Julias skolvecka - Måndag

---

---

Hon höll på att somna.
Från katedern hördes ett monotont mumlande och Julia kände hur ögonlocken blev tyngre och tyngre. Gestalten som stod vid svarta tavlan blev allt suddigare och suddigare. Bara stänga ögonen en millisekund. Bara en gång.

Plötsligt ryckte hon till. Hon tittade sig omkring för att se om någon märkt att hon hade nickat till. Det verkade inte så.
Skönt. Kanske bara stänga ögonen lite till. Bara någon enstaka sekund.

Julia ryckte till igen så att hon höll på att ramla av stolen. Hon såg sig omkring. Det var alldeles tyst. Den här gången hade hon inte undgått upptäckt. Klassens samtliga blickar var riktade mot henne. Någon himlade med ögonen, andra fnissade. Bakom katedern stod magister Ek och såg allt annat än road ut.

- Tråkar jag ut dig, fröken Lundberg?
Julia sträckte på sig och kände hur kinderna blossade.
- Nej, förlåt. Jag har inte sovit så bra...
Om fröken Lundberg vill bespara oss ursäkterna och istället försöka hålla sig vaken resten av lektionen så skulle det glädja mig.
- Absolut, förlåt.

Julia sänkte blicken och började sortera sina papper tills hon kände att hennes klasskamrater hade slutat stirra och vänt sig mot läraren igen.
Det fanns inget hon avskydde mer än att stå i centrum för allas uppmärksamhet. Att bli granskad, synad, att känna hur folk bedömer och kommenterar. Hon visste att folk trodde att hon var något hon inte var.

De trodde att hon var självsäker, att hon ”trodde hon var någon”. Hon hade hört många gånger att hon såg bra ut. Särskilt från killarna i skolan. Hon hade också hört motsatsen. Särskilt från tjejerna.

Hon hade läst ryktena som spridits på bloggar. Att hon stod framför spegeln och beundrade sig hela dagarna. Att hon hade skickat in bilder till modellagenturer och blivit refuserad. Nakenbilder också tydligen. Att hon hade knullat runt med massa äldre killar som hon aldrig hade hört talas om.
Inget kunde vara mer osant. När hon såg sig själv i spegeln såg hon bara en liten, rädd flicka.

Hon hade inga problem att hålla sig vaken resten av lektionen efter det plågsamma uppvaknandet.
När hon var på väg ut ur klassrummet vinkade magister Ek till sig henne och hon ställde sig vid katedern. Han väntade tills att den sista eleven hade lämnat rummet och stängt dörren efter sig.
Julia tittade på honom och ville helst försvinna genom golvspringorna.

- Jaha, började han, du hade sovit dåligt sa du?
- Eh, ja, jag kunde inte somna riktigt.
- När går du och lägger dig om kvällarna?
- Tolv ungefär.
- Brukar du titta på tv innan du lägger dig?
- Ja, joo, det gör jag väl.
- Mm, ni och eran tv, sa han och granskade Julia uppifrån och ner med sin kritiska blick. Där har vi förklaringen.
- Vadå, svarade Julia och undrade vart detta skulle leda.
- Om man tittar på tv innan man går och lägger sig förbereder man inte sig tillräckligt för att få en bra sömn. Tankarna går fortfarande på högvarv och man får svårt att komma till ro. Känns det igen, fröken Lundberg?
- Jo, det gör det nog.
- Då så. Då säger vi så. Ingen mer tv timmen innan du går och lägger dig. Läs en bok istället.

Julia ville komma därifrån och nickade. Hon väntade på någon signal från honom att hon kunde gå men det kom ingen, så hon tänkte gå i alla fall. Men precis när hon skulle vända sig om sa han hennes namn igen.

- Hur tycker du att det går i skolan annars, frågade han.
- Sådär. Det går väl ok, svarade hon och började undra om hon någonsin skulle får lämna det här klassrummet.
- Jaså, det tycker du? Det var lustigt. För det tycker nämligen inte jag.

Julia blev lite förbryllad. Vad menade han? Hon skötte sina läxor och bråkade aldrig och ingen lärare hade ens antytt att hon skulle ligga dåligt till i något ämne.

- Hur.. Hur då menar du?
- Ja. Din attityd till exempel. Den skulle kunna förbättras avsevärt.
- Nu förstår jag inte riktigt...
- Din attityd! Den är inte uppskattad.
- Men... vad är det jag gör som inte uppskattas?
- Jaa, Julia, du somnar på lektioner till exempel. Det är ingen bra attityd.
- Men det har ju bara hänt en gång, vad är det mer...

Magister Ek ställde sig upp och gick fram till fönstret. Han tittade ut och Julia funderade på om hon skulle sticka nu när han hade vänt ryggen till.

- Du förstår, fortsatte han, här på skolan är det lärarna som sätter villkoren. Det är vi som bestämmer när lektionen ska börja, och det är vi som bestämmer när den ska sluta. Det är vi som skapar proven, inte eleverna. Det är vi som rättar proven, inte ni. Och framförallt, fröken Lundberg, det är vi som sätter betygen.

Julia visste inte vad hon skulle svara.

- Vad har du för tankar kring det, frågade han och vände sig mot Julia.
Hon ryckte tvehågset på axlarna.
- Nej, det har du ingen åsikt om. Men det har jag. Min åsikt är att det är dags att ni elever börjas visa oss lärare lite respekt. Det är trots allt vi som bestämmer på den här skolan, även om man ibland kan tro något annat, och nu är det på tiden att ni börjar förtjäna er plats i klassrummet.

Julia kände att konversationen började bli allt mer otäck och försökte komma på något att säga som kunde tillfredsställa magistern så att hon fick gå, men det stod alldeles still.

- Jag vet inte riktigt vad detta har med mig att göra, magister Ek.
- Men det ska jag tala om för dig, unga fröken Lundberg. Jag tänkte att vi skulle ta och börja med dig förstår du.
Julia kände hur händerna började darra och benen inte längre ville bära henne när magistern gick fram till dörren och låste.
- Jag vill... Jag tänker inte...
- Scchh. Nu vill jag att du, i egenskap av elev, min elev, funderar ut hur du skulle kunna visa mig, i egenskap av lärare, din lärare, den respekt jag förtjänar.
- Jag vet inte vad du vill, det här är helt... Jag vill gå nu.

Det gick runt, runt i Julias huvud. Hon kände sig illamående och ville springa. Men benen ville inte röra sig.

- Hur skulle du kunna visa mig att du vill vara här? Att du faktiskt kämpar för att förtjäna din plats vid den där bänken?
- Jag vet inte magistern. Jag försöker, men jag vet inte vad du är ute efter.
- Då ska jag hjälpa dig. Din klädsel till exempel.
- Vad är det med den?
- Ja, vad skulle du kunna göra åt den, så att det skulle framstå som att du brydde dig lite extra.

Tankarna snurrade i ett enda kaos. Vad skulle hon göra? Hon var tvungen att uppmuntra honom, få honom att känna att han fått ut något av den här galna maktdemonstrationen.

- Jag kanske skulle kunna klä mig mer propert, försökte hon.
Han skakade på huvudet.
- Det var nog inte riktigt vad jag var ute efter, vad kan du mer tänka dig?
- Matchande färger? Mer vuxet?

Magister Ek rynkade på näsan. Julia började ana var han ville komma. Hon kände hur det vände sig i magen på henne, men vad hade hon för val?

- Mer... sexigt?
Det gnistrade till i magister Eks ögon en kort sekund.
- Nu börjar vi komma någon vart. Utveckla.
- Ja, slampigt liksom. Jag vet inte...
- Vad skulle du kunna ha på dig då till exempel?
- Tajta jeans kanske, korta kjolar.
Magistern nickade.
- Fortsätt.
- Urringade linnen, tajta toppar.
- Utmärkt Julia. Det låter alldeles utmärkt. Men jag tänker också att det kanske inte enbart handlar om vad du har på dig, utan även vad du inte har på dig.

Julia suckade. Hon såg hur magisterns blick blev allt glansigare. Han njöt av sikt maktmissbruk. Det här handlade inte om att tillrättavisa en elev som hamnat snett, det här handlade om att utnyttja sin position för sin egen perversa tillfredsställelse.

- Nå, fröken Lundberg, har du något mer förslag?
- Trosorna, mumlade Julia knappt hörbart.
- Ursäkta, nu hörde jag inte riktigt.
- Jag skulle kunna strunta i att ha trosor.
- Mm, det tycker jag låter bra. Det skulle absolut visa att du är beredd att anstränga dig lite extra.

Julia kände sig avdomnad. Förnedrad. Hon kunde inte längre titta på honom. Hon ville bara gå därifrån och glömma.

- Inga trosor alltså. Och det gäller inte bara mina lektioner. Jag tycker du ska visa alla lärare samma respekt, är det förstått?
Julia nickade.
- Kan jag gå nu?
- Inte så bråttom. Nu när vi har kommit överens om din klädsel tycker jag att vi har kommit en bra bit på vägen i din attitydförändring. För bara det att du har sagt dig vara villig att förändra dig visar på en bättre attityd. Tycker du inte?

När Julia nickade ställde sig magister Ek framför henne. Hon såg hur hans bruna skor pekade mot hennes.

- Då var det väl bara återgäldningen kvar då.
Julia tittade förvirrat upp på honom.
- Va... Vad menar du?
- Ja. Återgäldning. Tycker du inte att du är skyldig att återgälda mig för ditt snedsteg under lektionen?
- Jag vet inte.. Vad menar du att jag ska göra?
- Med tanke på vad vi har pratat om här kan du nog säkert lista ut hur du skulle kunna visa din ånger för vad du gjort, och din tacksamhet för att jag vill ge dig en chans till.

Julia såg hur tyget spände under bältet på magisterns byxor. Det kändes overkligt. Det kändes som att hon inte längre hade någon kontroll över sitt liv. Inom loppet av ett par minuter hade hon tappat greppet fullständigt och hamnat i klorna på en hänsynslös vettvilling.

Hon sjönk sakta ner på knä. Hennes huvud bara någon decimeter från magisterns skrev. Hon svalde nervöst medan hon hörde hans allt häftigare andning. Det kändes som att hon befann sig i en annan kropp när hennes hand rörde sig mot honom. Den främmande kroppens hand lossade på bältet och knäppte upp det. Den främmande kroppens hand knäppte även upp byxknappen, och drog sedan försiktigt ner gylfen. De två främmande händerna hasade ner hans byxor och fortsatte sedan med att dra ner boxershortsen.

En vuxen mans erigerade penis befann sig bara centimeter från Julias ansikte. Hon stod där på knä framför honom ett par sekunder och bara tittade. Det fanns ingen återvändo. Han skulle inte backa. Han skulle inte låta henne komma undan med blotta förskräckelsen. Hon såg på honom en sista gång, tittade honom djupt in i ögonen för att se om där fanns minsta tecken till tvekan. Men där fanns bara beslutsamhet. Och kåthet.

Hon tog hans kuk i sin hand och drog bak förhuden. Sedan förde hon den till sin mun. Magister Ek stönade ljudligt när hon lät hans kuk sakta glida in. De sammetslena läpparna slöt sig omkring honom och började bearbeta den styva kuken. Hon förde den långsamt ut, och långsamt in. Hon befann sig i trans, följde bara sin kropps rörelser.

Med ett fast tag om den stora lemmen gav hon honom en avsugning han aldrig skulle glömma. Han stönade och suckade om vartannat när han kände hennes mun svälja honom hel. När han tittade ner på henne såg hon hur han beundrade henne. Hans fasad rämnade, maktspelet försvann all världens väg när den lilla flickmunnen bearbetade honom grundligt. Den påklistrade ilskan var borta. Allt han kunde tänka på nu var hur oerhört lycklig han var att få en sån behandling av denna oerhört sexiga varelse.

Snart började han hyperventilera och hon förstod att han var på väg. Hon försökte dra sig undan men han tog ett kraftigt tag om hennes huvud med sina båda händer och tryckte in hela kuken i hennes svalg. Hon höll på att kvävas när han släppte iväg sin kaskad ner i strupen på henne. Hon hostade till men han höll kvar tills han klämt ur de sista dropparna. När han drog ut sin slaknande penis rann sperma som Julia inte lyckats svälja ur mungiporna på henne.

- Bra jobbat, sa han och strök undan lite av hennes blonda hår som fastnat i kladdet.
- Kan jag gå nu?
- Ja. Du kan gå nu. Men glöm inte vad vi har pratat om. Jag kommer se efter om du följer avtalet.

Julia nickade och gick. När hon låste upp dörren torkade hon bort bort lite sperma som hade runnit ner på hakan. Hon slickade i sig det och gick ut i korridoren. Hon var tvungen att skynda sig om hon skulle hinna till engelskan.

---

---

Fler noveller av samma författare

Titel	Kategori	Betyg	Datum
Julias skolvecka - Onsdag	Age play	4.3	6/2-11
Julias skolvecka - Tisdag	Age play	4.2	16/1-11
Julias skolvecka - Måndag	Age play	4.2	8/1-11

Kommentarer

Kommentera denna novell

Du måste vara inloggad för att skriva kommentarer.