Vad heter du? - Del 2 (Under en grå blomma)
Följande novell innehåller 3337 ord, var av 1405 tillhör "sexscenen". Så det är ingen lång, våt berättelse där 80% av orden rör sig omkring sex.
Mitt mål med denna novell är inte att få er så upphetsade som möjligt utan för att testa mina egna författarkunskaper. Tänk på det när ni läser den.
Vid fönsterplats på caféet ”Kaffebönan” satt jag och väntade med iver i kroppen på brunetten från förra helgens fest. Hon som inte velat avslöja sitt namn för mig. ”Vänta tills nästa gång vi träffas”, hade hon sagt. Det hade inte dröjt många dagar innan jag föreslagit en träff på ett café eller lunchrestaurang. Fullt medveten om att det lätt kunde få mig att verka desperat men det var inget som jag brydde mig särskilt mycket om när det gällde henne. Denna lördagsförmiddag var det tidigaste tillfället som passade oss båda. Trots att hon kom ett par minuter innan bestämd tid hade jag suttit där i närheten av en kvart, bara för att vara säker på att hon inte skulle behöva vänta på mig. Dessutom fick jag ju nu en god titt på henne då hon kom gåendes in i sina högklackade skor, gråa jeans och vita sommartunika med ett ljusblått blommönster nedtill. Hon såg mycket mer ut som en vuxen kvinna nu än kvällen jag hade skjutsat henne hem då hon hade Converseskor och större delen av håret i hästsvans. Nu lät hon det hänga fritt ner till hennes välformade bröst. Hon slog sig ner mittemot mig, placerade sin handväska intill fönstret och hälsade med en röst mjuk som huden på ett spädbarn. Jag såg att hon lade sin blick på min kaffekopp så jag förklarade att jag hade blivit tilldelad ultimatumet ”beställ eller gå”. Trots att jag dricker kaffe dagligen hade jag bara kunnat sitt och ta minimala klunkar av kaffet jag hade framför mig. Tiden hade gått och man kunde inte längre se värmen lämna vätskan. Jag satt kvar och såg mig omkring när hon reste sig upp för att beställa en latte efter att ha plockat fram en vit plånbok ur handväskan. Caféet var nästintill fullt med andra par och ett större sällskap vänner. Ljudvolymen på andras konversationer och även musiken som spelades var låg, men jag kunde uppfatta att paret på två tonårstjejer bakom mig pratade om en film de nyligen, förmodligen igår, sett på bio. Det tog inte lång tid att förstå vilken filmen i fråga var. Deras samtal omfattade karaktärer vid namnen: Edward, Jacob och Bella. Mitt sällskap fanns sig snart återigen framför mig med en stor kopp latte i handen. Jag tittade på henne, log och kom till tals. ”Jag skulle först vilja tacka för senast”. Jag fortsatte att le. ”Och så…”. Jag tystande när hon plötsligt fick en annan blick i ansiktet. Som om hon just kommit på något. Hon ställde ner sin kopp på en servett och lade en annan vid sidan om. Efter det lutade hon sig mot handväskan och plockade upp en reklamkulspetspenna från någon storbank och började skriva på servetten. Jag fortsatte: ”och så skulle jag gärna vilja veta vilket namn du går efter”. Hon vek ihop servetten och förde över den till min sida av bordet med sin vänsterhand. Allt utan att yttra ett ord. Hon ville spela lite mystisk så jag tittade lite misstänksamt på henne och tog upp servetten. Efter att ha vikt ut den och förstått att jag höll den uppochner vände jag på den och läste de hårda, lätt påtvingade blåa bokstäverna. ”Julia”. Jag upprepade namnet tyst för mig själv, men ändå hög nog för henne att höra det, och log igen. ”Så vad ska jag kalla dig?”, frågade hon med en blick som helt penetrerade mitt försvar. ”Öh, Frank”, hörde jag mig själv säga samtidigt som jag skakade lätt på huvudet. Julia suckade trött. ”Fan va trist. Kunde inte dina föräldrar komma på något namn som inte blev omodernt på trettiotalet?”. Hon skrattade lättsamt för att förtydliga sarkasmen. Jag följde hennes exempel i förståelse.
Vårt samtal vandrade från det ena ämnet till det andra, men mina tankar fixerade sig på hennes vackra ansikte och de små, förföriska läpparna som redan vid ett tidigare tillfälle omslutit min styva lem. Nu formade de mjuka ord kring ett ämne som jag i efterhand inte skulle kunna återge något av trots att jag deltog i samtalet. Min blick höjdes mot den mycket lena huden på näsan och vidare till hennes ögon, blåa som en ocean. Tiden verkade retardera omkring henne, som om en man låtit en ros falla ner i flytande kväve. Solen sken in genom helväggsfönstret och bildade skuggor av våra koppar som stod framför oss. Då och då, när hennes röst inte tillfredställde mina trumhinnor, smuttade hon på sin dryck. Hon frågade vad jag jobbade med och jag förklarade att jag nyligen hittat jobb som lärling på en elfirma en bit utanför centrum. Eftersom hon bara ett par veckor tidigare tagit studenten hade hon inte brytt sig om att hitta något ordentligt jobb utan nöjde sig med att sortera varor i en närbutik intill hennes hem. Ibland fick hon även agera kassörska. Hyfsat bra betalt för det enkla arbete hon utförde tyckte hon. Det var där hon hade träffat Alice, flickvännen som jag släppt av henne hos senast vi träffades.
Solen vandrade långsamt på himlen och snart hade vi suttit mittemot varandra i nära en timma. En kvinna runt min egen ålder iklädd en vit tröja med Kaffebönans märke på och ett svart förkläde från midjan ner kom då fram till mig och Julia och bad oss lämna bordet för andra kunder. Jag ville inte ställa till med någon scen så jag svarade förståligt och reste mig upp. Julia tog sin väska, ställde sig upp och började gå mot utgången. Själv följde jag efter och lade ögonen på hennes lilla bak i de tighta jeansen. Väl utanför stod det klart att ingen av oss ville gå åt sitt eget håll och hon föreslog då att vi kunde ta oss till lägenheten hon delade med sin flickvän. Vi gick en dryg kilometer norrut med solen i våra ryggar. De flest bilarna på gatorna stod parkerade och det var bara bland barnfamiljerna i parken det fanns någon riktig form av rörelse. Lägenheten låg i ett stillsamt kvarter som var bebott redan på sextonhundratalet och med kullersten på gatorna. På bottenvåningarna runtomkring låg små kvällspubbar, tehus och ostbutiker med diskret dekoration på skyltarna. Lägenheten var en liten och kompakt tvårummare med ljusa väggar, prydda med repliker av historiska konstnärers tavlor. Efter en kort rundtur i de olika rummen kunde jag konstatera att konstnärer som Edward Hopper och Cézanne tillhörde favoriterna. Även Leonardo Da Vincis ”La Bella Principessa”, som jag själv sett originalet av bara ett par veckor tidigare på en konstutställning i Göteborg, hängde på en av väggarna. Julia lade notis om att jag log då jag såg den och jag förklarade att jag nästan upplevt Stendhalsyndromet när jag såg den på utställningen. Hon svarade att det varit Alices tavlor i hopp om att jag skulle sluta prata om konst och syndrom hon aldrig hört tals om tidigare. Jag ställde mig vid vardagsfönstret, blickade ut över den lilla innegården som var nästan övervuxen av gamla växter ingen velat ta hand om och frågade hur de kunde ha råd med allt detta. ”Jo, Alice hade turen att födas in i en familj med tjocka plånböcker”, sade Julia och ställde sig bredvid mig. ”Det är faktiskt hennes pappa som äger lägenheten. Vi delar bara på föreningsavgiften”, fortsatte hon. Nere på gårdsplanen spatserade en katt, förmodligen på utkik efter en mus. Jag vände mig mot Julia och skulle precis fråga vad Alice jobbade med när jag fick syn på något alldeles speciellt inne i deras sovrum. ”Är…”, jag hade svårt att få ur mig orden. ”Är det en Sandén-gitarr?”, jag kunde inte annat än låta hakan hänga. Julia som vänt sig mot mig tittade snabbt över sin egen axel och svarade jakande. Vi gick in och satte oss på dubbelsängen, under den underbara Grey Daisy-tavaln av Brian Hugh Warner, och hon förklarade att Alice gav gitarren till henne när hon tog studenten. Jag fick lov att ta upp och spela på den. Gitarren var av tysk alpgran och flammig koa från Hawaii. Den hade en så kallad cutawaydesign och var kantad med abalone från Japans kust. Ett par lätta ackord sammanfogades till ”Let Freedom Ring” från Tom Morellos första soloplatt. Det var tveklöst det absolut vackraste ljudet jag någonsin hört komma från ett instrument. Efter någon minuts spelande lämnade jag över gitarren till Julia och det blev bara bättre. Tillskillnad från mig uppskattade hon inte bara musik; hon bemästrade den. Fingrarna på högerhanden klättrade på strängarna medans de andra rörde sig över halsen med fjärilssymbolen över de tolfte och trettonde banden och den vackra True Temperament greppbrädan. Tillsammans frambringade samspelet mellan händerna det vackra men samtidigt klichéstämplade introt till ”Stairways to Heaven” av Led Zeppelin. Det var emellertid endast en tolkning med ett stänk av latinamerikansk influens vilket fick det att låta mer unikt och svårspelat än annars. Efteråt berättade hon att det var duon för Rodrigo y Gabriela som gjort tolkningen och hon lärt sig den genom att se ett videoklipp på internet ett par gånger men lyssnat på låten desto fler. Med ett leende på läpparna bad jag henne sjunga en låt för mig. Hon fnissade kort, satte tänderna varsamt på underläppen och vred blicken åt sitt vänster. Strax därefter hade hon bestämt sig för vilken låt hon skulle framföra och drog några mjuka ackord. Våra blickar möttes och hennes mungipor drogs också upp i ett leende. Snart ersattes det mjuka introt med en rockig poplåt av den skotske sångerskan Amy Macdonald och Julias underbara sångröst smekte mina örongångar med ”A poetic genius, it’s something i don’t see. Why would a genius be tripping on me?”.
En stund senare återvände vi till vardagsrummet och Julia öppnade ett skåp fyllt med LP-skivor som hon dels fått av sina föräldrar, men också köpt i en liten nostalgibutik på en parallellgata till den hon bodde på. Hon tog fram David Bowies ”Space Oddity” och Bob Dylans ”Blonde on Blonde”. ”Vilken tycker du bäst om?”, frågade hon när hon höll fram dem för mig. Vanligtvis hade jag valt Bob Dylan men jag kände mig lite mer i ett Bowiehumör. Efter att ha lagt stiftet på vinylen slog hon sig ner precis intill min sida i skinnsoffan och bruset i stereosystemet tonade över till ett par ackord på en akustiskgitarr följt av bas och trummor. ”Detta introt har alltid påmint min om Pink Floyd”, sa hon. ”Ingen särskild låt av dem. Bara Pink Floyd i sin helhet”, tillade hon. Tanken hade aldrig slått mig innan men jag förstod vad hon menade. När Bowies röst började ljuda trädde bilder ur den rödtonade musikvideon in i mitt huvud och jag frågade henne: ”Varför görs det inte sådan här musik längre?”. Vi tittade in i varandras ögon på bara ett par centimeters avstånd när hon svarade att hon inte riktigt visste. Utan att riktigt ha koll på vad som hände hade våra läppar snart mötts i en sensuell kyss med händerna placerade på varandras kroppar. David Bowies röst höjdes i refrängen om major Tom, och musiken i samarbete med situationen fick hårstråna på mina armar att resa sig av njutning. Kyssen övergick något som mer skulle klassas som hångel. Mina händer fördes upp och ner på hennes rygg som om de sökte efter något. Slutligen stannade de i ett läge där ena handen låg vid hennes midja och den andra placerad på hennes skulderblad. Någon gång under den uppföljande låten avbröt hon kyssen för att yttra sig. ”Vad sägs om att avsluta det vi påbörjade sist vi träffades?”. Jag gav henne en snabb kyss på överläppen, sa till henne att hålla i sig och lyfte sedan upp henne i min famn för att gå in i sovrummet igen.
Väl inne i rummet slängde jag ner henne på den breda sängen. Hon landade på rygg med sådan kraft att det såg ut som hon höll på att studsa upp igen. Solljuset sken på henne genom de vita gardinerna där hon låg och knäppte upp sina byxor. När gylfen var öppen tog jag tag i ändarna på byxbenen och började dra. Hon spände ryggen för att få upp rumpan från madrassen och tog tag i sängen långsidor för att inte glida med det tighta klädesplagget. Hon bar inga trosor under jeansen och gav ifrån sig ett tillgjort fniss för att på ett sarkastiskt sätt spela oskyldig. Allt denna kvinna gjorde fick mig att le av ren glädje. David Bowies röst ljudade utifrån det andra rummet och vi båda började sjunga med i hans upprepande ”Yeah, yeah. Baby, yeah”, tills hans sång och gitarr övergick till ett garv både från högtalarna och från oss. Jag dök sedan ner mot hennes nakna underliv med huvudet före. Hon skrattade och vred sig lite ty hon var exalterad och blev förvånad. Sedan lade hon sig normalt igen och jag kunde konstatera att ta sig in mellan hennes ben med ansiktet var som att komma in i ett rum där luften stått stilla lite för länge. Luften var varm och instängd dessutom var det väldigt fuktigt. Hon var inte helt rakad där nere. En mörk, liten triangel av styvt busgage fanns kvar. Sittandes på knä och lutad över sängen pressade jag lätt mina läppar mot hennes clitoris och kysste den ömt innan jag började slicka hennes rosa blygdläppar. Hon började andas tyngre allt eftersom jag ansträngde mig för att tillfredställa henne. Strax tog jag upp min högerhand mot hennes slida och började slicka clitoris från höger till vänster istället. Långsamt pressade jag in mitt långfinger i henne och hon klämde ur sig lågt stön. Vänster handen använde jag för att massera hennes bröst med. Efter att ha fört mitt finger in och ut upprepade gånger försökte jag mig på att låta pekfingret följa med in i henne. Hon stönade allt högre och jag ökade bara takten. Efter en stund tystande stönen och hon började upprepa ordet ”ja” tills hon försökte pressa ihop mitt huvud med sina lår och trycka ner mitt huvud längre ner med sina händer. Inga ord lämnade hennes läppar, istället började hon andas allt snabbare. Jag förstod att hon var nära inpå en orgasm så jag la in högsta växel, både på armen och på tungan. Alla muskler i hennes kropp började darra och hennes lår trycktes allt hårdare mot mina öron och tiningar. Även mina fingrar klämdes åt hårt inne i henne. Slutligen pressade hon ut nästan all luft som fick plats i hennes lungor och slappnade av i hela kroppen som om hon just hade varit full pumpad med adrenalin. Luften lämnade henne i en ända utandning och jag kände plötsligt hur mina knän värkte. Jag reste mig upp och lade mig bredvid henne på sängen. Hon andades fortfarande djupt men när hon såg att den nedre delen av mitt ansikte var täkt av vätska från hennes inre bröt hon ut i ett skratt som varade runt en sekund. Sedan kysste hon mig, vilket uppföljdes av att hon slickade upp sina egna safter från mitt ansikte. Jag lade min kupade hand över det ena av hennes bröst och frågade: ”Vad är det du har, C-kupor?”. Hon nickade, sedan satte hon sig på knä och började knäppa upp mina byxor efter att ha slitit av sig tunikan för att visa upp sina perfekt formade bröst. ”Låt mig se din stora kuk nu”, sade hon hastigt. Valet av adjektiv fick mig att skratt på ett sett liknande det hon strax där innan skrattat på. Hon fick upp gylfen och drog ner mina byxor en bit. Hon hade inte behövt suga av mig, kuken stod i honnör för henne men ändå böjde hon sig ner för att slicka på ollonet. Tungan rörde sig retsamt runt toppen på penisen och hon höll konstant ögonkontakt med mig. Efter att par långa sekunders lek omslöt hon min kuk med sina läppar och började långsamt suga av mig. Hon hade nu sänkt blicken mot min renrakade rot och lät hennes hår smeka min mage. Själv låg jag bara med stängda ögon och skattade mig själv lycklig i ett par minuter tills hennes läppar lämnade min lem. ”Jag vill ha dig i mig”, sade hon bara och satte sig gränsle över mitt skrev och med hjälp av ena handen styrde in min kuk i sin öppning. Långsamt, långsamt trycktes ollonet in i henne. Millimeter för millimeter kändes det som. Om hennes jeans var tighta var hon själv lika trång som en vattenslang är för en basketboll. Slutligen var hela min längd inne i hennes trånga utrymme. Hon böjde sig då mot mig och placerade sina händer på min bröstkorg som stöd. Till en början rörde hon sitt underliv i en långsam, upprepande rörelse upp och sedan ner på min kuk. Hon började stönade och ökade takten inte långt efter det. Hennes rörelser accelererade hela tiden. Sedan lämnade händerna mitt bröst och hon satte sig upp och böjde sig lätt bakåt med ena handen på mitt låt för att snarare börja hoppa på min kuk. Detta varade inte särskilt länge för när jag placerade mina händer på hennes sexiga höfter böjde hon sig fram lade sitt huvud intill mitt och viskade på så nära håll att jag kunde mot örat känna luften lämna hennes läppar. ”Knulla mig. Knulla mig hårt”. Jag böjde mina knän och satte hälarna i sängen, omslöt sedan mina armar runt hennes rygg och började jucka henne underifrån. Min kuk var verkligen i sitt praktstånd. Jag kunde känna mitt blod pumpa igenom den som om den var på väg att sprängas. Detta gjorde att jag fick känslan av att hennes lilla tighta slidöppning skulle skadas om jag tog i för hårt. Men när hon skrek åt mig att jag skulle ta i hårdare eller helt enkelt knulla henne snabbare gjorde jag som hon sade. Hon gnydde av njutning vid mitt öra men sedan tryckte jag henne av mig och sade till henne att ställa sig på alla fyra. Hon löd min befallning och svankade på rumpan. Jag ställde mig bakom hennes lilla men så ljuvliga bakdel, njöt av bara åsynen och ställde mig sedan tillrätta för att penetrera henne. ”In med den bara”, sa hon otåligt. Jag retades lite med henne genom att stryka den längsmed slidan ett par gånger innan jag pressade in henne. Hennes rumpa var så rund och fin. Min kuk i slidan på henne gjorde synen bara bättre. Den här gången gick jag på hårt på en gång. Det var något som Julia verkade gilla. Så fort jag kunde pumpade jag henne och hon stönade. Hon stönade högre och högre för varje gång och tillslut sträckte jag fram min hand som hon kunde bita på för att inte rikta för mycket uppmärksamhet från grannar och förbipasserande. Fan vad den tjejen kunde bita. Det dröjde inte länge innan hon fick blodsmak i munnen. Jag drog tillbaka handen och drog mig ur henne. Jag puttade på henne så hamnade på rygg, drog henne så midjan hamnade i höjd med sängkanten och ställde sedan mig framför henne. Detta skulle bli nådastöten. Ännu en gång tryckte jag mig in mellan hennes ben och började knulla henne så fort jag kunde. Jag placerade mina händer på hennes bröst och jag kunde verkligen se i hela hennes ansikte att hon njöt mer och mer för varje stöt in i henne. Plötslig började hon lätt krampa som tidigare och hennes insida klämde åt min kuk hårade än vad jag trodde var möjligt. Jag kunde komma när som helst men jag höll mig så gott jag kunde tills hennes orgasm verkade vara över då jag slet mig själv ur henne och sprutade sperma över hennes mage bröst. Vi pustade båda ut och jag lade mig intill henne på sängen. Bowie hade tystnat sedan länge allt som hördes var våra andetag och de enskilda bilarna som passerade på kullerstenen med ett tiotal sekunders mellanrum. Julia tittade mig i ögonen, strök sitt långfinger över den sperma täckta delen av magen, slickade av det och fnissade. ”Det här måste vi göra om”, sade hon med ett brett leende. Jag höll minst sagt med henne och tittade på den färgfattiga tavlan av en blomma som jag alltid funnit fascinerande.
Fler noveller av samma författare
Kommentarer
Håller med Baltroll
"Följande novell innehåller 3337 ord, var av 1405 tillhör "sexscenen". Så det är ingen lång, våt berättelse där 80% av orden rör sig omkring sex.
Mitt mål med denna novell är inte att få er så upphetsade som möjligt utan för att testa mina egna författarkunskaper. Tänk på det när ni läser den.
"Då tycker jag du skall testa STYCKINDELNING istället så kanske någon orkar läsa den också..."
Kommentera denna novell
Du måste vara inloggad för att skriva kommentarer.
Håller med föregående talar om att styckesindelning är ett måste! I en av dina texter har du dock klarat detta galant!