Fröken Larsson, del 3
Författare: hornymi Datum: 2010-10-12 08:18:28
E-post: horny@hotmail.se
Läst:
35 440 gånger
Betyg: 4 (6 röster) 6 medlemmar har denna novell som favorit
Det var svensklärare Kent Lind som smiskade till Harriets runda skinka. Hennes bakre hål gapade fortfarande öppet efter rektorns hårda behandling och sperma bubblade ut från lilla hålet. Han lyfte handen och lät den landa på andra skinkan och Harriet kved till.
”Neeej, sluta nu, snälla... jag orkar inte...” viskade hon, men lärarna lyssnade såklart inte. Det var så länge sedan de hade haft en oskuld på skolan att alla ville ha en chans till lite skoj.
”Res dig upp och sätt dig på mig, fröken Larsson,” befallde Lind och drog upp Harriet i håret. Hon stapplade upp på ostadiga ben och följde efter Lind som lade sig på en madrass som någon hade lagt in. Han manövrerade Harriet så att hon hukande satte sig över honom. Han måttade in dolmen mot hennes hål och stönade förnöjt när Harriets sugande, våta hål, omslöt honom. Han grep om hennes höfter och hjälpte henne att röra sig upp och ned.
”Bra, fröken Larsson, ni rider som en riktig ryttarinna,” flämtade Lind medan han smiskade till hennes rumpa. Herr Lind reste sig upp något, så att han hade Harriets härliga bröst framför sig. Han öppnade munnen och sög in en bröstvårta i munnen. Det fick Harriet att ofrivilligt stöna till, njutningskänslan fortplantade sig i bröstet och åkte rakt ned mellan hennes ben och fick henne att gnida sig hårt mot Herr Lind. ”Jaaa...” stönade hon och kunde knappt tro känslorna som blandades i hennes kropp.
Någon tryckte mot hennes rygg så att Lind lade sig ned men fortfarande kunde ha Harriets bröst i munnen. Harriet kände händerna på sin rygg men hon brydde sig bara om känslan mellan sina ben, det var obeskrivligt skönt att gnida sig mot staken och hon kände hur känslorna bubblade upp inom henne. Någon masserade hennes skinkor och särade på dom, men Harriet rörde sig som i trans och även fast hon inte riktigt visste vad hon gjorde, visste hon ändå att det var helt rätt.
När orgasmen slog till och hon skälvande skek ut sin njutning, så passade tysklärare Gerhard Back på att lirka in sitt ollon mot Harriets trånga hål, och medan orgasmen fortfarande hade Harriet i sitt grepp så tryckte Herr Back på och trängde in med hela staken. Harriets stön ändrade tonläge när Backs dolmetöjde ut hennes misshandlade hål och smärtan spred sig i hennes kropp.
”Nej, nej, nej, aaaajjj...” stönade Harriet, men Herr Back höll kvar dolmen djupt inne i hennes hål tills hon hade vant sig vid hans storlek. Herr Lind fortsatte att slicka och suga på Harriets bröst och efter ett tag kunde Back försiktigt börja röra sig där bak och snart rörde sig alla tre som i symbios. Det smärtade fortfarande ordentligt där bak för Harriet, men på något sätt så blandades smärta och njutning ihop så hon visste inte var det ena slutade och det andra tog vid.
Någon slog en dolme mot hennes ansikte och Harriet brydde sig inte ens om att se vem det var utan öppnade munnen och tog den långt in. Den luktade och smakade lite unket, men Harriet sög lydigt ändå. Herr Back frustade till i hennes öra och hon kände hur han tömde sig i hennes back innan han drog sig ur. Harriet hann knappt märka det innan en annan man tog Herr Backs plats och trängde in i hennes numera inte så trånga hål. Det slurpade och slaffsade ordentligt om hålet när mannen började arbeta dolmen ut och in, och just då kom mannen i Harriets mun och Harriet fick svälja gång på gång för att det inte skulle välla över hennes läppar.
När Harriet väl gick hem från skolan, på stapplande ben, så kunde hon knappt förstå vad som hade hänt henne. Hon visste inte hur många män som hade varit inne i hennes hål eller hur många som hade sprutat sin sats på henne. Vad hon visste var att hon var utmattad och öm överallt. Käkarna värkte, brösten värkte, det värkte mellan benen för att inte tala om där bak! Hon hade också tappat räkningen på hur många orgasmer som hade skakat om hennes kropp, hon skämdes nästan bara att tänka på det. Vad var hon för en omättlig liten hynda?
”Fröken Larsson?” Harriet hoppad till när hon hörde en röst, men när hon vände sig om såg hon att det var en elev i 9C som såg bekymrat på henne.
”Hej, Johan, du skrämde mig där,” Harriet skrattade lite nervöst och hoppades verkligen hon hade fått på sig alla kläder som hon skulle och att det inte syntes vad hon hade haft för sig de senaste timmarna. Harriets kinder blossade när hon tänkte att hon bara några timmar tidigare hade varit en oskuldsfull lärarinna som hade undervisat sina elever, bland annat den elev som nu stod framför henne och inte hade en aning om all den sperma som Harriet hade fått!
”Mår fröken Larsson bra?” Johan såg både nervös och bekymrad ut och Harriet blev alldeles kall inombords. Tänk om Johan hade råkat se vad som hade hänt i lärarrummet? Men nej, hur skulle han ha kunnat göra det? Det fanns inte en möjlighet att han skulle ha kunnat se något... eller?
”Ja, Johan, jag mår bra. Jag är bara lite trött.” Harriet log ett tappert leende men hon kunde se att hon inte hade övertygat Johan. Han torkade sina svettiga handflator mot byxorna och blicken flackade innan han tittade ned på marken.
”Ja... ja... jag såg!” utropade Johan med febrig röst. ”Jag såg vad de gjorde mot dig! Jag hörde att du skrek, fröken Larsson!” Harriets kinder blev knallröda. Åh nej, vad skulle hon göra nu? Vad kunde hon göra? Innan hon ens kunde fundera på det längre så var hon i Johans grepp och hans blöta, ivriga läppar pressades hårt mot hennes mun. Hans ena hand famlade om hennes bröst och greppade det hårt.
”Jag älskar dig, fröken Larsson! Du är den vackraste kvinnan i världen!”
Harriet kände det som om hon hade en utomkroppslig upplevelse. Hon kunde nästan se sig själv bli kysst av Johan och hade ingen aning om hur hon kunde stoppa det. Men när Johans hand greppade om hennes rumpa så samlade hon kraft och puttade undan honom. Han stirrade flämtande på henne, besvikelsen tydlig i hans ansikte. Utan att säga ett ord så vände han på klacken och sprang iväg.
”Johan, kom tillbaka!” ropade Harriet, men han lyssnade inte.
På måndagen var det en nervös Harriet som gick till skolan. Hon hade varit öm hela helgen, men nu började hon känna sig som vanligt igen. Hon visste inte vad hon kunde vänta sig under dagen, skulle någon av de manliga lärarna ta sig friheter igen eller var det nu slut på det. Harriet hoppades att det skulle hända något mer. Hon hade inte njutit av allt de hade gjort med henne, men ju mer hon hade tänkt på det under helgen, desto mer upphetsad hade hon blivit.
Johan var ett problem som Harriet skulle bli tvungen att ta tag i. Hon visste att hon skulle ha hans klass innan lunch, så hon skulle bli tvungen att prata med honom då.
Väl under lektionen så mötte Johan inte Harriets blick vilket fick Harriet att känna sig väldigt skyldig för att hon hade puttat bort pojken så hårt och abrupt. Nog kunde hon ha skött det på ett bättre sätt? När klockan ringde för lunch så samlade eleverna ihop sitt material.
”Johan? Kan du komma hit ett tag.” Harriet såg att Johan helst ville gå ut ur rummet, men han gick ändå motvilligt fram till henne. ”Förlåt att jag var så burdus mot dig, Johan. Du överraskade mig och jag visste inte riktigt gur jag skulle hantera det. Snälla förlåt mig.”
”Men jag har älskat dig jättelänge, fröken Larsson!” Johan grep tag om Harriets armar och pressade sina läppar mot hennes igen. Harriet förstod att det inte skulle bli så enkelt som hon hade trott och hoppats, och utan att hon riktigt tänkte på det så började hennes läppar besvara Johans kyss.
”Jag har tänkt hela helgen på vad dom andra gjorde mot dig och jag vill också stoppa in den i dig,” flämtade Johan och började dra i Harriets kläder. Det fick fart på Harriet och hon kämpade emot Johans ivriga händer.
”Nej, Johan! Vänta, vänta...” Johan kysste henne på halsen och ned mot hennes bröst och lyssnade inte på Harriet. ”Johan! Vi kan inte göra det här!”
”Jo, det kan vi visst, jag vill,” flämtade Johan och drog i Harriets kjol.
”Nej, Johan, nej, vi kan inte...” Harriet kände hur hennes motstånd sakta bröts ned, men så fick hon en idé. Hon sjönk ned på knä framför Johan och drog ned hans gylf. ”Jag kan ta dig i munnen istället,” föreslog Harriet och Johan nickade, chockad men lycklig.
Hans stenhårda dolme hoppade fram när Harriet frigjorde den, hon hade aldrig sett en så hård dolme och den stod rakt upp, pockandes på uppmärksamhet. Det glänste av försats på toppen och Harriet tog in den i munnen.
”Åh, fröken Larsson! Det är så skönt! Jag älskar dig!” Johan grävde in händerna i Harriets hår medan hon bearbetade hans stånd med läppar och tunga. Han juckade med höfterna och Harriet förstod av hans kroppspråk att det inte skulle dröja länge innan han skulle komma.
”Åh, fröken Larsson... åh...åh...” Johans grepp om Harriets hår hårdnade och när det första sprutet kom i hennes mun drog han hennes huvud mot sig så hans sprutande dolme kom längre in i hennes mun. Sprut efter sprut landade i Harriets mun och hon svalde allt eftersom.
Först när Johan hade sprutat klar och Harriet sugit rent hans dolme, rättade de till sina kläder och Harriet reste sig upp. Johans ögon lyste av kärlek och Harriet insåg att det kanske inte hade varit det rätta att göra det de gjort, men det var för sent att göra något annat nu. Johan kysste henne passionerat innan hon äntligen kunde få ut honom ur lektionssalen.
Harriet hade en stressig eftremiddag och hade nästan glömt vad som hade hänt, en massa saker hade upptagit hennes tankar. Innan sista lektionen för dagen stack rektor Gustavsson in huvudet i hennes lektionssal.
”Jag vill prata med fröken Larsson efter dagens lektioner,” han nickade som för att bekräfta vad han sagt och försvann sen ut och lämnade Harriet med fjärilar i magen och pirr mellan benen.
Fler noveller av samma författare
