuk. Julia försökte slappna av och tänka på något annat. Hon visste inte hur länge han höll på, men det kändes som om han skulle slita ut henne.

Snart ökade både hans andning och takt och i ett närmast furiöst tempo knullade han henne med sina sista krafter. Han tog tag om hennes bröst och tryckte sig mot henne. Han kysste henne i nacken och sög in hennes örsnibbar i sin mun. Med sina ben särade han på hennes ben så mycket det gick för att komma in ännu längre i henne, och sedan kunde han inte stå emot längre.

När han tömde sin vätska i henne skrek han rätt ut. Julia sjönk ihop på golvet, alldeles utmattad.
Rektorn flämtade och tog stöd mot fönstret. Innan hon hann göra ett försök att resa på sig ställde han sig framför henne och tryckte sin kuk mot hennes ansikte. Hon hade inga krafter kvar och lät honom köra in sin kladdiga lem i hennes mun. Han tog tag om hennes huvud, ena handen höll i hästsvansen och den andra om hennes haka, och så tryckte han in kuken så långt det gick.

Julia gjorde sitt bästa för att inte börja kvälja. Hon kände samma känsla som när magistern hade munknullat henne. Känslan av att luften höll på att ta slut, av att käkarna skulle brytas.

Hon trodde att rektorn skulle nöja sig med att få sin kuk tvättad, men till sin förskräckelse märkte hon snart att han började styvna igen. Den växte och blev hårdare där inne i hennes svalg och rektorn höll ett fast tag om hennes huvud och knullade henne lika hårt i munnen som han nyss hade gjort med hennes ömmande fitta. Det rann saliv blandat med sperma ur hennes mungipor längs hennes hals och ner i den djupa klyftan mellan hennes blottade bröst.

Holger Berg sköt dagens andra sats rätt ner i strupen på den försvarslösa Julia. Hon lyckades svälja det mesta och han drog sig ur henne med ett förnöjsamt stön.

Han drog på sig byxorna igen och satte sig vid sitt bord. Julia satt orkeslös kvar på golvet.

- Det är elevkontakten som är det bästa med mitt arbete. Det är i mötet med er ungdomar som man verkligen känner att man kan göra skillnad. Jag hoppas att du känner att vi gör vårt bästa för att få dig att utvecklas. För att nå din fulla potential. Känner du det?

Julia torkade sig om munnen. Hon tittade på rektorn. Såg hans självgoda blick. Hon kände fortfarande smaken av hans kuk.

- Ja, svarade hon kort.
- Vad bra. Då kan du gå, jag tror du har lektion nu.

Julia reste sig mödosamt. Det smärtade i hennes underliv, och hon kände sig smutsig och skamsen.
Hon gick mot dörren.

- Julia, vänta lite.
Hon stannade upp. Rektorn reste på sig och gick fram till henne.
- Bara så du vet, vi kommer att hålla koll på dig. Så att du följer avtalet. Var beredd på det. När som helst kan det hända att en lärare undersöker om allt står rätt till. Och det behöver inte vara jag eller magister Ek. Det finns ju fler lärare på skolan. Bara så att du vet.
Han daskade till henne på rumpan.
- Seså, gå nu. Vi ses nog snart igen.

Julia gick ut.

---

---

Fler noveller av samma författare

Titel	Kategori	Betyg	Datum
Julias skolvecka - Onsdag	Age play	4.3	6/2-11
Julias skolvecka - Tisdag	Age play	4.2	16/1-11
Julias skolvecka - Måndag	Age play	4.2	8/1-11

Kommentarer

Kommentera denna novell

Du måste vara inloggad för att skriva kommentarer.