Hildas två Herrar del 10 av 15
Författare: cecilita Datum: 2011-01-09 18:15:52
E-post: cecilitasv70@hotmail.com
Kategori: Age play
Läst:
23 970 gånger
Betyg: 3.7 (3 röster) 1 medlem har denna novell som favorit
Hildas två Herrar del 10 av 15
Noggrann redovisning: De överväldigande händelserna blev alltför belastande för Hilda, att både uppleva och minnas i detaljer. Därför har jag, för att få det att löpa, intervjuat Honom också i faktafrågor och tillrättalagt berättelsen. Men i stort ger den en sanningsenlig bild av Hildas egna upplevelser.
Del 10 är också mer sensuell och tråkigt beskrivande för ”Pang-på-männen”. Jag ber om ursäkt för det, men kan inte slopa den med rent samvete.
Alla förstår nog inte det sista i meningen, ändå!
Också i mitt tycke förklarar Mannen alltför ingående, istället för att bara visa. Han förklarar själv detta med att han inte vill bli missuppfattad eller betraktad som magiker, när det istället är fråga om utvidgad vetenskap och ny teknik, som är till nytta för ett utvalt fåtal. Från upptäckt till nytta på fältet tar det normalt minst 10 år och följt av detta en massa närliggande område, inte bara kopplade till underkastelser. Han tillade att hans dominanta roll under behandlingen blivit mer ett kliniskt nödvändigt ont än något att se fram emot, men går inte att gå runt, med risk att börja om från början varje gång.
/ Cecilita
HILDA:
Efter ett tecken från Honom styrde jag snabbt ner stjärten på den ena stolen. Han satte sig på den andra stolen. Jag var så mån om att lyda Honom att jag dunsade ner rumpan på den lösa stoldynan, som var knuten med tygband runt pinnarna i stolryggen.
I någon sorts tacksam för att få vara hos Honom och främst vad Han hade att erbjuda upplevde jag att hela mitt väsen var uppfyllt av respekt och viljan att bara totalt följa Honom. Jag tror att hans ålder och auktoritet gjorde det naturligt att lyda varje tecken och signal från Honom i en medryckande och fullständigt villkorslös underkastelsekänsla, som jag inte riktigt kände igen i sin nya styrka, och som kändes så upplyftande och eggande skön. Det var den jag längtat efter hos Herre Micke, men där naggades den i kanten av en vänskapskänsla. Hos Micke blev det mer låtsad lydnad, än som nu, innerlig och total in i minsta nerv i min kropp. Vår sexuella dominanslek gjorde att jag inte kände denna djupa respekt för Herre Micke. Vi var mer jämlika, utom i leken, då jag ville vara ojämlik. Nu kände jag tydligt hur det vibrerade inne i min kropp med markanta vågor ner till underlivet, för att vända upp och tillbaka mot ryggraden igen. Det var underkastelsekänslan, lockande, magisk och medryckande.
Visst, har jag innerligt velat lyda Herre Micke i allt vad han kunnat hitta på och i fullständig trygghet med och hos honom. Det var ju hela grejen med att vilja vara hans slavinna så mycket att jag skrev på Gåvobrevet. Men när det gällde denne Mannen var varje nerv i min kropp inställd på en alldeles nyupptäckt och totalunderkastad lydnad. Jag kände att min osäkerhet på hans sexuella krav i dess kopplingar till behandlingen skickade mitt ego ner till golvet, nej, ner till källaren och slutade i att bara passivt vänta på vad han begärde av mig, vad han styrde mig att utföra och uppleva. Och en främmande och oviss, men pirrande behaglig njutningskänsla spred sig över min kropp. Jag tror att om Han hade sagt åt mig att klättra rakt uppför en vägg, hade jag i varje fall försökt. Min respekt och vördnad inför Honom kände inga gränser. Han var som en faderlig gudsbild, med sitt ljusa skägg, lätt fårade panna och allvarliga ögon, som genomskådande plirade mot mig bakom glasögonen, när drack av sitt kaffe. Han var helt enkelt lydnadsframkallandet personifierad (i person). När jag tänkte på att Rebecka hade kallat Honom för den nye Messias, förstod jag NU vad hon menade, men tyckte likväl att ”Messias” var att ta i. Han var ju bara en man.
Jag väntade avvaktande till han lyfte sin kopp till munnen. Då började jag också smutta på kaffet. Glädjande nog hade Han också Zoegas, men det har väl alla i norra delen av Skåne. Det gav en stark och mörkrostad kaffesmak, utan det syrliga och jag kände väl igen smaken direkt. Kaffe är också en mycket viktig ingrediens i mitt liv, men det ska vara starkt och välsmakande, annars får det vara. Om det sedan är varmt eller kallt spelar däremot ingen roll. Jag dricker det då bara på olika sätt. Jag känner mig accepterande som en riktig kaffekärring, trots min låga ålder! Kaffedrickandet har alltid varit en egen AVKOPPLANDE njutning för mig. Som tillåtit fritt tänkande och funderande bearbetningar av lösa och fria tankar och känslor. Det är kanske förklaringen till att jag aldrig har rökt - har inte behövt.
Smörbakade havrekakor till, fick duga och det gjorde det. Så börjande Han tala sakta, tydligt och med lugn och trygg röst. Jag tittade på Hans mun när han talade, som om jag inte ville missa ett ord eller en order från Honom. Började försiktigt längta efter hans utmanande order. Vad skulle han hitta på?
- Först kommer vi till något mycket viktigt, ja, helt avgörande, för allt detta. Det gäller FRIVILLIGHETEN! Jag gör ingenting med dig, som du inte vill. Ja, egentligen ett steg djupare. Du är här enbart för din EGEN skull och inte det minsta för min. Din Micke har sagt att du ska lyda mig när du är här, men det räcker INTE för mig att du accepterar det. Om du ska lyda mig, ska du göra det för att DU VILL, inte för att Micke har sagt det. Hela denna behandling siktar mot att du ENSAM ska få kontroll över en alldeles ny och unik typ av njutning, som ligger på ett mentalt förstärkande upplevelseplan. Njutningsupplevelsen har en inlevelsehöjd som INTE har något tak, vad vi vet idag. Det bara bygger på med mer och mer njutning hela tiden. Det blir till en fråga om hur mycket du KAN ta emot. Du får lära dig att själv göra andningsavbrott i den. Gör du inte det svimmar du. Då fortsätter det när du vaknar upp igen, men det blir från en lägre intensitet av njutning. Men du kommer inte, i din njutning, vilja missa höjderna. Frivilligheten från din sida är A och O. Har du förstått detta?
- Oh ja, jag förstår. Detta är helt frivilligt, från min sida. Jag frågade själv Micke om jag fick resa hit och ville med egen vilja åka, men jag kunde aldrig ana det som jag fått uppleva hitintills. Helt fantastiskt! Tack!
- Jag läser av att du är ärlig. Under behandlingen måste du frivilligt visa mig lydnad, men bara för att jag ska kunna anpassa behandlingen till den nivån som du och ditt undermedvetande ligger på, i mottaglighet, trimning, bearbetning och upplevelsefaser. Jag kan berätta för dig att jag TIDIGARE använde en annan modell. Jag gav behandlingen och lät sedan flickan gå hem till sin egen Herre. Dagen efter eller ibland nästkommande dag, fick hon sedan återkomma. Det visade sig att den metoden var helt FÖRKASTLIG. Fördröjningseffekterna ställde till det. Effekten klingade av, var icke mätbar och det hela föll utanför kontroll. Jag fick börja om från början varje gång och det blev bara ett tuggande i luften och nära nog inga steg framåt. För att rätta till, öka och minska var jag tvungen att hitta en metod för löpande behandling och i realtid. Det nya går ut på att jag måste spela rollen av kvinnans herre och dominant, under den tid hon är här och behandlingen pågår. Det brukar gå alldeles utmärkt med tanke på att hon redan är inriktad på den undergivna och underkastande rollen. Till min överraskning sa flera av tjejerna att det inte spelade någon roll VEM som dominerade dem, eftersom de hade det undergivna inom sig själva. De har längtan inom sig, så att säga, självvald eller inte.
- Jaha!
Jag tyckte att jag ville säga något bekräftande, när han nu gjorde sig besvär att förklara för dumma mig. Att han gav mig en förklaring kändes skönt. Det visade på någon sorts respekt för min person, en omtänksamhet och att han förutsatte att jag hade NÅGONTING innanför pannbenet. Det lilla jag hade där kändes så försumbart i jämförelse med hans stora kunskaper och intelligens, men kändes helt okej. Han fortsatte och tittade mig rakt in i ögonen med en lugn men också behagligt genomtränande blick. Jag kände mig överraskande lugn och trygg!
- Med den nya modellen kan jag alltså känna av, observera, rätta till, öka på, lägga till, minska eller ta bort bieffekter och upplevelser direkt, allteftersom jag ser att det behövs. Även om det är inne i din egen hjärna ALLT sker, styrs, tas emot, bearbetas och avnjuts, kan jag läsa av dig, fråga och observera för att sedan detaljjustera upplevelserna så att de passar just dig. Eftersom det numera sker i sekundoperativ realtid, måste flickan istället SPELA rollen av slavinna här, för att vi ska kunna mäta effekterna och individanpassa behandlingen omedelbart. Vill hon inte spela den rollen faller behandlingen och inte mig emot. Den är till för henne. Det är hennes upplevelser av underkastelsekänslan i slavinnerollen, som ska läggas in, trimmas, ändras, prövas, för att återigen trimmas och ändras, så att det passar just henne och för att slutligen gå över i den ultimata UNDERKASTELSEBERUSNINGEN, som hon själv sedan får kontroll över. Hennes hjärna måste lära om och tränas i att hantera ut- och inputsignalerna, samt förstärka dem. Hjärnan måste lära sig ett helt nytt sätt att styra, hantera, bearbeta mottagna signaler men också att under tiden hinna njuta av denna nya flödande njutningsprocess. Hjärnans förmåga att ta emot, bearbeta och njuta av retningarna är helt centralt i hela behandlingen.
Jag kände nu själv och mindes vad tjejerna hade sagt om Hans ”makt” och kunskap att skapa översinnlig njutning i en kvinnas kropp (psyke) och kände därför också en oerhörd respekt för Hans kunskap, förmåga och experiment. En respekt för Honom och Hans ord och kände samtidigt en tacksamhet mot min Gud, att jag fick uppleva denna gudomliga underkastelsekänsla, som i slutändan hade låtit mig hamna här.
- Jag tycker att det är viktigt att du förstår, låt mig förklara närmare i en jämförelse:
- Du kan gå på ett Gym och träna din kropp på de sätt du tycker är okej. Där kan du också få hjälp av en proffs tränare (coach), som vet precis vilka rörelser och hur mycket som du ska utföra för att få en perfekt balans och uppbyggnad av muskelgrupper. Den duktige tränaren har förhoppningsvis lärt sig anatomi och kan allt om muskler, muskelfästen, senor, mjölksyra, endorfin och pedagogik.
- Vill du träna din hjärna till att prestera bättre, vilket är lika möjligt, är ett gym normalt ingen bra lokal. Hjärnan är ett av våra mest anpassningsbara och läraktiga organ, med förmåga till en plastisk utveckling och tillväxt. Trots att forskning och experiment hela tiden sker i olika kammare och vetenskapliga lokaler har vi bara delkunskap om det hela och blir ständigt förvånade och överraskade, när vi trevar oss fram. Denna behandling går ut på att lära hjärnan ett nytt sätt att uppleva kvalificerad njutning och får även det bröstrelaterade vällusthormonet oxytocin, att flöda.
- Som du har förstått, jag har, genom min forskning, inriktat mig på Hjärnan, som styr allt. Jag har studerat, forskat, övat, experimenterat och lärt mig hur man kan träna hjärnan till att framkalla andra och djupare upplevelser. Sådant som vi förr inte trodde vara möjligt. Att träna hjärnan att fokusera, bearbeta, uppleva, även känslor, som tidigare var fördolda för oss. Samtidigt med detta har andra forskare skjutit till fördjupad, ny och vägledande kunskap.
- Du ska inte gärna se mig som en trollkarl, magiker eller hjärnskrynklare. Istället vill jag att du ser mig i den rollen jag har. Jag bara coachar, guidar, vägleder dig. Okej, med din tillåtelse påverkar jag din hjärna, men bara genom att träna den att bli bättre och känsligare på sådant som den inte användes till tidigare. Den så kallade uppmärksamheten eller fokus är A och O i all tankeverksamhet, upplevelse och minneshantering. Jag vill poängtera att det är du som ska lära dig att kontrollera det som din hjärna har lärt sig och du ensam som ska uppleva de extrema njutningarna, som din hjärna sedan framkallar och låter dig uppleva.
- Så fungerar det i praktiken:
Under behandlingen/experimentet skickar Hjärnan signaler till t ex Klitoris (eller ANNAN erotisk zon) som (genom hjärnans fokus/intresse/uppmärksamhet) får ökad känslighet, denna svarar direkt och Hjärnan får återsignaler, som bearbetas/hanteras och ökar njutningsupplevelsen, ny ökad känslighet och återkommande repetitioner, som njuts och ökar igen upp mot en superkänslighet. Hela processen pågår i en (liknande) uppåtgående spiral av en supernjutningsupplevelse. Du måste själv lära dig att bryta/dämpa processen för att inte svimma av ren skär SUPERNJUTNING. Man förstår varför den av jäntorna kallas ”The Universe of female orgasm!”
- Det alltså inte bara en enorm och mätbar ökning av dopamin (vällusthormon) i blodbanorna, utan också en otvetydig och koncentrerad fokusering av mentala vällustupplevelser.
- Som du säkert förstår kan jag inte tråka ut dig genom att tjata genom hela processen, men DU får istället uppleva effekterna. Min roll är bara att först lära och träna din hjärna och sedan i grunden bara att handleda och guida dig. Men jag MÅSTE också falla in i rollen som din ”Herre/dominant”, för att ha sekundkontroll på och trimma effekterna allteftersom.
Efter denna nya modell mot det sekundoperativa har det fungerat helt perfekt och ger en individuell och nära 100 procentig effekt, varje gång. Det begränsas bara av individens mottaglighet, perception och inlevelsekapacitet. Ibland kan den egoistiska önskan om snabb njutning vara bromsande och måste passeras runt.
- Jag kommer att lägga in massor av pauser för att känna av vad du tycker, känner och upplever och jag vill att du tydligt uttrycker din vilja omkring ditt besök här och det som du kommer att uppleva här.
- Jag vill INTE att du friskriver allt som sker här i förskott. Du har hela tiden möjligheten att AVBRYTA, plocka ihop dina saker och fritt lämna huset, precis när du vill! JAG kommer inte att lyfta ett finger för att hindra dig, tvärtom, jag skjutsar dig gärna till järnvägsstationen direkt. Det är dig det gäller och jag ser INTE alls negativt på om du vill åka hem! Den enda lilla fotnoten är: Har du avbrutit en gång – kommer du ALDRIG mer tillbaka. Då är det definitivt! FRIVILLIGHETEN är för mig helig. Genom att avbryta visar du din vilja.
- Helt ärligt! Jag VILL ha denna behandling. Jag verkligen vill det och är oändligt tacksam för att Du ger den till mig. Jag har förstått att Du har ett avtal med Micke. Snälla, jag VILL detta!
På något underligt sätt kände jag, att jag ville uttrycka min respekt, inför Honom, genom att säga ”Ni” till Honom, men avstod. Det kändes dumt, otidsenligt och skulle kunna uppfattas som ett avståndstagande, en distans och inte som jag menade det. Ett Ni passar trots det bättre ihop med tilltalet ”Herre”. I varje fall i min etiska tankevärld, trots att det i min kompisvärld är två döda ord.
Jag har alltid njutit av kaffe och själva kaffesmaken, men nu hade jag druckit ur och inte ens tänkt på det. Han frågade och jag tackat nej till en andra kopp kaffe.
Han sträckte fram händerna över bordet och fattade tag i mina båda händer. Han höll om båda mina handleder, tittade sedan med sina lugna ögon rakt in i mina och sa något. Han talade så tydligt och sakta att jag skulle kunna minnas vad Han sa. Men inte ord minns jag, inte ens en stavelse. Det var som om min hjärna inte hade tid att lyssna på Honom. Den måste istället hantera alla dessa fantastiska känslor som vällde upp inom mig. Det kändes som om Han inte fysiskt talade till mig, där jag satt framför Honom vid bordet. Jag minns ingenting specifikt. Hade jag nu varit nervös inför Honom och att sedan sitta så, hade det varit en enkel förklaring till att Hans ord bara rann igenom mina öron, men så var det inte. Jag kände ett lugn som jag inte kan minnas sedan jag var en liten flicka och satt i fars knä. Jag kände att jag var i trygga händer och att han visste vad han gjorde och hade full kontroll över det.
På ett svårbegripligt sätt kändes det skönt inne i själen igen, så underbart och lyckligt skönt.
Lycka är ett så underligt ord och en så svårfångad upplevelse. Man hör så ofta talas om LYCKA och ibland tror man att man är lycklig, men på något sätt glider den undan och mellan fingrarna, när man försöker att fånga, undersöka, smaka på och uppleva den. När jag har tittat på människor omkring mig som har sett lyckliga ut, har jag ofta undrat om den var varit sann och ärlig.
Jag har alltid undrat hur riktigt LYCKA känns, för jag kan inte minnas att jag har känt det på ett så tydligt sätt, att det har gått att peka på. Men det gjorde jag NU och jag förstod det också plötsligt. Precis som när man KÄNNER IGEN en aldrig tidigare träffad vän. Att jag varit glad och sprudlande lycklig i stunder av mitt liv har INTE varit lycka. Det kände jag så tydligt NU. Varje kvinna vill uppleva verklig lycka, i varje fall en gång i sitt liv. Kanske männen också vill, fast jag tror att män inte bryr sig om sådant trivialt och opåtagligt. Vad vet jag? Kanske borde jag bli man i mitt nästa liv och då få veta bättre, om både det ena och det andra. Om jag nu får fler chanser, förstås. Det är kanske bättre att ta vara på denna chans jag fått, att vara kvinna och i mina lekfulla stunder, en undergiven kvinna.
Jag var fullständigt vaken hela tiden och satt upp. Jag hörde hela tiden köksklockan dröjande ticka bakom mig, som om den ville konkurera om min känsla av lugn.
- Tala om för mig om det är något speciellt du vill ha hjälp med, nu när du är här, förutom UNDERKASTELSEBERUSNINGEN, förstås? Jag känner att någonting tynger dig?
Det var som om Han VISSTE, att det fanns något annat! Det var ingenting som jag ens berättat för Herre Micke ännu.
- Jo, jag känner mig inte, som en RIKTIGT slavinna, trots att jag så oändligt gärna vill vara det. Jag vill vara den perfekta slavinnan, så mycket undergiven och lydig, som en kvinna kan bli. Men jag känner det inte SANT inom mig, mer att jag spelar en roll. När jag stod framför Mats och även senare lite inför Micke, dök motfrågor upp i mitt huvud. Jo, jag tvingar mig att lyda, men inom mig finns protester, ifrågasättande, rimlighetsvägande och sådant som inte en riktig slavinna FÅR känna. Kanske inte proteser, utan mer, att jag frågar mig VARFÖR jag ska göra si och så. Därför måste jag intala mig att lyda och att inte tänka, men tankarna bubblar upp inom mig hela tiden, utom emellanåt, då det bara precis funkar. Det jag har läst av Annas dagbok är, att det ska gå så snabbt att lyda, att hos en sann slavinna finns det inte utrymme för dessa VARFÖR. Bara göra som han säger, punkt, det är för mig att vara en riktig slavinna, som jag så gärna vill bli. Det visar mina ansträngningar.
Jag kunde inte tro att min mun hade varit så öppen och ärlig. Dessa hemliga tankar hade jag inte avslöjat för någon levande människa tidigare och hade väl egentligen ALDRIG heller tänkt göra. Men nu bara berättade min mun det för Honom, rakt ut. Som om det var det mest naturliga i världen. Detta var mina innersta tankar och känslor, som ingen skulle veta om, knappast ens jag själv. Det var därför som jag alltid höll locket i handen för att vara snabb att lägga på och förklara bort.
Han tittade mig rakt in i ögonen på ett inåtvänt sätt och sa sakta, som om Han själv funderade under tiden.
- Jag har, som du vet talat med Micke och vet varför du är här och hur du ska vara när du är här. Men jag vet också hur du kommer att vara, när du går här ifrån, tillade han lite kryptiskt. Micke vill att du ska lyda och lyda honom blixtsnabbt och fullständigt blint, vad han än säger åt dig. Och att det är så du själv bett honom att begära av dig. Är det rätt?
- Ja Herre och det vill jag också, svarade jag, så ödmjukt jag bara kunde.
- Men du känner att det inte kommer att bli lätt?
- Jag tror det! Jag vill göra mitt allra bästa. Han har ett Gåvobrev på mig. Han äger mig! Jag vill att han ska äga mig fullständigt, jag VILL lyda honom.
Det var en underbar känsla av förstärkt underkastelse, att få tala om för en annan man att Herre Micke ÄGDE mig så totalt. Men det kändes också lite genant, på något konstigt sätt.
- Jag ska nu ge dig en alldeles privat motivation, som kommer att hjälpa dig att lyda utan ifrågasättande och frågan ”varför”. En första fas:
Från och med nu svara du mig med ordet ”Herre!”, när du talar till mig. Jag har lagt in en mental ”flagga” (en mental receptor) i ditt undermedvetande. Det gör att ditt undermedvetande kommer att vänta på det ordet från din egen mun och din hjärna kommer att DIREKT belöna dig, varje gång du uttalar det och KÄNNER DET. Det sista är viktigast, du måste känna och acceptera att den som står framför dig ÄR din Herre!
- Ja tack, svarade jag och kände mig lugn och skön, men förstod inte riktigt vad han menade. Micke hade inte talat om någon motivation. Jag tyckte inte att jag saknade motivation, att lyda Micke och inte Mats heller, för den delen, när han tidigare var min Herre. Det kändes underkastande skönt i hela kroppen, att lyda och därför lydde jag, men med dessa irriterande ifrågasättandena.
Innerst inne lydde jag inte bara för min Herres skull utan för att det kändes så sabla skönt att lyda. Det kunde väl tolkas av att jag skulle kunna byta Herre och likväl fanns känslan, det sköna, kvar inom mig. Känslan att lyda var min egen och kunde nog trollas fram av vilken Herre som helst. Tror jag.
- Detta är bara en liten bonus, för att du ska känna på och öppna upp dina sinnen, men det kommer också att motivera dig till att vilja lyda och vilja följa den, som du erkänner som din Herre. Du kommer att förstå detta bättre senare. Pröva på att säga det nu!
Det kändes lite fånigt men jag lydde Honom:
- Herre!
- OHHH! OJ! Plötsligt kändes det, som om jag översköljdes av lycka, men inte bara det. Utefter ryggraden och ända ner i underlivet, kände jag en FYSISK och burrande skön känsla, ja faktiskt vibrerande. Underbart skönt! Det var som om jag plötsligt, som i en blixt från en klar himmel, på ett helt nytt sätt hade förstått vad ordet HERRE betydde och något helt annat än vad jag var van vid. Han var min Herre nu och det kändes bara så förbaskat skönt.
Jag ville säga det mer, men vågade inte just då. Det underliga var att jag hade sagt ”Herre” till honom tidigare och då INTE känt någonting alls. Nu var det precis som början till en psykisk orgasm byggdes upp inom mig. Ni vet, den där speciella känslan av sexuell tändning.
- Hur kändes det?
- Herre, det kändes skönt i hela kroppen!
Varje gång jag sa ordet ”Herre”, kände jag supersköna ilningar men också en underlig men tydlig sexuell upphetsning, som jag kände kopplad till underkastelsen. Nu på ett nytt sätt som jag inte kunde minnas att jag upplevt tidigare. Det kändes som om den underbara UNDERKASTELSEKÄNSLAN låg inflätad i ordet ”Herre” eller i varje fall mentalt kopplad till den. Underkastelsekänslan känner jag alltid igen och längtar ständigt efter! Ja, just det, det var underkastelsekänslan jag kände, men nu mycket, mycket starkare än tidigare, en helt ny UNDERKASTELSEKÄNSLA som jag kände lovade mycket mer.
- Som ett sätt att hjälpa dig bort ifrån dessa ifrågasättandena kommer ordet ”Herre” att utlösa en mekanism, en inre reaktion som också blir till en uppmuntran, en njutningsbelöning. Nu lägger vi till begreppet SNABBHET. Desto snabbare du lyder, desto skönare kommer det att kännas. Det kommer ifrån ett utrymme i ditt eget undermedvetna (enkelt förklarat). Vad som är viktigt är att när du VILL lyda snabbt har du inte tid till ifrågasättande utan blir gradvis till en underkastad och lydande slavinna, därför att du själv vill det. Det blir lite stress, men du lär dig snabbt vad som är viktigast för dig, att vara extremt snabb och få njuta av snabbheten.
Så lär vi din hjärna ett nytt sätt att tänka och reagera. Första signalen, ordet Herre och andra ett blixtsnabbt lydande! Med det bestämmer du själv HUR skönt det ska kännas, nu när jag har förberett det ditt undermedvetna på det. Men glöm inte, det är inte jag, utan din EGEN HJÄRNA som belönar dig! Jag har bara ”lagt in” det som en LÄNK i ditt undermedvetnas ”supramodala rum”. Senare kommer du att lära dig hur du kontrollerar VEM som blir din Herre!
Så släppte Han mina händer. Helt plötsligt och fullständigt oväntat, som ett piskrapp i luften, kom en order:
- NAKEN!
- Ja Herre!
Hörde jag min mun svara och OOOHHHH. Jag blev direkt belönad med en ny kittlande ilning utefter ryggraden och ända ner i underlivet. Det kändes bara så jädra skönt att det suddade ut allt annat. Jag kände att jag måste skynda mig att lyda. Jag menar att det hade känts skönt att lyda en man tidigare, men då mer som en sexuell kittling, ett välbehag, som säkert många slavinnor känt av. Men nu var det enormt mycket tydligare och skönare. Ett övertygande PANG! Och OHHHH!
Naken, var ett kommandoord, som jag minns från Annas dagbok och som Mats använt många gånger när han ville att jag blixtsnabbt skulle slita av mina kläder och stå naken framför honom. Därför hade jag sytt i kardborrknäppningar i de flesta av mina kläder. Även i den röda sidentrasa som var min festblåsa. Att inte ha säkrande knappar i en festklänning gav en underbart upphetsande känsla – om han nu skulle vilja beordra det! Den hemska, men också rys-mysiga tanken att om jag fysiskt fastnade i något på en fest, skulle kardborrfästningen genast ge efter och…. Brrrr!
Nu, en fullständigt främmande Man, begärde att jag skulle klä av mig naken inne i Hans kök. Bara minuter efter jag hade kommit in i Hans hus.
Jag vet hur jag med mitt hetsiga humör bara skulle ha känt vreden steg upp i mitt huvud och bara rytande protestera. Och bett honom att……
Men nej, istället kände jag själv, hur jag hade rest mig upp och hur mina händer redan lydigt höll på att knäppa upp de SISTA knapparna i blusen och sedan av med den. Jag brydde mig inte ens om, att min dyrt inköpta sidenblus bara hamnade på golvet och hur mina händer snabbt som satan flyttade sig ner till mina ljusblå jeans och av med dem också. Det var som om mina händer nu var programmerade för en snabb avklädning. Inne bland mina tankar kändes det skönt att lyda Honom snabbt, riktigt jädra skönt.
Okej, de hade automatiskt utfört det tidigare, min kropp var tränad på dem, men nu och här? Denna underbara och blandade känsla av kittlande skönt, var någonting jag aldrig upplevt tidigare. Jag var helt förbluffad över att mina händer utförde detta direkt och automatiskt på hans korta kommandoord. Okej, jag ville lyda Honom, men det var jag som skulle starta mina händer, ingen annan. Mina händer tog lydnaden ifrån mig!
Jag hade klätt av mig snabbt inför Mats. Men medvetet och lite tvingande, moment för moment och likväl lydigt, så snabbt jag kunnat. Nu var det mer som min kropp lydde Honom direkt, utan att jag hade med det att göra. Min kropp lydde Honom! Och min Hjärna hade ingenting emot det.
OOOHHH! Under min fullständiga förvirring och förvåning över att mina händer plötsligt lydde Honom, kände jag också ofattbart sköna ilningar i vågor, som jag märkte, följde händernas rörelser, när jag nu också medvetet skyndade på dem i deras lydnad. Efter sekunder upptäckte min eftersläpande Hjärna och kände jag, att desto snabbare jag lydde Honom, desto skönare ilningar. Min dumma Hjärna fattade, med eftersläpning: Jag kunde påverka styrkan av det sköna genom att lyda snabbare!
Och jag skulle lyda Honom. Det hade Herre Micke sagt, tänkte jag, för att försvara mina händers villighet. Samtidigt som jag tyckte, att de hade svikit mig. Det var ju min hjärna som bestämde över dem. OK, och Herre Micke förstås! Det känns fortfarande lite ovant med Micke, som min Herre och nu stod jag här och lät mina händer lyda en annan Man, en mycket äldre Man, en gammal gubbe.
Men jag kände någonting annat också. Jag VILLE klä av mig. Ville, av hela mitt hjärta och hela min själ. Jag försökte t o m ännu mer skynda på mina händer och kände hur njutningen bara spred sig över hela min inre kropp. Jag ville att det skulle gå snabbt så att jag kunde stå naken, blottad och oskyddad framför denne äldre Mannen. Inte för att hetsa Honom med min unga kropp utan bara precis, rakt av, för att Han hade sagt åt mig att göra det. Jag ville lyda Honom, lyda Honom så in i helvete mycket! Underkastelsekänslan hade tagit över mitt tänkande och min kropp, skickade helt underbara ilningar ner i mitt underliv. Det kittlande så mycket att jag skulle vilja ta ner handen och lindra klådan, men det vågade jag inte.
Har jag blivit tokig? Det var en vaken lydighet och det kändes så rackarens skönt att lyda Honom. Att lyda en röst hade fått en helt ny mening för mig och att lyda snabbt, en annan hetsande innebörd.
Jag ställde mig, med exploderande frivillighet och med en medryckande lycka bubblande i bröstet, i Orderställningen framför Honom. Jag sträckte upp min nakna kropp, flätade fingrarna hårt samman bakom nacken, särade på benen, lyfte armbågarna upp i höjd med hjässan och kände hur brösten spändes ut och lyftes. På något fånigt sätt ville jag att han skulle se vad Han hade att välja på. Jag hade en överväldigande och ohämmad känsla av att vilja BLOTTA mig maximalt för Honom, liksom visa Honom kroppen, som ville lyda Hans minsta vink. Men detta är inte klokt! Mitt i min vilja att lyda varje order från denne Man, kände jag i nackhåren vad en naken och superlydig flickkropp kanske skulle kunna göra för en gubbe. Allt var underbart och förtrollande skönt! Vad skulle jag kunna bjuda Honom på som Han inte hade rätt att begära?
Herre Micke hade sagt att jag skulle lyda Mannen och det gjorde jag, men Micke hade inte sagt att jag skulle VILJA lyda Honom.
Det hade mitt eget psyke själv lagt till och jag kände en överväldigande vällust genom det, dessutom. Micke hade bara begärt ett automatiskt, slaviskt och kroppsligt lydande, det visste jag. Något mycket starkt inom mig, begärde annat också.
Det var som om jag BJÖD Honom på Orderställningen, trots att jag visste att han kunde begära den hur mycket och vilket annat han ville, när jag var här. Jag sträckte upp min nakna kropp, fingrarna prydligt sammanflätade bakom nacken, armbågarna rakt ut åt sidorna, isär med benen till axelbredd, upp på tårna och höll balansen. Plötsligt upptäckte jag, till min egen förvåning, att jag hade munnen ”inbjudande” öppen och att min tunga vilade lätt mot min underläpp, som jag visste att Subligans slavinneskola krävde av en slavinneelev. Dessutom hade min kropp kommit ihåg att armbågarna skulle lyftas upp till höjden av hjässan och jag kände hur det sträckte i brösten när de tvingades extra uppåt och hur bröstvårtorna reagerade inför sträckningen i brösten och den ytterligare blottade ställningen.
Jag fick en stöt av den nya lydnadsbelöningen rakt ner i underlivet. Pang - OHHH! Plötsligt insåg jag vidden av hur naket blottande, slaviskt undergiven och utlämnande denna kroppsställning är för en slavinna och hur eggande skön den är. Och också hur inbjudande den måste upplevas för en dominant Herre, om han inte bara tar den för givet.
Den öppna munnen kändes lite utbjudande horaktig, inför denne äldre Man. Ingen man kunde väl missuppfatta inbjudandet av en gapande slavinnemun, men Han hade väl sett det förr, tänkte jag lugnande. Slavinneskolan lärde ut att det hörde till en slavinna i Orderställningen. Han hade ju kontakt med Anna, Hanna, Rebecka och de andra tjejerna i Subligan.
Jag visste och kände med säkerhet, inom mig, att Han kände till Subligans koder, kroppsställningar och kommandolista. Han kände ju Anna så nära.
Hade förresten inte Anna sagt, vid något tillfälle, att hon hade varit slavinna hos Honom? Eller bara varit här för behandling, det tror jag att jag minns alldeles speciellt, just nu. Och själv hade han berättat att flickorna som kom hit för behandling, hade varit hans slavinnor under tiden.
Anna, kanske det bara hade varit under behandlingen, som nu, eftersom Han inte ville ha någon FAST slavinna, inte vet jag. Varför ville Han inte det? Det måste ju vara skönt och praktiskt för en Man. Dessa jädra varför, som ständigt dyker upp i mitt huvud. Jag måste lära mig att bara lyda och acceptera. Nu hade jag fått medicinen och blivit vaccinerad mot mina rackarens VARFÖR: Ordet Herre och blixtsnabb lydnad! Jag förstod att om hjärnan var 100 % koncentrerad på att lyda SNABBT skulle den inte ha tid med varför och jag skulle belönas istället, med dessa gudomligt sköna vågor ner i underlivet.
Han reste sig från sin stol och sa kort:
- Kom med här!
Så vände Han sig om, gick iväg, öppnade en massa dörrar och jag följde efter in i det ena främmande rummet, efter det andra. De var praktiskt och manligt möblerade, utan spår efter en kvinnligt pyntande hand. Sparsamt med gardiner och dukar och inga blommor eller växter, vad jag kunde se. Med undantag för en kaktus, som jag starkt misstänkte vara konstgjord.
Det kändes lite kyligt och ovant, att naken gå efter den här främmande Mannen, som samtidigt, inte var främmande alls. Emellanåt kändes det i hela kroppen och bak i nacken, som om jag hade känt Honom i hela mitt liv. Men det kunde jag ju inte ha gjort.
Jag hade tagit ner min händer från nacken, eftersom jag har blivit lärd att orderställningen var någonting man bara stod stilla i, för att signalera och kvittera att man väntade på order. När man rörde sig, utförde man en order, eftersom dominanten hade startat rörelsen.
Huset måste ha varit jättestort, men slutligen kom vi in i ett större rum med stora spegeldörrar och en stor, vit, naken och rektangulär kakelugn. Två enormt stora fönster utefter ena långväggen, gav mycket ljus i rummet och åt min nakenhet. Normalt hade jag hukat mig, inför risken för insyn från vägen, precis utanför fönstren, men nu tänkte jag, att det inte var min sak. Jag skulle lyda Mannen och skulle bara göra som Han sa, resten fick han ta ansvar för, tänkte jag lite provokativt. Men tanken kändes mycket mer totalt underkastande och slaviskt lydig och gav en underbart upphetsande nakenkänsla i underlivet.
Direkt, när jag kommit in och hade stannat, ställde jag mig blixtsnabbt i Orderställningen igen. Mina bröst hade, i hela mitt vuxna liv, varit som magneter för män blickar. Hur de stod ut från kroppen och lyftes ytterligare när mina händer var lyfta till nacken och armbågarna i höjd med min hjässa, men jag tyckte inte att hans blick fastnade på dem. Han kastade mer snabba blickar över hela min kropp och kanske till och med, mer på min öppna mun.
//
Jag har fått en del reaktioner och därför återkommer jag med ytterligare ett avsnitt, även om detta kan upplevas tråkigt och utdraget. Det blir bättre på den punkten!
/Cecilita
Fler noveller av samma författare
Cecilita!
Din novellserie är sanslöst bra!!! Fortsätt för Guds skull! Du har skrivit den kanske bästa serien på sidan. Fortsätt, fortsätt! Jag ska skriva till dig.