Garota Ultima Tipo
Jag hade träffat Luisa i hotellbaren en timme tidigare, när jag satt mig ner för en stillsam drink efter en lång dag ute i ungerska solen. Fotsulorna ömmade, det sög i benmusklerna och ett hörn på kameran hade tuggat sig in i bröstet för varje steg jag tagit sen jag lämnade hotellet tidigt på morgonen. Som jag satte mig kände jag att en dusch hade förmodligen varit en bättre sysselsättning nu, eller ännu hellre ett bad, men jag lade "borde" och "skulle" åt sidan och beställde den första martinin. Jag lät skorna falla av fötterna som spaka och obstinata slutat ta order, och de landade med en lätt duns på det slitna trägolvet.
Hotellet var litet och charmigt och beläget på Pest sidan av den ungerska huvudstaden, mitt bland trånga gator, gömda torg, pigga restauranger och barer, inte långt från den lugna och mäktiga modern Donau. Hotellet var förvånansvärt hemligt för att vara så centralt. Det var som ett spöke, en agent som dragit ner hatten en aning över pannan, och som för att undkomma sina förföljare stegat ut på piazzan full av spanande ögon och välrakade hakor, och slagit sig ner mitt ibland dem på en bänk, osedd. Inkognito. Jag hade fått adressen till hotellet av en man av en slump, han hade hastat förbi mig och sagt något med en utsträckt hand i vilken han höll kortet, och jag såg hotellets slitna fasad och de dunkla fönstren först efter att ha passerat möjligtvis tre gånger redan, och en portier steg fram ur intet och öppnade porten för mig med en blinkning. När jag steg in i lobbyn försvann skränet av spårvagnar, klappret av rörelse och alla inkastare, vykortsförsäljare och skriet av tvärbromsande taxis, och den lena trankviliteten smekte mig mjukt som sammet mot huden - jag slöt ögonen för en sekund och lät hotellets hemliga viskning omsluta mig som en bris.
Jag hade beställt min andra martini och beslutat att jag efter den skulle gå upp på rummet, ta ett bad, smeka mig själv och göra tidig natt. När Luisa inklämd i sin businessdräkt med pustande andnöd och utmattad tumlade fram till baren och föll ihop över bardisken, och pekade ut en flaska ungerskt vin, insåg jag att jag skulle avstyra planen och göra henne sällskap. Vi skrattade åt hur trötta vi såg ut, skrattade för att vi var trötta. Skrattade som den gör som egentligen "borde" göra något någon annanstans, som två skolkande skolflickor, eller någon som går efter bilvägen tidig eftermiddag efter att ha fått nog till slut, rest sig från skrivbordet i kontoret och lugnt gått ut för alltid.
Efter flera glas, flaskor till och med, i det skumma ljuset och i hotellets varma famn, höjde Luisa ögonbrynen långsamt och såg på mig med en slöjad blick:
"Vet du att jag har varit här på hotellet förut. Det är anledningen till att jag kommit tillbaka! På något sätt är det bara så man hittar hit, lite paradoxalt. Det är så tråkigt hemma i Portugal, jag vet, jag vet, gräset är alltid grönare och så vidare, men ända sen jag blev befordrad och företaget började skicka ut mig på businesstrips i Europa, graças a Deus, har jag börjat inse vilken stor del av livet man tillbringar springandes i hamsterhjulet. Du har så tur!, du reser, du utforskar, det är viktigt, inte bara utforska Europa, utan även dig själv! Jag ska berätta, hemma i Portugal, har jag en väninna. Faktum är, även våra föräldrar är nära vänner, och våra fäder unga revolter i revolutionen. En dag kom jag hem från arbetet, slutkörd, meu Deus, och möttes av telefonen som ringde alldeles som en galning. Vet du, jag tänkte inte svara. Hela dagen sitter man i telefon och tvingas prata med än den ena, än den andra. När man är hemma kan man välja att vara tillgänglig och även att avsluta ett samtal man inte vill låta fortgå!
Hursomhelst, jag svarade och det var min väninna. Hon kan prata! Har du någonsin tagit in på ett hotell och fått oturen att vara granne med en spanjor?, då vet du hur vi portugiser känner!, det bor två spanjorer i ett rum, men det kan du aldrig gissa förrän du får se dem checka ut. Du tror att hela skrälla Madrid har tagit in. Men spanjorer säger bara en enda sak, fastän de säger det i minst fem olika versioner och tills varje version har blivit grundligt genomgången och nermald. Vi portugiser har en själ, det är själen som måste få prata, som måste få liv. Själen måste få utrymme, måste få sång, måste få en röst! Jag kände igen min väninnas röst med en gång, fastän det bara var ett glädjeskrik. Vet du vad som hade hänt? Hon hade vunnit en resa, just det - till Budapest. Hon mest välförtjänt av alla, och jag absolut hennes sällskap.
Första kvällen i Budapest; vi hade lämnat vårt grisrosa hotell och drack lite skvalpigt vin i någon expat bar, tills en skär och fetlagd herre närmade sig min väninna och erbjöd henne en drink. Min väninna redan berusad, lättsmickrad, svarade honom med sitt smaskiga leende och allt jag vet, det vill säga allt hon minns, var att kvällen slutade med hans lilla grispenis som skruvade sig in i henne fort och tvärt, och hans pust och stånk och stön mot hennes nacke, och hans glatta stora kropp som sjönk djupare och djupare in i madrassen som en atlantångare, efter att han rullat av henne med en snarkning, och min väninna inbillade sig att hon var tillfredsställd, höll fast vid honom som vid en livboj innan ljuset skummades ut och hon flöt bort i sömnen.
Jag satt kvar vid bordet ett litet tag, tills fler grisrosa män började cirkulera mig, och jag reste mig upp och gick. Det var en ljum kväll, barerna låt täta, och jag kikade ner en tvärgata och kunde se ett litet ljus komma från en ensam källa, självklart betyder detta förfriskning. Jag gick in i puben, men det var inte en pub, så kan man inte kalla stället. Det var som att komma in i en film. Jag, filmens stjärna, gör entre med svepande steg och, efter en konstpaus då jag höjer huvudet en aning och ser mig omkring, styr mot baren där en ensam bartender torkar glas, jag sa ju som en film. Jag ber bartendern om ett glas vin, jag vet, men jag dricker bara vin. Jag får vinet upphällt och dessutom en uppskattande blick, han synar mitt fodral, mina bröst, denna mörka ungrare. Vi för ett lågmält samtal, belysningen är väldigt låg, det börjar tömmas på folk och vinet töms likaså.
Plötsligt, ur skuggan, träder han fram, den manlige huvudrollen. Han bär kostym, fluga, hatt, hans ögon skuggas av brättet och i ögonvrån kan jag bara ana hans distinkta och bestämda anletsdrag. Han är hemlig, osynlig, som om hans konturer inte har fyllts i ordentligt ännu, medan han långsamt, och jag hör exakt hur långsamt eftersom till och med ljudet från hans skoklackar färdas långsamt, nonchalant, som retandes, fram till mig. Och han rör vid mig, utan ett ord tar han tag om min haka, det är helt sant, vänder mitt huvud mot sitt eget, och så lägger han andra handen om min nacka och styr mina läppar mot hans egna, så sakta, så sakta som bara en dominant och självsäker man kan som vet att endast hans namn kommer generera filmen miljoner, oavsett, och han smickrar sin motaktris genom att skifta ljuset på henne, så att när texterna rullar har en ny diamant hackats ur, ur kolet som var hennes förflutna.
Efter ett andetag kysste han mig. Han viskar, rakt in i mitt pulserande blodflöde, rakt in i mitt hjärta, att han har sett mig från sin plats bakom ridån. Som om en strålkastare riktas mot mig, som om bossa nova varligt tappas fram bland barens spakar och flaskor, finner jag mig själv dansandes på golvet, mina händer rör vid detta spöke, denna närvaro, och detta spökes händer leder mig runt, han för mig, när han redan har förfört mig.
Han säger att han har något att visa mig. Han bjuder in mig till sitt rum. Han sveper min sjal omkring mig och lyfter handen till hatten mot bartendern, som nickar tillbaka, och vi går ut i natten. Jag ska berätta för dig, att jag är inte helt oerfaren, jag är inte lika lättlurad som min väninna, Deus te abençoe, jag har också varit med. Jag har haft män som slagits om mig, gråtit för mig, spillt sina själar, omsorger, och ja, även ett och annat vinglas över mig. Jag har haft män i min säng, som jag har väglett och som väglett mig, de har rört vid min hud och i mig. Fingrar, kukar, händer har strukit bland mina veck, strukit inne i mig, medan tungor har lapat mig och de har druckit mig. Det bästa jag vet är när de sakta slickar mina könsläppar och sedan suger min klitoris och pullar mig, hårdare och hårdare, tills de får in hela knytnäven i mig och deras armars omkrets spänner ut min vagina som fylls och fylls och pumpas och pumpar av kåthet, innan jag kan skrika ut min orgasm när jag kommer, och kommer, och kommer över hela deras belåtna ansikten och tills jag inte har ett andetag kvar att skrika, tills jag gnyr och och jämrar mig i utebbad kåthet.
I hans hotellrum fanns en stor säng, och på ena sidan av sängen under fönstret fanns ett litet runt bord, med en virkad duk, en vas med en ros, och han bjuder mig att sitta ner på den ena av stolarna medan han korkar av en flaska vin av ett mycket fint märke, varefter han gör mig sällskap. Utsikten är inte att tala om, gardinen är skir och faller tunt i varsin ände av fönstret, räcker ända ner till det svala golvet. Jag kan inte säga vad vi talade om, jag kan inte säga helt säkert att vi ens talade, men jag minns att han avbröt mig mitt i en mening genom att placera sin varma hand på mitt nakna innanlår. Detta fick mig att stanna upp. Han strök sakta med sin hand på mitt lår, och jag uppmuntrade honom genom att sära på benen, Gud vet att han inte behövde uppmuntran, han visste mina punkter så säkert som om han läste en blindkarta och förstod varje ord. Värmen från hans hand strålade ut som tunna silkestråder över min tunna hud och räckte in i mitt kött, nådde ända in i mitt brinnande, längtande kött och min hungriga, krävande fitta. Så närmade sig hans fingrar själva huvudsaken, the plot, o enredo, och det var då jag bestämde mig för att luta bak huvudet, sluta ögonen och bara följa med i vågorna.
Sakta förde han in ett finger i mig. Jag har aldrig någonsin varit så våt. Han kände med fingret inne i mig och jag kunde känna hans blickar segla över min kropp, korsa över mina bröst, och så finger nummer två. Min fitta som en hungrig mun, pulserande och glupsk som med bestämda, hårda sug åt tillbaka på hans fingrar, ett två och så det tredje fingret. Jag var i en annan värld, du vet att det inte finns någonting så ljuvligt, skönt, frisläppande och sexuellt som någon som fingrar och äter din fitta. Efter finger nummer fyra och även tummen nu hårt knullade min fitta, kunde jag känna att han flyttade sig ner under bordet, jag kände hans andetag mot insidan av mina knän, längs hela ljumsken och hela låret, den som säger att män inte kan uppskatta ett riktigt kvinnligt lår, har aldrig blivit ordentligt renslickad. Han andades, viskade, kysste, sög, och för varje stavelse hans runga ritade på min hud, för varje centimeter han närmade sig mig, snällasnällasnälla, så gick det ännu lite långsammre, en bråkdels sekund långsammare, snällasnällasnälla!, innan hans nästip äntligen nästan vidrörde min våta läpp, och innan han helt kunde vända sitt huvud mot mitt sköte, söka med sin tungspets min klitta, nudda den lätt. Snällasnällasnällajagklarardetinte, omslut hela min värkande fitta, tryck ditt huvud mot mig och sug mig hårt, ena handen stöttandes som om min fitta var en mortel och mitt rosa, söta kött måste bankas och straffas, smärtsamt men Gud så fruktansvärt skönt när han handknullade mig, lapade mig, sög mig, snabbare och snabbare och snabbare, så lyfte han mig ur min egen kropp, jag blundade hårt men jag kunde ändå se mig själv där nere, med särade ben och min ena hand som tryckte hans huvud mot mig i den takt jag ville, hur han satt där under bordet och knullade mig, hårt, tills det värkande, malande, slitande crescendot upphöjdes till något utom mitt fattning och jag sparkade, skakade, skälvde, i takt med de stötar av vågor och kåthet som rullade över mig, jajaja!, sim, sim, sim...!!!
Hela natten knullade han mig sanslös, hans stora vackra kuk tog mig överallt, knullade mig helt slut, sprutade i mig och över mig, han smekte mig igen tills jag inte längre klarade att hålla ögonen öppna. Han knullade mig medvetslös. Jag vet inte hur länge jag var borta, men den svävande sömnen var den lättaste och djupaste jag någonsin varit med om. Jag kunde känna hans nakna värme och hans kuks söta lukt omkring mig, hans täta närvaro som höll mig tryggt. Tillslut strilade ljuset rikligt in genom fönstret och först då vaknade jag till, långsamt, gäspande som en katt. Jag fann mig själv ensam i sängen, steg upp och klädde på mig. Han hade lämnat rummet men inte checkat ut då hans tillhörigheten fortfarande låg strödda i rummet och hans rakkrämer och toalettartiklar stod uppradade i badrummet. Jag tog en dusch, min kropp utmattad, ändå var det den vigaste morgonen och den spralligaste kroppen sen så långt jag kan minnas. När jag lämnade hotellet den tidiga eftermiddagen var jag säker på att jag skulle se honom igen. Faktum är, att jag faktiskt kände mig iakttagen hela resten av min vistelse i Budapest. Efter ett par dagar, tillägnande ytterliggare vin, promenader, utflykter och en och annan grisrosa fet man dreglandes över oss, på tryggt avstånd, packade vi ihop våra saker och reste tillbaka till Lisbon."
När Luisa slutade tala fylldes mellanrummet av en slags sugande tystnad, en nickande, leende tystnad. Hon såg på mig, huvudet lätt sänkt, men blicken fast och som om den spände som en vajer över bordet och rakt in i min, höll hon fast och öppnade sakta munnen igen för att säga något.
"Och sen dess har jag sett till att få alla resor till kontoret i Budapest, och så fort jag stiger av planet i Feryhegy känner jag närvaron. Jag kan se kostymen framför mig, det skuggade ansiktet, hatten. Jag kan till och med känna hans hand i min fitta och hans tunga runt min klitta. Jag går i stort sett omkring i orgasmer när jag strövar runt i den här staden. Jag kan inte hitta den baren igen, jag har inte lyckats. Däremot fick jag med hotellets kort, och jag checkar alltid in på detsamma, och vet du", Luisa smög sitt ansikte ännu närmare mitt och viskade sensuellt emot mig då minnet av hennes upplevelse liksom sjönk in också i mig, "jag vet, jag vet!, att han är nära. Men han är hemlig. Inkognito."
Så lutade hon sig tillbaka mot barstolens ryggstöd och svepte resten av vinflaskan. Jag stirrade på henne. Det hade blivit sent. Hon blåste ut en lång, tunn slinga rök mot taket. Jag var inte trött, jag tänkte fortsätta kvällen med Luisa drickandes vin och martini i baren där bartendern inte ens sneglat förnärmt på oss under hennes berättelse, drinkarna bara ställdes fram, fylldes på, plockades bort, askkoppar byttes ut, samtalsämnena gled in på annat och inte förrän mycket, mycket sent eller mycket, mycket tidigt nästa morgon skulle jag retirera till mitt rum, med den stora sängen och det lilla bordet och stolarna under fönstret utmed ena väggen.
Fler noveller av samma författare
| Titel | Kategori | Betyg | Datum |
|---|---|---|---|
| Garota Ultima Tipo | Heterosex | 2.0 | 3/1-11 |
| A place called home | Heterosex | 4.2 | 17/8-10 |
