Hemlighetsfull
Författare: anonymwriter Datum: 2011-01-09 22:14:23
Kategori: Homo
Läst:
19 358 gånger
Betyg: 4 (7 röster) 1 medlem har denna novell som favorit
Skolans festkommitté hade anordnat en maskerad för alla elever som gick sista året på gymnasiet.
Man fick ju passa på att festa och ha kul innan man slängdes in i "den tråkiga världen", som Jimmy kallade det. Veckor innan festen hade han hört klasskompisarna prata om vad de skulle klä ut sig till, och hur de skulle göra sig själva oigenkännliga.
Själv hade Jimmy inte några större problem med vad han skulle klä ut sig till. Hans mammas förslag var Harry Potter, eftersom han redan var lite lik honom. Först tänkte Jimmy vägra totalt, men ju mer han tänkte på det, desto mer gillade han idéen. Han var ju faktiskt lite lik honom, det skulle inte behövas så mycket förberedande. Och Jimmy, som helst ville ha saker gjorde snabbt, klagade inte på den punkten.
- Allt som behövs är ju att måla ett ärr i pannan och bära runda glasögon, lätt som en plätt!
Ett mysterium kvarstod dock. Lukas vägrade berätta vad han skulle klä ut sig till. Hur mycket Jimmy än bönade, hotade och lockade så gav han inte med sig. Vilket var mycket frustrerande för Jimmy.
- Snälla, snälla, snälla berätta vad du ska va. Jag har ju sagt mitt!
- Men ditt val var ju självklart, svarade Lukas, och nej, jag säger inget. Så sluta försöka få mig att säga nåt.
Jimmy hängde trumpet med huvudet och sneglade på Lukas under lugg. Han tänkte pröva ledsna hundögon-tricket.
- Snälla? sa han och tittade på Lukas.
- Åh, nej. Nej, nej, nej! sa Lukas och slog händerna för ögonen. Du vet att jag är svag för sånt! Fusk! Orättvist!
Jimmy log för sig själv och makade sig närmre.
- Snälla? sa han igen, fortfarande med ledsna hundögon. Yes! Den planen funkar alltid.
De höll på en bra stund, tills Lukas hotade med att ge Jimmy en käftsmäll.
- Visst, var tråkig då, sa Jimmy och la armarna i kors.
- Inte tråkig, mystisk, rättade Lukas och log. Får jag en puss?
Jimmy ryckte till. Här byttes samtalsämnet snabbt, minsann.
- Varför det? Du förtjänar ingen. Du vill ju inte säga vad du ska va, sa Jimmy och vände ryggen till.
- Börja inte med det där nu igen, jag vinner bara, varnade Lukas. Kom igen, en pytteliten puss? Förresten, jag tänker inte vänta på ditt medgivande.
Och med det brottade han ner Jimmy på sängen och satte sig tillrätta över honom.
- Oj, det gick snabbt, sa Jimmy när han hämtat sig från chocken.
- Det är du som reagerar sakta, sa Lukas och böjde sig ner och lät läpparna nudda Jimmys.
- Bara den lilla? frågade Jimmy och tittade upp på Lukas.
- Jag sa att jag bara ville ha en pytteliten. Vill du ha mer?
- Ja, nu när vi ändå ligger så här så har jag ju ingen mer rätt än att kräva en till, sa Jimmy. En lite längre, den här gången.
Lukas log mot honom och böjde sig ner igen. Pussen utvecklades till en kyss, som i sin tur blev till lätt hångel.
Jimmy ville att det här ögonblicket aldrig skulle ta slut.
De ryckte båda till när de hörde en knackning på dörren.
- Pojkar, det är bara jag! hördes Lukas mamma.
Inom loppet av en sekund hade Lukas förflyttat sig från platsen ovanpå Jimmy till andra änden av sängen. Jimmy satte sig upp och försökte sakta ner pulsen en aning.
Dörren öppnades och Lukas mamma tittade in.
- Jimmy, din mamma ringde. Det är middag om tjugo minuter, så hon ville du skulle komma hem.
- Okej, tack så mycket, sa Jimmy och reste sig från sängen. Inom sig skrek han av vånda. Han ville inte gå hem!
- Fick ni något skolarbete gjort?
- Njaa, vi har mest pratat om maskeraden som skolan anhåller, sa Jimmy.
- Jaha, vad roligt. Lukas är så spänd över sin kostym. Han ska...
- Schh-schhh!! skrek Lukas och sprang fram till dörren. Tack, mamma, du kan gå nu. Gå! Och var tyst. Du förstör ju hemlisen.
- Oj, förlåt, sa hans mamma och stängde dörren.
- Mammor, muttrade Lukas och vände sig mot Jimmy. Det var nära ögat, vill jag lova.
- Det var synd att du stoppade henne, sa Jimmy, men jag antar att jag får hålla mig tills festen. Det är bäst för dig att den här kostymen är bra, så hemlighetsfull som du har varit. Jag väntar mig något extremt!
- Du får väl se, sa Lukas och log snett igen. Han gav Jimmy en snabb puss på kinden innan han föste ut honom ur rummet. Gå hem nu, du får ju inte missa middagen.
- Nä visst, jag hittar ut själv, du behöver inte vara en gentleman och visa mig, sa Jimmy och började gå mot ytterdörren.
Himmel, vad kär jag är! tänkte han hela vägen hem från Lukas.
Fler noveller av samma författare
