Ridköping 3: Kvartssamtal
Tove satt trumpet nedhasad på stolen framför magister Ekholms kateder med armarna i kors. Hon behövde inte titta åt sidan för att veta att hennes mor i detta ögonblick var hennes raka motsats: rak i ryggen, händerna i knät och blicken uppmärksam och artigt riktad mot magisterns ansikte.
- Som sagt så har Tove vissa attitydproblem, malde Ekholm på. Hon är uppstudsig mot lärarna, ja ibland rent oförskämd, och hon har svårt för att samarbeta med sina klasskamrater. Jag vet inte riktigt vad vi ska ta oss till med henne, haha! Ekholm log godmodigt och började putsa sina runda glasögon på en näsduk han drog upp ur västfickan.
Tove fnös. Så mycket skitsnack!
Allt handlade ju egentligen om att hon inte ville ställa upp på att dra upp kjolen för lärarna på kommando. Visst, hon fattade ju att det var så det funkade på den här skumma skolan, och hon hade väl egentligen inget emot att suga av en lärare emellanåt om det gav henne lite bättre betyg, men det fick ju ändå finnas gränser! Och hennes får till klasskamrater bara nickade och böjde sig fram för minsta vink! Klart som fan att hon inte kunde komma överens med såna losers!
Toves mamma lyssnade uppmärksamt på Ekholms utläggning med en bekymrad rynka mellan ögonbrynen. När hon sedan vände sig till Tove använde hon den där förklarande rösten som Tove hatade mer än allt annat; hon var ju ingen idiot och tyckte inte om att bli tilltalad som en.
- Lilla Tove, du vet ju att vi har betalat dyrt för att du ska få komma in på den här mycket exklusiva skolan. Tycker du inte att du borde anstränga dig lite mer för att göra bra ifrån dig? Så illa är det väl ändå inte?
Tove var just på väg att brista ut i en lång utläggning om alla orättvisor hon fått utstå, men en harkling och en sträng blick från Ekholm fick henne att tveka. Hon visste hur sträng han kunde vara, och även om hon inte trodde att han skulle ta till sina värsta metoder inför Toves mor så skulle det komma förr eller senare. Han hade minne som en elefant och tålamod som... som någon med riktigt mycket tålamod.
Innan hon hunnit bestämma sig för om det ändå skulle vara värt att få ösa galla över honom, hans kollegor, klasskamraterna och resten av skolan vände han sig till Toves mor igen.
- Jag vill minnas att fru Svensson själv varit elev här, stämmer inte det?
- Vilket minne magister Ekholm har! Jo, det stämmer. Jag gick ut 1986.
Tove gapade. Hade hennes pryda morsa gått på den här pervoskolan?!
- Verkligen? Med tanke på fru Svenssons ungdomliga utseende skulle jag ha gissat fel på tio år!
Toves mor rodnade klädsamt och gjorde en avvärjande gest med handen.
- Äsch, smickrare där! Och säg Louise, för guds skull! Jag känner mig så gammal när ni kallar mig fru Svensson.
Tove kunde inte tro sina öron. Satt de och flirtade med varandra? Höll hennes morsa på och gjorde sig till för den här gamla gubben? Ekholm måste ju vara minst femtio!
- Louise, sa Ekholm bekräftande. Jag vill minnas att Louise fick en särskild utmärkelse under sin tid här, stämmer inte det?
Toves mor rodnade lite igen, men såg väldigt nöjd ut.
- Jo, det stämmer. Andra året blev jag utsedd till "1985 års hungrigaste unga akademiker".
- Så var det ja. Hur många laddningar var det unga fröken Louise tog emot då? Elva? Tolv?
- Fjorton, faktiskt. Och två av dem var magisterns!
Tove satt bara och gapade. Hon hade sett plaketten i bokhyllan därhemma men alltid trott att det handlat om något tråkigt pluggpris. Nu lät det som att det var något helt annat...
- Haha! skrattade Ekholm, ja, det gick ju an när man var ung! Men säg mig, har fru Svensson - förlåt, Louise - hållit sig välövad sedan hon slutade här? I så fall tror jag att lilla Tove kunde må bra av att få se en demonstration.
- Självklart, magister Ekholm! Allt för att min kära dotter.
Tove öppnade munnen för att protestera men Ekholm höjde ett varnande finger mot henne och sade med sträng röst:
- Unga fröken Svensson gör bäst i att sitta still, vara tyst och observera! Förstått?
Tove stängde snabbt munnen och nickade, trots att det vände sig i magen på henne. Att bråka med Ekholm när han använde efternamn var ingen bra idé, så mycket hade hon lärt sig.
Under tiden hade hennes mor knäppt upp sin strikta blus så att Ekholm kunde se rakt ned på hennes fortfarande fylliga bröst, klädsamt upplyfta av en vit spetsbehå. Sedan Ekholm flyttat fram sin stol från katedern gled hon graciöst ned på knä framför honom och drog ned hans gylf. Med vana fingrar drog hon fram hans kuk och började runka den till stånd medan hon såg upp på honom med en, i Toves ögon, äckligt trånande blick.
När Ekholms kuk styvnat nogårlunda böjde sig Louise fram och tog den i munnen och började suga på den medan hon runkade skaftet med ena handen och smekte hans pung med den andra.
- Jodå, jag märker att Louise inte har legat av sig! Säga vad man vill om unga ivriga flickor, men en mogen kvinnas erfarenhet är ändå det bästa! skrockade Ekholm förnöjt.
Toves mor släppte hans kuk med munnen tillräckligt länge för att få fram ett uppriktigt stolt "Tack magistern!" innan hon fortsatte suga honom till fullt stånd.
- Jag ser att fru Louise andra behag åldrats med samma grace som hennes ansikte. Går det att få se lite närmare på dem?
Utan att sluta suga krängde Toves mor ned blusen så att den hängde runt midjan och knäppte upp behån. Hennes bröst var inte tikigt lika toppiga som när hon var ung, men inte långt därifrån. Ekholm böjde sig fram och lät händerna smeka dem innan han drog upp Louise lite så att hennes bröst kom i höjd med hans skrev. Utan att tveka lade hon händerna runt sina bröst och klämde ihop dem runt Ekholms vid det här laget stenhårda kuk. Med hjälp av lite extra saliv kunde hon snart runka honom mellan sina bröst, fortfarande med samma beundrande ansiktsuttryck.
- Verkligen underbart! Det är så sällan man får träffa sina gamla elever och det är verkligen glädjande när ens favoriter tagit till sig av det man försökt lära ut.
Ekholm strök Louise över kinden, men innan hon hunnit svara tog han ett fast tag om hennes hästsvans och styrde med andra handen in sin kuk i hennes mun igen. Nu satt han inte längre tillbakalutad och lät henne bestämma takten, utan han knullade hennes mun med hårda djupa stötar. Tove såg förskräckt på, men trots att hennes mammas ögon tårades så gjorde hon inget motstånd och verkade inte tycka att den omilda behandlingen var obehaglig.
- Louise är verkligen en försklassig kuksugerska, sa Ekholm med kåtgrötig röst medan han stötte sin kuk djupt ner i Toves mors svalg. Jag har länge funderat på om det inte skulle vara bra att låta en lite mer erfaren kvinna komma hit emellanåt och ge demonstrationer för de yngre eleverna, så att det har något att sträva efter. Skulle Louise vara intresserad av ett sådant uppdrag? Jag tänker mig att hon skulle kunna komma hit, säg, en gång i veckan?
Utan att slå av på takten vände han sig mot Tove.
- Eller vad säger unga fröken Svensson? Tror hon inte att hon och de andra eleverna skulle lära sig snabbare om de hade en så erfaren kvinna som hennes mor som instruktör?
Tove blev alldeles kall inombords. Tanken på att någon skulle få reda på att hennes mor ens gått på den här skolan var illa nog, men att hon skulle stå på knä framför varenda klass i skolan och suga av lärarna på det här sättet var outhärdlig! Tove skulle bli hånad, utskrattad, helt utfryst!
När hon lyckades pressa undan paniken tillräckligt för att kunna svara skakade hon desperat på huvudet och stammade:
- N-nej, magistern! Det behövs inte alls! Jag - jag menar v-vi lär oss säkert ändå! J-jag ska sköta mig, jag lovar! Vi, menar jag! Snälla, snälla, inte det!
Det sista viskade hon med en bedjande blick på Ekholm, som log och nickade nöjt. Sedan vände han sig åter mot Toves mor och med ett förnyat grepp om hennes hår pressade han in kuken till roten i hennes mun, och efter ett par korta stötar var det uppenbart att det gick för honom, att han sprutade sin sperma ned i Louise hals medan hon sög och svalde så gott hon kunde.
- Då verkar det som om vi trots allt inte kommer att behöva fru Svenssons tjänster... i alla fall inte den här terminen, sa han något andfått och drog ut sin slaknande kuk ur hennes mun.
- Tack magistern, svarade Louise och slickade sig om läpparna. Magistern vet att jag alltid står till förfogande.
Fler noveller av samma författare
inressant! hoppas på en uppföljning inom samma riktning!